Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 120.

11

Nr 120.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående understöd
åt musikläraren C. Lundells änka; given Stockholms slott
den 1 mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att avlidne musikläraren Carl Lundells änka Henrika Amalia Lundell,
född Lokander, må från och med den 1 januari 1918, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av 300 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Värner Rydén.

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 120.

Pension it
musikläraren
C. Lundells
änka.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1
mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

ScHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Rydén anförde:

I underdånig skrivelse den 22 oktober 1917 har direktionen över institutet
och förskolan för blinda å Tomteboda — med överlämnande av en utav
musikdirektören John Morén i egenskap av förmyndare för den 21 november
1916 avlidne musikläraren vid nämnda institut Carl Lundells änka
Henrika Amalia Lundell, född Lokander, hos direktionen gjord framställning
om beredande av statspension åt änkan Lundell — hemställt, att Kungl.
Maj:t täcktes i proposition till riksdagen föreslå beviljande av en årlig pension
åt änkan Lundell till belopp av 300 kronor att utgå från 1918 års början.

13

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 120.

Vid Moréns framställning hade fogats (Iris prästbevis, varav inhämtas,
att änkan Lundell är född den 14 oktober 1864, dels läkarintyg, utvisande
att hon lede av kronisk sinnessjukdom (förföljelsemani) och pä
grund härav vore att anse såsom varaktigt och fullständigt oförmögen till
arbete, dels och styrkt transsumt av den 14 december 1916 efter musikläraren
Lundell förrättad bouppteckning, enligt vilken behållningen i boet
uppgått till 617 kronor 60 öre.

Rektorn vid institutet och förskolan G. Åstrand har i ett till direktionen
över Moréns framställning avgivet yttrande, som bifogats direktionens
skrivelse, anfört följande:

1 Lundells bouppteckning, som inregistrerades å lagtima ting den 15 januari 1917,
upptogs boets behållning blott till 617 kronor 60 öre. Då änkan ej åtnjuter någon
statspension och, på grund av att hon lider av sinnessjukdom, i vilken väsentlig förbättring
ej är att vänta, ej lärer kunna bliva i stånd att nämnvärt, om ens något, bidraga
till sitt uppehälle, är hon helt och hållet hänvisad till vad enskild välgörenhet kan
lämna henne. I betraktande av att Lundell i 36 år på det mest plikttrogna sätt utövade
sitt strävsamma arbete i statens tjänst, synes det billigt, att även från statens
sida något bidrag lämnas henne, och detta så mycket hellre som Lundell, trots det
att hans arbete torde ha uppgått till 30 å 40 timmar i veckan, länge var mycket
svagt avlönad. Han började nämligen år 18b0 med 700 kronors årslön, vilken ännu
år 1908 ej stigit högre än till 900 kronor, och först genom den stat, som blev gällande
från och med är 1909, höjdes hans avlöning till 2,100 kronor. Något som ytterligare
talar för änkefru Lundell är den omständigheten, att hon var sin make ett
mycket arbetsamt och uppoffrande biträde i hans veiksambet som kompositör. Så har
hon not för not efter hans diktamen nedskrivit hans stora rekviem för kör och orkester.
Hon sökte också vara honom till hjälp vid hans musikundervisning.

Visserligen kan det synas, som om Lundell, da det år 1908 stod honom öppet
att inträda i civilstatens änke- och pupillkassa, bort bereda sin änka pension, men
de högst betydliga retroaktivavgifterna skulle då helt visst bragt hans ekonomi i
betänklig oordning trots all hans sparsamhet. Då det gäller att föreslå beloppet av
eu eventuell statspension, torde hänsyn dock höra tagas till den storlek, som en sådan
änkepension skolat få. Enligt vad som sagts mig, skulle den ha uppgått till 375
kronor. Om man då tar i betraktande, att pensionsavgifterna inbesparats, torde beloppet
lämpligen kunna föreslås till 300 kronor.

Efter erhållen remiss har folkskolöverstyrelsen i den 7 november
1917 avgivet utlåtande anfört, att överstyrelsen i likhet med Åstrand
funne det rimligt, att pension av statsmedel bereddes änkan Lundell till
ett belopp av 300 kronor, ungefär motsvarande det belopp, som med av
drag av pensionsavgifter skulle hava tillfallit änka efter sådan delägare
i civilstatens änke- och pupillkassa, som inträtt i densamma år 1908.

Statskontoret, som på grund av remiss den 26 november 1917 avgivit

Departe mentschefen.

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 120.

utlåtande i ärendet, har däri uttalat, att statskontoret anså«e soda skäl
föreligga att bereda pension i nu förevarande fall, samt förklarat si^ icke
nava något att erinra mot det föreslagna pensionsbeloppet.

. Sedermera hava till ecklesiastikdepartementet ingivits två så lydande

Att änkefru Henrika Amalia Lundell, f. Lokander, som är kvrkoskriven och
vistas i denna församling, befinner sig i torftiga och mycket behövand/omständivheter
intygas såsom ett av pastor väl känt förhållande. omständigheter

Björkö församling, Jönköpings län, den 5 januari 1918.

Karl Bredberg,

. kyrkoherde.

sion ei helle^.m^6!"!!11^ Amalia ,Lunde11’ <• Lokander, icke uppbär något slags pension
ej heller understöd av annat slag, än som kan komma henne till del genom enskilda
personers ingripande, intygas av oss som eu allmänt känd sak. “
n Stockholm den 7 januari 1918.

E. Srhröderheim, , Tr.,.

reg.tpastor. -r,t Kihlgren,

komm. *■''

Av ett jämte dessa två intyg ingivet kompletterande transsumt av

S ftid«e 1 uPPrfttad® bouppteckningen framgår, att Lundell vid sin
död icke efterlämnat några bröstarvingar

. , hänsyn till musikläraren Lundells långvariga och gagnelig arbete

i det allmännas tjänst och på grund av de ömmande omständigheter, som,
enligt vad utredningen giver vid handen, i detta fall föreligga, anser ja*
att staten bör genom att bereda Lundells änka något årli-t understöd
underlätta för henne att under sin återstående livstid nödtorftigt erhålla
uppehälle och vård utan att behöva falla annan till last. Att Lundell av
ekonomiska skäl icKe ansett sig kunna, då tillfälle därtill år 1908 erbjöds
honom, ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa och genom

svne, mngar jnu.nämnda.„ka.SSa SÖrJa för sin nu efterlevande änka
synes mig, med hänsyn till i ärendet lämnade upplysningar icke böra

aTfVkVVgÖrn(!e Wnder häruti— Understå tXeiS den
direkttönon törSYrelSen aunVanda beräkningsgrund böra sättas till det av
hetönnT Ynn t gna OCh av överstyreIsen och statskontoret tillstyrkta

Är 1918 så T0"’ *T ?*&A aIj,uänna indragningsstaten från* och
med ar 1918, så länge ankan Lundell förbliver i sitt nuvarande änkestånd.

daae^med^va8^1161, SåledeS’ att Eders Kun°]- MaJ:t täcktes föreslå riks att

avlidne musikläraren Carl Lundells änka, Henrika
Amalia Lundell, född Lokander, må från och med

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 120

15

den 1 januari 1918, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av 300 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan av
statsrådets övriga ledamöter bifalla; och skulle proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Em. O:son Bergman.