Stats ii tskottets utlåtande AV AV.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 8 februari 1918 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av de av Kungl. Maj:t i sammanhang med
proposition angående tilläggsstat till riksstaten för år 1918
framlagda allmänna grunder för förskottsväsendets avveckling.

(lista avd.)

1 det vid Kungl. Maj:ts proposition den 14 januari 1918 (nr 2)
angående tilläggsstat till riksstaten för samma år fogade statsrådsprotokollet
över finansärenden den 31 december 1917 har av departementschefen
upptagits frågan om åtgärder för förskottsväsendets avveckling; och har
departementschefen därvid framlagt vissa allmänna grunder för detta
ändamåls vinnande, vilka grunder sedermera vunnit tillämpning vid uppgörande
av såväl berörda proposition som den förstnämnda dag till riksdagen
avlåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behov.

I anledning härav och då det synts utskottet lämpligt, att riksdagen,
innan till behandling företagas de anslagsäskanden å de olika huvudtitlarne,
vilka äga sammanhang med ifrågavarande åtgärder, uttalar sig angående
sin ståndpunkt till sakens principiella sida, har utskottet ansett sig böra
härigenom bringa denna del av ärendet under riksdagens prövning; och
får utskottet därvid anföra följande.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 juni 1916 anhöll riksdagen av
förekommen anledning om utredning, vilka särskilda anordningar kunde
erfordras i syfte att trygga statsverkets tillgång till nödigt kassaförlag, i
händelse av begränsning eller upphävande av riksgäldskontorets skyldighet
att tillhandahålla kassaförstärkning åt statsverket. Med hänsyn till
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 saml. 12 käft. (Nr 13.) 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 13.

förskottens inverkan på statsverkets kassatillgång uttalade riksdagen därvid,
att innan några åtgärder vidtoges i syfte att vare sig begränsa eller upphäva
den nu medgivna rätten till kassaförstärkning, det torde få anses nödvändigt,
att jämväl frågan om förskotten underkastades en närmare granskning,
så mycket hellre som det kunde ifrågasättas, om detta sedan länge tilllämpade
förskottssystem, i den mån det avsåge sådana utgifter, som icke
blivit beslutade av riksdagen, ens stode i. överensstämmelse med grundlagens
anda och mening.

Den sålunda begärda utredningen anförtroddes åt den s. k. kassaförlagskommittén,
som i sitt den 20 mars 1917 avgivna betänkande
framlade förslag till åtgärder för förskottsväsendets avveckling, under
uttalande tillika, att genom detta förslag i förening med ett förbättrat
bokföringssystem syftet med de inom riksdagen väckta förslag i fråga om
upphävande eller begränsning av riksgäldskontorets skyldighet att tillhandahålla
kassaförstärkning åt statsverket torde vinnas.

Kommitténs förslag åsyftar emellertid icke de förskott, som av kommittén
benämnts »administrativa förskott», d. v. s. sådana utgifter, som,
ehuru för deras bestridande anslag å riksstat eller andra medel stå till
buds, likväl, av en eller annan anledning, lämpligen böra till eu tid bokföras
under förskottstitel, utan blott sådana utgifter, som, enär några
medel för deras bestridande ej finnas å riksstat eller eljest anvisade, enligt
beslut av Kungl. Maj:t eller av Kungl. Maj:t jämte riksdagen bestridas
förskottsvis av tillgängliga medel mot framtida ersättning.

Dessa förskott mot framtida ersättning har kommittén med avseende
å det sätt, varpå de ersättas, uppdelat i tre huvudgrupper, nämligen
förskott å anslag i det påföljande årets riksstat,
förskott, avsedda att ersättas med särskilda, framdeles inflytande
medel, samt

förskott, som hos riksdagen anmälas till ersättande.

I likhet med kommittén har nu Kungl. Maj:t, på sätt framgår av
ovanberörda statsrådsprotokoll, ansett åtgärder böra vidtagas för att de
utgifter, som sålunda hittills bestritts under förskottstitel, må hädanefter
kunna i stället avföras å anslag, uppförda å riksstat. I fråga om den första
huvudgruppen av nämnda förskott bestå dessa åtgärder i utgifternas uppförande
å tilläggsstat för det löpande året, upptagande såväl vederbörliga
anslag för ändamålet under behöriga huvudtitlar som ock däremot
svarande inkomster å tilläggsstatens inkomstsida. Även för sådana
utgifter, som äro avsedda att ersättas med särskilda, framdeles inflytande
medel, böra enligt kommitténs, av Kungl. Maj:t biträdda förslag, anslag
å riksstat uppföras, vilka anslag, där ej den påräknade inkomsten in -

Statmitskottets utlåtande Nr 13.

3

flyter samma är utgiften göres och alltså icke kan under vederbörlig, dess
beskaffenhet angivande titel å riksstatens inkomstsida uppföras, böra
täckas medelst tillfälliga lånemedel, som sedermera återbetalas, när de
till utgiftens bestridande avsedda särskilda medlen inflyta. Vad slutligen
beträffar de förskott, som hos riksdagen anmälas till ersättande,
äro dessa av två slag, nämligen dels regelbundet återkommande eller
eljest på förhand beräkneliga, dels ock oförutsedda utgifter. 1 fråga
om de förra, varibland kommittékostnaderna spela största rollen, har
Kung]. Maj:t i enlighet med kommitténs förslag ansett, att dels för
vissa av dem särskilda anslag borde i vanlig ordning uppföras under
behöriga huvudtitlar, dels ock beträffande en del andra av dessa utgifter
riksdagens medgivande borde inhämtas till, att de finge bestridas
från vissa redan förut å riksstaten förefintliga anslag. För beredande
av tillgång till bestridande av oförutsedda utgifter av mindre
storlek har Kungl. Maj:t föreslagit vissa ökningar i de under riksstatens
särskilda huvudtitlar uppförda anslag till extra utgifter; och
för större utgifter av ifrågavarande slag har Kungl. Maj:t hemställt
om uppförande vid sidan av huvudtitlarna av ett förslagsanslag »till
oförutsedda utgifter» att stå till Kungl. Maj:ts disposition under villkor
att utgiften är av så brådskande art, att frågan ej hinner underställas
riksdagen,

att utgiften är av den storlek, att varken vederbörande huvudtitels
allmänna besparingar eller samma huvudtitels anslag till extra utgifter
med hänsyn till därå förefintliga behållningar lämpligen kunna för ändamålet
anlitas, och tillika av beskaffenhet att ej kunna bestridas av andra
till Kungl. Maj:ts förfogande stående medel,

att utgiften icke heller är av den art, som omförmäles i 63 §
regeringsform en,

samt att genast vid riksdagens början en särskild, specificerad anmälan
göres till riksdagen om de utgifter, Kungl. Maj:t under det senaste
året beslutat anvisa till utgående från anslaget.

Utskottet, som till fullo delar den både av kommittén och av vederbörande
departementschef uttalade mening, att det hittills rådande,
ur statsregleringssynpunkt i såväl formellt som reellt avseende olämpliga
förskottssystemet må snarast möjligt avvecklas, anser de av Kungl.
Maj:t i sådant syfte föreslagna åtgärderna lämpliga och ägnade att leda
till målet.

Vad särskilt angår uppförandet å tilläggsstat av anslag för sådana
utgifter, söm finnas vara under det löpande året erforderliga utöver sådana,
för vilka anslag redan å samma års riksstat förefinnas, har riks -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 13.

dagen redan nästlidna år ej blott i princip uttalat sig för ett sådant
tillvägagående, utan även tillämpat detsamma genom att å tilläggsstat
för år 1917 uppföra vissa anslag jämte däremot svarande inkomster; och
den utsträckta användning av detta förfarande, som nu tillämpats i det
föreliggande förslaget till tilläggsstat för år 1918, överensstämmer också
med riksdagens i skrivelse den 15 juni 1917 i sådant avseende gjorda
anhållan.

1 fråga om den andra huvudgruppen av förskott mot framtida ersättning,
eller sådana utgifter, som äro avsedda att ersättas med särskilda,
framdeles inflytande medel, har utskottet icke någon erinran mot
förslaget, att sådana utgifter och däremot svarande inkomster må å
riksstat uppföras i enlighet med de av kassaförlagskommittén angivna
principer.

Ej heller har utskottet någon erinran att framställa mot vad Kungl.
Maj:t föreslagit beträffande sådana regelbundet återkommande eller eljest
på förhand beräkneliga utgifter, som hittills bestritts under förskottstitel.
För dessa böra alltså enligt utskottets mening antingen, såsom t. ex. i
fråga om kostnader för kommittéer och utredningar genom sakkunniga,
särskilda anslag å riksstat uppföras, eller ock, i de fall där sådant finnes
lämpligare, medgivande av riksdagen lämnas, att de må utgå av vissa
förut å riksstat befintliga anslag.

Vad slutligen angår de oförutsedda utgifterna finner utskottet Kungl.
Maj:ts förslag om höjning av de särskilda huvudtitlarnas anslag till extra
utgifter vara lämpligt och ändamålsenligt, då härigenom givetvis tillgång
beredes för eu hel del sådana smärre utgifter, som hittills i brist på annan
utväg måst anvisas under förskottstitel.

För större utgifter av dylik beskaffenhet har Kungl. Maj:t i överensstämmelse
med kommitténs förslag hos riksdagen hemställt om uppförande
vid sidan av huvudtitlarna av ett förslagsanslag för oförutsedda
utgifter till belopp av 500,000 kronor. Inom kommittén var härutinnan
en ledamot av skiljaktig mening samt förordade, att dylika utgifter skulle
i det löpande årets räkenskaper under viss huvudtitel redovisas med anteckning
»anordning utom stat» samt att alla dessa utgifter sedan skulle
för riksdagen i särskild proposition anmälas för godkännande. Härom
har departementschefen uttalat, att han funne den sålunda föreslagna
utvägen icke vara tillrådlig, då den formellt stode i strid mot principen
om riksstatens fullständighet och reellt skulle årligen tära på kassafonden,
utan att denna skulle härför beredas någon ersättning. Utskottet
biträder för sin del denna uppfattning och vill ytterligare betona, att,
om dylika utgifter fortfarande skulle i en eller annan form anordnas

Statsutskottets utlåtande Nr 13.

5

utom riksstat eu, detta skulle innebära ett betänkligt avsteg från de principer,
som ligga till grund för den nu föreslagna omläggningen, och något
verkligt avbrytande av hittills rådande förskottssystem icke komma
till stånd. Däremot torde förslaget om uppförande för ändamålet ii riksstat
av ett anslag, att under vissa av riksdagen uppställda villkor stå
till Kung). Maj:ts disposition, innebära eu lösning av frågan, som dels
står i överensstämmelse med nyssberörda principer och dels erbjuder
tillfredsställande garantier mot missbruk. För varje gång fråga uppstår
om anslagets anlitande, måste eu omprövning äga ruin, huruvida villkoren
för dess användande föreligga; och när sedermera de Kung!. Maj:ts
beslut, varigenom anslaget tagits i anspråk, på föreslaget sätt för riksdagen
anmälas, blir riksdagen i tillfälle att kontrollera, att dessa villkor
iakttagits. Denna anmälan torde nämligen givetvis böra överlämnas till
vederbörande utskott, som hava att handlägga anslagsfrågor, och vilka
då bliva i tillfälle att till riksdagen avgiva de yttranden, vartill den
skedda dispositionen av anslaget kan giva anledning. Den granskning,
som från riksdagens sida sålunda koinme att verkställas i fråga om utgifter
å det ifrågavarande förslagsanslaget, skulle påtagligen i högre grad
än den som under nuvarande förhållanden kan ägnas Kungl. Maj:ts äskanden
av anslag till täckande av förskottsvis bestridda utgifter, kunna
innebära eu verklig realprövning; och i betraktande härav synes ej något
vara att erinra mot att ifrågavarande anslag erhåller förslagsanslags
natur.

Vidare har Kungl. Maj:t, för att en viss grupp av förskottsutgifter
må kunna undvikas, föreslagit eu förändring i villkoren för de allmänna
besparingarnas disponerande. Under senare år har nämligen den
meningen gjort sig gällande, att det icke överensstämde med de om berörda
besparingars användande av riksdagen lämnade föreskrifter att taga
dessa i anspråk under pågående riksdag, och i följd härav hava under
sådan tid eu del utgifter anvisats såsom förskott, vilka sedermera vid
årets slut gottgjorts från de allmänna besparingarna. Då det med hänsyn
härtill skulle vara förenat med avsevärda praktiska fördelar, om de
allmänna besparingarna finge direkt disponeras även under pågående
riksdag, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att vid statsregleringen
för år 1919 de i rikets ständers skrivelse den 12 maj 1841 angivna
grunder i avseende å dispositionen av besparingar å huvudtitlarna
fortfarande må bliva gällande, dock med iakttagande dels att behållningar,
som å anslag till nyinrättade tjänstebefattningar uppstå, innan dessa
första gången tillsättas, skola tillföras statsverkets kassafond, dels ock
att hinder ej möter att även under pågående riksdag på nämnda sätt

6

Statsutskottets utlåtande Nr 13.

disponera besparingarna. Mot vad sålunda föreslagits, har utskottet icke
något att erinra.

Slutligen har departementschefen uttalat sig i fråga om de vid
övergången till det föreslagna nya systemet utestående förskottens avveckling,
och har därvid, på sätt närmare framgår av statsrådsprotokollet,
sid. 30—42, förordat, att denna avveckling måtte ske på en gång
redan i 1918 års budget, så att 1919 års riksstat icke skulle behöva belastas
med täckande av några förskottsutgifter från föregående år.

Enligt utskottets mening är det utan allt tvivel ur flera synpunkter
önskligt, om den åsyftade avvecklingen av de utestående förskotten
kan äga rum redan under innevarande år; och så vitt nu kan bedömas,
synes den av Kungl. Maj:t inför riksdagen framlagda finansplanen utvisa,
att detta önskemål bör kunna förverkligas. Utskottet har ej heller
funnit anledning till erinran beträffande detaljerna i det av departementschefen
angivna sättet för de utestående förskottens avveckling.

Då det lärer vara av vikt för Kungl. Maj:t att vid behandlingen
av åtskilliga av de anslagsfrågor, som äro avsedda att under riksdagens
lopp underställas dess prövning, äga kännedom om riksdagens uppfattning
av ifrågavarande principiella spörsmål, får utskottet hemställa,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t
meddela vad här ovan blivit i förevarande ämne anfört.

Stockholm den 8 februari 1918.

På statsutskottets vägnar:

S. H. Kvarnzelius.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, O. M. Strömberg,
G. M. H. Ekelund, J. Nilsson, H. F. Lamm, I. E. G. Svensson, C. G.
Ekman, H. G. TV. Wrangel, A. C. Lindblad, J. L. Widell, greve N. F.
Posse och C. G. Österbérg samt

från andra kammaren: herrar J. B. Eriksson i Grängesberg, H.
Andersson i Skivarp, A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Revinge, O.
H:son Waldén, G. Odqvist, S. Bengtsson i Norup, J. A. lngvarson, C. B.
Jansson i Falun, A. Wiklund i Brattfors, TV. Bäckström och O. Nilsson i
Örebro.

Statsutskottets utlåtande Nr Vt.

7

Reservation:

av herrar 0. M. Strömberg, H. F. Lamm, G. G. Ekman, H. G. W.
Wrangel och J. L. Widell, vilka ansett, att första styckets å sid. 5 senare
del fr. o. in. den mening, som börjar med orden »Däremot torde förslaget»,
t. ö. in. orden »erhåller förslagsanslags natur» bort ur utlåtandet utgå.