Bankoutskottets utlåtande Nr 59.
1
Nr 59.
Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1918 kl. 12 in.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 17 § i lagen den 11
oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension.
I en till riksdagen den 12 april 1918 avlåten, till bankoutskottet
hänvisad proposition, nr 272, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 17 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension.
Härigenom förordnas, att 17 § i lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension skall hava följande
ändrade lydelse.
17 §''
Tjänstår lör erhållande av pension enligt denna lag beräknas icke
allenast för tid, under vilken tjänstinnehavaren innehaft tjänst, som i
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 49 käft. (Nr 59.) 1
9
Bankoutskottets utlåtande Nr 59.
denna lag avses, utan även för tid, under vilken han innehaft annan
statstjänst eller ock i statens tjänst haft extra ordinarie anställning eller
förordnande. Vid sådan tjänstår sberäkning skall avdrag göras för tid,
under vilken ledighet från tjänsten ägt rum av annan anledning än
semester, sjukdom, offentligt uppdrag, fullgörande av värnplikt eller
resa, som med vederbörligt tillstånd företagits till egen utbildning; i
fråga om tjänstinnehavare, som icke äger rätt till semester, må avdrag
ej göras för tid av högst en och en halv manad om aret, under vilken
ledighet må hava åtnjutits för hälsans vårdande eller för enskilda angelägenheter.
I fråga om pension för den, som vid avgång från tjänst, som i
denna lag avses, erhållit pension för annan sådan tjänst eller annan
statstjänst, må tjänstår, som beräknas för erhållande av den pension,
ej ånyo beräknas såsom tjänstår, där det icke på grund av annan tjänstgöring
än den, på vilken den förra tjänstårsberäkningen grundats, må
såsom tjänstår beräknas.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:
»Den 16 november 1914 tillkallade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
jämlikt nådigt bemyndigande fem sakkunniga för att inom
departementet biträda vid utredning beträffande de förändringar i gällande
bestämmelser om undervisningen vid universiteten och karolinska
institutet, som kunde finnas påkallade av tillämpningen av värnpliktslagen
den 17 september 1914.
I sitt den 19 december 1914 avgivna utlåtande redogjorde de sakkunniga
till en början för huru undervisningen vid ifrågavarande högskolor
lämpligen borde ordnas för att tillgodose de värnpliktigas intressen,
varefter de sakkunniga vidare anförde, bland annat, följande:
Det vore uppenbart att det, som kunde göras för de värnpliktiga i avseende
på undervisningens anordnande, vore ganska obetydligt i förhållande till
den uppoffring av tid, de värnpliktiga måste underkasta sig, och de
ekonomiska förluster, de genom sin långa värnpliktstjänstgöring lede.
Det måste därför läggas vikt på att bereda dem de lättnader på annat sätt,
som folie inom möjlighetens gräns. De sakkunniga hade också tagit
liankoutskottets utlåtande Nr 59.
3
under övervägande, huruvida icke vissa andra åtgärder skulle kunna
vidtagas för att i möjligaste mån utjämna den skillnad, som till följd
av värnpliktstjänstgöringen lätt nog uppstode mellan de värnpliktiga och
deras frikallade eller kvinnliga studiekamrater och som försatte de förra
i en mera ogynnsam ställning med hänsyn till studievillkor och framtida
befordringsutsikter ävensom andra därmed sammanhängande förhållanden.
Sedan i anslutning härtill frågorna om tentamensbetygens giltighet
samt värnpliktiga studenters rätt till stipendier berörts, fortsatte de sakkunniga:
Värnpliktstjänstgöringen vore onekligen eu form av arbete
i statens tjänst. Det kunde därför icke anses orimligt, att densamma
också uppskattades såsom sådant med avseende å åtskilliga förmåner,
som det i statens tjänst fullgjorda arbetet i allmänhet medförde. Sålunda
skulle måhända fullgjord värnpliktstjänstgöring kunna räknas såsom
intjänad merit att beaktas vid framtida befordran i statens tjänst.
Svårligen kunde det dock tänkas fastslaget som allmän regel, att nämnda
tjänstgöring städse skulle gälla som merit för befattning i statens tjänst.
Allt för olikartade vore dessa befattningar, och för de flesta av dem, på
vilka den en gång värnpliktige studenten framdeles kunde komma att
aspirera, skulle den merit, som värnpliktstjänstgöringen rimligen kunde
tänkas innebära, få rubriceras allenast såsom ett moment i tjänståldern
och därmed vara reducerad till jämförelsevis ringa värde. För vissa
grupper av befattningshavare i det allmännas tjänst torde dock fullgjord
värnpliktstjänstgöring böra tillgodoräknas i större utsträckning.
De sakkunniga framhöllo i anslutning härtill ett par yrkesgrupper,
där, enligt deras förmenande, värnpliktstjänstgöringen borde kunna få
medföra rätt till tjänstårsberäkning i fråga om befordran, varefter de
slutligen anförde: För erhållande av pension beräknades enligt lagen
den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
erforderliga tjänstår icke allenast för tid, under vilken tjänstinnehavaren
innehaft civil tjänst med lön å stat, utan även för tid, under vilken han
innehaft annan statstjänst eller ock i statens tjänst haft extra ordinarie
anställning eller förordnande. Det syntes de sakkunniga vara med
billighet överensstämmande, att i dessa tjänstår finge inräknas jämväl
den tid, under vilken värnpliktstjänstgöring fullgjorts.
I ett den 28 oktober 1915 avgivet utlåtande över de sakkunnigas
framställning i sistberörda del anförde statskontoret:
Den tjänstgöring, som enligt den civila peusionslagens bestämmelser
grundläde tjänstårsberäkning för pension, vore beroende på frivilligt
Statskontoret.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 59.
Departements
chefen.
åtagande i tjänstavtalet med staten, varemot värnpliktstjänstgöringen vore
grundad på i lag föreskriven skyldighet att utbildas till rikets försvar.
En ändring av lagens bestämmelser i den ifrågasatta riktningen skulle
därför innebära en väsentlig avvikelse från en i nämnda lag fastslagen
princip, vilken för övrigt torde utan undantag gälla även på andra områden
av statens pensionsväsen. Vidare torde böra påpekas, att, då de
statens tjänstemän, som erhållit sin förberedande utbildning vid universiteten
eller karolinska institutet, i regel inträdde i civil statstjänst så
tidigt, att de vid den levnadsålder, då skyldighet att avgå från tjänsten
inträdde, mer än väl innehade det för hel pension föreskrivna antalet
tjänstår, ett sådant medgivande, som de sakkunniga föreslagit, i allmänhet
sjmtes sakna praktisk betydelse och huvudsakligen endast i ett
fåtal fall, där av individuella anledningar tidigare avgång ägde rum, kunde
bliva till verklig fördel för tjänstemännen. Däremot skulle kunna med
större skäl ifrågasättas, att tid, varunder ledighet åtnjutits för fullgörande
av värnplikt, icke Unge avdragas vid tjänstårsberäkning för pension; och
ehuru ej heller ett sådant medgivande torde av nyss anförda skäl hava
någon större praktisk betydelse för tjänstinnehavare, som utbildats vid
universiteten eller karolinska institutet, ansåge statskontoret dock, att
det borde tagas i övervägande, huruvida icke i den civila pensionslagen
lämpligen borde införas ett stadgande av innehåll, att vid tjänstårsberäkuing
för pension avdrag ej finge göras för tid, varunder tjänstinnehavare
åtnjutit ledighet för fullgörande av värnplikt.
Lika med statskontoret finner jag det icke, åtminstone för det
närvarande, böra tillrådas att låta en person såsom tjänstår tillgodoräkna
sig den tid, varunder han före sitt inträde i statens tjänst kan
hava varit inkallad till värnpliktstjänstgöring. Visserligen torde vederbörandes
studier eller utbildning ofta komma att fördröjas just genom
fullgörandet av värnplikten, varför otvivelaktigt ur denna synpunkt
skäl kunde tala för att i tjänstårshänseende jämställa värnpliktstjänstgöringen
med vanlig anställning i statens tjänst. Emellertid skulle en
sådan anordning strida mot principerna i. 1907 års lag; i avsaknad av
närmare utredning i frågan torde densamma därför icke böra nu upptagas.
Däremot lärer, på sätt statskontoret föreslagit, det vara lämpligt, att
en person, vilken redan vunnit statsanställning, icke behöver i fråga om
tjänstårsberäkning vidkännas avdrag för den tid, varunder han åtnjutit
ledighet för fullgörande av värnplikt. I detta sammanhang må erinras,
att genom kungörelse den 4 juli 1913 föreskrivits, att i alla de fall,
där för civil ordinarie eller extra befattningshavare avlöningsförhöjning
Bankoutskottets utlåtande Nr 59.
må äga rum efter viss tids tjänstgöring, honom icke må föras till last
tid, varunder han åtnjutit ledighet av ovan nämnda anledning. Det
torde sålunda allenast innebära ett fullföljande av denna princip, om
motsvarande medgivande göres i fråga om rätt till pension.»
Utskottet, som förutsätter, att i värnplikt inbegripes jämväl tjänstgöring
enligt § 28 värnpliktslagen eller s. k. krigstjänstgöring, har vid
sådant förhållande icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och hemställer förty,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr
272 må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 14 maj 1918.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST H ED ENSTIE RN A.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Hallin, Ekman, Nilsson i Kristinehamn, Jönsson,
Göransson, Hedenström och Lindley samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Berg i Munkfors, Borg, Henrikson, Jonsson
i Gunboda och Boven.
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 49 höft. (Nr 59.)
2