Statsutskottets utlåtande Nr ISO.
1
Nr 190.
Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1918 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av militieombudsmannens framställning
angående böjning för år 1918 av ersättning, som utgår
jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
(l:a avd.)
I sammanhang med avgivandet av sin ämbetsberättelse till 1918
års riksdag har militieombudsmannen till riksdagen gjort framställning
om att riksdagen måtte dels medgiva, att den ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, som på grund av riksförsäkringsanstaltens
under år 19i8 eller tidigare meddelade beslut
utgått eller utgår såsom sjukhjälpsersättning eller livränta för tid under
år 1918 eller under nämnda år såsom begravningshjälp, så ock den
ersättning i anledning av dylik skada, som på grund av riksförsäkringsanstaltens
under år 1918 meddelade beslut därefter kommer att utgå
såsom begravningshjälp i anledning av dödsfall, inträffat under nämnda
ar, må höjas med femtio procent utöver det belopp, vartill ersättningen
må bestämmas enligt grunderna i förordningen den 18 juni 1909 om
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
dels ock för ändamålet ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett
förslagsanslag å 175,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till militieombudsmannens
ämbetsberättelse sid. 433—438.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 87 höft. (Nr 190.)
1
Statsutskottets utlåtande Nr 190.
Utskottets
yttrande.
Ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, utgår
l:o) om skadan medfört väsentlig nedsättning av den skadades
arbetsförmåga under mera än tre dagar, en krona 50 öre i sjukhjälp för
varje överskjutande dag, varunder den skadade icke varit i åtnjutande
av underhåll och vård genom militär myndighets försorg, intill dess
den skadade blivit från sådan nedsättning av arbetsförmågan återställd
eller skadan medfört för framtiden bestående förlust eller minskning av
arbetsförmågan eller döden inträtt;
2:o) om skadan medfört för framtiden bestående förlust eller
minskning av arbetsförmågan, en årlig livränta, i förra fallet å 450
kronor och i senare fallet å det lägre belopp, som svarar emot arbetsförmågans
minskning, räknat från och med dagen efter det den skadade
upphört att åtnjuta såväl underhåll och vård genom militär myndighets
försorg som innehavande avlöning av statsmedel, eller från den senare
tidpunkt, då skadan medfört för framtiden bestående förlust eller minskningav
arbetsförmågan; dock att livränta icke skall utgå i de fall, där ej
arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en tiondedel;
3:o) om skadan medfört döden inom två år från olycksfallet eller
från det sjukdomen blev känd,
a) begravningshjälp med 75 kronor,
b) till änka, när äktenskapet slutits före den tidpunkt, då skadan
uppkom, en årlig livränta av 180 kronor från dödsfallet, så länge hon
lever ogift, och till minderårigt barn, som fötts iöre sagda tidpunkt
eller födes därefter i ett förut slutet äktenskap, en årlig livränta av
90 kronor från dödsfallet, till dess det uppnått 15 års ålder; dock att,
där livräntor till efterlevande skulle sammaulagt överstiga 450 kronor,
de skola, i förhållande till vad på en var livräntetagave belöper, till
detta belopp nedsättas så länge anledningen till dylik nedsättning
fortfar,
samt, därest den avlidne icke efterlämnat änka eller barn men
fader, moder eller minderåriga syskon, som varit av hans arbete för
sitt uppehälle huvudsakligen beroende,
c) till fader eller moder eller, om bägge leva, till dem gemensamt
en årlig livränta av 180 kronor från dödsfallet och till varje
minderårigt syskon en årlig livränta av 90 kronor från dödsfallet, till
dess det uppnått 15 års ålder; dock att, där livräntor till efterlevande
skulle sammanlagt överstiga 450 kronor, de skola, i förhållande till vad
på en var livräntetagare belöper, till detta belopp nedsättas, så länge
anledningen till dylik nedsättning fortfar.
Stat sill Hkottets utlåtande Nr 11)0.
3
Ersättningar enligt denna förordning utbetalas från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond.
Enligt vad militieombndsmannen anfört, äro de ersättningsbelopp,
som utgå enligt 190!) års ifrågavarande förordning, uppenbarligen beräknade
för andra prisförhållanden iin de nu rådande, och motsvara beloppen
numera icke på långt när värdena vid berörda tid. Redan i
framställning till 1917 års riksdag ansåg sig militieombudsmannen böra
hemställa, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Magt anhålla, att
Kungl. Magt täcktes låta verkställa utredning, i syfte att i anledningav
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, högre ersättning i
allmänhet komme att utgå än 1909 års förordning i detta ämne medgåve,
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning. Statsutskottet, till vilket framställningen hänvisades
för förberedande behandling, omnämnde i avgivet utlåtande
(nr 152), att utredning i ämnet redan pågick, och anförde utskottet
vidare, att utskottet icke ansett sig böra genom ett uttalande i sak föregripa
sagda utredning, men förutsatte, att de av militieombudsmannen
anförda synpunkterna toges under övervägande vid utredningen, ävensom
att utskottet därjämte velat uttala den förhoppningen, att utredningen
måtte så bedrivas, att dess resultat kunde i god tid föreläggas
1918 års riksdag. Utskottet hemställde därför, att omförmälda framställning
icke för det dåvarande måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd; och blev utskottets hemställan bifallen av riksdagen.
Den av militieombudsmannen gjorda framställningen avser höjningav
ifrågavarande ersättningsbelopp med 50 procent under innevarande år.
Utskottet har i detta sammanhang velat erinra om att Kungl. Maj: t
i propositionen nr 176 till innevarande riksdag föreslagit en höjningav
de enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till
följd av olycksfall i arbete utgående livräntorna med 50 procent. Riksdagen
har emellertid i detta fall medgivit en höjning av 75 procent.
Vid behandlingen av nu föreliggande fråga har utskottet visserligen
funnit, att de för närvarande utgående ersättningarna enligt 1909
års förordning ställa sig 50 procent högre än ersättningar, som utbetalas
enligt 1901 års lag angående ersättning för skada till följd av olycksfall
i arbete, men har utskottet dock ansett sig, utan risk att föregripa
en utredning i ärendet, med hänsyn till rådande förhållanden kunna
biträda militieombudsmannens framställning om en höjning med 50
procent av samtliga enligt 1901 års förordning utgående ersättningsbelopp.
Då det här gäller eu förhöjning blott under år 1918, har utskottet
4 Statsutskottets utlåtande Nr 190.
lunnit, att kostnaderna härför, av militieombudsmannen beräknade till
175,000 kronor, böra kunna bestridas från beväringsmanskapets invalidoch
pensionsfond.
Med anledning av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva,
a) att den ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, som på grund av
riksförsäkringsanstaltens under år 1918 eller tidigare
meddelade beslut utgått eller utgår såsom sjukhjälpsersättning
eller livränta för tid under år i918 eller
under nämnda år såsom begravningshjälp, så ock den
ersättning i anledning av dylik skada, som på grund
av riksförsäkringsanstaltens under år 1918 meddelade
beslut därefter kommer att utgå såsom begravningshjälp
i anledning av dödsfall, inträffat under nämnda
år, må höjas med femtio procent utöver det belopp,
vartill ersättningen må bestämmas enligt grunderna i
förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
b) att kostnaderna för denna förhöjning må bestridas
på samma sätt som sker i fråga om dylika
ersättningar i övrigt.
Stockholm den 31 maj 1918.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarmelius, O. M. Strömberg, G. M. H. Ekelund,
J. Nilsson, O. Bergqvist, C. G. Ekman, H. G. W. Wtungel, A. C. Lindblad, J. L. Widell,
A. Pers, greve N. F. Posse och J. Pålsson samt
från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, H. Andersson i Skivarp,
J. Olofsson i Digernäs, N. A. Nilsson i Kahbarp, A Anderson i Råstock, C. Persson i Stallerhult,
J. Jönsson i Revinge, O. H:son Waldén, G Odqvist, S- Bengtsson i Norup, .T. A. Ingvarson
och C. R. Jansson i Falun.
STOCKHOLM, ISAAC MARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.