Jordbruksutskottets utlåtande Nr 82.

I

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1918 kl. 0 e. in

Utlåtande i anledning av vädd motion om skrivelse till Kungl.

Majd angående utredning och förslag i fråga om lantmannaskolors
förseende med jordbruk. (2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande
behandling hänvisad motion, nr 32, hava herrar Mossberg och Osberg
hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Majrt snarast låta utreda, på vad sätt lantmannaskolor lämpligen
kunde förses med jordbruk, samt för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen kunde föranleda.

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Då den lägre lantbruksundervisningen omorganiserades i enlighet med
den år 1908 tillsatta kommitténs förslag, bestämdes i det då fastställda
reglementet ett minimiantal av 15 elever för lantmannaskola, som skulle
erhålla statsunderstöd. Såsom av kungl. lantbruksstyrelsens senaste berättelse
framgår, komma dock allt framgent ett stort antal av rikets lantmannaskolor
icke upp till denna mycket blygsamma siffra för sitt elevantal.

Detta förhållande vittnar om, att lantmannaskolorna icke lyckats tillvinna
sig det förtroende hos landets jordbrukare, som är nödvändigt för att
dessa allmänt skola anlita dem för den uppväxande ungdomens utbildning.

Det är av yttersta vikt, att våra lantmannaskolor komma att arbeta
under sådana förhållanden, att de lyckas tillvinna sig detta förtroende, dels
därför att de på dem nedlagda årliga kostnaderna av allmänna medel må
lämna bättre resultat, dels, och framför allt, därför att vår lantmannaungdom
må allmänt få en utbildning som sätter den i stånd att fullständigare
utnyttja de möjligheter, jordbruket under olika förhållanden kan erbjuda.

Att lantmannaskolornas såväl ledare som lärare nedlägga ett mycket
gott arbete på undervisningens bedrivande torde vara ställt utom tvivel,
men de resurser, varmed de ha att arbeta, äro dock mestadels för små.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 10 sand. 17 höft. (Nr 32.) 1

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.

Särskilt är det i ett avseende en väsentlig brist föreligger, nämligen
i de möjligheter, som stå läraren till buds att komma i tillräcklig kontakt
med lantbrukets praktik. Då han icke har något tillfälle att praktiskt
deltaga i sitt yrke, så blir hans undervisning lätt alltför teoretisk, och
efter längre eller kortare tid har utvecklingen inom yrket gått honom förbi,
detta även om han gör än så stora ansträngningar att med tillhjälp av
litteraturen följa densamma.

Man torde utan att allt för mycket misstaga sig kunna påstå, att en
av orsakerna till att de danska lantmannaskolorna vunnit så stor tillslutning
är den, att de äro försedda med goda lantbruk och just därigenom
intaga en ledande ställning för lantbruket inom sin ort.

Detta förhållande har också länge och av många varit känt, och i
den ovannämnda kommitténs förslag ingick bland annat, att lantmannaskolorna
skulle förses med lantbruk genom att förläggas till kronoegendomar,
ett förslag som icke blev genomfört.

Yid anskaffandet av jord till lantmannaskolor får dock icke den synpunkten,
som talar för kronoegendomar, vara den avgörande, ty man måste
i första hand se till, att skolorna förläggas till platser i närheten av kommunikationsleder.
Då kunna de bäst tjäna till såväl skolans som allmänhetens
bästa.

Man bör kunna ordna det så, att egendomen fritt upplåtes åt vederbörande
föreståndare eller lärare.

Genom ett dylikt arrangemang bör man ha rätt att hoppas, att dessa
energiska lärare, vilka äro varmt intresserade av sitt kall, komme att upparbeta
jordbruken till mönstergårdar, där den vakne eleven kunde få inhämta,
utom den teoretiska, även en mycket värdefull praktisk undervisning
och således mer än fördubbla värdet av våra lantmannaskolors verksamhet.

Det är även tänkbart, att denna bättre möjlighet, som skolorna genom
ett dylikt förfarande finge i sin hand, snart nog skulle mer än fördubbla
elevantalet, (se ex. från Danmark). Utom denna givna fördel kunde dessa
mönstergårdar bliva den stora jordbrukande allmänheten till en sporre och
ett föredöme. Där kunde man få råd och lärdomar som icke på annat
sätt stå den till buds.

Det är numera mycket vanligt, att vid folkhög- och lantmannaskolorna
förlägga elevbostäder, där eleverna också kunna få intaga sina måltider.
Således, jordbruk vid dessa skolor skulle i väsentlig mån underlätta provianteringen
för denna mathållning och bleve även från den synpunkten ett
led i utvecklingen av skolorna.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.

3

Utom dessa synpunkter skulle det även åt vederbörande lärare giva
ett välbehövligt och gott ekonomiskt stöd.

Då det under dessa kristider på ett mycket eftertryckligt sätt blivit
klart för hela svenska folket, huru oerhört angeläget det vore att kunna
utöka vår livsmedelsproduktion, så att den räckte för landets eget behov,
så låter det tänka sig den möjligheten, att staten mera än hittills trädde
hjälpande emellan och på ett eller annat sätt tillhandahölle mark för de
lantmannaskolor, vilka framställde begäran därom, och där det samtidigt
styrktes att ett dylikt behov förelåge.

För det av oss åsyftade målet finns det åtminstone tvenne vägar att
gå, den ena, den snabbaste, vore, att staten i de fall, där inga lämpligt
belägna kronoegendomar funnes, genom köp uppläte lämpligt belägen mark,
och den andra vore, att staten tillliandaginge med billiga stående lån för
det påtalade ändamålet.

De penningar, som på detta sätt ställdes till livsmedelsproduktionens
tjänst, vore enligt vår åsikt icke bortkastade, utan det bleve indirekt en
mycket räntebärande kapitalplacering.

Under den fulla förvissningen, att kristidens svårigheter gjort det
uppenbart för alla, hur ovanligt viktigt det vore, om livsmedelsproduktionen
kunde utökas, så att vår svenska jord kunde avtvingas skördar, vilka
kunde fylla det egna behovet våga vi hemställa — — —»

Motionärerna förmena, att på grund av vissa omständigheter de med Utskottet.
statsmedel understödda lantmannaskolorna ej fylla berättigade krav i fråga
om tidsenlig och rationell undervisning, och syntes särskilt i ett avseende
en väsentlig brist föreligga, nämligen i de möjligheter, som stode läraren
till buds att komma i tillräcklig kontakt med lantbrukets praktik.

I 9 § i reglementet för här ifrågavarande skolor den 10 juni 1912 föreskrives,
att skolan skall hava tillgång till ett välskött lantbruk av sådan
beskaffenhet, att det kan såsom undervisningsmateriell vara eleverna till
verkligt gagn vid deras utbildning och att, därest sådant lantbruk icke innehaves
av skolan, överenskommelse bör träffas med innehavare av i skolans
närhet befintligt välskött lantbruk om rätt för skolans lärare att å detta
verkställa demonstrationer för eleverna, varjämte tillfälle även borde beredas
eleverna att under lärares ledning genom upprepade besök vid andra
framstående lantbruk i orten taga kännedom om lanthushållningen därstädes
m. m.

Enligt dessa bestämmelser hava skolorna således för tillgodoseende av

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.

behovet av tillgång till jordbruk att välja mellan nämnda två vägar. Åt
vilken av dem företräde skall lämnas, hava, enligt vad två av landets tre
inspektörer över den lägre lantbruksundervisningen uppgivit, meningarna
varit delade, beroende på omständigheterna i varje särskilt fall. Så hade
man på några håll förskaffat eget lantbruk, på andra åter ansett lämpligare
att för ändamålet använda i skolans närhet belägen, enskild person
tillhörig välskött egendom, och hade det även visat sig fördelaktigt, när
föreståndaren eller någon annan av lärarna varit ägare till jordbruket vid
skolan. Resultaten av de vidtagna åtgärderna härutinnan hade, enligt
inspektörernas förmenande, i allmänhet visat sig tillfredsställande och syntes
dem därför någon anledning att, på sätt ifrågasatts, tillskapa vissa bestämda
former för fyllande av skolornas behov av jordbruk ej förefinnas.
Tvärtom borde skolorna, såsom hittills, själva få avgöra vad som för dem
i nämnda hänseende vore lämpligast.

På grund av vad sålunda anförts, vill det synas utskottet, som om
några tillräckligt vägande skäl för vidtagande av åtgärder i den av motionärerna
angivna riktning ej skulle förefinnas.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 mars 1918.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Närvarande: Hrr greve Hamilton, Holmquist, Hellström, greve Wachtmeister,
Johansson, Sävström, Barfhelson, Magnusson, Norm, Larsson,
Ericsson i Arboga och Anderson i Knapasjö.

Tryckt hos P. Palmqnist Aktiebolag, Stockholm 1918