10

Statsutskottets utlåtande Nr 211.

Nr 211.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1918 kl. 4 e. m.;

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
ändring i avlöning sstaten för förste provinsialläkare och
provinsialläkare in. in. jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I den till riksdagen den 14 januari 1918 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj :t under punkterna
20, 21, 22 och 25 av sjätte huvudtiteln föreslagit riksdagen att i
avvaktan på den proposition, som kunde komma att avlåtas angående
reglering av löneförhållandena för förste provinsialläkare och provinsialläkare
m. m. beräkna

dels en höjning av det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare
och provinsialläkare, nu 865,200 kronor, till 1,194,500 kronor;

dels till provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares avlöning
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 6,600 kronor;

dels för ordnande av bostadsförhållandena för vissa provinsialläkare
likaledes på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av 55,000
kronor;

dels ock det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till extra provinsialläkares
avlönande till oförändrat belopp eller 40,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Magt i en den 19 april 1918 dagtecknad,
till statsutskottets förberedande behandling hänvisad proposition, nr 311,
under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen

dels medgiva, att å avlöningsstaten för förste provinsialläkare och
provinsialläkare må från och med år 1919 uppföras ytterligare trettiotvå
provinsialläkare, en var med en årlig avlöning av 4,000 kronor, därav
3,000 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna
komma två ålderstillägg å lönen, det ena med 500 kronor efter fem år
och det andra, jämväl med 500 kronor, efter ytterligare fem år;

Statsutskottets utlåtande Nr till.

11

dels föreskriva, att för åtnjutande av de med sagda befattningar
förenade avlöningsförmåner skall gälla vad i kungörelsen den 15 september
1911 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de
från och med år 1912 fastställda avlöningsförmåner för förste provinsialläkare
och provinsialläkare finnes stadgat i fråga om motsvarande
befattningar;

dels, vid bifall till vad sålunda föreslagits, från och med år 1919
höja det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget till förste provinsialläkare
oeh provinsialläkare från 865,200 kronor med 128,000 kronor till
993,200 kronor;

dels medgiva, att, därest ett nytt ordinarie provinsialläkardistrikt bildas,
omfattande huvudsakligen Tärna nuvarande extra provinsialläkardistrikt,
utan hinder av vad i avlöningsstaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare
samt enligt villkoren och bestämmelserna för åtnjutande av i
staten upptagna avlöningsförmåner finnes föreskrivet beträffande förhöjning
i lönen efter viss tids fortsatt innehavande av befattning, tidpunkten för första
förhöjningen, så vitt angår provinsialläkaren i nämnda distrikt, må bestämmas
inträda redan efter tre år, med rätt för nämnda läkare, därest han
kommit i åtnjutande av sådan löneförhöjning, att, även om han efter
intjänande av densamma innehaft befattning i annat distrikt, komma i
åtnjutande av andra ålderstillägget efter ytterligare fem år, men med
skyldighet för honom att, för erhållande av omförmälda förhöjningar i
lönen, i övrigt vara underkastad förenämnda villkor och bestämmelser;

dels på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst
31,700 kronor, att i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet
angivna grunder användas till provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares
avlöningsförmåner;

dels ock i riksstaten upptaga det ordinarie förslagsanslaget till bidragtill
extra provinsialläkares avlönande till oförändrat belopp eller 40,000
kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

Vidare har utskottet till behandling förehaft. dels två likalydande
motioner, väckta, den ena, inom första kammaren (nr 181) av herr
A. Petrén och den andra inom andra kammaren (nr 427) av herr K.
Kjellberg, däri hemställts, att riksdagen^ ville besluta sådan ändring i
den kungl. propositionen angående ändring i avlöningsstaten för förste
provinsialläkare och provinsialläkare, m. m., att förste provinsialläkarna
och provinsialläkarna provisoriskt för år 1919 erhålla i ersättning för

12

Statsutskottets utlåtande Nr 211.

expenser, de förra 500 kronor och de sistnämnda 200 kronor, samt att
det av Kungl. Maj:t begärda anslaget till förste provinsialläkare och
provinsialläkare höjes med det belopp, som härav kan betingas, dels
en inom andra kammaren av herr I. Vennerström m. fl. väckt motion
(nr 425), vari föreslagits, att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 311 måtte hos Kung!. Maj:t anhålla om utrednings verkställande
samt förslags framläggande snarast möjligt till riksdagen om
den extra provinsialläkareinstitutionens avskrivande och de extra provinsialläkarnas
uppflyttning till ordinarie, dels ock fem särskilda motioner,
i vilka förslag väckts beträffande provinsialläkaredistriktens indelning,
nämligen

inom första kammaren

nr 172 av herr A. Frändén, som föreslagit, att riksdagen måtte besluta
att för ombildning av Stuguns extra provinsialläkaredistrikt till
ordinarie anslå ett ytterligare belopp av 2,500 kronor utöver det av
Kungl. Maj:t i propositionen äskade, samt

inom andra kammaren

nr 407 av herr O. Olsson i See, som föreslagit, att riksdagen måtte
besluta att av Gysinge extra provinsialläkaredistrikt i Gävleborgs län inrätta
ett ordinarie distrikt samt i övrigt vidtaga de ändringar i kungl.
propositionen, som därav kunde föranledes;

nr 413 av herr J. V. D. Viklund i Oviken, som yrkat, att riksdagen
för sin del måtte besluta, att Rätans extra läkaredistrikt i Jämtlands
län skall indragas och ett nytt ordinarie provinsialläkaredistrikt
inrättas, omfattande socknarna väster om Storsjön, samt att riksdagen
anvisar härför erforderliga medel;

nr 414 av herrar E. V. Moberger och K. J. L. Larsson i Ilondarve,
vilka hemställt, att riksdagen måtte medgiva, att å avlöningsstaten för
förste provinsialläkare och provinsialläkare må från och med år 1919
uppföras utöver vad Kungl. Maj:t begärt en provinsialläkare i Klinteliamn
med samma löneförmåner som föreslås för de i Kungl. Maj:ts förslag
upptagna 32 nya provinsialläkarne samt

att det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget till förste provinsialläkare
och provinsialläkare måtte höjas med motsvarande belopp; samt
nr 426 av herr J. Hedström m. fl., som föreslagit, att riksdagen
måtte besluta om inrättande av ett nytt ordinarie provinsialläkaredistrikt,
benämnt Fastnäs, omfattande Norra Ny och Ekshärads socknar.

I fråga om de skäl motionärerna till stöd för sina förslag anfört,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Statsutskottets utlåtande Nr 211. Vå

Såsom av propositionen framgår, liar Knngl. Majt på angivet skal
icke kunnat förelägga innevarande års riksdag förslag till en definitiv
lönereglering för provinsialläkarekåren utan begränsar sig förevarande
framställning dels till ökning av provinsialläkarnas antal och jämkning
av den nuvarande distriktsindelningen samt i samband därmed vissa
ändringar i avlöningsstaten, dels till förbättring av provinsialläkarnas löneförhållanden
i vissa distrikt, dels ock till höjd ersättning i vissa fall åt
vikarier för förste provinsialläkare.

Det i statsverkspropositionen hebådade förslaget om vidtagande av
åtgärder för ordnande av vissa provinsialläkares bostadsfråga har likaledes
av i propositionen omförmälta orsaker icke kunnat föreläggas innevarande
års riksdag.

Utskottet har till en början tagit i övervägande Kungl. Maj:ts förslag
i vad detsamma avser ökning av provinsialläkarnas antal och jämkning
av den nuvarande distriktsindelningen samt i samband därmed stående
ändringar i avlöningsstaten, i sammanhang varmed utskottet behandlat
de motioner, som beröra denna del av Kungl. Maj:ts förslag. Vad
då först vidkommer det av herr Vennerström m. fl. framställda yrkandet,
föreligga enligt utskottets förmenande icke tillräckliga skäl för ett
tillstyrkande av detsamma. Visserligen anser utskottet i likhet med
motionärerna det synnerligen önskvärt, att läkarvården i största möjliga
utsträckning förbättras, bland annat genom ökning av antalet ordinäre
provinsialläkaredistrikt, och det är med tillfredsställelse utskottet ansluter
sig till Kungl. Maj:ts förslag om inrättande av trettiotvå nya sådana
distrikt, varigenom antalet ordinarie provinsialläkaredistrikt ökas från
187 till 219. Att dock nu omedelbart vidtaga en så omfattande omläggning,
som innebäres i förslaget om indragning av samtliga extra
provinsialläkare och dessas ersättande med ordinarie provinsialläkare, finner
utskottet icke tillrådligt. De extra provinsialläkaredistriktens tillkomst
har icke sällan sammanfallit med viss förskjutning av bosättningen
inom ett ordinarie provinsialläkaredistrikt. Den form för läkarvårdens
förbättring, som den extra provinsialläkareinstitutionen därvid inneburit,
har ock säkerligen genom dess smidigare anpassning till lokala
initiativ och större lätthet att få realiserad i icke ringa grad påskyndat
och underlättat sjukvårdens allmänna utveckling. Att vid sådant förhållande
helt omöjliggöra eu förbättring på denna väg torde därför åtminstone
i vissa fall komma att leda till resultat, motsatta dem motionärerna
avsett. Då därtill kommer, att denna fråga nyss varit föremål
för utredning i den s. k. provinsialläkarkommittén finner sig utskottet
böra avstyrka bifall till motionen i fråga.

Utskottets

yttrande.

14

Statsutskottets utlåtande Nr 211.

Vidkommande härefter de motioner, som avse jämkning av distriktsindelningen,
vill utskottet ingalunda bestrida, att i samtliga motionerna
mer eller mindre goda skäl äro anförda för ett omedelbart
upprättande av nya ordinarie provinsialläkaredistrikt inom de därtill
föreslagna områdena. Då utskottet emellertid icke varit i tillfälle att
mera ingående överväga, huruvida fullgiltiga motiv för ett bifall till
samtliga motionerna kunna anses föreligga, liksom ej heller, huruvida
åt det ena eller andra av de väckta förslagen företräde bör lämnas, har
utskottet — under erinran att provinsialläkarkommittén även efter tagen
del av de lokalt framförda skälen för en längre gående distriktsomläggning
vid förnyad prövning likväl ansett sig böra för närvarande
avstyrka en sådan — icke funnit sig kunna biträda motionerna i fråga.
Utskottet är också övertygat om, att Kungl. Maj:t, med beaktande av
att ordinarie provinsialläkardistrikt varda inrättade i så stor utsträckning,
som statsekonomiska hänsyn det tillåta, kommer att uppmärksamma de
motionsledes framställda eller i propositionen eller eljest särskilt omnämnda
fallen och så snart lämpligen ske kan till riksdagen inkommer
med det förslag till ytterligare upprättande av ordinarie provinsialläkaredistrikt,
vartill förhållandena giva anledning.

På grund av vad sålunda anförts och då utskottet icke funnit skäl
till erinran vare sig mot Kungl. Maj:ts förslag i nu omförmälda del
eller mot propositionen i övrigt, har utskottet ansett sig böra tillstyrka
densamma.

Beträffande slutligen de av herrar Petrén och Kjellberg väckta
motionerna vill utskottet framhålla, att ett bifall till dessa motioner obestridligen
skulle innebära ett föregripande av den förestående löneregleringen
för provinsialläkarna. Vid sådant förhållande och då genom
såväl det av Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget som innevarande
riksdags beslut i fråga om ändringar i provinsialläkaretaxan en omedelbar
förbättring uti ifrågavarande tjänsteläkares ekonomiska ställning,
torde vinnas, har utskottet icke funnit sig kunna tillstyrka motionärernas
förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

I) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition och med avslag å herr Vennerströms
m. fl. samt herrar Petréns och Kjellbergs ovanberörda
motioner,

a) medgiva, att å avlöningsstaten för förste provinsialläkare
och provinsialläkare må från och med år

Statsutskottets utlåtande Nr 211.

15

1919 uppföras ytterligare trettiotvå provinsialläkare, eu
var med eu årlig avlöning av 4,000 kronor, därav 3,000
kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill
kunna komma två ålderstillägg å lönen, det ena med
500 kronor efter fem år och det andra, jämväl med
500 kronor, efter ytterligare fem år;

b) föreskriva, att för åtnjutande av de med sagda
befattningar förenade avlöningsförmåner skall gälla vad
i kungörelsen den 15 september 1911 angående villkor
och bestämmelser för åtnjutande av de från och
med år 1912 fastställda avlöningsförmåner för förste
provinsialläkare och provinsialläkare finnes stadgat i
fråga om motsvarande befattningar;

c) vid bifall till vad sålunda föreslagits, från och
med år 1919 höja det å riksstaten uppförda ordinarie
anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare
från 865,200 kronor med 128,000 kronor till 993,200
kronor;

d) medgiva, att, därest ett nytt ordinarie provinsialläkaredistrikt
bildas, omfattande huvudsakligen Tärna nuvarande
extra provinsialläkaredistrikt, utan hinder av vad
i avlöningsstaten för förste provinsialläkare Och provinsialläkare
samt enligt villkoren och bestämmelserna
för åtnjutande av i staten upptagna avlöningsförmåner
finnes föreskrivet beträffande förhöjning i lönen efter viss
tids fortsatt innehavande av befattning, tidpunkten för
första förhöjningen, så vitt angår provinsialläkaren i
nämnda distrikt, må bestämmas inträda redan efter tre
år, med rätt för nämnda läkare, därest han kommit i
åtnjutande av sådan löneförhöjning, att, även om han efter
intjänande av densamma innehaft befattning i annat
distrikt, komma i åtnjutande av andra ålderstillägget
efter ytterligare fem år, men med skyldighet för honom
att, för erhållande av omförmälda förhöjningar i lönen,
i övrigt vara underkastad förenämnda villkor och bestämmelser; e)

på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst, 31,700 kronor, att i huvudsaklig överensstämmelse
med i statsrådsprotokollet över civilärenden
den 19 april 1918 angivna grunder användas till

16

Statsutskottets utlåtande Nr 211.

provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares avlöningsförmåner
;

f) i riksstaten upptaga det ordinarie förslagsanslaget
till bidrag till extra provinsialläkares avlönande
till oförändrat belopp eller 40,000 kronor.

II) att herrar Frändéns, Olssons i See, Viklunds,
Mobergers och Larssons samt Hedströms ovannämnda
motioner icke må föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 7 juni 1918.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 210.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.