Statsutskottets utlåtande Nr 2då.

1

Nr 235.

Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1918 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen
under punkt 15 av sjätte huvudtiteln gjorda framställning
angående vidtagande av åtgärder till förebyggande
och hävande av invaliditet.

(3:e avd.)

I den till riksdagen den 14 januari 1918 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t under punkt 75 av
sjätte huvudtiteln föreslagit riksdagen medgiva, att av det förslagsanslag,
som kunde komma att för år 1919 beviljas för bestridande av den på
staten belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd åt de personer,
som äro därtill berättigade jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring
enligt dess lydelse före den 8 juni 1915, må för vidtagande av
åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet jämlikt de föreskrifter,
som av Kungl. Maj:t meddelas, av pensionsstyrelsen under år
1919 disponeras ett belopp av högst 500,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till sid. 255
—263 i det vid propositionen fogade stadsrådsprotokollet över civilärenden
ovannämnda dag.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda proposition medgav
sistlidet års riksdag, att för vidtagande av åtgärder till förebyggande
och hävande av invaliditet finge jämlikt de föreskrifter, som av Kungl.
Maj:t meddelades, av pensionsstyrelsen under år 1918 disponeras ett
belopp av högst 300,000 kronor att utgå i första hand av de besparingar,
som kunde uppkomma å det för år 1916 för nu ifrågavarande ändamål
av riksdagen beviljade anslag samt med återstående belopp av det förslagsanslag,
som för år 1918 beviljats för bestridande av den på staten
belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd jämlikt lagen om
allmän pensionsförsäkring enligt dess lydelse före den 8 juni 1915.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 115 käft. (Nr 235.) 1

2

Statsutskottets utlåtande Ni- 235.

Vid anmälan av förevarande ärende har departementschefen anfört
följande:

»Såsom redan vid flera föregående tillfällen framhållits, äro kostnaderna
för vidtagande av åtgärder till förebyggande och hävande av
invaliditet avsedda att framdeles bestridas av medel från den i 11 § av
pensionsförsäkringslagen omförmälda fond. I enlighet härmed har ock
i de av 1916 års riksdag antagna grunderna för förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden
meddelats en bestämmelse av innehåll, att, därest
vid sådan utredning om fondens ställning, som skall verkställas jämlikt
12 § i pensionsförsäkringslagen, framgår, att överskott förefinnes, Kungl.
Maj:t skall äga bestämma, huru stor del av berörda överskott må användas
för bestridande av kostnaden för åtgärder, ägnade att i pensionsförsäkringens
intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga eller
befordra folkhälsan. I anslutning härtill har ock viss ändring vidtagits
i nämnda § i pensionsförsäkringslagen.

Sådan utredning om pensionsförsäkringsfondens ställning, varom
nyss omförmälts, skall första gången verkställas inom fem år från det
pensionsförsäkringslagen trätt i kraft, d. v. s. före den 1 januari 1919.
Då emellertid dylik utredning ännu icke skett, kan för närvarande ej
med säkerhet bedömas, om medel från pensionsförsäkringsfonden äro
att för nu ifrågavarande ändamål påräkna under år 1919. Lika med
styrelsen anser jag därför, att särskilda medel böra för ändamålet ställas
till styrelsens förfogande för sistnämnda år.

Vidkommande det i sådant hänseende erforderliga beloppet utvisa
de av styrelsen lämnade uppgifterna, att styrelsens sjukvårdande verksamhet
för närvarande befinner sig i en kraftig utveckling, och att det
torde vara att förvänta, att denna utveckling kommer att för framtiden
fortgå. Hänsyn får även tagas till de under senaste tiden höjda kostnaderna
för sjukvård. Sistnämnda omständighet har ock föranlett Kungl.
Maj:t att vid meddelande av närmare föreskrifter angående användningen
av de för år 1918 för ifrågavarande ändamål anvisade medel medgiva,
att det årliga belopp, varmed pensionsstyrelsen äger att bidraga till en
persons sjukvård, må förhöjas från 300 kronor till 400 kronor.

Vidare erinras, att i det vid nästlidet års statsverksproposition
fogade protokollet över civilärenden framhölls angelägenheten av, att
pensionsstyrelsen måtte från ifrågavarande anslag för sjukvårdande
verksamhet kunna lämna bidrag jämväl åt personer, vilkas ålder mera
avsevärt understege den för inträde i pensionsförsäkringen bestämda
ålder femton år. Riksdagen förklarade sig jämväl i sin skrivelse i
ämnet icke hava något att erinra emot, att dylik befogenhet lämnades

Statsutskottets utlåtande Nr 235.

3

pension sstyrelsen. Då det gäller att bedöma beloppet av de medel för
den sjukvårdande verksamheten, som erfordras för år 1919, torde förenämnda
omständighet böra tagas i betraktande. Visserligen torde vården
av minderåriga sannolikt kunna anordnas jämförelsevis billigt, men då
antalet vårdbehövande säkerligen blir avsevärt stort, torde kostnaderna
för ifrågavarande ändamål i allt fall bliva ganska avsevärda.

I detta sammanhang må också beröras eu annan omständighet,
vilken är av beskaffenhet att kunna föranleda ökad belastning av ifrågavarande
medel. Enligt gällande föreskrifter angående sjukvårdsmedlens
användning skall bidrag från dessa medel vara knutet vid viss persons
vård, behandling eller utbildning. Pensionsstyrelsen har emellertid i
skrivelse den 15 oktober 1917 betonat, hurusom erfarenheten visat
önskvärdheten av, att bidrag jämväl måtte kunna lämnas åt verksamhet,
som avsåge att förebygga eller häva arbetsoförmåga. Särskilt gälldo
detta ifråga om dispenssärverksamheten, där den nuvarande formen för
lämnande av bidrag — visst månatligt belopp, som ställdes till vederbörande
dispensärs förfogande för beredande av kostförbättring eller
dylikt åt viss angiven person — visat sig tung och opraktisk. Styrelsen
ansåge därför befogenhet böra beredas styrelsen att av sjukvårdsanslaget
lämna bidrag, som ej avsåge viss person. Vid lämnande av sådant
bidrag syntes bliva erforderligt, att pensionsstyrelsen uppställde för
varje fall behövliga villkor rörande medlens användning. Såsom maximigräns
för årligt bidrag av ifrågavarande art ansåge styrelsen lämpligen
böra tills vidare bestämmas ett belopp av 500 kronor, dock att undantagsvis
bidraget borde kunna av styrelsen bestämmas till högst 1,000
kronor. Därjämte ansåge styrelsen böra stadgas den ytterligare begränsning,
att högst 25,000 kronor av anslaget finge användas för
ifrågavarande ändamål.

Vad styrelsen i förevarande hänseende föreslagit synes mig värt
beaktande. Då en användning av medlen i det av styrelsen angivna
syfte näppeligen torde varit avsedd eller ens ifrågasatt vid anslagsfrågans
behandling i riksdagen, lärer emellertid stadgande i föreslaget
hänseende ej böra utfärdas, med mindre riksdagen haft tillfälle taga del
av förslaget.

Med hänsyn till vad jag nu anfört synes nödvändigt, att en avsevärd
förhöjning för år 1919 äger rum av de medel, som skola ställas
till pensionsstyrelsens förfogande för ifrågavarande ändamål; och har
jag intet att erinra mot det av styrelsen i sådant hänseende föreslagna
beloppet 500,000 kronor. I likhet med styrelsen finner jag jämväl
lämpligt, att medlen ifråga utgå av förslagsanslaget för bestridande av

4

Statsutskottets utlåtande Nr 235.

Utskottets

yttrande.

den på staten belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd åt
de personer, som äro därtill berättigade jämlikt pensionsförsäkringslagen
enligt dess lydelse före den 8 juni 1915.»

För sistnämnda ändamål bär Kungl. Maj:t å extra stat för år 1919
äskat ett förslagsanslag av 9,150,000 kronor.

Utskottet, som icke funnit skäl till erinran, vare sig mot de av
departementschefen förordade ändringarna i bestämmelserna angående
användningen av för ifrågavarande ändamål anvisade medel eller mot
det föreslagna anslagsbeloppets storlek, får alltså, under förutsättning att
Kungl. Maj:ts ovanberörda framställning om anvisande av medel för
statens kostnad för pensionstillägg vinner riksdagens bifall, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att av förslagsanslaget
för år 1919 för bestridande av den på staten belöpande
kostnad för pensionstillägg och understöd åt de personer,
som äro därtill berättigade jämligt lagen om
allmän pensionsförsäkring enligt dess lydelse före den
8 juni 1915, må för vidtagande av åtgärder till förebyggande
och hävande av invaliditet jämlikt de föreskrifter,
som av Kungl. Maj:t meddelas, av pensionsstyrelsen
under samma år disponeras ett belopp av
högst 500,000 kronor.

Stockholm den 10 juni 1918.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 233.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.