8
Statsutskottets utlåtande Nr 154.
Utskottets
yttrande.
Nr 154.
Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1918 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av vädd motion om anslag till stärkande av
Göteborgs försvar mot sjösidan.
(l:a avd.)
Uti en inom första kammaren av herr H. Wrangel väckt motion (nr 28)
har föreslagits, att riksdagen till förstärkande av Älvsborgs fästning ville
på extra stat bevilja ett anslag av 3,130,000 kronor och därav för år
1919 anvisa hälften eller 1,565,000 kronor, ävensom bemyndiga Kung].
Maj:t att under loppet av innevarande år av sistnämnda belopp förskottera
erforderlig medel för arbetets påbörjande snarast möjligt.
Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning,
får utskottet hänvisa till motionen. I
I sin motion har motionären hänvisat till en av honom vid 1916
års riksdag i enahanda syfte väckt motion. I sistnämnda motion har
anförts bland annat följande:
»Såsom av Kung!. Maj:ts proposition nr 60 till 1914 års senare
riksdag framgår, har andra försvarsberedningen vid utarbetandet av sitt
förslag till stärkande av det fasta kustförsvaret, vilket förslag därefter i
det närmaste oförändrat av Kungl. Maj:t upptagits och förelagts riksdagen
samt av denna godkänts, »hållit sig inom en strängt begränsad kostnadsram»
och såsom grund för sitt förslag uppställt, »att ansträngningarna
måste samlas på att sätta våra viktigaste kustfästningar i gott stånd eller
åtminstone giva dem eu kraftig förstärkning», varjämte anläggandet av eu
befäst replipunkt på mellersta Norrlands kust föreslagits och godkänts.
Statsutskottets utlåtande Nr 154.
9
Något förslag till stärkande av Älvsborgs fästning bär således icke1
förelagts riksdagen. Om det vid nämnda propositions avfattande måhända
icke framstått såsom så angeläget att omedelbart vidtaga förstärkningsåtgärder
å denna fästning, torde det däremot icke kunna förnekas,
att det pågående världskriget bragt frågan i ett annat läge. Dels
är det uppenbart, att Göteborgs belägenhet och alltjämt växande betydelse
måste i händelse av fredsbrott göra staden mera utsatt för beskjutning
än kanske någon annan av rikets kustorter, dels utvisar snart
sagt samtliga de krigförande staternas tillvägagående, att värdefulla kustorter,
som utan större risk kunna beskjutas från sjösidan, nästan ofelbgrt
bliva utsatta för dylika våldshandlingar. Å andra sidan hava befästningar,
även om de ej varit av kraftigaste art, visat sig i hög grad avskräckande
gent emot anfall från sjösidan.
Dessutom är det anmärkningsvärt, att icke ens ett så betydande
antal förstklassiga undervattensbåtar, som dem Tyskland och Turkiet förfogat
över vid Dardanellerna, förmått att ens för kortare tid avlägsna
fiendens särskilt för bombardering av fästningsverk konstruerade pansarfartyg
monitorer bestyckade med svåra och medelsvåra kanoner. Ej
heller vid Belgiens kust hava de tyska undervattensbåtarna mäktat hindra
engelska örlogsfartyg att utföra mycket ofta upprepade beskjutningar.
Då redan 1907 års försvarskommitté utan reservation ansett sig
böra »framhålla angelägenheten av att Göteborg, som för landets ekonomiska
liv har stor betydelse, beredes ett kraftigare skydd mot beskjutning
från sjösidan, än de nuvarande befästningarna lämna», lärer något
tvivel om nödvändigheten av ett skyndsamt förstärkande av Älvsborgs
fästning icke kunna förebäras såsom skäl för ett ytterligare uppskov
härmed. Den enda vägande anledning till frågans uppskov, som kan
ifrågakomma, torde vara den kostnad, som ifrågavarande förstärkning
erfordrar för att bliva fullt effektiv. I jämförelse med de värden, som
det här gäller att trygga, lärer dock denna kostnad icke kunna anses
betydande.»
Ifrågavarande motion till 1916 års riksdag ävensom en av Kungl.
Maj:t till 1917 års riksdag gjord framställning i samma ämne blevo
emellertid av riksdagen avslagna.
Då några ytterligare skäl utöver dem, som legat till grund för
nyssnämnda tvenne riksdagsbeslut i detta ärende, icke av motionären
anförts, synes någon orsak att frångå riksdagens tidigare i denna fråga
uttalade uppfattning icke förefinnas.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 saml. 70 käft. (Nr 153—154.) 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 15i.
Utskottet hemställer alltså,
att herr Wrangels förevarande motion icke må
av riksdagen bifallas.
Stockholm den 22 maj 1918.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, O. M. Strömberg, J. Nilsson,
H. F. Lamm, O. Bergqvist, C. G. Ekman, H. G. TV. krångel, A. C. Lindblad, J. L. Widell,
A. Pers, greve N. F. Posse och G. Boman samt
från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, H. Andersson i Skivarp,
N. A. Nilsson i KabbarpJ C. Persson i Stallerhult, O. H:son Waldén, G. Odqvist, J. A. Ingvarson,
C. R. Jansson i Falun, TV. Bäckström,, J. Nilsson i Malmö och V. T. Harnrin.
Reservation
av herrar O. M. Strömberg, J. Nilsson i Skottlandshus, O. Bergqvist,
H. G. W. Wrangel, J. L. Widell, greve N. F. Posse, G. Boman, H. Andersson
i Skivarp, C. Persson i Stallerhult och G. Odqvist, vilka ansett, att
utskottets motivering bort hava följande lydelse:
»Ehuru utskottet fullständigt delar motionärens åsikt om angelägenheten
av att Göteborgs fasta försvar snarast möjligt förstärkes, kan
utskottet likväl icke tillstyrka, att medel härför anvisas på 1919 års stat,
då, enligt vad numera är för utskottet känt, beredandet av medel för
täckande av redan beslutade eller av Kungl. Maj:t föreslagna utgifter å
nämnda stat kommer att bliva förenat med synnerligen stora svårigheter.»
Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner,
182420.