Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
I
Nr 02.
Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1918 kl. 3 e. m.
Utlåtande angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragning
sstaterna.
A. Det civila pensions väsende t.
l:o) I en inom andra kammaren väckt motion, nr 195, liar herr
Loven med instämmande i motionens syfte av ytterligare tre av kammarens
ledamöter hemställt,
»att riksdagen måtte besluta sådan ändring av lagen av den 4
juli 1910, angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar,
att tjänsteman, som entledigas eller avgår från sin tjänst, må äga rätt
återbekomma erlagda pensionsavgifter eller, om detta icke kan vinna
riksdagens bifall, de av tjänstemannen erlagda avgifterna överföras till
allmänna folkpensioneringen enligt härför av Kungl. Maj:t närmare utarbetade
bestämmelser.»
Till stöd för motionen har anförts följande:
»I lag angående rätt till pension för tjänsteman vid statens järnvägar av
den 4 juli 1910 föreskrives i § 17, att delägare icke äger rätt återbekomma erlagda
pensionsavgifter under andra förhållanden än att övergång sker till annan statstjänst,
med vilken är förenad skyldigheten att tillhöra pensionskassa. Att en dylik bestämmelse
införts i lagen, har måhända sin orsak dels i det förhållandet, att vid
tiden för denna lags antagande den allmänna folkpensioneringen då ännu icke var
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 52 käft. (Nr 62.) 1
Angående
dispositionen
av vissa enligt
lagen den 4
juli 1910 angående
rätt
till pension
för tjänstemän
vid t tätens
jäiyivägar
erlagda
pensionsavgifter.
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
verklighet, dels ock att man torde utgått från den förutsättningen, att man vid den
ordinarie anställningen vid ett statens konnnunikationsverk av den omfattning och
stabilitet, som statens järnvägar i och för sig är, förutsatt, att någon avgång ur
tjänsten, annat än i något enstaka fall, näppeligen skulle ifrågakomma. Dessutom
torde man haft den uppfattningen, att pensionsavgifter i allmänhet icke böra återbetalas
på annat sätt än som pensionsförmån, en uppfattning, som tidigare oftast
framförts såsom ett försäkringstekniskt problem, som med tillämpningen av andra
principer skulle vara synnerligen svårt att lösa.
Emellertid torde uppfattningen på hithörande område under senare tiden ha
visat en förändring därutinnan, att man anser skäl föreligga att återfå till pensionskassa
erlagda avgifter. Sålunda har i förnyade reglementet för enskilda järnvägarnas
pensionskassa av den 29 april 1916 intagits ett stadgande, som berättigar
delägare, som avgår ur järnvägsförvaltnings tjänst och som icke anmäler sig vilja
kvarstå i kassan, att återfå tre fjärdedelar av de avgifter han enligt kassans äldre
och nyare reglemente erlagt, dock utan ränta. Jämväl i Kungl. Maj:ts nådiga
reglemente beträffande pensionering av icke ordinarie personal vid statens järnvägar
linnes stadgande därom, att vid sådant förhållande delägaren avgår ur tjänst
utan att vara berättigad till pension, och hans delägarskap i kassan sålunda upphör,
skola de av honom erlagda avgifterna, under närmare angivna förutsättningar, överföras
på den allmänna pensionsförsäkringen, varav han härigenom drager fördel vid
sin pensionering enligt härför gällande bestämmelser. Sannolika skål tala för, att
i och med att den allmänna folkpensioneringen genomförts och blivit lagligen befäst
den tidigare uppfattningen om svårigheterna att återfå erlagda avgifter till en inom
ett statsverk existerande pensionsinrättning måst vika för ett mera praktiskt och
för delägarna i sistnämnda eller därmed jämförliga pensionskassor mera tillfredsställande
ordnande av denna fråga.
Den nuvarande bestämmelsen i lagen angående rätt till pension för statens
järnvägars ordinarie befattningshavare medgiver icke annat än under vissa villkor
återbekommande av erlagda pensionsavgifter, och kunna ej heller de av befattningshavaren
erlagda avgifterna vid hans avgång ur tjänst överföras på den allmänna
folkpensioneringen. Delägaren måste sålunda, om förhållandena skulle påkalla hans
avgång ur statstjänsten, göra en icke oväsentlig ekonomisk förlust och blir ej heller
i tillfälle att draga samma fördelar av den allmänna folkpensioneringen som andra
medborgare, emedan han under den tid, han varit i statens järnvägars tjänst såsom
ordinarie anställd, befriats från avgifter till den allmänna folkpensioneringen. Att
en sådan anordning ingalunda kan vara till båtnad vare sig för den ena eller andra
parten synes uppenbart, och torde endast kunna försvaras av hänsynen till möjligheten
att inverka på delägaren att under alla förhållanden föredraga statstjänsten
framför enskild sådan. Denna möjlighet är dock i mycket stor utsträckning beroende
på de förmåner, som i övrigt kunna erbjudas en statens befattningshavare
inom privata arbetsområden, och det torde ock vara ostridigt, att statsmakterna
ingalunda böra lägga sådana hinder i vägen för statstjänstemannens möjlighet till
utkomst i yrke eller näring, att omöjligheten av ett återfående av, under en följd
av år, erlagda pensionsavgifter skulle utgöra ett allvarligt hinder härför. Denna
omständighet har i största möjliga utsträckning beaktats av enskilda järnvägarnas
pensionskassa och synes jämväl i någon mån vunnit erkännande i det för icke
ordinarie personal vid statens järnvägar gällande pensionsreglementet.»
Bankoutskottets utlutande Sr 62. 3
På sätt närmare inhämtas av utskottets utlåtande, nr 55, angående
vissa framställningar rörande pensioner och understöd in. in. å allmänna
indragningsstaten, har statskontoret beträffande åtskilliga till utskottet
hänvisade motioner i dessa ämnen, bland dem samtliga i detta betänkande
omförmälda, den 10 april 1918 avgivit utlåtande.
Statskontoret har i ärendet överlämnat infordrade yttranden från
dels statens järnvägars änke- och pupillkassa och dels järnvägsstyrelsen.
Statens järnvägars änke- och pupillkassa har i sitt yttrande anfört:
»I den förevarande motionen finnes icke något uttalande om, att det i motionen
framställda önskemål rörande återbetalning av pensionsavgifter till tjänstemän,
som entledigas eller avgår från sin tjänst, eller eventuellt avgifternas överförande
till allmänna folkpensioneringen, jämväl skulle äga tillämpning i fråga om de till
statens järnvägars änke- och pupillkassa inbetalda avgifter. För den händelse emellertid
motionens syfte jämväl skulle anses innefatta disposition på angivet sätt av
de till kassan inbetalta avgifter, får direktionen meddela, att enligt bestämmelsen
i § 11 mom. 4 i det för kassan gällande reglemente, någon återbetalning av till
kassan av delägare erlagda avgifter icke kan äga rum i annan ordning än genom
den i reglementet fastställda pensioneringen. Något förslag om ändring i denna bestämmelse
är för närvarande icke framställt.»
Järnvägsstyrelsen har yttrat följande:
»Det förslag om viss ändring av lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension
för tjänstemän vid statens järnvägar, som innefattas i motionen rörande disposition
av vissa enligt samma lag erlagda pensionsavgifter, föranleder styrelsen att
erinra om följande.
Inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för utredande av väckt fråga
om det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering m. in. hava i ett den 15
januari 1916 avgivet preliminärt betänkande såsom slutmål för en dylik centralisering
uppställt sammanförande av all sådan pensionering i en enda »statens anstalt
för tjänstemannapensionering», vilken anstalt skulle omfatta även kassor och fonder
för pensionering av befattningshavare vid statens järnvägar. I detta förslag har
gjort sig gällande en strävan att söka åstadkomma överensstämmelse i vissa angivna
avseenden, bland annat, i fråga om i förtid avgående delägares rätt och den därav
beroende dispositionen av de av dylika erlagda delägare pensionsavgifter. Nämnda sakkunniga
hava sedermera i ett den 3 november 1917 dagtecknat betänkande framlagt
förslag till bestämmelser angående statens tjänstemannapensionering. § 3 mom. 2
i detta förslag, enligt vilket tjänster av vissa angivna slag skulle medföra rätt till
pension dels för innehavaren (tjänstepension), dels för dennes änka och omyndiga
barn (familjepension), innefattar stadgande i fråga om den rätt, som skulle tillkomma
i förtid avgående delägare i statens anstalt för tjänstemannapensioneringen. Frågan
om dispositionen av de av dylik delägare erlagda pensionsavgifterna för i detta
stadgande sin lösning på så sätt, att rätt till uppskjuten tjänstepension tillerkännes
den, som avgår från tjänst utan att vara berättigad till genast börjande pension.
Statens järn
vägars änke
och pupillkassa.
Järnvägs
styrelsen.
4
Bankoutskvttets utlåtande Nr 62.
Statskontoret.
Utskottet.
Om skrivelse
till Kungl.
Maj:t angående
ändrad
lydelse av 10
§ i reglementet
för dövstumlärarnas
pensions •
anstalt.
Enligt § 5 i förslaget skall uppskjuten tjänstepension börja att utgå, när den avgångne
på grund av varaktig oförmåga till arbete förklaras berättigad till pension
enligt lagen om allmän pensionsförsäkring, dock senast vid den för tjänsten stadgade
pensionsåldern.
I betraktande av vad de sakkunniga sålunda föreslagit, och då det måste
anses vara önskvärt, att likformighet vinnes i fråga om dispositionen av pensionsavgifter,
erlagda av i förtid avgående statstjänare, får styrelsen för sin del uttala
sig för att motionen för närvarande icke måtte föranleda till någon åtgärd.»
Statskontoret har för egen del förklarat sig dela den av järnvägsstyrelsen
uttalade uppfattningen och därför hänvisat till vad i berörda
yttrande anförts.
Såsom framgår av järnvägssstyrelsens ovanintagna yttrande, hava
de inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning av
frågan om det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering m. in.
i avgivet betänkande såsom slutmål för en dylik centralisering uppställt
den principen, att all sådan pensionering borde sammanföras i en enda
statsanstalt för tjänstemannapensionering, och skulle denna anstalt omfatta
jämväl kassor och fonder för pensionering av befattningshavare
vid statens järnvägar. Bemälda sakkunniga hava sedermera i ett den
3 november 1917 avgivet betänkande framlagt förslag till bestämmelser
angående statens tjänstemannapensionering. Detta förslag innefattar
jämväl frågan om dispositionen av de pensionsavgifter, som erlagts av
de i förtid avgående delägarna. Då, enligt vad av ovanstående framgår,
nu förevarande spörsmål alltså är beroende på Kungl. Maj:ts prövning,
har utskottet, som finner motionärens framställning särdeles behjärtansvärd,
likväl icke ansett sig böra nu tillstyrka någon åtgärd i
den av motionären angivna riktning, utan torde saken börtt anstå tills
vidare och avgöras i ett sammanhang med övriga frågor, som utgjort
föremål för de sakkunnigas utredning.
Utskottet hemställer,
att förevarande motion 11: 195 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
2:o) 1 en inom andra kammaren av herr Welin väckt motion,
nr 202, har hemställts, »att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t behagade föreskriva, att § 10 i nådiga reglementet för
dömstumlärarnas pensionsanstalt den 8 oktober 1915 må erhålla följande
ändrade lydelse:
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
»Pensionen är hel eller avkortad.
Hd pension utgår med 75 procent av delaktighetsbeloppet; dock
att för andra delägare i pensionsanstalten än dömstumlärare hel pension
i intet tall får utgå med eller beräknas till högre belopp än 75
procent av vare sig delaktighetsbeloppet eller högsta kontanta avlöning,
som den pensionssökande åtnjutit.
Avkortad pension bestämmes på sätt, som närmare angåves i SS
12, 13 och 14.» ö
Till stöd för berörda hemställan har anförts följande:
»I Kung!. Maj:ts nådiga reglemente för dövstumlärarnas pensionsanstalt den
8 oktober 1915 lyder § 10 sålunda: ''Pension är hel eller avkortad. Hel pension
utgår med 75 procent av delaktighetsbeloppet: dock att, för andra delägare i pensionsanstalten
än dövstumlärare, hel pension i intet fall får utgå med eller beräknas
till högre belopp än 75 procent av vare sig delaktighetsbeloppet eller den lägsta
kontanta avlöning, som den pensionssökande, utöver värdet av bostad och bränsle
eller ersättning därför, åtnjutit under de före avskedstagandet senast förflutna tio
tjänståren. Avkortad pension bestämmes på sätt, som närmare angives i §8 12.
13 och 14.’
I denna paragraf finnas ett par bestämmelser, som äro i hög grad menliga
för dem, som enligt detta reglemente komma i åtnjutande av pension, särdeles när
de båda bestämmelserna samverka.
Den ena är, att pensionen för andra delägare i pensionsanstalten än dövstumlärare
icke skall utgå med eller beräknas till högre belopp än 75 procent av
vare sig delaktighetsbeloppet eller den lägsta kontanta avlöning, som den pensionssökande
åtnjutit under de före avskedstagandet senast förflutna 10 tjänståren.
Som synes ha dövstumlärare i detta fall företräde framför andra delägare i
pensionsanstalten.
Huru den bestämmelsen, att pensionen för ''andra delägare'' skall beräknas
efter det lägsta belopp, som åtnjutits i lön under de 10 sista åren, kan komma att
verka, må med ett exempel belysas.
En lärare vid den skola, som jag representerar, är pensionsmässig i november
1918. Hans lön har under de 10 sistförflutna tjänståren uppgått till följande
belopp: 1909 2,400 kronor, 1910-1917 2,700 kronor och 1918 3,000 kronor.
Oaktat han endast ett år under dessa sistförflutna 10 åren haft så låg lön som
2,400 kronor, skall pensionen beräknas efter detta lägsta lönebelopp.
Det synes, i motsats härtill, vara lämpligt, att pensionen beräknades efter
högsta lönebeloppet, varmed lärareplatsen är delaktig i pensionsanstalten, så vitt
läraren åtnjutit denna lön, i detta fall 2,700 kronor. Så är det i folkskollärarnas
pensionsinrättning, i vilken även lärare vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor
åtnjuta delaktighet. Lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
den 11 oktober 1907, enligt vilken även läroverkslärare åtnjuta pension, innehåller
följande bestämmelser: ''Hel pension utgör samma belopp som det för tjänstinnehavaren
vid tiden för hans avgång från tjänsten gällande pensionsunderlag.’
Således räknas även här efter det högsta åtnjutna pensionsunderlaget.
Och så torde det väl vara över allt i pensionskassorna.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
Skulle man av någon anledning finna det mindre lämpligt att för ''andra
delägare’ beräkna pensionen efter delaktighetsbeloppet, så vitt detta åtnjutits i lön,
så synes det dock vara hårt mot pensionstagarna att beräkna den efter det under
de sista 10 åren åtnjutna lägsta lönebeloppet, särdeles som pensionsbidraget för de
flesta av dessa 10 år torde fått erläggas efter högre lönebelopp. Lämpligare i så
fall vore att följa den bestämmelse, som finnes i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, nämligen denna: ''Dock skall för tjänstinnehavare, som
under kortare tid än fem år innehaft den tjänst, från vilken avgång ägde rum,
beloppet av hel pension utgöra en femtedel av sammanlagda beloppen av de högsta
pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de senast förflutna fem åren varit
för tjänstinnehavaren gällande.’
Om man således, mot förmodan, icke kan låta undantagsbestämmelsen i §
10 av reglementet för dövstumlärares pensionsanstalt helt utgå, så borde man
åtminstone utforma undantaget i enlighet med den angivna föreskriften i lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension, nämligen att låta pensionen utgå
efter medeltalet av det pensionsunderlag, man åtnjutit som lön under de sista 5 åren.
Den andra bestämmelsen, som påkallar ändring, är det inskjutna uttrycket:
''utöver värdet av bostad och bränsle eller ersättning därför’. Uttrycket
synes kunna tydas på tvenne olika sätt. I alla händelser tolkas det av dövstumlärarnas
pensionsanstalt på ett sätt, som är mycket menligt för pensionstagarna,
nämligen så, att lärare bort av läroanstalten erhålla bostad och bränsle eller ersättning
härför, och om han icke erhållit det, så avdrages värdet härav.
Det synes kunna dragas i starkt tvivelsmål, om en sådan tolkning är hållbar,
särskilt om man ser till, huru denna bestämmelse tillkommit.
En kommitté, som tillsatts för att närmare utreda några frågor rörande
dövstumundervisningen, däribland frågan om beredande av pension åt dövstumlärarepersonalen,
avgav den 23 mars 1899 betänkande i pensionsfrågan. Enligt
dess förslag skulle hel pension inräknas till inemot 75 procent å sammanlagda
beloppet av dels den slutliga egentliga lönen -— — — och dels värdet utav bostad
och vedbrand’. (Kungl. Maj:ts proposition nr 94 vid 1915 års riksdag, sid. 13.)
När frågan kom inför Kungl. Maj:t, uttalade departementschefen till statsrådsprotokollet
den 18 februari 1905 med hänsyn härtill följande:
''Liksom i folkskollärarnas pensionsinrättning synes mig värdet av kostad och
bränsle eller ersättning dä''för ej böra här inräknas i delaktighetsbeloppet, men däremot
däri ingå hela den kontanta avlöningen, således både lön i högsta lönegrad
och tjänstgöringspenningar. Pensionen synes mig böra, liksom i berörda pensionsinrättning,
utgå med 75 procent av delaktighetsbeloppet sålunda beräknat.’
Departementschefen yttrar vidare: ’I överensstämmelse med de åsikter, jag
nu uttalar, får jag underdånigst hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att godkänna följande grunder för inrättande av en pensionsanstalt för dövstumlärare:
— — ''skoldistrikt må — - vinna delaktighet i pensionsanstalten,
därest det belopp, vartill avlöningen i högsta lönegrad för tjänsten, värdet av bostad
och vedbrand och bränsle eller ersättning därför häri icke inberäknat, uppgår’
—
Bankout skottets utlåtande Nr 62.
7
Härav synes, huru uttrycket uppkommit. Meningen med detta var allenast,
att pensionen icke skulle beräknas med hänsyn även till bostad och bränsle. Däremot
betyder det uppenbarligen icke, att, om någon bland sina löneförmåner saknade
bostad och vedbrand, detta skulle fråndragas. Hade detta varit meningen, hade
det nog på något sätt blivit uttryckt.
Statsutskottet tillstyrkte till alla delar Kungl. Maj:ts förslag, och båda
kamrarna godkände det utan diskussion.
I det reglemente, som den 30 augusti 1905 utfärdades för dövstumlärarnas
pensionsanstalt, återfinnes därför i § 3 följande uttryck: ''Skoldistrikt må — —
vinna delaktighet i pensionsanstalten därest det belopp, vartill avlöningen i högsta
lönegrad för tjänsten värdet av bostad och bränsle eller ersättning därför häri icke
inberäknat, uppgår’: — — — samt i § 7 endast: ''Hel pension utgår med 75
procent av delaktighetsbeloppet.’
1 skrivelse den 7 september 1909 till Kungl. Maj:t gjorde svenska dövstumläraresällskapet
framställning om förbättring av dövstumlärarepersonalens pensioneringsvillkor.
Därvid uttrycktes bland annat den önskan, att ''såsom underlag för
bestämmande av pensionens belopp — — tjäna hela lönen samt dessutom för dem,
som åtnjuta naturaförmåner, det belopp, vartill dessa äro upptaxerade’.
Skolstyrelserna anmodades yttra sig rörande dövstumläraresällskapets framställning,
och därvid själas några styrelser vid sina utredande kalkyler ha gjort
avdrag för ett belopp, som motsvarar hyra och vedbrand. Det är, såvitt jag kan
se, första gängen man nu möter denna avdragsteori. Om denna yttrar sig dövstumläraresällskapets
centralstyrelse på följande sätt:
''För att komma fram till dessa siffror hava styrelserna från lärarnas avlöning
gjort avdrag för, vad som anses böra gå till hyra och anskaffande av bränsle.
Fn dylik åtgärd torde numera sakna all grund, sedan landsting och stadsfullmäktige
inom samtliga skoldistrikt upphävt en dylik uppdelning utav avlöningen och beslutat,
att hela avlöningen skall utgå som lön. Med lika rätt skulle t. ex. för en läroverksadjunkt
eller för folkskollärarna i städerna avdrag kunna göras för hyra och
bränsle, ty dessa måste använda en del utav sin avlöning till förhyrning av bostad
och inköp av bränsle lika väl som dövstumlärarna. Men någon dylik decimering
av deras lön i och för uppnåendet av ett mindre pensionsunderlag eller delaktighetsbelopp
förekommer ej.’
Direktionen för dövstumlärarnas pensionsanstalt, som fått att yttra sig i
ärendet, säger bland annat följande, som kan ha sin tillämpning på föreliggande
fråga: ''Direktionen anser således lämpligt, att i enlighet med nämnda förslag högsta
beloppet för delaktighet bestämmes till 4,500 kronor för föreståndaretjänst, 3,000
kronor för läraretjänst och 2,000 kronor för lärarinnetjänst. Härigenom skulle det
ursprungligen rådande förhållandet mellan å ena sidan lägsta förekommande avlöning
i högsta lönegraden, bortsett från naturaförmånen och hyresersättning, och å andra
sidan högsta medgivna delaktighetsbelopp bliva i någon mån återställd.’
Här talas sålunda icke om, att avdrag bör ske. Och icke heller statskontoret,
som yttrat sig, synes ha påpekat sådant.
Kungl. Maj:t föreläde 1913 års riksdag förslag till vissa ändringar i reglementet
för dövstumlärarnas pensionsanstalt. Vid ärendets föredragning inför Kungl.
Maj:t yttrade sig departementschefen alldeles icke i avdragsfrågan, lika litet som
något uttalande härom förekom i utskott eller kammare.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
Direktionen
över dövstumläramas
pension
san »tält.
Vid 1914 års senare riksdag återkom Kungl. Maj:t till ärendet och framlade
för riksdagen (prop. nr 143) ett fullständigt omarbetat förslag till reglemente för
dövstumlärarnas pensionsanstalt. I detta förslag lyder § 5 sålunda: T. Skoldistrikt
eller undervisningsanstalt må för varje sådan ordinarie tjänst, som i § 1 avses, vinna
delaktighet i pensionsanstalten, därest det belopp, vartill avlöningen i högta lönegraden
för tjänsten uppgår, värdet av bostad och bränsle eller ersättning därför häri
icke inberäknat, utgör’ — — —.
Och i § 10 förekommer detta sista kursiverade uttryck under följande något
olika form: utöver värdet av bostad och bränsle eller ersättning därför’.
Någon antydan om, att ny betydelse skulle ha inlagts i dessa uttryck förekommer
icke i Kungl. Maj:ts proposition, lika litet som i dess behandling i riksdagen,
vilken för övrigt utan ändring godkände Kungl. Maj:ts proposition.
§ 10 erhöll genom Kungl. Maj:ts nådiga reglemente den 8 oktober 1915
den lydelse, som tinnes angiven i början av denna motion.
Av den gjorda framställningen framgår med största tänkbara tydlighet, huru
det uttryck, som det nu är fråga om, tillkommit. Det har tillkommit uteslutande
för att klart utsäga, att förmånen av bostad och vedbrand eller värdet härav icke
får inräknas i det belopp, som ligger till grund för pensionen. Men det finnes
alldeles ingenting, som på ringaste sätt antyder, att någonsin under frågans behandling
Kungl. Maj:t eller riksdag eller annan officiell myndighet skulle med detta
uttryck ha avsett, att, om de ifrågavarande förmånerna icke äro tillfinnandes, ett
motsvarande avdrag å lönen skulle göras vid pensionens beräknande. Tvärt om,
då några dövstumskolestyrelser synas ha framkastat tanken härpå, blev detta med
kraft tillbakavisat av dövstumskolläraresällskapets centralstyrelse, och inga beslutande
eller hörda myndigheter taga heller upp tanken.
Icke desto mindre tolkar direktionen för dövstumlärarnas pensionsanstalt den
ifrågavarande § 10 så, att avdrag skall göras, då den lärare, som skall pensioneras,
icke åtnjutit förmånerna av bostad och bränsle eller ersättning härför. Och Kung].
Maj:t har under 1916, då ett beslut i denna riktning överklagades, fastställt direktionens
beslut. Det är dock att märka, att detta Kungl. Maj:ts utslag icke fullt
ger svar på det spörsmål, varom det nu är fråga, alldenstund klaganden icke synes
ha gjort invändningar mot själva rättsprincipen utan av annat skäl önskade, att
avdrag icke skulle göras.
Då den föreliggande paragrafen är så avfattad, att den givit anledning till
en tolkning, som med den anförda historiken för ögonen uppenbarligen är felaktig,
och då denna tolkning är mycket menlig för pensionstagaren, så torde ett förtydligande
av densamma vara erforderligt.
Det är så mycket behövligare, att en för pensionstagaren förmånligare avfattning
av paragrafen erhålles, som pensionstagaren eljest kan komma i den ställningen,
att lian årligen får betala pensionsavgift efter ett högre belopp, men sedan
utbekommer pension efter ett vida lägre belopp och därigenom gör en direkt förlust.»
Direktionen över dövstumlärarnas pensionsanstalt, som av statskontoret
anmodats att avgiva yttrande, har i ärendet anfört följande:
»I denna paragraf stadgas för närvarande att för andra delägare i pensionsanstalten
än dövstumlärare hel pension i intet fall får utgå med eller beräknas till
Hankön!skottets utlåtande AV 62.
högre belopp än 75 procent av vare sig delaktighetsbeloppet eller den lägsta kontanta
avlöning, som den pensionssökande, utöver värdet av bostad och bränsle eller
ersättning därför, åtnjutit under de före avskedstagandet senast förflutna 10 tjänståren.
Detta stadgande anser motionären böra ändras i två hänseenden, dels så att
hel pension skall utgå med belopp, som ej får överstiga 75 procent av vare sig delaktighetsbeloppet
eller den högsta kontanta avlöning, som den pensionssökande åtnjutit,
och dels därhän att de inskjutna orden ''utöver värdet av bostad och bränsle
eller ersättning därför’ skola uteslutas.
Vad den första punkten angår, må till en början erinras, att yrkandet torde
i verkligheten innebära, att pensionen alltid skall beräknas å delaktighetsbeloppet.
Detta belopp motsvarar nämligen eller får i varje fäll ej överstiga den med tjänsten
förenade lön i högsta lönegraden; och det synes uteslutet, att en tjänsteinnehavare,
vilken äger räkna sä lång tjänstetid, som erfordras för hel pension, d. v. s. minst
o0 år, därav minst 20 ordinarie, icke skulle hava åtminstone under någon kortare
tid före avskedet kommit i åtnjutande av lön i högsta lönegraden.
Stadgandet att vid pensionsbeloppets beräknande skall tagas hänsyn till den
under de före avskedstagandet senast förflutna 10 tjänståren åtnjutna lägsta kontanta
avlöningen har föranletts av särskilda omständigheter, som ej äga motsvarighet i
av motionären för jämförelses skull åberopade, för folkskollärare och statens civila
tjänstinnehavare gällande pensionsförhållanden. Under det att för nämnda två slagav
befattningshavare genom statens försorg löner äro fastställda till belopp, eller
åtminstone minimibelopp, och lönegrader, äro däremot nu ifrågavarande tjänstinnehavares
avlöningsförhållanden helt beroende av vederbörande skolstyrelsers beslut,
vilket om pensionen skulle beräknas å före avskedet åtnjutna högsta lönen —
möjliggör att lönen och i samband därmed delaktighetsbeloppet kunde genom vederbörande
styrelses åtgörande höjas kort före tjänsteinnehavarens avskedstagande
endast för att bereda honom en högre pension.
Beträffande stadgandets tillkomst får direktionen erinra, hurusom på uppdrag
av styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening en för ändamålet utsedd
kommitté på sin tid avgav ett betänkande och förslag angående pensionering av
lärare vid folkhögskolor och därmed förenade lantmannaskolor. Häri hade föreslagits,
bland annat, att pension åt därtill berättigad lärare skulle utgå med 80
procent av under de sista 5 åren åtnjuten kontant lön vid folkhögskola, kvinnlig
avdelning däri inberäknad, dock med högst 3,000 kronor åt föreståndare och 2,000
kronor åt lärare.
Då direktionen över dövstumlärarnas pensionsanstalt sedermera fick Kung!.
Maj :ts uppdrag att med anlitande av sakkunnigt biträde verkställa utredning i pensionsfrågan.
angavs bland grunderna för denna utredning att hel pension i intet
fall finge utgå med eller beräknas till högre belopp än 75 procent av den lägsta
kontanta avlöning, som den pensionssökande utöver värdet av bostad och bränsle
eller ersättning därför åtnjutit under de före avskedstagandet senast förflutna 10
tjänståren. Vid denna utrednings verkställande ansågo de av direktionen anlitade
sakkunniga, att det endast ytterst undantagsvis kunde inträffa, att den här åsyftade
lägsta kontanta avlöningen efter så lång tjänstetid som 30 år komma att understiga
minimidelaktighetsbeloppet 1,600 kronor för lärare och 3,200 kronor för föreståndare,
varför inskränkningen i fråga vid beräkningarnas utförande kunde helt
och hållet lämnas å sido.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 52 käft. (Nr 62.)
o
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
Då denna pensionsfråga förekom till behandling hos Kungl. Maj:t i och för
avlåtande av nådig proposition till riksdagen, yttrade föredragande departementschef,
såsom framgår av statsrådsprotokollet den 31 december 1906, beträffande
ovan berörda punkt i kommitterades förslag, att en föreståndare eller lärare sålunda
skulle kunna erhålla högsta pensionen, ehuru han allenast de 5 sista åren åtnjutit
lön, motsvarande högsta delaktighetsbeloppet. Dä emellertid i allmänhet en tjänsteinnehavare,
vars avlöning bestode av begynnelselön och 3 eller 4 ålderstillägg,
vid avskedstagandet innehaft lön i högsta lönegraden i minst resp. 15 eller 10 år,
syntes det departementschefen böra fordras att föreståndare eller lärare skulle, för
att erhålla hel pension, under de senaste 10 åren före avskedstagandet hava åtnjutit
löneförmåner, värdet av bostad och bränsle eller ersättning därför häri icke inberäknat,
fullt motsvarande det delaktighetsbelopp, som för tjänsten bestämts. Sådant
innehåll erhöll också stadgandet i sedermera den 28 juni 1907 utfärdad nådig kungörelse
angående delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt och folkskollärarnas
änke- och pupillkassa för lärarpersonalen vid folkhögskolorna.
Stadgande av enahanda innehåll har influtit i sedermera utfärdade nådiga
kungörelser angående delaktighet i nämnda pensionsanstalt och änke- och pupillkassa
för lärarpersonal vid statsunderstödda sinnesslöanstalter och för lärarpersonal
vid statsunderstödda undervisningsanstalter för vanföra.
1 det numera gällande förnyade nådiga reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt
den 8 oktober 1915 har stadgandet undergått någon omformulering för dess
bringande i närmare överensstämmelse med vad därigenom ursprungligen avsetts.
I fråga om motionens senare del, vilken åsyftar ett uteslutande ur ifrågavarande
paragraf av bestämmelsen att värdet av bostad och bränsle eller ersättning
därför ej skall inräknas i det belopp, som lägges till grund för pensionens beräknande,
får direktionen anföra.
Ifrågavarande bestämmelse, sådan den av direktionen tillämpas, medför att
tjänstinnehavare, vars avlöning till någon del utgår i förmånen av bostad och
bränsle, blir i pensionsliänseende ungefärligen likställd med den, vars avlöning utgår
med en kontant summa i ett för allt och därför måste antagas uppgå till ett proportionsvis
högre belopp än den förstnämndes. En dylik utjämnande verkan av
denna bestämmelses tillämpning måste även, så vitt direktionen kan finna, anses
vara med billighet och rättvisa överensstämmande. I varje fall torde kunna sägas,
att lärare med uteslutande kontant avlöning ej härigenom missgynnas, enär avdraget
för det beräknade värdet av bostad och bränsle städse sker med lågt belopp.
Och att denna tillämpning skulle, såsom motionären vill göra gällande, stå i strid
med stadgandets verkliga innebörd torde så mycket mindre kunna anses riktigt,
som i det av motionären själv åberopade, av Kungl. Maj:t meddelade utslag direktionens
tolkning godkänts. I berörda utslag, som gavs den 8 december 1916 på
besvär i mål rörande pension åt folkskolläraren P. J. Andersson, för vilken yrkades
pension till högre belopp än direktionen ansett sig kunna tilldela honom, kom nämligen
jämväl den fråga under prövning, huruvida i det fall att lönen utgår helt och
hållet kontant, skall, vid pensionsbeloppets bestämmande, över huvud taget göras
avdrag för det beräknade värdet av bostad och vedbrand, och Kungl. Maj:ts beslut
innebar, att sådant avdrag skulle ske.
Rörande motionen i dess helhet får direktionen slutligen andraga, att emellertid
en ändring av ifrågavarande stadgande i av motionären åsyftad riktning obe
-
HankouUkotteU utlåtande AV (i2.
stiidligen skulle innebära en väsentlig förenkling, som i och för sig vore så mycket
mera önskvärd, som med stadgandets nuvarande tillämpning ej sällan förekommer,
att pension måste beräknas på ett lägre belopp än delaktighetsbeloppet. Denna
ändring synes i sådant fall böra gå ut därpå att, likasom för dövstumlärare —
vilkas löneförhållanden ju dock äro fastare ordnade än t. ex folkhögskolornas lärarpersonals
— hel pension alltid skall utgå med 75 procent av delaktighetsbeloppet.
Om ock genom en sådan ändring pensionsanstaltens kostnader för pensioneringen
skulle i någon mån ökas, skulle denna ökning i varje fall ej leda till högre utgift
än den beräknade, enär, som ovan antytts, det nu stadgade inskränkande villkoret
i avseende å pensionsbeloppets bestämmande vid den verkställda kostnadsberäkningen
lämnats å sido.»
För egen del har statskontoret till den av direktionen för dövstumliirarnes
pensionsanstalt framlagda uppfattning i den väckta frågan förklarat
sig endast vilja tillägga en erinran, att förslag rörande i viss
mån ändrade grunder för pensioneringen av delägare i pensionsanstalten
framlagts i det betänkande II, som den 3 november 1917 avgivits av
sakkunniga för det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering.
I likhet med direktionen över dövstumlärarnas pensionskassa anser
utskottet, att en ändring av ifrågavarande bestämmelser, på sätt motionären
ifrågasatt, skulle innebära en väsentlig förenkling, och torde denna
få anses vara så mycket mera önskvärd, som med den nuvarande tilllämpningen
av bestämmelserna pension ej sällan lärer få beräknas på
ett lägre belopp än delaktighetsbeloppet. Utskottet vill emellertid i
detta avseende erinra, hurusom förslag rörande i viss mån ändrade
grunder för pensioneringen av delägare i ovannämnda pensionsanstalt
nyligen avgivits av sakkunniga för det statsunderstödda pensionsväsendets
centralisering. Att genom ett beslut vare sig i enlighet med motionen
eller på annat sätt nu föregripa den ännu icke slutförda utredningen i
dessa ämnen synes utskottet icke vara lämpligt, och har utskottet vid
sådant förhållande funnit sig böra avstyrka bifall till motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion II: 202 icke må av riksdagen
bifallas.
3:o) I en inom första kammaren av herr Sandler väckt motion,
nr 24, bär hemställts, »att riksdagen måtte för sin del besluta sådan
ändring i bestämmelserna angående folkhögskollärarnas delaktighet uti
dövstumlärarnas pensionsanstalt, att
1) lärarinnor uti läsämnen vid folkhögskolor må bliva likställda
med lärare, som nu hava pensionsrätt,
S tatskonloret.
Utskottet.
Angående
ändring av
gällande bestämmelser
om
folkhögskolelärares
delaktighet
i dövstumlärarnas
pensionsanstalt.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
2) lärare och lärarinnor uti slöjd ävensom skolkökslärarinnor vid
folkhögskolor med en årlig tjänstgöringstid av minst 20 veckor må på
vederbörande styrelses ansökan kunna vinna delaktighet uti ovannämnda
pensionsanstalt,
3) att delaktighetsbeloppet för i punkt 2 här ovan omförmälda
lärarepersonal måtte sättas till högst 1,600 kronor, lägst 800 kronor samt
4) att nu gällande bestämmelser rörande skyldighet och rättighet
för delägare uti dövstumlärarnas pensionsanstalt att ingå uti folkskollärarnas
änke- och pupillkassa må i tillämpliga delar bliva gällande
även för de i punkt 1 och 2 här ovan omförmälda lärare och lärarinnor.»
Till stöd för framställningen har motionären anfört följande:
»År 1907 tillerkändes ordinarie manliga föreståndare och lärare vid statsunderstödda
folkhögskolor rätt till delaktighet uti dövstumlärarnas pensionsanstalt
under villkor som uti kungl. förordningen härom den 28 juni 1907 närmare bestämmas.
Samtidigt föreskrevs att ifrågavarande lärarepersonal skulle ha skyldighet
ingå uti folkskollärarnas änke- och pupillkassa.
Sedermera har pensionsåldern genom kungl. förordningen den 24 oktober
1913 sänkts från 65 år till 60, varjämte Kungl. Maj:t den 8 oktober 1915 utfärdat
nytt reglemente för dövstumlärarnas pensionsanstalt. Genom dessa åtgärder av
statsmakterna har den manliga lärarepersonalen vid folkhögskolorna fått en mera
betryggande ställning än förut, vilket förhållande otvivelaktigt varit till gagn för
skolornas verksamhet.
Emellertid är den kvinnliga lärarepersonalen uti läsämnen och både manliga
och kvinnliga övningslärare uti slöjd och huslig ekonomi m. in. ännu utan pensionsrätt,
medan för samma kategorier av lärare vid i övrigt så gott som alla statsunderstödda
undervisninganstalter möjlighet till pensions erhållande har beretts
genom statsmakternas ingripande.
Att pensionsrätten för folkhögskolornas vidkommande från början begränsades
till enbart manliga lärarekrafter torde ha berott på att kvinnliga sådana uti läsämnen,
anställda för minst 20 veckors tjänstgöring, dittills mycket sällan förekommit,
De kvinnliga folkhögskolorna hade så gott som uteslutande varit sommarkurser
med endast 12—16 veckors arbetstid — en helt naturligt för kort tjänstgöring
för erhållande av rätt till tjänsteårsberäkning. Enahanda obestämda eller för
korta tjänstgöringstid hade såväl manliga som kvinnliga lärare uti övningsämnena.
Folkhögskolornas utveckling efter 1907 har emellertid väsentligt ändrat detta
förhållande. Samskolornas antal har fördubblats, och det ökade intresset för undervisning
i huslig ekonomi, sjukvård m. fl. ämnen har ökat den kvinnliga lärarepersonalens
antal. Enligt uppgift från folkhögskoleinspektören, dr E. Ingers, uppgår
för närvarande den kategori av vid folkhögskolor anställda lärare och lärarinnor,
som, oaktat de ha minst 20 veckors tjänstgöring årligen, icke enligt nuvarande
bestämmelser kunna bli delaktiga uti pensionsanstalten, till följande antal:
Kvinnliga lärare i läsämnen .................................................... 7.
Manliga slöjdlärare .................................................................... 7.
Slöjdlärarinnor ........................................................................... 26.
Skolkökslärarinnor .................................................................... 16.
Hankout skottets utlåtande Nr tid.
I (lön utredning rörande folkhögskollärarepersonalens löneförhållanden, som
på folkskoleöverstyrelsens anmodan under hösten 1916 avlämnades av tillkallade
representanter för Svenska folkhögskolans lärareförening, göra nämnda representanter
följande uttalanden rörande kvinnliga befattningshavare vid folkhögskolorna:
''Det har hittills icke förekommit annat än manliga innehavare av föreståndare-
och ordinarie lärarebefattningar vid folkhögskolorna. Enär enligt gällande
författning med ordinarie lärare förstås sådan, som är delaktig i vederbörande pensionsanstalt,
och då reglementet för dövstumlärarnas pensionsanstalt för folkhögskolornas
räkning ej upptager annat än manliga delägare, torde också för närvarande
lagliga hinder möta för anställning av kvinnor å ordinarie befattningar vid
folkhögskolor. Något trängande behov av eu ändring häruti har visserligen hittills
icke försports. Men fall kunna dock förekomma, då det t. ex. vid skolor med
Barnundervisning — kan anses lämpligt och önskvärt, att lärarinna anställes som
ordinarie. A andra sidan lägga bestämmelserna angående statsbidrag intet hinder
för upprättande av eu fristående kvinnlig folkhögskola med så lång undervisningskurs,
som eljest berättigar till delaktighet i pensionsanstalten.
Otänkbart är icke, att sådana skolor i framtiden kunna upprättas, för vilka
naturligt nog en kvinnlig föreståndare ifrågakommer.
Konnnitterade anse därför, att pensionsreglementet bör ändras därhän att
även kvinnliga befattningshavare kunna anställas som ordinarie och bliva delaktiga
i pensionsanstalten.’
Beträffande löneförmånerna för samma befattningshavare yttra konnnitterade:
''Vad kvinnliga lärare i läsämnen beträffar, finna konnnitterade lämpligast,
att för dem samma minimiavlöning bestämmes som för manliga. I de fall, där
sådana kvinnliga lärarekrafter verkligen behövas och erhålla full sysselsättning,
torde deras arbete ej kunna uppskattas till mindre värde än det angivna. Fastställandet
av eu lägre minimilön för lärarinnor skulle å andra sidan kunna fresta
till att av kostnadshänsyn kvinnliga extra lärare föredragas framför manliga även
i fall, där lämpligheten av att använda kvinnlig lärare vore tvivelaktig.’
Det framgår av dessa yttranden dels att starka skäl föreligga för att öppna
delaktighet uti dövstumlärarnas pensionsanstalt även för lärarinnor uti läsämnen
vid folkhögskolor, dels ock att, om så sker, minimilön ( delaktighetsbeloppet uti
pensionsanstalten) för dem bör ställas lika med lärarnas, d. v. s. utgöra minst 1,600,
högst 2,700 för lärare och minst 3,200, högst 4,000 för föreståndare. Full likställighet
med lärarna borde alltså beredas lärarinnorna både i fråga om pension.srätt
och lönebestämmelser likasom även beträffande kompetensfordringar.
Frågans lösning i denna riktning synes också kunna ske jämförelsevis lätt,
då det ej torde behövas mer än ett medgivande från riksdagen, att de bestämmelser
rörande pension, minimilön in. m., som nu gälla enbart manliga lärarekrafter vid
folkhögskolor, skola få äga tillämpning även för kvinnliga.
Rörande den andra gruppen av lärare vid folkhögskolor eller övningslärare och
lärarinnor, som ännu ej kunna vinna delaktighet i vederbörande pensionsanstalt,
yttra förutnämnda konnnitterade:
''Konnnitterade ha ansett det maktpåliggande att åtgärder vidtagas för att
tillgodose invaliditets- och ålderdomsförsörjningen för denna lärarepersonal. Det
kan knappast förutsättas, att t. ex. lärarinnor med endast 3 till 4 månaders tjänstgöring
skulle vinna inträde i de ordinarie lärarnas pensionsanstalt. Men dör tjänst
-
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
Direktionen
över dövstumlärarnas
pensionsan
stolt.
göringen omfattar hel vinterkurs eller mera, torde en sådan anordning icke böra
möta svårare hinder. Kommitterade vilja i så hänseende erinra därom, att dövstumlärarnas
pensionsanstalt redan nu medgiver delaktighet för vissa lärare och
lärarinnor i övningsämnen, nämligen åt de vid sinnesslöanstalter m. fl. abnormskolor
anställda.
För folkhögskolornas övningslärare borde, i likhet med vad som gäller nyssnämnda
lärare, delaktighet kunna beredas till ett högsta belopp av 1,600 kronor.
Lägsta delaktighetsbeloppet torde lämpligen böra sättas till 800 kronor.’
Det vore utan tvivel till gagn för folkhögskolornas verksamhet, om även
för denna kategori av lärare och lärarinnor kunde beredas en mera betryggande
ställning på ålderdomen än för närvarande. Ifrågavarande lärares och lärarinnors
antal är jämförelsevis litet, och några avskräckande kostnader för statsverket medför
sålunda den ifrågasatta ändringen i pensionsreglemelitet ej. För närmaste tiden
torde det anslag som upptagits i riksstaten ej behöva ökas, då avgifterna säkerligen
under flera år framåt täcka kostnaderna.»
På anmodan av statskontoret bär direktionen över dömstumlärarnas
pensionsanstalt i avgivet yttrande anfört:
»I den ena av ifrågavarande motioner (I: 24), väckt av J. Sandler, hemställes,
att den delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt, som medgivits lärarpersonal
vid statsunderstödda folkhögskolor och som hittills omfattat endast manliga ämneslärare,
måtte utvidgas att gälla kvinnliga ämneslärare, ävensom sådana lärare och
lärarinnor i slöjd samt skolkökslärarinnor, vilkas tjänstgöring omfattar minst 20
veckor årligen. I avseende å delaktighetsbelopp föreslås, att kvinnliga ämneslärare
skola likställas med manliga lärare i läsämnen, och att för övningslärare, såväl
manliga som kvinnliga, skulle stadgas delaktighetsbelopp av lägst 800 kronor -och
högst 1,600 kronor,
Mot den föreslagna delaktigheten i och för sig för kvinnliga ämneslärare
torde ej kunna göras någon grundad invändning. Däremot synes det kunna ifrågasättas,
huruvida dessa lärare lämpligen böra i avseende å delaktighetsbelopp likställas
med manliga ämneslärare. Nu gällande delaktighetsbelopp för föreståndare
och lärare vid folkhögskolor äro tydligen fastställda med hänsyn till tjänsternas
beskaffenhet att vara avsedda uteslutande för manliga innehavare. Jämförelsevis
må erinras, hurusom för föreståndar- och lärartjänster vid dövstumskolorna fastställts
väsentligt olika delaktighetsbelopp för manliga och för kvinnliga tjänster, nämligen
för manliga och kvinnliga föreståndare lägst respektive 3,200 kronor och 1,600
kronor och högst respektive 4,500 kronor och 3,000 kronor samt för manliga och
kvinnliga lärare lägst respektive 1,600 kronor och 1,200 kronor samt högst respektive
3,000 kronor och 2,000 kronor. För t. ex. manliga och kvinnliga föreståndare vid
i dövstumlärarnas pensionsanstalt delaktiga sinnesslöanstalter — med undantag
allenast för arbetshem äro delaktighetsbeloppen fastställda till lägst respektive 3,200
kronor och 1,600 kronor och högst respektive 4,000 kronor och 2,000 kronor. Det
synes vid sådant förhållande vara lämpligt, att även för folkhögskolornas del, därest
delaktighet för därstädes anställda kvinnliga ämneslärare skulle komma att medgivas,
införa skillnad mellan manliga och kvinnliga tjänsters delaktighetsbelopp, i
Banko utskottets utlåtande Nr 62.
15
vilket avseende direktionen skulle vilja föreslå enahanda minima och maxima, som
gälla för kvinnliga tjänsters vid dövstumskolor delaktighet.
Mot den föreslagna delaktigheten för vid folkhögskolor anställda lärare och
lärarinnor i övningsämnen är från direktionens sida intet att invända, liksom direktionen
ej heller anser sig böra beträffande delaktighetsbeloppets föreslagna minimum
800 kronor göra annan erinran än att, då det för närvarande stadgade lägsta beloppet
för delaktighet i pensionsanstalten utgör 1,000 kronor och en på detta belopp
beräknad hel pension uppgår till allenast 750 kronor, det synes önskligt, att
berörda minimum för delaktighet ej behövde underskridas.
Den med den ifrågasatta delaktigheten förenade, ej närmare utredda kostnaden
för statsverket torde, såsom i motionen framhålles, med hänsyn till ifrågavarande
lärarpersonals jämförelsevis ringa antal, icke kunna antagas bliva så betydande,
att därav skulle för närvarande påkallas någon höjning av det i riksstaten
uppförda anslaget till dövstumlärarnas pensionsanstalt.»
Statskontoret har i sitt ovanberörda utlåtande åberopat vad direktionen
över dövstumlärarnas pensionsanstalt här ovan anfört, vartill
statskontoret förklarat sig icke hava annat att tillägga, än att ifrågavarande
spörsmål varit föremål för utredning av de sakkunniga för
centralisering av det statsunderstödda pensionsväsendet i deras den 3
november 1917 avgivna betänkande II.
Såsom direktionen över dövstumlärarnas pensionsanstalt i sitt här
ovan intagna yttrande erinrar, avser motionärens förslag, att den delaktighet
i nämnda pensionsanstalt, som medgivits lärarpersonal vid statsunderstödda
folkhögskolor och som hittills omfattat endast manliga
ämneslärare, måtte utsträckas att gälla kvinnliga ämneslärare ävensom
lärare och lärarinnor i övningsämnen vid folkhögskolor med tjänstgöring
av minst 20 veckor årligen. I likhet med direktionen synes utskottet
icke i och för sig vara något att invända mot en sådan delaktighet.
Utskottet vill emellertid erinra, att denna fråga nära sammanhänger
med det förslag till löne- och pensionsreglering för lärarpersonalerna vid
bland andra folkskoleseminarierna, folk- och småskolorna, de högre folkskolorna
m. m., som förelagts innevarande års riksdag; och synes det
utskottet riktigast, att frågan vinner sin lösning i överensstämmelse
med de föreskrifter, som riksdagen därvidlag kan komma att fastställa.
Utskottet anser sig vidare böra framhålla, att, på sätt statskontoret
jämväl erinrar, ifrågavarande spörsmål utgjort föremål för behandling
av de inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för centraliseringav
det statsunderstödda pensionsväsendet. Under sådana förhållanden
har det synts utskottet lämpligast, att frågan göres till föremål för en
närmare utredning, varvid synes böra undersökas, under vilka villkor
Statskontoret.
Utskottet.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
ifrågavarande lärare och lärarinnor må kunna beredas pension. Utskottet
har alltså stannat vid att föreslå en skrivelse till Kungl. Maj:t i sådant
syfte.
Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
I: 24, må besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville låta utreda, under vilka
villkor de i motionen avsedda lärare och lärarinnor
må kunna beredas pension samt efter verkställd utredning
till riksdagen inkomma med yttrande och förslag
i ämnet.
Angående
pension åt
folkskolinspektören
Johinnes
Sunneman.
4:o) I en till riksdagen avlåten, den 5 april 1918 dagtecknad
proposition, nr 274, har Kungl. Magt, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att folkskolinspektören Johannes Sunneman
må äga att
dels för pension enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension tillgodoräkna sig den tid, under vilken
han fullgjort prästerlig tjänstgöring eller bestritt tjänst, med vilken
prästerlig tjänstårsberäkning varit förenad,
dels ock vid avgång från innehavande folkskolinspektörsbefattning
erhålla pension till samma belopp, som enligt nämnda lag skulle hava
tillkommit honom, därest han innehaft fem ordinarie tjänstår såsom
folkskolinspektör.
1 fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet
hänvisa till propositionen.
Utskottet har ej funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag
och hemställer förty,
att riksdagen må medgiva, att folkskolinspektören
Johannes Sunneman må äga att
dels för pension enligt lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
tillgodoräkna sig den tid, under vilken han fullgjort
prästerlig tjänstgöring eller bestritt tjänst, med vilken
prästerlig tjänstårsberäkning varit förenad,
dels ock vid avgång från innehavande folkskolinspektörsbefattning
erhålla pension till samma belopp,
Bankoutskott et« utlåtande Nr 62.
17
som enligt nämnda lag skulle liava tillkommit honom,
därest han innehaft fem ordinarie tjänstår såsom folkskolinspektör.
5:o) 1 en till riksdagen den 22 in ars 1918 avlåten proposition,
nr 242, har Ivungl. Magt, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva,
att förra småskollärarinnan Henny Josefina Andersson må, utan
hinder av dels att hon avgått från sin lärarinnebefattning, innan de
genom nådiga kungörelsen den 27 oktober 1911 fastställda ändringarna
av vissa delar av reglementet för småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
trätt i kraft, dels oek att ansökning om understöd åt henne
icke inom föreskriven tid ingivits till direktionen över nämnda anstalt,
av sagda direktion tillerkännas det understöd, som skulle hava tillkommit
henne, därest berörda kungörelse kunnat å henne tillämpas.
Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet
hänvisa till propositionen.
Utskottet, som ej funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,
att riksdagen må medgiva, att förra småskollärarinnan
Henny Josefina Andersson må, utan hinder
av dels att hon avgått från sin lärarinnebefattning,
innan de genom nådiga kungörelsen den 27 oktober
1911 faställda ändringarna av vissa delar av reglementet
för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
trätt i kraft, dels ock att ansökning om understöd
åt henne icke inom föreskriven tid ingivits
till direktionen över nämnda anstalt, av sagda direktion
tillerkännas det understöd, som skulle hava tillkommit
henne, därest berörda kungörelse kunnat å henne
tillämpas.
Angående
understöd
från småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
åt förra tmå•
skollärarinnan
Henny
Josefina
Andersson.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 52 höft. (Nr 62.)
3
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
Angående viss
höjning (v
underhåll och
pension tv till
c v skedat indelt
manskap
vid armén och
flottan.
B. Det militära pensionsväsendet.
6:o) I en inom andra kammaren av herr Welin väckt motion, nr 34r
har hemställts, »att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungh
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida och under
vilka villkor underhåll och pensioner till avskedat indelt manskap vid
armén och flottan må kunna utgå med 200 kronor årligen till varje
underhålls- eller pensionsberättigad vid fyllda 67 år».
Till stöd för framställningen har anförts följande:
»Enligt 1914 års senare riksdags, av Kungl. Maj:t godkända beslut har bland
annat medgivits, dels att gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa för underhållstagare,
som är född tidigare än den 1 januari 1847, må utgå med 200 kronor, att
gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa för underhållstagare, som är född 1847,
må utgå med 125 kronor, att gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa för underhållstagare,
som är född 1848, må utgå med 110 kronor; dels att pension från
flottans pensionskassa för avskedad båtsman och marinsoldat, som är född tidigare
än den 1 januari 1847, må utgå med 200 kronor, att pension från flottans pensionskassa
för avskedad båtsman eller marinsoldat, som är född 1847, må utgå med 125
kronor, att pension från flottans pensionskassa för avskedad båtsman eller marinsoldat,
som är född 1848, må utgå med 110 kronor.
Till grund för dessa bestämmelser ligga Kungl. Maj:ts propositioner nr 188
och 229 vid ovannämnda riksdag jämte i anledning av dessa propositioner i andra
kammaren väckta motioner, och som motivering anföres i huvudsak, vad 1912 års
sakkunniga i sina hetänkanden om höjning av underhåll och pensioner till avskedat
manskap vid armén och flottan anfört.
Beträffande armén yttra sakkunniga:
''Om behovet av förbättring i de nuvarande gratialen sålunda delvis genom
lagen om folkpensionering med i densamma av oss föreslagen ändring blivit tillgodosett,
så gäller detta dock ej för alla gratialister, vare sig nuvarande eller blivande.
Som vi redan vid refererandet av lagens bestämmelser omnämnde, äro alla
personer, som den 1 januari 1914 fullt 67 år, uteslutna från samtliga de förmåner,
pensionslagen bereder. Genom detta stadgande komma, som vi förut omnämnt,
5,446 nuvarande underhållstagare att gå miste om pensionstillägg eller understöd.
För dessa, vilka nått en ålder, då förmågan att själv försörja sig väl måste anses
i allmänhet hava upphört, kvarstår alltså behovet av en förbättring i det nuvarande
otillräckliga underhållet. I överensstämmelse med vad vi förut uttalat, hade det
varit med rättvisa och billighet förenligt, att underhållet föreslagits till det belopp,
som anses motsvara existensminimum, eller åtminstone till det sammanlagda understödsbelopp,
vi föreslagit för gratialister, som bliva delaktiga av folkpensioneringen.
Orsaken, att vi nu ej ansett oss kunna föreslå så stort sammanlagt uuderstödsbelopp
åt dessa enligt pensionslagen överåriga, är väsentligen den högst avsevärda ökning
i statsutgifter, som därav skulle föranledas, men härförutom ock den omständig
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
19
heten, att då alla andra medborgare, vilka fyllt 67 år vid pensionslagens trädande
i kraft, gå miste om den hjälp, denna lag avser att bereda kommande släkten på
ålderdomen, kan det ju ej synas orättvist, om de gratialister, varom nu är fråga,
få underkasta sig, att deras understödsbelopp bliva något mindre än det, varav
senare generationer av gratialister kunna komma i åtnjutande. Ifrågavarande grupp
av understödstagare rekryteras ju icke vidare, utan är utsatt för eu hastig förminskning
och torde om ett 15-tal år, praktiskt sett hava upphört att finnas till, då de
yngsta, som tillhöra gruppen vid nämnda tid, uppnått 82 års ålder. Av nu angivna
grunder hava vi funnit oss böra föreslå åt dessa gratialister, vilka, som förut omnämnts,
äro helt uteslutna från folkpensioneringens förmåner, ett till 200 kronor
ökat gratial från Vadstena krigsmanshuskassa.
Kunna av nuvarande gratialister sist omnämnda 5,446 ej bekomma något
pensionstillägg eller understöd, så finnes det, som vi redan förut omnämnt, en grupp
om 2,180 man, som endast får åtnjuta dylikt till reducerat belopp på grund av
folkpensioneringslagens bestämmelser för övergångsåren 1914—1918, att pensionstillägg
eller understöd utgår för dessa år till därtill berättigade med endast respektive
50, 60, 70, 80 och 90 procent. Ograverat pensionstillägg eller understöd skulle
alltså utgöra
år 1914 .................................... |
.................................. 75 kronor |
» 1915 ..................................... |
................................... 90 |
» 1916 ...................................... |
................................... 105 |
» 1917 ..................................... |
.................................. 120 |
» 1918 ..................................... |
................................. 135 » |
I likhet med vad vi uttalat angående de gratialister, som äro alldeles undantagna
från pensionslagens förmåner, anse vi, att även nu ifrågavarande underhållstagare,
som under övergångsåren uppnått 67 års ålder, böra vara underkastade en
reducering i det sammanlagda understödsbelopp, vi beräknat för dem, som tillfullo
komma i åtnjutande av de förmåner, pensionslagen bereder. Då emellertid ej någon
av dessa underhållstagare bör bliva sämre ställd än den, som redan den 1 januari
1914 fyllt 67 år, och vilken, enligt vad vi ovan uttalat, borde erhålla 200 kronor i
underhåll, att i sin helhet utgå från Vadstena krigsmanshuskassa, hava vi funnit
skäligt föreslå, att den gratialist, som under dessa övergångsår fyller 67 år och blir
berättigad till pensionstillägg eller understöd, vilket utan inkomstavdrag skulle utgå
med respektive 75, 90, 105, 120, 135 kronor, skall från Vadstena krigsmanshuskassa
bekomma underhåll till ett belopp så stort, att hans sammanlagda understöd
från folkpensioneringen och sagda kassa uppgår till minst 200 kronor, eller för år
1914 kronor 125 och för år 1915 kronor Ilo. Underhållet för dem, som fylla 67
år under de tre sista övergångsåren, bör utgå med endast 100 kronor eller med
samma belopp, som vi föreslagit för alla övriga gratialister över 60 år. Härigenom
skulle de, som
år 1916 fylla 67 år, erhålla 100 -j- 105 = 205 kronor
» 1917 » » » » 100 + 120 = 220 »
» 1918 > » » » 100 -f 135 = 235 » .''
20
Bankoutskott ds utlåtande Nr 62.
Beträffande marinen anföres följande:
''Om behovet av förbättring i pensionerna från flottans pensionskassa sålunda
delvis genom lagen om allmän pensionsförsäkring med i densamma av oss föreslagen
ändring skulle bliva tillgodosett, så gäller detta dock ej för alla nu ifrågavarande
flottans pensionstagare, vare sig nuvarande eller blivande. Som vi redan vid refererandet
av lagens bestämmelser omnämnde, äro alla personer, som den 1 januari
1914 fyllt 67 år, uteslutna från samtliga de förmåner, pensionslagen bereder. Genom
detta stadgande komma, som vi förut visat, 893 nuvarande pensionstagare att gå
miste om pensionstillägg eller understöd. För dessa, vilka nått en ålder, då förmågan
att själv försörja sig väl måste anses i allmänhet hava upphört, kvarstår
alltså behovet av en förbättring i de nuvarande otillräckliga pensionerna. I överensstämmelse
med vad vi förut uttalat, hade det varit med rättvisa och billighet
förenligt, att pensionen för dem föreslagits till det belopp, som anses motsvara
existensminimum eller åtminstone till det sammanlagda understödsbelopp, vi föreslagit
för de pensionerade båtsmän, som bliva delaktiga av folkpensioneringen. Orsaken,
att vi nu ej ansett oss kunna föreslå så stort sammanlagt understödsbelopp
åt dessa enligt pensionslagen överåriga, är väsentligen den högst avsevärda ökning
i statsutgifter, som därav skulle föranledas, men härförutom och den omständigheten
att, då alla andra medborgare, vilka fyllt 67 år vid pensionslagens trädande i kraft,
gå miste om den hjälp, denna lag avser att bereda kommande släkten på ålderdomen,
det ju ej kan synas orättvist, om de f. d. båtsmän och marinsoldater, varom
nu är fråga, få underkasta sig, att deras understödsbelopp bliva något mindre än
det, varav senare generationer av deras likar kunna komma i åtnjutande. Ifrågavarande
grupp av understödstagare rekryteras icke vidare utan är utsatt för en
hastig förminskning och torde om ett 15-tal år praktiskt sett hava upphört att
finnas till, då de yngsta, som tillhöra gruppen, vid nämnda tid uppnått 82 års ålder.
Av nu angivna grunder hava vi funnit oss böra föreslå åt dessa flottans pensionstagare,
vilka, som förut nämnts, äro helt uteslutna från folkpensioneringens förmåner,
en till 200 kronor ökad pension från statsverket att utbetalas genom flottans
pensionskassa.
Kunna av nuvarande pensionerade båtsmän och marinsoldater sist omnämnda
893 ej bekomma något pensionstillägg eller understöd, så linnes det, som vi redan
förut omnämnt, en grupp om 209 man, som endast får åtnjuta dylikt till reducerat
belopp, på grund av bestämmelsen i folkpensioneringslagen, att pensionstillägg eller
understöd för övergångsåren 1914—1918 utgår till därtill på grund av arbetsinvaliditet
berättigade med endast respektive 50, 60, 70, 80 och 90 procent. Ograverat.
pensionstillägg eller understöd skulle alltså utgöra
år 1914 ................. |
................... 75 |
kronor |
» 1915 ................ |
................ 90 |
» |
» 1916 .................. |
................... 105 |
» |
» 1917 .................. |
.................. 120 |
» |
» 1918 .................. |
.................. 135 |
» |
I likhet med vad vi uttalat angående flottans pensionstagare, som äro alldeles
undantagna från pensionslagens förmåner, anse vi, att även nu ifrågavarande
dylika, som under övergångsåren uppnå 67 års ålder, böra vara underkastade eu
reducering i det sammanlagda understödsbelopp. vi beräknat för dem, som till fullo
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
21
komma i åtnjutande av de förmåner, pensionslagen bereder. J)ä emellertid ej någon
av dessa bör bliva sämre ställd än don, som redan den 1 januari 1914 fyllt b7 år,
och vilken, enligt vad vi ovan uttalat, borde erhålla 200 kronor i underhäll, att i
sin helhet utgå genom flottans pensionskassa, hava vi funnit skäligt föreslå, att den
f. d. båtsman, som under dessa övergångsår fyller 67 år och på grund av arbetsinvaliditet
blir berättigad till pensionstillägg eller understöd, vilket utan inkomstavdrag
skulle utgå med respektive 75, 90, 105, 120 och 135 kronor, skall genom
flottans pensionskassa bekomma pension till ett belopp så stort, att hans sammanlagda
understöd från folkpensioneringen och sagda kassa uppgår till minst 200
kronor, eller för år 1914 kronor 125 och för år 1915 kronor 110. Pension för dem,
som fylla 67 år under de tre sista övergångsåren, bör utgå med endast 100 kronor
eller med samma belopp, som vi föreslagit för alla övriga underhållstagare över 60
år. Härigenom skulle de, som
år 1916 fylla 67 år, erhålla 100 -f 105 = 205 kronor
» 1917 » » » 100 + 120 = 220 »
» 1918 » » » 100 + 135 - 235 »
Nyssnämnda betänkanden finnas intagna i 1914 års senare riksdags handlingar
2 sand., 2 avd., 2 band, och tillåter jag mig i övrigt hänvisa till dessa betänkanden.
1912 års sakkunnigas åberopade motivering stödde sig emellertid på då gällande
lag om allmän pensionsförsäkring av den 30 juni 1913, vars § 37 i övergångsbestämmelserna
hade följande lydelse: — — — — — — — — — — — — —
Rätt till understöd enligt 33 § tillkommer ej den, som vid tiden för lagens ikraftträdande
fyllt sextiosju år.’ — — — — — — — — — —---— — — —
För dem, som före utgången av år 1918 förvärvat rätt till pensionstillägg
eller understöd eller till ökning därav, bestämmas beloppen av pensionstillägg, understöd
och ökning till följande procent av eljest stadgade belopp, nämligen
för den, som under år 1914 förvärvat sådan rätt till 50 %
» |
» » |
» |
* 1915 |
» |
» |
» » 60 |
% |
» |
» » |
» |
» 1916 |
» |
» |
» » 70 |
% |
» |
» » |
» |
» 1917 |
» |
» |
» » 80 |
% |
» |
» » |
» |
» 1918 |
» |
» |
» » 90 |
% |
På grund av beslut vid 1915 års riksdag har emellertid § 37 erhållit följande
ändrade lydelse, enligt lag 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av
lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, vilket framgår av förstnämnda
lags 3 §, eller:
’1 mom. För den, som före utgången av år 1929 förvärvat rätt enligt lagen
om allmän pensionsförsäkring till pensionstillägg eller understöd eller till ökning
därav, bestämmes, med den begränsning som omförmäles i 2 mom. här nedan, beloppet
av pensionstillägg, understöd och ökning till följande procent av i nämnda
lag eljest stadgat belopp, nämligen
för den, som under år 1914 förvärvat sådan rätt, till 50 %
» » » » » 1915 » » » » 60 %
» » » » <> 1916 » » » » 70 %
» » » » » 1917 » » » » 80 %
» » » » åren 1918—1929 » » » » 90 %
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
Arméjör
valtningens
civila
departement.
2 inom. För den, vilken vid 1914 års ingång fyllt sextiosju år.''
Bestämmes beloppet av understöd eller ökning därav till 50 procent av i lagen
om allmän pensionsförsäkring eljest stadgat belopp.’
Rätt till delaktighet av de förmåner, lag den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
ursprungligen erbjöd, har genom denna ändring blivit betydligt utsträckt
vilket haft till följd, att de före 1847 födda pensions- och underhållstagarna
kommit i en vida gynnsammare ställning, än efter sistnämnda år födda, beträffande
levnadsålder jämförbara pensions- och underhållstagare, på samma gång grunden för
1912 års sakkunnigas motivering för tilldelande av ett högre underhåll och en högre
pension för sådana födda före 1847 bortfallit.
Någon anledning att numera låta underhålls- och pensionstagare, födda 1847
och senare, komma vid 67 års ålder i åtnjutande av ett mindre underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa eller pension genom flottans pensionskassa än det.
som utgår för sådana födda före 1847, förefinnes sålunda numera ej, och från många
av dem det berör hava bevekande framställningar gjorts i syfte att få rättelse i nu
berörda hänseende. Även mig synes billighet och rättvisa kräva, att nu rådande
missförhållande undanröjes. Den ökade kostnad, som därigenom kan komma att
uppstå för statsverket, är jag ej i stånd att här angiva, men med all sannolikhet
kommer den ej att uppgå till något avsevärdare årligt belopp, vilket en blivande
utredning torde komma att utvisa.»
Statskontoret liar i ärendet överlämnat infordrade yttranden från
dels arméförvaltningens civila departement och dels direktionen över
flottans pensionskassa.
Armeförvaltningens civila departement har i sitt yttrande anfört:
»I anledning av ifrågavarande motion får departementet, som väl endast torde
hava att yttra sig om densamma, i den mån den rör underhåll till avskedat manskap
vid armén, anmäla, att departementet, som till fullo gillar de av motionären
i motiveringen anförda skäl, anser det med motionen avsedda syftet behjärtansvärt
och rättvist Det synes nämligen uppenbart, att, sedan genom lagen den 8
juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913 om
allmän pensionsförsäkring underhållstagare, vilka vid 1914 års ingång fyllt 67 år,
tillerkänts understöd med 50 procent av i nämnda lag om allmän pensionsförsäkring
stadgat belopp, någon anledning ej förefinnes, att i enlighet med bestämmelserna i
nådiga kungörelsen den 6 november 1914 låta underhållstagare, födda 1847 och
senare, vid 67 års ålder komma i åtnjutande av ett mindre underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa än det, som utgår till sådana, födda före år 1847. På grund
härav finner departementet det önskvärt, att den i motionen omförmälda anhållan
om utredning må bliva beslutad.
Beträffande kostnaden för den i motionen föreslagna ökningen av underhållen
från Vadstena krigsmanshuskassa, torde densamma, så vitt den kunnat vid en hastig
undersökning utrönas, för de underhållstagare, som äro födda åren 1847 — 1851,
komma att uppgå till omkring 200,000 kronor.»
lian lamt sLotU-ts utlåtande Nr 62. 23
Direktionen över flottans pensionskassa liar yttrat följande:
»Det avskedade manskap vid marinen varom här är fråga, avskedade båtsmän
och marinsoldater, pensioneras för närvarande enligt bestämmelserna i nådiga reglementet
den 28 oktober 1838 angående styrelsen och förvaltningen av amiralitetskrigsmanskassan
och med de belopp, som finnas angivna i nådiga cirkuläret den
20 november 1860 angående förbättrade pensioner till flottans gemenskap m. in.
samt i nådiga kungörelsen den 13 augusti 190!) och den 30 oktober 1914. Enligt
sistnämnda kungörelse har förordnats, att pensionen från flottans pensionskassa för
avskedad båtsman eller marinsoldat, vilken uppnått en ålder av 60 år, skall utgå
med 100 kronor, att pensionen för sådan pensionär, som är född tidigare än den
1 januari 1847, skall utgå med 200 kronor, för sådan pensionär, som är född år 1847,
med 125 kronor och för sådan pensionär, som är född år 1848, med 110 kronor.
Till grund för dessa bestämmelser ligga i huvudsak vad 1912 års sakkunniga för
avgivande av utredning och förslag i fråga om höjning av underhåll och pensioner
till avskedat manskap vid armén och marinen i sina avgivna betänkanden anfört.
Enär lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring uti 37 § stadgade,
att rätt till understöd enligt samma lag ej tillkomme den, som vid lag-ens ikraftträdande
den 1 januari 1914 uppnått 67 års ålder, bestämdes enligt förenämnda
kungörelse den 30 oktober 1914 för de pensionärer, som voro födda före den 1
januari 1847 och som sålunda voro helt uteslutna från möjligheten att erhålla
understöd enligt pensionsförsäkringslagen, pensionen genom flottans pensionskassa till
200 kronor. För senare födda pensionärer höjdes pensionen så mycket, att sammanlagda
beloppet av pensionen från flottans pensionskassa och högsta möjliga
understöd från folkpensioneringen uppgång^ till minst 200 kronor.
Uti berörda stadgande angående folkpensioneringen vidtogs genom lagen den
8 juni 1915 den ändringen, att till den, som vid 1914 års ingång fyllt 67 år, finge
utgå ett understöd med 50 procent av i lagen om allmän pensionsförsäkring eljest
stadgat belopp. I enlighet härmed kan numera även till före den 1 januari 1847
födda pensionerade marinsoldater och båtsmän i händelse av föreliggande arbetsinvaliditet
och därest jämväl övriga förutsättningar för understöds erhållande förefinnas,
utgå ett understöd av 75 kronor. En sådan pensionär kan sålunda från
flottans pensionskassa och från allmänna folkpensioneringen tillsammans få uppbära
275 kronor, i vilket fall han kommer i en fördelaktigare ställning än först år 1847
eller senare födda pensionärer, vilka under i övrigt lika förhållanden i sådant
avseende i bästa fall kunna komma i åtnjutande av ett sammanlagt belopp av
250 kronor,^ vilket enligt lagen den 8 juni 1915 är fallet först i fråga om den,
som. efter ar 1929 förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd från folkpensioneringen
och därjämte, på grund av föreskrifterna i ovannämnda kung], kungörelse
den 30 oktober 1914, uppnått en ålder av 60 år.
I händelse av bifall till motionärens förevarande framställning torde ifrågavarande
pensioner vid den av motionären föreslagna åldern av 67 år, därest förutsättningarna
för understöd eller pensionstillägg från folkpensioneringen föreligga,
komma i åtnjutande av pension från flottans pensionskassa och nämnt pensionstillägg
eller^ understöd med de belopp, som framgå av bilagda tablå I, tillsammans
högst uppgående till 350 kronor, under det att samma belopp enligt nuvarande
bestämmelser torde utgå enligt bilagda tablå II.
Direktionen
över /lottans
pensionskassa.
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
Statskontoret.
Vt skot Ut.
Den ökade kostnad för statsverket, sona skulle föranledas av bestämmelser i
enlighet med motionen, framgår av bilagda uppgift, vid vars uppgörande emellertid
hänsyn icke tagits till den minskning i utgifterna, som blir en följd av genom
dödsfall föranledd avgång. Under senaste tioårsperioden har enligt bilagda uppgift
medeltalet dödsfall per år uppgått till 93.
Enligt pensioneringsbestämmelserna i 1838 års reglemente är det avskedade
manskapet i pensionshänseende indelat i fem klasser allt efter, i fråga om i tjänsten
skadat manskap, skadans omfattning och följder och i fråga om övriga den avskedades
längre eller kortare tjänstetid, minst tjugo år. Då nu föreliggande förslag såsom
grund för pensionsförhöjning uteslutande lägger den avskedades ålder, innebär detta
ett frångående av principen i nämnda reglemente, men ett sådant frångående i
avseende å ifrågavarande pensionärer har redan ägt rum genom det riksdagens
beslut, som utmynnat i ovannämnda nådiga kungörelse den 30 oktober 1914.»
För egen del har statskontoret åberopat vad arméförvaltningens
civila departement och direktionen över flottans pensionskassa här ovan
anfört.
De i direktionens över flottans pensionskassa yttrande åberopade
tablåer och uppgifter finnas såsom särskilda bilagor fogade vid detta
utlåtande.
Åven utskottet anser det med motionen avsedda syftet behjärtansvärt
och rättvist. Då genom numera utfärdad lag underhållstagare,
vilka vid 1914 års ingång fyllt 67 år, tillerkänts understöd med 50
procent av i allmänna pensionsförsäkringslagen stadgat belopp, lärer
anledning icke förefinnas att jämlikt 1914 års bestämmelser låta underhållstagare,
födda år 1847 och senare, vid 67 års ålder komma i åtnjutande
av ett mindre underhåll än det, som utgår till dem, vilka äro födda
före år 1847. Det synes därför vara önskvärt, att en utredning, på
sätt i motionen blivit ifrågasatt, snarast möjligt kommer till stånd;
och har utskottet alltså funnit sig böra tillstyrka motionärens framställning.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, med bifall till förevarande motion
II: 34, må besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida
och under vilka villkor underhåll och pensioner till
avskedat indelt manskap vid armén och flottan må
kunna utgå med ett belopp av tvåhundra kronor årligen
till varje underhålls- och pensionsberättigad vid
fyllda 67 år.
Bankoutskottets utlåtande. Nr 62. 25
7:o) L eu till riksdagen den 5 april 1918 avlåten proposition, nr
303, liar Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att till förre
volontären vid fälttelegrafkåren Nils Josef Andersson må — utan binder
därav, att framställning om ersättning icke blivit gjord inom den
i § 12 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, föreskrivna tid —
från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning,
vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses
berättigad.
I fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet
hänvisa till statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för den 5
april 1918.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,
att ifrågavarande proposition må av riksdagen
bifallas.
C. Allmänna indragningsstaten.
I. Angående lantförsvarsdepar temen tet.
8:o) I en till riksdagen den 26 april 1918 avlåten proposition, nr
355, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre musiksergeanten
vid Hallands regemente Gustaf Adolf Blomqvist må från och
med 1918 års ingång under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 300 kronor.
Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden den 26 april 1918.
Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Mapts ifrågavarande förslag
hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att förre musiksergeanten
vid Hallands regemente Gustaf Adolf Blomqvist
må från och med 1918 års ingång under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
eu årlig pension av trehundra kronor.
Bihang till riksdagens ''protokoll 1918. 8 sand. 52 käft. (Nr 62.) 4
Angående
ersättning till
f. volontären
N. J. Andersson
i anledning
av
kroppsskada
ådragen
under militärtjänstgöring.
Angående
pension åt f.
musik
sergeanten
(r.
.4. Blomqvist.
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
Angående
pensioner åt
tolv änkor
efter arbetare
vid Karl
Gustafs stads
gevärsfaktori.
9:o) I en inom andra kammaren av herrar Kropp och Bärg i
Katrineholm väckt motion, nr 142, har anförts följande:
»De hårda tider, som nu trycka Sveriges inbyggare i allmänhet, göra sig
särskilt kännbara för vissa klasser, som ej äga möjlighet eller förmåga att på
något sätt åstadkomma ens det ringaste vederlag för utjämnande av de uppkomna
missförhållandena. Hit höra ålderstigna och medellösa änkor. Aven om det ej är
tänkbart, att alla i sådan ställning skulle kunna av staten påräkna särskild hjälp
för hindrandet av nöd och bekymmer, finnas dock några, vilka på grund av det
förhållande, som varit rådande emellan staten och deras män, synas kunna hava
anspråk på statsunderstöd för sin fortfarande utkomst. Vi avse nu närmast änkor
efter arbetare med långvarig och trogen tjänst vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori.
Dylika arbetare måste, då deras anställning fortgått till dess den avbrutits
antingen av döden eller av ålderdom och sjuklighet, anses likställda med statstjänstemän,
för vilkas änkor staten har pensionsskyldighet. Att dylika arbetare ej
kunnat erhålla fullmakt å sin anställning beror uteslutande på organisationen av
den statsverksamhet, för vilken de ägnat sitt liv. För denna formella skiljaktighet
böra emellertid varken arbetarna själva eller deras änkor undandragas de förmåner,
staten bereder andra sina tjänare och deras änkor.
Vi våga nu vördsamt till riksdagen hänskjuta frågan om pension åt följande
änkor efter personer, som haft anställning å gevärsfaktoriet, och i sammanhang
därmed meddela de upplysningar om inverkande omständigheter, som vi kunnat
inhämta.
1. Stockmakar en Gustaf Anders Almqvists änka Kristina Katarina Almqvist,
född Eriksson den 2 maj 1846. Vid sin död år 1907 hade mannen under 17 år
haft anställning vid faktoriet och var fortfarande där anställd. Ankan är medellös,
åtnjuter folkpension med kronor 47.20 årligen och är nu boende hos en sin dotter
i Eskilstuna.
2. Förmannen Carl Johan Bergströms änka Johanna Sofia Bergström, född
Andersson den 30 december 1848. Mannen erhöll år 1913 avsked med pension
efter 50 års tjänst vid gevärsfaktoriet och erhållen medalj för nit och redlighet.
Han dog 1915. Änkan är medellös, har kronor 70.so i pension och har tidtals
haft fattigunderstöd. Hon bor hos en dotter, som har två barn att försörja.
3. Stockmakaren Anders Fredrik Bjurlings änka Johanna Fredrika Bjurling,
född Blomqvist den 29 september 1842. Mannen var efter 38 års tjänst föreslagen
till erhållandet av medalj år 1907, då döden inträffade. Enligt intyg av komministern
i Eskilstuna församling är änkan mindre bemedlad. Hon har, enligt uppgift
från annat håll, en årsinkomst av ej fullt 200 kronor.
4. Förmannen Anders Engbloms änka Anna Sofia Carolina Enghlom, född
Andersson den 13 december 1832. Mannen, som dog 1911, erhöll avsked med
pension 1910 efter 60 års tjänst och erhållen silvermedalj. Änkan är medellös och
har i folkpension kronor 47.20.
5. Filaren Frans Alfred Grönlunds änka Augusta Vilhelmina Grönlund, född
Hammarbäck den 15 juli 1857. Mannen erhöll efter 35 års tjänst och tilldelad
silvermedalj avsked med pension år 1907 och avled 1917. Änkan är medellös och
lider, enligt läkarbetyg, av sjukdom, på grund varav hennes arbetsförmåga
är nedsatt.
Hank''mt skot tets utlåtande Nr tid.
27
6. Filaren Gustaf Bernhard Janssons änka Carolina Vilhelmina Jansson,
född Holmström den 12 november 1840. Mannen, som erhållit silvermedalj, frånträdde
sin anställning efter 40 års tjänst år 1913 med pension och avled är 1917.
tv n k an är, enligt intyg av pastor i Fors’ församling, medellös. Hon underhålles även
dotter, som är lärarinna.
7. Förmannen Per Vilhelm Janssons änka Klara Lovisa Jansson, född Andersson
den 5 september 1845. Mannen var under 22 år och fortfarande anställd
vid faktoriet, då han år 1912 avled. Änkan, som har folkpension å kronor 70.so,
är i övrigt medellös och underhålles av sina barn.
8. Förmannen Emil Sundholms änka Maria Eleonora Sundholm, född Molin
den 12 december 1876. Mannen avled år 1911, under anställning vid gevärsfaktoriet,
vilken anställning han innehaft i 22 år. Änkan är medellös och har att försörja
två barn, av vilka det ena är fött efter fadrens död. Hon är medellös och,
enligt läkarbetyg, ’i följd av kronisk magsjukdom och allmän svaghet oförmögen
att genom arbete förvärva vad till livets uppehälle oundgängligen erfordras.’
9. Verktygsarbetaren Carl Alfred Svedins änka Stina Katarina Svedin, född
Jansson den 23 mars 1841. Mannen dog år 1911 under sin anställning vid gevärsfaktoriet,
vilken han innehaft i 28 år. Änkan är medellös och har jämte folkpension
å kronor 70: so fattigunderstöd.
10. Härdaren Carl Otto Westholms änka Ännu Sofia Westholm, född Andersdotter
den 2 april 1848. Mannen hade vid sitt avsked år 1909 i 34 år varit anställd
vid gevärsfaktoriet och därunder erhållit silvermedalj och erhöll efter avskedstagandet
pension. Änkan är medellös och sjuk. Hon har folkpension å kronor
62: 4 0 och försörjes i övrigt av en i Nyfors bosatt dotter.
11. Smidesarbetaren Ulrik Vidergrens änka Anna Lovisa Vidergren, född
Andersson den 14 september 1846. Efter 30 års anställning vid gevärsfaktoriet
erhöll mannen avsked år 1902 och avled 1911. Änkan är medellös och sjuklig.
Hon har folkpension å kronor 70: so samt dessutom årligen 20 kronor i understöd
från en enskild fond.
12. Brandvaktsförmannen Carl Oskar Vikstrands änka Kristina Katarina
Vikstrand, född Löth den 21 februari 1834. Efter 32 års tjänst, varunder han erhållit
silvermedalj, undfick mannen avsked med pension år 1910 och avled år 1917.
Änkan är medellös. Hon har folkpension å kronor 70: so samt försörjes i övrigt
av en måg, som är arbetare.
Samtliga nu omförmälta änkor, för vilka frejdbetyg vidfogas, åtnjuta medborgerligt
förtroende.
För flera andra änkor efter faktoriarbetare har önskan om utverkandet av
pension framställts; men som dessa icke befunnits vara i en särskilt bekymmersam
ekonomisk ställning, ha vi ansett framställning om pension åt dem icke böra motionsledes
göras. Vi hålla nämligen före, att även om, på grund av vad ovan anförts,
ett allmänt berättigande till pension för änkor efter faktoriarbetare må anses
föreligga, det likväl icke, då i allt fall rättigheten ej är i lag och författning försäkrad,
bör ankomma på enskild motionär att taga initiativ till densammas befästande.
Fördenskull ha vi begränsat vår vördsamma framställning till sådana fall,
där verkligt behov och ömmande omständigheter förefinnas.
Vidkommande det belopp, som bör en var tillkomma, synes detta böra lämp -
28
Banko ut skottets utlåtande Nr 62.
Arméfört ältning
ens artilleridepartement.
ligen bestämmas till 300 kronor årligen samt beräknas och utgå från och med innevarande
år från allmänna indragningsstaten.
På grund av vad vi sålunda anfört, få vi vördsamt hemställa, att riksdagen
täcktes medgiva, att från allmänna indragningsstaten må från och med den 1 januari
1918 årligen till en var av ovan angivna tolv änkor efter arbetare vid gevärsfaktoriet,
så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förbliver, utbetalas pension å trehundra
kronor.»
Vid motionen finnas fogade åtskilliga intyg, till vilka utskottet
anhåller att få hänvisa.
På anmodan av statskontoret har arméförvaltningens artilleridepartement
avgivit yttrande i ärendet, så lydande:
»Årtilleridepartementet, under vilket gevärsfaktoriet lyder, har under hand
inhämtat upplysningar från gevärsfaktoriet och kan vitsorda de av motionärerna
lämnade uppgifter om varje arbetares anställningstid och övriga till hans anställning
hänförliga förhållanden samt kan tillägga, att en var av de i motionen uppgivna
arbetare på ett tillfredsställande sätt skött sina åligganden och sig väl skickat.
Av motionärerna lämnade upplysningar om de ifrågavarande änkornas ekonomiska
ställning överensstämma jämväl med upplysningar från gevärsfaktoriet.
I frågan om motionens bedömande efter förut för pensioners beviljande följda
grunder, kan väl invändas, att framställning om och följaktligen jämväl beviljandet
av pensioner i fall, sådana som det föreliggande, ej äro vanliga, men artilleridepartementet
anser likväl det icke vara stridande mot de principer, som för pensioners
beviljande under senaste tiden tillämpats. Exempelvis kan såsom ett analogt fall
anföras 1916 års riksdags beslut i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om pension
till förre besiktningsrustmästaren Per Gustav Anderssons änka Katarina Karolina
Andersson, född Sundqvist, vilken tillerkändes pension å allmänna indragningsstaten
med 300 kronor årligen. Liksom faktoriarbetarna var Andersson ej författningsenligt
berättigad till pension ur arméns pensionskassa eller annan allmän kassa,
men hade i likhet med flera av de i motionen omnämnda faktoriarbetarna tillerkänts
pension å allmänna indragningsstaten, varifrån pension otvivelaktigt enligt
hävdvunnen sed skulle hava beviljats även de övriga faktoriarbetarna, om de fått
leva tills de hunnit den ålder, 60 år, som för pensions erhållande anses höra fordras,
och fortfarande varit anställda vid faktoriet. Artilleridepartementet kan i övrigt
ansluta sig till motionärernas uttalande om faktoriarbetares likställighet med statstjänstemän
i vad detta uttalande gäller de faktoriarbetare, för vilkas änkor pensionerna
begäras, och även andra sådana, som efter erhållen anställning vid faktoriet
därmed fortfara under sin återstående livstid eller till dess ålder eller sjukdom föranlett
deras avgång. Att de icke kunnat erhålla ordinarie anställning beror därpå,
att deras avlöning utgått från extra ordinarie statsanslag. För statspensionering av
gevärsfaktoriarbetare med tillräckligt antal levnads- och tjilnsteår ävensom för pensionering
av sådana arbetares änkor och änkor efter faktoriarbetare, som under anställningstiden
avlidit, kunna följaktligen, enligt artilleridepartementets förmenande,
göras gällande samma grunder, som för pensionering av tjänstemän å ordinarie stat
och deras änkor. >
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
29
För egen del bär statskontoret gent emot vad såväl i motionen
Korn i artilleridepartementets yttrande anförts om statens skyldighet att
pensionera statstjänares änkor framhållit, att hittills såsom princip gällt,
att statstjänares familjepensionering borde bestridas väsentligen med deras
egna avgifter och borde staten i detta avseende inskränka sig till att medverka
till bildande av kassor för sådant ändamål. Endast där det gällt
änkor efter befattningshavare, för vilka sådan anordning icke vidtagits,
hade under förutsättning att nödläge förelåge pension eller understöd
av statsmedel ansetts böra ifrågakomma. Att frångå denna princip
ansåge kungl. statskontoret innebära stora betänkligheter och medföra
vittgående konsekvenser.
Utskottet behjårtal- till fullo den ekonomiskt brydsamma ställning,
vari här ifrågavarande änkor efter arbetare vid gevärsfaktoriet befinna
sig. Utskottet vill också för sin del i likhet med arméförvaltningens
artilleridepartement ansluta sig till motionärernas uttalande om faktoriarbetares
likställighet med statstjänare, såväl vad angår de arbetare,
för vilkas änkor pension nu ifrågasättes, som ock sådana arbetare, vilka,
efter det de vunnit anställning vid faktoriet, behålla denna under sin
återstående livstid eller till dess de nödgats avgå på grund av ålder
eller sjukdom. Som deras avlöning utgått från extra ordinarie statsanslag,
hava de icke kunnat erhålla ordinarie anställning. Departementet
har emellertid framhållit, att för statspensionering av gevärsfaktoriarbetare,
vilka uppnått tillräckligt antal levnads- och tjänstår, ävensom för
pensionering av deras änkor eller under anställningstiden avlidna faktoriarbetares
änkor syntes kunna göras gällande samma grunder som för
pensionering av ordinarie statstjänare och deras änkor.
Statskontoret har i avseende härå erinrat, att hittills såsom princip
gällt, att statstjänares familj epensionering borde bestridas väsentligen
med deras egna avgifter och borde staten därvidlag inskränka sig till
att medverka till bildande av kassor för sådant ändamål. Att frångå
denna princip ansåge statskontoret innebära stora betänkligheter och
medföra vittgående konsekvenser.
Utskottet kan för sin del icke annat än instämma i artilleridepartementets
ovanberörda uttalande och tillåter sig att i avseende härå
erinra om det betänkande och förslag, som den 3 november 1917 avgivits
av de inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för det
statsunderstödda pensionsväsendets centralisering. Bemälda sakkunniga
hava nämligen i berörda betänkande bland annat erinrat, hurusom pensionsväsendets
centralisering underlättade beredande av pensionsrätt även
Statskontoret.
Ut sko 11 c:.
30
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
Angående ersättning
till
korpralen J.
E. Normans
änka Agnes
Cecilia Norman
och makarnas
tre
minderåriga
barn.
åt andra tjänstemannagrupper, som syntes böra påräkna lika stort intresse
å statens sida för deras pensionsfråga som åtskilliga grupper, t. ex.
vid statens järnvägar, telegrafverket och vattenfallsverket m. m. I
främsta rummet åsyftades därvid de stora grupper av statens egna
tjänstinnehavare, vilka ännu icke hade rätt till vare sig tjänstepension
eller familjepension, nämligen de, som hade icke ordinarie anställning
och icke tillhörde nyssnämnda grupper. Fast anställda arbetare vid
t. ex. arméns verkstäder borde enligt de sakkunnigas mening kunna
göra anspråk på lika goda pensionsförmåner som sådana arbetare vid
statens järnvägars verkstäder. Och överhuvud syntes det böra tagas i
övervägande, om ej alla icke ordinarie statstjänare, som hade en mera
tast anställning, borde erhålla rätt till såväl tjänste- som familjepension.
De sakkunniga hava också framlagt förslag i ämnet, och är detta ärende
för närvarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Frågan om dessa icke ordinarie statstjänares rätt till såväl tjänstesom
familjepensionering är enligt utskottets mening en angelägenhet av
stor betydelse, åt vilken statsmakterna böra ägna särskild uppmärksamhet.
Man torde också kunna förvänta, att de sakkunnigas förslag
så snart sig göra låter i vederbörlig ordning upptages till behandling
och därefter förelägges riksdagen. Under sådana förhållanden och då
därvid även här ifrågavarande kategorier av arbetares och deras änkors
pensionsförhållanden komma under omprövning, har utskottet med hänsyn
till de betänkligheter och konsekvenser statskontoret framhållit, icke
velat vare sig genom tillstyrkande av bifall till motionen eller annorledes
föregripa resultatet av de sakkunnigas utredning.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion II: 142 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
II. Ang. sjöförsvarsdepartementet.
10:o) I en till riksdagen den 30 april 1918 avlåten proposition,
nr 378, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att korpralen
Johan Edvin Normans änka Agnes Cecilia Norman och makarnas minderåriga
larn Gustaf Edvin Sigfrid, Erik Gunnar och Edgar Sixten må å
allmänna indragningsstaten åtnjuta ersättning till belopp och under
villkor i övrigt, som finnas angivna i förordningen den 18 juni 1909
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
31
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
I fråga om utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till statsprotorådskollet
över sjöförsvarsärenden den 30 april 1918.
Med tillstyrkande av bifall till Kung!. Maj:ts ifrågavarande förslag
hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva,
att korpralen Johan Edvin Normans änka Agnes
Cecilia Norman och makarnas minderåriga barn Gustaf
Edvin Sigfrid, Erik Gunnar och Edgar Sixten må å
allmänna indragningsstaten åtnjuta ersättning till belopp
och under villkor i övrigt, som finnas angivna i
förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
III. Ang. Civildepartementet.
ll:o) I en till riksdagen den 29 april 1918 avlåten proposition,
nr 374, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förre uppsyningsmannen vid Göteborgs hospital
Karl Oskar Anderssons änka Sofia Charlotta Andersson må från och med
den 1 december 1917 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
300 kronor.
Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl får
utskottet hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,
hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
vinna riksdagens bifall.
Stockholm den 16 maj 1918.
På bankoutskottets vägnar:
Ang elende pension
åt förre
uppsyning sw
ann en vid
Göteborgs
hospital K.
O. Anderssons
änka Sofia
Charlotta Andersson.
ERNST HEDENSTIERNA.
32
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
Bilaga A.
Tablå I
utvisande beloppen av dels pension från flottans pensionskassa, som i händelse av bifall till S.
Welins motion nr 34 vid 1918 års riksdag skulle utgå och dels av det eventuellt högsta understödet
från allmänna folkpensioneringen, som under de i lagen om allmän pensionsförsäkring givna
förutsättningar kunna utgå till avskedade båtsmän och marinsoldater, då de uppnått en ålder av
67 år.
Födelseår |
Uppnå 67 år |
Antal nu levande |
Pension från |
Understöd |
Summa ; |
|||
Före 1847 .................. |
534 |
200 |
_ |
75 |
_ |
275 |
||
1847 ........................... |
1914 |
31 |
200 |
— |
75 |
— |
275 |
|
1848 ........................... |
1915 |
36 |
200 |
— |
90 |
— |
290 |
— |
1849 ........................... |
1916 |
40 |
200 |
— |
105 |
— |
305 |
|
1850 ........................... |
1917 |
34 |
200 |
— |
120 |
— |
320 |
|
1851 ........................... |
1918 |
32 |
200 |
— |
135 |
— |
335 |
— |
1852 ........................... |
1919 |
30 |
200 |
— |
135 |
— |
335 |
— |
1853 ........................... |
1920 |
33 |
200 |
— |
135 |
— |
335 |
— |
1854 ......................... |
1921 |
34 |
200 |
— |
135 |
— |
335 |
— |
1855 ........................... |
1922 |
34 |
200 |
— |
135 |
— |
335 |
— |
1856 .......................... |
1923 |
32 |
200 |
— |
135 |
— |
335 |
— |
1857 ......................... |
1924 |
21 |
200 |
— |
135 |
— |
335 |
— |
1858 ......................... |
1925 |
36 |
200 |
— |
135 |
— |
335 |
— |
L859 ........................... |
1926 |
17 |
200 |
— |
135 |
— |
335 |
— |
1860 ........................... |
1927 |
17 |
200 |
— |
135 |
— |
335 |
— |
1861 ........................... |
1928 |
11 |
200 |
— |
135 |
— |
335 |
— |
1862 .......................... |
1929 |
12 |
200 |
— |
135 |
— |
335 |
— |
1863 och följande år...... |
1930 |
1 |
200 |
— |
150 |
— |
350 |
— |
Karlskrona den 13 mars 1918.
4. B. Lundgren.
Bankoutskott ris utlåtande Nr 62.
3;s
Bilaga B.
Tablå II
utvisande beloppen av dels pension från flottans pensionskassa efter nuvarande bestämmelser
och dels av det eventuellt högsta understöd från allmänna folkpensioneringen, som under de i
Jagen om allmän pensionsförsäkring givna förutsättningar kunna utgå till avskedade båtsmän och
marinsoldater, då de uppnått en ålder av 67 år.
1 Uppnå 67 års |
Pension från |
Understöd |
i |
|
Födelseår |
flottans pen-sionskassa |
från all-männa folk- |
Summa |
|
år |
vid upp-nådda 67 år |
pensione- ringen |
Före 1847 ........................ |
200 |
75 |
275 |
||||
1847 ................................. |
1914 |
125 |
— |
75 |
— |
200 |
— |
1848 ................................. |
1915 |
no |
— |
90 |
— |
200 |
— |
1849 ................................. |
1916 |
100 |
— |
105 |
— |
205 |
— |
1850 ................................. |
1917 |
100 |
— |
120 |
— |
220 |
|
1851.................................. |
1918 |
100 |
— |
135 |
— |
235 |
— |
1852 ................................. |
1919 |
100 |
— |
135 |
— |
235 |
— |
1853 ................................. |
1920 |
100 |
— |
135 |
— |
235 |
— |
1854 ................................ |
1921 |
100 |
— |
135 |
— |
235 |
— |
1855 ................................. |
1922 |
100 |
— |
135 |
— |
235 |
— |
1856 ................................. |
1923 |
100 |
— |
135 |
— |
235 |
— |
1857 ................................. |
1924 |
100 |
— |
135 |
— |
235 |
— |
1858 ................................. |
1925 |
100 |
— |
135 |
— |
235 |
— i |
1859 ................................. |
1926 |
100 |
— |
135 |
— |
235 |
|
1860 ................................. |
1927 |
100 |
— |
135 |
— |
235 |
|
1861 ................................. |
1928 |
100 |
— |
135 |
— |
235 |
— 1 |
1862 ................................ |
1929 |
100 |
— |
135 |
— |
235 |
_1 |
1863 och följande år ........ |
1930 |
100 |
— |
150 |
— |
250 |
— 1 |
Karlskrona den 13 mars 1918.
A. B. Lundgren.
Bilaga C.
Uppgift
på den ökning av förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap, som skulle erfordras
för att öka pensionerna till 200 kronor åt f. d. båtsmän och marinsoldater, vilka under vart och
ett av nedannämnda år uppnått, en ålder av lägst 67 år.
1919................. |
....... kronor 19,165: — |
1920................. |
....... » 22,465: — |
1921................. |
....... » 25,865: — |
1922................. |
....... > 29,265: — |
1923................. |
....... » 32,465: — |
1924................. |
....... » 34,565: — |
Karlskrona den |
12 mars 1918. |
för år 1925.
» » 1926.
» » 1927.
» i> 1928
> » 1929.
» » 1930.
kronor 38,165: —
» 39,865: —
» 41,565: —
» 42,665: —
» 43,865: —
» 43,965: —
AXEL ANDERSON.
Expedieras:
A. B. Lundgren.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 52 Käft. (Nr 62.) 5
34
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
Bilaga D.
Uppgift
å medeltalet av under tio-års-perioden 1908—1917 med döden avgångna båtsmän och marinsoldater.
1908.
1909.
1910.
1911.
1912.
1913.
1914.
97 1915................................................... 90
107 1916................................................... 85
93 1917................................................... 74
*97 = 932
25 Medeltal ................................................ 93
Karlskrona den 13 mars 1918.
M. FONDAHN.
Antalet den 31 december 1917 levande pensionerade båtsmän och marinsoldater utgjorde 998.
Expedieras:
A. B. Lundgren.
Kamrerare.
STOCKHOLM, 1SAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG 1918,