Bankoutskottets utlåtande Nr 72.
1
Nr 72.
Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1918 kl. */2 2 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
grunder för pensionering av förmän och arbetare vid
statens järnvägsbyggnader in. in.
1 en till riksdagen den 22 mars 1918 avlåten, till bankoutskottet
hänvisad proposition, nr 233, har Kungl. Magt, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att godkänna följande allmänna grunder
för pensionering från allmänna indragningsstaten av förmän och arbetare
vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning,
att tillämpas från och med år 1918:
l:o. För rätt att komma i åtnjutande av pension erfordras att hava
varit anställd vid statens järnvägsbyggnader, statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning eller liknande statens arbetsföretag under minst 25
år och att hava uppnått 55 levnadsår.
2:o. Pensionsbeloppet bestämmes efter antalet levnads- och tjänstår
att utgå enligt efterföljande tabell:
Levnadsår. |
Tj anstår. |
Pension. |
55-59 ........................| |
25—29 |
450 |
30 och däröver |
500 |
|
60 och däröver ............ |
25—29 |
450 |
30-34 |
500 |
|
35-39 |
550 |
|
40 och däröver |
600 |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt 61 höft. (Nr 72—73.)
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 72.
Utskottet.
3:o. Därest i enlighet med angivna grunder pensionerad förman
eller arbetare sedermera erhåller anställning mot avlöning av statsmedel,
uppgående till ett beräknat årligt medelinkomstbelopp av 1,750 kronor
för förman och yrkesarbetare samt 1,500 kronor för vanlig arbetare
eller därutöver, skall pensionen, så länge denna anställning varar, upphöra
att utgå. Vid sådan avlönings uppbärande i övrigt skall pensionen
minskas, så att densamma jämte avlöningen icke uppgår till högre belopp
än nämnda medelinkomst.
I avseende å den närmare utredningen tillåter utskottet sig att hänvisa
till propositionen.
Såsom departementschefen erinrar, anhöll förlidet års riksdag, att
Kungl. Maj:t måtte låta genom järnvägsstyrelsen utreda, i vad mån en
höjning av pensioner åt förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader
lämpligen kunde äga rum, med beaktande därvid, att beloppen
bleve utmätta med hänsyn till vederbörandes större eller mindre antal
levnads- och tjänstår, samt därefter till ■ riksdagen inkomma med det
förslag, som av utredningen föranleddes.
En sådan utredning har sedermera blivit av järnvägsstyrelsen verkställd,
varefter statskontoret avgivit infordrat utlåtande i ärendet.
Departementschefen erinrar vidare i statsrådsprotokollet, hurusom
riksdagen sedan längre tid tillbaka på Kungl. Maj:ts framställning årligen
plägat bevilja pensioner till förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader.
I avseende å därvid tillämpade grunder framhålles, att
efter en till 1906 års riksdag avlåten framställning riksdagen funnit
skäligt fastslå, att pensioner skulle beviljas de förmän och arbetare,
vilka uppnått minst 55 års ålder och räknade minst 24 tjänstår.
Beträffande pensionsbeloppen hänvisade riksdagen till 1901 års
olycksfallslag och bestämdes pensionerna till 300 kronor, motsvarande
den årliga livränta, som arbetsgivare enligt lagen vore skyldig att utgiva
åt arbetare, med vilken jämväl förstodes arbetsförman, därest arbetaren
genom olycksfall i arbetet för framtiden miste arbetsförmågan.
Aven vid 1907 års riksdag framställdes förslag om pensionsbelopp
å 300 kronor till åtskilliga förmän och arbetare i statens järnvägsbyggnader
och föreslogs såsom villkor att, därest pensionstagare framdeles
erhölle anställning mot avlöning av statsmedel, uppgående till det för
envar beräknade årliga medelinkomstbelopp av resp. 1,200 kronor inom
gruppen förmän och yrkesarbetare och 900 kronor inom gruppen vanliga
arbetare eller därutöver, pensionen skulle, så länge anställningen varade,
Bankon t,skot tet.s utlåtande Nr 72.
3
upphöra att utgå samt att, vid sådan avlönings uppbärande i övrigt,
pensionen skulle minskas, så att densamma jämte avlöningen icke uppginge
till högre belopp än nämnda medelinkomst. Denna framställning
bifölls av riksdagen.
Under flera av de följande åren beviljades därefter pensioner av
ifrågavarande slag i överensstämmelse med 1907 års riksdags beslut i
ämnet.
I den framställning, som gjordes till 1917 års riksdag, voro såväl
pensionsvillkor som pensionsbelopp desamma, endast en höjning från
900 kronor till 1,000 kronor ifrågasattes beträffande ovannämnda för
vanliga arbetare beräknade årliga medelinkomstbelopp.
Inom riksdagen väcktes emellertid motion om höjning av pensionsbeloppet
till 400 kronor i anledning av dyrtiden, och tillstyrkte bankoutskottet
Kungl. Majds framställning, varjämte i anledning av motionen
föreslogs avlåtande till Kungl. Majd av den förut omförmälda skrivelsen.
Efter gemensam votering beviljades det högre beloppet och godkändes
utskottets hemställan i övrigt.
Det nu framlagda förslaget om pensionsförhöjning avser, såsom i
statsrådsprotokollet framhålles, endast dem, som hädanefter kommer att
pensioneras; och har järnvägsstyrelsen funnit föreliggande spörsmål böra
bedömas i samband med frågan om höjning av livräntor enligt 1901
års lag. Denna järnvägsstyrelsens uppfattning delas av statskontoret.
Järnvägsstyrelsen har föreslagit ett pensioneringssystem med olika
pensionsklasser, hänförande sig till vissa uppnådda levnads- och tjänstår.
Då samma grunder, som tillämpats beträffande arbetarpersonalen vid
statens järnvägsbyggnader även plägat följas vid beviljandet av pensioner
åt förmän och arbetare vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning,
omfattar förslaget jämväl frågan om nya grunder för pensionering
av sistnämnda kategori av arbetare.
Det av järnvägsstyrelsen framlagda förslaget innebär som nämnt
ett system med fyra pensionsklasser, som hänföra sig till vissa uppnådda
levnads- och tjänstår. För erhållande av pension i lägsta klassen
med 450 kronor erfordras, att vederbörande innehar minst 55 levnadsoch
25 tjänstår, varjämte en ökad tjänstetid av 5 år skulle medföra
rätt till pension i högre klass med 50 kronor högre pensionsbelopp än
i den näst föregående. Maximibeloppet 600 kronor skulle alltså utfalla
vid en ålder av minst 60 levnadsår och 40 tjänstår.
Statskontoret åter har ifrågasatt, att för åtnjutande av pension
skulle erfordras minst 25 års tjänstetid och antingen 60 levnadsår eller
att vederbörande efter uppnådda 55 levnadsår befunnes vara på grund
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 72.
av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta krafter mindre tjäulig till arbete
vid statens järnvägsbyggnader. Pensionsbeloppet skulle bestämmas efter
tjänstetidens längd och utgöra vid en tjänstetid av 25 år 450 kronor;
för varje fullt tjänstår därutöver skulle pensionsbeloppet höjas med 10
kronor, dock att högsta pensionsbeloppet skulle utgöra 600 kronor.
Beträffande beloppen har statskontoret följt järnvägsstyrelsens förslag,
men ansett, att de nya grunderna icke borde vinna tillämpning, så länge
krigstid stillägg anvisades att utgå till pensionärer.
I avseende å det av järnvägsstyrelsen föreslagna villkoret om nedsättning,
eventuellt upphörande av pensionen vid framtida anställning
mot avlöning av statsmedel, har statskontoret ifrågasatt, att anledning
icke längre skulle finnas att bibehålla nämnda förbehåll.
Beträffande pensionsbeloppen bär departementschefen erinrat, att
kommitterade för arbetare vid statens järnvägsbyggnader hos honom
gjort framställning om avsevärt högre pensionsbelopp, börjande med
600 kronor redan vid 20 tjänstår och 50 levnadsår och slutande med
1,000 kronor efter resp. 40 tjänstår och 60 levnadsår. Departementschefen
har på anförda skäl funnit sig icke kunna biträda kommitterades
förslag likasom icke heller statskontorets hemställan, att vid uppnådda
55 levnadsår för pensions erhållande därjämte skulle fordras att på grund
av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta krafter vara mindre tjänlig till
arbete. De föreslagna beloppen syntes departementschefen stå i god
överensstämmelse med de pensioner, som, enligt reglementet för statens
järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal,
utginge till verkstadsarbetare. Departementschefen har vidare utgått
ifrån, att krigstidstilllägg också skulle tillgodokomma nu ifrågavarande
pensionärer. Någon anledning att icke bibehålla det förut omförmälda
villkoret om pensioners reducering anser departementschefen icke förefinnas;
och hava de nya grunderna funnits böra tillämpas från och med
innevarande år.
Utskottet kan för sin del inskränka sig till att i alla avseenden instämma
med departementschefen och vill särskilt beträffande pensionsbeloppen
understryka, att desamma utmätts så, att de överensstämma
med de pensioner, som för närvarande utgå till de med bär ifrågavarande
personer nära jämförliga verkstadsarbetarna vid statens trafikerade
järnvägar. Då utskottet alltså icke funnit något att erinra mot
Kungl. Maj:ts förslag, hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 233
angående grunder för pensionering av förmän och
Bankoutskottets utlåtande Nr 72.
5
arbetare vid statens järnvägsbyggnader m. m. må av
riksdagen bifallas.
Stockholm den 31 maj 1918.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Hallin, Nilson i Kristinehamn, Wickman,
Boos, Jönsson, Schyller och Hedenström samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Carton i Herrljunga, Berg i Munkfors,
Borg, Bogren, Henrikson, Boven och Kahlström.