Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1918 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till dels lag om ändrad lydelse av 5—8, 10, 16,
19, 20, 23, 24, 26 och 28—33 §§ i lagen den 30 juni
1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock lag om
ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om
övergångsbestämmelser i anledning av berörda lag den
30 juni 1913, ävensom väckta motioner angående viss
ändring i förstberörda lag.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, C. G. Ekman, Ekelund*), Stärner*),
Rogberg, Rooth, Nilsson i Kabbarp, Jansson i Falun, Lindquist i Kosta, Erlansson och
Svensson i Betingetorp.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 12 mars 1918 dagtecknad proposition, nr 184, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande
förslag till

l) Lag

om ändrad lydelse av 5—8, 10, 16, 19, 20, 23, 24, 26 och 28—33 §§ i
lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 5—8, 10, 16, 19, 20, 23, 24, 26 och 28
—33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring skola i
nedan intagna delar erhålla följande ändrade lydelse:

5 §■

Pensionsavgift — — — — — oförmögen.

Från —■ — — — — person.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 3 avd. 2 käft. (Nr 3.)

1

2 Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

I övrigt ankommer på Konungens prövning, huruvida och under
vilka villkor personer, vilka pension är tillförsäkrad på grund av anställning
i statens tjänst, må undantagas från avgiftsplikt enligt
denna lag.

6 §•

Pensions — — — sammanlagda belopp.

Därjämte utgår av allmänna medel ett tillägg till pensionen för pensionstagare,
som är till arbete varaktigt oförmögen och vilkens årsinkomst
ej uppgår för man till 300 och för kvinna till 283 kronor.

Pensionstillägget utgör för år räknat för man 150 och för kvinna
140 kronor med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed pensionstagarens
årsinkomst må överstiga 50 kronor.

Därjämte — — — erlagd.

För pensionsberättigad änkling, änka eller ogift kvinna, som är till
arbete varaktigt oförmögen och har att försörja barn eller adoptivbarn
under femton år, ökas pensionen, därest årsinkomsten ej uppgår för
man till 300 och för kvinna till 283 kronor, jämte 125 kronor för varje
sådant barn, med särskilt pensionstillägg för barnen. Enahanda rätt
tillkommer jämväl pensionsberättigade äkta makar, som båda äro till
arbete varaktigt oförmögna och vilkas sammanlagda årsinkomst ej uppgår
till 583 kronor jämte 125 kronor för varje barn. Beloppet av sådant
pensionstillägg utgör 75 kronor för varje barn med avdrag av sex
tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten må överstiga 300 kronor
för änkling, 283 kronor för änka eller ogift kvinna och 583 kronor för
äkta makar.

Pensionsbelopp avrundas till närmast högre sådant tal, att dess utbetalning
i föreskriven ordning kan verkställas med ett för varje betalningstermin
lika, å helt tiotal öre slutande belopp. Utgöres pensionsbelopp
av dels pension enligt första stycket i denna paragraf och dels
pensionstillägg, skall avrundningen verkställas å pensionstillägget.

7 §•

Årsinkomst — — — 34 §.

Där inkomst, som i 6 § andra stycket avses, helt eller delvis utgöres
av naturaförmåner, skall vid uppskattning av dessa förmåners
årliga värde iakttagas, att, där naturaförmånerna räcka till full, om än
torftig försörjning, deras årliga värde ej må uppskattas till lägre belopp
än 300 kronor för man och 283 kronor för kvinna, och att, där natura -

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

3

förmånerna ej räcka till full försörjning, deras årliga värde uppskattas
till motsvarande lägre belopp, ävensom att årliga värdet av bostad ej
må uppskattas till lägre belopp än 50 kronor. Där uppskattningen ej
kan ske med ledning av dessa bestämmelser, verkställes densamma efter
de i orten gällande priser eller efter andra grunder, som finnas tilllämpliga.

I — — — person.

8 §■

Befinnes — — — mantalsskriven.

Åtnjuter pensionstagare med bidrag från pensionsstyrelsen sjukvård
eller yrkesutbildning, äger styrelsen med hänsyn till föreliggande omständigheter
förordna, att pension under tiden icke skall utgå. Har
han anhöriga, vilka för sitt uppehälle äro beroende av honom, må
dem medgivas rätt att under samma tid uppbära pensionen eller en
del därav.

Vägrar någon utan giltig anledning att underkasta sig sjukvård eller
yrkesutbildning, vartill bidrag erbjudits honom av pensionsstyrelsen, och
anses goda utsikter förefinnas att genom dylik åtgärd förebygga inträdandet
av varaktig oförmåga till arbete eller häva redan inträdd sådan,
må pension helt eller delvis tillsvidare förvägras honom, under förutsättning
att han gjorts uppmärksam på denna påföljd.

Har — — — år.

10 §.

Kostnaden — — — stadgas.

En åttondel av kostnaden fördelas mellan samtliga kommuner sålunda,
att varje kommun bestrider åttondelen av pensionstillägget för
pensionstagare, som av dess pensionsnämnd förklarats äga rätt till pension,
och att, där tillägget blivit jämlikt 8 § ökat, åttondelen av ökningen
bestrides av den kommun, vilkens pensionsnämnd fattat beslut om
ökningen. År pensionsnämnd gemensam för två eller flera kommuner,
avgöres dessa kommuner emellan frågan om betalningsskyldigheten med
hänsyn till pensionstagarens mantalsskrivningsort vid det tillfälle, då
pensionstillägget eller ökningen söktes. Minskas pensionstillägg, till
vilket två eller flera kommuner lämna bidrag, skola dessa kommuners
andelar i återstående beloppet bestämmas efter förhållandet mellan deras
förutvarande bidrag.

En — — — stort belopp.

Kommunernas — — — Konungen.

4 Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

16 §.

Ändring i taxeringsnämnds beslut enligt 14 § må, där fråga gäller
tillämpning av 1 eller 6 §, av enskild sakägare ävensom av kommun
samt av ombud, varom i 27 § förmäles, sökas hos pensionsstyrelsen,
och skall ansökning därom vara pensionsstyrelsen tillhanda före utgången
av augusti månad året näst efter det, för vilket pensionsavgift påförts
eller bort påföras, vid äventyr att ansökningen eljest icke upptages
till prövning. Befinnes ändringssökandet vara lagligen grundat, skall
pensionsstyrelsen förordna om rättelse i avgiftspåföringen och i övrigt
vidtaga de åtgärder, som därav må föranledas. I andra än här ovan
anförda fall må ändring i taxeringsnämnds beslut enligt 14 § sökas av
enskild sakägare ävensom av kommun samt av ombud, varom i 27 §
förmäles, genom besvär inom den tid och i den ordning, som angående
besvär över taxeringsnämnds beslut är stadgat. Har pensionsavgift
blivit påförd den, som sålunda sökt ändring, är han ändock skyldig att
erlägga avgiftsbeloppet med rätt att återfå vad han finnes hava för
mycket erlagt.

Har —- — — hos pensionsstyrelsen.

Finner pensionsstyrelsen vid granskning av den i 14 § omnämnda
förteckning eller eljest, att någon i strid mot 1 eller 5 § påförts pensionsavgift
eller befriats från erläggande av sådan avgift, må pensionsstyrelsen,
ändock att ändring ej sökts, vidtaga erforderliga åtgärder till
rättelse härutinnan. Förrän pensionsstyrelsen vidtager dylik åtgärd,
skall den, saken rör, lämnas tillfälle att yttra sig.

Har för någon, vilken pensionsavgift påförts, sedermera sådant förhållande
inträtt, att han, då avgiften skall erläggas, bör undantagas
från avgiftsplikt, må frågan inom den tid och i den ordning, här ovan
stadgats angående ändring i taxeringsnämnds beslut i fråga om tilllämpning
av 1 eller 5 §, hänskjuta» till pensionsstyrelsen, som har att
i ärendet fatta beslut och i övrigt vidtaga de åtgärder, som därav må
föranledas.

19 §.

Varje — — — pensionsdistrikt.

Hava — — — pensionsdistrikt.

Där på grund av kommuns vidsträckthet eller folkmängd eller andra
förhållanden så prövas lämpligt, må kommunen fördelas i två eller
flera pensionsdistrikt. Likaså må, där så med hänsyn till föreliggande
förhållanden prövas lämpligt, två eller flera kommuner sammanslås till

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

5

ett pensionsdistrikt. Beslut om sådan fördelning eller sammanslagning
ävensom om upphävande eller förändring därav fattas å landet av kommunalstämma
och i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,
av allmän rådstuga.

Beslutet — -— — ogilla.

Fråga om fördelning eller sammanslagning av pensionsdistrikt må
även väckas av Konungens befallningshavande, och skall därvid i övrigt
förfäras på sätt här ovan är sagt.

20 §.

För — — — sex.

Ordförande i pensionönämnd och suppleant för honom förordnas av
Konungens befallningshavande för fyra år i sänder, Konungens befallningshavande
dock obetaget att återkalla sådant förordnande och för
den tid, som återstår, utse annan person.

Ledamöterna -—* — — återstått.

Där två eller flera kommuner sammanslagits till ett pensionsdistrikt,
skall minst en ledamot i pensionsuämnden jämte en suppleant för denne
utses av varje kommun; och äger Konungens befallningshavande att,
efter vederbörande kommuners hörande, i övrigt bestämma, huru många
ledamöter jämte suppleanter varje kommun har att välja.

Sedan —- — — — — ordförande.

Har — -—- — — — förrättas.

23 §.

Pensionsnämnd sammanträder å ställe, som nämnden bestämmer,
på kallelse av ordföranden, så ofta denne med avseende å inkomna ärendens
antal och vikt finner det nödigt, dock minst en gång varje kalenderhalvår.
Sammanträde skall av ordföranden, i samråd med det av
pensionsstyrelsen jämlikt 27 § förordnade ombudet, utsättas till tid, då,
enligt vad antagas kan, ombudet är oförhindrat att närvara. Tid och
ställe för sammanträde läte ordföranden minst en vecka förut kungöra
i kyrka samt tillika på annat lämpligt sätt bringa till allmänhetens
kännedom; varjämte ombud, som enligt 27 § må vara av landstinget
för distriktet utsett, genom ordförandens försorg i god tid skall om
sammanträdet underrättas.

Suppleanten för ordföranden äger, om han icke är ledamot i
nämnden, likväl närvara vid nämndens sammanträden och deltaga i
överläggningarna, men ej i besluten.

Ordföranden — — — å ångfartyg.

6

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

24 §.

Pensionsnämnd må ej handlägga ärende, där icke, förutom ordföranden,
minst två ledamöter äro tillstädes. I pensionsdistrikt, som
bildats genom sammanslagning jämlikt 19 § av två eller flera kommuner,
må pensionsnämnden ej handlägga ärende, som rör viss kommun, utan
att minst en ledamot från denna kommun är tillstädes.

Inträffar —--infinna sig.

Ordförande, ledamot eller vederbörligen kallad suppleant, som utan
av pensionsnämnden godkänt förhinder utebliver från nämndens sammanträde,
ävensom ordförande eller ledamot, vilken vid inträffat förhinder
uraktlåter att underrätta suppleant, skall till kommunens kassa bota,
ordföranden eller hans suppleant tjugufem kronor samt ledamot eller
hans suppleant fem kronor; skolande, där pensionsdistrikt bildats genom
sammanslagniDg jämlikt 19 § av två eller flera kommuner, böter, som
erlagts av ordföranden eller hans suppleant, lika fördelas mellan kommunerna
samt böter, som erlagts av ledamot eller hans suppleant, tillfalla
kassan i den kommun, för vilken han är vald. Därest sammanträde
med hänsyn till bestämmelserna i första stycket av denna paragraf måste
inställas eller upplösas, böte ledamot eller suppleant dubbelt. Om uttagande
av böter, varom ovan sägs, förordnar Konungens befallningshavande
efter anmälan av ordföranden eller ledamot i vederbörande
pensionsnämnd eller av pensionsstyrelsens ombud i orten.

26 §.

Pensionsnämnds ordförande har att ställa sig till efterrättelse bestämmelserna
i denna lag och de föreskrifter i övrigt, som rörande hans
åligganden må av Konungen meddelas.

Ordföranden — — — besvär.

Sedan protokoll för pensionsnämnds sammanträde justerats, åligger
det ordföranden att ofördröjligen till vederbörandes kännedom å förut
kungjort ställe anslå en förteckning över de ansökningar, rörande vilka
beslut fattats, och anses härigenom meddelande om besluten hava skett
den dag anslag gjordes. Samtidigt skall ordföranden i betalt brev med
allmänna posten tillställa varje sökande besked om det beslut, som
fattats i anledning av hans ansökan.

28 §.

Ändring i pensionsnämnds beslut må av enskild sakägare ävensom
av kommun samt av vederbörande i 27 § omförmälda ombud sökas hos

Andra sammansatta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 3.

7

pensionsstyrelsen genom besvär, vilka skola ingivas till pensionsnämndens
ordförande eller i betalt brev med allmänna posten vara till denne
inkomna sist å trettionde dagen efter beslutets meddelande, den dagen
oräknad, då sådant skedde. Ordföranden äge ock att över nämndens
beslut anföra besvär, över inkomna besvär skall nämnden avgiva
yttrande.

över — — — civildepartementet.

29 §.

Ansökning rörande pension skall ingivas till pensionsnämndens
ordförande i det pensionsdistrikt, där sökanden senast blivit mantalsskriven.

Ansökningen, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla
nödiga upplysningar för utredande av sökandens pensionsrätt jämte eu
av honom undertecknad, på heder och samvete avgiven förklaring, att
de lämnade upplysningarna äro med sanningen överensstämmande. År
sökanden ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av
upplysningarna intygas av två trovärdiga, med sökandens förhållanden
förtrogna personer.

Vid ansökningen skall fogas prästbevis likaledes enligt fastställt
formulär.

30 §.

Har någon på grund av varaktig oförmåga till arbete gjort ansökning
om pension, skall pensionsnämnden pröva de i ansökningen lämnade
upplysningar och åberopade handlingar samt på grund av denna
prövning och kända förhållanden besluta, huruvida sökanden äger rätt
till pension, ävensom, där ansökningen avser jämväl pensionstillägg, bestämma
storleken av den årsinkomst, som skall läggas till grund för beräkning
av pensionstilläggs belopp.

Sedan den i 28 § första stycket stadgade besvärstid gått till ända,
skall beslutet i ärendet jämte tillhörande handlingar ävensom, därest besvär
anförts över beslutet, nämndens yttrande över besvären av ordföranden
snarast möjligt insändas till pensionsstyrelsen.

Söker någon, utan att till stöd därför åberopa varaktig oförmåga
till arbete, endast pension på grund av erlagda avgifter enligt 6 eller
34 §, skall pensionsnämndens ordförande ofördröjligen översända ansökningen
med tillhörande handlingar till pensionsstvrelsen.

Där — — — utfärdas.

8

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

Finnes pensionsnämnds beslut strida mot denna lag, äger pensionsstyrelsen,
där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske, att återförvisa
ärendet till förnyad prövning, dock att, där fel uppenbarligen
blivit begånget vid bestämmandet av storleken av sökandens årsinkomst
enligt 7 § samt detta fel antingen uppkommit allenast genom felräkning
eller ock icke överstiger ett belopp av 50 kronor, pensionsstyrelsen
må, efter vederbörandes börande, utan återförvisning verkställa nödig
rättelse.

Vad om ansökning rörande pension samt om handläggning av sådant
ärende stadgats gäller i tillämpliga delar, där ej annorledes i denna
lag föreskrives, jämväl om ärende rörande ökning, minskning eller indragning
av pension. Innan pensionsnämnd fattar beslut i ärende rörande
minskning eller indragning av pension, skall nämnden lämna
pensionstagaren tillfälle att yttra sig.

31 §.

Pension — — — förvärvats.

Lag — — — pension.

Finnes grundad anledning antaga, att pension bör minskas eller
indragas, äger pensionsstyrelsen, innan beslut därom i vederbörlig ordning
fattats, förordna i förra fallet, att pensionen tillsvidare skall utgå
med det minskade belopp, vartill förhållandena må föranleda, och i senare
fallet, att pensionen tillsvidare icke skall utbetalas.

32 §.

Angående sättet och tiden för utbetalning av pension förordnas av
Konungen.

Pensionsbelopp, som ej lyftats före utgången av året näst efter det,
under vilket beloppet förfallit till betalning, vare förverkat.

På därom gjord framställning må pensionsstyrelsen till den, som
på grund av bestämmelsen i 30 § fjärde stycket icke äger uppbära
pension, återbetala av honom inom tid, som föreskrives i 14 och 15 §§,
erlagda pensionsavgifter, dock icke om han försummat att erlägga
honom påförd avgift och det årliga pensionsbeloppet på grund därav
ej uppgår till sex kronor, och ej heller förrän han uppnått en ålder av
sextiosju år.

i)

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr it.

33 §.

Den, som efter fyllda femton år bliver till arbete varaktigt oförmögen,
men för vilken avgifter till erhållande av pension icke blivit erlagda,
ävensom den, vilken vid nämnda ålder redan är varaktigt arbetsoförmögen,
äger erhålla understöd under villkor och med belopp, som
angående pensionstillägg är i G § stadgat.

Änkling, änka, ogift kvinna eller äkta makar, som äro till arbete
varaktigt oförmögna, men icke berättigade till pension, och vilka hava
att försörja barn eller adoptivbarn under femton år, äga erhålla understöd
för sådant barn under villkor och med belopp, som i G § är stadgat
angående pensionstillägg för barn.

Beträffande understöd, varom ovan sägs, gäller även i övrigt i tilllämpliga
delar vad i denna lag är föreskrivet om pensionstillägg och om
kostnaden för dess bestridande samt om ansökning rörande pension och
om pensions utbetalande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919, dock att vad i 8, 29,
30 och 31 §§ stadgas skall äga tillämpning från och med dagen efter
den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i
Svensk författningssamling; och må från och med sistnämnda dag ansökning
om sådant tillägg till pension eller understöd, varom stadgas i
6 § femte stycket och 33 § andra stycket, ingivas och till prövning upptagas
i enlighet med i denna lag meddelade bestämmelser, oaktat dessa
i övrigt ännu icke trätt i kraft.

2) Lag

om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring skall erhålla följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagms protokoll 1918. 6 sand. it avd. 2 höft. (Nr 3.)

2

10

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

3 §•

1 mom. För den, som före utgången av år 1918, i enlighet med
vad nedan sägs, förvärvat rätt till sådant pensionstillägg, som omförmäles
i 6 § andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller till understöd,
varom stadgas i 33 § första stycket samma lag, eller till ökning
därav, bestämmes, med den begränsning, som omförmäles i 2 mom. av
denna paragraf, beloppet av pensionstillägg, understöd och ökning till
följande procent av i 3 mom. här nedan stadgat belopp, nämligen
för den, som under år 1914 förvärvat sådan rätt, till 50 procent

Huruvida i fall, som i detta moment avses, rätt till pensionstillägg
eller understöd förvärvats, bedömes enligt bestämmelserna i lagen om
allmän pensionsförsäkring, i fråga om kvinna dock med den ändring,
att inkomstgränsen för sådan rätt utgör 280 kronor.

Inträder för någon, som i detta moment avses, rätt till ökning av
pensionstillägg eller understöd efter utgången av år 1918, skall ökningen
utgå i enlighet med bestämmelserna i 3 mom. här nedan.

2 mom. För den, vilken vid 1914 års ingång fyllt sextiosju ån, så
ock för den, vilken vid nämnda tidpunkt fyllt femton men icke sextiosju
år och redan då var till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913 under
sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning antingen av
enskilda personer eller ock delvis av enskilda och delvis av fattigvården
eller välgörenhetsinrättningar, bestämmes beloppet av sådant understöd,
som omförmäles i 33 § första stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring,
eller ökning därav till 50 procent av i 3 mom. här nedan stadgat
belopp.

För personer, tillhörande någon av de i detta moment angivna
grupper, gälla med avseende å rätten till dylikt understöd bestämmelserna
i nyssnämnda lag, i fråga om kvinna dock med den ändring, att inkomstgränsen
för sådan rätt utgör 280 kronor.

3 mom. För den, som tillhör någon av de i 1 och 2 mom. här
ovan angivna grupper, utgör grundbeloppet av pensionstillägg, som omförmäles
i 6 § andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller
understöd, varom stadgas i 33 § första stycket samma låg, för man 150
och för kvinna 140 kronor med avdrag, där årsinkomsten överstiger 50
kronor, av halva årsinkomsten, dock att, om årsinkomsten uppgår till 50

b » b b b 1915 ))

» » » » » 1916 »

b » b b b 1917 »

» » » » b 1918 »

b » » 60 »

b b b 70 B

B B B 80 »

B B B 90 B

Andra sammansatta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 3.

11

mon icke till 100 kronor, avdrag skall ske allenast med det belopp, varmed
årsinkomsten överstiger 50 kronor.

Sker minskning i den inkomst, efter vilken pensionstillägget eller
understödet blivit bestämt, må tillägget eller understödet i enlighet därmed
ökas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

Beträffande skälen för de i förevarande kungl. proposition framlagda
lagförslag får utskottet hänvisa dels till en i propositionen intagen
skrivelse från pensionsstyrelsen, dels ock till vid propositionen
fogade utdrag av i statsrådet och lagrådet förda protokoll.

I sammanhang med ifrågavarande lagförslag har utskottet till behandling
förehaft två likalydande motioner, väckta, den ena inom första
kammaren (nr 147) av herr E. Lindblad och den andra inom andra
kammaren (nr 357) av herr E. Röing, däri hemställts, att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj:ts i berörda proposition framlagda förslag om
ändring av 5 § i lagen om allmän pensionsförsäkring.

Till stöd för ifrågavarande framställning hava motionärerna anfört
följande:

»I Kungl. Maj:ts nådiga proposition, nr 184, till innevarande riksdag
med förslag till vissa ändringar i lagen om allmän pensionsförsäkring
föreslås ändring av sagda lags 5 §, sista stycket, vilken ändring
innebär upphävande av Konungen nu tillkommande rätt att pröva, huruvida
och under vilka villkor personer, vilka pension är tillförsäkrad på
grund av enskild tjänst eller genom försäkring i pensionsinrättning
eller livränteanstalt, må fritagas från avgiftsplikt enligt nämnda lag.

Någon befrielse från erläggande av avgift till foikförsäkringen
annat än för statstjänare skulle sålunda enligt Kungl. Maj:ts förslag ej
längre kunna förekomma.

Ålderdomsförsäkringskommittén, som utarbetat grunderna för och
förslag till lag om allmän pensionsförsäkring, var av den uppfattningen,
att befrielse från avgiftsplikt enligt lagen under vissa villkor borde
kunna lämnas personer, som på grund av allmän anställning eller enskild
tjänst eller såsom medlemmar av pensionsinrättning eller livränteanstalt
tillförsäkras pension, och motiverar denna sin ståndpunkt med
»att det befunnits varken ändamålsenligt eller nödigt att betunga för -

Motioner.

12 Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

säkringen eller sådana personer själva med avgifter till pensionsförsäkringen».

På annat ställe skriver ålderdomsförsäkringskommittén: »Det är,
såsom redan Nya arbetareförsäkringskommittén i sitt betänkande erinrat,
tydligt, att om den säkerhet i ekonomiskt hänseende, vars vinnande
är det egentliga ändamålet med försäkringen, redan på annat
sätt är någon beredd, ej vidare skäl äro förhanden att inbegripa sådan
person under försäkringen.»

Redan vid 1913 års riksdag framställdes i två särskilda motioner
(nr 283 och 290 i andra kammaren) yrkande, att befrielse från att erlägga
pensionsavgift icke måtte medgivas de i 5 paragrafens andra
och tredje stycken omförmälda personer. Särskilda utskottet, som hade
att behandla dessa motioner, avstyrkte emellertid detta yrkande i huvudsak
av det skäl, att för pensionering av dessa personer redan vore i
annan ordning sörjt. Riksdagen beslöt ock i enlighet med utskottets
hemställan att avslå motionerna i denna del.

I den omständigheten, att pension enligt den då för riksdagen
framlagda propositionen ej skulle tillkomma den, som ägde förmögenhet
till värde av minst 6,000 kronor, hade motionärerna ett skäl för sitt
yrkande, i det att under sådant förhållande folkförsäkringens ekonomi
skulle vinna på, att avgiftsbefrielse ej lämnades till grupper av personer,
av vilka sannolikt många på grund av uppnådd förmögenhetsgräns ej
skulle betunga försäkringen med rätt till pension. Då emellertid riksdagen
ur lagen uteslöt nämnda inskränkning i skyldigheten att utbetala
pension, och sålunda pension motsvarande inbetalta avgifter skulle tillkomma
alla utan hänsyn till innehavd förmögenhet, förföll därmed
anförda skäl för motionärernas förslag.

I ovan anförda motiv för lämnande av avgiftsbefrielse, i och för
sig starkt vägande, torde emellertid ej tillräckligt hava betonats, att en
befrielse från avgiftsplikt enligt lagen om allmän pensionsförsäkring i
avsevärd grad verkar understödjande och befordrande på en på enskilt
initiativ tillkommen verksamhet, som avser att bereda vissa grupper av
samhällsmedlemmar en fullständigare och efter dessa gruppers behov
mera lämpad och därför värdefullare pensionering än den allmänna
pensionsförsäkringen kan åstadkomma.

Då den allmänna pensionsförsäkringen, som måste inskränka sig
till att fylla de lägsta inkomsttagarnas pensioneringsbehov, ej kan lösa
de högre löntagarnas pensionsfråga, är det ur samhällets synpunkt
önskvärt, att en sådan enskild verksamhet vinner utbredning och att
den erhåller statens understöd genom befrielse från erläggande av av -

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

13

gift till folkförsäkringen, för såvitt trygghet förefinnes, att de personer,
som innefattas i densamma, ej kunna komma i sämre ställning än de,
åt vilka staten genom den allmänna pensionsförsäkringen velat lämna
ekonomiskt skydd, och böra statsmakterna sålunda låta sig angeläget
vara att välvilligt beakta en sådan samhällsnyttig verksamhet och icke
utan tvingande skäl vidtaga åtgärder, som kunna försvåra densamma,

Visserligen kommer eu sådan verksamhet oftast att avse personer,
för vilka den nuvarande högsta avgiften till den allmänna pensionsförsäkringen
kan betraktas som en relativt obetydlig utgift, men måste
man å andra sidan taga i betraktande, att kung], pensionsstyrelsen i
skrivelse till Konungen den 21 januari d. å. uppställer som sitt program
en framtida höjning av avgifterna, ett program, till vilket statsrådet
och chefen för civildepartementet i sitt anförande till statsrådsprotokollet
anslutit sig. Beträffande denna framtida höjning av avgifterna
bör framhållas, att på samma gång den ej kan bliva tillräcklig
för åstadkommande av en fullständig pensionering för stora grupper
av samhällsmedlemmar, kommer densamma att verka starkt hindrande
på enskilda strävanden att införa eu god pensionsordning för sådana
grupper av personer, om ej dessa fritagas från avgiftsplikt.

För att tillförsäkra de personer, som enligt stadgandet i tredje
stycket av 5 § i sagda lag erhålla befrielse från avgiftsplikt, samma
ekonomiska fördelar och trygghet, som pensionsförsäkringslagen erbjuder,
har pensionsstyrelsen i skrivelse till Konungen den 11 mars 1914
föreslagit vissa huvudgrunder för prövning av ansökningar om avgiftsbefrielse,
och har Konungen i huvudsaklig överensstämmelse med dessa
grunder hittills medgivit befrielse från avgiftsplikt för medlemmar i ett
flertal pensionsinrättningar, omfattande cirka 30,000 personer.

Såsom skäl för sitt yrkande att ur pensionsförsäkringslagen utesluta
tredje stycket av 5 § anför pensionsstyrelsen i sin skrivelse till
Konungen den 21 januari 1918 dels att »det är för pensionsstyrelsen
förenat med svårigheter att vid avgiftspåföringen hålla reda på, vilka
personer jämlikt 5 § äro undantagna från avgiftsplikt», dels att »fara
är förhanden, att, om undantag från avgiftsplikt alltjämt medgivas, hela
folkförsäkringen kommer att söndersplittras».

Beträffande det först angivna skälet bör framhållas, att frågan om
befrielse från meromnämnda avgiftsplikt är alltför betydelsefull, för att
man utan tvingande skäl skall å densamma anlägga synpunkter, som
ej taga hänsyn till sakens nytta för samhället och den enskilde.

Det förefaller, som om pensionsstyrelsen grundat sina erfarenheter
angående de uppkomna svårigheterna på eu alltför kort observationstid,

14

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

och torde för övrigt kunna förutsättas, att dessa svårigheter skulle
minskas, ifall pensionsstyrelsens önskemål, att avgiftspåföringen överflyttas
till andra myndigheter än taxeringsmyndigheter, blir förverkligat,
och de pensionsinrättningar, vilkas medlemmar erhålla avgiftsbefrielse,
åläggas tillhandahålla nämnda myndigheter alla de uppgifter, som de
äro i behov av för att på bekvämaste sätt vid avgiftspåföring iakttaga
befrielsen ifråga.

Åven bör framhållas, att en uteslutning ur pensionsförsäkringen av
vissa grupper av personer givetvis innebär en minskning i arbetet för
de myndigheter, som handhava själva uppbörden av avgifterna, ävensom
för pensionsstyrelsen, i det att den befrias från registrerings- och
beräkningsarbeten m. m. för samma personer och prövning av invaliditetsfall,
på grund av vilka dessa göra anspråk på pension.

Pensionsstyrelsens andra skäl, nämligen att pensionsförsäkringen
skulle splittras, om allt flera personer undantoges från pensionsförsäkringen,
möter givetvis den invändningen, att ett uteslutande ur pensionsförsäkringen
av samhällsmedlemmar, som genom uteslutningen finge
sina pensionsförhållanden bättre ordnade än eljest, är något som ur
statens synpunkt är önskvärt och sålunda en »splittring», mot vilken
från dess sida ej bör resas motstånd.

Det bör därvid uppmärksammas, att varken den allmänna pensionsförsäkringens
ekonomi ej heller de i densamma inneslutna pensionsförsäkrades
förmåner på något sätt bliva lidande av en sådan uteslutning ur
den allmänna pensionsförsäkringen, då de avgifter, som de uteslutna skulle
hava erlagt, skulle betingat på försäkringsteknisktsätt beräknad pensionsrätt.

Pensionsstyrelsen anger en utväg för pensionsinrättningar att lösa
frågan på ett annat sätt än genom att söka utesluta sina medlemmar
från den allmänna pensionsförsäkringen, nämligen att minska avgifterna
till pensionsinrättningen med samma belopp, med vilka avgifterna till
den allmänna pensionsförsäkringen utgår, mot att pensionsförmånerna
nedsättas i motsvarande grad.

Mot ett sådant förfarande kan invändas, att den del av den fullständigare
pensionsförsäkringen, som sålunda skulle utbrytas och erhållas
genom den allmänna pensionsförsäkringen, i de allra flesta fall
ej kommer att gälla på villkor beträffande pensionsålder m. m., som
äro bestämmande för den övriga pensionsförsäkringen och som äro
uppgjorda just med hänsyn till vederbörande pensionsförsäkrades särskilda
förhållanden.

Det kan icke ligga i den enskildes intresse att hava sin pensionsförsäkring
uppdelad i två delar, exempelvis med olika pensionsåldrar

15

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr .7.

och deri ena avseende blott egen pension, den andra innefattande även
familjepension. För övrigt torde en sådan uppdelning av pensionsförsäkringen
medföra både kostbart arbete och tekniska besvärligheter.

Såsom slutomdöme om pensionsstyrelsens förslag bör uttalas, att
den klyvning av den fullständigare pensionsförsäkringen, som förslaget
innebär, är ur den pensionsförsäkrades synpunkt ingalunda önskvärd
och att det dessutom försvårar enskilda strävanden att skapa förbättrade
pensionsförbållanden för stora samhällsgrupper i vårt land, därigenom att
dessa strävanden lämnas utan det stöd, som en avgiftsbefrielse för visso
innebär, men som pensionsstyrelsens förslag däremot icke kan skänka.»

Vid granskning av ifrågavarande lagförslag har utskottet icke funnit utskottet,
anledning till anmärkning mot desamma.

Yad särskilt angår det i motionerna framställda yrkande om avslag
å det i propositionen framlagda förslaget om ändring av 5 § i lagen
om allmän1 pensionsförsäkring, har pensionsstyrelsen i sin ovanberörda
skrivelse till motivering av samma förslag anfört bland annat följande:

»Denna paragraf innehåller bestämmelser om dem, som äro undantagna från pensionsstyavgiftsplikt.
Lagen hänför dit två huvudgrupper, nämligen dels sådana personer, reisen.
som ansetts böra undantagas på grund av sin ålder eller inträdd invaliditet eller
emedan de icke äro i riket mantalsskrivna, dels ock sådana, som på grund av
anställning eller eljest äro tillförsäkrade pension. Den senare gruppen omfattar
två särskilda kategorier, nämligen dels de befattningshavare och deras hustrur,
som omförmälas i paragrafens andra stycke, dels ock, enligt tredje stycket, de
personer, vilka på ett eller annat sätt äro i annan ordning tillförsäkrade pension
och vilka Konungen prövar skäligt undantaga från avgiftsplikt. — Enligt
utslag av regeringsrätten skall ej heller änka efter sådan befattningshavare, som
omförmäles i 5 § andra stycket, anses avgiftspliktig.

Redan vid 1913 års riksdag framställdes i två särskilda motioner (n:r 283
och 290 i A. k.) yrkande att befrielse från att erlägga pensionsavgift icke måtte
medgivas de i 5 paragrafens andra och tredje stycken omförmälda personer.

Särskilda utskottet, som hade att behandla dessa motioner, avstyrkte emellertid
detta yrkande i huvudsak av det skäl, att för pensionering av dessa personer
redan vore i annan ordning sörjt. Riksdagen beslöt ock i enlighet med utskottets
hemställan att avslå motionerna i denna del.

I detta sammanhang vill pensionsstyrelsen erinra, att ålderdomsförsäkringslmmmittens
förslag till avfattning av 5 § innehöll även den bestämmelsen, att
från erläggande av pensionsavgift skulle undantagas jämväl den, i vilkens taxering
under året enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt förmögenhet
till värde av minst 6,000 kronor inberäknats. Denna bestämmelse bibehölls
i den till riksdagen framlagda propositionen i ämnet. I anledning av därom
väckta motioner beslöt emellertid riksdagen att ur paragrafen utesluta denna
bestämmelse och detta förnämligast av två skål, nämligen dels emedan det måste
te sig såsom en betydande oegentlighet att ur en allmän folkpensionering utesluta
dem, som äga en viss förmögenhet, d. v. s. hava större ekonomisk bärkraft
än andra av försäkringen berörda personer, dels ock emedan besittandet av för -

16 Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

mogenhet under någon tid av livet ingalunda innebär trygghet för att icke denna
förmögenhet kan komma att förloras, varigenom sålunda behov av högsta möjliga
pensionsbelopp kommer att föreligga i samma grad som för alla andra.

Enligt pensionsstyrelsens mening synes åtminstone det sistberörda skälet
kunna åberopas som motiv för att ur lagen utesluta jämväl de i 5 § andra och
tredje styckena nu medgivna undantagen. En statstjänare kan gå förlustig hela
eller eu del av den honom eljest tillförsäkrade pensionen genom att av en eller
annan anledning i förtid lämna tjänsten; och detta gäller i ännu högre grad beträffande
i enskild tjänst anställda personer. För såväl de förra som de senare skulle det
helt visst mången gång hava medfört en ej oväsentlig fördel, om de oavbrutet
fått erlägga pensionsavgifter och på detta sätt uppbringat avgiftspensionens storlek.

Pensionsstyrelsen finner för sin del, att det varit såväl för pensionsförsäkringen
som för samtliga nyssnämnda personer fördelaktigast, om icke något undantag
medgivits från regeln att alla arbetsföra, i riket mantalsskrivna svenska
medborgare mellan 15 och 67 år skola erlägga pensionsavgift.

De omständigheter, som anförts för införande av dylika undantag, synas
styrelsen icke tillräckligt vägande i jämförelse med de avsevärda olägenheter,
som därigenom beredas såväl pensionsförsäkringen som de från avgiftsplikt undantagna.
Anledningen till dessa undantagsbestämmelser torde huvudsakligast
hava varit den, att man icke velat betunga vissa mindre inkomsttagare med erläggande
av högre pensionsavgifter än de, vartill de förut varit förpliktade genom
medlemskap i respektive pensionskassor. Men denna fråga hade då bort kunna
ordnas på ett för alla parter tillfredställande sätt, därigenom att vederbörande
kassor hade minskat sina pensionsavgifter och pensioner med ungefär motsvarande
belopp. I sådant fall skulle icke, som nu är händelsen, en person, som
i förtid avgår ur en pensionskassa, beträffande sin från folkpensioneringen utgående
pension hava kommit i sämre ställning än andra. I fråga om statstjänare
skulle mot en sådan anordning kunna anföras, att då båda de pensionsbelopp,
vilka därvid för flertalet skulle ifrågakomma, utgå genom statens försorg, det
vore enklare och mindre omständligt att låta det samlade pensionsbeloppet utgå
från ett håll. För medlemmar i enskilda pensionskassor kan däremot något sådant
skäl icke åberopas. Av dessa kassor borde med fog kunna påfordras, att,
då staten inrättar en hela befolkningen omfattande pensionering, desamma avpassa
sina reglementen och pensionsavgifter därefter, och icke, såsom nu i allt
större utsträckning göres gällande, tvärtom.

En stor mängd ansökningar om undantagande från avgiftsplikt på grund
av stadgandet i 5 § sista stycket har behandlats av Kungl. Maj:t. När pensionsstyrelsens
yttrande inhämtades över de första av dessa ansökningar, upprättade
styrelsen och ingav till Kungl. Maj:t ett förslag till huvudgrunder, som
enligt styrelsens mening borde följas vid prövning av sådana ärenden. Genom
de beslut om undantagande från avgiftsplikt, som sedermera av Kungl. Maj:t i
huvudsaklig överensstämmelse med detta förslag fattats, torde ett antal av omkring
30,000 personer blivit fritagna från skyldighet att betala pensionsavgift.
De sålunda befriade utgöras i allmänhet av befattningshavare i statens och riksdagens
tjänst, kommunala och därmed likställda tjänstemän samt befattningshavare
vid enskilda järnvägar. De största grupperna utgöras av lärare och lärarinnor,
som äro berättigade till understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
till ett antal av 10,000 ä 12,000 personer samt järnvägstjänstemän
till ett antal av omkring 15,000.

Andra sammanfatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr H. IT

Det är således ett ganska stort antal personer, som med tillämpning av 5
§ sista stycket vunnit befrielse från avgiftsplikt.

Redan nu är det förenat med svårigheter att vid avgiftspåföringen hålla
reda på, vilka personer jämlikt 5 § äro undantagna från avgiftsplikt. Och ju
flera grupper bliva undantagna, desto mera ökas svårigheterna. Fara är ock för
handen, att om undantag från avgiftsplikt alltjämt medgivas, hela folkförsäkringen
kommer att söndersplittras.

Då det sålunda av flera skäl synes olämpligt att medgiva befrielse för ett
större antal personer än redan skett, anser sig pensionsstyrelsen böra hemställa,
att 5 § sista stycket pensionsförsäkringslagen uppliäves.

Skulle man inskränka sig till att upphäva sistberörda stycke ävensom sista
raden i andra stycket av 5 §, skulle således från avgiftsplikt fortfarande vara undantagna
dels de i andra stycket angivna befattningshavarna, dels ock de, som genom
särskilda nådiga beslut jämlikt tredje stycket redan medgivits avgiftsbefrielse.

Yad den senare gruppen angår böra naturligtvis hustrur till och änkor
efter befattningshavare i denna grupp följa samma regler som hustrur till och
änkor efter i andra stycket angivna befattningshavare. Upphäves undantagandet
från avgiftsplikt för de senare, bör det ock upphävas beträffande de förra.

Emellertid blir det i hög grad oegentligt att i övrigt bibehålla de redan på
grund av 5 § sista stycket medgivna undantagen, men borttaga möjligheten att
medgiva nya undantag. Säkerligen finnas och komma framdeles att uppstå nya
grupper, som kunna fordra avgiftsbefrielse med fullt samma fog som redan nu
från avgiftsplikt undantagna. Det skulle mången gång förefalla egendomligt att
icke kunna från avgiftsplikt undantaga t. ex. ordinarie befattningshavare vid
poliskåren i en viss stad, ehuru motsvarande befattningshavare i en annan stad
blivit undantagna. Konsekvensen synes därför fordra, att i samband med upphävande
av 5 § sista stycket Kung! Maj:t återkallar åtminstone flertalet av sina
med stöd av detta stadgande meddelade beslut om avgiftsbefrielse. Dessa beslut
hava ock med några få undantag avfattats så, att de gälla endast tillsvidare
och intill dess annorledes förordnats.

Nu är det utan vidare klart, att anledningen till medgivande om undantagande
från avgiftsplikt enligt sista stycket är den, att för de sålunda undantagna
personernas pensionering anses vara sörjt på lika betryggande sätt som
för i andra stycket angivna befattningshavares. Därav följer, att, om man återinför
avgiftsplikt för den förra kategorien, det blir svårt att tillfredsställande
motivera, varför den senare skall vara undantagen från avgiftsplikt,

Pensionsstyrelsen skulle ock hälst se, att avgiftsplikten utsträcktes jämväl
till denna kategori befattningshavare. Gent emot övriga medborgare intaga de
visserligen i allmänhet såtillvida en särställning, att de äro i statens tjänst och
att staten i annan ordning tillförsäkrat dem pension. Men denna omständighet
finner pensionsstyrelsen ej vara ett fullgiltigt skäl för att låta dem intaga
en särställning även till den allmänna pensionsförsäkringen.

Då emellertid pensionsstyrelsen anser sig för närvarande icke böra hemställa
om ett upphävande av hela andra stycket i 5 §, beror detta huvudsakligen
clärpå, att en sådan åtgärd icke utan vidare torde kunna vidtagas. Den kräver
nämligen, att en del lagar och författningar rörande pensionering av i samma
stycke angivna befattningshavare samtidigt ändras, något som uppenbarligen
måste föregås av nödiga utredningar och taga ej obetydlig tid i anspråk.

Såsom redan antytts finnas bland de jämlikt 5 § sista stycket från avgiftsplikt
undantagna jämväl befattningshavare i statens tjänst. Så länge andra stycket
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 sand. 3 ard. 2 höft. (Nr 3.) 3

18 Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

i 5 § — med undantag av sista raden — bibehålies, torde konsekvensen fordra,
att sistberörda befattningshavare tillsvidare få vara fritagna från skyldighet att
erlägga pensionsavgift.

Dessa befattningshavare äro dels justitieråd och regeringsråd, dels de ordinarie
tjänstemän vid statens järvägar, som blivit befriade från avgiftsplikt genom
nådigt brev den 23 maj 1914, dels, jämlikt nådigt brev den 30 november 1917,
personer, som erlägga avgift till statens järnvägars pensionskassa för pensionering
av icke ordinarie personal, telegrafverkets pensionskassa för pensionering
av verkstads-, förråds- och linjearbetare eller statens vattenfallsverks pensionskassa
för pensionering av icke ordinarie personal, dels ock de kronolänsmän,
vilka undantagits från avgiftsplikt genom nådigt brev den 14 november 1916.

Utgår man i likhet med pensionsstyrelsen därifrån, att jämväl 5 § andra
stycket i sin helhet framdeles bör upphävas, torde de nådiga beslut, varigenom
de fyra här ovan angivna grupperna statstjänare undantagits från avgiftsplikt,
böra — utom vad angår vederbörandes hustrur — få gälla endast tillsvidare.

Hyser man åter den uppfattningen, att de, som av staten blivit i annan
ordning tillförsäkrade pension, böra vara undantagna från avgiftsplikt enligt pensionsförsäkringslagen
och att följaktligen bestämmelsen i 5 § andra stycket, utom
vad angår hustrur, bör bibehållas, torde man böra till andra stycket öfverföra de
tre första här ovan angivna grupperna. Annat är förhållandet med de genom
nådiga brevet den 14 november 1916 undantagna kronolänsmännen. Dessa äro
sådana, som icke i enlighet med 18 § första stycket a) i lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension gjort anmälan, att samma
lags bestämmelser må å dem vinna tillämpning. Deras antal är numera helt
obetydligt och de komma efter hand att försvinna, utan att några nya komma
till. Därest de allt framgent skola vara undantagna från avgiftsplikt — varemot
pensionstyrelsen ej har något att erinra — torde detta enklast ordnas på det
sätt, att berörda nådiga brev den 14 november 1916 fortfarande får gälla utom
vad det angår deras hustrur.

Skola nyssberörda tre grupper statstjänare införas i andra stycket, synes
en viss omredigering av detsamma böra äga rum. Till en början vill styrelsen
anmärka, att avsikten med ovanberörda nådiga brev den 23 maj 1914 uppenbarligen
varit att från avgiftsplikt undantaga alla ordinarie tjänstemän vid statens
järnvägar, på vilka icke lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för sådana
tjänstemän ägde tillämpning, men som i annan ordning voro tillförsäkrade skälig
pension. Utöver i nådiga brevet den 23 maj 1914 angivna tjänstemän äro emellertid
numera ytterligare att hänföra dit dels en överdirektör och souschef i järnvägsstyrelsen,
dels överingenjören och chefen för statens järnvägsbyggnader samt
överingenjören och chefen för statens järnvägars huvudverkstäder, dels ock de
personer, som tillhörde den numera upplösta Understödsföreningen Mora—Vänerns
och Östra Värmlands järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa vid den
tid, då staten övertog de Mora -Vänerns järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägar.
För att undvika en uppräkning av dessa olika ordinarie befattningshavare vid
statens järnvägar — en uppräkning, som för övrigt sannolikt snart skulle bliva
ofullständig till följd av framdeles nytillkommande sådana befattningshavare —
torde det vara lämpligt, att såsom en särskild grupp från avgiftsplikt undantagna
i 5 § andra stycket upptaga »ordinarie befattningshavare vid statens järnvägar».
Alla dessa äro för närvarande genom statens försorg i annan ordning tillförsäkrade
pension och detta torde med all säkerhet bliva fallet även i fråga om nya
sådana befattningshavare.

1!)

Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr ■''>.

Vidare torde lagen givas eu sådan avfattning, att den kan omfatta åven
annan extra ordinarie personal i statens tjänst än den i nådiga brevet den 30
november 1917 angivna. Det är nämligen möjligt, att genom statsmakternas beslut
en pensionering, liknande den för nyssberörda personal nu anordnade, kommer
att genomföras jämväl för andra grupper statsanställda, icke ordinarie befattningshavare.

Pensionsstyrelsens förslag rörande ändring av 5 § innebär emellertid som
sagt för närvarande endast, att sista raden i andra stycket och hela tredje stycket
upphävas, men styrelsen har ansett sig böra lämna ovan angivna anvisningar,
för den händelse styrelsens uppfattning, att hela andra stycket om ett par år
borde upphävas, icke skulle vinna gillande.

Därest, såsom pensionsstyrelsen förutsatt, Kungl. Maj:t skulle komma att
återkalla flertalet av sina jämlikt 5 § sista stycket meddelade beslut om undantagande
från avgiftsplikt, bör detta dock enligt pensionsstyrelsens mening ! regel
icke verkställas omedelbart efter det den föreslagna lagändringen trätt i kraft.
Man bör allt efter de förhållanden, som för olika pensionskassor göra sig gällande,
medgiva en övergångstid för att bereda dem tillfälle att vidtaga de ändringar i
sina reglementen och pensionsavgifter, som kunna befinnas nödiga med hänsyn
till de försäkrades återinförda skyldighet att erlägga avgifter jämväl till den allmänna
pensionsförsäkringen.

Vad angår de ekonomiska verkningarna för pensionsförsäkringen av ett bifall
till pensionsstyrelsens ifrågavarande förslag vill styrelsen påpeka följande.
Det har redan antytts, att styrelsen har för avsikt att i eu nära framtid föreslå
eu omläggning av pensionernas beräkning, som vilar på rent försäkringstekniska
grunder. Skulle denna reform under de närmaste åren genomföras, skulle de
föreslagna ändringarna i 5 § icke medföra någon extra kostnad. Skulle åter pensionerna
utgå efter nu gällande grunder, har det beräknats, att upphävandet av
5 § andra stycket sista raden skulle för pensionsförsäkringsfonden medföra en
kostnad, vars kapitalvärde den 1 januari 1919 skulle utgöra omkring 200,000 kronor.
Ett upphävande av tredje stycket skulle under sist angivna förutsättning
också, ehuru helt obetydligt, öka försäkringskostnaden, men detta skulle icke
spela någon avsevärd roll för försäkringens ekonomi. Alla nu genom särskilda
beslut från avgiftsplikt undantagna hava för övrigt medtagits bland avgiftsbetalarna
vid uppgörandet av de ekonomiska beräkningarna för försäkringen.

Slutligen kan anmärkas, att ett bifall till styrelsens förslag om ändring av
5 § måste åtföljas av en jämkning i ordalagen i 14 § andra stycket.»

Vid föredragningen i statsrådet av nu berörda del av pensionsstyrelsens
förslag uttalade departementschefen, att med lösningen av
frågan om införande av avgiftsplikt för hustru till i andra stycket omnämnd
befattningshavare syntes böra tills vidare anstå i avbidan på utredning
om ändrad fördelning av äkta makars pensionsavgift på mannen
och hustrun, samt att departementschefen icke vore beredd att yttra
sig, huruvida, såsom pensionsstyrelsen uttalat som ett önskemål, införande
av avgiftsplikt borde efter hand äga rum för befattningshavare i
statens tjänst i allmänhet. Däremot ansåg departementschefen, att, till
förebyggande av faran för en söndersplittring av hela den allmänna pensionsförsäkringen,
den åt Konungen nu medgivna rätten att medgiva be -

Departements chefen.

Utskottets

yttrande.

20 Andra sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 3.

frielse från avgiftsplikt för personer, vilka pension är tillförsäkrad på
grund av anställning i enskild tjänst eller genom försäkring i pensionsinrättning
eller livränteanstalt, borde upphöra.]

Utskottet anser de av pensionsstyrelsen och departementschefen
för ifrågavarande lagändring åberopade skäl övertygande. Vad motionärerna
till stöd för sitt avslagsyrkande anfört synes ej tillräckligt vägande
i jämförelse med de olägenheter, som genom befrielse från avgiftsplikt
kunna vållas just dem, söm komma i åtnjutande av sådan befrielse.
Snarare vill det synas utskottet, som om skäl föreligger att påskynda
den av pensionsstyrelsen antydda utredningen, huruvida icke jämväl
delägare i statens pensionskassor böra åläggas avgiftsplikt till den allmänna
pensionsförsäkringen.

Beträffande förslaget om barnpensionering vill utskottet framhålla
det mindre tillfredsställande däri, att barntillägg enligt förslaget varken
skulle utgå till ogift man, som är till arbete oförmögen samt har minderåriga
barn att försörja eller i sådana fall, där ena maken, särskilt
familjeförsörjaren, är invalid och berättigad till pension. En utredningrörande
möjligheten att utsträcka omfattningen av barnpensioneringen
synes därför utskottet önskvärd.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

a) att riksdagen måtte, med avslag å de av herrar
Lindblad och Röing väckta motionerna, bifalla Kungl.
maj:ts i ifrågavarande proposition framlagda förslag
till lag om ändrad lydelse av 5—8, 10, 16, 19, 20,
23, 24, 26 och 28—33 §§ i lagen den 30 juni 1913
om allmän pensionsförsäkring; samt

b) bifalla Kungl. Maj:ts i samma proposition
framlagda förslag till lag om ändrad lydelse av 3 §
i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av berörda lag den 30 juni 1913.

Stockholm den 6 juni 1918.

På det sammansatta utskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Reservation:

av herr Högberg, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till
herrar Lindblads och Röings motioner.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1918.