Statsutskottets utlåtande Nr 131.
1
Nr 151.
Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1918 kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till ändringar i gällande provinsialläkartaxa
jämte i ämnet väckta motioner. (3:e avd.)
I en till riksdagen den 19 april 1918 avlåten, till statsutskottets
förberedande behandling överlämnad proposition, nr 312, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden'' för samma dag, begärt riksdagens yttrande över ett propositionen
bifogat förslag till ändringar i gällande taxa för arvode åt
vissa i civil tjänst anställda läkare för enskild sjukvård och för intyg,
meddelade på enskild begäran, ävensom för tjänstförrättningar, verkställda
enligt gällande instruktion eller mjmdighets uppdrag; och har
Kungl. Maj:t tillika meddelat att Kungl. Maj:t, efter emottagande av
riksdagens svar, vill företaga den slutliga prövningen av samma förslag
och förordna om utfärdande av ny författning i ämnet.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Vidare har utskottet till behandling förehaft två likalydande, till
utskottet remitterade, motioner, väckta den ena inom första kammaren
(nr 182) av herr A. Petrén och den andra inom andra kammaren (nr 428)
av herr K. Kjellberg, i vilka hemställts, att riksdagen ville besluta sådan
ändring uti Kungl. Maj:ts proposition rörande ändring i provinsialläkartaxan,
att §§ 2 och 10 i densamma erhåller den ordalydelse, som av
provinsialläkarkommittén föreslagits.
Till stöd för denna framställning har av motionärerna anförts följande:
»Det i Kungl. Maj:ts proposition nr 312 framlagda förslag till
ändringar i gällande provinsialläkartaxa avviker på tvenne punkter från
provinsialläkarkommitténs förslag till taxa. Den ena avvikelsen är, att
i propositionen (§ 2) bibehållits den nu gällande bestämmelsen, att ar
Biliang
till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 68 höft. (Nr 131.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
vode ej må beräknas, därest vid sjukbesök på avstånd från läkarens
bostad, överskjutande en halv mil, läkaren rådfrågas av någon, som
tillhör samma hushåll som den sjuke, medan provinsialläkarkommittén
föreslagit, att arvode i sådant fall må utgå med ett belopp ej överstigande
1 krona. Kung!. Maj:t har icke ansett den av kommittén föreslagna
ändringen vara behövlig, då den ökade inkomsten, som härigenom
skulle tillfalla läkaren, torde vara av ringa betydelse, medan
den kostnadsfria konsultationen vid provinsialläkarnas sjukbesök vore
till gagn särskilt för den mindre bemedlade befolkningen. Emellertid
kan det sättas i fråga, om icke ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag på
denna punkt skulle kunna få till följd, att den behövliga rekryteringen
av provinsialläkarkåren, som man med en lönereglering vill uppnå,
härigenom bleve motverkad. Då man väl framför allt använder sig av
de fria konsultationerna vid läkarnas sjukbesök i sådana trakter, där
avståndet till läkarstationen är mycket långt, kan det särskilt för möjligheten
att få provinsialläkardistrikten i Norrland besatta vara av betydelse,
att läkaren vid längre sjukresa icke skall ha skyldighet att utan
varje ersättning undersöka alla personer, som tillhöra ett och samma
hushåll. Frånsett det berättigade uti principen att ökat arbete också
ger någon liten ökning utav ersättningen för arbetet, kan det därför
nog också från det allmännas synpunkt finnas skäl för, att kommitténs
förslag på denna punkt antages.
Den andra punkten, i vilken Kungl. Maj:t frångått kommitténs förslag,
gäller ersättning för sjukresa nattetid (§ 10). I fråga om sådan
hade kommittén föreslagit, att, då sjukresa till någon del faller inom
tiden mellan kl. 11 e. m. och 8 f. in., arvodet måtte för den första
började timman utgå med 3 kronor utöver den i övrigt för sådana fall
föreslagna taxeförhöjningen. Detta kommitténs förslag har icke upptagits
av Kungl. Maj:t. Som skäl härtill har anförts den allmänna
höjning av arvodesbeloppen, som föreslagits. Häremot kan dock anmärkas,
att den här föreslagna särskilda ersättningen för första påbörjade
timmen tillkommit i första rummet ej för att utgöra ersättning för
nattarbete utan för att om möjligt skydda läkaren från onödigt sådant.
Man bör nämligen betänka att en tjänsteläkare ej såsom andra personer
kan vila om dagen, därest hans arbete varit förlagt till natten, utan
han måste i alla fall vara i verksamhet även på dagen. På denna
grund och för att vara möjligast arbetsduglig måste hans såsom andra
personers nattro i möjligaste mån vara ostörd.»
Slutligen har i en av herrar D. JSforman och K. Magnusson i Skövde
inom andra kammaren väckt, till statsutskottet jämväl hänvisad motion
Statsutskottets utlutande Nr 151. 3
(nr 433) föreslagits, att riksdagen ville över det i Kungl. Maj:ts proposition
nr 312 framlagda förslaget till ändringar i gällande taxa för
arvode åt vissa i civil tjänst anställda läkare för enskild sjukvård och
för intyg, meddelade på enskild begäran, ävensom för tjänsteförrättningar,
verkställda enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag,
avgiva det yttrande, att taxan, såvitt gäller ersättning vid sjukbesök,
bör ändras i enlighet med de grunder, som angivits i sagda motion
och i en av samma motionärer med anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 313 avgiven motion.
I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt förslag får
utskottet hänvisa till ovanberörda motion nr 433 samt motionen nr 432.
Det propositionen bilagda förslaget till ändringar i läkartaxan framgår
av följande sammanställning:
Taxa
för arvode åt vissa i civil tjänst anställda läkare för enskild sjukvård och
för intyg, meddelade på enskild begäran, ävensom för tjänstförrättningar,
verkställda enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag.
A. För enskild sjukvård och på enskild begäran meddelade intyg.
Nuvarande lydelse. Kungl. Maj:ts förslag.
§ I
1.
Förste provinsialläkare, som tillika är provinsialläkare, pro vinsial-,
extra provinsial- eller biträdande provinsialläkare, eller vikarie för
sådan läkare äger att för enskild sjukvård, som inom distriktet lämnas,
ävensom för intyg, som på enskild begäran meddelas, erhålla arvode och
i särskilda fall reseersättning enligt bär nedan givna bestämmelser, där
ej högre arvode erbjndes.
2. När i denna taxa utrymme
lämnas för arvodets bestämmande
inom angivna gränser, skall av läkaren
hänsyn tagas såväl till sjukdomsfallets
natur samt det arbete,
läkaren därpå måst nedlägga, som
ock till den betalning sskyldiges för
-
Allmänna
bestämmelser.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
Nuvarande lydelse. Kungl. Maj ds förslag.
inäga att utgöra arvodet, dock att
av personer i ringa förmögenhetsvillkor
under alla förhållanden endast
det lägsta beloppet må fordras.
Arvode för
rådfrågning.
§
1. Rådfrågas läkaren i sin bostad
eller annorstädes, utgår arvodet
för rådfrågningen, vare sig recept
av läkaren meddelas eller icke,
med 1 krona. För förnyelse av recept
utan särskild rådfrågning utgör
arvodet 50 öre.
2.
1. Rådfrågas läkaren i sin bostad
eller annorstädes, utgår arvodet
för rådfrågningen, vare sig recept
av läkaren meddelas eller icke,
med 1—3 kronor. För förnyelse av recept
utan särskild rådfrågning utgör
arvodet 50 öre.
2. Det i mom. 1 bestämda arvode för rådfrågning utgår icke vid
sjukbesök, varom här nedan stadgas; och må sådant arvode ej heller
beräknas, därest vid sjukbesök på avstånd från läkarens bostad överskjutande
en halv mil läkaren rådfrågas av någon, som tillhör samma
hushåll som den sjuke.
Arvode för
sjukbesök
inom två
kilometer.
§ 3.
1. För varje besök, som av läkaren
på anmodan göres hos sjuk
på avstånd ej överstigande två kilometer
från läkarens bostad eller
från annat ställe inom distriktet, där
han uppehåller sig, utgår arvodet
med 3 kronor.
1. För varje besök, som av läkaren
på anmodan göres hos sjuk
på avstånd ej överstigande två kilometer
från läkarens bostad eller
från annat ställe inom distriktet,
där han uppehåller sig, utgår arvodet
med 3—5 kronor.
2. Överstiger i fall, som i mom. 1 omförmäles, avståndet från
läkarens bostad en kilometer och finnes farbar väg till den sjuke, skall
läkaren med tjänlig skjuts befordras till och från sjukbesöket. Sker
ej hämtning i sådant fall, vare läkaren berättigad till gottgörelse för
utgift, som han haft för sin fortskaffning till och från stället.
§ 4.
.•tkbe»ökfÖ& Överstiger vid sjukbesök väg- överstiger vid sjukbesök vägavstå^dutöver
längden till den sjuke från läkarens längden till den sjuke från läkarens
två kilometer.
Statsutskottets utlåtande Nr läl.
Ku va rande lydelse.
bostad eller annat ställe inom distriktet,
därifrån resan anträdes,
två kilometer, utgår arvodet, för
besök på avstånd ej överstigande
eu halv mil, med 5 kronor samt,
för besök på längre avstånd, med
ytterligare 1 krona 50 öre för
varje överskjutande börjad halvmil
intill fyra mil och därefter
med 1 krona 50 öre för varje
överskjutande börjad mil av väglängden
till den sjuke, utan rätt för
läkaren till särskilt arvode för återfärden.
Kanyl. Maj:ts förslag.
bostad eller annat ställe inom distriktet,
därifrån resan anträdes,
två kilometer, utgår arvodet, för
besök på avstånd ej överstigande
en halv mil, med 5—7 kronor samt,
för besök på längre avstånd, med
ytterligare 2 kronor för varje överskjutande
börjad halvmil intill fyra
mil och därefter med 2 kronor för
varje överskjutande börjad mil av
våglängden till dén sjuke, utan rätt
för läkaren till särskilt arvode för
återfärden.
§ 5.
Till och från sjukbesök på avstånd överstigande två kilometer Befordran
till
skall läkaren befordras med tjänlig skjuts, och må därtill användas även
åkdon efter en häst, så vida åkdonet kan efter ortens sed såsom be- avstånd utöver
kvämligt anses. Vill läkaren i stället för den hämtandes åkdon begagna tv& kllometereget
lättare enbetsåkdon, vare han därtill berättigad.
2. Varder läkaren i fall, som
i mom. 1 sägs, ej hämtad, har han
att själv ombesörja sin befordran
till och från stället med rätt att därför
uppbära ersättning efter skjuts
med eu häst jämte åkdonslega efter
30 öre för milen.
2. Varder läkaren i fall, som i
mom. 1 sägs, ej hämtad, bär han
att själv ombesörja sin befordran
till och från stället med rätt att
därför uppbära ersättning efter
skjuts med en häst jämte åkdonslega
efter 35 öre för milen.
§ 6.
1. Begagnar läkaren, där han 1. Begagnar läkaren, där han Ersättning för
ej med skjuts befordras, för resa ej med skjuts befordras, för resa teräknlia
vid sjukbesök på avstånd översti- vid sjukbesök på avstånd översti- efter tid.
gande två kilometer, eller för del gande två kilometer, eller för del
av sådan resa, järnväg eller ång- av sådan resa, järnväg eller ångfartyg,
eller måste vid besök på så- fartyg, eller måste vid besök på så
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
Nuvarande lydelse.
dant avstånd vägen eller någon del
därav tillrygga!äggas på båt, till
bäst eller till fots, skall arvodet för
besöket beräknas efter den tid, som
för färden åtgår, sålunda att arvodet
utgår med 2 kronor för varje
börjad timme, intill tio timmar, och
för längre tid med 1 krona för
varje börjad timme, dock att arvodet
för sådan resa icke i något fall
må understiga 5 kronor; skolande
denna beräkningsgrund tillämpas
jämväl om skjuts jämte något av
nu nämnda fortskaffningssätt användes.
Vid bestämmandet av den
tid, som för färden åtgått, inberäknas
även den tid läkaren måst
under färden avvakta järnvägseller
ångfartygslägenhet; ägande
dock den betalningsskyldige att,
där han vill undgå kostnaden för
väntetid under hemfärden, själv ombesörja
läkarens fortskaffning till
hans hem. Däremot inberäknas icke
den tid, som åtgår för nattlogi, som
i mom. 2 sägs.
Kanyl. Maj ds förslag.
dant avstånd vägen eller någon del
därav tillryggaläggas på båt, till
häst eller till fots, skall arvodet för
besöket beräknas efter den tid, som
för färden åtgår, sålunda att arvodet
utgår med 2 kronor 50 öre för
varje börjad timme, intill tio timmar,
och för längre tid med 1
krona 50 öre för varje börjad timme,
dock att arvodet för sådan resa
icke i något fall må understiga 5
kronor; skolande denna beräkningsgrund
tillämpas jämväl om skjuts
jämte något av nu nämnda fortskaffningssätt
användes. Vid bestämmandet
av den tid, som för
färden åtgått, inberäknas även den
tid läkaren måst under färden avvakta
järnvägs- eller ångfartygslägenhet;
ägande dock den betalningsskyldige
att, där han vill undgå
kostnaden för väntetid under
hemfärden, själv ombesörja läkarens
fortskaffning till hans hem. Däremot
inberäknas icke den tid, som
åtgår för nattlogi, som i mom. 2
sägs.
2. Vid resa, varom i denna paragraf förmäles, tillkommer läkaren
utom arvode även reseersättning för färd på järnväg efter avgift för
plats i första klassens vagn och för färd på ångfartyg efter avgift för
enkel hyttplats eller, när hytt ej förekommer, en salongsplats; börande,
därest läkaren måste själv ombesörja färd med båt, häst eller skjuts,
honom ersättas stadgad, eller, där taxa icke finnes, betingad lega. Har
läkaren haft utgift för transport av reseffekter eller, vid sjukbesök på
avstånd överstigande 4 mil, för nattlogi, skall sådan utgift honom gottgöras.
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
7
Nuvarande lydelse. Kung/. Maj:ts förslag.
§ 7-
1. Varder läkaren under resa för ett sjukbesök anmodad att efter Ersättning för
besöket med avvikande från eller fortsättning av vägen besöka annan
sjuk, skall för varje sådant ytterligare sjukbesök arvode, efter de i § 3 on°reBnenturr
mom. 1 och § 4 stadgade grunder, utgå såsom för ny resa, beräknad
efter våglängden från den nya vägens början till den sjukes bostad;
och vare den, som kallat läkaren till det senare besöket, skyldig att,
vid avvägen eller där den nya vägen börjar, hämta läkaren samt ombesörja
hans hemfärd.
2. Skall, då flera sjukbesök i ett sammanhang företagas, läkarens
arvode, enligt vad i § 6 sägs, för något eller några av besöken beräknas
efter tid, gäller samma beräkningsgrund för hela reseturen; skolande
arvodet mellan de betalningsskyldige fördelas efter den tid, som åtgått
för färden till och från varje särskilt sjukbesök, och svare var för den
hämtningsskyldighet eller reseersättning, som efter ovan stadgade grunder
på honom belöper.
§ 8.
För läkarens biträde vid barnförlossning
skall, utöver förut stadgade
arvode och reseersättning, där sådan
ifrågakommer, betalas ytterligare
arvode från och med 5 kronor
till och med 25 kronor efter förrättningens
mer eller mindre svåra
beskaffenhet och den tid, som därtill
åtgått, samt den betalningsningsskyldiges
förmåga att utgöra
arvodet.
1. För nedan angivna undersökningar,
vilka må utföras endast efter
överenskommelse med patienten, skola
utöver förut stadgade arvode och reseersättning,
där sådan ifrågakommer,
följande arvoden erläggas:
för undersökning å magsaft kr. 3—5,
)> )> mera tidsö
dande
å urin » 2—3,
» prövning å njurfunktionen kr. 5,
i> undersökning å hlod ... kr. 3—5,
» » å bakterier » 3—5,
» » å avföring » 3—5,
» » av ögats bryt
ning
sförhållanden » 1—5.
2. För läkarens biträde vid barnförlossning
skall, utöver stadgade arvode
och reseersättning, där sådan
ifrågakommer, betalas ytterligare arvode
från och med 5 kronor till och
med 25 kronor.
Särskilt arvode
för specialundersökningar
och
för barnförlossning.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 151
Särskilt arvode
för besiktning
&
levande person
m. m.
Förhöjt arvode
för läkarvård
under
viss tid.
Läkarvård,
som av kommun
för vissa
fattiga eller
mindre bemedlade
betalas.
Nuvarande lydelse.
Kung!* Maj;ts förslag.
§ 9.
1. För besiktning å levande
person med däröver utfärdad attest
njute läkaren i arvode 3 kronor, där
ej besiktningen avser utrönande av
sinnesbeskaffenhet, i vilket fall arvodet
utgår med 10 kronor.
1. För besiktning av levande person
för utrönande av sinnesbeskaffenhet
jämte däröver utfärdad attest
njute läkaren ett arvode av 10 kronor.
För annan besiktning å levande person
jämte attest däröver utgår arvodet
med 3 kronor, där ej annat arvode
är särskilt stadgat.
2. För utfärdande av sådant intyg om dödsorsaken, som omförmäles
i 3 § under b) av kungörelsen den 14 september 1917 angående
villkor för eldbegängelse, njute läkaren i arvode 10 kronor.
3. Har vid besiktning, som i denna paragraf är sagd, resa erfordrats,
åtnjute läkaren dessutom arvode och reseersättning såsom för sjukbesök
är stadgat.
§ io.
1. Anlitas läkaren under tiden mellan kl. 11 e. m. och kl. 8 f. m.
eller faller resa för sjukbesök eller del av resan inom samma tid, utgår
arvodet för rådfrågning med 50 procent förhöjning och för sjukbesök
med förhöjning av 1 krona för varje börjad timme, som under ovan
angivna tid för besök eller resa åtgått.
2. Förhöjning, som nu är sagd, äger dock icke rum, då fråga är
om biträde vid barnförlossning.
§
1. Har kommun åtagit sig att
betala läkarvård för vissa fattiga
eller mindre bemedlade medlemmar
av kommunen och företes inför läkaren
därom av kommunalnämnds
ordförande utfärdat intyg, utgår arvodet
för all sådan läkarvård med
endast tre fjärdedelar av här ovan
stadgade arvodesbelopp.
11.
1. Har kommun enligt därom
av kommunalnämndsordför ande utfärdat
intyg åtagit sig att betala läkarvård
för vissa fattiga eller mindre
bemedlade medlemmar av kommunen,
må dock resa för sjukbesök
på kommunens bekostnad av läkaren
företagas, utom i trängande fall, endast
såvida medgivande därtill av
kommunalmyndigheten lämnats.
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
9
Nuvarande lydelse,
2. Varder läkaren till sådant
sjukbesök, som i mom. 1 avses, ej
hämtad, må resa på kommunens bekostnad
av läkaren företagas, endast
så vida medgivande därtill av kommunalmyndigheten
lämnats.
3. För likvids erhållande i fall,
varom i denna paragraf sägs, äger
läkaren att, med bifogande av lämnade
intyg, kvartalsvis till kommunalmyndigheten
ingiva räkning å
läkaren tillkommande arvode och
reseersättning.
Kanyl. Maj ds förstäf/.
2. För likvids erhållande i fall,
varom i denna paragraf sägs, äger
läkaren att, med bifogande av lämnade
intyg, kvartalsvis till kommunalmyndigheten
ingiva räkning å
läkaren tillkommande arvode och
reseersättning.
12.
§
Arvode och reseersättning enligt denna taxa, vilka skola av enskild
person gäldas, åligger det den sjuke eller den, som för dennes vård och
underhåll ansvarar, eller den, som eljest för annan person anlitat läkaren,
att vid anfordran erlägga.
§ I»-
Tredskas den betalningsskyldige att erlägga arvode eller reseersättning
enligt denna taxa, njute läkaren för utbekommande därav handräckning
hos överexekutor, där läkaren styrker, att räkning å beloppet
blivit minst fjorton dagar före ansökningens ingivande till överexekutor
tillställd den betalningsskyldige.
Det förslag till provinsialläkartaxa, Kung!. Maj:t förelagt riksdagen
för yttrande, utmärkes särskilt därav, att avgifterna blivit bestämda
enligt graderad eller s. k. glidande taxa. Då ett liknande förslag år
1911 prövades av riksdagen, uttalade sig riksdagen med styrka emot
godkännande av nämnda avgiftsprincip. En sådan gradering, lagd i
läkarens hand, ansågs bliva ytterst svår att rättvist verkställa och kunde
på grund därav befaras bliva mycket ojämnt tillämpad.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 sand. 68 höft. (Nr 151.)
Enskildas
betalningsskyldighet
enligt denna
taxa.
Handräckning
för
betalningens
utbekommande.
Utskottets
yttrande.
2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
Med den förskjutning i de ekonomiska förhållandena, som sedan
dess inträtt, torde det emellertid vara ostridigt, att ökade inkomster
måste beredas provinsialläkarna. Underlåtenhet att i detta hänseende
följa utvecklingen skulle endast ytterligare förvärra den brist på tjänsteläkare,
som redan i stor omfattning yppat sig. Det måste sålunda anses
oundgängligt, att staten möjliggör för provinsialläkarna att uppnå högre
inkomster, antingen genom en betydande ökning av deras löner eller
genom ändring av deras rätt att av patienter debitera avgifter. Då i
valet mellan dessa båda alternativ hänsyn till statens hårt betungade
ekonomi synes böra utesluta det förstnämnda, återstår sålunda endast det
senare alternativet. Och vid tillämpningen av detta kan utskottet icke
finna annat än skäligt, att utrymme beredes för en graderad debitering
med hänsyn till de hjälpsökandes ekonomiska ställning. Det måste
nämligen alltjämt anses synnerligen önskvärt, att läkarvård kan beredas
de mindre bemedlade till billigast möjliga pris; övriga vårdsökande
synas däremot icke kunna undgå, att avgiften för läkarvård blir högre
än vad hittills varit fallet. Utskottet finner sig sålunda böra förorda,
att en läkartaxa i enlighet med huvudprincipen i det av Kungl. Maj:t
framlagda förslaget varder utfärdad.
Vid granskning av de särskilda detalj bestämmelserna har utskottet
funnit Kungl. Maj:ts förslag väl avvägt och sålunda av beskaffenhet att
kunna i huvudsak förordas. Att den hittills gällande bestämmelsen, att
arvode ej må beräknas, därest vid sjukbesök på avstånd från läkarens
bostad, överskjutande en halv mil, läkaren rådfrågas av någon, som tillhör
samma hushåll som den sjuke, fortfarande skulle bibehållas, har
utskottet dock icke funnit sig kunna tillstyrka. I likhet med herrar
Petrén och Kjellberg anser nämligen utskottet skäligt, att arvode i
sådant fall får beräknas med ett belopp, ej överstigande en krona.
Frånvaron av en sådan rätt synes kunna föranleda, att läkarens tid
onödigtvis och på ett för honom direkt förlustbringande sätt tages i
anspråk. Utskottet finner sig alltså böra förorda, att § 2 mom. 2 erhåller
följande ändrade lydelse:
»Det i mom. 1 bestämnda arvode för rådfrågning utgår icke vid
sjukbesök, varom här nedan stadgas; och må, därest vid sjukbesök på avstånd
från läkarens bostad, överskjutande en halv mil, läkaren rådfrågas av
någon, som tillhör samma hushåll som den sjuke, arvodet härför utgå med
ett belopp ej överstigande 1 krona.)>>
De ändringsförslag i övrigt, motionärerna framställt, har utskottet
icke funnit sig kunna biträda. Motionärernas yrkanden äro också i
visst avseende varandra diametralt motsatta. Medan herrar Petrén och.
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
It
Kjellberg ifrågasätta sådan ändring av § It), att, då läkare anlitats för
sjukresa under tiden mellan kl. lie. m. och 8 f. in., arvodet för den
första började timmen måtte ökas med tre kronor utöver den i övrigt
för sådana fall föreslagna taxeförhöjningen, föreslå åter herrar Norman
och Magnusson, att även sistnämnda rätt till förhöjning måtte ur taxan
uteslutas. Utskottet finner vad Kungl. Maj:t härutinnan föreslagit lämpligast
avvägt och tillstyrker därför i detta avseende Kungl. Maj:ts förslag
oförändrat.
Sistnämnda motionärer påyrka dessutom den förändring i taxan,
att en för alla sjukbesök, oberoende av avstånden från läkarbostaden,
lika avgift måtte bestämmas, varav skulle följa en höjning av taxan för
närbesök och motsvarande förbilligande av besök på längre avstånd.
Av motiven framgår icke huruvida motionärerna avse, att ett för alla
distrikt, oberoende av medelavståndet från läkarbostaden inom distrikten,
lika pris skulle fastställas eller icke. Redan av denna anledning
har utskottet Alunit motionärernas yrkande icke kunna vinna utskottets
anslutning. Men även i övrigt komme givetvis en sådan avgiftsmetod
att medföra dels — såsom också motionärerna själva i sin ovanberörda
motion nr 432 vidgå — särskilda nya statsutgifter för beredande av
ersättning åt läkarna, dels ock att å platser där jämte provinsialläkaren
andra praktiserande läkare äro bosatta, provinsialläkaren komme att
förlora nästan all praktik från den i närheten bosatta befolkningen.
Om den verkan detta kunde utöva både på möjligheten att få provinsialläkarbeställningarna
besatta ävensom på omfattningen av de ökade
statsutgifterna, föreligger icke någon som helst utredning. Utskottet
finner sig därför böra avstyrka yrkandena i fråga. Likaså finner utskottet
ett av samma motionärer framställt förslag om borttagandet av
den hittills utgående och i taxan ånyo upptagna avgift för läkarbiträde
vid barnförlossningar icke rimligt och sålunda ej av beskaffenhet att
kunna förordas.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, med anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande framställning och herrar Petréns och
Kjellbergs ovanberörda motioner samt med avslag å
herrar Normans och Magnussons i Skövde motion nr
433, må förklara, att riksdagen för sin del finner gällande
taxa för arvode åt vissa i civil tjänst anställda
läkare för enskild sjukvård och för intyg, meddelade
12
Statsutskottets utlåtande Nr 151.
på enskild begäran ävensom för tjänstförrättningar,
verkställda enligt gällande instruktion eller myndighets
uppdrag böra, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit,
ändras; dock med den jämkning av § 2 utskottet
härovan förordat.
Stockholm den 17 maj 1918.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, 0. M. Strömberg, G. M. H.
Ekelund, J. Nilsson, H. F. Lamm, C. G. Ekman, H. G. Tf. Wrangel, A. C. Lindblad,
J. L. Widell, G. Boman och A. B. Rooth samt
från andra kammaren: herrar H. Andersson i Skivarp, J. Olofsson i Digernäs,
A. Anderson i Råstock, C. Persson i Stallerhult, J. Jönsson i Revinge, S. Bengtsson i
Norup, C. Pl. Jansson i Falun, K. A. Tengdahl. A. Wiklund i Brattfors, A. J. Andersson
i Gävle, P. A. Hansson i Stockholm och J. Nilsson i Malmö.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri. 1918