Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1918 kl. 4 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5 i
anledning av väckt motion angående skrivelse till Konungen
ifråga om åtgärder för inrättande av badanstalter i större
befolkningscentra och å landsbygden m. m.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 121, har herr von Koch hemställt, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte taga under övervägande och för riksdagen framlägga förslag
om vilka åtgärder, som från statens sida böra vidtagas för att i
större befolkningscentra såväl som å landsbygden befrämja och kontrollera
tillkomsten av badanstalter för allmänheten, samt hur i samband
härmed en rationell simundervisning skall kunna ordnas.

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.

Badets betydelse för den allmänna hälsovården torde av ingen
kunna bestridas. I badet äga vi ett av de allra viktigaste medlen för
främjandet och bevarandet av ett gott hälsotillstånd inom folket. Icke
minst har detta avseende på de befolkningsklasser, vilkas huvudsakliga
sysselsättning utgöres av kroppsarbete.

Ehuru insikten om badets hygieniska betydelse under senare åren,
tack vare en stigande allmänbildning, avsevärt ökats, är dock badfrekvensen
inom det svenska folket alltjämt i stort sett synnerligen otillfredsställande.
Bland stora grupper av befolkningen, för att nu särskilt
nämna befolkningen på landsbygden, är badseden nästan avglömd. Åtminstone
pläga i de flesta fall de varma baden anses som eu tämligen
onödig lyx. En förändring till bättre förhållanden är utan tvivel
önskvärd.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 12 saml. 2 avd. 4 käft. (Nr 5.)

Hotionea.

Utskottet.

1

2

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

Riksdagen har ock redan visat sig behjerta ifrågavarande angelägenhet.
Utskottet kan i detta hänseende erinra om att nu pågående
utredning beträffande åtgärder, som kunna av staten vidtagas för främjande
av ett mera allmänt bruk av skolbad i landsbygdens folkskolor,
tillkommit på riksdagens initiativ med anledning av en år 1913 inom
andra kammaren väckt motion.

Utskottet har i anledning av motionen i föreskriven ordning inhämtat
yttrande från kungl. medicinalstyrelsen och kungl. socialstyrelsen.

Medicinalstyrelsen vitsordar vikten av god tillgång på bad och
framhåller, att särskilt folk- och skolbad böra vara förtjänta av myndigheternas
stöd och omtanke. Då motionären inskränkt sig till hemställan
om skrivelse med anhållan, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande
och för riksdagen framlägga förslag om åtgärder från statens
sida för badfrågans befrämjande, ansåge emellertid medicinalstyrelsen icke
erforderligt att i frågans nuvarande läge göra någon närmare utredning
utan förordar i korthet bifall till motionen.

Ur socialstyrelsens yttrande vill utskottet anföra följande:

»Det första villkoret för badfrekvensens höjande är givetvis, att ett
tillräckligt antal för ändamålet lämpliga badanstalter finnes att tillgå
ävensom att dessa tillhandahålla baden till jämförelsevis billiga priser.
Det ena som det andra lärer i regel icke kunna ifrågasättas utan kommunernas
medverkan, vare sig att kommunen själv inrättar och driver
badanstalten eller att denna omhänderhaves av enskilda med bidrag av
kommunala medel och efter en av de kommunala myndigheterna godkänd
plan.

Frågan om inrättande av erforderliga badanstalter måste enligt
styrelsens mening bliva i allt väsentligt ett kommunalt problem. Statens
medverkan på detta område synes, på sätt jämväl i motionen förutsatts,
böra inskränkas till en allmän ledning och tillsyn, däri inbegripet tillhandahållandet
av erforderliga råd och upplysningar, uppgörandet av
lämpliga normaltyper o. s. v. Att för detta ändamål påräkna direkta
bidrag av statsmedel synes styrelsen icke kunna ifrågasättas annat än
möjligen som en nödfallsutväg i särskilda undantagsfall. I den mån
kommunerna icke själva äro i stånd att ensamma lösa badfrågan, synes
en medverkan därtill böra ifrågasättas från landstingens sida. Denna
fråga står nämligen i direkt samband med landstingens huvudsakliga
uppgift att sörja för sundheten och det allmänna hälsotillståndet inom
länet.

3

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr !>.

Motionärens uppslag, att kommunerna borde beredas möjlighet att
för ordnande av badverksamheten erhålla lån ur pensionsförsäkringsfonden,
finner styrelsen beaktansvärt. Jämlikt kungl. reglementet den
17 juni 1916 angående förvaltningen av nämnda fond kunna lån lämnas
ur fonden bland annat till företag, som äro ägnade att i pensionsförsäkringens
intresse befordra folkhälsan. Det säger sig självt, att till
företag av denna art måste anses höra även badanstalter. I synnerhet
för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet skulle tillgången till nödigt
antal lämpliga badanstalter bliva till stort gagn.

Av ännu större betydelse måste emellertid ett rationellt ordnat badväsen
anses vara för den sociala sjukförsäkringen. På grund av den
nuvarande frivilliga sjukförsäkringens jämförelsevis ringa utbredning och
starka splittring har sjukkassornas medverkan för främjandet av badväsen
och andra allmänna sanitära och hygieniska uppgifter varit av
endast ringa betydelse. Helt och hållet hava dock ansatser i denna
riktning icke saknats. Sålunda vill styrelsen erinra om, att då för några
år sedan i Malmö eu folkbadinrättning upprättades, dess tillkomst möjliggjordes
delvis därigenom, att sjukkassorna i staden placerade en del
av sina tillgångar såsom andelar i företaget. På grund av felaktig planläggning
och andra mindre gynnsamma omständigheter kunde visserligen
företaget icke fullföljas i dess ursprungliga avsikt. Men försöket visar
i varje fall, att insikten om badandets betydelse för hälsovården förefinnes
även hos de nuvarande frivilliga sjukkassorna och att deras medverkan
för badväsendets ordnande torde kunna påräknas.

Först efter genomförandet av obligatorisk sjukförsäkring kan man
emellertid förvänta en kraftigare medverkan på hithörande område från
sjukkassornas sida. Med de större uppgifter och de rikligare resurser,
som efter tvångsförsäkringens genomförande komma att stå sjukkassorna
till buds, är det att antaga, att sjukförsäkringen kommer att utöva en
i hög grad stimulerande inverkan i fråga om kommunernas strävan att
skapa bättre hygieniska och sanitära förhållanden. Genom att efter
måttet av sina krafter understödja dessa strävanden befrämja sjukkassorna
framförallt sin uppgift att verka i förebyggande riktning.

Huru kommunernas bad väsen i övrigt lämpligen bör ordnas är
givetvis eu fråga, som icke kan besvaras utan en föregående noggrann
utredning.

Styrelsen vill emellertid i detta sammanhang ytterligare framhålla,
att frågan om badväsendets ordnande i vårt land ej torde vara löst enbart
därigenom, att badmöjligheter beredas allmänheten. På åtskilliga
platser har det visat sig, att badhusdriftens dåliga ekonomi närmast

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

varit en följd av den låga badfrekvensen. Såsom redan förut framhållits,
är ock kännedomen om badets hygieniska betydelse icke tillräckligt
spridd. Det behöves en omfattande upplysningsverksamhet för att åstadkomma
förbättring i detta avseende. Önskvärt vore därför, att en förening
bildades med lokalorganisationer i olika delar av landsorten och
med syfte att främja intresset för bad hos alla samhällsklasser av vårt
folk. Detta skulle kunna ske dels genom att i tal och skrift sprida
upplysning om badens betydelse för hälsan, dels ock därigenom att man
satte sig i förbindelse med arbetareorganisationerna för utrönande av de
lämpligaste tiderna och de mest omtyckta formerna för folkbad. Vid
sidan härav kunde föreningen bedriva ett slags kooperativ verksamhet
genom i att uppköpa och tillhandahålla sina medlemmar badbiljetter till
nedsatt pris. Slutligen kiinde möjligen föreningen även tillhandagå med
råd och upplysningar av varjehanda slag rörande badanstalters anläggning
och skötsel. Styrelsen vill i detta sammanhang erinra om den
fruktbärande verksamhet, som en dylik i Tyskland stiftad förening,
»Deutsche Gesellschaft för Volksbäder», haft, vars organisation och arbetsmetoder
säkert torde vara förtjänt av uppmärksamhet.))

Socialstyrelsens yttrande synes utskottet på ett klargörande sätt behandla
föreliggande spörsmål. Däri gjorda uttalanden överensstämma
i allt väsentligt med utskottets uppfattning.

I likhet med socialstyrelsen anser utskottet, att ordnandet av det
kommunala badväsendet bör vara en kommunens och landstingets angelägenhet.
Statens medverkan härutinnan bör huvudsakligen inriktas
på upplysningsverksamhet och inskränkas till att vara ledande och kontrollerande.

Denna upplysningsverksamhet bör, enligt utskottets mening, i första
hand förläggas till skolorna, där den kan ske såväl genom lärares undervisning
i ämnet som ock genom utdelande till barnen av småskrifter
innehållande upplysningar om badets betydelse, olika badformer och deras
tillämpning m. m. Vidare böra läkarne, särskilt provinsialläkarna uppmanas
att verka för saken. Åven föreläsningsföreningarna å de olika
orterna böra häråt ägna uppmärksamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att första kammaren ville för sin del besluta att
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t låta utreda, huruvida och i vad mån åtgärder
från statens sida kunna vidtagas för att å landsbyg -

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

den och särskilt i större befolkningscentra befrämj
tillkomsten av badanstalter.

Stockholm den 16 mars 1918.

På utskottets vägnar:

OSKAR NYLÄNDER.

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet hava närvarit herrar Nylande
Danström, von Koch, Larson, Kjellgren, Tisell och Ström*).

*) Har icke närvarit vid utlåtandets slutjustering.

Bihang till riksdagens protokoll 1918.

12 samt. 2 avd. 4 käft. (Nr 5.) 2