Statsutskottets utlåtande Nr 155
1
Nr 155.
Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1918 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning åt ingenjören
G. Ericsson för liden förlust vid uppförande
av kasernetablissemang för Västgöta regemente.
(l:a avd.)
Uti tvenne i huvudsak likalydande motioner, väckta den ena inom
första kammaren (nr 29) av herr Carl Magnusson m. fl. och den andra
inom andra kammaren (nr 29) av herr H. Carlsson i Herrljunga m. fl.
har hemställts, att riksdagen ville bevilja medel för ersättande av den förlust,
kronor 228,209: 98, som byggnadsentreprenören vid kasernetablissementet
för Västgöta regemente ingenjören Grideon Ericsson, till följd av
rådande kristid, lidit genom uppkommen merkostnad utöver den kontrakterade
entreprenadsumman för ifrågavarande arbeten.
Till stöd för sin framställning hava motionärerna anfört följande:
»Sedan byggnadsentreprenören Gfideon Ericsson, Stockholm, på grundval
av under senare halvåret 1914 utförd kostnadsberäkning, den 15 febluari
191o tecknat huvudkontrakt med statsverket om uppförande av det
av honom sedermera färdigbyggda och sedan år 1916 i bruk tagna samt i
januari 1917 slutligt besiktigade kasernetablissementet för Västgöta regemente
invid Vänersborg, hade, på grund av under arbetets fortgång uppkommen
kristid, grundvalen för samtliga beräkningar fullständigt rubbats.
Såsom orsaker härtill kan nämnas, att priserna å alla slag av byggnadsmaterialier
stego oavbrutet och till enastående höjd, att hinder uppstod
genom transportsvårigheter å järnväg, vilka hinder endast tidvis och till
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 71 käft. (Nr 155.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
en del avhjälptes genom arméns kasernbyggnadsnämnds mellankomst, därtill
föranledd av entreprenörens llerfaldiga anmälningar, samt att arbetsbrist
i följd av genom sagda transportsvårigheter uppkommen leveransförsening
uppstod, varvid dock arbetarna ej kunde avskedas, utan måste
betalas med full arbetslön. Den ena svårigheten drog på så sätt den andra
med sig och förryckte därigenom hela arbetsplanen i hög grad. Genom
överenskommelse mellan Centrala Arbetsgivareförbundet och Arbetareorganisationerna
jämte statens förlikningsman bar dessutom, på grund av dyrtiden,
arbetsprisen ökats med början den 18 augusti 1916 och tillsvidare.
Härigenom förorsakades ingenjör Ericsson en direkt förlust i merkostnad
med kronor 223,209: 98.
I underdånig skrivelse till Konungen den 22 januari 1917 bar Ericsson
gjort framställning om ersättning för denna förlust. Emellertid har
Kung!. Maj:t, i trots av av vederbörande myndigheter gjord tillstyrkan, den
4 maj 1917 förklarat den gjorda framställningen icke föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd. Kungl. Maj:ts beslut torde för visso föranletts därav,
att gällande föreskrifter formellt icke medgåve ersättning i dylika fall.
På Grund av de alldeles särskilda förhållanden, som förorsakat den
O #
avsevärda förlust, ingenjör Ericsson lidit, bar emellertid en framställning
till riksdagen i förevarande ärende synts oss vara överensstämmande med
billighet och rättvisa. Yi hava därvid även letts av den tanken, att, med
hänsyn till de säregna förhållandena, ett bifall till motionen ej kan bliva
prejudicerande för framtiden.
Ur de handlingar, som ingenjör Ericsson ingivit till Kungl. Maj:t,
och därav föranledda utlåtande, må följande bär återgivas.
Arméns kasernbyggnadsnämnd har den 30 mars 1917 avgivit utlåtande
över Ericssons framställning till Kungl. Maj:t (Bilaga 1). Av detta
utlåtande framgår bl. a. följande.
Nämnden både med Ericsson uppgjort kontrakt rörande arbete, nämligen
dels den 15 februari 1915 angående uppförande och inredande av
17 stycken byggnader för en sammanlagd kostnad av kronor 1,337,800
och dels den 8 augusti 1916 angående ombyggnad och inredning av lägenheten
Niklasberg till underofficersbostäder för en kostnad av tillhopa kronor
29,000. I de hos nämnden gjorda kostnadsberäkningarna för förstnämnda
arbeten hade kostnaderna härför upptagits till kronor 1,385,900 eller i det
allra närmaste samma belopp, som den med Ericsson avtalade kontraktssumman.
Angående inredsarbetena i Niklasberg har Kungl. Maj:t genom
beslut den 2 juni 1916 beviljat nämndens hemställan att få antaga Erics
-
Statsutskottets utlåtande Nr 155. ’>
sons under hand avgivna anbud å nyssberörda belopp, kronor 29,000 för
ifrågavarande arbete. Å detta sistnämnda arbete i Niklasberg avses endast
ersättning av ej beräknat dyrtidstillägg till arbetare från den 18 augusti
1916. '' „ . . , .
Kasernbyggnadsnämnden vitsordade, att den av Ericsson i dennes framställning
till Kungl. Maj:t uppgivna fördyringen för arbetena i fråga, kronor
223,209: 98, är med verkligheten överensstämmande.
’ Nämnden anför följande: »Att denna förlust verkligen förelegat, har
av Ericsson styrkts med ett sammandrag över de av honom torda räkenskaperna
för arbetena, av vilket sammandrag framgår, att förberörda
arbete, inklusive tilläggsarbeten, till den 22 januari 1917 kostat kronor
1 615 542- 98 och att han för samma arbeten uppburit eller äger att av
nämnden uppbära inalles kronor 1,892,333, vadan förlusten skulle bhva
kronor 223,209: 98. . „ ,
Genom intyg från revisorn Karl Wanselius, auktoriserad av btocii
holms
handelskammare, har Ericsson styrkt, dels att förenämnda belopp
utbetalts för materialier och arbetslöner vid kasernbyggnadsarbetena i Vänersborg,
och dels att förlusten vid densamma är den ovan angivna.
I övrigt har Ericsson påvisat, att den uppkomna fördyringen ar en
följd av de under arbetstiden stegrade materiel- och arbetsprisen. Han
har för den skull bilagt dels sina ursprungliga kostnadsberäkningar, uppgjorda
med avseende på huvudentreprenaden i slutet av år 1914, vilka
vid granskning visat sig vara riktiga och överensstämmande med de priser,
som upptagits uti de anbud, varå entreprenadsummorna grundats, tfefe uppgifter
om °prisstegringarna vid de tidpunkter, då materialinköpen gjorts,
dels ock förteckning å de extra utbetalningarna, han gjort för stegrade
«xrb etslöner.
Då Ericsson genom intyg från två ojäviga personer, byggnadsinspektören
Er. Sjösteen och arkitekten Sam. Kjellberg, styrkt, att inköpen skett
å de uppgivna tiderna, genom intyg från olika leverantörer bekräftat de
uppgivna prisstegringarna, samt överlämnat bestyrkt uppgift om de utbetablå
stegringarna å arbetslönerna, synes ingen invändning finnas att gorå
mot de lämnade uppgifterna om fördyringen.»
Nämnden vitsordar även med åberopande av besiktningsprotokoll, att »de
av Ericsson utförda arbetena vid ifrågavarande etablissemang hava verkställts
på ett synnerligen förtjänstfullt sätt och i bästa samförstånd med den byggande
myndigheten.»
»På grund av vad ovan anförts och då den stora förlust, som Erics -
4 Statsutskottets utlåtande Nr 155.
son styrkt sig hava lidit, uppkommit på grund av orsaker, vilka det icke
stått x hans makt att hindra även med iakttagande av all skälig försiktighet
och omtanke, anser nämnden, att det skulle vara högeligen behj ärtans värt
och med billigheten överensstämmande, om ersättning i någon form kunde
beredas Ericsson för den förlust, han visat sig hava lidit genom ifråga
varande för staten utförda byggnadsarbeten.»
Arméförvaltningens civila departement, som den 4 april 1917 likaledes
yttrat sig över Ericssons framställning (Bilaga 2), instämmer i kasernbyggnadsnämndens
uttalade mening beträffande ersättning åt Ericsson.
Bland annat anföres följande: »I följd av det nu pågående krigets
långvarighet hava å byggnadsmarknaden inträffat sådana prisstegringar, som
av ingenjören Ericsson icke kunnat förutses vid tiden för uppgörande av
dennes kostnadsberäkningar före avgivandet av anbud å ifrågavarande bvggnadsentreprenad.
&&
På grund av de alldeles särskilda förhållandena, som sålunda föranlett den
förlust ingenjören Ericsson lidit, synes ett bifall till den underdåniga ansökningen
ej kunna bliva prejudicerande för framtiden.»
I händelse av bifall till framställningen ansåg arméförvaltningens civila
departement, att ersättningsbeloppet borde utgå från anslaget till uppförande
av kasernetablissement för femton infanteriregementen.
Ur Ericssons framställning till Kungl. Maj:t må följande anföras:
»Ovanstående belopp (223,209: 98 kr.) avser, såsom framgår av handingama,
endast ett återgäldande av direkta förluster, varå staten gjort motsvarande
ekonomisk vinst. Beloppet innefattar således icke någon som helst
ersättning för mitt nedlagda dryga arbete och ansvar, vilket jag vå o-ar särskilt
understryka.
För den av mig oförvållade förlust, som ligger i ett fullständigt uteblivande
av all gottgörelse för detta mitt arbete och ansvar — en förlust,
som för mig är tung nog att bära med hänsyn till den långa tid, jag varit
bunden vid detta mycket omfattande och krävande arbete — anser jag mig
icke böra göra någon ersättningsframställning.
Om staten däremot ej skulle befinnas villig att gottgöra mig för den
direkta ovan anförda likaledes av mig oförvållade merkostnaden av kronor
223,209: 98, som jag själv, på grund av krigsförhållandena, fått gälda utöver
den avtalade entreprenadsumman, skulle för mig en fullständigt ruinerande
förlust inträda.»
Det synes oss vara så mycket större skäl, att Ericsson erhåller ersättning
för sina lidna direkta förluster, då kasernbyggnadsnämnden i sin bi
-
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
5
lagda skrivelse antyder, att Ericsson, enligt nådiga förordningen den 17
november 1893, på grund av »force majeure* måhända hade kunnat erhålla
anstånd med avseende på tiden för arbetets fullgörande, men, på grund av
uttalade önskningar från arbetsledningen har Ericsson icke velat begagna
sig härav. Denna omständighet, att byggnadsarbetet sålunda, utan avbrott
kunnat fortgå, har medfört den stora fördelen, att kasernetablissementet
långt tidigare, än som eljest blivit fallet, kunnat tagas i bruk.
I övrigt må hänvisas till en bilagd P. M. av ingenjören Ericsson (Bilaga
3), vilken åtföljt den ovannämnda framställningen till Kungl. Maj:t. >
Enligt utskottets mening bör ersättning för förlust, som entreprenör
lidit på entreprenad, som han åtagit sig gent emot statsverket, kunna
medgivas endast rent undantagsvis, där särskilt tungt vägande skäl härför
kunna anföras. Såvitt utskottet kunnat finna av handlingarna i förevarande
ärende, vill det synas utskottet, som om dylika skäl möjligen
här kunde anses föreligga, och att alltså ersättning skulle kunna åtminstone
delvis tillerkännas ingenjören Ericsson, utan att härigenom mera
vittutseende konsekvenser behöva uppstå. Huruvida förhållandet i verkligheten
är sådant, torde dock endast av Kungl. Maj:t kunna efter verkställd
utredning avgöras. Att en ansökan i ärendet redan av Kungl.
Maj:t avslagits, synes icke utgöra något avgörande hinder mot att riksdagen
med anledning av de föreliggande motionerna anhåller, att Kungl.
Maj:t tager frågan under förnyat övervägande. Skulle Kungl. Maj:t vid
sådant övervägande finna, att ersättning bör tilldelas ingenjören Ericsson,
torde jämväl böra på Kungl. Maj:t ankomma att bestämma, med vilket
belopp ersättning skall utgå, dock bör ersättningen enligt utskottets mening
i varje fall icke överstiga 75 procent av den förlust entreprenören lidit
eller, under förutsättning att det i motionerna uppgivna beloppet härav är
riktigt, 167,407 kronor 49 öre. Erforderligt belopp torde kunna utgå av för
uppförande av kasernetablissemang för femton infanteriregementen beviljade
medel.
Utskottets yttrande.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må med anledning av förevarande
motioner
a) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t efter verkställd utredning taga under för
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
nyat övervägande, huruvida och med vilket belopp ersättning
må kunna tilldelas ingenjören Gideon Ericsson
för förlust, som han lidit vid uppförande av Västgöta
regementes kasernetablissemang,
b) medgiva, att för bestridande av sådan ersättning
må av de för uppförande av kasernetablissemang
för femton infanteriregementen beviljade medel tagas i
anspråk ett belopp av högst 167,407 kronor 49 öre.
Stockholm den 22 maj 1918.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, O. M. Strömberg, J. Nilsson,
H. F. Lamm, O. Bergqvist, C. G. Ekman, H. G. TF Wrangel, A. C. Lindblad,
J. L. Widell, A. Fers, greve N. F. Posse och G. Boman samt
från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, H. Andersson i
Skivarp, N. A. Nilsson i Kabbarp, C. Persson i Stallerhult, O. H:son Waldén, G.
Odqvist, J. A. Ingvarson, C. B. Jansson i Falun, TF Bäckström, J. Nilsson i
Malmö och F. T. Hamrin.
Reservation:
av herrar J. Nilsson i Skattland shus, C. G. Ekman, 11. G. TF.
Wrangel, C. Larsson i Stallerhult, G. Odqvist och F. T. Hamrin, vilka
ansett, att utskottet bort hemställa, att ifrågavarande motioner icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda;
av herr H. F. Lamm.
Bilaga 1.
TILL KONUNGEN.
Genom nådig remiss den 22 sistlidne januari har Arméns Kasernbyggnadsnämnd
fått sig anbefallt att avgiva underdånigt utlåtande över en av byggnadsentreprenören
Statsutskottets utlutande Nr 155.
7
vid kasernetablissemanget för Västgöta regemente, ingenjören Gideon Ericsson, gjord
underdånig framställning om ersättning för lidna förluster vid ifrågavarande byggnadsarbeten;
och får Nämnden, med remissaktens återställande, härmed i underdånighet
anföra följande.
Nämnden har med Ericsson uppgjort kontrakt rörande berörda arbeten, nämligen
dels den 15 februari 1915 angående uppförande och inredande av 17 st. byggnader
för en sammanlagd kostnad av kronor 1,337,800: — och dels den 8 augusti 1910
angående ombyggnad och inredande av lägenheten Niklasberg till underofficersbostäder
för en kostnad av tillhopa kronor 29,000: —. I de hos Nämnden uppgjorda kostnadsberäkningarna
för förstnämnda arbeten hade kostaderna därför upptagits till kronor
1,335,900: —, eller i det allra närmaste samma belopp som den med Ericsson
avtalade kontraktssumman. Angående inredningsarbetena i Niklasberg har Eders Kungl.
Maj:t genom nådigt beslut den 2 juni 1916 beviljat Nämndens hemställan att få
antaga Ericssons under hand avgivna anbud å nyssberörda belopp, kronor 29,000: —,
för ifrågavarande arbeten.
Ericsson har i sin underdåniga framställning uppgivit fördyringen för arbetena i fråga
till kronor 223,209: 98.
Att denna förlust verkligen förelegat, har av Ericsson styrkts med ett sammandrag
av de utav honom förda räkenskaperna för arbetena, av vilket framgår, att förberörda
arbeten, inklusive tilläggsarbeten, till den 22 januari 1917 kostat
kronor 1,615,542: 98
och att han för samma arbeten uppburit eller äger att av Nämnden
uppbära inalles ........................................................................ kronor 1,392,333: —
vadan förlusten skulle bliva ...................................................... kronor 223,209: 98
Genom närlagda intyg från revisorn Karl Wanselius, auktoriserad av Stockholms
handelskammare, har Ericsson styrkt, dels att förenämnda belopp utbetalts för materialier
och arbetslöner vid kasernbyggnadsarbetena i Vänersborg och dels att förlusten
vid desamma är den ovan angivna.
Såsom av bilagda intyg från Nämndens kassaförvaltare framgår, är Ericssons
uppgift om de medel, han från Nämnden redan emottagit och äger uppbära, överensstämmande
med de å Nämndens expedition förda räkenskaperna.
I övrigt har Ericsson påvisat, att den uppkomna fördyringen är en följd av de
under arbetstiden stegrade materiel- och arbetsprisen.
Han har för den skull bilagt dels sina ursprungliga kostnadsberäkningar, —
uppgjorda, med avseende å huvudentreprenaden, i slutet av år 1914 — vilka vid
granskning visat sig vara riktiga och överensstämmande med de priser, vilka upptagits
uti de anbud, varå entreprenadsummorna grundats, dels uppgifter om prisstegringarna
vid de tidpunkter, då materialinköpen gjorts, dels och förteckning över de
extra utbetalningarna, han gjort för stegrade arbetslöner.
Då Ericsson genom närlagda intyg från två ojäviga personer, byggnadsinspektören
Fr. Sjösteen och arkitekten Sam Kjellberg, styrkt att inköpen skett å de uppgivna
tiderna, genom intyg från olika leverantörer — vilka intyg här bifogas — bekräftat
de uppgivna prisstegringarna samt överlämnat bestyrkt uppgift om de utbetalda
stegringarna å arbetslönerna, synes ingen invändning finnas att göra mot de
lämnade uppgifterna om fördyringen.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
En del mindre räknefel och felaktiga kollationeringar uti de remissakten till
hörande bilagorna hava å Nämndens expedition rättats med rött bläck. Felen inverka
dock ej på slutresultatet.
För egen del får Nämnden vitsorda, att, vilket ock framgår av närlagda besiktningsprotokoll,
de av Ericsson utförda arbetena vid ifrågavarande etablissemang
hava verkställts på ett synnerligen förtjänstfullt sätt och i bästa samförstånd med
den byggande myndigheten.
Varken på grund av bestämmelserna i nådiga förordningen angående statens
upphandlings- och entreprenad väsen de med mera av den 17 november 1893 — enligt
vilken förordning väl anstånd med avseende på tiden för ett arbetes fullgörande på
grund av »force majeure» kan beviljas, men några bestämmelser rörande ersättning
för lidna förluster av samma orsak icke förefinnas — eller på annan grund finner
Nämnden Ericsson kunna med laglig rätt göra anspråk på ersättning från Staten i
förevarande hänseende, men på grund av vad ovan anförts och då den stora förlust,
som Ericsson styrkt sig hava lidit, uppkommit på grund av orsaker, vilka det icke
statt i hans makt att hindra även med iakttagande av all skälig försiktighet och
omtanke, anser Nämnden, att det skulle vara högeligen behjärtansvärt och med billigheten
överensstämmande, om ersättning i någon form kunde beredas Ericsson för
den förlust, han visat sig hava lidit genom ifrågavarande, för Staten utförda byggnadsarbeten.
Stockholm den 30 mars 1917.
Underdånigst
För arméns kasernbyggnadsnämnd:
MAURITZ SAHLIN.
Axel Alexander sou.
Vidimeras ex officio:
Percival Källing,
t. f. Registrator i K. Landtf. deprt.
Avskrift.
Bilaga 2
Underdånigt utlåtande.
Iföljd av det nu pågående krigets långvarighet hava å byggnadsmarknaden inträffat
sådana prisstegringar, som av ingenjören Ericsson icke kunnat förutses vid
tiden för uppgörande av dennes kostnadsberäkningar före avgivandet av anbud å
ifrågavarande byggnadsentreprenader.
På grund av de alldeles särskilda förhållanden, som sålunda föranlett den förlust,
ingenjören Ericsson lidit, synes ett bifall till den underdåniga ansökningen ej
kunna bliva prejudicerande för framtiden. Arméförvaltningens civila departement
anser sig därför kunna instämma i den av arméns kasernbyggnadsnämnd uttalade
mening beträffande ersättning åt Ericsson. Därest Eders Kungl. Maj:t skulle finna
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
9
skäl bifalla framställningen, torde ersättningsbeloppet .höra, eventuellt efter riksdagens
hörande, utgå från anslaget till uppförande av kasernetablissemang för femton infanteriregementen.
Stockholm den 4 april 1917.
Underdånigst
F. BERGEN HOUTZ.
Ch. Stenberg. G. Almgren.
Vidimeras ex of tick»:
Percival Källing,
t. f. Registrator i K. Landtf. Dep:t.
inlaga ■''!.
Västgöta Regementes Kasernetablissement invid Vänersborg.
P. M. angående fördyring jämte bilagor.
Uppgörelserna angående leverans av de olika slagen material träffades, där sig
göra lät, omedelbart,
Sålunda uppgjordes strax efter entreprenadkontraktets underskrivande den 15
februari 1915 avtal om leverans av tegel och granitsockel, samt järnbalkar, vilka
material dock drogo någon merkostnad utöver den tidigare beräknade.
Kalken har dragit en betydande merkostnad, ehuru leveransavtal gjordes så
fort ske kunde efter entreprenädkontraktets underskrivande och har järnplåt till tak
samt galvaniserad plåt, oaktat liknande uppgörelse, även dragit en högst avsevärd
kostnad.
Sand har endast kunnat köpas under hand i mån av behov och har samma
därför medfört en synnerligen kraftig merkostnad.
Smidesjärn, spik, skruv och alla sorters beslag hava stigit oerhört i pris såsom
närslutna prisstegringstablå utvisar.
Trävirket har likaså stigit enormt och har Jör behovets fyllande måst uppköpas
snart sagt till vilket pris som helst från olika delar av landet såsom från Norrland,
Dalarna, Västmanland, Småland, Halland och från Stockholmstrakten. Dessutom
hava bjälkar och sparrar icke kunnat anskaffas i de erforderliga längderna, utan har
måst tagas överdimensioner, varvid stora förluster genom avkapningar och onödiga
frakter uppstått.
Genom de långväga transporterna av trävirket har, på grund av tillkommande
fraktkostnader, materialprisen på platsen dessutom stegrats enormt, vilket av bifogade
tablåer framgår.
Trävaror hava eljest alltid kunnat levereras från Värmland och trakterna kring
Vänersborg till de av mig beräknade priserna, franko Vänersborg, men på grund av
de säregna förhållanden, då allt kan försäljas till utländska avnämare och till förut
oanade priser, har detta nu ej varit möjligt.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 saml. 71 käft. (Nr 155.)
2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 155.
Vid kostnadsberäkningar,. särskilt å byggnader, dragande avsevärd massa material,
är praxis att räkna med möjligheten av förmånligaste betalningsvillkor, vari
entreprenörens ersättningsmarginal för eget arbete och ansvar ligger. I detta fall har
just anskaffandet av de stora massorna material, i stället'' för att medgiva billigare inköpspris,
åstadkommit oerhörda fördyringar på grund av att inköpet måst ske snart
sagt över hela landet.
Av en särskilt bilagd tablå angående prisstegringsuppgifter å diverse byggnadsmaterial
framgå gängse marknadspris under här ifrågavarande tid. Det visar sig att
marknadsprisen i regel äro betydligt högre än de pris jag lyckats tillförsäkra mig.
Detta hänför sig givetvis därtill, att jag icke försuttit något tillfälle att i tid uppgöra
leveranskontrakt, när sådant överhuvud varit möjligt. Det föreligger sålunda icke
någon brist på förutseende från min sida.
Det kan ju för den ej initierade synas märkvärdigt, att ej alla uppgörelser
kunnat ske, då priserna ej voro så uppdrivna, men har detta faktiskt ej varit möjligt
annat än med mindre partier och ej på andra villkor, än att desamma omedelbart
levererades och likviderades. Avtal, gällande större partier, fördelade på en
längre leveranstid hava såsom regel icke av leverantörerna medgivits på grund av
krigskonjunkturerna. Även om större partier på en gång varit tillgängliga, vilket ingalunda
i dessa tider med fullständigt abnorm knapphet på ett flertal varor varit fallet,
kan ju vid så stort arbete som ifrågavarande under inga förhållanden komma ifråga
att i förväg upplägga all åtgående material, emedan då ej blott oerhörda upplagsplatser
skulle erfordras och i samband därmed opåräknade stora upplagskostnader
skulle förorsakas, utan även mycket stora kapital fastlåsas. Detta kan så mycket
mindre ske som Kasernbyggnadsnämnden endast kan utbetala likviderna i mån av
fullgjort arbete enligt entreprenadkontraktet.
De orimliga leverans- och prisförhållanden, som sedan entreprenadkontraktets
undertecknande till följd av kriget uppstått i landet och undan för undan tagit allt
abnormare former, hava således framtvingat vissa kostnadsökningar, över vilka entreprenören
varken genom förutseende eller på annat sätt kunnat öva inflytande. Dessa
kostnadsökningar ha dock på förmånligaste sätt kunnat nedbringas, så att merkostnaden
å de arbeten, som fullbordats samt slutbesiktigats i januari 1917, ej uppgått
till mer än c:a 16 % av kontraktssumman för samma.
För felbedömningar vid en kostnadsberäkning ävensom för de rubbningar i desamma,
som under normala konjuttkturer kunna uppstå genom prisfluktuationer, bör
givetvis en entreprenör själv bära risken. Men här har en verklig force-majeure-situation,
med avseende på priser och materialier om arbetet skulle kunna fullbordas,
uppstått.
Att detta fullbordande verkligen låtit sig göra inom den tid som skett, hänför
sig till ett ytterst enerverande oeh jäktande arbete för entreprenören, som måst med den
största påpasslighet utnyttja varje möjlig chan ce, när tillgång till materialier över
huvud yppat sig.
Stockholm den 22 januari 1917.
Gid. Ericsson.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1918.