Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
I
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1918 kl. 8 f. m. e. in.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. May.ts
proposition nr 261 med förslag till lag om ändrad
lydelse av § 28, § 29 inom. 1 och § 42 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, till
lag om ändrad lydelse av §§ 21, 22 och 31 i förordningen
om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862
samt till lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 6 och 1
samt §§ 3 och 16 i förordningen om landsting den 21
mars 1862 ävensom om upphävande av § 2 inom. 5 i
sistnämnda förordning, ävensom av i anledning därav
väckta motioner om ändring dels i riksdagsordningen,
dels ock i kommunalförfattningarna.
Närvarande: herrar Mannheimer, Larsson i Västerås, Clason, Bellinder, Hellberg, K. J.
Ekman, von Geijer*), von Mentzer, Olof Olsson, greve Alexander Hamiiton,
von Zweigbergk, Janson i Kungsör, Hallén, Kropp*), Räf, Jansson i Edsbäcken,
Sterne, Hildebrand, von Sneidern och Olsson i Broberg.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Genom en den 12 april 1918 dagtecknad proposition, nr 261, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för samma dag föreslagit riksdagen att
antaga bär nedan intagna förslag till
a) lag om ändrad lydelse av § 28, § 29 mom. 1 och § 42 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862;
b) lag om ändrad lydelse av §§ 21, 22 och 31 i förordningen om
kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862; och
c) lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 6 och 7 samt §§ 3 och 16
i förordningen om landsting den 21 mars 1862 ävensom om upphävande
av § 2 mom. 5 i samma förordning.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 5 samt. 19 käft. (Nr 21.)
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
Berörda proposition har från båda kamrarna hänvisats till konstitutionsutskottet;
och har utskottet i samband med densamma förehaft följande
i ämnet väckta motioner, nämligen
i första kammaren motionerna:
nr 162 och 163 av herr Hellberg,
nr 167 av herr Ström och
nr 169 och 170 av herr von Mentzer; samt
i andra kammaren motionerna:
nr 389 av herr Wikström,
nr 391 av herrar Ericson i Funäsdalen och Johansson i Sollefteå och
nr 394 av herr Sterne.
Kungl. Maj:ts
proposition
nr 261.
De i propositionen framlagda förslagen äro av följande lydelse:
a) Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av § 28, § 29 mom. 1 och § 42 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att § 28, § 29 mom. 1 och § 42 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 skola erhålla
följande ändrade lydelse:
§ 28.
Mom. 1. Kommunalfullmäktiges antal bestämmes i förhållande till
folkmängden sålunda, att:
kommun med 2,000 invånare eller därunder utser.......................... 16
» » över 2,000 till och med 10,000 invånare utser 16—30
» » » 10,000 invånare utser ......................................... 31—40
Kommunens vid kommunalstämma röstberättigade invånare bestämma,
inom nu stadgad begränsning, det antal kommunalfullmäktige,
som bör för kommunen utses.
Mom. 2. I avseende å valbarhet till kommunalfullmäktig, ursäkt
och avsägelse gäller vad i § 13 om ordförande i kommunalstämma stadgat
är.
Kommunalfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den
1 januari året näst efter det, då valet skett. , ,
Konstitutions utskottets utlåtande Nr 21.
3
§ 29.
Mom. 1. För val av kommunalfullmäktige skall kommun med mer
iin 10,000 invånare indelas i valkretsar; har i kommun med högst 10,000
men mer än 2,000 invånare bestämts, att antalet fullmäktige skall vara
högre än tjugu, skall också den kommunen för val av fullmäktige indelas
i valkretsar.
Vid valkretsindelningen iakttages, att varje krets kommer att utse
minst sex, högst femton kommunalfullmäktige efter den beräkningsgrund,
att i allmänhet en kommunalfullmäktig utses för varje tal, motsvarande
det som erhålles, då kommunens mantalsskrivna folkmängd delas med
antalet fullmäktige för hela kommunen; att delar av samma by eller
hemman ej utan synnerliga skäl förläggas till olika valkretsar; att varje
valkrets skall kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje; samt
att antalet fullmäktige för hela kommunen varder, i den mån utan olägenhet
kan ske, lika fördelat på de särskilda valkretsarna.
Indelningen i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets
bestämmes, efter därom av kommunalnämnden uppgjort förslag, av kommunalstämma.
Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.
§ 42.
I avseende på villkoren i övrigt för valbarhet till ledamot eller
suppleant ävensom angående rättighet att uppdraget sig avsäga gäller
vad i § 13. om ordförande i kommunalstämma stadgat är.
Ordinarie ledamöter väljas för fyra år, räknade från och med den
1 januari året näst efter det, då valet skett.
I kommun, där val sker första gången, skall halva antalet ordinarie
ledamöter eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast under
hälften, utses för allenast två år, och böra dessa ledamöter och de, som
skola i fyra år kvarstå, utses genom särskilda val.
Särskilt val av ordinarie ledamöter för kortare tid än fyra år må
ock, efter kommunalstämmans beslut, ske, där sådant i anledning av
beslutad ökning av antalet ledamöter varder nödigt, på det att hälften
av hela antalet ledamöter eller, om detta icke är jämnt, det antal, som
är närmast över eller under hälften, må kunna utses vartannat år.
Avgår ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstid,
anställes fyllnadsval; och bör dylikt val, där ej särskilda omständig
-
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
heter annat föranleda, äga rum å ordinarie kommunalstämma i december.
Den sålunda valde tjänstgör under den tid, som för den avgångne
återstått.
Suppleanterna omväljas till hela antalet vartannat år.
Kommunalfullmäktige och municipalfullmäktige, som valts enligt
hittills gällande bestämmelser, skola frånträda sina befattningar den 31
december 1918, ändå att de utsetts för längre tid;
b) Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse ay §§ 21, 22 och 31 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att §§ 21, 22 och 31 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade
lydelse:
§ 21.
Stadsfullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmängden
sålunda, att:
stad med 2,000 invånare eller därunder utser................................. 16
» » över 2,000 till och med 10,000 invånare utser.......16—30
i> » » 10,000 » » d 20,000 » d ............ 31—40
» » x> 20,000 » » » 40,000 » » 41—50
» » » 40,000 invånare utser.................................................. 51—60
Stadens vid allmän rådstuga röstberättigade invånare bestämma,
inom nu stadgad begränsning, det antal stadsfullmäktige, som bör för
staden utses.
§ 22.
För val av stadsfullmäktige skall stad med mer än 10,000 invånare
indelas i valkretsar; har i stad med högst 10,000 men mer än 2,000
invånare bestämts, att antalet stadsfullmäktige skall vara högre än tjugu,
skall också den staden för val av stadsfullmäktige indelas i valkretsar.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
5
Vid valkretsindelningen iakttages, att varje krets kommer att utse
minst sex, högst femton stadsfullmäktige efter den beräkningsgrund, att
i allmänhet en stadsfullmäktig utses för varje tal, motsvarande det som
erhålles, då stadens mantalskrivna folkmängd delas med antalet fullmäktige
för hela staden; att varje valkrets skall kunna omslutas med en
sammanhängande gränslinje; samt att antalet fullmäktige för hela staden
varder, i den mån utan olägenhet kan ske, lika fördelat på de särskilda
valkretsarna.
Indelningen i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets
bestämmes, efter därom av magistraten uppgjort förslag, av stadsfullmäktige
eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga.
Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.
§ 31.
Stadsfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den 1
januari året näst efter det, då valet skett.
Stadsfullmäktige, som valts enligt hittills gällande bestämmelser,
skola frånträda sina befattningar den 31 december 1918, ändå att de
utsetts för längre tid; samt
c) Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av § 2 mom. 6 och 7 samt §§ 3 och 16 i förordningen
om landsting den 21 mars 1862 ävensom om upphävande av § 2
mom. 5 i samma förordning.
Härigenom förordnas, att § 2 mom. 6 och 7 samt §§ 3 och 16 i
förordningen om landsting den 21 mars 1862 skola erhålla följande
ändrade lydelse ävensom att § 2 mom. 5 i samma förordning skall upphöra
att gälla:
§ 2.
6. Indelningen i valkretsar jämte det antal landstingsmän, som
skall för varje valkrets utses, fastställes efter ovan angivna grunder av
landstinget. Förslag till sådan indelning skall till landstinget avgivas
av Konungens befallningshavande.
6
Konsiitutiomuislcottets utlåtande Nr 21.
7. Varda de förhållanden, vilka legat till grund för den fastställda
ordningen, så ändrade, att jämkning däri till följd av stadgandena i
mom.''1 — 4 här ovan påkallas, eller finnes eljest sådan jämkning nödig,
äge landstinget på Konungens befallningshavandes förslag eller efter inhämtande
av dess yttrande, verkställa jämkningen; och skall, där ej
sådant fall är för handen, som i mom. 8 första stycket eller mom. 9
andra stycket avses, jämkningen ske året innan val av landstingsman
nästa gång äger rum.
§ 3.
För varje valkrets utses tillika suppleanter.
Konungens befallningshavande kungör i god tid före valen, huru
många landstingsmän och suppleanter skola utses för varje valkrets.
§ 16-
Tjänstgöringstid för landstingsman och suppleant är, där han icke
utsetts vid val, som ägt rum med anledning av bestämmelserna i § 2
mom. 8 andra stycket och mom. 9 tredje stycket, fyra år, räknade från
och med den 1 september det år, då valet skett.
Landstingsman och suppleant, som utsetts vid val jämlikt nyss åberopade
bestämmelser i § 2 mom. 8 och 9, äga tjänstgöra från och med
den 1 september det år, då valet skett, och till utgången av tjänstgöringstiden
för övriga landstingsmän och suppleanter.
Rörande landstingsmans- och suppleantbefattnings upphörande i
vissa fall tidigare än ovan sägs stadgas i § 2 mom. 8 tredje stycket
och mom. 9 fjärde stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.
Tjänstgöringstiden för de landstingsmän och suppleanter, som dessförinnan
utses, skall utgå den 31 augusti 1922, där ej enligt stadgandena
i § 16 .tjänstgöringstiden för dem upphör tidigare.
Vad i § 2 mom. 6 enligt dess nuvarande lydelse är stadgat om
landstings åliggande att fastställa valkretsarnas fördelning i grupper skall
icke gälla landsting, som sammanträder år 1921.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
7
I sin motion, nr 102, hemställer herr Hellberg, att riksdagen måtte
besluta följande förändringar i nu gällande förordning om landsting:
att i § 5 mom. 2 c första stycket kommer att lyda: »Valet skall
förrättas sista söndagen i september månad»;
att i samma paragraf mom. 3 a början av andra stycket kommer
att lyda: »Valet, som skall förrättas sista söndagen i september månad»;
att § 16 får den lydelse Kungl. Maj:t föreslagit utom att i de båda
första satserna uttrycket: »från och med den 1 september det år då valet
skett» utbytes mot: »från och med den 1 januari året efter det år då
valet skett»;
att i § 17 första satsen orden: »den andra eller den tredje måndagen
i september månad, allt efter som landstinget en gång bestämmer» utbytas
mot: »den andra måndagen i september månad»; samt
att slutligen övergångsstadgandet avfattas ungefär sålunda:
»Denna lag träder i kraft den 1 juli 1922. Tjänstgöringstiden för de
landstingsmän och suppleanter som dessförinnan utses skall utgå den 31
december 1922, där ej enligt stadgandena i § 16 tjänstgöringstiden för
dem upphör tidigare.»
I motionen nr 163 hemställer herr Hellberg, att riksdagen må besluta
sådan ändring i riksdagsordningen § 17 mom. 1, att uttrycket »under
september månad» utbytes mot »sista söndagen i september månad».
I motionen nr 167 hemställer herr Ström, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kung!. Maj:t måtte utarbeta ett
förslag, att föreläggas för riksdagen, syftande till att åstadkomma att
stadsfullmäktige i Stockholm väljas på så sätt, att samtliga stadsfullmäktige
väljas på en gång.
I motionen nr 169 hemställer herr von Mentzer, att riksdagen måtte
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 261 detta år besluta, att
nedannämnda lagrum i kungl. förordningen om landsting måtte förändras
sålunda,
att första stycket av mom. 2 C. i § 5 kommer att erhålla denna
lydelse: »Valet skall förrättas sista lördagen i september månad»
Herr
Hellbergs
motion
nr 162.
Herr
Hellberg*
motion
nr 1G3.
Herr
Ströms
motion.
Herr
n Mentzers
motion
nr 169.
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
Herr
von Mentzer»
motion
nr 170.
Herr
Wikatröms
motion.
Herrar
Ericsons
i Funäsdalen
och
Johanssons
i Sollefteå
motion.
Herr
Sternes
motion.
att början av andra stycket av mom. 3 Å. i samma § kommer att
erhålla denna lydelse: »Valet, som skall förrättas sista lördagen i september
månad»
och att i första satsen av § 17 orden: »den andra eller den
tredje måndagen i september månad, allt efter som landstinget en gång
bestämmer» utbytas mot orden: »den andra måndagen i september månad».
I motionen nr 170 hemställer herr von Mentzer, att de i riksdagsordningens
§ 17 mom. 1 förekommande orden: »under september månad»,
måtte utbytas mot orden »sista lördagen i september månad».
I motionen nr 389 hemställer herr Wikström, att riksdagen måtte
bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 261 med de ändringar i däri innehållna
lagförslag, som betingas därav, att val till landsting samt stadsoch
kommunalfullmäktige efter viss övergångstid skola gälla för tre år.
I motionen nr 391 hemställa herrar Ericson i Funäsdalen och
Johansson i Sollefteå, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag i
propositionen nr 261, evad däri föreslås uppdelning av stad vid stadsfullmäktigeval
i valkretsar.
I motionen nr 394 hemställer herr Sterne, att uti Kungl. Maj:ts
proposition nr 261 följande ändrade lydelse måtte beslutas i nedanstående
§§ i kommunalförordningarna för landet och för stad.
Kungl. förordningen om kommunalstyrelse på landet.
§ 28.
Mom. 1. Kommunalfullmäktiges antal — — — sålunda, att:
kommun med 2,000 invånare eller därunder utser 16,
kommun med över 2,000 till och med 5,000 invånare utser 16—20,
kommun med över 5,000 till och med 10,000 invånare utser 21—25,
Konstitutionsutskottets utlutande Nr 21.
9
kommun med över 10,000 invånare utser 20—40.
Kommunens vid kommunalstämma — — — kommunen utses.
Mom. 2. I avseende å valbarhet — — — stadgat är.
Kommunalfullmäktige väljes — — — då valet skett.
§ 29.
Mom. 1. För val av kommunalfullmäktige — — — indelas i valkretsar.
Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kommer att utse
minst åtta och högst tjugu kommunalfullmäktige efter den beräkningsgrund,
att — — — på de särskilda valkretsarna.
Indelningen i valkretsar — — — av kommunalstämma.
Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.
Kungl. förordningen om kommunalstyrelse i stad.
§ 21.
Stadsfullmäktiges antal — — — sålunda, att:
stad med 2,000 invånare eller därunder utser 16,
stad med över 2,000 till och med 5,000 invånare utser 16—20,
stad med över 5,000 till och med 10,000 invånare utser 21—25,
stad med över 10,000 till och med 20,000 invånare utser 26—35,
stad med över 20,000 till och med 40,000 invånare utser 36—45,
stad med över 40,000 invånare utser 46—60.
Stadens vid allmän rådstuga--— för staden utses.
§ 22.
För val av stadsfullmäktige — — — indelas i valkretsar.
Vid valkretsindelningen iakttages, att varje krets kommer att utse
minst 10, högst 25 stadsfullmäktige —--- — på de särskilda val
kretsarna.
Indelningen i valkretsar — — — av allmän rådstuga.
Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 5 saml. 19 höft. (Nr 21.)
2
10
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
Historik.
Med avseende å ärendets förhistoria föreligger i Kungl. Maj:ts proposition
en redogörelse, som utskottet tillåter sig att här återgiva:
»I anledning av en vid 1917 års riksdag inom första kammaren
väckt motion (nr 43, av herr Clason) har riksdagen i skrivelse den 9 juni
1917 (nr 308) anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta för 1918 års riksdag
framlägga förslag till sådana ändringar i gällande kommunalförfattningar,
att val till landstingsmän och stadsfullmäktige samt eventuellt även andra
kommunala val i högre grad än nu är fallet bleve sammanförda till en
och samma tidpunkt.
Motionären åberopade i sin ifrågavarande motion vad han yttrat i
en av honom år 1912 väckt motion, som avsåg att vinna en förlängning
av valperioderna för såväl politiska som kommunala val. Hans utgångspunkt
i denna senare var, att man borde inom alla områden av
det moderna samhällslivet eftersträva att med förhandenvarande arbetskrafter
ernå bästa möjliga arbetsprodukt, samt att slöseri med arbetskraft
ur ingen synpunkt vore gagneligt. Ett sådant slöseri ägde rum
på grund av nuvarande anordningar av de politiska och vissa av de
kommunala valen. Valproceduren vore mera omfattande och mera invecklad
än tidigare och krävde för sin tillämpning betydligt längre tid
och vida större apparat. En valstrid komme under sådana förhållanden
att taga i anspråk långt mera tid, krafter och kostnader än under tidigare
dagar. Motionären uttalade därför såsom önskvärt, att valen finge
större effektivitet genom längre funktionstid för de valda, och föreslog
i motionen år 1912 en funktionstid för andrakammarledamöter av 4 år
samt för landstingsmän och stadsfullmäktige av 6 år. Denna motion
avslogs av riksdagen.
1 motionen vid 1917 års riksdag vidhöll motionären förslaget om
4-åriga valperioder för val av andrakammarledamöter. Beträffande åter
de kommunala valen framhöll motionären närmast det önskvärda i, att
dels de olika slagen av dessa sammanfördes till samma tidpunkt, så att
dubbla valstrider undvekes, och dels att reglerna om att halva uppsättningen
skulle väljas vart annat år bortfölle. Han påvisade, att, med nuvarande
anordning av valen, under 10 år 24 valkampanjer av mer eller
mindre politisk karaktär komme att utkämpas, under det att man genom
valens sammanförande och borttagandet av regeln om den successiva förnyelsen
kunde vinna, att på 10 år endast 5 valkampanjer behövde förekomma.
De val, som borde sålunda sammanföras, vore egentligen valen
av landstingsmän samt av stadsfullmäktige. Eventuellt kunde man tänka
sig ändring även beträffande andra kommunala val. Motionären ifrågasatte
också, huruvida icke valperioderna kunde utsträckas. Slutligen an
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
11
eåg lian böra undersökas, huruvida icke de på nämnda sätt sammanförda
kommunala valen borde sättas i relation till andrakammarvalen, antingen
så att alla sammanfördes till en gemensam tidpunkt vart fjärde år eller
så att val hölles vart annat år, den ena gången andrakammarval, den
andra gången kommunala val.
Riksdagen, som i huvudsak anslöt sig till motionärens synpunkter,
fann det vara synnerligen önskvärt, att en anordning, innebärande att
valstriderna icke allt för ofta förekomme, kunde genomföras. I riksdagens
skrivelse framhölls, att bland de kommunala valen särskilt landstingsmanna-
och stadsfullmäktigevalen under senaste år fått en allt starkare
utpräglad politisk innebörd och därmed också medfört valkampanj er, i
omfattning jämförliga med dem, vilka andrakammarvalen framkalla, och
föranledande olägenheter av samma art som dessa. Om man ville försöka
att genomföra en sådan anordning, att valstriderna icke allt för
ofta återkomme, borde man otvivelaktigt fatta såväl de kommunala som
de i egentlig mening politiska valen i ögonsikte. Bland de olika utvägar
för frågans lösning, som motionären antytt, ansåge riksdagen den
anordning vara mest tilltalande, att val av något av ifrågavarande slag
förekomme endast vart annat år, var annan gång andrakammarval och
var annan gång de till gemensam tidpunkt sammanförda kommunala
valen. Valperioderna för andrakammarvalen skulle alltså utsträckas till
4 år. I fråga om de kommunala valen skulle nuvarande valperioder bibehållas
men regeln om den successiva förnyelsen bortfalla, så att vederbörande
korporation bleve på en gång vald i sin helhet. Och uttalade
riksdagen, att även vid dylika val det proportionella valsystemet erbjöde
garantier för nödig kontinuitet i de kommunala ärendenas handläggning.
Riksdagen antog i anledning av motionen sådana grundlagsändringar,
som erfordrades för genomförande av en 4-årig valperiod för andra kammaren.
I fråga om ändringar beträffande de kommunala valen borde
en utredning genom Kungl. Maj:ts försorg ske. Denna, som borde bygga
på den förutsättningen att valen till andra kammaren bleve fyraåriga,
borde i första rummet giva vid handen, vilka slag av kommunala val,
som skulle beröras av den ifrågasatta omläggningen. Riksdagen hade
för sin del utgått från, att detta skulle bliva fallet med landstingsmannaoch
stadsfullmäktigval, men ville icke uttala sig om i vad mån en omläggning
kunde anses lämplig och genomförbar med avseende på de
i egentlig mening kommunala valen på landet. Med avseende på de
val, som ansåges böra inbegripas i omläggningen, finge utredningen givetvis
icke bindas vid den anordning, vilken av riksdagen antytts såsom
närmast till hands liggande. Åven andra vägar borde, i anslutning till
12
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
Departements
chefen.
vad i motionen anförts, tagas i betraktande, så t. ex. möjligheten att
till ett och samma valtillfälle sammanföra de politiska och de kommunala
valen.»
Riksdagens ovan omförmälda skrivelse remitterades av Kungl. Maj:t
till vissa myndigheter, vilkas yttranden i den kungl. propositionen återgivas
å sid. 10—26.
För egen del har departementschefen till stöd för sin hemställan
anfört följande:
»Av de inkomna yttrandena synes mig tydligt framgå, ej blott att
en allmän uppfattning råder, att nuvarande ordning med avseende å
valen medför stora uppoffringar av tid, möda och penningar utan motsvarande
fördelar, utan även att hos valmännen alstrats en viss likgiltighet
mot de allt för tätt återkommande valstriderna. En allmän känsla tyckes
också råda, att något bör göras i den riktning, på vilken riksdagens
skrivelse visar hän. För min del är jag även av den åsikt, att inskränkning
i viss mån bör ske i valförrättningarnas antal. Men jag vill å andra sidan
betona, att man icke bör låta förleda sig att härvidlag gå för långt.
Den utveckling i fråga om politisk och kommunal självstyrelse, till vilken
vårt land nått, icke blott nödvändiggör avsevärda uppoffringar från
allmänhetens sida utan förutsätter jämväl hos valmännen en mogenhet
och vakenhet i politiska ting, vilka ingalunda kunna vinnas utan viss
övning och sålunda icke, i händelse valmännens intresse för allmänna angelägenheter
endast vid sällsynt återkommande valtillfällen hålles vid liv.
Lika olämpligt som det är att nödga till valstrider så ofta, att valmännen
tröttna vid valen, lika felaktigt torde det vara, att låta valmännen
så sällan få aktivt deltaga i det politiska och kommunala livet, att deras
intresse för allmänna angelägenheter på den grund slappnar. Men icke
endast av detta skäl synes man böra med viss varsamhet gå fram på den
av riksdagen antydda vägen. Därtill kommer nämligen också, att de
utvägar, som för vinnande av ifrågavarande syfte måste tillgripas, innebära
sådana olägenheter av olika slag, att man på denna grund måste
känna sig tveksam, hur långt man bör gå.
I första rummet gäller att taga ståndpunkt till frågan om avskaffande
av reglerna om landstingens och stadsfullmäktigkorporationernas
successiva förnyelse. På grund av vissa olikheter mellan förhållandena
vid landstingsval och vid stadsfullmäktigval bör denna fråga prövas
särskilt för vardera av de två korporationerna.
Den successiva förnyelsen av landstingen åstadkommes därigenom,
att halva antalet valdistrikt väljer ena gången och den andra hälften
Konstitutionsutskottets utlutande Nr 21.
13
nästa gång. En ändring härvidlag, så att samtliga valdistrikt välja
vid samma tillfälle vart fjärde år, bör ej möta större betänkligheter.
Visserligen kommer i sådant fall en förändring i den allmänna opinionen
att med större styrka än nu öva inflytande på landstingens sammansättning.
Men då i allt fall i följd av det proportionella valsättet
sådana ändringar kunna antagas endast mera sällan åstadkomma några
större omkastningar i landstingens sammansättning, torde den föreslagna
åtgärden, vad landstingen vidkommer, icke kunna anses förknippad med
någon större olägenhet.
Även stadsfullmäktige förnyas för närvarande med halva antalet vart
annat år, men varje val sker för staden i dess helhet, så att hela valmanskåren
däri deltager. Om nu en sådan ändring skulle ske, att samtliga
fullmäktige komme att väljas på en gång, skulle detta uppenbarligen
för valmännen medföra en avgjord lättnad, och ändring är således
ur denna synpunkt ännu starkare motiverad för stadsfullmäktige än för
landstingen. Den från vissa håll uttryckta farhågan, att kontinuiteten i
fullmäktiges verksamhet därmed skulle äventyras, kan icke tillmätas
någon egentlig betydelse på samma grund som nyss anförts rörande
landstingen, nämligen att det proportionella valsättet tryggar mot allt
för tvära omkastningar. Däremot framträda i städerna andra betänkligheter.
Enär antalet fullmäktige är i förhållande till folkmängden relativt
högt, i synnerhet i de mindre städerna, skulle valens förrättande på en gång
för hela antalet komma att öka möjligheterna för smågrupper bland väljarne
att göra sig gällande enligt det proportionella systemet. I en stad,
som har 30 stadsfullmäktige, skulle eu grupp eller ett kotteri, innehavande
en 30-del av hela väljarkårens rösttal, äga möjlighet att insätta
en representant, huru olämplig han än vore, under det att för närvarande
det åtminstone fordras, att gruppen disponerar en 15-del av rösttalen,
för att den skall kunna utöva sådan makt. Dessutom visar erfarenheten,
att, på grund av vissa brister i den nu gällande proportionella
metoden, vid starkare splittring inom ett parti ganska små minoriteter
hava möjlighet att giva ett val en opåräknad utgång, och denna
möjlighet ökas, ju större det antal platser är, som valet avser. En sådan
oförmånlig inverkan av valens sammanförande kunde emellertid väsentligen
förekommas dels genom sådana ändrade bestämmelser angående
valkretsindelning, att även städer med mindre än 10,000 invånare må
kunna indelas i valkretsar samt att varje krets får att utse högst t. ex.
15 fullmäktige, och dels genom nedsättning av antalet stadsfullmäktige
i städer, som ej indelas i valkretsar. Såsom eu annan olägenhet skulle
kunna anföras, att i mindre städer, där lämpliga krafter för det kom
-
14
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
munala arbetet icke alltid stå till buds, det måste anses som en nackdel,
att, om en inom annan ort för sådant arbete använd person inflyttat
eller någon, som på grund av offentligt uppdrag nödgats avsäga sig
mäktigskapet, åter ställes till förfogande, det måste dröja en något
längre tid, innan man kan taga en dylik person i anspråk för kommunalförvaltningen.
Sådana fall torde emellertid vara jämförelsevis sällsynta och kunna
tydligen ej anses vara av den vikt, att de skulle få utgöra binder för
den ifrågasatta förändringen.
På grund av det sålunda anförda finner jag mig därför böra tillstyrka
ändringar av bestämmelserna såväl om landstingsmannaval som
om stadsfullmäktigval i sådan riktning, att den successiva förnyelsen av
dessa korporationer upphör, dock med de ändringar i fråga om antalet
stadsfullmäktige och valkretsindelningen vid stadsfullmäktigval, som
nyss blivit omförmälda.
Det har ifrågasatts, att inskränkning i de kommunala valkampanjerna
skulle kunna ske på annan väg än den nu av mig förordade, nämligen
genom förlängning av mandattiden, i vilket fall den hittills gällande
regeln om successiva nyval för hälften av vederbörande representation
varje gång kunde kvarstå. Då enligt det vilande grundlagsförslaget
andrakammarvalen skulle komma att förrättas vart fjärde år, torde en
förlängning av tiden för de kommunala mandaten, för att ej motverka
syftet med de föreslagna ändringarna, böra innefatta en utsträckning av
denna tid till åtta år. Mot ett dylikt utsträckande av mandattiden talar
emellertid vad i allmänhet anföres mot långa valperioder, nämligen
att representantförsamlingen icke kommer att vara ett tillräckligt troget
uttryck för folkmeningen, som ju under så lång tid kan hava ändrat sig
betydligt. Det kan ej heller förnekas, att åtta år även ur andra synpunkter
är en allt för lång tid för kommunala mandat. Om i eu tid av brist
på dugliga kandidater till fullmäktig valts en person, som sedan visar
sig mindre lämplig, så skulle, om mandattiden vore åtta år, det uppen
barligen
komma att dröja alltför lång tid, innan han kunde bliva ersatt
med någon annan. Då man vidare måste beräkna, att under så lång
tid som åtta år i en mängd fall ordinarie ledamöter komme att avgå,
och då erfarenheten visar, att det ofta icke är lätt att få lämpliga namn
på efterträdarplatserna å valsedlarna, är fara värt, att kvalitén hos representantförsamlingarna
komme att avsevärt minskas genom en dylik utsträckning
av mandattiden. Jag kan på dessa grunder icke ansluta mig
till förslaget om en förlängning av mandattiden. Uttalandena från de
hörda myndigheterna och korporationerna gå ju också avgjort mot en
sådan ändring.
Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 21.
15
I det föregående har lämnats öppet, huruvida och i vilken omfattning
ändring i ifrågavarande hänseenden borde vidtagas även beträffande
andra slag av allmänna kommunala val än landstingsmanna- och stadsfullmäktigval.
Dessa andra val äro av fyra särskilda slag: 1) val inom
den kyrkliga kommunen (såväl i stad som på landet), såsom av kyrkoråd,
skolråd m. in., 2) val av drätselkammare och andra styrelser i städer,
som ej hava stadsfullmäktige, 3) val på landet av kommunalnämnd och
andra styrelser samt 4) val av kommunalfullmäktige och municipalfullmäktige.
Vad de tre första kategorierna beträffar torde man kunna påstå, att
i regel dessa val ej föranleda valkampanjer av någon betydelse och att
vid dem de politiska synpunkterna spela eu ganska underordnad roll.
Här är ju i det hela fråga om val av rena förvaltningsmyndigheter.
Skulle man genom att sammanföra nu berörda val med andra val bidraga
att giva dem eu politisk anstrykning, vore därav knappast några fördelar
att hämta.
Tveksammare är frågan, huru man bör ställa sig till den fjärde
kategorien, eller valen av kommunalfullmäktige och municipalfullmäktige.
Sedan numera allt flera av de folkrikare kommunerna på landet övergått
att bliva »städer under landsrätt», kan man tilläventyrs göra gällande,
att i de flesta av de kommuner, där kommunalfullmäktige utses,
den politiska livaktigheten ej är så stor, att valkampanjerna vid deras
tillsättande bliva av avsevärd omfattning. Å andra sidan må framhållas,
att kommunalfullmäktige ju utgöra representantförsamlingar, dit valen
ske efter proportionell metod och efter huvudsakligen samma regler som
de vid stadsfullmäktigevalen tillämpade. Förhållandena i dessa kommuner
och i de mindre städerna torde väl också i huvudsak vara likartade.
Riktigast synes därför vara att låta kommunalfullmäktigvalen följa
samma regler som stadsfullmäktigvalen. Detsamma bör då också gälla
om municipalfullmäktigvalen.
Riksdagen har slutligen ansett, att vid utredningen borde tagas i
betraktande möjligheten att inskränka valkampanjernas antal genom
sammanförande av skilda val till ungefär samma tid på året.
Genom att sammanföra landstingsmanna- och stadsfullmäktigvalen
med andrakammarvalen, såsom i åtskilliga av de avgivna yttrandena
föreslagits, skulle man i största möjliga måtto uppnå en dylik inskränkning.
Åven bortsett från vissa praktiska svårigheter, som anordnandet
av så många olika val tätt inpå varandra skulle möta, kan mot nämnda
anordning anmärkas, att ur den principiella synpunkt, som ovan framhållits,
en så långt gående minskning av antalet valkampanjer, varigenom
16
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
dessa komme att inskränkas till en vart fjärde år, varken kan anses
påkallad eller tillrådlig. Ej heller kan förnekas befogenheten av de
anmärkningar, som gjorts därom, att vid sammanförande av så många
skilda val intresset för det ena valet lätt kunde förtaga intresset för de
andra.
Ungefär enahanda erinringar kunna, om också ej med lika- styrka,
framställas mot förslagen att sammanföra andrakammarvalen med landstingsmannavalen
eller att sammanföra dessa båda val och stadsfullmäktigvalen
i de städer, vilka hava att utse ledamöter av första kammaren.
Enligt dessa förslag skulle valmännen på landet endast en gång vart
fjärde år hava att deltaga i valkampanjer med politisk anstrykning,
under det att för närvarande under en period av sex år fem valkampanjer
förekomma.
Mot ett sammanförande av landstingsmanna- och stadsfullmäktigval
torde visserligen icke ur nyss antydda synpunkter starkare betänkligheter
kunna anföras. De valstrider, som av dessa båda slags val föranledas,
hava särskilt under senare år fått en mer eller mindre tydligt framträdande
politisk prägel, men de äga dock väsentligen lokal betydelse. Ett
förryckande av det ena valet genom dess sammanförande med det andra
torde därför knappast vara att befara. Antalet valstrider av hel- eller
halvpolitisk karaktär skulle, under förutsättning av den successiva förnyelsens
avskaffande, nedsättas till en vart annat år, ett antal, som
synes rimligt. Det skäl, som förnämligast talar emot ett förslag i denna
riktning, är emellertid de praktiska svårigheter, som möta mot valens
sammanförande.
Vad först angår frågan, huruvida nämnda val må kunna sammanföras
till en enda förrättning, är att märka, att endast ett ringa fåtal av
de hörda myndigheterna och korporationerna vågat förorda en dylik åtgärd.
Man kan icke förneka den fara, som föreligger, att, huru man än
söker ordna en sådan gemensam förrättning, densamma skall för valmännen
bliva en källa till oreda och förvirring. Jag har därför ansett
tanken på ett sammanförande av valen till en förrättning böra åtminstone
för närvarande uppgivas. Medgivas måste emellertid att, om valen
icke kunna sålunda sammanslås, de fördelar, man genom sammanförandet
velat vinna, i avsevärd grad skulle minskas. Åtskilligt synes dock
vara att vinna redan genom att sammanföra ifrågavarande val inom en
viss kortare tidrymd på sätt i flertalet av de avgivna yttrandena förordats.
Frågan blir då, till vilken tid valen lämpligen skulle förläggas. Mot
ett sammanförande av valen på det sätt, att fullmäktigvalen förflyttades
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
17
till den nu för landstingsinannavalen bestämda månaden, mars, har i
avgivna yttranden anmärkts, att, så vida icke man vidtoge den ändring
i funktionstiden för stadsfullmäktige, att denna komme att löpa från
någon tid på våren t. ex. den 1 april, allt för lång tid skulle lörflyta,
innan de nyvalde ledamöterna Unge träda i tjänst. En dylik ändring av
funktionstiden synes mig innebära en allt för genomgripande omläggning
av den nuvarande hittills såsom lämplig ansedda ordningen, enligt vilken
de kommunala representanternas funktionstid sammanfaller med kalenderåret,
för att man i detta sammanhang bör ifrågasätta en åtgärd av
nu antydda beskaffenhet. Att åter utan att vidtaga en sådan omläggning
av funktionstiden förlägga fullmäktigvalen till mars finner jag i
hög grad olämpligt. De fullmäktige, som vid valet fallit igenom, skulle
i så fall i över ett hälft år få fortfara med sin tjänstgöring. Olägenheterna
av en sådan ordning äro uppenbara.
Vad nu sagts om mars såsom tid för stadsfullmäktigvalen gäller
givetvis med lika fog om övriga månader under våren.
Ett förflyttande av landstingsinannavalen till hösten möter förhållandevis
mindre betänkligheter. Visserligen torde det icke låta sig. göra
att genomföra en sådan ordning, att valen till landstingen ske, innan
dessa på hösten sammanträda. Landstingens sammanträden kunna nämligen
ej i tiden avsevärt framflyttas, enär i så fall bleve omöjligt att i
sammanhang med kronoskatten samma år upptaga de av landstingen
uttaxerade beloppen. Då för prövning av eventuella besvär över valen
icke allt för kort tid måste ligga mellan valen och landstingssammanträdena,
skulle, om man ville vidhålla nämnda tanke, bliva nödigt att
utsätta valen till någon tid på sommaren, något som väl icke gärna bör
komma i- fråga med hänsyn till det då pågående jordbruksarbetet. Man
måste alltså utgå från att, om landstingsinannavalen förläggas till hösten,
de nyvalda landstingsmännen icke kunna komma att tjänstgöra förr än
vid de landstingssammanträden, som äga rum det följande året. Några
avsevärda praktiska olägenheter härav torde dock ej vara att befara, då
landstingen endast i sällsynta fall hålla sammanträden på annan tid än
den ordinarie, och man för övrigt skulle kunna låta funktionstiden för
landstingsmannen inträda vid början av det efter valet följande kalenderåret.
Från nu antydda synpunkt kan alltså hinder icke anses föreligga
att samnianföra ifrågavarande val till hösten. Däremot synas möta vissa
svårigheter i andra avseenden mot en dylik anordning.
I och för sig vore önskligt, att valen kunde förläggas till september,
som i allmänhet ansetts lämplig såsom valmånad, och till någon dag
.efter det landstingen för året hållits. I så fall måste man emellertid an
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 5 sand. 19 höft. (Nr 21.) 3
18
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
tingen förordna om upprättande av särskild vallängd för ifrågavarande
val, vilken åtgärd under nu rådande förhållanden knappast skulle uppväga
därav förorsakade besvär och kostnader, eller också nöja sig med
att för valen tillämpa den föregående år upprättade kommunala röstlängden.
Att emellertid vid stadsfullmäktigvalen använda denna äldre röstlängd,
i stället för att, såsom nu, begagna den samma höst upprättade
röstlängden, innebär en avgjord olägenhet och en avsevärd försämring
av nuvarande ordning. Den äldre röstlängden hänför sig ju till förhållandena
ett år tidigare än den senare röstlängden gör och avviker sålunda
beträffande t. ex. avflyttade eller inflyttade personer betydligt mera
från förhållandena vid valen än den sistnämnda. Mot ett förläggande av
stadsfallmäktigvalen till den nu ifrågasatta tiden talar även, att i sådant
fall de fullmäktige, som icke omvalts, skulle omkring tre månader, således
en avsevärd tid, fortfarande uppehålla sina befattningar, för vilka
de givetvis icke längre kunde hysa samma intresse.
En tillämpning av det löpande årets röstlängd förutsätter, åtminstone
vad angår de folkrikare kommunerna, att valen icke utsättas tidigare
än till början av december eller slutet av november. Att sätta
tiden än längre tillbaka torde näppeligen vara möjligt utan att bryta det
samband, som råder i fråga om röstlängds samt debiterings- och uppbördslängds
upprättande och granskning. Jag vill i detta avseende
framhålla, att då kommunernas utgifts- och inkomststat är beroende av
beskattningsmyndigheternas beslut angående taxeringen och det svårligen
kan ifrågasättas, åtminstone i detta sammanhang, att avsevärt inskränka
de för olika taxeringsmyndigheters arbete redan nu knappt tillmätta
tidrymder, man icke gärna kan tänka på att utsätta tiden för den
stämma, som jämlikt § 17 i förordningen om kommunalstyrelse på landet
skall hållas i oktober för bestämmande av kommunens utgiftsoch
inkomststat, tidigare än till omkring den 1 oktober. Med hänsyn
vidare därtill, att vederbörande kommunalmyndighet åtminstone i de
större kommunerna lärer behöva omkring en månad för upprättande av
debiterings- och uppbördslängd, samt att såväl denna längd som röstlängden
jämlikt § 65 i berörda förordning skola före justeringsstämman
hållas tillgängliga fjorton dagar, torde man icke kunna beräkna, att
denna stämma, som enligt nu gällande stadganden skall hållas i december,
kan äga rum tidigare än i mitten eller slutet av november. V al,
vid vilka den nya röstlängden skall komma till användning, synas alltså
kunna ske tidigast i slutet av november eller början av december.
På många håll har man också utgått från, att de sammanförda valen
böra förrättas under december, till vilken månad stadsfullmäktigvalen
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
19
redan nu äro förlagda. Att pålägga magistraterna under denna i vanliga
fall bråda tid ytterligare förrättandet och uträknandet av landstingsmannavalen
i städerna torde emellertid knappast vara försvarligt. I detta
hänseende må framhållas, att besväret med stadsfullmäktigvalen, därest
successiv förnyelse av stadsfullmäktigkåren ej vidare skall äga rum,
givetvis kommer att bliva betydligt mera betungande än för närvarande.
Åven för domhavandena skulle det bliva en i hög grad pressande
börda att jämte övriga göromål vid denna tid ombestyra sammanräkningarna
av landstingsmannavalen på landet. Uppenbart är, att det ej heller för
valmännen kan vara önskligt att få landstingsmannavalen förlagda till
julmånaden; och särskilt torde för lantbefolkningen inom vissa delar av
vårt land denna tid vara synnerligen olämplig.
Något annorlunda skulle förhållandena ställa sig, om en bestämd
valdag för de politiska valen komme till stånd samt rösträtten i kommunerna
blir mindre skiljaktig än nu från den politiska. Sista söndagen
i september eller första söndagen i oktober kunde då lämpligen
bliva valdag, vart annat år för de politiska valen och vart annat år för
stadsfullmäktig- och landstingsmannavalen. Detta är enligt min mening
det mål, vartill man bör sträva i förevarande hänseende. Men för närvarande
möta såväl mot denna anordning som mot ett sammanförande
av landstings- och stadsfullmäktigvalen överhuvud så stora olägenheter,
att jag ansett mig icke böra tillstyrka ett frångående i nämnda hänseende
av nuvarande ordning för berörda val. Såväl landstingsmannavalen
som fullmäktigvalen torde alltså tillsvidare böra hållas å nu stadgade
tider.
Skola emellertid, såsom i det föregående förordats, valen till varje
korporation ske vart fjärde år och omfatta denna i sin helhet, ställes
man inför frågorna, huruvida de lämpligen böra alla försiggå under ett
och samma år och i vilken tidsrelation de böra ställas till andrakammarvalen.
Riksdagens mening, att de kommunala valen böra hållas
alternerande med de politiska, har i flertalet av de avgivna yttrandena
rönt anslutning. Denna ordning förefaller också vara den ändamålsenligaste.
I enlighet härmed skulle valen till andra kammaren komma
att äga rum åren 1920, 1924 etc., under det att ifrågavarande kommunala
val skulle hållas åren 1922, 1926 etc.
Såsoin i det föregående nämnts nödvändiggör bortfallandet av reglerna
om den successiva förnyelsen, vad fullmäktigvalen angår, vissa
ändrade bestämmelser om kommunernas indelning i valkretsar och om
fullmäktiges antal. I dessa avseenden har jag ansett böra stadgas, att
kommun med 2,000 invånare eller därunder skall utse 16 fullmäktige,
20
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
Motionerna.
att kommun med flera men högst 10,000 invånare har att utse 16—30
fullmäktige, att om antalet fullmäktige i sådan kommun bestämmes till
mer än 20, den kommunen skall indelas i valkretsar, samt att för varje
krets må utses minst 6, högst 15 fullmäktige.
Tillräckliga skäl att, på sätt länsstyrelsen i Kristianstads län hemställt,
utsträcka den nu föreskrivna tiden av 14 dagar, inom vilken sammanräkningen
av kommunalfullmäktigval skall påbörjas, har jag icke
ansett föreligga.
Vad därefter angår frågan om ändring av de för Stockholm gällande
bestämmelserna om stadsfullmäktigval, så synes visserligen principiellt
ett bibehållande av regeln om fullmäktigkorporationens successiva förnyelse
icke vara mera påkallat för Stockholms del än eljest för de större
städerna. Men å andra sidan måste man taga i betraktande, att Stockholm
sedan gammalt i kommunalt hänseende intagit en särställning och
att antalet stadsfullmäktige där är betydligt mycket större än i någon
annan stad. Härtill kommer, att, såsom stadsfullmäktige i Stockholm
framhållit, nu gällande föreskrift, enligt vilken val till stadsfullmäktige
därstädes skall äga rum vart annat år i stället för varje år, såsom tidigare
var stadgat, infördes så nyligen som år 1911. Med hänsyn härtill
och till den avvisande hållning såväl stadsfullmäktige som myndigheterna
i Stockholm intagit till förslaget har jag funnit tills vidare inga ändringar
i förevarande hänseende böra vidtagas i de för Stockholm gällande
reglerna.
Beträffande tiden för ikraftträdandet av de nu förordade ändringarna
torde böra göras skillnad mellan de olika slagen av val. Valen till fullmäktigkorporationerna
i deras helhet synas böra redan i år förrättas
enligt de nya reglerna, varav skulle följa, att de fullmäktige, som valts för
tid efter den 31 december 1918, böra frånträda sina befattningar nämnda
dag. Då landstingsmannavalen för innevarande år redan till största
delen hållits, kan enligt den av mig angivna planen val, omfattande
samtliga landstingsmän, äga rum först år 1922. Ändringarna i förordningen
om landsting böra därför träda i kraft den 1 januari 1922, och
val av landstingsmän och suppleanter, som ske dessförinnan, avse endast
tiden till den 1 september 1922.»
Herr Hellberg har till stöd för de av honom i motionerrla nr 162
och 163 gjorda yrkandena anfört följande:
»I överensstämmelse med de önskemål, som uttalats i den skrivelse
fjolårets riksdag avlät till Kung! Maj:t i samband med sitt beslut om
förlängning av valperioden för andra kammaren från tre till fyra år, har
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
21
Kungl. Maj:t i propositionen nr 261 till årets riksdag föreslagit bl. a.
den förändring i bestämmelserna om stadsfullmäktige- och landstingsmannaval,
att dessa val endast skola förrättas vart fjärde år och sålunda
omfatta de respektive representantförsamlingarnas samtliga medlemmar.
Om detta förslag vinner riksdagens bifall och det vilande grundlagsändringsförslaget
om andra-kammarperiodens förlängning blir antaget,
skulle därigenom en regelbunden växling av politiska och kommunala
val med ett valfritt års mellanrum komma att inträda i stället för den
nuvarande oordningen i de olika valslagens inbördes förhållanden, som
bl. a. medför, att tre val tid efter annan infalla under samma år. Men
den större reda, som i de föreslagna ändringarna avses, skulle bli ännu
fullständigare, om åtminstone de två stora valeu, riksdags- och landstingsmanuavalen,
förlädes till samma tid på året och helst till en bestämd
dag. Vore det en gång för alla fastställt, att dessa båda val
skulle infalla på den dagen växelvis t. ex. alla jämna år, så att den
ordningen inginge i folkmedvetandet och folkvanan, komme därmed i
våra valförhållanden att inträda en regelmässighet och stadga, som säkerligen
skulle bidraga till den önskvärda ökning i de röstandes antal, som
i vårt vidsträckta och glesbefolkade land bör främjas så mycket som
möjligt på annat sätt, då det av olika, inte minst av praktiska skäl, inte
funnits tillrådligt att införa röstplikt.
Enligt gällande bestämmelser skola som bekant landstingsmannavalen
förrättas under senare delen av mars och riksdagsmann avalen i
september. Av dessa valtider har den förra i ett viktigt avseende visat
sig mindre lämplig. Sedan landstingsmannavalen fått en så stark politisk
karaktär som de numer äga och till följd därav föregås av en hela
landet omfattande valstrid, medför det uppenbara olägenheter, att de förrättas
under den tid riksdagen är samlad. Vid de möten, som för dem
anordnas, begäres i stor utsträckning föredrag av riksdagsmän. Om då
dessa, som naturligt är, så vitt möjligt söka tillmötesgå önskningarna
om en sådan deras medverkan i valstriden, så kan det inte ske utan att
de försumma riksdagsarbetet. Erfarenheten har också visat, att under
veckorna närmast före landstingsvalen ett mycket stort antal folkrepresentanter
äro borta från utskottens och kamrarnas sammanträden. Denna
påföljd av landstingsvalens förläggning till våren är påtaglig. Och
skulle, vilket visserligen knappast är tänkbart, riksdagsmännen allmänt
vägra sin medverkan till dessa val, så bleve även den påföljden menlig,
då valmännen därigenom måste umbära den ledning de önska. En förflyttning
av landstingsvalen till eu annan årstid är redan av dessa ganska
viktiga skäl oneklig.
22
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
Någon liknande anledning att förändra tiden för riksdagsmannavalen
synes däremot icke föreligga. Sedan mer än ett 20-tal år ha de varit
förlagda till den månad, som utgör en gränstid mellan sommar och höst,
en tid som i allmänhet genom friskt och vackert väder samt torra och
dammfria vägar i de flesta delar av landet väl lämpar sig för de »folkvandringar»
som föranledas av valen. Någon tjänligare tid för dessa
torde knappast stå till buds, helst som riksdagens samvaro under årets
5—6 första månader väl utgör ett avgörande skäl mot deras förläggning
till denna och den närmast därefter följande tiden. Om riksdagsoch
landstingsmannavalen skola äga rum under samma årstid, synes
därför enda möjligheten vara att även de senare äga rum under förhösten.
Om också önskemålet att för båda dessa val få en viss bestämd dag
fasthålles, så synes denna dag böra infalla i slutet av september. Den
bör nämligen komma på tillbörligt tidsavstånd efter landstingens sammanträden,
vilka som bekant börja i somliga län andra, i somliga tredje
måndagen i nämnda månad. Uppenbart olämpligt vore, om dessa sammanträden,
låt vara endast en gång vart fjärde år, skulle hållas sedan
nyval av tingens ledamöter redan ägt rum, medan det åter förefaller rätt
naturligt att nyvalen inträffa kort efter att det gamla landstinget haft
sitt sista sammanträde.
Då det nu emellertid i en annan kungl. proposition till årets riksdag,
nr 277, har föreslagits, att tiden för landstings lagtima möte skall
kunna utsträckas till 10 dagar, så skulle det, om detta förslag nu eller
något liknande framdeles vinner riksdagens bifall, i några fall kunna inträffa,
att det gamla landstinget inte hunnit avsluta sina arbeten innan
det nya skall väljas. En sådan tänkbar om än väl mindre sannolik
sammanstötning kan då förebyggas antingen därigenom att alla landsting
sammanträda så tidigt, t. ex. andra måndagen i september, att de
hinna åtskiljas i erforderlig tid före valen, eller ock därigenom att valen
skjutas över till första veckan av oktober, vilken torde vara ur olika synpunkter
för dem ungefär lika lämplig som den sista i september. Av
dessa båda möjligheter torde dock den förra vara att föredraga, då en
flyttning av vissa landsting från en vecka till den närmast föregående
väl får anses vålla mindre rubbning av det bestående än riksdagsmannavalens
utflyttning ur en hävdvunnen månad in i en annan.
Men om sålunda valdagen bör falla inom sista veckan av september,
så återstår frågan vilken veckodag som lämpar sig bäst därtill.
Funnes det möjlighet att få en vardag fri under hösten, som alldeles
saknar helgdagar, så vore det mycket tilltalande att utse den sista
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
23
septemberlördagen till riksvaldag. Den viktigaste allmänt medborgerliga
iörrättningen skulle då medföra ett slags civil tvådagarshelg, och det
skulle kanske i sin mån bidraga till en talrikare inställelse vid valurnorna,
att de som för den måste tillryggalägga en längre väg fram
och åter inte behövde gå i arbete dagen därpå. Nu finnes emellertid
dess värre ingen trygghet för att en vardag, upphöjd till valdag, överallt
skulle bliva fridag. Olika intressen kunna tänkas samverka däremot.
Allestädes i vårt land har också under senare tid utvecklingen
fört till riksdagsmannavalens förläggning på en söndag, och landstingsmannavalen
på landsbygden äro ju genom lag förlagda till Mariebebådelsedag.
Det torde då vara mest överensstämmande med hävd och
vana, om sista söndagen i september bestämdes till samfälld valdag för
hela landet.
Länge har det varit ett ganska allmänt omfattat önskemål att få en
sådan gemensam dag för riksdagsmannaval, så att dessa kunde undangöras
på en gång i stället för att utdragas över en hel månad. För den
reformen borde nu den allmänna meningen vara mogen. Men det blir
då endast ett steg vidare på samma utvecklingsväg, om även de andra stora
valen förläggas till samma årsdag de år då de äga rum. Det skulle, såsom
förut framhållits, bidraga till att skapa en god och fast medborgerlig
sedvänja, om denna gemensamma valdag en gång för alla vore bestämd,
så att alla, oberoende av myndigheternas beslut och kungörelser, visste,
att sista söndagen i september alla lämna år, går folket över hela landet
till val.
Ur olika synpunkter ter sig ock den här föreslagna dagen mycket
ändamålsenlig. Vad som förut sagts om väder och väglag i september
månad gäller också om dess sista vecka — enligt meteorologiska anstaltens
väderleksrapporter från landets olika delar, provvis undersökta
för vart tredje år under perioden 1900—1915, har nu denna vecka i
genomsnitt visat i det allra närmaste 5Vä dagar som kunde räknas för
regnfria. I de flesta trakter av landet är det viktigaste skördearbetet då
i regel avslutat, och i städerna ha de under den varma årstiden bortresta
återinflyttat. Det politiska intresset, som mot slutet av riksdagssäsongen
helt naturligt blivit något uttröttat, vaknar efter sommarens
vila till nytt liv. Det torde över huvud knappast finnas någon tid på
året som är bättre ägnad för valen.
Naturligtvis kunna mot den som mot varje annan göras vissa invändningar.
En sådan är, att vart annat år landstingen komme att sammanträda
under valkampanjen. Att deras i allmänhet fyra till fem sammanträdesdagar
infalla då, är väl dock en obetydlig olägenhet i jämfö
-
24
* Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
relse med den nuvarande: att landstingsvalstriderna liksom själva valen
infalla under riksdagstiden. — En annan invändning skulle det kunna
vara, att i slutet av september den kommunala röstlängden är ett halvt
år äldre än i slutet av mars. Men då detta inte alls inverkar på de
under året inflyttades rösträtt, som med undantag för fastighetsägare
först kan inträda påföljande år, och de andra som av en eller annan
anledning inte blivit upptagna i den nämnda längden men ha anspråk
därpå, naturligtvis kunna få dessa sina anspråk prövade vid justeringsförrättningen
i början av valstämman lika väl under hösten som under
våren, synes en sådan invändning sakna betydelse. — Detsamma kan
väl sägas om det förhållandet, att de på hösten valda landstingsmännen
icke finge träda i funktion förr än nära ett år efter det de blivit valda
eller nära ett halvår senare än nu, då de väljas på våren. Att det
skulle innebära någon olägenhet, är dock svårt att inse. Mandattiden
för landstingsmännen, vilken nu räknas från 1 september, borde vid en
sådan förändring av valtiden som den här ifrågasatta räknas från 1
januari nästa år. Att det sedan dröjer inemot s/4 år, innan landstinget
sammanträder till sitt lagtima möte, innebär visserligen ett längre avstånd
mellan mandatets början och dess första utövning än som nu förekommer,
men det torde vara svårt att uppvisa, varutinnan detta skulle
vara menligt, helst som den förändring i landstingens sammansättning
som valen medföra brukar inskränka sig till en mindre del av deras
medlemstal.
Men även om dessa och andra anmärkningar, som tilläventyrs kunna
framställas, förtjäna något avseende, så äro de väl ändå av underordnad
vikt i jämförelse med den stora fördel, som skulle vinnas för vårt offentliga
liv genom en fast, i folkmedvetandet invuxen, regelbundet återkommande
valdag. I den kung!, proposition, vartill denna motion ansluter
sig, uttalar sig också departementschefen principiellt för sista söndagen
i september eller första söndagen i oktober såsom valdag och betecknar
en sådan såsom »det mal vartill man bör sträva», fastän han
anser svårigheterna att uppnå detta mål för närvarande så stora, att han
funnit sig böra låta det stanna vid de gamla valtiderna. De olägenheter,
som äro förbundna med landstingsvalens förläggning till den årstid,
då de för närvarande hållas, äro likväl så påtagliga och betydande, att,
när en omläggning av dessa val nu skall företagas, starka skäl tala för
att den göres så fullständig som möjligt. Annars måste frågan därom
under den närmaste tiden upptagas på nytt. Svårigheterna mot förslaget
om en gemensam dag för riksdags- och landstingsval kunna väl
inte heller vara större än att de, med hjälp av den goda vilja, som för
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
25
ett viktigt resultat förmår uppoffra relativa oväsentligheter, böra kunna
övervinnas. Vad särskilt angår de lagändringar, som därför erfordras,
torde väl vederbörande utskott kunna sörja för att de bliva avfattade på
ett tillfredsställande sätt.
I den kungliga propositionen behandlas även frågan om städstock
kommunal-)fullmäktigevalens sammanföring med andra val, närmast
med landstingsvalen. Den frågan torde dock kunna lämnas utanför den
större fråga det bär gäller. Stads- och (kommunal-)fullmäktigevalen äro
ju dock inga allmänna val. Det torde möjligen vara ändamålsenligt, att
de förrättas i ett visst sammanhang med landstingsvalen, men det får
väl anses uteslutet, att de skulle kunna förrättas på samma dag som
dessa. Endast för de få större städer, vilkas stadsfullmäktige utse ledamöter
i första kammaren, vore en sådan samtidighet möjlig.
För övergång från den nuvarande till den här förordade valdagen
för landstingsvalen synes den enklaste utvägen vara att 1922, då den
nya ordningen för dem borde inträda, för att den önskade växlingen
vart annat år mellan de båda landsvalen må kunna inträda efter 1920
års riksdagsval, först i mars partiella val som vanligt förrättas för den
återstående delen av året, och att sedan den nya lagen träder i kraft
exempelvis den 1 juli, samt att i den inryckes ett övergångsstadgande
som bestämmer, att alla landstingsmandat efter den gamla ordningen
skola utgå den 31 december 1922. Att sålunda det året två landstingsval,
ett partiellt i mars och ett totalt i september, komma att få hållas,
är visserligen en olägenhet, men för en enda gång bör denna vara övervinnelig,
när det förut har förekommit och om den nuvarande ordningen
(eller snarare oordningen) finge fortbestå vart 6:te år skulle inträffa, att
landstings- och riksdagsval infalla på samma år.
Som konsekvens av det här ovan anförda yrkas, att riksdagen måtte
besluta att som valdag för riksdags- och landstingsval fastställa sista
söndagen i september samt att antaga de förändrade bestämmelser i
grund- och kommunallagar, som för detta ändamål erfordras.»
Med avseende på de skäl, som övriga motionärer förebragt för sina
yrkanden, tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.
Utskottets yttrande.
Det förslag, som Kungl. Maj:t med anledning av riksdagens skrivelse
1917 nu framlagt, innebär, att den successiva förnyelsen av såväl landsting
som stads-, kommunal- och municipalfullmäktige skall upphöra. Däremot
har Kungl. Maj:t ej ansett sig kunna föreslå vare sig sammanförande
av nu nämnda slag av kommunala val inbördes eller dessas samman
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 5 saml. 19 käft. (Nr 21.) 4
26
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
Frågan om
successiv förnyelse
av
landstingen.
Frågan om
landstingsmannar
alens
förläggande
till hösten och
gemensam
valdag för
an dr ak ammar-
och
landstingsval.
förande med andrakammarvalen. Ej heller har Kungl. Maj:t ansett andra
slag av val än de nu nämnda böra inbegripas i den föreslagna reformen.
Utskottet vill redan från början tillkännagiva, att det i båda dessa
sist berörda hänseenden funnit sig övertygat av de skäl, som av Kungl.
Maj:t förebragts. Det finner sålunda för det första ådagalagt, att det
skulle medföra bestämda olägenheter att, såsom i herr von Mentzers
motioner föreslagits, sammanföra de kommunala valen (i vidsträckt mening)
med andrakammarvalen, likasom ock att det ej heller lämpligen låter sig göra
att till en och samma tidpunkt sammanföra landstingsmannavalen och
övriga i propositionen berörda kommunala val. För det andra synes
det också fullt riktigt att, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, lämna oberörda
sådana kommunala val (val av kyrkoråd, skolråd m. in., val av drätselkammare
och andra styrelser i städer, som ej hava stadsfullmäktige, och
val på landet av kommunalnämnd och andra styrelser), vilka i regel
icke äro av beskaffenhet att föranleda valstrider av nämnvärd omfattning,
utan avse förvaltningsmyndigheter, och vilka icke skulle hava några
fördelar att hämta genom att sammanföras med andra val.
Huvudvikten i Kungl. Maj:ts förslag ligger enligt utskottets uppfattning
därpå, att antalet valkampanjer inskränkes genom ändrade bestämmelser
rörande sådana val, vilka i större utsträckning föranleda valstrider
av mer allmän och uppslitande beskaffenhet. Härvid komma —
jämte riksdagsmannavalen — i främsta rummet i betraktande landstingsmannavalen.
Beträffande dessa skulle i detta hänseende en väsentlig
vinst stå att hämta genom att den successiva förnyelsen av landstingen
upphäves. Fn dylik anordning skulle enligt utskottets mening medföra
betydande fördelar. Den torde — i överensstämmelse med den uppfattning,
som låg till grund för riksdagens förlidet år fattade beslut i ämnet
— böra genomföras på sådant sätt, att, i samband med antagande av
de vilande gruudlagsförslagen om fyraårig valperiod för andra kammaren,
landstingsmannavalen förläggas till andra året av varje för andra kammaren
gällande valperiod, och att således dessa båda slag av val bliva
alternerande med två års mellanrum. Den av herr \\ ikström väckta
motionen om treårig funktionstid för såväl andra kammaren som, bland
annat, landstingen har således icke kunnat av utskottet tillstyrkas.
I detta sammanhang har utskottet även ansett sig böra upptaga
den i Kungl. Maj:ts förslag vidrörda frågan om landstingsmannavalens
förläggande till hösten. Enligt utskottets uppfattning kan nämligen denna
fråga, som i propositionen synes hava undanskjutits väsentligen på den grund
att det icke lämpligen lät sig göra att stadga samma tidpunkt för å ena sidan
landstings-, å andra sidan stads-, kommunal- och municipalfullmäktigevalen,
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
27
med fördel lösas isolerad från frågan om tiden för sistberörda val. Det
innebär med andra ord en bestämd fördel att få landstingsmannavalen förlagda
till hösten, även om därmed ej vinnes, att de till tiden komma
att sammanfalla med valen till övriga kommunala representationer. Utskottet
får till stöd för denna uppfattning hänvisa till de skäl, som i
herr Hellbergs motion nr 162 anförts för september såsom valmånad. I
likhet med denne motionär anser utskottet således synnerligen starka
skäl tala för landstingsmannavalens förläggande till denna månad.
Herr Hellberg har i samband med denna fråga även upptagit det
gamla spörsmålet om en för hela landet gemensam valdag. Han har
nämligen föreslagit, att den sista söndagen i september skulle utgöra
valdag, 1920 för andrakammarvalen, 1922 för landstingsmannavalen,
1924 ånyo för andrakammarvalen o. s. v. Utskottet har lunnit sig livligt
tilltalat av tanken på en gemensam valdag, men har icke kunnat
undgå att taga häusyn till vissa svårigheter, som ett genomförande i
oförändrad form av herr Hellbergs förslag skulle medföra.
För det första är utskottet icke övertygat om lämpligheten av att
förlägga de ifrågavarande valen till slutet av september. Hittillsvarande
praxis ifråga om utsättande av valdag för valen till andra kammaren
ådagalägger fastmer, att början av september månad ansetts lämpligare
för dylika val. Vid andrakammarvalen hösten 1914 hade sålunda inom
48 valkretsar valen utsatts till första lördagen eller söndagen i september,
och vid valen 1917 förrättades valen i 35 valkretsar under dagarne 1—4
september och i ytterligare 15 valkretsar under den 8—9 september.
Inom en valkrets förrättades valet dels den 2, dels den 8 september.
Några klagomål över denna praxis hava icke avhörts. Åven den uppfattning
som utskottet kunnat bilda sig om de synpunkter, som i detta
hänseende göra sig gällande i olika landsändar, tyckes giva vid handen,
att början av månaden på de allra flesta håll anses såsom den för ifrågavarande
val lämpligaste tidpunkten. Utskottet anser sålunda, att valdagen
ej bör förläggas till slutet av september utan till början av denna
månad.
Under de senaste åren har det alltmer blivit praxis att utsätta
andrakammarvalen till en söndag, och för landstingsmannavalen på
landet är som bekant Marie bebådelsedag fastställd såsom den normala valdagen.
Skall en gemensam valdag fastställas synes också av nöden att
förlägga densamma till en arbetsledig dag, d. v. s. under nuvarande
förhållanden en söndag, och alltså, på nyss anförda grunder, till första
söndagen i september. Erinrar man sig att redan nu i städerna landstingsmannavaleu
i regel icke hållas på söndag, och att därstädes även
28
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
andrakammarvalen ofta icke utsättas till söndag, utan till lördag, synes
emellertid möjlighet böra hållas öppen för städerna att alltfort få bibehålla
samma anordning, som för dem obestridligen ur åtskilliga synpunkter
kan vara fördelaktig, och mot vilken å andra sidan de betänkligheter,
som eljest möta mot en vardag såsom valdag, icke inom dem med
någon egentlig styrka kunna göras gällande. Detta skulle kunna vinnas
därigenom att, vad riksdagsmannaval beträffar, Kungl. Maj:ts befallningshavande,
och vad landstingsmannavalen angår, städernas magistrater,
vilka nu äga att utsätta valdagen, finge befogenhet att i städer utsätta
val av ledamöter av andra kammaren, respektive av landstingsmän, att
äga rum å lördagen före den gemensamma valdagen.
Det har därjämte inom utskottet uppgivits, att valens förrättande
i början av september på vissa orter, t. ex. inom Stockholm, skulle möta
allvarliga svårigheter. Med hänsyn härtill och då onekligen även av
andra grunder det kan tänkas vara önskvärt att kunna bereda möjlighet
till undantag från den allmänna bestämmelsen, synes det utskottet
ändamålsenligt att — ifråga om såväl andrakamm arval en som landstingsmannavalen
— åt Kungl. Maj:t gives befogenhet att, där synnerliga skäl
därtill äro, för vissa valkretsar fastställa annan valdag inom september
månad.
I överensstämmelse med dessa synpunkter hava de förslag utarbetats,
som bland utskottets yrkanden återfinnas under punkterna l:o) och 3:o).
Den nya anordningen synes, vad landstingen angår, böra träda i kraft
i den ordning, att sedan val av halva antalet av landstingens ledamöter
för sista gången ägt rum i mars 1922, nya val för landstingen i deras
helhet förrättas i september samma år.
Utskottet har slutligen icke heller förbisett de invändningar, som
ur vissa synpunkter kunna göras mot söndagen såsom valdag. 1 valet
mellan söndag och en av veckans arbetsdagar har utskottet emellertid,
såsom av det ovan anförda framgår, funnit övervägande skäl tala för
det förra alternativet. Det är nämligen icke lämpligt, att valet äger
rum å sådana dagar, då för ett stort antal röstande stora, kanske
oöverkomliga svårigheter möta mot deltagande i detsamma. De olika
synpunkter, som sålunda kunna anläggas på denna fråga, synas dock
— på sätt i herr Hellbergs motion antytts — kunna förlikas, därest
beträffande en för ändamålet i övrigt lämplig vardag i september
sådana anordningar vidtoges, att densamma överallt i landet bleve
arbetsfri, och bör enligt utskottets uppfattning härvid framförallt en
lördag komma i åtanke. Införandet av en sådan arbetsfri vardag såsom
valdag, för vilket, såsom av herrar Hellbergs och von Mentzers
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
29
motioner framgår, ur olika synpunkter talande skäl kunna anföras, är
emellertid en fråga av sådan beskaffenhet, att den ej kan lösas allenast
genom en ändring i landstingsförordningen och riksdagsordningen. Denna
fråga har fördenskull synts utskottet böra hänskjuta^ till en utredning,
vid vilken även andra synpunkter än sådana, som direkt hänföra sig till
sättet för valens anordnande, torde böra tagas under övervägande. Det
har exempelvis förefallit utskottet, som om den tilltänkta anordningen
skulle kunna befinnas fördelaktig även med hänsyn därtill, att i det
svenska kyrkoåret inga helgdagar förekomma mellan midsommar och
jul. Denna fråga kräver emellertid även ur nationalekonomiska och
andra synpunkter särskild utredning. Om en dylik utredning hemställer
utskottet under punkten 4:o).
I jämförelse med landstingsmannavalen hava de övriga kommunala
valen synts utskottet vara av underordnad vikt för det syftemål — inskränkning
i antalet valstrider av mera allmän omfattning — som föranlett
Kungl. Maj ris förslag. Frågan om dessa vals anordnande torde
också kunna lösas oberoende av det resultat, till vilket utskottet kommit
beträffande andrakammarvalen och landstingsmannavalen. Vid sådant
förhållande hava de praktiska olägenheter, som ett upphävande av den
successiva förnyelsen av fullmäktigekorporationerna skulle draga med sig,
för utskottet blivit avgörande. Dessa olägenheter bestå förnämligast
däri, att den ifrågavarande åtgärden, därest den isolerad genomfördes,
skulle föranleda, att ett allt för stort antal mandat komme att på en gång
besättas; att åter, som Kungl. Maj :t med hänsyn till denna omständighet
föreslagit, dels för mindre städer minska antalet fullmäktige, dels i långt
större utsträckning än nu är fallet föreskriva stads (resp. kommuns)
uppdelning i valkretsar, finner utskottet av .flera grunder icke tilltalaude.
Utskottet har således icke ansett sig kunna tillstyrka Kungl. Maj ris
proposition, i vad den avser förordningarna om kommunalstyrelse i stad
och på landet. Därmed torde även de förslag, som i anledning av
propositionen motionsvis framförts av herrar Ström, Sterne, Ericson i
Funäsdalen och Johansson i Sollefteå, böra förfalla.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa
Do) att riksdagen i anledning av Kungl. Majris
proposition nr 261 jämte herr Hellbergs motion nr 162
måtte för sin del antaga följande
Frågan om
successiv
förnyelse av
stads-, kommunal-
och
municipalfullmäktige.
30
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
(KnuffI. Maj:ts förslag.'')
Förslag
till
Lag
om ändrad lydele av § 2 inom. 6
och 7, samt §§ 3 och 16 i förordningen
om landsting den 21 mars
1862 ävensom om upphävande av
§ 2 mom. 5 i samma förordning.
Härigenom förordnas, att § 2
mom. 6 och 7 samt §§ 3 och 16 i
förordningen om landsting den 21
mars 1862 skola erhålla följande
ändrade lydelse ävensom att § 2
mom. 5 i samma förordning skall
upphöra att gälla:
( Utskottets förslag.)
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av § 2 inom. 6
och 7, § 3, § 5 mom. 2 och 3
samt § 16 i förordningen om landsting
den 21 mars 1862 ävensom om
upphävande av § 2 inom. 5 i samma
förordning.
Härigenom förordnas, att § 2
mom. 6 och 7, § 3, § 5 mom. 2
och 3 samt § 16 i förordningen om
landsting den 21 mars 1862 skola
erhålla följande ändrade lydelse
ävensom att § 2 mom. 5 i samma
förordning skall upphöra att gälla:
§ 2.
6. Indelningen i valkretsar jämte det antal landstingsmän, som
skall för varje valkrets utses, fastställes efter ovan angivna grunder av
landstinget. Förslag till sådan indelning skall till landstinget avgivas
av Konungens befallningsh avande.
7. Varda de förhållanden, vilka legat till grund för den fastställda
ordningen, så ändrade, att jämkning däri till följd av stadgandena i
mom. 1—4 här ovan påkallas, eller linnes eljest sådan jämkning nödig,
äge landstinget på Konungens befallningshavandes förslag eller efter inhämtande
av dess yttrande, verkställa jämkningen; och skall, där ej
sådant fall är för handen, som i mom. 8 första stycket eller mom. 9
andra stycket avses, jämkningen ske året innan val av landstingsmän
nästa gång äger rum.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
31
(Kun(/l• Maja» förslag.)
(Utskottets förslag.)
§ 3.
För varje valkrets utses tillika suppleanter.
Konungens befallningshavande kungör i god tid före valen, huru
många landstingsman och suppleanter skola utses för varje valkrets.
§ 5-
2 a) Val av-------
— — — på landet.
b) Valet förrättas — — —
— — äga rum.
c) Valet skall förrättas å
Marie bebådelsedag eller, om ordinarie
kommunalstämma i december månad
året innan valet skall äga rum
med minst två tredjedelar av de i
omröstningen deltagandes röster efter
röstvärdet så beslutar, å annan dag
under senare hälften av mars månad.
Valet får ej äga rum under
tider, då allmän gudstjänst hålles
inom kommunen, och skall fortgå
minst en och en halv timme före
klockan tre eftermiddagen samt
minst två timmar efter klockan fem
eftermiddagen. I kungörelse om
stämma för landstingsmannaval skall
tiden för valet noggrant angivas.
d) Ej må — — — — — assureras.
e) Domhavanden — -— — —
avslutad.
3. a) I stad förrättas valet inför
magistraten.
Valet, som skall förrättas i senare
hälften av mars månad, får ej
äga rum under tider, då allmän
gudstjänst hålles inom staden, och
§ 5.
2 a) Val av — — — — —
— — — på landet.
b) Valet förrättas — — —
— — äga rum.
c) Valet skall förrättas första,
söndagen i september månad.
Kungl. Majit må dock, där
synnerliga skäl därtill är o, förordna,
att val för viss valkrets skall verkställas
å annan dag under september
månad.
Valet får ej äga rum under
tider, då allmän gudstjänst hålles
inom kommunen, och skall fortgå
minst en och en halv timme före
klockan tre eftermiddagen samt
minst två timmar efter klockan fem
eftermiddagen. I kungörelse om
stämma för landstingsmannaval skall
tiden för valet noggrant angivas.
d) Ej må — — — — — assureras.
e) Domhavanden — — — —
avslutad.
3. a) I stad förrättas valet inför
magistraten.
Valet skall förrättas första söndagen
i september'' månad ellei'', därest
magistraten så beslutar, närmast därförut
infallande lördag.
32
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
skall fortgå minst två timmar före
klockan tre eftermiddagen samt
minst två timmar efter klockan sju
eftermiddagen. I kungörelsen skall
tiden för valet noggrant angivas.
Om kallelse — — — — föreskrivet.
b) I stad, — — — — avslutad.
§ 16.
Tjänstgöringstid för landstingsman
och suppleant är, där han icke
utsetts vid val, som ägt rum med
anledning av bestämmelserna i § 2
mom. 8 andra stycket och mom. 9
tredje stycket, fyra år, räknade från
och med den 1 september det år,
då valet skett.
Landstingsman och suppleant,
som utsetts vid val jämlikt nyss
åberopade bestämmelser i § 2 mom.
8 och 9, äga tjänstgöra från och
med den 1 september det är, då valet
skett, och till utgången av tjänstgöringstiden
för övriga landstingsmän
och suppleanter.
Rörande landstingsmans- och
suppleantbefattnings upphörande i
vissa fall tidigare än ovan sägs
stadgas i § 2 mom. 8 tredje stycket
och mom. 9 fjärde stycket.
(Utskottets förslag.)
Kungl. Maj:t må dock, där synnerliga
skäl därtill är o, förordna, att
val för viss valkrets skall verkställas
å annan dag under september månad.
Val får ej äga rum under tider,
då allmän gudstjänst hålles inom
staden, och skall fortgå minst två
timmar före klockan tre eftermiddagen
samt minst två timmar efter
klockan sju eftermiddagen. I kungörelsen
skall tiden för valet noggrant
angivas.
Om kallelse — — — — föreskrivet.
b) I stad, — — — — avslutad.
§ 16-
Tjänstgöringstid för landstingsman
och suppleant är, där han icke
utsetts vid val, som ägt rum med
anledning av bestämmelserna i § 2
mom. 8 andra stycket och mom. 9
tredje stycket, fyra år, räknade från
och med den 1 januari året efter
det, då valet skett.
Landstingsman och suppleant,
som utsetts vid val jämlikt nyss
åberopade bestämmelser i § 2 mom.
8 och 9, äga tjänstgöra från och
med den 1 januari året efter det,
då valet skett, och till utgången av
tjänstgöringstiden för övriga landstingsmän
och suppleanter.
Rörande landstingsmans- och
suppleantbefattnings upphörande i
vissa fall tidigare än ovan sägs
stadgas i § 2 mom. 8 tredje stycket
och mom. 9 fjärde stycket.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr Sl.
(Kungl* Majitn förslag»)
Denna lag träder i kraft den
1 januari 1922.
Tjänstgöringstiden för de landstingsmän
och suppleanter, som dessförinnan
utses, skall utgå den 31
augusti 1922, där ej enligt stadgandena
i § 10 tjänstgöringstiden för
dem upphör tidigare.
Vad i § 2 mom. 6 enligt dess
nuvarande lydelse är stadgat om landstings
åliggande att fastställa valkretsarnas
fördelning i grupper skall icke
gälla landsting, som sammanträder
år 1921.
33
( Utskott ef s förstäf/.)
Donna lag träder i kraft den
1 juli 1922.
Tjänstgöringstiden för de landstingsmän
och suppleanter, som utses
före den 1 september 1922, skall utgå
den 31 december 1922, där ej enligt
stadgandena i § 16 tjänstgöringstiden
för dem upphör tidigare.
2:o) att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, i vad den rör
kungl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862
och kungl. förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862,
icke måtte vinna riksdagens bifall;
3:o) att riksdagen i anledning av herr Hellbergs motion nr 163
måtte såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling antaga följande
Förslag
till
ändrad lydelse av § 17 mom. 1 riksdagsordningen.
Nuvarande lydelse:
§ 17.
1. Val till riksdagsmän i andra
kammaren verkställas undei'' september
månad året näst före början av
de tre år, för vilka valen gälla.
Bihang till riksdagms protokoll 1918.
föreslagen lydelse:
§ »•
1. Val till riksdagsmän i andra
kammaren verkställas första söndagen
i september månad året näst
före början av de fyra år, för vilka
valen gälla, dock att Konungens befallning
skärande äger att utsätta val
i stad att äga rum å närmast därförut
infallande lördag.
sand. 19 höft. (Nr 21.)
5
34
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
Kungl. Maj:t må, där synnerv
liga skål därtill äro, förordna, att
val till andra kammaren för viss
valkrets skall förrättas å annan dag
under sagda september månad.
4:o) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning angående införande av viss för land och stad gemensam arbetsfri
valdag på söckendag; samt
5:o) att motionerna i första kammaren nr 167 av herr Ström och
nr 169 och nr 170 av herr von Mentzer samt i andra kammaren nr 389 av
herr Wikström, nr 391 av herrar Ericson i Funäsdalen och Johansson i
Sollefteå och nr 394 av herr Sterne icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 juni 1918.
På konstitutionsutskottets vägnar:
OTTO MANNHEIMER.
Reservationer
vid punkterna ho) och 3:o) i utskottets utlåtande:
dels av herrar K. J. Ekman, von Mentzer, Räf och Olsson i Brobergs
som ansett, att redan nu den gemensamma valdagen bort bestämmas
till en lördag;
dels av herrar Hellberg, Bellinder och von Zweigbergk, som anfört:
»Det är tillfredsställande att, i samband med förslaget om faställelse
av en regelbunden växling mellan riksdags- och landstingsvalen, inom
utskottet kunnat vinnas majoritet för ett förslag om en bestämd dag
på året, då båda dessa val i regel skola förrättas. Om detta förslag
''Konstitutionsutskottets utlutande Nr 31.
35
blir antaget, skall därigenom den gamla frågan om en gemensam valdag
erhålla en, om också närmast provisorisk, lösning i vidare omfattning
än den från början varit tänkt.
Det synes emellertid något tvivelaktigt, om denna lösning är fullt
lyckligt funnen.
Utskottet bär förordat första söndagen i september till gemensam
valdag. Förlagda till den dagen komma landstingsvalen vart fjärde år
att för vissa landstingsmän medföra obehaget, att de nödgas fullgöra
sitt uppdrag efter det andra redan blivit valda i deras ställe. Riksdagsvalen
för huvudstaden, vilka hittills alltid förrättats i slutet av september,
torde svårligen kunna utsättas till början av månaden, och om de
•skulle avsöndras från de andra valen och uppskjutas till några veckor
efter dessa, så vore ju därmed valdagens gemensamhet bruten. Det
behjärtansvärda önskemål, som framföres i den av utskottet föreslagna
skrivelsen: att för båda slagen av val för framtiden få fastställd en
arbetsfri vardag, på vilken de skola förrättas, lärer också svårligen
kunna uppnås, om denna dag skall infalla i början av september, då
det vid den tiden vanligtvis mycket bråda skördearbetet säkert i mycket
stor utsträckning skulle förhindra en allmän ledighet.
Förnämligast på här anförda grunder ha vi ansett övervägande
skäl tala för att sista söndagen i september bort föreslås till valdag»;
vid punkten 2:o) i utskottets utlåtande:
av herrar Larsson i Västerås, Olof Olsson, Hallen, Kropp och von
iSneidern, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka Kungl. Maj:ts proposition
jämväl i vad den rör upphävandet av den successiva förnyelsen
av stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige och municipalfullmäktige;
vid punktenia 2:o) och 5:o) i utskottets utlåtande:
av herr Sterne, vilken, med instämmande i den av herrar Larsson
m. fl. avgivna reservationen, yrkat bifall till de förändringar i Kungl.
Maj:ts förslag, som påyrkats genom motion nr 394 i andra kammaren;
vid punkten 4;o) i utskottets utlåtande;
dels av herrar Jansson i Edsbäcken och von Sneidern,
dels beträffande motiveringen av greve Alexander Hamilton, som
anfört:
36
Konstitutionsutshottets utlåtande Nr åt.
»Jag har icke av hittills anförda skäl blivit övertygad om behovet
och nyttan av viss för land och stad gemensam arbetsfri valdag på
söckendag; frågan är emellertid enligt min åsikt av den betydelse, att den
bör bliva föremål för en utredning, och har jag därför anslutit mig till
utskottets hemställan om skrivelse i detta syfte.»
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr.. 1918.