Kungl. Majis nåd. proposition Nr 122.
I
Nr 122.
Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
dels förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen
den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt
och dels förordning om ändrad lydelse av 8 §
i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning
av fast egendom samt av inkomst; given Stockholms slott
den 19 februari 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till:
a) förordning om ändrad hädelse av 8 § i förordningen den 28
oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt; och
b) förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 28
oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj: t förbliver riksdagen med all
kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 110 höft. (Nr 122.)
1
2
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 122.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den
28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt.
Härigenom förordnas, att 8 § i förordningen den 28 oktober 1910
om inkomst- och förmögenhetsskatt skall erhålla följande ändrade lydelse:
8 §•
Såsom inkomst taxeras icke:
vad som förvärvats genom giftorätt, arv eller testamente eller i
hemföljd, morgongåva eller fördel av oskiftat bo eller ock genom gåva;
dock taxeras såsom inkomst periodiskt understöd, därför givaren enligt
bestämmelserna här nedan i detta kapitel är berättigad till avdrag;
vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som
tillfallit säljaren annorledes än genom köp eller byte eller ock av honom
förvärvats genom köp eller byte och varit i hans ägo, om det är fast
egendom, tio år eller därutöver och eljest fem år och därutöver;
vad som erhållits såsom vinstutdelning å insatser i föreningar för
ekonomisk verksamhet;
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, så ock vad
som eljest på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring tillfallit den försäkrade
eller hans stärbhus;
kapital, som på grund av liv- eller kapitalförsäkring tillfallit den
försäkrade eller hans stärbhus;
vad som av staten anvisats till bestridande av de med erhållna
tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom:
ortstillägg samt förmån av fri bostad med uppvärmning och belysning
för tjänstinnehavare vid rikets beskickningar och konsulat;
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 122. 3
resekostnadsersättning;
å stat uppförd häst- och båtlega;
officerares lönetillägg för tjänstehästar samt furageersättning;
anslag till skrivmaterialier, kontorshyra och andra expenser;
traktamente för förrättning å annat ställe än tjänstemans eller
förrättningen deltagande persons vanliga boningsort;
arvode eller traktamente för kommendering utom station;
fältavlöning under krigstid;
samt arvode eller traktamente för deltagande i riksdag, statsrevi
sion, kyrkomöte eller kommitté å annan ort än där arvodes- eller tråk
tamentstagaren varit bosatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.
4
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 122.
Förslå g
till
förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen
den 28 oktober 1910 angående bevillning av
fast egendom samt av inkomst.
Härigenom förordnas, att 8 § i förordningen den 28 oktober 1910
angående bevillning av last egendom samt av inkomst skall erhålla
följande ändrade lydelse:
8 §•
1 mom. Såsom inkomst enligt denna förordning skola, med undantag
och efter avdrag, som här nedan i detta kapitel stadgas, taxeras
skattskyldigs årsintäkter i penningar eller penningars värde av kapital
och arbete.
Förmån av bostad ävensom vad skattskyldig för sin och sin familjs
räkning direkt tillgodogjort sig från egen näring eller eljest av förnödenheter
och varor, som han fört i handel eller tillverkat, skola följaktligen
även räknas såsom inkomst.
Såsom inkomst taxeras icke:
vad som förvärvats genom giftorätt, arv eller testamente eller i
hemföljd, morgongåva eller fördel av oskiftat bo eller genom gåva eller
ock erhållits i form av sådant periodiskt understöd, som lämnats såsom
bidrag till undervisning eller uppfostran eller eljest utgivits på grund
av lagligen åliggande försörjningsplikt eller till understöd åt hemmavarande
familjemedlemmar;
vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som
tillfallit säljaren annorledes än genom köp eller byte eller ock av honom
förvärvats genom köp eller byte och varit i hans ägo, om det är fast
egendom, tio år eller därutöver och eljes fem år eller därutöver;
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 122. 5
ersättning för skada til! följd av olycksfall i arbete, så ock vad
som eljest på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring tillfallit den försäkrade
eller hans stärbhus;
kapital, som på grund av liv- eller kapitalförsäkring tillfallit den
försäkrade eller hans stärbhus;
vad som av staten anvisats till bestridande av de med erhållna
tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom:
ortstillägg samt förmån av fri bostad med uppvärmning och belysning
för tjänstinnehavare vid rikets beskickningar och konsulat,
resekostnadsersättning,
å stat uppförd häst- och båtlega,
officerares lönetillägg för tjänstehästar samt furageersättning,
anslag till skrivmaterialier, kontorshyra och andra expenser,
traktamente för förrättning å annat ställe än tjänstemans eller i
förrättningen deltagande persons vanliga boningsort,
arvode eller traktamente för kommendering utom station,
fältavlöning under krigstid,
samt arvode eller traktamente för deltagande i riksdag, statsrevision,
kyrkomöte eller kommitté å annan ort än där arvodes- eller traktamentstagaren
varit bosatt.
2 mom. Skattskyldigheten för inkomst enligt denna förordningavser
den inkomst, som åtnjutits under det nästföregående kalenderåret
eller, då räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår,
som gått till ända närmast före den 1 mars det år, taxeringen sker.
År skattskyldig gift, skall i hans taxering enligt denna förordning
inbegripas jämväl hustruns inkomst; dock att i fall, där hustrun haft
inkomst, som rättsligen varit från mannens förvaltning undantagen,
hustrun skall taxeras därför.
3 mom. För inkomst av kapital eller arbete skall, med iakttagande
av bestämmelserna i 12 § härnedan, bevillning erläggas med en tiondedels
procent av inkomstbeloppet.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.
6
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 122.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1.9 februari
1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdéN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde vidare:
Då vid 1913 års riksdag godkändes ny lönestat för diplomatiska
och konsulära tjänstemän, beslöts i sammanhang därmed meddelande
av bestämmelse om skattefrihet för den del av dessa tjänstemäns avlönningsförmåuer,
som i den nya staten benämndes ortstillägg.
Enligt den förut gällande lönestaten hade ifrågavarande tjänstemäns
löneförmåner varit indelade i lön, ortstillägg och hyresbidrag.
Lönen hade icke ansetts inbegripa annat än lön i egentlig mening,
varemot ortstillägget måste anses hava i sig innefattat såväl tjänstgöringspenningar
som ock ersättning .för de högre levnadskostnader,
som föranleddes av prisförhållandena i anställningsorten ävensom av
7
Kunyl. Maj:tu nåd. proposition Nr 122.
tjänstemannens representativa ställning. Hyresbidraget hade varit avsett
till bestridande av kostnader för passande bostad åt tjänstemannen med
famil j ävensom för kanslilokal, där sådan måste av tjänstemannen hållas.
Av dessa löneförmåner hade den del av hyresbidraget, som beräknats
belöpa å kanslilokal, ansetts böra, jämlikt grunderna för då gällande
skatteförfattningar, gå fri från taxering till bevillning och till inkomstskatt.
1 det vid 1913 års riksdag framlagda förslaget till ny lönestat för
ifrågavarande ämbets- och tjänstemän hade en ny uppdelning av löneförmånerna
föreslagits, nämligen i lön i egentlig mening, tjänstgöringspenningar
samt ortstillägg. Därvid hade från det förutvarande ortstillägget
utbrutits och under särskild avlöningstil el upptagits den del,
som ansetts motsvara tjänstgöringspenningar, och i stället hade i ortstillägget
ingått det förutvarande hyresbidraget. I följd härav erfordrades
särskilda bestämmelser angående huru löneförmånerna därefter borde
behandlas i taxeringsavseende.
Till motivering av det för 1913 års riksdag framlagda förslaget
om skattefrihet för dylikt ortstillägg anförde dåvarande chefen för finansdepartementet
till statsrådsprotokollet den 7 mars 1913 huvudsakligen
följande:
I förslaget till den nya lönestaten hade lön- och tjänstgöringspenningar
för diplomatiska och konsulära tjänstemän avvägts med hänsyn
tagen till utgående avlöningsförmåner åt hemmavarande tjänstemän
av ungefärligen motsvarande tjänstegrad men därvid i allmänhet tilltagits
rikligare, så att de förras lön och tjänstgöringspenningar sammanlagda
icke oväsentligt överstege de senares sammanbigda avlöningsförmåner,
även om i dessa senare inberäknades ortstillägg åt tjänstemän
i huvudstaden. För de utom riket anställda tjänstemännen utgjorde
således de båda avlöningstitlarna lön och tjänstgöringspenningar redan
de, utan inberäkning av ortstillägget, ett sammanlagt beskattningsunderlag,
som komme att för dem medföra en i regel icke obetydligt drygare
skattebörda, än jämställda tjänstemän i hemlandet hade att draga. Med
hänsyn härtill hade utrikesministern uttalat den mening, att ortstilllägget
för de utom riket boende tjänstemännen borde i sin helhet vara
skattefritt. Denna mening vore föredragande departementschefen böjd att
dela. Ifrågavarande ortstillägg till utom riket bosatta statstjänstemän
vore uppenbarligen av väsentligen annan uatur än de mindre ortstillägg,
som tillerkändes statstjänstemän, vilka vore bosatta å dyrare ort
inom riket, för att göra dessa senares löneförmånur ekvivalenta med
motsvarande tjänstemäns å annan ort inom riket. I den mån ett orts
-
8 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 122.
tillägg'' av enahanda art, som det till hemmavarande tjänstemän utgående,
funnes inrymt i de utrikes boende tjänstemännens löneförmåner, måste
detta anses ingå i lön och tjänstgöringspenningar, som för de utrikes
vistande tilltagits högre än för de hemmavarande. Det särskilda ortstillägg
åter, som föreslagits till chefer och personal vid rikets beskickningar
och konsulat hos utländska makter, vore endast till benämningen
likartat med ortstillägget åt hemmavarande tjänstemän. Benämningen
ortstillägg å ifrågavarande avlöningsanslag till utrikes vistande tjänstemän
skulle nämligen i själva verket kunna mera betecknande utbytas
mot en benämning sådan som exempelvis »anslag till bestridande av
särskilda med vistelsen utomlands och med tjänsteställningen förenade
kostnader». Det vore nämligen just för sådana ändamål, som dessa ortstillägg
vore avsedda, och det vore med hänsyn härtill, som de vore
föreslagna att utgå med så synnerligen växlande belopp som exempelvis
för beskickningscheferna i London 45,000 kronor och i Madrid allenast
5,400 kronor. Dylika växlingar hade ingalunda till huvudsakligt syfte
att göra dessa tjänstemäns löneförmåner ekvivalenta sins emellan och än
mindre att göra dem ekvivalenta med hemmavistande tjänstemäns av
motsvarande tjänstegrad, utan deras egentliga syfte vore att avväga och
giva ersättning för de kostnader, som å olika orter vore förenade med
uppehållande av tjänsteställningen på tillfredsställande sätt. Uppbärandet
av ortstillägget vore således icke eller åtminstone i mycket ringa grad
att anse som en tjänstemannens personliga förmån utan vore fastmera
att betrakta såsom en ersättning för kostnader, oundvikligt förenade
med en statstjänst, som nödgade tjänstemannen att vara bosatt utomlands
å orter med dyra levnadsvillkor och att jämväl i övrigt inrätta sin levnadsordning
på ett dyrare sätt, än han behövde göra, om han vistades
hemma. Såge man frågan ur billighetssynpunkt, kunde man knappast
undgå att finna det vara i hög grad obilligt att såsom vanlig avlöningsförmån
beskatta ifrågavarande ortstillägg, synnerligen om man toge i
betraktande den progression, som föranleddes av ortstilläggets betydande
storlek å orter, där tjänsteställningen beräknats medföra särskilt dryga
utgifter. En sådan beskattning kunde åtminstone icke anses väl avvägd
efter skatteförmågan, ty jämförde man exempelvis en i Stockholm bosatt
person, som hade 60,000 kronors inkomst av arbete, med ministern i
London, vars avlöningsförmåner med inberäknande av ortstillägget föreslagits
till 60,000 kronor, så kunde väl ingen påstå, att dessa två personer,
om deras ekonomiska förhållanden i övrigt voro jämförliga, kunde
anses lika skattekraftiga. Om dessa två personers ekonomiska förhållanden
i övrigt vore likställda och om deras personliga anspråk på livet
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 122. 9
för dem och deras familjer vore likartade, sa måste redan etter några
år den i Stockholm bosatte personens ekonomi hava förbättrats i väsentligt
högre grad än ministerns, ty den förre hade icke behövt göra ens
tillnärmelsevis lika stora utgifter, som den senare på grund av sin tjänsteställning
med nödvändighet förorsakats. Detta missförhållande upphjälptes
allenast i ringa grad genom fritagande från beskattning av den lilla
del av ortstillägget, som kunde anses belöpa å kostnaderna för kanslilokal.
Det obilliga i en beskattning av ortstillägget i sin helhet med
undantag allenast för den del därav, som belöpte å kostnader för kanslilokal,
framträdde än mera, om man toge i betraktande, att vid framläggande
av förslag till avlöuingsbeloppen vederbörande departementschef
utgått från skattefrihet för en betydande del av avlöningsförmånerna.
Härutinnan åberopade dåvarande departementschefen vissa uttalanden
i en från ministern för utrikes ärendena till chefen för finansdepartementet
avlåten skrivelse.
I samma skrivelse hade ministern för utrikes ärendena vidare framhållit,
att, då för flertalet utrikes anställda tjänstemän lönebeloppen kvarstode
oförändrade från en tid, när progressiv beskattning icke varit i riket
gällande, det lätt insåges, hurusom tjänstemännens behållna löneförmåner
i själva verket icke obetydligt nedsatts, och detta samtidigt med att levnadskostnaderna
allmänt stegrats.'' Om här vore fråga om blott ringare
skattebelopp, kunde därvid få bero, men för åtskilliga uppginge detsamma
till tusentals kronor. Det riktiga vore därför att för varje
tjänstemannagrad fastställa ett lika skattebelopp oberoende därav, att
levnadsförhållandena å den ort, där tjänstemannen vistades, föranlett
staten att rikligare tillmäta hans löneförmåner. Så hade skett i Norge,
där varje utom riket anställd tjänsteman hade att erlägga kronoskatt
för ett för varje tjänstegrad fixerat lönebelopp, nämligen för ministrar
8,000 kronor, ministerresidenter 7,000 kronor, chargés d’affaires och
genalkonsuler 6,000 kronor, konsuler 5,000 kronor, legationsråd och
legationssekreterare 4,000 kronor och vice konsuler 3,500 kronor. Alltså
erlades av dessa tjänstemän kronoskatt för betydligt lägre belopp än
våra utrikes anställda tjänstemäns lön och tjänstgöringspenningar tillhopa
komme att utgöra. I Danmark hade skattefriheten utsträckts till
de utrikes anställda tjänstemännens samtliga löneförmåner.
Dåvarande departementschefen tilläde vidare:
Det skulle visserligen kunna ifrågasättas, att i utlandet bosatta
diplomatiska och konsulära tjänstemän finge tillgodonjuta skattefrihet
för viss del, t. ex. två tredjedelar av ortstillägget. Men då enligt det
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 110 höft. (Nr 122.) 2
Departements
chefen.
10 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 122.
föreliggande förslaget i ortstillägget icke, såsom fallet vore enligt gällande
iönestat, inginge tjänstgör i ngspenningar, förelåge icke samma
skäl till en dylik begränsning av skattefriheten, som väl finge anses hava
varit bestämmande för ett under år 1907 av dåvarande utrikesministern
i sådan riktning framlagt förslag i ämnet. Med avseende såväl härå
som ock å vad i övrigt anförts syntes billigheten fordra, att ortstillägget
i sin helhet bleve fritt från skatt.
I en till finansdepartementet den 14 april 1917 avlåten promemoria
har nu från utrikesdepartementet erinrats, hurusom med vissa av omförmälda
befattningar vore förenade förmånen av fri bostad. De med bostäder
försedda ministrarna hade hittills, framhålles vidare i promemorian, skattat
för denna förmån med fem sjättedelar av respektive bostäders värde,
under det en sjättedel varit skattefri såsom belöpande sig på kanslilokalen.
Då emellertid de ministrar, vilka åtnjöte förmånen av fri bostad,
på grund därav hade lägre ortstillägg sig tillagda och således förmånen
av den fria bostaden måste anses vara av samma natur som ortstillägget,
hemställdes om meddelande av bestämmelser i syfte, att bemälde
ministrar bleve skattefria för bostadsförmånen.
Med erinran, att samtliga de ministrar, som disponerade beskickningshus,
med undantag av ministern i London, jämlikt gällande avlöningsstat
för beskickningar och konsulat, uppbure bidrag för uppvärmning
och belysning av huset intill ett visst belopp, växlande för olika
befattningshavare mellan 500 kronor och 3,000 kronor, samt att bemälde
befattningshavare skattade för uppvärmnings- och belysningsbidragen
efter samma grund som för bostadsförmånen, eller för fem sjättedelar
av bidraget, har därefter i en den 27 november 1917 från utrikesdepartementet
till finansdepartementet avlåten promemoria ifrågasatts, att skattefrihet
måtte medgivas jämväl för de ifrågavarande bidragen till beskickningshusens
uppvärmning och belysning.
På grund av remiss har kammarrätten avgivit underdånigt utlåtande
i ärendet, därvid kammarrätten hemställt, att i förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt samt förordningen angående bevillning
av fast egendom samt av inkomst måtte vidtagas sådan ändring, att från
skattskyldighet bleve undantagen den vissa ministrar tillerkända rättigheten
till bostad med uppvärmning och belysning.
Av vad ovan anförts framgår, att enligt gällande avlöningsstat för
diplomatiska och konsulära tjänstemän den de! av däri upptagna avlö
-
11
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 122.
u ingå för måner, som benämnes ortstillägg, varit avsedd till bestridande av,
förutom vissa andra med tjänsteställningen förenade utgifter, jämväl
kostnaden för tjänstemännens bostäder med uppvärmning och belysning.
Vid sådant förhållande och då jämlikt riksdagens år 11)13 fattade beslut
ortstillägget förklarats vara till hela sitt belopp skattefritt, synes mindre
egentligt, att i de fall, då ifrågavarande tjänstemän åtnjuta sagda naturaförmåner,
skatt skall för dessa förmåner utkrävas. Enligt gällande lagstiftning
skall emellertid vid taxering av inkomst av allmän tjänst värdet
av de med tjänsten förenade naturaförmåner av olika slag uppskattas
och inräknas i den beskattningsbara inkomsten. Denna bestämmelse härtill
följd, att de av bemälde befattningshavare, vilka åtnjuta naturaförmåner
av sagda art, blivit i beskattningshänseende sämre ställda än de
av dessa tjänstemän, som ej åtnjuta dylika förmåner. Sistnämnda
tjänstemän beskattas nämligen endast för lön och tjänstgöringspenningar,
under det att de med naturaförmåner tillgodosedda tjänstemännen måste
erlägga skatt, förutom för hela beloppet av lön och tj änstgöringspenningar,
jämväl för sagda förmåners uppskattade värde. Det olämpliga
i detta förfarande framträder särskilt i sådana fall, då en befattningshavare,
vilken tidigare, med högre ortstillägg, icke varit i åtnjutande av
naturaförmån, bekommer sådan mot en mot förmånens värde svarande
nedsättning av ortstillägget. I dylika fall ökas skattskyldigheten, ehuru
avlöningsförmånerna äro i det hela oförändrade.
Ett godkännande av den ifrågasatta förändringen i grunderna för
ovanbemälde befattningshavares beskattning kan sålunda sägas innebära
endast en följdriktig tillämpning av det tidigare fattade beslutet om skattefrihet
för ortstillägget; och finner jag mig därför höra tillstyrka den gjorda
framställningen.
Bestämmelser i angivna syfte torde lämpligen böra införas i de
paragrafer i gällande inkomst- och förmögenhetsskatte- samt bevillningsförordningar,
i vilka föreskrifter äro meddelade om skattefrihet för ortstillägget.
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst inom finansdepartementet
uppgjorda förslag dels till förordning om ändrad lydelse
av 8 § i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt den 28 oktober
1910, dels ock till förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen
angående bevillning av fast egendom samt av inkomst den 28
oktober 1910, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i
proposition föreslå riksdagen att antaga samma förslag.
12
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 122.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och
skulle nådig proposition av den lydelse, bilagan litt.
. . . vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Stig Östergren.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 19] 8.