4

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

Nr 117.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1918 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
förhöjning av vissa av statsmedel utgående livräntor
jämte en i ämnet väckt motion. (3:e avd.)

I en till riksdagen avlåten den 8 mars 1918 dagtecknad proposition,
nr 176, som för förberedande behandling hänvisats till statsutskottet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att godkänna
följande allmänna grunder angående förhöjning av vissa av statsmedel
utgående livräntor:

1) Arbetare, som på grund av genom olycksfall i statens tjänst
åsamkad skada jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för
skada till följd av olycksfall i arbete är berättigad till livränta av statsmedel
med ett årligt belopp av minst 90 kronor, må utöver till honom
på grund härav utgående livränta från och med år 1918 uppbära tillläggsersättning
med ett årligt belopp motsvarande hälften av samma ränta.

2) Anka och barn efter arbetare, som genom olycksfall i statens
tjänst ljutit döden, må likaledes utöver livränta av statsmedel, vartill de
äro berättigade enligt förenämnda lag av den 5 juli 1901, från och med
år 1918 uppbära tilläggsersättning med ett årligt belopp motsvarande
hälften av samma ränta.

3) Personer, vilka, utan att vara berättigade till livränta enligt
nämnda lag, såsom ersättning i anledning av olycksfall eller ådragen
kroppsskada tillerkänts eller kunna komma att tillerkännas livränta eller
årligt understöd av statsmedel enligt de i samma lag angivna grunder,
må härutöver uppbära tilläggsersättning med belopp och under villkor i
övrigt, som under 1) och 2) angivas, dock att dylik förhöjning icke må
äga rum beträffande livränta eller understöd, varå krigstidstillägg åtnjutes.

4) Tilläggsersättning till livränta eller understöd enligt nu angivna
grunder skall, där Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar, utgå av samma
anslag eller medel, varav livräntan eller understödet bestrides.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

5

1 sammanhang'' härmed bär ntskottet till behandling förehaft en av
herr H. Bäcklund inom andra kammaren väckt motion (nr 373), vari
hemställes, att riksdagen måtte besluta att godkänna följande allmänna
grunder angående förhöjning av vissa av statsmedel utgående livräntor:

1) Arbetare, som på grund av genom olycksfall i statens tjänst
åsamkad skada jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning lör
skada, till följd av olycksfall i arbete är berättigad till livränta av
statsmedel med ett årligt belopp av minst 90 kronor, må utöver till
honom på grund härav utgående livränta från och med år 1918 uppbära
tilläggsersättning med ett årligt belopp motsvarande hela beloppet av
nu utgående ränta.

2) Änka och barn efter arbetare, som genom olycksfall i statens
tjänst ljutit döden, må likaledes utöver livränta av statsmedel, vartill
de äro berättigade enligt förenämnda lag av den 5 juli 1901, från och
med år 1918 uppbära tilläggsersättning med ett ärligt belopp motsvarande
hela beloppet av nu utgående ränta.

3) Personer, vilka, utan att vara berättigade till livränta enligt
nämnda lag, såsom ersättning i anledning av olycksfall eller ådragen
kroppsskada tillerkänts eller kunna komma att tillerkännas livränta eller
årligt understöd av statsmedel enligt de i samma lag angivna grunder,
må härutöver uppbära tilläggsersättning med belopp och under villkor i
övrigt, som under 1) och 2) angivas, dock att dylik förhöjning icke må
äga rum beträffande livränta eller understöd, varå krigstidstilllägg åtnjutes.

4) Tilläggsersättning till livränta eller understöd enligt nu angivna
grunder skall, där Kung!. Maj:t ej annorlunda förordnar, utgå av samma
anslag eller medel, varav livräntan eller understödet bestrides.

Efter att hava erinrat om, att sistlidet års riksdag i anledning av
en inom andra kammaren väckt motion, nr 276, i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t måtte utreda, huruvida och på vad sätt
en förbättring skulle kunna vidtagas i de arbetares eller deras efterlevandes
ställning, som till följd av i statens tjänst ådragen svårare skada
tillerkänts livränta enligt bestämmelserna i lagen den 5 juli 1901 angående
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, ävensom
att de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda, snarast möjligt
måtte föreläggas riksdagen, har motionären till stöd för sitt förslag
anfört följande:

»önskligt hade • varit, att det nu framlagda förslaget tillerkänt dessa
personer livräntor eller understöd i mera överensstämmelse med de ersättningsbelopp,
som komma att utgå enligt »lag om försäkring för olycksfall
i arbete den 17 juni 1916». Detta så mycket mer, som 1901 års

6

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

lag försämrade vissa statstjänaregruppers ställning, då förut gällande lag
tillförsäkrade dem större ersättning.

Kravet på en någorlunda god ersättning har i allt för liten utsträckning
tillgodosetts i ovan nämnda proposition, varför jag anser mig med
fog böra framställa förslag om förhöjning av den tillag-Översättning;, som
Kungl. Maj:t föreslagit.

Enligt" 4 § i 1901 års lag skall, då olycksfall medfört för framtiden
bestående förlust eller minskning av arbetsförmågan, i ersättning utgivas
en årlig livränta, i förra fallet å 300 kronor och i senare fallet å det
lägre belopp, som svarar mot arbetsförmågans minskning, räknat från
och med sextioförsta dagen efter olycksfallet eller från den senare tidpunkt,
då olycksfallet medfört för framtiden bestående förlust eller minskning
av arbetsförmågan; dock att livränta icke skall utgå i de fall, där
ej arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en tiondel. Har olycksfallet
inom två år medfört döden, utgives, förutom begravningshjälp, till änka,
när äktenskapet slutits före olycksfallet, en årlig livränta av 120 kronor
från dödsfallet, så länge hon lever ogift, och till varje minderårigt barn,
som fötts före olycksfallet eller födes efter olycksfallet i ett därförut
slutet äktenskap, en årlig livränta av 60 kronor från dödsfallet, till dess
det uppnått femton års ålder; dock att, där livräntor till efterlevande
skulle sammanlagt överstiga 300 kronor, de skola, i förhållande till vad
på en var livräntetagare belöper, till detta belopp nedsättas, så länge
anledningen till dylik nedsättning fortfar.

Nu berörda lag har upphävts genom lagen den 17 juni 1916 om
försäkring för olycksfall i arbete, vilken sistnämnda lag trätt i kraft den
1 januari 1918. Ersättningsanspråk, som grundas på olycksfall, vilka
inträffat före sistnämnda dag, skola dock bedömas enligt äldre lag.

I Kungl. Maj:ts proposition föreslås en förhöjning av nu utgående
livräntor eller understöd med 50 procent.

Det torde vara tydligt, att de personer, som tillerkänts livränta eller
understöd, då olycksfall medfört för framtiden bestående förlust av arbetsförmågan,
icke kunna anses vara skäligt tillgodosedda med en årlig livränta
eller understöd å 450 kronor, vilket skulle utgöra den högsta livränta
eller understöd, som kom att utgå enligt Kungl. Maj:ts förslag.
Likaså synes de föreslagna beloppen vara för små, då olycksfall medfört
minskning i arbetsförmågan.

Till änka kommer att utgå, enligt Kungl. Maj:ts förslag, en årlig
livränta eller understöd av 180 kronor, och till varje minderårigt barn
en årlig livränta eller understöd av 90 kronor.

Enligt min mening böra dessa livräntor och understöd förhöjas med
100 procent för att i någon mån kunna sägas vara tillfredsställande.

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

7

Detta innebär, att den som tillerkänts livränta eller understöd, då
olycksfall medfört för framtiden bestående förlust av arbetsförmågan,
skulle utfå en årlig livränta eller understöd av 600 kronor. Då olycksfall
medfört minskning i arbetsförmågan, skulle nu utgående belopp
också fördubblas.

Till änka kommer att utgå en årlig livränta eller understöd av
240 kronor och till varje minderårigt barn en årlig livränta eller understöd
av 120 kronor.

Kostnaderna för en sådan förhöjning utgöra inga avsevärda belopp
och komma att minskas allt efter som livränte- eller understödstagarna
falla undan eller komma till sådan ålder, att de icke längre få åtnjuta
livräntor eller understöd.

Med hänvisning till den å sid. 20 i Kungl. Maj:ts proposition upprättade
tabellen över livräntor, utgående enligt 1901 års lag eller enligt
i samma lag angivna grunder till i statens tjänst skadade arbetare eller
deras efterlevande, komma kostnaderna för det av mig förordade förslagets
genomförande att medföra för statsverket i årligt belopp 45,075
kronor, med ett kapitalvärde den Vi 1918 av 657,000 kronor.»

Att åtgärder böra vidtagas i syfte att bereda de personer, propositionen
avser, högre livräntor och understöd, än som utgå enligt 1901
års olycksfallsförsäkringslag, har av sistlidet års riksdag framhållits.

Vid prövning av de förslag, som av Kungl. Maj:t och motionären
nu framlagts, har utskottet funnit starka skäl tala för, att ifrågavarande
livräntor och understöd måtte kunna beviljas till högre belopp än vad
Kungl. Maj:t ifrågasatt. Med hänsyn till den varsamhet, utskottet anser
böra iakttagas å statens samtliga utgiftsområden, har utskottet emellertid
icke funnit sig kunna förorda en så avsevärd ökning av desamma
som den av motionären föreslagna, utan har utskottet ansett försiktigheten
bjuda, att ökningen fastställes till 75 % av nu enligt nämnda lag
utgående belopp. Vid bifall härtill skulle den, som tillerkänts livränta
eller understöd, då olycksfall medfört för framtiden bestående förlust av
arbetsförmågan, utfå ett belopp av 525 kronor för år och skulle änka
och barn efter arbetare, som genom olycksfall i statens tjänst ljutit döden,
tillförsäkras en årlig livränta å respektive 210 och 105 kronor.

Vad Kung]. Maj:t föreslagit beträffande sättet för beredande av
ifrågavarande tilläggsersättning samt i fråga om villkoren för densammas
åtnjutande har utskottet funnit sig böra tillstyrka.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

Utskottets

yttrande.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 117.

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts
förevarande proposition och herr Bäcklunds ovanberörda
motion godkänna följande allmänna grunder angående
förhöjning av vissa av statsmedel utgående livräntor: 1)

Arbetare, som på grund av genom olycksfall i
statens tjänst åsamkad skada jämlikt lagen den 5 juli
1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall
i arbete är berättigad till livränta av statsmedel
med ett årligt belopp av minst 90 kronor, må utöver
till honom på grund härav utgående livränta från och
med år 1918 uppbära tilläggsersättning med ett årligt
belopp motsvarande tre fjärdedelar av samma ränta.

2) Änka och barn efter arbetare, som genom
olycksfall i statens tjänst ljutit döden, må likaledes
utöver livränta av statsmedel, vartill de äro berättigade
enligt förenämnda lag av den 5 juli 1901, från och
med år 1918 uppbära tilläggsersättning med ett årligt
belopp motsvarande tre fjärdedelar av samma ränta.

3) Personer, vilka, utan att vara berättigade till
livränta enligt nämnda lag, såsom ersättning i anledning
av olycksfall eller ådragen kroppsskada tillerkänts
eller kunna komma att tillerkännas livränta eller årligt
understöd av statsmedel enligt de i samma lag angivna
grunder, må härutöver uppbära tilläggsersättning med
belopp och under villkor i övrigt, som under 1) och 2)
angivas, dock att dylik förhöjning icke må äga rum
beträffande livränta eller understöd, varå krigstidstilllägg
åtnjutes.

4) Tilläggsersättning till livränta eller understöd
enligt nu angivna grunder skall, där Kungl. Maj:t ej
annorlunda förordnar, utgå av samma anslag eller medel,
varav livräntan eller understödet bestrides.

Stockholm den 7 maj 1918.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 116.