Statsutskottets utlåtande Nr 87.

1

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1918 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om medgivande under
viss förutsättning att nästa läsår vid de allmänna läroverken
må avkortas med högst tre veckor.

(2:a avd.)

I en inom första kammaren av herr J. Bergman väckt motion, nr 94,
vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har hemställts,
att riksdagen måtte för sin del medgiva, att, därest särskilt abnorma förhållanden
i avseende på tillgång till lyse eller bränsle även under nästa
läsår skulle råda, en avkortning av läsåret vid läroverken med högst tre
veckor under den mörkare och kallare årstiden må kunna äga rum utan
att nödvändigt behöva kompenseras genom motsvarande avkortning av
sommarferierna, och anslaget till läroverken lika fullt utgå utan hinder
därav att visst antal läsveckor stipulerats som normalt villkor för dess
utgående.

Beträffande vad motionären anfört till stöd för sin framställning får
utskottet hänvisa till motionen.

Motionären har själv påpekat, att riksdagen för att den år 1904 Utskottets
antagna löneregleringen för läroverkslärarne skulle träda i tillämpning så- yttrande.
som villkor uppställde, att läsåret skulle räcka 38 veckor. Utskottet finner
det högst betänkligt att särskilt under nu rådande förhållanden inskränka
på den tid, varunder ungdomen står under skolans tillsyn och inflytande,
och anser icke de av motionären anförda omständigheter tillräckligt motivera
en sådan åtgärds vidtagande.

Yad särskilt beträffar skälet att de för lärjungarna obligatoriska s. k.
ljus- och vedavgifterna, vilka, från att hava varit en obetydlighet, numera
till följd av de oerhört stegrade bränsleprisen utgå och säkerligen nästa
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 29 käft. (Nr 37—38.) 1

‘2

Statsutskottets utlåtande Nr 37.

läsår fortfarande komma att utgå med rätt avsevärda belopp, skulle kunna
genom den föreslagna avkortningen av läsåret minskas, håller utskottet
före att de svårigheter, som för en del lärjungar torde förefinnas att erlägga
dessa avgifter, borde kunna på annat sätt lindras, t. ex. därigenom
att, såsom på sina håll redan skett, respektive kommuner vid behov lämnade
bidrag till avgifternas bestridande. Härtill kommer att, enligt vad
utskottet inhämtat, en kungl. proposition är att vänta till innevarande
riksdag angående statsbidrag till ljus- och vedkassorna i fall där sagda
avgifter eljest skulle komma att stiga utöver visst belopp, och finner utskottet
under sådana förhållanden så mycket mindre anledning att tillstyrka
motionärens förslag.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att herr Bergmans ovanberörda motion icke må
vinna riksdagens bifall.

Stookholm den 5 april 1918.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZEL1US.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnxdius, G. M. Ii. Ekelund, J. Nilsson,
O. Bergqvist, I. E. G. Svensson, C. G. Ekman, H. G. W. Wrangel, A. C. Lindblad, J.
L. Widell, A. Pers, greve N F. Posse och J. S. Almer samt

från andra kammaren: herrar H. Andersson i Skivarp, •/. Olofsson i Digernäs, A.
Anderson i Råstock, C. Persson i Stallerhult. J. Jönsson i Revinge, O. Ii:son Waldén,
G. Odqvist, S. Bengtsson i Norup, J. A. Ingvarson, C. R. Jansson i Falun, A. J. Andersson
i Gävle och K. A. V. Björck.