Statsutskottets utlåtande Nr 115.

1

Nr 115.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1918 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts dels i statsverkspropositionen
under punkt 47 av sjunde huvudtiteln gjorda
framställning angående statsunderstöd åt synnerligt
skattetyngda landskommuner jämte i ämnet väckta motioner,
dels ock proposition angående undantag från gällande
föreskrifter om statsunderstöd åt dylika kommuner.

(3:e avd.)

I punkt 47 under sjunde huvudtiteln av den till riksdagen den 14
januari 1918 avlåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och
behov har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för tilldelande av statsunderstöd
i enlighet med de av departementschefen föreslagna villkor och
grunder åt synnerligen skattetyngda landskommuner å extra stat för år
1919 bevilja ett förslagsanslag å 600,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 264—265 i det vid statsverkspropositionen
fogade statsrådsprotokollet över finansärenden ovannämnda
dag.

Härjämte har statsutskottet till behandling förehaft två inom andra
kammaren väckta motioner, den ena (nr 48) av herr G. Olsson i Ramsta
m. fl., däri hemställts, att riksdagen behagade besluta höja det i årets
statsverksproposition å sjunde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till
synnerligt skattetyngda landskommuner från 600,000 kronor till 2,000,000
kronor, och den andra (nr 55) av herr G. Nilsson i Kristianstad, däri
hemställts, att riksdagen måtte i anledning av Kungl. Majts framställning
under sjunde huvudtiteln om anslag för tilldelande av statsunderstöd åt
synnerligt skattetyngda landskommunerbesluta sådan ändring i gällande villkor
och grunder, att statsunderstöd må, efter de i Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse
av den 7 september 1917 utfärdade närmare föreskrifterna, utgå, när den
sammanlagda kommunal-, landstings- och vägskatten inom samma kommun
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 6 samt. 55 höft. (Nr 115.) 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr Ilo.

överstiger åtta kronor per hundra kronors inkomst; samt vid bifall till
nämnda yrkande öka det å sjunde huvudtiteln å extra stat till 600,000
kronor upptagna förslagsanslaget till statsunderstöd åt synnerligen skattetyngda
landskommuner med 400,000 kronor eller till 1,000,000 kronor.

Vidare har till utskottet remitterats en likaledes inom andra kammaren
väckt motion (nr 182), däri herr II. Hallén föreslagit, att riksdagen
ville besluta, att i villkoren för kommun att erhålla understöd av anslaget
till synnerligt skattetyngda kommuner intages den bestämmelsen, att bland
de skatter, för vilkas sammanlagda belopp utöver en viss summa bidrag av
statsmedel kan erhållas, även skall medräknas prästskatt.

Beträffande vad motionärerna till stöd för sina förslag anfört får utskottet
hänvisa till motionerna.

I detta sammanhang har utskottet därjämte förehaft en till riksdagen
den 19 april 1918 avlåten, till statsutskottets förberedande behandling
överlämnad proposition, nr 319, däri Kungl. Maj:t, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva,

att, utan hinder därav, att kommun ej uppfyllt den i 4 mom. av
kungörelsen den 25 juni 1917 angående villkor och grunder för tilldelande
av statsunderstöd åt synnerligt skattetyngda landskommuner förekommande
bestämmelse i fråga om tid för uppbörds verkställande, Kungl.
Maj:t må äga efter prövning i förekommande fall bevilja statsunderstöd
enligt förenämnda kungörelse; samt

att Kungl. Maj:t må för dylika fall, i huvudsaklig överensstämmelse
med den i statsrådsprotokollet förordade bestämmelse, föreskriva särskilt
villkor för statsunderstödets tilldelande.

I berörda kungörelse den 25 juni 1917 stadgas i 4 momentet:

»Såsom villkor för erhållande av statsunderstöd skall vidare gälla,
att i laga ordning beslutats, att uppbörd av minst hälften utav den under
det löpande året beslutade kommunalskatt skall verkställas tidigast efter
utgången av juni månad följande år.

Verkställes kommunalskattens uppbörd av skilda uppbördsmyndigheter
för kommunalstämma och för kyrkostämma, skall det i första stycket
stadgade villkor tillämpas å vardera uppbörden.»

Till stöd för ett medgivande om undantag från nämnda villkor i fråga
om understöds tilldelande innevarande år har av departementschefen anförts
följande:

»Detta villkor för erhållande av understöd har betingats av en i 7
momentet av kungörelsen förefintlig bestämmelse, att understödet skall
vid uppbörd genom avkortning å därvid förfallande skattebelopp tillgodo -

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

3

komma de skattskyldiga efter storleken av deras kommunalskatt. Endast
i vissa nedan nämnda undantagsfall må beviljat statsunderstöd tillfalla
kommunen såsom dess inkomst. Kungl. Maj:ts beslut i anledning av inkomna
ansökningar har beräknats kunna givas i tillräckligt god tid, för att
vederbörande kommun före den 15 juni skall kunna hava underättats
därom. Kommunen skall därefter upprätta avkortningslängd. Bestämmelser
i detta avseende återfinnas i en särskild av Kungl. Maj:t utfärdad
kungörelse den 7 september 1917. Skall statsunderstödet utan omgång
kunna komma de skattskyldiga till godo, måste så stor del av uppbörden
vid understödets beviljande återstå, att den åtminstone motsvarar avkortningens
belopp. Detta är i regel händelsen, om uppbörden av
halva kommunalskatten skall verkställas först efter understödets beviljande.
Skulle det i något fall inträffa, att avkortningens belopp överstiger vad
den skattskyldige vid uppbörd efter den 30 juni har att erlägga, tillfaller
det överskjutande beloppet kommunen såsom dess inkomst. Detta är sålunda
ett av ovan oinförmälda undantagsfall. På enahanda sätt förfares
för övrigt med understöd, som icke överstiger tjugufem öre för etthundra
kronor inkomst.

Ansökningar om understöd, vilka böra ingivas till Kungl. Maj:ts
befallningshavande i länen före den 1 december det löpande året, hava
för år 1918 nu inkommit från 472 kommuner. Av dessa kommuner
hava, såvitt en summarisk undersökning giver vid handen, 61 i närvarande
stund ej fullgjort berörda villkor i avseende å uppbördens verkställande.
I fråga om det övervägande flertalet av dessa kommuner hava
Kungl. Maj:ts befallningshavande utan hinder av detta förhållande tillstyrkt
ansökningarna. Vid ansökningarnas ingivande till Kungl. Maj:ts befallningshavande
hade ytterligare omkring ett trettiotal kommuner ej uppfyllt
sagda villkor, men dessa hava sedermera, i allmänhet på grund av påminnelser
från befallningshavandena, fattat sådana beslut, att villkoren numera
torde få anses uppfyllda.

Anledningen till att villkoren beträffande uppbörds verkställande av
ett så avsevärt antal kommuner ej fullgjorts, synes i allmänhet vara bristande
uppmärksamhet i avseende å bestämmelsen därom. I de flesta fall
har det, när ansökningarna inkommit till Kungl. Maj:t, varit för sent för
vederbörande kommuner att vidtaga rättelser, då uppbörden i dess helhet
eller en större del av densamma redan ägt ruin.

Av anförda omständigheter torde framgå, att det med ifrågavarande
statsunderstöd avsedda syfte, nämligen att provisoriskt åstadkomma en
jämnare fördelning av de kommunala skattebördorna, ej skulle i åsyftad
utsträckning tillgodoses, om alla de kommuner, vilka nu ej uppfyllt villkoren
beträffande uppbördens verkställande, skulle på denna grund ute -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

slutas från erhållande av statsunderstöd. Det torde även böra beaktas,
att, såsom förut nämnts, statsunderstödet enligt antagna grunder i regel
skulle komma kommunens skattskyldiga medlemmar direkt till godo, och
att vederbörande kommunala myndigheters försummelse ej bör lända de
skattskyldiga till skada.

Starka skäl synas alltså föreligga att vid understödets tilldelande innevarande
år medgiva undantag från meranämnda villkor i avseende å uppbördens
verkställande. Det lärer emellertid ej tillkomma Kungl. Maj:t att
utan riksdagens hörande från villkoret medgiva befrielse. Riksdagens
medgivande i detta avseende torde därför böra inhämtas. Tydligt är, att
kostnaden för statsverket ej därigenom skulle komma att överskrida den
av riksdagen avsedda, då det uppenbarligen förutsatts, att de formella
betingelserna skulle uppfyllas av eljest till understöds erhållande berättigade
kommuner.

Emellertid synes, i händelse av befrielse från ovanberörda villkor, ett
särskilt förfarande vara av nöden för understödets utbetalande till de skattskyldiga
för de fall, att då understödet beviljats och det på varje skattebetalare
belöpande avkortningsbelopp fastställts, så stor del av skatten
redan erlagts, att återstoden ej uppgår till vad som tillkommer den skattskyldige
i statsunderstöd. Vad i kungörelsen den 25 juni 1917 stadgats
för det där förutsatta fall, att minst halva uppbörden återstår, nämligen
att det belopp, varmed avkortningsbelopp överstiger den oguldna uppbördssumman,
skall tillfalla kommunen, synes ej i förevarande fall böra komma
till motsvarande tillämpning. Anledningen till nämnda bestämmelse är
nämligen tydligen det överskjutande beloppets obetydlighet och besväret
med dess utbetalande, som med hänsyn till beloppets ringa storlek kunde
synas onödigt betungande. Om däremot mer än halva, måhända hela,
uppbörden förrättats, innan understödet beviljats, ställer sig saken annorlunda.
Att i ett dylikt fall låta hela understödet tillfalla kommunen såsom
dess inkomst, skulle strida mot de principer, som ligga till grund
för statsunderstödets utgående, nämligen att understödet skall komma årets
skattskyldiga direkt till godo. Det vore nämligen det följande årets budget,
som komme att lättas genom att kommunen som sådan under löpande året
finge ett direkt opåräknat kontant tillskott, varjämte det följande årets
skattskyldiga, därest samma bestämmelser om statsunderstöd då gälla, och
villkoren om uppbörds hållande då uppfyllts, skulle dessutom få understöd
genom avkortning. Vill kommunen, utan att hava uppfyllt föreskrivna
villkor om uppbörds verkställande, åtnjuta understöd, måste dess myndigheter
finna sig i att i enlighet med avkortningslängden till dem, som helt
eller delvis erlagt sin skatt, direkt utbetala understödet i den mån det
överskjuter vad som ännu ej betalts av skatten. Kommunen bör vara

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

5

skyldig uppsöka skattebetalarna och till dorn utbetala överskjutande, eventuellt
hela avkortningsbeloppen. Emellanåt kan detta givetvis erbjuda
svårigheter; skulle utbetalning någon gång ej kunna verkställas, finge
kommunen anses häfta i skuld till skattebetalaren för avkortningsbeloppet.

I överensstämmelse med de för innevarande år genom kungörelse
den 25 juni 1917 fastställda villkoren och grunderna bör emellertid, om
understödet i dess helhet ej överstiger tjugufem öre för etthundra kronor
inkomst, detsamma tillfalla kommunen såsom dess inkomst, även om villkoret
för uppbördens hållande eftergivits.

Beträdande statsunderstödets utbetalande innevarande år i de fall, då
undantag från villkoret om uppbörds verkställande medgives, torde därför
bestämmelse böra meddelas av ungefärligen det innehåll, att där Konungen
medgivit undantag från det i mom. 4 av kungörelsen den 25 juni 1917
stadgade villkor, skall, om understödet uppgår till mer än tjugufem öre
för etthundra kronor inkomst och avkortningsbelopp överstiger vad skattskyldig
efter dess fastställande har att erlägga, det överskjutande beloppet
genom vederbörande kommuns föranstaltande till honom utbetalas.

Det bör ej förbises, att en tillämpning av nu omförmälda undantagsförfarande,
såsom redan antytts, kan erbjuda avsevärda svårigheter. För
framtiden synes därför det syfte, som beträffande innevarande år skulle
ernås genom medgivandet av undantag från villkoret om uppbörds verkställande,
i stället böra vinnas genom ett ytterligare inskärpande av villkorets
förekomst och den tvingande karaktären av detsamma. Därest det
i ovanberörda punkt 47 i sjunde huvudtiteln av årets statsverksproposition
äskade anslag skulle av riksdagen beviljas, synas föreskrifter i detta
avseende böra utfärdas i samband med särskild kungörelse, innefattande
närmare bestämmelser om statsunderstödets utbetalande nästa år».

I anledning av de motioner, i vilka förslag framställts till viss ändring
i grunderna för jämlikt kungl. kungörelsen den 25 juni 1917 utgående
statsunderstöd åt synnerligt skattetyngda landskommuner, har utskottet
i vederbörlig ordning låtit inhämta yttrande av statistiska central- •
byrån rörande storleken av den ökning i det på extra stat för år 1918
för berörda ändamål uppförda förslagsanslaget å 600,000 kronor, som
skulle bliva erforderlig, därest, med i övrigt oförändrade bestämmelser för
understödets utgående, minimum för det skattetryck, vid vilket understöd
finge åtnjutas, sänktes från 10 kronor till 8 kronor, i båda fallen för 100
kronors inkomst, samt den i mom. 6 av nämnda kungörelse angivna skala
bestämdes sålunda,

Utskottets

yttrande.

6 Statsutskottets utlåtande Nr 115.

40 % i den mån skattetrycket överstiger 8 men icke 9 kronor
50 »»»> » » 9»» 10»

60 » » » » » » 10 » * 14 »

75 » » » » » »14 kronor.

Nämnda yttrande återfinnes såsom bilaga vid detta utlåtande.

Vad först beträffar de i ämnet väckta motionerna, i vilka föreslagits
sådan ändring i villkoren för statsbidrags utgående, att dylikt bidrag
skulle tilldelas kommun, när sammanlagda kommunal-, landstings- och
vägskatten inom kommunen överstege 8 kronor per bevillningskrona, har
utskottet icke funnit sig kunna tillstyrka detta förslag. Utskottet vill
visserligen icke bestrida, att, på sätt motionärerna anfört, skattetrycket till
följd av den nu rådande dyrtiden blivit alltmer kännbart för stora grupper av
medborgare, men anser utskottet detta vara förhållandet såväl i städerna som
å landsbygden. Gentemot det i förstomnämnda motionen gjorda påståendet,
att medelskattegränsen i riket för städernas vidkommande skulle hava sänkts,
vill utskottet med stöd av införskaffade upplysningar sålunda framhålla,
att av rikets 103 städer kommunalskatten sedan sistlidet år ökats i 85,
minskats i allenast 6 och bibehållits oförändrad i 12. Enligt kommunala
beskattningen för år 1917 hade endast 3 städer högre utdebitering än 8
kronor per bevillningskrona, under det att år 1918 antalet sådana städer
uppgick till 15. Icke mindre än 12 städer hade sålunda från nästföregående
beskattning — den senare omfattande även prästskatten — kommit
över den av motionärerna för bidrag till landskommuner ifrågasatta gränsen.
Då 1918 är det första år, under vilket statsbidrag av ifrågavarande
art utgår och sålunda någon erfarenhet om verkningarna av detsamma icke
vunnits, synes enligt utskottets mening någon ändring av de härför gällande
bestämmelserna icke redan nu böra utan tungt vägande skäl företagas.
Några sådana skäl hava emellertid enligt utskottets förmenande ej
av motionärerna förebragts.

Beträffande härefter förslaget att vid beräknandet av en kommuns
skattetryck även utgifterna till prästerskapets avlöning skulle medtagas, har
utskottet ej heller ansett sig kunna biträda detta förslag. Utskottet vill i
denna fråga erinra om, att i de pastorat, som ännu ej reglerats enligt
1910 års lönebestäminelser, dylika avgifter ej beslutas å kyrkostämma
utan utgå enligt särskilda av Kungl. Maj:t för varje pastorat utfärdade
resolutioner. Att märka är jämväl, att dessa avgifter i oreglerade pastorat
utgå efter helt andra grunder än kommunalskatten. Enligt prästlöneregleringskommitténs
den 19 juni 1903 avgivna betänkande utgick ej mindre
än 74,6 procent av de under ecklesiastikåret 1896 — 97 å landsbygden debiterade
avgifterna ur jordbruksfastigheter, medan resten uttogs dels såsom

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

7

personliga avgifter och dels av annan fastighet och inkomst. Uppbörden
av avgifterna i oreglerade pastorat sker ej heller i regel i samband med
kommunalskatten utan genom en eller flera av församlingen särskild för
ändamålet utsedda uppbördsman. I reglerade pastorat däremot utgå avgifterna
efter samma grunder som kommunalskatten samt uppföras å kommunens
debetsedlar som kommunalskatt. Skulle därvid högre belopp än
60 öre för 100 kronors inkomst debiterats, undfår pastoratet ersättning
ur kj^rkofondens medel. Vid så olikartade förhållanden, vad angår kommunmedlemmarnas
betungande av ifrågavarande avgifter, har det ej synts
utskottet möjligt att taga hänsyn till sådana utgifter vid beredande av nu
förevarande lättnad av skattetrycket.

Vidkommande slutligen Kungl. Maj:ts i de båda nu förevarande propositionerna
framställda förslag i ämnet har utskottet icke funnit skäl till
erinran mot desamma.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att riksdagen må,

a) med bifall till Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under punkt 47 av sjunde huvudtiteln gjorda framställning
och med avslag å herrar Olssons i Ramsta,
Nilssons i Kristianstad och Halléns ovanberörda motioner,
för tilldelande av statsunderstöd i enlighet med de av
departementschefen i statsrådsprotokollen över finansärenden
den 14 januari och den 19 april 1918 föreslagna
villkor och grunder åt synnerligt skattetyngda landskommuner
å extra stat för år 1919 under sjunde huvudtiteln
bevilja ett förslagsanslag å 600,000 kronor.

b) medgiva att Kungl. Maj:t må för de fall, som i
sistnämnda statsrådsprotokoll omförmälas, i huvudsaklig
överensstämmelse med den i statsrådsprotokollet förordade
bestämmelse, föreskriva särskilt villkor för statsunderstöds
tilldelande.

Stockholm den 7 maj 1918.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 115.

Yttrande.

Bilaga.

Statistiska centralbyrån vill till eu början, under hänvisning till den s. k. skatteutjämningskommitténs
den 3 februari 1917 avgivna betänkande, erinra därom, att de
beräkningar, varpå det i 1918 års riksstat uppförda förslagsanslaget å 600,000 kronor
grundar sig, utförts under antagande, att det varit trycket av år 1914 beslutade skatter,
som skolat lättas, ävensom att den därvid erhållna kostnadssumman uppgick till
520,437 kronor, vilken summa dock, på av kommittén närmare angivna skäl, ansetts
böra höjas till 600,000 kronor, d. v. s. med omkring 15 procent, för att täcka kostnaderna
för lindring av skattetrycket enligt de år 1917 beslutade utdebiteringarna. I
vad män anslagets helopp kan befinnas överensstämma med de understöd, som under
innevarande år komma att utgå, är ännu icke möjligt att bestämt avgöra. Enligt från
Kungl. Finansdepartementet erhållen upplysning [lava emellertid ansökningar om understöd
inkommit från 461 kommuner, medan de år 1915 understödsberättigade kommunernas
antal beräknades utgöra 424. Därest nu finge antagas, att understödens
sammanlagda belopp kommer att uppvisa ungefär samma ökning som kommunernas
antal, skulle det i 1918 års riksstat uppförda förslagsanslaget få auses väl avvägt.

Med utgångspunkt härifrån har den av utskottet begärda beräkningen utförts
för samma år som den utredning, vilken ligger till grund för 1918 års riksstatsanslag.
Antalet kommuner, som enligt den i utskottets skrivelse angivna skalan skulle är
1915 hava varit understödsberättigade, har befunnits uppgå till 1,019, och understödens
sammanlagda belopp har beräknats till 1,781,384 kronor. Om denna summa, i anslutning
till vad nyss anförts, höjes med 15 procent, blir totalkostnaden i runt tal
2,050.000 kronor, och 1918 års förslagsanslag hade alltså bort ökas med 1,450.000
kronor, därest den ifrågasatta skalan tillämpats innevarande år. Vid deuna beräkning
har visserligen ingen hänsyn kunnat tagas till villkoret om viss minimikostnad för
folkskole- och fattigvårdsväsende, men denna omständighet torde icke motivera någon
mera nämnvärd minskning i den beräknade anslagsökuingen.

Stockholm den 15 mars 1918.

LUDVIG WIDELL.

Hugo Burström.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, O. M. Strömberg, G. M. H.

Ekelund, J. Nilsson, C. G. Ekman, II. G. TF. Wrangel, J. L. Widell, A. Pers, greve

N. F. Posse, G. Boman, J. S. Almer och C. I. Asplund samt

från andra kammaren: herrar J. Olofsson i Digernäs, N. A. Nilsson i Kabbarp,
A. Anderson i Råstock, C. Persson i Ställhult, J. Jönsson i Revinge, G. Odqvist, S.

Bengtsson i Norup, J. A. Ingvarson, C. R. Jansson i Falun, A. Wiklund i Brattfors, O.

Nilsson i Örebro och K. A. TF. Björck.

Stockholm 1918, Ivar Haejjeströms Boktryckeri A.-B.

188636