4
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
Motionen.
Utskottet.
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1918 kl. 4 e. m.
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 4, i anledning
av väckt motion om beredande av rätt för officerare
med flere att i vissa fall använda militärbiljett vid
tjänstledighetsresor.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 61, har herr Hans Ericson m. fl. anhållit, att
riksdagen måtte hos|Kungl. Maj:t hemställa om sådana ändringar i nu
gällande bestämmelser, att dels den underofficerare med vederlikar nu
tillkommande rätten att vid vissa fall använda militärbiljett vid tjänstledighetsresor
må utsträckas även till officerare med vederlikar; dels
officerare och underofficerare med vederlikar, vilka tillhöra inom Yl
arméfördelningsområdet eller Bodens fästning förlagt truppförband (anstalt),
må medgivas rätt att högst två gånger årligen å statens järnvägar
använda militärhiljett för tjänstledighetsresa av minst 300 kilometers
längd.
Beträffande motiveringen tillåter utskottet sig hänvisa till motionen.
Utskottet har fått mottaga i vederbörlig ordning begärda yttranden
i ärendet från kungl. järnvägsstyrelsen, kungl. arméförvaltningen och
chefen för generalstaben.
Kungl. järn- Järnvägsstyrelsen framhåller i sitt yttrande, att skäl icke av motiovägsstyrdsens
närerna förebragts, som kunna föranleda styrelsen att frångå sin vid
avgivande av underdånigt utlåtande angående nytt förslag till militär
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 5
taxa den 4 juli 1910 uttalade uppfattning, att den rätt till truppbiljett
vid resa till och från hemorten under tjänstledighet, som dittills tillkommit
underbefäl och manskap, tillhörande armén eller flottan, icke
borde utsträckas till officerare och vederlikar. Grunden till att detta
medgivande lämnats underofficerare och manskap hade varit, att det ansetts
önskvärt att genom nedsättning av biljettpriset söka hjälpa dessa
svagt aylönade och i övrigt i ekonomiskt avseende i allmänhet mindre
väl lottade kategorier av militärpersonalen att under den tid, då de på
grund av kommmendering nödgats lämna sina hem, för att kanske
under längre tid vistas å en måhända därifrån långt belägen kommenderingsort,
kunna vid inträffande ledighet få besöka sina hemorter. Dessa
skäl ansåge styrelsen icke kunna föreligga i fråga om officerare och vederlikar
åtminstone i högre grad än i fråga om andra tjänstemän, vilka,
därest ifrågavarande förmåner utsträcktes till officerare, med fog syntes
kunna göra anspråk på enahanda medgivande.
Beträffande motionärernas framhållande av, att tjänstgöringen i
Norrland skulle nödvändiggöra rekreationsvistelse i sydligare nejder och
på grund härav officerarnes och underofficerarnes resor till sydligare
delar av landet borde underlättas, hänvisar styrelsen till sitt underdåniga
utlåtande av den 19 maj 1917 i anledning av chefens för Norrbottens
regemente framställning om avgiftsfria resor i dylikt syfte för officerare
och underofficerare vid regementet jämte husfolk, av vilket utlåtande
framginge, att, därest det skulle anses föreligga skäl att för tillmötesgående
av den i och för sig behjärtansvärda framställningen vidtaga särskilda
åtgärder, för att officerare och underofficerare med vederlikar, tillhörande
Bodens garnison, skulle kunna företaga rekreationsresor till mellersta
och södra delarna av riket, varemot styrelsen för sin del intet hade att
erinra, avgiftslättnaden icke borde utgå i den form, att statens järnvägar
helt och hållet eller till någon del finge avstå från dem tillkommande
befordringavgifter, vilket förfarande innebure, att statens järnvägar finge
bära kostnader, som rätteligen borde gäldas av annan statsinstitution.
Arméförvaltningen anser rättvisa och billighet tala för att i möjligaste
mån tjänstledighetsresors företagande till hemorten underlättas även
för officerare och vederlikar, då denna personal i åtskilliga fall, såsom
vid regementen, vilka ännu icke erhållit kaserner, under rekrytskolor
ävensom vid kommenderingar till vinterövningar i Norrland samt till
Kungl arméförvaltningens
yttrande.
6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
särskilda skolor ro. m., måste under längre eller kortare tid vistas på
en måhända långt från sin hemort belägen plats.
I anledning av motionärernas förslag om sådana ändringar i gällande
bestämmelser, att officerare och underofficerare med vederlikar,
vilka tillhöra Yl arméfördelningsområdet eller inom Bodens fästning förlagt
truppförband (anstalt) måtte medgivas rätt att högst två gånger årligen
å statens järnvägar använda militärbiljett för tjänstledighetsresa av
minst 300 kilometers längd, erinrar arméförvaltningen om, att chefen
för Norrbottens regemente i underdånig skrivelse den 1 mars 1917,
under anförande av enahanda skäl, som motionärerna till stöd för motionen
åberopat, hemställt, att officerare och underofficerare vid regementet
med sitt husfolk måtte årligen beviljas minst en, helst två fria resor,
eller resor till väsentligt nedsatta pris å statens järnvägar, varje dylik
resa dock icke understigande 60 kilometers väglängd, samt att vid beviljandet
av det från och med år 1915 beslutade provisoriska avlöningstillägget
åt officerare och underofficerare med vederlikar vid Bodens
trupper hänsyn torde hava tagits till, bland annat, Bodens avskilda belägenhet
och den betydliga kostnaden för resor till landets sydligare
delar. Ehuru det i framställningen omförmälda ändamål sålunda finge
anses vara i viss mån tillgodosett, ansåge arméförvaltningen dock, att de
i framställningen anförda skälen kunde tala för tillerkännande åt till
Boden förlagda officerare och underofficerare av någon ytterligare särskild
förmån. Arméförvaltningens civila departement hade ansett den
lämpligaste formen för beredande av sådan förmån icke blott åt officerare
och underofficerare vid Norrbottens regemente, utan åt samtliga
officerare och underofficerare med vederlikar vid Bodens trupper vara
en skälig förhöjning av det provisoriska avlöningstilläggets belopp, en
åtgärd, som emellertid endast efter framställning till riksdagen kunde
genomföras.
Arméförvaltningen ansåge syftet med motionen jämväl i denna del
synnerligen beaktansvärd och uttalade sig, i anslutning till vad civila
departementet anfört, för att den ifrågasatta förmånen borde utgå i form
av ortstillägg eller annan dylik avlöningshöjning samt tagas under övervägande
i samband med frågan om en blivande lönereglering för arméns
och flottans personal.
Vid föredragning den 29 juli 1917 har, enligt vad utskottet inhämtat,
Kungl. Maj:t besluta, att ärendet i sistnämnda del skulle överlämnas
till de sakkunniga, som bemyndigats att inom lantförsvars- och
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 7
sjöförsvarsdepartementen biträda med verkställande av utredning och utarbetande
av förslag rörande tillfällig löneförbättring från och med år
1918 åt viss personal vid armén och flottan.
Efter att hava redogjort för de medgivanden, som förut i särskilda
fall lämnats även officerare med vederlikar att färdas å militärbiljett, så- rande.
ledes till väsentligt nedsatt pris, en förmån som vid tjänstledighetsresor
finnes fastslagen i flera länder, särskilt i Tyskland och Frankrike,
yttrar chefen för Generalstaben följande:
»Utan tvivel vore det en stor lättnad i ekonomiskt avseende för de
officerare, som äro kommenderade utom sin vanliga tjänstgöringsort, att
i likhet med underofficerare få använda militärbiljett för tjänstledighetsresa
till och från hemorten, liksom det för officerare inom VI arméfördelningen
och Bodens trupper helt visst vore en uppmuntran att, såsom
föreslagits, högst två gånger årligen få göra en tjänstledighetsresa
fram och åter av minst 300 kilometers väglängd å militärbiljett.
Jag kan fördenskull ej annat än instämma i den förevarande motionens
syfte.
Då emellertid militära järnvägsreglementet föreskriver, att vid tjänstledighetsresa
uniform skall bäras, och att sådan resa endast får ske i III
klass, torde det samtidigt böra tagas i övervägande, huruvida icke bestämmelsen
om uniforms bärande bör borttagas för officerare och underofficerare,
samt rätt medgivas dessa båda kategorier att även vid tjänstledighetsresor
färdas i II klass vagn.»
Utskottet håller före, att motionärernas framställning i bägge dess Utskottets yttdelar
är förtjänt av beaktande, och att även för officerare med vederlikar randetjänstledighetsresors
företagande till deras respektive hemorter bör från
statens sida på något sätt underlättas. Detta torde lämpligen kunna ske
i den av arméförvaltningen föreslagna formen och således tagas i övervägande
i samband med den lönereglering, vartill förslag är under utarbetande.
Då emellertid frågan till åtminstone sin senare del redan
hänskjutits till beaktande av tillkallade sakkunnige, vilka ej torde underlåta
att taga densamma i hela dess omfattning under övervägande, finner
utskottet icke anledning för närvarande föreligga att hemställa om
en riksdagens skrivelse till Kungl. Maj:t i motionens syfte, utan får
föreslå,
8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
att förevarande motion icke måtte till någon
första kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 mars 1918.
På utskottets vägnar:
OSKAR NYLÄNDER.
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet hava närvarit: herrar Nyländer, Danström,
Larson*, Kjellgren, Tisell, Ström* och Welander*.
* Hava icke närvarit vid utlåtandets justering.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1918.