Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 10.
]
År 10.
KungJ. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående krigstidstillägg
och lerigstidshjatp under år 1918 åt befattningshavare
i statens tjänst: given Stockholms slott den
18 januari 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden denna dug vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
a) för beredande under år. 1918 av krigstidstillägg och krigstidslijälp
åt befattningshavare i statens tjänst i enlighet med nedan angivna
grunder
dels å tillägg sstat för år 1918 anvisa såsom förslagsanslag
under |
andra huvudtiteln........ |
....... kronor |
1,700,000 |
|
» |
tredje |
» .......... |
....... » |
170,000 |
» |
fjärde |
» ......... |
....... » |
12.930,000 |
» |
femte |
» .......... |
....... )) |
6,01)0,000 |
sjätte |
» ....... |
_______ » |
4,000,000 |
|
sjunde |
)> ........... |
....... » |
4,200,000 |
|
åttonde |
» .......... |
....... » |
4,900,000 |
|
5) |
nionde |
» .......... |
....... » |
1,100,000 |
dels och |
medgiva, |
att i fråga om |
befattningshavare vid |
institutioner, för vilka anslag här ovan icke beräknats, krigstidstillägg
och krigstidshjälp må utgå av de medel, av vilka verkets eller institutionens
omkostnader i övrigt bestridas; samt
. b) godkänna följande allmänna grunder för krigstidstilläggs och
krigstidshjälps utgående:
A. Krigstidstillägg till befattningshavare, vilkas avlöning blivit av Konung
och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen
prövade grunder.
av
§ 1-
Mom. 1. Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit
Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av
Bihang till riksdagens protokoll 1918■ 1 sand. 9 käft. (Nr 10.) 1
2
Kungl. Maj.-ts nåd. proposition Nr 10.
riksdagen prövade grunder, äga, med nedan i §§ 2, 3, 5, 14, 15, IG
och 17 angivna begränsningar och undantag, uppbära krigstidstillägg
med trettio procent å följande i samma avlöning ingående slag av kontanta
förmåner, nämligen:
lön och lönetillägg;
tj änstgöringspenningar;
ortstillägg, dyrortstillägg och kallortstillägg;
arvode;
ålderstillägg och därmed jämförlig avlöningsförhöjning;
ersättning för bostad, bränsle, lyse, inkvartering och beklädnad;
inkvarterings- och servisbidrag;
dagavlöning och dagavlöningstillägg vid armén och marinen samt
portionsersättning för underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 öre
per dag;
krigslön;
extra lönetillägg;
provisoriskt avlöningstillägg;
tillfällig löneförbättring;
tillfälligt lönetillägg; och
stadgat minimibelopp av uppbördsprovision vid telegrafverket.
Mom. 2. En var till krigstidstillägg enligt mom. 1 berättigad
befattningshavare — utom arméns och marinens manskap — som vid
årets början innehade stadigvarande anställning
antingen med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett semester och
ferier, icke understigande vad som för den ordinarie personalen vid
samma eller jämförlig statsinstitution är såsom minimum i allmänhet
stadgat,
eller, där sådan minimiarbetstid ej finnes föreskriven, på andra
grunder avsedd att utgöra befattningshavarens huvudsakliga verksamhet,
äger dessutom uppbära krigstidstillägg med 200 kronor.
§ 2.
Krigstidstillägg enligt § 1 mom. 1 beräknas endast å avlöningsförmåner,
som utgå av statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel
och dels av andra medel, beräknas samma krigstidstillägg endast
å den del därav, som utgår av statsmedel; dock att dylikt krigstidstilllägg
åt befattningshavare vid universiteten och de allmänna läroverken
beräknas å hela det belopp, vartill ovan angivna slags avlöningsförmåner
författningsenligt uppgå, utan avseende, därå, att, till bestridande av
universitetens och läroverkens utgifter användas jämväl andra medel än
3
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 10.
statsmedel, varjämte enahanda krigstidstillägg även beräknas å författningsenligt
utgående inkvarterings- och servisbidrag, som gäldas av andra
medel än statsmedel.
Befattningshavare vid allmänt läroverk och vid högre lärarinneseminariet
åtnjuta dock icke krigstidstillägg å hyresersättning.
§ 3.
Krigstidstillägg till sådan i § 1 mom. 2 avsedd befattningshavare, som
av statens medel åtnjuter lön eller arvode för två eller liera befattningar,
utgår endast för en av dessa, nämligen för den, som medför högsta
avlöningen, eller, därest avlöningarna äro lika, för den av dessa befattningar,
till vilken han först blivit befordrad; dock att befattningshavare,
som på förordnande uppehåller annans befattning, äger uppbära krigstidstillägg
jämväl å sådan med hans egen befattning förenad avlöning
utav de i § 1 angivna slag, som han under förordnandet får behålla.
§ 4.
Befattningshavare, som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller
för sjukdom, skall under sådan ledighet icke vidkännas något avdrag å
honom tillkommande krigstidstillägg.
Befattningshavare, som eljest är tjänstledig under högst en månad
från årets början, må icke av sådan anledning förlora rätt till krigstidstillägg
enligt § 1 mom. 2.
§ 5*
Oberäknat i § 1 mom. 2 avsedda, till vissa befattningshavare utgående
200 kronor, må ingen befattningshavares krigstidstillägg överstiga
125 kronor för månad räknat.
B. Krigstidstillägg åt andra befattningshavare.
§ «•
Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran
bestämts av Kungl. Maj:t, utbetalas krigstidstillägg under iakttagande
i tillämpliga delar av de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna.
§
Till andra befattningshavare i statens tjänst må, med nedan i
§§ 8, 14, 15, 16 och 17 angivna begränsningar och undantag, den
myndighet, som äger bestämma befattningshavarnas avlöning, lämna
4
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 10.
krigstidstillägg, därest och i den mån myndigheten, med hänsyn särskilt
till efter ingången av augusti månad 1914 såsom dyrtidstillägg beviljad
avlöningsförhöjning, anser sådant av omständigheterna påkallat; och må
dylikt krigstidstillägg, under iakttagande i tillämpliga delar av de i §§
1—5 meddelade bestämmelserna, utgå:
a) till befattningshavare, som vid årets början innehade stadigvarande
anställning
antingen med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett semester och
ferier, icke understigande vad som för den ordinarie personalen vid
samma eller jämförlig statsinstitution är såsom minimum i allmänhet
stadgat,
eller, där sådan minimiarbetstid ej finnes föreskriven, på andra
grunder avsedd att utgöra befattningshavarens huvudsakliga verksamhet,
med högst de belopp, som angivas i § 1;
b) till befattningshavare, som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta
så kallade gratifikationer eller flitpenniugar, med högst trettio
procent av dem tilldelade belopp; samt
c) till övriga befattningshavare med högst trettio procent av deras
kontanta avlöningsförmåner utav de i § 1 angivna slag.
§ 8.
Krigstidstillägg till sådan i § 7 a) avsedd befattningshavare, som
av statens medel åtnjuter avlöning för två eller flera befattningar, må
icke utgå för mer än en av dessa,'' nämligen för den, som medför högsta
avlöningen, eller, om avlöningarna äro lika, för den av dessa befattningar,
till vilken han först blivit befordrad; dock att befattningshavare,
som på förordnande uppehåller annans befattning, må kunna tillerkännas
krigstidstillägg jämväl å sådan med hans egen befattning förenad avlöningav
de i § 1 angivna slag, som han under förordnandet tilläventyrs får behålla.
C. Krigstidshjälp.
§ 9.
Krigstidshjälp, beräknad dels för befattningshavares hustru, om
han vid årets ingång var gift, och dels för barn under 15 års ålder,
vilka han vid samma tidpunkt underhöll, utgår, med här nedan i §§ 10,
14, 15, 16 och 17 angivna undantag och förbehåll,
till befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1918
innehade sådan ordinarie anställning, som avses i § 1 mom. 2; samt
5
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 10.
till sådana i statens tjänst anställda icke-ordinarie, befattningshavare,
arméns och marinens manskap inbegripet, som den 1 januari 1918 innehade
och omedelbart dessförinnan under minst ett år vid statsinstitution
innehaft stadigvarande anställning med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett
semester och ferier, icke understigande vad som för den ordinarie personalen
vid samma eller jämförlig institution är såsom minimum i allmänhet
stadgat.
§ io.
Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas:
l:o) befattningshavare, som jämlikt den taxering till inkomst- och
förmögen hetsskatt, vilken under år 1918 äger rum, har att erlägga
dylik skatt för högre belopp än 4,000 kronor, äkta makars taxeringar
sammanräknade;
2:o) kvinnlig befattningshavare, som vid årets ingång var gift,
såvida ej med intyg utav två trovärdiga personer styrkes, att hennes
man under år 1917 haft högst 600 kronurs inkomst;
3:o) befattningshavare, som utan pension lämnar statstjänsten före
den dag, då kungörelse om krigstidshjälpens utbetalande träder i kraft.
§ Il -
Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare utgå,
bestämmes i förhållande till taxeringen enligt förordningen om inkomst-
och förmögenhetsskatt, på sätt nedanstående tabell utvisar:
Krigstidshjälp åt befattningshavare
ningskavaren under år 1918 har att |
för hustru j |
för 1 barn |
| för | 2 barn |
i i för 1 |
för 4 barn ; |
för 5 eller) |
K r o |
n o r |
|||||
Högst 1 000 kronor.............................. |
150 |
75 |
! 150 |
225 |
300 |
375 |
Från 1,000 till och med 2,000 kronor ... |
120 |
60 |
120 |
180 |
240 |
300 |
» 2,000 » » » 3,000 » |
90 |
45 |
90 |
135 |
180 |
225 |
» 3,000 » » » 4,000 » |
00 |
30 |
60 |
90 |
120 |
150 |
§ 12-
Befattningshavare, som avgått med pension under tiden 1 januari
—31 maj 1917 och icke kommit i åtnjutande av krigstidshjälp under
år 1917, må, under förutsättning att han under år 1918 icke har att
erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högre belopp än 3,000
6
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 10. *
kronor, äkta makars taxeringar sammanräknade, uppbära, utöver vad
som enligt förestående bestämmelser må tillkomma honom, ett så stort
belopp, som under år 1917 skulle hava såsom krigstidshjälp tillfallit
honom, om han innehaft sin befattning efter den 31 maj 1917 och
under det året haft att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för
samma belopp som under år 1918 för honom fastställts.
§ 13-
Befattningshavare må icke på grund av tjänstledighet för offentligt
uppdrag eller för inkallelse till militär tjänstgöring förlora rätten till
krigstidshjälp.
Ej heller må icke-ordinarie befattningshavare, som under år 1917
åtnjutit^ oavsett semester och ferier, tjänstledighet för sjukdom under
högst sex månader eller tjänstledighet av annan orsak under högst en
månad, av sådan anledning förlora sin rätt till krigstidshjälp.
Gemensamma bestämmelser.
§ 14-
Sammanlagda beloppet av en befattningshavares krigstidstillägg
och krigstidshjälp under året må icke överstiga 1,700 kronor.
§ 15-
Från åtnjutande av såväl krigstidstillägg som krigstidshjälp
undantagas:
l:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för
nya linjer, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga företag; samt
2:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk; varjämte
3:o) avlöning från allmänna indragningsstaten utan tjänstgöringsskyldighet
icke medför någon rätt till krigstidstillägg eller krigstidshjälp.
§ 16-
Lärare vid statens blindundervisningsanstalter, vilka under år 1918
åtnjuta tillfällig löneförbättring enligt kungl. kungörelsen den 11 december
19i7 (svensk författningssamling nr 851), skola vid uppbärande av krigstidstillägg
och krigstidshjälp vidkännas ett mot berörda tillfälliga löneförbättring
och därå belöpande krigstidstillägg svarande avdrag.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 10.
7
§ 17-
Befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm och vid tekniska
skolan i Eskilstuna må tilldelas krigstidstillägg och krigstidshjälp
efter enahanda grunder, som gälla för befattningshavare i statens tjänst;
dock med iakttagande att krigstidstillägg skall beräknas ej blott å de
avlöningsförmåner, som äro för vederbörande befattningshavare å stat
uppförda, utan även å den höjning i avlöningen, som i form av provisorisk
lönereglering eller tillfällig löneförbättring tillerkänts dem genom
bidrag av stat och kommun eller från enskild donation, samt under
villkor, att halva kostnaden för krigstidstillägg och krigstidshjälp bestrides
av vederbörande kommun.
§ 18.
Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt
till krigstidstillägg och krigstidshjälp befattningshavare vid flottans
pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning, innehavare av
docentstipendier vid statens högskolor samt indelt manskap vid krigsmakten;
skolande vid beräkning av nämnda docenters krigstidstillägg
dem tillkommande docentstipendier anses likställda med de i § 1 uppräknade
avlöningsförmånerna.
§ 19.
Om befattningshavare under året avlidit innan honom tillkommande
krigstidstillägg och krigstidshjälp till fullo utbetalts, övergår hans rätt
härutinnan till stärbhuset.
§ 20.
Krigstidstillägget och krigstidshjälpen utbetalas i den ordning,
som av Kungl. Maj:t bestämmes.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med
all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
8
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 10.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Sans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
18 januari 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde efter
gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement
följande:
I den till riksdagen den 14 januari 1918 avlåtna propositionen
med förslag till tilläggsstat till riksstaten för år 1918 har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på proposition om krigstidstillägg
och krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst, för
ändamålet såsom förslagsanslag beräkna under andra huvudtiteln.................. |
kronor |
1,700,000 |
|
5) |
tredje » .................. |
170,000 |
|
fjärde » ................. |
12,930,000 |
||
» |
femte » ................. |
» |
6,000,000 |
» |
sjätte » .................. |
y> |
4,000,000 4,200,000 |
» |
sjunde » ................. |
» |
|
åttonde » ................. |
» |
4,900,000 |
|
nionde » ................. |
» |
1,100.000 |
9
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 10.
Enligt vad vederbörande departementschefer meddelat hava de för
avsikt att i kommande propositioner föreslå, att för enahanda ändamål
må såsom ökad driftkostnad under år 1918 beräknas
för postverket ......................
» telegrafverket ................
» statens järnvägar..........
» statens vattenfallsverk
» statens domäner ..........
kronor 5,400,000
» 3,200,000
» 23,400,000
» 450,000
» 1,400,000
Då jag nu går att inför Eders Kungl. Maj:t framlägga detta ärende,
anhåller jag att till en början få lämna en redogörelse för de bestämmelser,
som meddelats beträffande krigstidstillägg och krigstidshjälp
under år 1917 åt befattningshavare i statens tjänst.
Sedan Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 16 mars 1917
avlåten proposition (nr 129) föreslagit riksdagen att dels anvisa eller
beräkna erforderliga medel för beredande under år 1917 av krigstidstillägg
och krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst och dels godkänna
vissa allmänna grunder för krigstidstilläggs och krigstidshjälps utgående,
och efter det riksdagen ej mindre för ändamålet anvisat erforderliga medel
än även med vissa ändringar och tillägg i Kungl. Maj:ts förslag fattat
beslut om allmänna grunder för krigstidstilläggs och krigstidshjälps
utgående, har Eders Kungl. Maj:t, i överensstämmelse med de utav
riksdagen beslutade ändringarna och tilläggen, den 29 maj 1917 utfärdat
kungörelse i ämnet och därvid fastställt följande allmänna grunder
för krigstidstilläggs och krigstidshjälps utgående:
A. Krigstidstillägg'' till befattningshavare, vilkas avlöning blivit av Konung
och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen
prövade grunder.
§ L
Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit av Konung
och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen prövade
grunder, äga, med nedan i §§ 2, 3, 4, 12, 13, 14 och 15 angivna begränsningar
och undantag, uppbära krigstidstillägg med femton procent å
följande i samma avlöning ingående slag av kontanta förmåner, nämligen :
lön;
tjänstgöringspenningar;
ortstillägg, dyrortstillägg och kallortstillägg;
arvode;
ålderstillägg;
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 9 höft. (Nr 10.)
Krigstidstillägg
och
krigstidshjälp
under år 1917,
2
10
Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 10.
bostads-, bränsle-, inkvarterings- och beklädnadsersättning;
inkvarterings- och servisbidrag;
dagavlöning vid armén och marinen samt portionsersättning för
underofficerare vid flottan, beräknad efter 62 öre per dag;
extra lönetillägg;
provisoriskt avlöningstillägg:
tillfällig löneförbättring;
tillfälligt lönetillägg; och
stadgat minimibelopp av uppbördsprovision vid telegrafverket.
Om en befattningshavares krigstidstilläg skulle understiga 250
kronor för år räknat, höjes detsamma till detta belopp, dock under
iakttagande, att krigstid stillägget icke må överstiga tjugufem procent
av de kontanta avlöningsförmåner, på vilka det beräknas.
Ingen befattningshavares krigstidstillägg får överstiga 800 kronor
för år räknat.
§ 2.
Krigstidstillägg beräknas endast å avlöningsförmåner, som utgå
av statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel och dels av
andra medel, beräknas krigstidstillägg endast å den del därav, som
utgår av statsmedel; dock att krigstidstillägg åt befattningshavare vid
universiteten och de allmänna läi-overken beräknas å hela det belopp,
vartill ovan angivna slags avlöningsförmåner uppgå, utan avseende
därå, att till bestridande av universitetens och läroverkens utgifter användas
jämväl andra medel än statsmedel, varjämte krigstidstillägg
även beräknas å författningsenligt utgående inkvarterings- och servisbidrag,
som gäldas av andra medel än statsmedel.
§3.
Krigstidstillägg till den, som av statens medel åtnjuter lön eller
arvode för två eller flera befattningar, utgår endast för en av dessa,
nämligen för den, som medför högsta avlöningen, eller, därest avlöningarna
äro lika, för den av dessa befattningar, till vilken han först
blivit befordrad.
§ 4.
Krigstidstillägg må tillkomma befattningshavare allenast till så
stort belopp, att detta tillhopa med hans från en eller flera befattningar
i statens tjänst härflytande inkomster av ovan uppräknade slag jämte
värdet av bostad, då sådan åtnjutes, icke överstiger 9,800 kronor.
Kungl. Maj ds nåd. proposition JSr It).
II
Krigstidstillägget anses tillhöra lönen och utgår odelat till befattnings
innehavare, även om han under tjänstledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott
eller revisorer eller andra särskilda uppdrag avstår lönen helt
eller delvis.
B. Krigstidstillägg åt andra befattningshavare.
§ 6.
Till befattningshavare i statens tjänst, yilkas avlöning till siffran
bestämts av Kungl. Maj:t, utbetalas krigstidstillägg under iakttagande i
tillämpliga delar av de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna.
§ 7.
Till andra befattningshavare i statens tjänst må, under iakttagande
i tillämpliga delar av de i §§ 1 — 4 meddelade bestämmelserna,
den myndighet, som äger bestämma befattningshavarnas avlöning,
lämna krigstidstillägg — dock i intet fall överstigande vad som i §
1 föreskrives — därest och i den mån myndigheten, med hänsyn särskilt
till efter ingången av augusti månad 1914 såsom dyrtidstillägg
beviljad avlöningsförhöjning, anser sådant av omständigheterna påkallat;
och må jämväl till sådana icke-ordinarie befattningshavare, som för sitt
arbete i statens tjänst åtnjuta så kallade gratifikationer eller flitpenningar,
efter vederbörande myndighets beprövande krigstidstillägg utgå
med högst femton procent av dem tilldelade belopp.
C. Krigstidshjälp.
§ 8.
Krigstidshjälp, beräknad dels för befattningshavares hustru, om
han vid årets ingång var gift, och dels för barn under 15 års ålder,
vilka han vid samma tidpunkt underhöll, utgår, med här nedan i §§ 9,
12, 13, 14 och 15 angivna undantag och förbehåll,
till befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1917
innehade ordinarie anställning; samt
till sådana i statens tjänst anställda icke-ordinarie befattningshavare,
arméns och marinens manskap inbegripet, som den 1 januari
1917 innehade och omedelbart dessförinnan under minst ett år vid en
12
Kungl. Maj.ts nåd. preposition Nr 10.
och samma statsinstitution innehaft stadigvarande anställning med en
daglig arbetstid, i medeltal icke understigande vad som för den ordinarie
personalen vid samma eller jämförlig institution är såsom minimum i
allmänhet stadgat.
§ 9.
Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas:
l:o) befattningshavare, som jämlikt den taxering till inkomst- och
förmögenhetsskatt, vilken under år 1917 äger rum, har att erlägga
dylik skatt för högre belopp än 3,000 kronor, äkta makars taxeringar
samm anräknade;
2:o) kvinnlig befattningshavare, som vid årets ingång var gift,
såvida ej med intyg utav två trovärdiga personer styrkes, att hennes
man under år 1916 haft högst 600 kronors inkomst;
3:o) befattningshavare, som lämnar statstjänsten före den dag, då
kungörelse om krigstidshjälpens utbetalande träder i kraft.
§ io.
. Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare
utgå, bestämmes i förhållande till taxeringen enligt förordningen om
inkomst- och förmögenhetsskatt, på sätt nedanstående tabell utvisar:
Det beräknade belopp, för vilket befatt-ningshavaren under år 1917 har att |
Krigstidshjälp åt befattningshavare |
|||||
för hustru |
för 1 barn |
för 2 barn |
för 3 barn |
för 4 barn |
för 5 eller |
|
K r o |
n o r |
|||||
Högst 1,000 kronor.............................. |
100 |
50 |
100 |
150 |
200 |
250 |
från 1,000 till och med 2,000 kronor...... |
so |
40 |
80 |
120 |
160 |
200 |
» 2,000 » » » 3,000 » ...... |
60 |
30 |
60 |
90 |
120 |
150 |
§ n.
Befattningshavare må icke på grund av tjänstledighet för allmänt
uppdrag eller för inkallelse till militär tjänstgöring förlora rätten till
krigstidshjälp.
Ej heller må ieke-ordinarie befattningshavare, som under år 1916
åtnjutit, oavsett semester, tjänstledighet för styrkt sjukdom under högst
sex månader eller tjänstledighet av annan orsak under högst en månad,
av sådan anledning förlora sin rätt till krigstidshjälp.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 10.
l:i
Gemensamma bestämmelser.
§ 12.
Sammanlagda beloppet av eu befattningshavares krigstidstil lägg
och krigstidshjälp under året må icke överstiga 800 kronor.
§ 13-
Från åtnjutande av såväl krigstidstillägg som krigstidshjälp undantagas
:
l:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för
nva linjer, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga företag; samt
2:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfalls verk; varjämte
3:o) avlöning från allmänna indragningsstaten utan tjänstgöringsskvldighet
icke medför någon rätt till krigstidstillägg eller kridstidshjälp.
§ 14.
Åmneslärare och arbetslärare vid statens blindundervisningsanstalter,
vilka under år 1917 åtnjuta tillfällig löneförbättring enligt kungl. kungörelsen
den 23 september 1916, skola vid uppbärande av krigstidstillägg
och krigstidshjälp vidkännas ett mot berörda tillfälliga löneförbättring
och därå belöpande krigstidstillägg svarande avdrag.
§ 15-
Befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm och vid tekniska
skolan i Eskilstuna må tilldelas krigstidstillägg och krigstidshjälp efter
enahanda grunder, som gälla för befattningshavare i statens tjänst; dock
med iakttagande att krigstidstillägg skall beräknas ej blott å de avlöningsförmåner,
som äro för vederbörande befattningshavare å stat uppförda,
utan även å den höjning i avlöningen, som i form av provisorisk
lönereglering eller tillfällig löneförbättring tillerkänts dem genom bidrag
av stat och kommun eller från enskild donation, samt under villkor, att
halva kostnaden för krigstidstillägg och krigstidshjälp bestrides av vederbörande
kommun.
§ 16-
Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt
till krigstidstillägg och krigstidshjälp befattningshavare vid flottans
pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning, innehavare av
docentstipendier vid statens högskolor samt indelt manskap vid krigs
-
Social
styrelsens
utredning.
14 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 10.
makten; skolande vid beräkning av nämnda docenters krigstidstillägg
dem tillkommande docentstipendier anses likställda med de i § 1 uppräknade
avlöningsförmånerna.
§ 17-
Om befattningshavare under året avlidit innan honom tillkommande
krigstidstillägg och krigstidshjälp till fullo utbetalts, övergår hans rätt
härutinnan till stärbhuset.
Till stärbhus efter befattningshavare, som avled under år 1916,
innan krigstidshjälp till honom utbetalats, utgår krigstidshjälp till det
belopp, som befattningshavaren skulle hava erhållit, därest han levat
vid tidpunkten då 1916 års krigstidshjälp utbetalades.
• . . § 18;
Krigstidstillägget och krigstidshjälpen utbetalas i den ordning, som
av Kungl. Magt bestämmes.
Sedan därefter till Eders Kungl. Maj:t inkommit åtskilliga framställningar,
åsyftande bland annat att krigstidstillägg och krigstidshjälp
måtte med förhöjda belopp och i större utsträckning utgå även under
år 1918, har Eders Kungl. Maj:t såsom en förberedande åtgärd i ärendet
den 7 september 1917 anbefallt socialstyrelsen att inkomma med
utredning angående levnadskostnadernas stegring under år 1917.
Såsom svar härå har socialstyrelsen meddelat, att levnadskostnaderna
för en normalfamilj med en årsbudget före kriget av 2,000 kronor
stigit från maj 1914 till december 1916 med 39 procent, till maj 1917
med 52 procent och till september 1917 med 66 procent, varav 27 procent
komma på tiden januari till och med augusti 1917.
Socialstyrelsen har emellertid påpekat, att denna uppgift icke kunde
göra anspråk på att till alla delar grunda sig på fullt exakta beräkningar.
Utgiftsstegringen hade beräknats under den förutsättningen att
förbrukningen varit i huvudsak oförändrad, alltså med bortseende från
de omläggningar av och inskränkningar i förbrukningen, vilka givetvis
framkallats av dyrtiden. Vidare har påpekats, att beräkningen grundade
sig på uppgifter, som representerade förhållandena i städer och stadsliknande
samhällen. De angivna procenttalen hava emellertid av socialstyrelsen
ansetts böra betecknas såsom minimisiffror.
Storleken av årsbudgetens särskilda huvudposter, beräknade enligt
prisförhållandena vid tiden före krigets utbrott (maj 1914) och i september
1917, ävensom stegringens relativa storlek framginge av följande tablå:
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 10. 15
Årsbudget |
Beräknad Ökning procent |
Beräknad itrsbudget 1917 (sept.) |
|
Eödo- och njutningsämnen........................ |
876 |
80 |
1,577 |
Bostad............................................................ |
300 |
12 |
336 |
Bränsle och lyse ..........................i............. |
97 |
140 |
233 |
Beklädnad .................................................... |
219 |
no |
460 |
Skatter ......................................................... |
122 |
9 |
133 |
("ivriga utgifter ............................................. |
386 |
50 |
579 |
Summa utgifter |
2,000 |
66 |
3,318 |
Socialstyrelsen har sedermera i en |
till finansdepartementet ingiven |
promemoria meddelat, att stegringen fortgått så, att procenttalet för
ökningen vid slutet av november 1917 i dess helhet kunde antagas
uppgå till minst 72 procent.
Vidare hava statskontoret, armé- och marinförvaltningarna, lotsstyrelsen,
medicinalstyrelsen, generaltullstyrelsen och styrelserna för
statens affärsdrivande verk anbefallts att avgiva yttrande huruvida och
i vilka avseenden, utom beträffande själva beloppen, andra bestämmelser
i ämnet, än som meddelats genom kungörelsen den 29 maj 1917 (svensk
författningssamling nr 224) vid samma kungörelses tillämpande visat
sig vara av behovet för framtiden påkalladeT
Till innehållet i dessa yttranden anhåller jag att längre fram få
återkomma.
Generalpoststyrelsen har till Eders Kungl. Magt ingivit en skrivelse
av följande lydelse:
> Bland de begränsningar och undantag, som i avseende å statstjänares rätt
till krigstidstillägg stadgats i kungl. kungörelsen den 29 maj 1917, märkas följande:
a) ingen befattningshavares krigstidstillägg får överstiga 800 kronor för år
räknat;
b) krigstidstillägg må tillkomma befattningshavare allenast till så stort belopp,
att detta tillhopa med hans från en eller flera befattningar i statens tjänst
härflytande inkomster, på vilka tillägget beräknas, jämte värdet av fri bostad, då
sådan åtnjutes, icke överstiger 9,800 kronor.
Till belysande av verkningarna i olika fall av dessa bestämmelser jämte
övriga stadgande^ som reglera krigstidstilläggets storlek, må framhållas, att endast
befattningshavare, vilkas sammanlagda kontanta avlöningsförmåner av visst slag
icke överstiga 5,338 kronor 34 öre, äro berättigade att uppbära krigstidstillägg
med femton procent enligt grundstadgandet eller, i förekommande fall, med minimibeloppet
250 kronor per år, under det att befattningshavare, vilkas ifrågavarande
avlöningsförmåner överstiga 5,333 kronor 34 öre, antingen få vidkännas den minskning
av krigstidstilläggets belopp, som föranledes av de under a) eller b) här ovan
Skrivelser
från jämbetsverk,
,
16
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 10.
omförmälda bestämmelser, eller också — därest vederbörandes löneinkomster jämte
värdet av fri bostad, där sådan åtnjutes, överstiga 9,800 kronor — äro alldeles
uteslutna från förmånen att erhålla krigstidstillägg.
Då frågan om krigstidstillägg åt statstjänarna under år 1918 nu står på
dagordningen, synes anledning vara att nu ingå i prövning av frågan, huruvida
ovanberörda undantag och begränsningar i avseende å rätt till krigstidstillägg böra
stadgas jämväl för nästkommande år.
Efter allt att döma har man skäl att befara, att under nästkommande år
dyrtidens tryck skall bliva allt mera kännbart och behovet av krigstidstillägg för
befattningshavare i statens tjänst ytterligare ökat. De förhållanden, som påkallat
och alltjämt påkalla krigstidstilläggets utbetalande, kunna dessutom sägas numera
ha antagit karaktären av något mera bestående, varifrån man icke längre kan
bortse, då det gäller att avgöra, huruvida icke jämväl de högre avlönade statstjänarna
böra komma i åtnjutande av krigstidstillägg efter samma grunder som de
övriga. Av betydelse för ett riktigt bedömande av denna fråga torde vara att tillbörligt
beakta den totala förändring av penningvärdet, som inträtt till följd av
kriget och alltmera framträder såsom ett faktum, om vars fortbestånd för en avsevärd
tid framåt tvivel icke längre lärer råda.
Det torde vara uppenbart, att denna omständighet, d. v. s. penningevärdets
fall, utgör ett av de kraftigaste skälen för att tillerkänna statstjänare krigstidstillägg,
och det synes med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke konsekvensen
fordrar att de ovannämnda inskränkningarna borttagas. De nuvarande avlöningarna,
även till de högsta statstjänstemännen, hava ju bestämts med hänsyn till
vad som under förut normala förhållanden kan anses utgöra skälig ersättning för
med vederbörandes befattning förenat ansvar och arbete, och när nu värdet av berörda
ersättning väsentligen nedgått, synes det väl vara med billigheten överensstämmande,
att samtliga tjänstemän utan någon begränsning — vilken ju under
alla förhållanden måste bliva godtycklig — bliva så vitt möjligt gottgjorda för berörda
värdeminskning samt att denna gottgörelse bestämmes i sådant förhållande
till avlöningen, som kan anses skäligt.
En omständighet, som i förevarande avseende icke bör förbises, är att med
varje tjänsteställning följer en viss däremot svarande levnadsstandard, samt att
genom en väsentlig reducering av avlöningen — vilken inträder genom penningvärdets
fall, därest icke viss gottgörelse härutinnan lämnas från det allmännas sida
— sänkes denna levnadsstandard. Att en dylik sänkning i längden kommer att
inverka menligt vid rekryteringen av de högre tjänstemannaposterna torde ligga i
öppen dag. Men ej endast vid rekryteringen utan även i avseende på de redan
statsanställda tjänstemännen framsträder denna olägenhet --en olägenhet som snart
nog kan utgöra en verklig fara för statsförvaltningen, om alla tjänstemän i ansvariga
befattningar måste allt för mycket dragas med ekonomiska bekymmer. Härmed
sammanhänger också den med näringslivets utveckling allt starkare framträdande
efterfrågan på dugande krafter för besättande av chefsplatser inom den enskilda
företagsamheten, vilket förhållande snart nog kan medföra den konsekvensen, att
de dugligaste männen dragas från statstjänsten till det enskilda, bättre betalda
arbetet._
Ännu ett skäl för beviljandet av krigstidstillägg för år 1918 utan sådana
begränsningar och undantag, som här ovan omförmälts, ligger också i den ytter
-
17
Kungl. Maj:ts nid. proposition Nr 10.
ägare stegring av levnadskosnaderna, som faktiskt inträtt efter det innevarande års
riksdag fattat sitt beslut om krigstidstillägg, och varav jämväl nu ifrågavarande
tjänstemannakategorier givetvis beröras.
Styrelsen, som i detta sammanhang icke anser sig böra ingå på frågan om
höjning av den nu gällande procentsatsen för krigstidstillägget — att en dylik höjning
i avsevärd mån erfordras för att krigstidstillägget skall kunna bättre än hittills
motsvara de stegrade levnadskostnaderna finner styrelsen uppenbart med hänsyn
till det nödläge, vari en stor del av tjänstemännen befinner sig — får alltså i underdånighet
framhålla den trängande angelägenheten av att de synpunkter, som här
ovan framförts, måtte beaktas vid framläggande av nådigt förslag angående krigstidstillägg
in. in. under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst.>
Jämväl från järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, telegrafstyrelsen,
domänstyrelsen och generaltullstyrelsen hava underdåniga skrivelser i enahanda
syfte och av väsentligen samma lydelse inkommit.
Därjämte hava till Eders Kungl. Maj:t från särskilda befattningshavare
och från sammanslutningar av statstjänare inkommit en mängd
framställningar, i vilka begärts, att krigstidstillägg och krigstidshjälp
under år 1918 måtte få utgå med belopp, som svarade mot den inträdda
stegringen i levnadskostnaderna, samt att dylika förmåner jämväl måtte
tilldelas sådana befattningshavare, som av skilda anledningar hittills varit
därifrån undantagna.
Till belysning av dessa framställningars innehåll anhåller jag att
få redogöra för några av tjänstemannaföreningar och möten i ämnet
gjorda yrkanden.
Sveriges statstjänstemannanämnds arbetsutskott hemställer,
att krigstidstillägg måtte för år 1918 utgå med 50 procent av varje
ämbets- och tjänsteman tillkommande kontant avlöningsförmån, därvid
minimum dock skulle utgöra 600 kronor och maximum 2,500 kronor;
att krigstidshjälp måtte för samma år utgå till samtliga ämbetsoch
tjänstemän, som åtnjuta kontanta avlöningsförmåner ej överstigande
5,000 kronor, med 75 kronor för varje barn under 15 år;
att krigstidstillägg och krigstidshjälp måtte utgå oberoende av
varandra;
ock att, innan beslut om krigstidstillägg och krigstidshjälp för år
1918 fattats, krigstidstillägg och krigstidshjälp må för nämnda år utbetalas
enligt de för år 1917 gällande grunder.
Statstjänarnas samarbetskommitté — enligt uppgift bestående av
representanter för följande sammanslutningar bland tjänstemän av lägre
grad, nämligen svenska järnvägsmannaförbundet, svenska postmannaförbundet,
Sveriges lokomotivmannaförbund, Sveriges tullmannaförening,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 9 käft. (Nr 10.) 3
Inkomna
framställningar
rån grupper
av befattningshavare.
18
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 10.
telegraf- och telefonmannaförbundet, Sveriges fångvårdsmannaförbund,
statens vaktmästares förening och kvinnliga telefontjänstemannaföreningen
— har anhållit,
att Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen proposition om krigstidstillägg
och krigstidshjälp för år 1918 åt befattningshavare i statens
tjänst till sådana belopp, att full ersättning erhålles för levnadskostnadernas
stegring under kristiden och därvid krigstidstilläggets minimibelopp
sättes till lägst 600 kronor;
att krigstidshjälpen väsentligt förhöjes och utgår jämväl till änklingars
och frånskilda mäns husföreståndarinnor, därest försörjningsplikt
mot minderåriga barn förefinnes; samt
att i avvaktan på riksdagens beslut i ärendet sådana åtgärder av
Kungl. Maj:t måtte vidtagas, att förskott å kommande års krigstidstillägg
omedelbart efter årsskiftet må kunna utbetalas till statens befattningshavare.
Föreningen för tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar hemställer,
att till statens järnvägars personal måtte från och med år 1918
få utgå ett dyrtidstillägg till avlöningen, fullt svarande mot minskningen
i penningvärdet, därvid de nuvarande olika formerna för dyrtidstillägg
borde ersättas med ett enda slags tillägg, som utginge enligt en viss
och för alla tjänstemän lika procent av senast fastställda ordinarie
arvoden.
Enahanda hemställan har gjorts av ett i Stockholm den 28 oktober
1917 hållet möte av statstjänstemän.
Föreningen Sveriges kronofogdar har erinrat, hurusom på grund
av statsmakternas beslut de kronofogdar, som icke förflyttats till landsfogde-
eller häradsskrivartjänst, från och med år 1918 komme att överföras
å allmänna indragningsstaten. men att emellertid stadgats, att
ifrågavarande kronofogdar, ehuru uppförda å indragningsstat, skulle
vara skyldiga att »jämväl under år 1918 beträffande sina förutvarande
tjänstgöringsområden utföra de göromål Kungl. Maj:ts vederbörande
befallningshavande kunna finna erforderliga». Dessa kronofogdar, som
sålunda under år 1918 skulle stå till Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes
disposition, kunde alltså antagas härigenom bliva förhindrade
att, på sätt eljest skulle kunnat ske, genom annan sysselsättning förskaffa
sig behövliga förbättrade inkomster under år 1918.
Under åberopande härav har föreningen hemställt, att de kronofogdar,
som från och med år 1918 bleve överförda på indragningsstat,
måtte under sagda år få åtnjuta krigstidstillägg efter enahanda grunder,
som komme att gälla för statens övriga ämbets- och tjänstemän.
19
Kung!. Maj ds nåd. proposition Nr 10.
Lotsverkels personal förening har begärt, att krigstidstillägg måtte
få beräknas jämväl å lotsarna tillkommande andel av lotspenningar;
att krigstidstillägg måtte få till lotsverkels personal utgå med belopp,
som fullständigt kompenserade dyrtiden, dock minst med 600 kronor;
att krigstidshjälp måtte, vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt
för högst 4,000 kronor, få utgå med 30—80 kronor för värjo barn
under 18 års ålder samt för hustru med 60—120 kronor; samt att extra
biträden å såväl fyrskepp som landfyrar, vilka utan eget förvållande
varit förhindrade att tjänstgöra hela det nästförflutna året, likväl måtte
erhålla ej blott krigstidstillägg, utan även krigstidshjälp.
Delegerade för Kungl. Flottans varvs samtliga arbetare begära att
i likhet med arbetare vid Svea artilleriregementes intendenturverkstäder,
Karl Gustavs stads gevärsfaktori, telegrafverkets verkstäder i Nynäshamn
samt vid artillerigården i Stockholm erhålla krigstidstillägg jämväl å
avlöning, som utgår för s. k. ackordsarbete.
EU i Malmö den 9 december 1917 hållet möte mellan tjänstemän av
högre grad inom Skåne har, under framhållande, att tjänstemännen icke
kunde vara hjälpta med mindre än 50 procent förhöjning i de för år
1918 utgående avlöningsförmånerna, anhållit, Datt de vid det nuvarande
krigstidstilläggets utgående fogade inskränkningarna och undantagen måtte
bortfalla; att ärendet måtte bliva avgjort så tidigt vid 1918 års riksdag,
att minsta möjliga avbrott i tilläggets utgående uppstår; att vid 1918 års
riksdag måtte beslutas, att därest den exceptionella dyrtiden skulle vara
beståndande ännu vid 1919 års ingång, för detta år måtte utgå däremot
svarande tillägg, så att något avbrott i dyrtidstilläggets erhållande ej
måtte uppstå; samt att dyrtidstillägget måtte utgå jämväl till statspensionärer
samt till änkor och barn efter statstjänstemän)).
Under de två senaste åren har staten sökt i någon mån lindra de
ekonomiska svårigheter, som i följd av det sedan mer än tre år pågående
världskriget drabbat befattningshavare i statens tjänst.
År 1916, då endast omkring 4,000,000 kronor ansågos kunna för
ändamålet disponeras, utgick understöd, benämnt krigstidshjälp, endast till
sådana befattningshavare, som på grund av försörjningsplikt underhöllo
barn under 15 års ålder och som hade att under samma år erlägga
inkomst- och förmögenhetsskatt för högst 2,000 kronor. Hjälpen utgick
med 30—80 kronor för vart och ett av barnen till och med det femte.
År 1917 beräknades för ändamålet ett belopp av omkring 30,000,000
kronor. Dyrtidstillägget utgick dels under benämning krigstidstillägg med
Departementschefen.
20
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 10.
15 procent av befattningshavarnas kontanta avlöningsförmåner av vissa uppräknade
slag, dock lägst med 250 och högst med 800 kronor för år räknat,
och dels under benämningen krigstidshjälp till befattningshavare, som
för år 1917 hade att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för högst
3,000 kronor, med 30—50 kronor för vart och ett av befattningshavaren
underhållet minderårigt barn till och med det femte samt med 60—100
kronor för befattningshavares hustru. Krigstidstillägg utgick till befattningshavare
allenast med så stort belopp, att detta tillhopa med hans
från en eller flera befattningar i statens tjänst härflytande inkomster av
vissa uppräknade slag icke översteg 9,800 kronor. Ingen fick åtnjuta
krigstidstillägg för mer än en befattning. Åven i övrigt stadgades åtskilliga
undantag från den allmänna regeln om femton procents krigstidstillägg.
Den under kriget uppkomna höjning i levnadskostnaderna, som
vid oförändrad levnadsstandard drabbar ett »normalhushålb om man,
hustru och två barn, har, på grundval av uppgifter från 44 städer och
stadsliknande samhällen, av socialstyrelsen i december 1916 beräknats till
i runt tal 40 procent och i slutet av november 1917 till minst 72 procent.
Denna stegring har emellertid, såsom allmänt känt är, sedermera
alltjämt fortgått. Utan fara för överdrift torde man kunna taga för
givet, att den av kriget förorsakade stegringen i levnadskostnaderna
numera kan för ett dylikt normalhushåll, under förutsättning av oförändrad
levnadsstandard, beräknas till minst 75 procent.
Vid nu anförda förhållande lärer det få anses ligga i öppen dag
såväl att statens befattningshavares före kriget eller i allt fall utan hänsyn
till den av kriget förorsakade dyrtiden i penningar bestämda avlöningar
i allmänhet icke giva befattningshavarna den bärgning, som
vid avlöningarnas bestämmande åsyftats, samt att 1916 och 1917 års
krigstidshjälp och krigstidstillägg ingalunda varit tillräckliga att motväga
verkningarna av dyrtiden under dessa år.
Att dyrtidstillägget för år 1918 måste sättas betydligt högre än
år 1917, lärer utan vidare få anses framgå av ovan framlagda siffror
rörande levnadskostnadernas stegring.
De synnerligen stora krav, som för närvarande ställas på statsverket,
nödvändiggöra emellertid sådana begränsningar, att endast i
undantagsfall dyrtidstilläggen kunna komma att uppgå till belopp, som
helt uppväga levnadskostnadernas ökning under nu pågående kris. Det
får väl också anses oundvikligt att statens befattningshavare, i likhet
med det stora flertalet andra medborgare, själva bära någon del av dyrtidens
börda.
‘21
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 10.
Under hänvisning till den utredning om rikets finanser, som jag
förut framlagt inför Eders Kungl. Maj:t, anser jag att för nu ifrågavarande
ändamål bör under år 1918 kunna disponeras något mer än
dubbelt så stort belopp som under år 1917. Om vid dessa medels fördelning
hänsyn i första hand tages till de jämförelsevis lågt avlönade
statstjänarna och bland dessa särskilt till de med stor försörjningsplikt
betungade — vilka, trots allt vad från det allmännas sida gjorts och
än vidare torde komma att göras i syfte att för de ekonomiskt svagast
situerade medborgarna i allmänhet lätta dyrtidens tryck, väl få anses
vara i största behov av statens stöd — så förefaller det mig som skulle
nyss antydda belopp, omkring 70,000,000 kronor, kunna antagas bliva
för ändamålet någorlunda tillräckligt.
I detta sammanhang vill jag ock erinra därom, att för beredande
av krigstidstillägg under år 1918 åt f. d. befattningshavare i statens
tjänst, åt änkor och barn efter dylika befattningshavare samt till vissa
utom den egentliga statsförvaltningen stående kategorier å förslaget till
tilläggsstat för samma år beräknats tillhopa 7,745,000 kronor, vadan
alltså för samtliga nu ifrågavarande ändamål å tilläggsstaten skulle
komma att uppföras 76,995,000 kronor.
I fråga om sättet för medlens fördelande synes det lämpligt att i
huvudsak följa den metod, som under år 1917 använts, dock med modifikationer
i följande mera väsentliga avseenden.
Dyrtiden har nu varat så länge och sträckt sina verkningar så
högt upp på avlöningsskalan, att det icke synes riktigt att från
delaktighet i dyrtidstillägget längre undantaga de med högre avlöning
försedda befattningshavarna. Dessa hava i fulla tre år fått utan hjälp
från det allmänna bära dyrtidens börda, och de hava icke såsom lägre
avlönade statstjänare fått åtnjuta de fördelar, som i form av rabatter
och förköpsrätt till vissa varor kommit medborgare i svag ekonomisk
ställning till del. Då deras avlöningar äro avpassade efter normala förhållanden,
ligger det endast en gärd av rättvisa däri, att även dessa
befattningshavare få, om än, på grund av statsfinansiella hänsyn, i
proportionsvis mindre grad än andra, åtnjuta del i dyrtidstillägget. Men
en dylik åtgärd kräves även av tillbörlig hänsyn till statens egen fördel.
Denna är nämligen i mycket hög grad beroende därav, att statens viktigare
befattningar uppehållas av högt kvalificerade ämbetsmän, och i
konkurrensen med enskilda företag kan staten icke förvärva och behålla
sådana, om icke deras avlöningar i rimlig mån avpassas efter tidsförhållandena.
22
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 10.
Den för år 1917 gällande bestämmelsen, att krigstidstillägg må
tillkomma befattningshavare allenast för så vitt beloppet av hans från
en eller flera befattningar i statens tjänst härflytande inkomster av vissa
uppräknade slag jämte värdet av bostad, då sådan åtnjutes, tillhopa med
krigs tid stillägget icke överstiga 9,800 kronor, medför ibland verkningar,
som knappast kunna anses önskvärda. En befattningshavare, som ägnar
sin lediga tid åt arbete i statens tjänst, kommer i en sämre ställningän
den som ägnar sin lediga tid åt annat förvärv. Detta belyses
av följande konkreta fall. En ledamot i ett centralt ämbetsverk uppbar
såsom sekreterare vid karolinska institutet ett arvode av 2,000
kronor; han gick miste om krigstidstillägg. En annan ledamot i
samma ämbetsverk uppbar såsom sekreterare i civilstatens änkeoch
pupillkassa ett arvode av 3,000 kronor; han fick dyrtidstillägg.
Ånke- och pupillkassans sekreterare är nämligen icke i sådan egenskap
befattningshavare i statens tjänst.
I fråga om krigstids tilläggets belopp synes någon skillnad böra göras
mellan befattningshavare, vilkas huvudsakliga verksamhet ägnas åt en
befattning i statens tjänst, och sådana som endast i mindre utsträckning
tjäna det allmänna. Beträffande de förra har staten givetvis större skäl att
kraftigt inskrida till lindrande av dyrtidens verkningar än beträffande
de senare. Lämpligast torde eu dylik åtskillnad kunna göras på det
sätt, att de förra — utom arméns och marinens manskap, som äger rätt
till fullt underhåll in natura — erhålla en oberoende av löneförmånernas belopp
utgående »grundplåt», vars storlek jag anser flora sättas till 200 kronor.
Härigenom tillgodoses ock på ett enkelt och effektivt sätt det berättigade
kravet, att de lågt avlönade befattningshavarna böra jämförelsevis bättre
tillgodoses än de med högre avlöning försedda. Borttagandet i sammanhang
härmed av den till samma mål syftande bestämmelsen, att, om eu
befattningshavares krigstidstillägg skulle understiga 250 kronor för år
räknat, detsamma höjes till detta belopp, dock under iakttagande, att
krigstidstillägget icke må överstiga tjugufem procent av de kontanta
avlöningsförmåner, på vilka det beräknas, skulle, oavsett de svårigheter
denna bestämmelses tillämpning visat sig medföra, undanröja det missförhållandet,
att en mängd befattningshavare med s. k. fri bostad i fråga
om krigstidstillägg blivit mera gynnade än deras kamrater, som icke
åtnjuta dylik förmån.
I sammanhang härmed torde emellertid för de befattningshavare,
som erhålla berörda 200 kronor, böra bibehållas den nuvarande bestämmelsen,
att den, som av statens medel åtnjuter lön eller arvode för två
2:5
Kull fil. Maj.is nåd. proposition Nr K).
eller liera befattningar, får uppbära krigstidstillägg för allenast en av
dessa. Då staten nämligen tillgodogör sig deras arbetskraft under normal
daglig arbetstid, kan det icke ligga i statens intresse att särskilt
uppmuntra dem till arbetskraftens splittring och för tidiga utnötning
genom verksamhet på flera befattningar.
Övriga befattningshavare, som icke skulle erhålla berörda 200
kronor, lära däremot icke böra förmenas att uppbära krigstidstillägg från
mer än en befattning. Det förekommer i- stor utsträckning att unga
e. o. tjänstemän arbeta i mer än ett ämbetsverk, och denna för deras
utbildning gagneliga praxis torde icke böra motarbetas genom en avkortning
av deras i förhållande till det utförda arbetets kvantitet och
kvalitet utgående krigstidstillägg. Den nuvarande bestämmelsen har för
övrigt visat sig synnerligen svår att gent emot dylika befattningshavare
tillämpa; man kan näppeligen med fog begära, att eu redogörare skall
vid utbetalande av avlöning åt en för kortare tid förordnad e. o. tjänsteman
förskaffa sig visshet, att samma tjänsteman icke under större eller
mindre del av den tid förordnandet omfattat uppburit avlöning och därå
belöpande krigstidstillägg jämväl i annat ämbetsverk.
För att en befattningshavare, som icke tillhör arméns eller marinens
manskap, skall kunna anses ägna sin huvudsakliga verksamhet åt statens
tjänst och följaktligen vara berättigad till åtnjutande av ifrågavarande
200 kronor, torde böra uppställas såsom villkor, att han vid årets början
innehade stadigvarande anställning
antingen med en daglig arbetstid, i medeltal, oavsett semester och
ferier, icke understigande vad som för den ordinarie personalen vid
samma eller jämförlig statsinstitution är såsom minimum i allmänhet
stadgat,
eller, där sådan minimiarbetstid ej finnes föreskriven, på andra
grunder avsedd att utgöra befattningshavarens huvudsakliga verksamhet.
Enligt dessa föreskrifter skulle sålunda t. ex. reservofficerare och
officerare på reservstat icke komma i åtnjutande av ifrågavarande 200
kronor, men väl sådana universitetsdocenter, som inneha docentstipendium.
Det synes mig vara billigt, att en befattningshavare, som ägnar
sin huvudsakliga verksamhet åt statens tjänst, icke bör i följd av kortare
tillfällig tjänstledighet för egna angelägenheter eller dylikt vid årets
början förlora ifrågavarande med 200 kronor utgående krigstidstillägg.
I analogi med den bestämmelse, som finnes intagen i § 11 av kungörelsen
den 29 maj 1917, föreslår jag därför, att befattningshavare,
som av nyss antydd orsak är tjänstledig under högst en månad från
24 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 10.
årets början, icke må av sådan anledning förlora rätt till krigstidstillägget
i fråga.
Befattningshavare, som för offentligt uppdrag eller för sjukdom är
tjänstledig under kortare eller längre tid, lärer icke böra därför vidkännas
någon minskning i krigstidstillägget. Till denna fråga anhåller
jag att längre fram få återkomma.
Beträffande krigstidstilläggets storlek föreslår jag, i anslutning till
vad jag förut uttalat, att detsamma, oberäknat förberörda till utbetalning
på eu gång avsedda 200 kronor, må bestämmas till 30 procent av de
fasta, i § 1 uppräknade kontanta avlöningsförmånerna, samt att det
efter denna procentsats utgående beloppet av krigstidstillägg icke må
överstiga 125 kronor för månad räknat.
Verkan av en dylik bestämmelse belyses medelst följande exempel.
Den lägsta avlöning, som i regel tillkommer ordinarie befattningshavare
i statens tjänst, torde vara 1,200 kronor (minimiavlöning för
vaktmästare i centralt ämbetsverk). För år 1917 har krigstidstillägg
härå utgått med 250 kronor, motsvarande i det närmaste 21 procent av
avlöningen. Enligt nyss framlagda förslag skulle en med nämnda belopp
avlönad befattningshavares krigstidstillägg för år 1918 utgå med
560 kronor, motsvarande i det närmaste 47 procent av samma avlöning,
d. v. s. med något mer än fördubblat belopp.
Det högsta krigstidstillägg, som någon befattningshavare under
år 1917 kunnat få uppbära, var 800 kronor. För år 1918 skulle högsta
beloppet stiga till 1,700 kronor, d. v. s. något mer än fördubblas.
Ett från många håll uttalat önskemål är att de nuvarande bestämmelserna
måtte för framtiden i så hög grad som möjligt förenklas,
detta desto hellre, som krigstidstillägg och krigstidshjälp utbetalas av
ett synnerligen stort antal redogörare, bland vilka många hava sin
huvudsakliga verksamhet riktad på andra uppgifter än redogörarskapet
och förty icke kunna antagas vara särskilt kvalificerade för tolkningav
invecklade ekonomiska författningar.
För att söka så långt som möjligt tillmötesgå detta befogade
önskemål, synes man böra sträva därhän, att det på varje avlöningsperiod
belöpande krigstidstillägget må kunna efter ett fastställt procenttal
direkt uträknas på det i avlöningslistan för befattningshavaren upptagna
bruttoavlöningsbeloppet, d. v. s. avlöningen utan avdrag till egen
eller efterlevandes pensionering.
För år 1917 är i förordningens 5 § stadgat, att krigstidstillägget
anses tillhöra lönen och att det odelat utgår till befattnings innehavare,
25
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 10.
även om lian under tjänstledighet för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer
eller andra särskilda uppdrag avstår lönen helt eller delvis.
Dessa bestämmelser hava visat sig medföra en del avsevärda
olägenheter.
1 ett av statens kommunikationsverk lära vissa tekniskt bildade
befattningshavare sedan flera år åtnjuta tjänstledighet för privat verksamhet,
mot avstående av samtliga avlöningsförmåner. För år 1917
torde dessa befattningshavare hava varit berättigade till krigstidstillägg.
En dylik anordning kan omöjligen anses lämplig.
Enligt samma bestämmelser, jämförda med föreskriften att ingen
får uppbära krigstidstillägg för mer än en befattning, torde eu ordinarie
hovrättsfiskal, som förordnats att mot en av Kungl. Magt bestämd
ersättning i ett för allt av 5,000 kronor om året såsom assessor biträda
hovrätten, få antagas hava uppburit krigstidstillägg med 15 procent å sin
ordinarie avlöning, 4,000 kronor, d. v. s. med 600 kronor. En e. o.
tjänsteman, som mot enahanda ersättning tjänstgör såsom assessor, torde
enligt § 6 hava fått åtnjuta krigstidstillägg med 15 procent å 5,000
kronor, d. v. s. med 750 kronor, eller 150 kronor mer än en ordinarie
tjänsteman med samma avlöning och göromål.
Dessa och andra dylika olägenheter undvikas om såsom allmän
regel får gälla, att krigstidstillägget, oberäknat förberörda 200 kronor,
utgår med vissa procent av den avlöning, som verkligen tillgodoföres
befattningshavaren, och genom en sådan anordning undvikas jämväl en
massa tvistigheter om krigstidstilläggets rätta belopp. Dessutom vinnes
härigenom den önskvärda effekten, att en ordinarie befattningshavare,
som på förordnande uppehåller högre tjänst, får krigstidstillägg å den
ökade avlöning, som i följd av förordnandet tillkommer honom.
Principens undantagslösa tillämpning skulle emellertid medföra,
att även den, som är tjänstledig för offentligt uppdrag eller för sjukdom,
bleve underkastad minskning i krigstidstillägget. Sådant synes
mig emellertid böra undvikas genom en särskild undantagsbestämmelse.
Märkas bör, att tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller
revisorer, enligt i särskilt mål av regeringsrätten meddelat beslut, lärer
vara att betrakta såsom offentligt uppdrag.
Vad angår krigstidstillägg å avlöning som utgår för s. k. ackordsarbete
— därom såsom ovan nämnts delegerade för flottans varvs
arbetare gjort framställning — torde, då betydande praktiska svårigheter
förefinnas att i den föreslagna formen tillmötesgå framställningen,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 9 höft. (Nr 10.) 4
26
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 10.
berörda arbetares intressen böra tillgodoses därigenom, att vid ackordsuppgörelser
hänsyn tages till att arbetarna icke erhålla krigstidstillägg å
inkomst av ackordsarbete, varför ackordet bör tillmätas på sådant sätt,
att motsvarighet till andra befattningshavares krigstidstillägg beredes
dem.
Vad slutligen krigstidsA/ä/pew beträffar, så lider det nog intet
tvivel, att just de lågt taxerade befattningshavare, som äro försörjningsskyldiga
mot hustru och barn, i alldeles särskild grad hava känning
av dyrtiden, och att fördenskull de hittills fastställda beloppen behöva
för år 1918 något höjas. Men å andra sidan böra statens av dyrtiden
betingade åtgärder för löneförmånernas upphjälpande icke i allt för stor
utsträckning givas formen av hjälp åt familjeförsörjare; i motsatt fall
blir följden, att de dugligaste av statens övriga befattningshavare allt
för starkt utsättas för frestelsen att lämna statstjänsten och söka sin
utkomst i enskild verksamhet.
En lämplig medelväg synes mig vara att höja de för år 1917
bestämda beloppen med 50 procent och att låta krigstidshjälp med 60
kronor för hustru och 30 kronor för vart barn till och med det femte
utgå även till dem, som under år 1918 hava att erlägga inkomst- och
förmögenhetsskatt för belopp från 3,000 till och med 4,000 kronor.
Efter att sålunda hava i korthet redogjort för hur jag tänkt mig
krigstidstillägget och krigstidshjälpen för år 1918, övergår jag nu till
detaljerna i de bestämmelser jag anser böra för samma år i ämnet utfärdas.
I de förut omnämnda, från styrelserna för statens affärs drivande
verk m. fl. inkomna yttrandena huruvida och i vilka avseenden, utom
beträffande själva beloppen, andra bestämmelser i fråga om krigstidstillägg
och krigstidshjälp än som meddelats genom nådiga kungörelsen
den 29 maj 1917 vid samma kungörelses tillämpande visat sig vara
av behovet för framtiden påkallade, hava gjorts bland andra följande
framställningar, vilka svnts mig böra såsom välgrundade i huvudsak
bifallas.
§ I
Arméförvaltningen
bär erinrat, hurusom genom nådigt brev den
11 oktober 1907 förklarats, att kontant ersättning för bränsle och lyse
skall utgå till samtliga underofficerare med vederlikar vid armén med
vissa belopp, av vilka viss summa skall anses motsvara ersättning för
27
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 10.
bränsle och återstoden ersättning för lyse. Enligt kungl. kungörelsen
den 29 maj 1917 utginge kiågstidstillägg på bränsleersättning. Då
intet skäl syntes förefinnas, varför icke även ersättning för lyse skulle
få inräknas bland de förmåner, varpå krigstidstillägg utgår, har arméförvaltningen
hemställt, att bestämmelserna i ämnet för år 1918 måtte
erhålla en med hänsyn härtill lämpad lydelse.
Arméförvaltningen har vidare påpekat, att bland de förmåner, på
vilka krigstidstillägg enligt kungörelsen den 29 maj 1917 må beräknas,
icke upptagits »krigslön» enligt gällande krigsavlöningsreglemente, eu
avlöningsform, som under år 1917 utgått till en del personal vid armén.
Arméförvaltningen, som funnit sig icke kunna, då frågor härom efter
besvär varit föremål för dess prövning, utbetala krigstidstillägg på krigslön,
har emellertid funnit uppenbart, att jämväl personal, som uppbär
krigslön, bör komma i åtnjutande av dylik förmån.
Enahanda vore förhållandet med dagavlöningstillägg åt indelt
manskap.
Bland de i § 1 av kungörelsen den 29 maj 1917 angivna kontanta
förmåner funnes — anför arméförvaltningen — ej upptagna vare
sig lönetillägg för äldre bataljonsläkare och veterinärer eller avlöningstiliägg
för reservstatspersonal. Då emellertid tilldelandet av lönetillägg åt
äldre bataljonsläkare eller bataljonsveterinär närmast vore jämförligt med
officers uppflyttande i högre löneklass och lönetillägget alltså närmast
att anse såsom tillhörande lönen, och då vidare de för viss personal å
reservstat bestämda avlöningstilläggen närmast vore att anse såsom
ålderstillägg, har arméförvaltningen ansett, att krigstidstillägg bör få
utgå å ifrågavarande avlöningsförmåner.
Slutligen har arméförvaltningen ansett krigstidstillägg böra utgå
på det lönetillägg, som jämlikt kungl. brev den 12 oktober 1917 tillkommer
vissa furirer.
§ 5-
Statskontoret har anfört, att olika meningar uppstått rörande rätta
tillämpningen av § 5, väl icke i fråga om krigstidstillägget för tjänstledig
befattningshavare, utan i avseende å vikariens krigstidstillägg.
Till undanröjande av all ovisshet i fråga om tillämpningen av paragrafen
syntes önskvärt, att uttryckligt stadgande angående vikaries krigstidstillägg
meddelades, och ansåge statskontoret härvid följdriktigt och
billigt, att vikarie, vare sig han innehade ordinarie befattning eller icke,
28
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 10.
tillförsäkrades krigstidstillägg på hela den avlöning, som han under vikariatstiden
verkligen uppbure.
§ 8.
Generalpoststyrelsen har erinrat, hurusom icke-ordinarie'' befattningshavare
kunde komma i åtnjutande av krigstidshjälp under förutsättning,
bland annat, att han den 1 januari 1917 innehade och omedelbart
dessförinnan under minst ett år vid en och samma statsinstitution
innehaft stadigvarande anställning. Vad postverket beträffar hade
den begränsning, som uttrycket »vid en och samma statsinstitution»
innebure, medfört, att extra tjänsteman av postvaktmästaregrad, som
under år 1916 erhållit stadigvarande anställning vid postverket men
dessförinnan haft anställning vid armén, icke kunnat tillerkännas krigstidshjälp.
Det syntes generalpoststyrelsen billigt, att sådan tjänsteman
finge tillgodoräkna sig den tid han haft anställning vid annan statsinstitution.
§ 9.
Avsikten med stadgandet i § 9 mom. 8 torde — säger statskontoret
— icke hava varit att från krigstidshjälp utesluta sådana befattningshavare,
som under året avgå från sin tjänst med pension, då
nämligen dessa i sådant fall, vid det förhållande, att den vissa f. d.
befattningshavare tillkommande krigstidshjälpen utginge blott då vederbörande
vid årets ingång åtnjöt pension, skulle bliva helt uteslutna
från krigstidshjälp. Stadgandet finge väl därför anses syfta på dem,
som utan att erhålla pension lämnade statstjänsten, vadan uti ifrågavarande
moment orden »utan pension» syntes böra inskjutas mellan
orden »som» och »lämnar».
Slutligen har järn vägsstyrelsen påpekat, att tillämpningen av bestämmelserna
i kungörelsen den 19 juni 1917 angående krigstidshjälp
för år 1917 åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst givit vid
handen, att en jämkning av vad däri stadgats syntes önskvärd. Enligt
kungörelsen kunde krigstidshjälp tilldelas allenast sådana f. d. befattningshavare,
som vid ingången av år 1917 varit berättigade till pension
av visst slag eller därmed jämförligt understöd och i övrigt fyllde
de för åtnjutande av dylik hjälp stadgade villkor. Från förmånen att
i egenskap av f. d. befattningshavare i statens tjänst erhålla krigstids
-
29
Kungl. Maj:tf nåd. proposition Nr 10.
hjälp hade sålunda uteslutits ett icke ringa antal tjänstemän av lägre
grad vid statens järnvägar, som med pension avgått ur tjänsten efter
ingången av år 1917. Beträffande dem av dylika f. d. befattningshavare,
vilka icke lämnat statstjänsten förr än efter den 1 juni 1917
och för vilka således bestämmelsen i § 9 mom. 3 av kungörelsen den
29 maj 1917 icke lagt hinder i vägen för åtnjutande av krigstidshjälp
enligt denna kungörelse, så syntes det icke vara något att invända
mot att krigstidshjälp enligt kungörelsen den 19 juni icke kunde tillkomma
dem. Men vad anginge sådana f. d. befattningshavare, som
tillhört de ekonomiskt svagast situerade statstjänarnas grupp och vilka
avgått ur tjänst under någon av de fem första månaderna av år 1917,
så hade dessa personer, vilka genom uttrycklig bestämmelse i såväl
den ena som den andra av ifrågavarande båda kungörelser uteslutits
från rätt till krigstidshjälp, kommit i en allt för ogynnsam ställning.
Rättelse av det anmärkta missförhållandet synes mig böra ske
genom en särskild föreskrift i bestämmelserna om krigstidstillägg och
krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst.
För övrigt har jag ansett mig böra föreslå att de för år 1917 i
ämnet gällande bestämmelserna läggas till grund för motsvarande bestämmelser
år 1918, dock med följande mindre förändringar.
§ 1-
I fråga om viss daglig arbetstid såsom villkor för krigstidstillägg
enligt mom. 2 torde, „ för undvikande av missförstånd, undantag böra
göras för semester och ferier.
§ 2.
Jämlikt § 216 i Kungl. Maj:ts nådiga stadga för rikets allmänna
läroverk den 18 februari 1905 skall, såvida icke annorlunda i särskilt
fall är föreskrivet, i varje kommun, där allmänt läroverk är eller framdeles
varder inrättat, på kommunens bekostnad lämplig, till utrymmet
tillräcklig samt helst utom läroverksbuset belägen bostad för rektor anskaffas
och underhållas eller ock, där hinder möter för sådan anordning,
av kommunens medel skälig hyresersättning åt rektor utgå. Skulle i
detta avseende tvist uppkomma, äger vederbörande länsstyrelse förordna,
och må besvär över länsstyrelsens beslut i vanlig ordning kunna
anföras.
30
Kungl. Maj.18 nåd. proposition Nr 10.
Vid nu anförda förhållande synes icke förefinnas skäl att låta
rektor uppbära krigstidstillägg på hyresersättning.
Vissa kommuner lämna, utan att därtill vara lagligen förpliktade,
hyresbidrag till lärare vid de inom kommunerna förlagda allmänna läroverken.
Å dylika hyresbidrag bör uppenbarligen icke beräknas krigstidstillägg
av statsmedel, vilket lämpligen synes böra markeras genom inskjutande
i § 2 av ordet »författningsenligt» efter ordet »avlöningsförmåner».
För undvikande av missförstånd beträffande eventuella krav på
krigstidstillägg å sistberörda, av kommuner frivilligt lämnade hyresersättningar
synes undantaget, som egentligen skulle avse rektors hyresersättning,
böra avfattas så, att det gäller befattningshavare i allmänhet
vid allmänt läroverk.
Jämväl vissa lärare vid högre lärarinneseminariet åtnjuta hyresbidrag,
som utgå av inskrivnings- och terminsavgifter. Avsikten härmed
torde hava varit att bereda dessa lärare likställighet med motsvarande
lärare vid de allmänna läroverken i Stockholm, vilka åtnjuta hyresbidrag
av kommunen. Undantaget bör därför omfatta även seminariets
lärare.
§ 8.
Till ordinarie befattningshavare i statens tjänst lära böra hänföras
exempelvis officerare i reserven, vilka tjänstgöra blott någon del av
året. Det lärer dock knappast kunna anses lämpligt att giva krigstidshjälp
åt andra befattningshavare än sådana, som ägna sin huvudsakliga
verksamhet åt statens tjänst. Fn omredigering av paragrafen i
sådant syfte har därför verkställts.
§ 14-
Denna paragraf bör omredigeras i anslutning till bestämmelserna
i kungl. kungörelsen den 11 december 1917 angående tillfällig löneförbättring
åt viss lärarpersonal vid statens blindundervisningsanstalter.
Fn jämförelse mellan det krigstidsZi/Zö^, som för år 1917 tillkom
befattningshavare i statens tjänst, och det krigstidstillägg, som
enligt mitt nu framlagda förslag i regel skulle utgå för år 1918, ger
följande resultat:
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 10. 31
Avlöning kronor |
Krigstidstillägg |
. |
Avlöning kronor |
Krigstidstillägg |
|||||
år |
1917 |
år |
1918 |
år |
1917 |
år 1918 |
|||
kronor |
% av av-löningen |
kronor |
% av av-löningen |
kronor |
% av av-löningen |
kronor |
% av av-löningon |
||
500 |
125 |
25 |
350 |
■JO |
4,500 |
675 |
15 |
1,550 |
34 |
1,000 |
250 |
25 |
500 |
50 |
5,000 |
750 |
15 |
1,700 |
34 |
1,500 |
250 |
17 |
650 |
43 |
5,500 |
800 |
15 |
1,700 |
31 |
2,000 |
300 |
15 |
800 |
40 |
6,000 |
800 |
>3 |
1,700 |
28 |
2,500 |
375 |
''5 |
950 |
38 |
7,000 |
800 |
11 |
1,700 |
24 |
3,(XX) |
450 |
15 |
1,100 |
37 |
8,000 |
800 |
10 |
1,700 |
21 |
3,500 |
525 |
i5 |
1,250 |
36 |
9,000 |
800 |
9 |
1,700 |
19 |
4,000 |
600 |
■5 |
1,400 |
35 |
10,000 |
— |
— |
1,700 |
17 |
Nedanstående tabell med exempel från ett centralt ämbetsverk,
(kammarrätten) visar förhållandet mellan ordinarie befattningshavares
i de s. k. normalgraderna krigstidsfc7£ri^ för år 1917 och, enligt nyss
avgivna förslag, för år 1918. I
Högsta avlöning |
Högsta krigstidstillägg |
||||
•kronor |
% |
kronor |
% |
||
President ..................... |
12,000 |
1,700 |
14 |
||
Kammarrättsråd ............ |
8,700 |
800 |
9 |
1,700 |
20 |
Revisionskommissarie...... |
7,400 |
800 |
ii |
1,700 |
23 |
Advokatfiskal ............... |
6,800 |
800 |
12 |
1,700 |
25 |
Förste revisor ............. |
6,800 |
800 |
12 |
1,700 |
25 |
Revisor ........................ |
6,000 |
800 |
13 |
1,700 |
28 |
Notarie ........................ |
6,500 |
800 |
15 |
1,700 |
31 |
Räknebiträde (kvinnligt) .. |
2,000 |
300 |
15 |
800 |
40 |
Skrivbiträde ( » )... |
1,600 |
250 |
l6 |
680 |
43 |
Förste vaktmästare......... |
1,600 |
250 |
l6 |
680 |
43 |
Vaktmästare.................. |
1,400 |
250 |
18 |
620 |
441 |
I första särkilda utskottets vid 1917 års riksdag utlåtande nr 1
finnes intagen en översikt av de belopp, som i krigstid stillägg och krigstidslijålp
under år 1917 beräknats tillkomma vissa försörjningspliktiga
befattningshavare i staden Karlskrona. En jämförelse mellan dessa
32
Kungl. Maj:ts nåd. proposition 1Sr 10.
belopp och vad som enligt det nu framlagda förslaget skulle komma
samma befattningshavare till del, ger följande resultat:
Av taxeringsnämnd |
Antal minder- åriga barn |
Krigstidstillägg och krigstids-hjälp 1 |
||||||
till bevillning |
beräknat be-lopp efter |
År 1917 |
År |
1918 |
||||
Belopp |
av av- löningen |
|||||||
Flaggminkonstapel ...... Underofficer.................. |
2,402 |
1,900 |
. 1 |
480 |
30 |
1,100 |
60 |
46 |
2,062 |
1,600 |
3 |
509 |
3 0 |
1,118 |
60 |
54 |
|
5» .................. |
2,108 |
1,500 |
l |
436 |
20 |
1,012 |
40 |
48 |
» .................. |
2,488 |
1,900 |
2 |
533 |
20 |
1,186 |
40 |
48 |
» .................. |
2,065 |
1,100 |
5 |
589 |
75 |
1,344 |
50 |
65 |
» .................. |
1,817 |
1,000 |
5 |
622 |
55 |
1,270 |
10 |
70 |
» .................. |
2,112 |
1,500 |
3 |
516 |
80 |
1,133 |
60 |
54 |
» .................. |
2,118 |
1,600 |
3 |
517 |
70 |
1,135 |
40 |
54 |
; Flaggstyrman............... |
2,547 |
2,000 |
2 |
542 |
05 |
1,204 |
101 |
47 |
j Maskinist..................... |
2,302 |
1,700 |
3 |
545 |
30 |
1,190 |
60 |
52 |
| » ..................... |
2,329 |
1.700 |
2 |
509 |
3 5 |
1,138 |
70 |
49 |
2,306 |
1,500 |
4 |
585 |
90 |
1,251 |
80 |
54 |
|
| » .................. |
2,363 |
1,600 |
4 |
594 |
45 |
1,268 |
90 |
54 |
» ..................... |
2,435 |
1,800 |
2 |
525 |
25 |
1,170 |
50 |
48 |
> ..................... |
2,305 |
1,900 |
1 |
465 |
75 |
1,071 |
50 |
46 |
» ..................... |
2,430 |
1,800 |
3 |
564 |
50 |
1,229 |
— |
51 |
» ..................... |
2,419 |
1,700 |
3 |
562 |
86 |
1,225 |
70 |
51 |
Förste postiljon............ |
2,164 |
1,800 |
1 |
444 |
60 |
1,029 |
20 |
48 |
Varvspoliskonstapel ...... |
1,651 |
1,100 |
1 |
370 |
— |
875 |
30 |
53 |
Vaktkonstapel............... |
1,488 |
800 |
4 |
550 |
— |
1,096 |
40 |
74 |
» ............... |
1,596 |
1,100 |
2 |
410 |
— |
918 |
80 |
58 |
Förrådskonstapel ......... |
2,256 |
1,700 |
2 |
498 |
40 |
1,116 |
80 |
49 |
! Rustmästare ............... |
1,981 |
1,200 |
4 |
: 537 |
15 |
1,154 |
30 |
58 |
Tullvaktmästare............ |
2,085 |
1,300 |
2 |
472 |
75 |
1,065 |
50 |
51 |
» ............ |
1,794 |
1,100 |
3 |
469 |
10 |
1,038 |
SO |
58 |
Postvaktmästare............ |
1,802 |
1,400 |
2 |
430 |
30 |
980 |
60 |
54 |
» ............ |
1,779 |
1,200 |
2 |
426 |
85 |
973 |
70 |
55 |
» ............ |
1,914 |
800 |
6 |
637 |
10 |
1,299 |
20 |
68 |
» ............ |
1,733 |
1,200 |
2 |
419 |
95 |
959 |
90 |
55 |
j Artillerikonstapel ......... |
1,663 |
800 |
5 |
600 |
— |
1,223 |
90 |
74 |
» ......... |
2,093 |
1,600 |
2 |
473 |
95 |
1,067 |
90 |
51 |
» ......... |
2,049 |
1,400 |
1 2 |
467 |
35 |
1,054 |
70 |
51 |
j Styrman .................... |
2,144 |
1,600 |
2 |
481 |
60 |
1,083 |
20 |
51 |
» ...... ............ |
2,226 |
1,700 |
2 |
493 |
90 |
1,107 |
80 |
50 |
2,121 |
1,400 |
4 |
558 |
15 |
1,196 |
30 |
56 |
|
Kvartersman ........... |
2,070 |
1,600 |
3 |
510 |
50 |
1,121 |
— |
54 |
j Brevbärare ................ |
1,217 |
800 |
1 |
400 |
790 |
10 |
65 |
|
j Sergeant .................. |
2,053 |
1,800 |
1 1 |
427 |
95 |
995 |
90 |
| 49 |
138 st. Summaj 78,487 Medeltal: 2,065 |
55,200 1,453 |
100 2.6 |
! 19,18C 504 |
80 76 |
42,20l|20 1,110|56 |
54 |
1 Den avlöning, pä vilken krigstidstillägget beräknats, bar antagits vara lika med det i
första kolumnen upptagna beloppet. Krigstidslvjälpen beräknad för hustru och barn.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr It). 33
Enligt denna uträkning skulle ifrågavarande befattningshavares
krigstidstillägg och krigstidshjälp variera emellan 40 och 74 procent av
deras fasta avlöningsförmåner. 1 enstaka undantagsfall är det tänkbart,
att procenten blir iin högre. En vaktmästare i ett centralt ämbetsverk
med 1,200 kronors avlöning erhåller exempelvis, om han har hustru och
fem minderåriga barn, i krigstidstillägg och krigstidshjälp 560 + 525 —
1,085 kronor eller mer än 90 procent av sin avlöning.
För bedömande av den kostnad, som utbetalandet av krigstidstilllägg
och krigstidshjälp under år 1918 efter förut angivna grunder kan
antagas medföra, hava cheferna för postverket och statens järnvägar samt
arméförvaltningens civila departement den 26 sistlidne november anmodats
att i berörda avseende låta före den 10 december 1917 verkställa
approximativa beräkningar, utförda med den grad av noggrannhet, som
den knappa tiden medgåve. Till ledning härvid har lämnats en promemoi-ia
av följande lydelse:
»Krigstidstillägg och krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst skall
enligt ett inom finansdepartementet uppgjort preliminärt förslag för år 1918 utgå
efter huvudsakligen enahanda grunder, som för år 1917 fastställts genom kungl.
kungörelsen den 29 maj 1917 (Svensk författningssamling nr 224), dock med följande
ändringar:
§ 1.
Krigstidstillägget utgår till de i § 1 avsedda befattningshavarna med trettio
procent av de i paragrafen uppräknade slagen av kontanta avlöningsförmåner ävensom
å krigslön och dagavlöningstillägg samt å ersättning för lyse.
Dessutom utgår krigstidstillägg med 200 kronor för en gång till en var av
förenämnda befattningshavare — arméns och marinens manskap undantagna — som
vid 1918 års början innehade stadigvarande anställning med en daglig arbetstid i
medeltal icke understigande vad som för den ordinarie personalen vid samma eller
jämförlig statsinstitution är såsom minimum i allmänhet stadgat.
Näst sista stycket: »Om en — — — beräknas» utgår.
Sista stycket erhåller följande lydelse:
»Oberäknat förenämnda till vissa befattningshavare utgående 200 kronor får
ingen befattningshavares krigstidstillägg överstiga 125 kronor för månad räknat.»
§ 3.
Befattningshavare, som är berättigad att uppbära i § 1 omnämnda 200 kronor,
må icke åtnjuta krigstidstillägg för mer än en befattning: dock att befattningshavare,
som på förordnande uppehåller annans befattning, äger uppbära krigstidstillägg med
trettio procent jämväl å skillnaden mellan den avlöning utav de i § 1 angivna slag,
som han för förordnandet uppbär, och den avlöning av samma slag, som han under
förordnandet tilläventyrs frånträda''.
§ 4.
Utgår.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sarnh 9 höft. (Nr 10.)
Kostnads beräkning -
5
34
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 10.
§ 7.
»Högst femton procent» ändras till »högst trettio procent».
§ 8.
Orden »en och samma» i sista stycket utgå.
§ 9-
I mom. 3 inskjutas orden »utan pension» efter ordet »som».
§ io.
Tabellen erhåller följande lydelse:
Det beräknade belopp, för vilket be-fattningshavaren under år 1918 har |
Krigstidshjälp åt befattningshavare |
|||||
för hustru |
för 1 |
för 2 |
för 3 |
för 4 |
för 5 |
|
sammanräknade). |
K r |
o n o r |
||||
; Högst 1,000 kronor........................ |
150 |
75 |
150 |
225 |
300 |
375 |
| från 1,000 till och med 2,000 kronor |
120 |
60 |
120 |
180 |
240 |
300 |
1 från 2,000 till och med 3,000 kronor |
90 |
45 |
90 |
135 |
180 |
225 |
från 3,000 till och med 4,000 kronor |
60 |
30 |
60 |
90 |
120 |
150 |
§ 12.
Siffran 800 ändras till 1,700.
Anm. Förekommande årtal ändras.»
I svaren härå angivas följande approximativa belopp:
för postverket .......................................................... kronor 5,400,000
» statens järnvägar............................................... » 23,400,000
och för de till fjärde huvudtiteln hörande statsinstitutionerna.
.................................................................... » 12,930,000
För år 1917 beräknades kostnaderna för krigstidstillägg och krigstidshjälp:
vid
postverket till...................................................... kronor 2,450,000
» statens järnvägar till ...................................... » 11,500,000
och vid de till fjärde huvudtiteln hörande statsinstitutionerna
till ............................................................. » 5,000,000
Kostnaderna för år 1918 kunna alltså antagas utgöra i förhållande
till kostnaderna för år 1917:
vid postverket........................................................................ 220 procent,
» statens järnvägar............................................................ 203 »
och under fjärde huvudtiteln........................................... 259 »
35
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 10.
Medeltalet mellan de sålunda tunna procenttalen beträffande postverket
och statens järnvägar torde utan vidare kunna läggas till grund
för beräkningen av kostnaderna beträffande statens övriga affärsdrivande
verk, och det för fjärde huvudtiteln angivna procenttalet torde likaledes
kunna användas för kostnadsberäkningen rörande femte huvudtiteln.
Att procenttalet för fjärde och femte huvudtitlarna blivit så högt
beror till någon del därpå, att krigstidstillägg beräknats jämväl å det
belopp, som av 1917 års riksdag avsatts för beredande av tillfällig
löneförbättring vid armén och marinen. Därvid har, i brist på andra
grunder, till ledning tagits Kungl. Maj:ts i proposition till 1917 års
riksdag framlagda förslag.
Gemensamt för statens affärsdrivande verk samt armén och flottan
är det förhållandet, att antalet befattningshavare, som enligt de under
år 1917 gällande bestämmelserna drabbats av krigstidstilläggets begränsning
till 800 kronor, är relativt litet.
Annorlunda ställer sig i allmänhet förhållandet beträffande statens
övriga verk och inrättningar, för vilka å andra, tredje, sjätte, sjunde,
åttonde och nionde huvudtitlarna å 1918 års stat för ändamålet uppförts
anslag om tillhopa 6,240,000 kronor, samt beträffande en del
mindre institutioner, vilkas till omkring 160,000 kronor beräknade kostnader
avsetts att bestridas av institutionernas s. k. egna medel. Vid
beräkning av kostnaderna för krigstidstillägg och krigstidshjälp åt
dessa verks och inrättningars personal för år 1918 får man, enligt vad
i mindre skala veikställda undersökningar visat, räkna med omkring
250 procent av de för år 1917 antagna kostnadsbeloppen. Vad särskilt
åttonde huvudtiteln beträffar tillkommer krigstidstillägg å den tillfälliga
löneförbättring, som för år 1918 tillerkänts lärare vid de allmänna läroverken
in. fl. undervisningsanstalter. De efter sist angivna procenttal
gjorda beräkningarna rörande kostnaderna under nämnda huvudtitlar
hava av nyssberörda och andra likartade skäl samt i syfte att hålla beräkningarna
på den säkra sidan i en del fall något höjts och, i likhet
med övriga kostnadsberäkningar, i allmänhet avrundats uppåt.
En på detta sätt utförd beräkning av kostnaden för krigstidstillägg
och krigstidshjälp under år 1918 åt befattningshavare i statens
tjänst visar följande resultat (siffrorna för år 1917 äro till jämförelse
angivna i första kolumnen):
År 1917. År 1918.
Postverket ..................................................... kronor 2,450,000 5,400,000
Telegrafverket ............................................ » 1,500,000 3,200,000
Statens järnvägar .................................. » 11,500,000 23,400,000
36
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 10.
Statens vattenfallsverk
Statens domäner ..........
Andra huvudtiteln
Tredje *
Fjärde >
Femte- »
Sjätte »
Sjunde »
Åttonde »
Nionde »
År 1917. År 1918.
kronor |
200,000 |
450,000 |
|
» |
630,000 |
1,400,000 |
|
Säger |
kronor |
16,280,000 |
33,850,000 |
» |
680,000 |
1,700,000 |
|
» |
70,000 |
170,000 |
|
» |
5,000,000 |
12,930,000 |
|
» |
2,300,000 |
6,000,000 |
|
» |
1,600,000 |
4,000,000 |
|
» |
1,620,000 |
4,200,000 |
|
1,860,000 |
4,900,000 |
||
» |
410,000 |
1,100,000 |
|
Säger |
kronor |
13,540,000 |
35,000,000 |
Läggas härtill kostnaderna för krigstidstillägg
och krigstidshjälp åt befattningshavare
vid postsparbanken,
försäkringsinspektionen, försäkringsrådet,
statens biografbyrå,
patent- och registreringsverket,
mynt- och justeringsverket, bankinspektionen,
flottans pensionskassa
och folkskollärarnas pensions
inrättning,
omkring ........................... )) 160,000 400,000
Säger kronor 160,000 400,000
så erhålles hela kostnaden för krigstidstillägget
och krigstidshjälpen åt
befattningshavare i statens tjänst... kronor 29,980,000 69,250,000.
För beredande av medel till krigstidstillägg och krigstidshjälp
under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst erfordras uppförande
å 1918 års tilläggsstat av förslagsanslag under de särskilda huvudtitlarna
till sammanlagt belopp av 35,000,000 kronor, varjämte den
till 34,250,000 kronor beräknade kostnaden för krigstidstillägg åt befattningshavare
vid statens affärsdrivande verk och övriga ovan uppräknade
institutioner ^torde böra utgå av samma medel, av vilka
dessa verks och institutioners övriga omkostnader bestridas.
Vad slutligen sättet för utbetalningen beträffar förefaller det mig
lämpligen böra så anordnas, att förut omförmälda, för eu var av
vissa angivna befattningshavare föreslagna 200 kronor ävensom övrigt
37
Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 10.
deifn^tv111^ ‘i*1 deU . Vkl bllivande kungörelses utfärdande gångna
1917 tf it PVi®? Utbetala8; att krigstidshjälpen, på sätt år
ruI n’ kkaledes i eu summa utbetalas så snart som möjligt
: ,,k :fre 8eUS 1,tfard''lnde; samt att återstående krigstidstillägg utbetalas
månadsvis eller pa annat sätt i samband med den avlöniim på
vdkeu det beräknas. h’ b''1
enli£rb?dan /ör?drafailde dePartementschefen därefter uppläst ett i
er under för'' ,salunda ä?orda uttalanden upprättat förslag till allmänna
^ andel för krigstid stillaggs och krigstidshjälps utgående, hemställde
departementschefen, att Kungl. Maj* måtte föreslå riksdagen att
hiäln åt WflHredanide UDder år 1918 av krigstidstillägg och krigstidsgr
under befattnm^shavare 1 statens tjänst i enlighet med ovan angivna
dels a tillägg sstat för år 1918 anvisa såsom förslagsanslag
under andra huvudtiteln.................................................... knfnor 1>0,000
»
»
»
»
»
tredje
fjärde
femte
sjätte
sjunde
åttonde
nionde
dels
»
»
y>
»
170,000
12,930,000
6,000,000
4,000,000
4.200.000
4.900.000
1.100.000
och medgiva, att i fråga om befattningshavare vid verk och
T VI o, sina fur tiar- 1____l , , . .......
»
)>
))
»
»
))
))
och^kri^tTl 1^1 Vllka anskg ha° °Van icke beräknats, krigstidstillägg
och kngstidshjalp ma utgå av de medel, av vilka verkets eller institution
ens omkostnad er i övrigt bestridas; samt
derna aV d®Partementschefen upplästa allmänna grun
deina
for kngstidstillaggs och krigstidshjälps utgående.
I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter.
Plans Maj;t Konungen biföll vad statsrådet sålunda
hemställt; och skulle proposition till riksdagen
avlatas av den lydelse, bilagan litt. ... vid detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Teodor Franzén.
Departementschefens
hemställan.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
9 käft. (Nr 10.)
6