Bankoutskottets utlåtande AV 55.

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1918 kl. 3 e. in.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande pensioner och
understöd m. m. å allmänna indragningsstaten.

Sedan bankoutskottet den 26 sistlidna februari avgivit utlåtande
nr 17 A angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde
huvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna,
får utskottet nu avgiva utlåtande angående vissa till utskottet remitterade
propositioner och motioner i hithörande ämnen.

Korande dessa motioner har utskottet funnit sig böra införskaffa
särskild utredning. Utskottet har nämligen ansett det vara av vikt att
erhålla upplysningar dels om de faktiska förhållanden, vilka i varje
särskilt fall kunde inverka på den föreliggande frågans bedömande, dels
ock huruvida beviljandet av pensionen eller understödet skulle stå i
överensstämmelse med eller innebära ett frångående av de principer,
som hittills legat till grund för pensioners och understöds beviljande.
Utskottet har därför anhållit om utverkande av Kungl. Maj:ts befallning
till statskontoret att efter inhämtande, där så erfordrades, av uppgifter
från andra ämbetsverk och inrättningar till utskottet inkomma med
upplysningar i omförmälda avseenden.

I anledning härav har utskottet emottaga ett av statskontoret den
10 nästlidna april avgivet, av åtskilliga bilagor åtföljt utlåtande.

Beträffande de grunder, som följts vid beviljande av pensioner och
understöd, anför statskontoret till en början, att vissa mera allmängiltiga
upplysningar lämnats i statskontorets utlåtande den 5 april 1913, vilket
finnes tryckt såsom bilaga till bankoutskottets utlåtande nr 35 för samma
år, och då statskontoret icke funnit anledning att göra ändring i eller
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 45 höft. (Nr 55.) 1

Bankoutskottets utlåtande Nr 55■

Angående
årligt understöd
åt f. Dukthöns
apeln
Q. Kling.

Tångvårds styrelsen.

tillägg till vad statskontoret då i berörda hänseende anfört, har statskontoret
i omförmälda avseende hänvisat till innehållet i nämnda utlåtande.

För innehållet i övrigt av statskontorets yttrande kommer att vid
de särskilda motionerna lämnas redogörelse.

I. Ang. justitiedepartementet.

l:o) I en inom andra kammaren av herr Magnusson i Skövde väckt
motion, nr 1, har hemställts, att riksdagen måtte besluta, »att åt förre
vaktkonstapeln vid straffängelset i Mariestad Gustaf Kling beviljas ett
understöd, utöver den honom bilagda pensionen av 660 kronor, om 340
kronor årligen att utgå från och med månaden näst efter den, varunder
avgång från tjänsten ägt rum och under Klings återstående livstid.»

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Enligt bifogade avskrift av Kungl. Maj:ts brev har förre vaktkonstapeln
vid Mariestads straffängelse Gustaf Kling tillerkänts pension till^ ett belopp av
660 kronor årligen från och med månaden näst efter avgång från tjänsten ägt
rum. Att denna pension bestämts till så lågt belopp beror uteslutande därpå, att
Kling före sin utnämning till vaktkonstapel tillhört fånggevaldigernas klass, vilka
befattningshavare, såsom avsedda att indragas, icke fatt sina löner reglerade. De
befattningar han innehaft som fånggevaldiger och vaktkonstapel kunna dock betraktas
som fullt jämnställda med hänsyn till dem åliggande arbete. Pensionsunderlaget
för vaktkonstapel utgör 1,000 kronor, och synes det mig vara billigt
och rättvist, att Kling kommer i åtnjutande av pension till detta belopp, särskilt
som han på grund av hög ålder och sjuklighet är oförmögen att genom annat
arbete bidraga till sitt och en sjuklig hustrus uppehälle.

Jag tillåter mig även erinra därom, att riksdagen förut i ett alldeles liknande
fall beviljat en f. d. fånggevaldiger en tilläggspension av 340 kronor, varom
jag tillåter mig hänvisa till bankoutskottets utlåtande nr 1/ punkt 23, 1916 och
riksdagens skrivelse nr 10 C samma år.»

Beträffande vid motionen fogade bilagor tillåter sig utskottet hänvisa
till motionen.

På anmodan av statskontoret har fångvårdsstyrelsen i avgivet yttrande
angående pension åt ej mindre Kling än även de under punkt 2
här nedan omförmälda P. G. Hotbergs änka och barn anfört följande:

»I anledning härav får styrelsen, med överlämnande av bifogade handlingar
samt återställande av remissakten, vitsorda riktigheten av de uppgifter, som meddelats
i ovanberörda motioner jämte därvid fogade bilagor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55. 3

Riksdagen liar tillförne i flera likartade fall beviljat dylika tilläggspensioner
eller understöd — senast enligt nådigt brev den 8 juli 1916 åt dels vaktkonstapeln
E. Swartz en årlig fyllnadspension å allmänna indragningsstaten till belopp av 340
kronor och dels till envar av förre vaktkonstaplarna J. F. R. Rosenqvists och N. J. J.
Stenbergs änkor pension å allmänna indragningsstaten i enlighet med grunderna i
§§ 7 — 11 av Kungl. Maj:ts reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa den 21
februari 1907 och på där stadgade villkor.

Under åberopande härav och de ömmande omständigheter, som i föreliggande
fall äro för handen, får styrelsen tillstyrka, att pensionen till i motionerna omnämnda
personer måtte beviljas enligt de grunder, som förut i ovan berörda fall tillämpats,
eller således åt förre vaktkonstapeln Kling en årlig fyllnadspension till belopp av
340 kronor samt åt änkan Hovberg och hennes barn enligt de grunder och på de
villkor, som angivas i ovan omnämnda paragrafer av reglementet för civilstatens
änke- och pupillkassa.»

Statskontoret har för egen del i sitt förenämnda yttrande ålieropat
vad fångvårdsstyrelsen anfört.

Av utredningen i ärendet framgår, att riksdagen vid ett föregående
tillfälle förklarat sig icke hava något att erinra mot att befattningarna
såsom fånggevaldiger och vaktkonstapel med avseende å
dem åliggande uppgifter vore att betrakta såsom fullt jämnställda. Med
hänsyn härtill och till de i motionen anförda ömmande omständigheter,
anser utskottet, i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna, att
Kling bör komma i åtnjutande av den föreslagna tilläggspensionen å
340 kronor.

Då, enligt vad utskottet inhämtat, Kling avgått från sin tjänst den
22 december 1915, torde fyllnadspensionen böra beräknas från och med
den 1 januari 1916, vid vilken tidpunkt han tillträdde sin nu innehavda
pension. Beloppet synes böra anvisas att utgå från anslaget till allmänna
indragningsstaten.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 1, må medgiva, att förre vaktkonstapeln Gustaf
Kling må från och med den 1 januari 1916 under
sin återstående livstid, utöver honom från förslagsanslaget
till pensionering av civila tjänstinnehavare
tillkommande pension av 660 kronor, tillika å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig fyllnadspension till
belopp av trehnndrafvrtio kronor.

Statskontoret.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Angående
årligt understöd
åt vaktkonstapeln
P.

0. Hofbergs
änka och
barn.

Statskontoret.

Utskottet.

2:o) I en inom andra kammaren av herrar B. Eronn och A. Werner
väckt motion, nr 66, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta tilldela
vaktkonstapeln P. G. Hofbergs änka Wilhelmina Hofberg, född
Johansson, en årlig pension, att utgå så länge hon lever ogift, årligen
av fyrahundra (400) kronor, samt ett uppfostringsbidrag till vartdera av
makarnes 2 barn å etthundra (100) kronor, tills de fyllt 18 år eller
kunna sig själva försörja.»

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Vaktkonstapeln P. G. Hofberg erhöll den 1 oktober 1878 anställning vid
centralfängelset å Långholmen och hade således, då han den 12 april 1915 avled,
en tjänstetid av i det närmaste 37 år. Hans tjänstgöring har varit oförvitlig.

Hofberg var ej med i civilstatens änke- och pupillkassa, helt säkert av ekonomiska
skäl. Tillträdet till kassan var till en början frivilligt och då lönen var
liten ansåg han sig ej kunna bära utgiften till kassan. Änkan och två minderåriga
barn stå därför nu efter Hofbergs frånfälle i mycket svåra ekonomiska förhållanden.
Förgäves hava de väntat på statens ingripande för att förebygga nöden.

Då vi anse det vara statsmakternas skyldighet att här hjälpa, hava vi velat
bringa saken till riksdagens kännedom. Riksdagen har också förut i en mängd
liknande fall visat sig behjärta änkors och föräldralösas ställning.

För övrigt hänvisa vi till medföljande bilagor. Såsom skäligt pensionsbelopp
föreslå vi 400 kronor per år åt änkan och 100 kronor per år åt hennes minderåriga
barn.»

Beträffande de vid motionen fogade bilagorna tillåter sig utskottet
hänvisa till motionen.

På anmodan av statskontoret har fångvårdsstyrelsen avgivit yttrande
i ärendet och tillåter sig utskottet att härvid hänvisa till nästföregående
punkt.

För egen del har statskontoret ansett det icke böra ifrågakomma
att bereda högre pensionsförmån än den, som skulle hava tillkommit
vederbörande, om vaktkonstapeln Hofberg varit delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa.

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i detta fall
föreligga, anser sig utskottet böra tillstyrka, att en årlig pension beredes
änkan Hofberg. Såsom statskontoret framhållit, torde hon dock icke
böra erhålla högre belopp än om mannen varit delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa. Pensionen skulle i sådant fall, enligt grunderna
i reglementet för nämnda kassa, utgå med eu femtedel av mannens
avlöning 1,000 kronor eller alltså 200 kronor, vilket belopp, då jämväl

Bankout skottets utlåtande Nr 55.

barn finnas, bör ökas med 50 procent eller alltså till 300 kronor. Pensionen
torde böra anvisas å anslaget till allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 66, må medgiva, att vaktkonstapeln P. G. Hotbergs
änka Wilhelmina Hofberg, född .Johansson, må,
i enlighet med grunderna i §§ 7—11 av Kungl. Maj:ts
reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa, så
länge hon i sitt nuvarande änkestånd förbliver, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
trehundra kronor.

II. Ang. lantförsvarsdepartementet.

3:o) I en till riksdagen den 22 mars 1918 avlåten proposition, nr
207, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdragav
statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att löjtnanten vid Västgöta regemente friherre
H. G. Pfeiffs änka friherrinnan Emmy Pfeiff, född Nymansson, och
makarnas två minderåriga barn Per Georg och Arvid Georg må, utöver
dem författningsenligt tillkommande pension och pupilltillägg från arméns
nya änke- och pupillkassa, från och med den 1 oktober 1917 komma i
åtnjutande av pensioner å allmänna indragningsstaten, änkan så länge hon
förbliver i sitt nuvarande änkestånd med 1,100 kronor årligen samt
vartdera av barnen intill uppnådd ålder av 21 år med 225 kronor årligen.

Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:

»Hos Kungl. Maj:t har den vid flygolycka den 26 september 1917
omkomne löjtnanten vid Västgöta regemente friherre H. G. Pfeiffs änka
friherrinnan Emmy Pfeiff, född Nymansson, anhållit, att hon måtte under
sin återstående livstid komma i åtnjutande av en årlig tilläggspension
av 2,500 kronor samt att envar av hennes bägge söner Per Georg, född
den 25 februari 1914, och Arvid Georg, född den 28 juni 1916, måtte,
så länge de vore omyndiga, tillerkännas ett årligt understöd av 300 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att den efter friherre Pfeiff''
upprättade bouppteckning utvisar en brist i boet av sammanlag-t 6,133
kronor 88 öre.

Direktionen över arméns pensionskassa har meddelat, att sökanden
från och med den 1 oktober 1917, så länge hon levde ogift, efter sin

Angående
fyllnad pension
åt löjtnanten
friherre
E. O.
Pfeiffs änka
och minderåriga
barn.

Direktionen
över arméns
pensionskassa.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Arméförvait•ninnens
fo: tifikaticnsd.
-partcment.

make åtnjöte 400 kronor årlig pension från arméns nya änke- och pupillkassa;
att sökanden, så länge hon levde ogift, såsom pupilltillägg för
var och en av omyndiga sönerna Per Georg och Arvid Georg åtnjöte
75 kronor för år från och med år 1Ö17 till och med slutet av det
kalenderår, under vilket de avlede eller fyllde 21 år; samt att i dessa
pensionsförmåner någon förhöjning icke kunde reglementsenligt beredas
sökanden fråu nämnda kassa.

Uti häröver den 9 februari 1918 avgivet utlåtande har arméförvaltningens
fortifikation sdepartement anfört följande:

Löjtnanten friherre Pfeiff hade jämte löjtnanten friherre H. G. von
Blixen-Finecke omkommit till följd av olycksfall den 26 september 1917
vid provflygning med ett för arméns räkning hos aktiebolaget Södertälje
verkstäder beställt flygplan. Därvid hade friherre Pieiff utfört uppdrag
såsom statens kontrollant, under det att friherre von Blixen-1 inecke
tjänstgjort såsom förare. Angående olyckshändelsen hade ingående förhör
hållits den 27 och 29 september 1917, varjämte konsulterande maskiningenjören,
t. f. professorn vid tekniska högskolan A. Rosborg på anmodan
av chefen för Fälttelegrafkåren verkställt besiktning å det förolyckade
flvgplanet samt avgivit yttrande om den sannolika anledningen
till olycksfallet. 1 förhörsprotokollen och berörda yttrande förekomme
ej något, som kunde giva anledning till antagandet, att friherre Pfeiö
eller friherre von Blixen-Finecke genom oskicklighet, ovarsamhet eller
annorledes varit vållande tdl olyckshändelsen, utan syntes denna varit
föranledd av någon felaktighet å flygplanet.

I fråga om ersättning vid olycksfall för flygpersonal hade arméförvaltningen
i underdånigt utlåtande över ett av särskilt tillkallade
sakkunniga för verkställande av förnyade tekniska utredningar rörande
vissa lantförsvarsbehov den 21 september 1916 avgivet betänkande anfört,
att om olycksfall medfört döden, livränta borde från dödsfallet tillkomma
den avlidnes änka till belopp av 1,500 kronor, så länge hon levde ogift,
samt värjo den avlidnes minderåriga barn med 300 kronor, till dess
barnet fyllt 21 år, men att vid utbetalning av nämnda livräntor avdrag
i varje fall borde göras för pension eller pupill tillägg, som enligt gällande
pensionsbestämmelser vore tillerkända änka eller barn efter delägare
i arméns änke- och pupillkassa. Enligt anförda grunder hade
även 1917 års riksdag, med bifall till Kungl. Maj:ts därom framställda
förslag, beviljat löjtnanten B. Iv. A. Mannströms änka, som från armens
nya änke- och pupillkassa hade änkepension å 400 kronor, eu tilläggspension
av 1,100 kronor från allmänna indragningsstaten.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

På grund härav och då lön för friherre Pfeiff ut,botalts till och
med september månad 1917 samt friherrinnan Pfeiff från och med den
1 oktober samma år från nämnda änke- och pupillkassa åtnjöte årligen
pension å 400 kronor samt såsom pupilltillägg för vardera av sina söner
75 kronor, hemställde fortifikationsdepartementet, efter samråd med civila
departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna
indragningsstaten bevilja friherrinnan Pfeiff från och med den 1 oktober
1917, så länge bon levde ogift, dels eu årlig tilläggspension å 1,100
kronor, dels ock 225 kronor årligen för vardera av makarnas båda söner
Per Georg och Arvid Georg till uppnådd 21 års ålder.

På grund av vad armcförvaltningens fortifikationsdepartement till statskontoret.
stöd för sitt förslag meddelat och anfört, har statskontoret funnit sig
böra tillstyrka bifall till departementets hemställan.

Under åberopande av vad i ärendet sålunda förekommit och då Departement»-även jag anser billigheten kräva, att, på sätt myndigheterna föreslagit, chefensökanden
och hennes barn komma i åtnjutande av större pensionsförmåner
än dem, vartill de äro författningsenligt berättigade, får jag hemställa,
det täcktes Eders Kung]. Maj:t framlägga ovanberörda förslag
för riksdagen.»

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två lika- Motionerna
lydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 158 ''u:3s3

av herr Jöns Pålsson och den andra inom andra kammaren under nr
383 av herr Lubeck jämte ytterligare tre av kammarens ledamöter, avseende
ej allenast nu förevarande proposition utan även Kungl. Maj:ts
propositioner nr 208 och 209, vilka omförmälas här nedan under punkterna.
I berörda motioner anföres följande:

»1 Kungl. Maj:ts nådiga proposition, nr 207, föreslås beviljande av
vissa tilläggspensioner till änka och barn efter den vid Malmslätt den
26 september 1917 omkomne flygaren, löjtnanten friherre H. G. Pfeiff.

Tilläggen beräknas till 1,100 kronor årligen för änkan så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd och 225 kronor årligen till vardera
av två söner intill uppnådd ålder av 21 år.

I kungl. proposition, nr 208, föreslås enahanda tilläggspensioner
för änkan och en son efter den vid samma tillfälle omkomne flygaren
löjtnanten friherre H. G. von Blixen-Finecke.

Utöver sålunda föreslagna belopp uppbära de efterlevande från
arméns nya änke- och pupillkassa årlig pension med 400 kronor för

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Utskottet.

änka och 75 kronor för varje barn, eller sammanlagt 1,500 respektive
300 kronor.

Slutligen föreslås i kungl. proposition, nr 209, en årlig pension
av 400 kronor till vardera av föräldrarna till den å Skillingarvd den
15 juni 1917 omkomne flygaren, löjtnanten J. G. Torslow.

Med hänsyn till det banbrytande arbete i det allmännas tjänst —
ej blott för krigiska utan även för fredliga uppgifter — som våra flygare
hava att uträtta samt de betydande risker, som de därmed påtaga
sig, synes det vara både klokt och skäligt, att staten vid olycksfall
med dödlig utgång på ett fullt tillfredsställande sätt tryggar de
efterlevandes existens.

Efter det att förenämnda kungl. propositioner avlätos, har den nu
arbetande kungl. flygkommissionen tagit ställning till denna fråga och
föreslår i sitt betänkande Kap. VII om flygpersonalens särskilda förmåner
följande bestämmelser om livräntor till efterlevande:

»Skulle olycksfall, varom här är fråga, hava medfört döden, utgår,
om den avlidne hade officers tjänsteställning, en årlig livränta av 2,000
kronor, eljest 1,000 kronor, till hans änka, så länge hon lever ogift,
samt 300 kronor till varje den avlidnes minderåriga barn, intill dess
barnet fyllt 18 år.

Om den avlidne var änkeman eller ogift, utgår nyssnämnda belopp,
2,000 respektive 1,000 kronor om året, till hans efterlevande föräldrar
eller, därest endera av dem avlidit, till den efterlevande.»

Av den närmare motiveringen till sålunda föreslagna bestämmelser
hava vi icke varit i tillfälle taga del, men torde vederbörande utskott
icke underlåta att infordra flygkommissionens yttrande i ämnet.

På grund av vad sålunda anförts hemställa vi vördsamt, att riksdagen
ville på sådant sätt bifalla Kungl. Maj:ts nådiga propositioner nr
207, 208 och 209, att livräntor eller pensioner till löjtnanterna Pfeiffs,
von Blixen-Fineckes och Torslows efterlevande må utgå enligt de av
flygkommissionen föreslagna, här ovan återgivna grunder.»

I likhet med departementschefen anser utskottet det vara billigt,
att ifrågavarande efterlevande, på sätt vederbörande myndigheter föreslagit,
komma i åtnjutande av större pensionsförmåner än dem, vartill
de enligt gällande bestämmelser äro berättigade. I avseende å beloppen
av dessa högre pensionsförmåner har Kungl. Maj:t, under åberopande
av 1917 års riksdags beslut angående pension åt löjtnanten B. K. A.
Mannströms änka, föreslagit en tilläggspension av 1,100 kronor åt fri -

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

herre Pfeitls anka samt 225 kronor åt vartdera av makarnas barn intill
uppnådd ålder av 21 år.

I ovanberörda motion har erinrats, att efter det Kungl. Maj:ts
framställning i ämnet till riksdagen avlåtits den s. k. flygkommissionen
i avgivet betänkande framlagt förslag om livräntor till efterlevande
efter personer, tillhörande flygpersonalen, ej obetydligt överstigande vad
Kungl. Maj:t nu föreslagit, liå emellertid kommissionens ifrågavarande
förslag angående särskilda förmåner för liygpersonalen icke i något avseende
blivit av riksdagen prövat, har utskottet icke ansett sig böra
tillstyrka något belopp utöver vad Kungl. Maj:t ifrågasatt; och har utskottet
alltså ansett sig böra biträda den kungl. propositionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition samt med avslag å de i ämnet
väckta motionerna I: 158 och II: 383, i vad de skilja
sig ifrån Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva, att löjtnanten
vid Västgöta regemente friherre H. G. Pfeiffs
änka friherrinnan Emmy Pfeiff, född Nymansson, och
makarnas två minderåriga barn Per Georg och Arvid
Georg må, utöver dem författningsenligt tillkommande
pension och pupilltillägg från arméns nya änke- och
pupillkassa, från och med den 1 oktober 1917 komma
i åtnjutande av pensioner å allmänna indragningsstaten,
änkan så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd med ettusenetthundra kronor årligen samt
vartdera av barnen intill uppnådd ålder av 21 år med
tvåhundratjugufem kronor årligen.

4:o) I en till riksdagen d 208, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag ^UTåt^tav
statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag föreslå- nanten frigit
riksdagen medgiva, att löjtnanten vid Skånska dragonregementet IITbuxchfriherre
H. G. von Blixen-Fineckes äuka friherrinnan mila Brita von Finecite» anka
Blixen-Finecke, född Trolle, och makarnas minderårige son Hans Nils "årig^barn
Gustaf Fredrik Bror må, utöver dem författningsenligt tillkommande
pension och pupilltillägg från arméns nya änke- och pupillkassa, från
och med den 1 oktober 1917 komma i åtnjutande av pensioner å allmänna
indragningsstaten, änkan så länge hon förbliver i sitt nuvarande
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 45 käft. (Nr 55.) 2

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Armé förvaltningens
fortifikationsdepartement.

änkestånd med 1,100 kronor årligen samt sonen intill uppnådd ålderav
21 oår med 225 kronor årligen.

Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:

»Uti en till Kungl. Maj:t. ställd skrift har den vid flygolycka den
26 september 1917 omkomne löjtnanten vid Skånska dragonregementet
friherre H. G. von Blixen-Fineckes änka, friherrinnan Hilla Brita von
Blixen-Finecke, född Trolle, anhållit att från och med den 1 oktober
1917 komma i åtnjutande av en tilläggspension å 1,500 kronor ävensom
av ett årligt belopp av 500 kronor för makarnas omyndige son,
Hans Nils Gustaf Fredrik Bror, född den 20 juli 1916, intill dess han
uppnått myndig ålder.

Chefen för fortifikationen har tillstyrkt förevarande ansökning.

Uti häröver den 28 februari 1918 avgivet yttrande har arméförvaltningens
fortifikationsdepartement anfört följande:

Löjtnanten friherre von Blixen-Finecke hade jämte löjtnanten friherre
H. G. Pfeiff den 26 september 1917 omkommit till följd av olycksfall
vid provflygning med ett för arméns räkning hos aktiebolaget
Södertälje verkstäder beställt flygplan, Därvid hade friherre von BlixenFinecke
tjänstgjort såsom förare, under det att friherre Pfeiff utfört
uppdrag såsom statens kontrollant. Vid förutgående provflygningar med
ilrågavarande flygplan hade detsamma förts av någon hos leverantören
anställd person; men då någon sakkunnig sådan ej vid tillfället varit
tillgänglig, hade friherre von Blixen-Finecke erbjudit sig att åtaga sig
förarskapet, vilket erbjudande desto hellre av arméns myndigheter antagits,
som i sådant fall både förare och kontrollant företrädde beställaren
samt friherre von Blixen-Finecke, såsom vid förhör bestyrkts av flera
personer, varit känd »såsom en lugn, omdömesfull och duglig flygare».

Angående olyckshändelsen hade ingående förhör hållits den 27
och 29 september 1917, varjämte konsulterande maskiningenjören, t. f.
professorn vid tekniska högskolan A. Rosborg på anmodan av chefen
för Fälttelegrafkåren verkställt besiktning å det förolyckade flygplanet
samt avgivit yttrande om den sannolika anledningen till olycksfallet.
I förhörsprotokollen och berörda yttrande förekomme ej något, som
kunde giva anledning till antagande, att friherre von Blixen-Finecke
eller friherre Pfeiff genom oskicklighet, ovarsamhet eller annorledes varit
vållande till olyckshändelsen, utan syntes denna hava varit föranledd av
någon felaktighet å flygplanet.

I fråga om ersättning vid olycksfall för flygpersonal hade armé -

Hankoutskottets utlåtande Nr 55.

förvaltningen i underdånigt utlåtande den 8 december IDIG över ett
av särskilt tillkallade sakkunniga för verkställande av förnyade tekniska
utredningar rörande vissa lantförsvarsbehov den 21 september IDIG
avgivet betänkande anfört, att om olycksfall medfört döden, livränta
borde från dödsfallet tillkomma den aviidnes änka till belopp av 1,500
kronor, så länge hon levde ogift, samt varje den avlidnes barn med
300 kronor, till dess barnet fyllt 21 år, men att vid utbetalning av
nämnda livräntor avdrag i varje fall borde göras för pension eller pupilltillägg,
som enligt gällande pensionsbestämmelser vore tillerkända änka
eller barn efter delägare i arméns änke- och pupillkassa. Enligt anförda
grunder hade även 1917 års riksdag, med bifall till Kungl. Maj:ts därom
framställda förslag, beviljat löjtnanten B. K. A. Mannströms änka, som
från arméns nya änke- och pupillkassa hade änkepension å 400 kronor,
eu tilläggspension å 1,100 kronor från allmänna indragningsstaten.

På grund härav och då friherrinnan von Blixen-Éhnecke från och
med den 1 oktober 1917 från nämnda änke- och pupillkassa, enligt vad
fortifikationsdepartementet inhämtat, åtnjöte årligen pension å 400 kronor
och såsom pupilltillägg för sonen 75 kronor, hemställde fortifikationsdepartementet
efter samråd med civila departementet, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja friherrinnan
von Blixen-Finecke från och med den 1 oktober 1917, så
länge hon levde ogift, dels en årlig tilläggspension å 1,100 kronor,
dels ock 225 kronor årligen för makarnas son Hans Nils Gustaf Fredrik
Bror, till dess han fyllt 21 år.

På grund av vad arméförvaltningens fortifikationsdepartement till
stöd för sitt förslag meddelat och anfört, har statskontoret funnit sig
böra tillstyrka bifall till departementets hemställan.

Med hänsyn till i ärendet förekomna omständigheter anser jag det
vara med billighet överensstämmande, att sökanden och hennes son
komma i åtnjutande av större pensionsförmåner än dem, vartill de äro
författningsenligt berättigade. Vid sådant förhållande och då de av fortifikationsdepartementet
i sådant hänseende föreslagna beloppen synas mig
skäliga, har departementschefen gjort förevarande hemställan.»

1 samband härmed har utskottet till behandling förehaft de i punkt
3 här ovan omförmälda motionerna nr 158 inom första kammaren och
och nr 383 inom andra kammaren.

Statskontoret.

Departe mentschefen.

Motionerna
1:158 och
II: 383.

Bankoutskottets utlåtande AV 55.

Utskottet.

Ang. pension
åt avlidne
löjtnanten
J. G. Torslows
föräldrar
/. d.
fanjunkaren
G. J. Tor slo to
och hans
hustru.

Med hänvisning till vad utskottet här ovan under punkt 3 anfört
i fråga om pension åt friherrinnan Pfeiff och hennes minderåriga barn
får utskottet med avstyrkande av bifall till motionerna tillstyrka Kung!
Maj :ts framställning i ämnet.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition samt med avslag å de i ämnet
väckta motionerna I: 158 och II: 383, i vad de skilja
sig ifrån Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva, att löjtnanten
vid Skånska dragonregementet friherre H. G.
von Blixen-Fineckes änka friherrinnan Hilla Brita von
Blixen-Finecke, född Trolle, och makarnas minderårige
son Hans Nils Gustaf Fredrik Bror, må, utöver dem
författningsenligt tillkommande pension och pupilltillägg
från arméns nya äke- och pupillkassa, från och
med den 1 oktober 1917 komma i åtnjutande av pensioner
å allmänna indragningsstaten, änkan så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd med ettusen
etthundra kronor årligen samt sonen intill uppnådd
ålder av 21 år med tvåhundratjugufem kronor årligen.

5:o) I eu till riksdagen den 22 mars 1918 avlåten proposition, nr
209, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att vardera av avlidne löjtnanten vid Vendes
artilleriregementet/. G. Torslows föräldrar f. d. fanjunkaren Carl Johan
Torslow och hans hustru Hedvig Vilhelmina Torslotc, född Bandqvist, må
från och med den 1 juli 1917 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära eu årlig pension av 400 kronor.

Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:

»Under en flygövning å Skillingaryd den 15 juni 1917 nedstörtade
löjtnanten vid Vendes artilleriregemente J. G. Torslow och ådrog sig
därvid sådana skador, att han till följd därav avled.

Torslows föräldrar, f. d. fanjunkaren Carl Johan Torslow och hans
hustru Hedvig Vilhelmina Torslow, född Bandqvist, hava uti en till
Kungl. Maj:t ingiven skrift anhållit om ersättning av statsmedel med
det belopp, 7,000 kronor, som de uppgivit sig hava utbetalt för sonens
utbildning till militär.

Bankoutskottets utlutande Nr 55. 18

Uti häröver den 9 februari 1918 avgivet underdånigt utlåtande har
armé förvaltning ens fortijikationsdepartemmt anfört, följande:

Angående förloppet vid omförmälda under flygövning med ett från
aktiebolaget Södertälje verkstäder till kronan levererat flygplan timade
olycksfall ville departementet åberopa innehållet i eu vid utlåtandet fogad
sammanfattning av vad som framgått av förhörsprotokollen, med tillägg,
att löjtnanten Torslow, enligt departementets åsikt, icke genom oskicklighet,
ovarsamhet eller annorledes kunde anses själv varit vållande till
det olycksfall, som för honom medfört döden.

Enligt ansökningen bilagt utdrag av den efter löjtnanten Torslow
förrättade bouppteckningen överstege skulderna med 1,164 kronor 90
öre boets tillgångar. För nämnda belopp vore sökandena, som icke
ansett sig böra göra ansökan om urarvaförmån, betalningsansvariga.
Härutöver drabbades sökandena genom sonens bortgång, enligt egen
uppgift, av en förlust å 7,000 kronor, som sökandena utbetalt för sonens
utbildning till militär. Sedan löjtnanten Torslow erhållit anställning
såsom flygare, hade han kommit i tillfälle att betala ränta å denna
skuld.

Anförda förhållanden ådagalade, att sökandena genom löjtnanten
1 orslows olycksöde lidit även ekonomisk skada. Ehuru fortfarande icke
någon positiv bestämmelse förefunnes om statens ersättningsskyldighet
för sådan skada, som under föreliggande omständigheter uppkommit,
kunde det ifrågasättas, huruvida icke det oaktat ersättningsanspråk av
sökandena, mot vilka löjtnanten Torslow haft försörjningsplikt, kunde
med framgång lagligen göras gällande. I allt fäll krävde billigheten,
att sökandena, som ej kunnat erhålla de medel, som löjtnanten Torslow
genom olycksfallsförsäkringar avsett skola vara vid olycksfall tillgängliga
och som ej syntes hava avsevärt andra medel för sitt uppehälle
än f. d. fanjunkaren Torslows knappa pension, erhölle någon gottgörelse
för den förlust i ekonomiskt avseende, som de genom sonens i följd av
olycksfall i statens tjänst timade frånfälle åsamkats. 1 sådant avseende
ansåge fortifikationsdepartementet, efter samråd med arméförvaltningens
civila departement, att sökandena i första hand borde tillerkännas gottgörelse
för den brist å 1,164 kronor 90 öre, som bouppteckningen efter
löjtnanten Torslow utvisade och för vilken sökandena vore betalningsansvariga,
samt vidare såsom livränta eller årlig pension vardera under
sin livstid ett belopp, förslagsvis 250 kronor, motsvarande ränta och
någon amortering å det för sonens utbildning till statstjänsten nedlagda
kapital. För dylik gottgörelse avsedda medel funnes emellertid ej anslagna
under fjärde huvudtiteln, utan syntes böra av riksdagen äskas.

A r mc förvalta
ningens
fortifikation:!''
departement.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Statskontoret.

departe mentschefen.

Med tillkännagivande att lön utbetalats för löjtnanten Torslow för
tiden till och med juni månad 1917, hemställde fortifikationsdepartementet
alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till löjtnanten
Torslows föräldrar finge från medel under riksstatens tionde
huvudtitel såsom gottgörelse för dem genom olycksfallet drabbad förlust
utbetalas dels på en gång ett belopp av 1,1 G4 kronor 90 öre, dels
ock till vardera under livstiden årligen eu pension å 250 kronor, att
beräknas att utgå från och med den 1 juli 1917.

Med erinran att enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för
olycksfall i arbete ersättning skall utgå till den förolyckades föräldrar,
därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete huvudsakligen
beroende och annan till livränta berättigad icke tinnes, har statskontoret
uti den 6 mars 1918 avgivet utlåtande framhållit, att rätt till ersättning
i sådant fall alltså finge anses vara i princip godkänd. På grund
härav och med hänsyn till de särskilda förhållanden, som, enligr vad
handlingarna utvisade, i detta fall förelåge, ansåge sig statskontoret
böra tillstyrka, att årliga understöd bereddes åt under flygning i tjänsten
omkomne löjtnanten Torslows föräldrar. Däremot kunde statskontoret
för sin del icke finna anledning föreligga att i annan form
bereda dem ersättning för deras utlägg för sonens utbildning eller för
vad de kunde hava efter frivilligt åtagande utgivit till betalande av
hans skulder. Då emellertid de medel, som sökandena enligt uppgift
utgivit för sonen utan att numera hava utsikt att få dem ersatta eller
erhålla därå belöpande avkastning, måste anses vara för deras ekonomi
av stor betydelse, ville det synas statskontoret, som om de föreslagna
understöden vore väl knappt tilltagna; och ansåge sig statskontoret
böra tillstyrka, att understödsbeloppen bestämdes till 400 kronor för
envar av föräldrarna. På grund härav hemställde statskontoret, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att vardera av löjtnanten
Torslows föräldrar finge från och med den 1 juli 1917 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 400 kronor.

Med hänsyn till förekomna omständigheter anser jag mig böra
tillstyrka, att löjtnanten Torslows föräldrar komma i åtnjutande av någon
gottgörelse av statsmedel för den förlust i ekonomiskt hänseende, som
åsamkats dem till följd av sonens genom olycksfall under tjänsteutövning
timade frånfälle. Ifrågavarande gottgörelse synes mig lämpligen

Bankoutskottets utlåtande Nr 55. 15

höra utgå i form av årliga pensioner med de av statskontoret föreslagna
belopp.»

I samband härmed bär utskottet till behandling förehaft de i punkt
3 här ovan omförmälda motionerna nr 158 inom första kammaren och
nr 383 inom andra kammaren.

Med åberopande av vad utskottet här ovan under punkt 3 anfört
i fråga om pension åt friherrinnan Pfeiff och hennes minderåriga barn
får utskottet med avstyrkande av bifall till motionerna tillstyrka Kungl.
Maj:ts framställning i ämnet.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Majrts förevarande
proposition samt med avslag å de i ämnet
väckta motionerna I: 158 och II: 383, i vad de skilja
sig från Kung]. Maj:ts förslag, må medgiva, att vardera
av avlidne löjtnanten vid Vendes artilleriregemente
J. G. Torslows föräldrar, f. d. fanjunkaren Carl
Johan Torslow och hans hustru Hedvig Vilhelmina
Torslow, född Bandqvist, må från och med den 1 juli
1917 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av fyrahundra
kronor.

6:o) I en inom andra kammaren av herr Berg i Munkfors väckt
motion, nr 203, har motionären hemställt, »att riksdagen måtte besluta
om en årlig pension å 300 kronor att utgå från allmänna indragningsstaten
till August Mörk under hans återstående livstid från och med
1918 års början, dock att, om Mörk tilläventyrs uppbär någon pension
från Vadstena krigsmaushuskassa, denna inräknas i den årliga summan
av 300 kronor.

Till stöd för berörda hemställan har anförts följande:

_»Soldaten vid Alsters kompani av Värmlands regemente August Mörk från
Lid i Olme socken ådrog sig vid utryckning till tjänstgöring den 30 december 1909
en skada i högra ljumsken som inom kort utvecklades till ett elakartat bråck.
Mörk höll dock ut i tjänsten till början av 1915, då han på grund av läkareutlåtande
beviljades avsked. Enär Mörk befinner sig i små omständigheter ansökte han genom
chefen för Värmlands regemente hos riksförsäkringsanstalten om ersättning för den
uppkomna skadan, men fick avslag å denna anhållan på den grund att skadan skett
före den 1 januari 1910. Mörk är född den 21 augusti 1865. Har hustru och 2

Motionerna
1:158 och
II: 383.

Utskottet.

Angående
pension åt
f. soldattn
A. Mörk.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

minderåriga barn jämte 1 dotterbarn att försörja. Tillfölje bråckskadan är Mörk ej
så arbetsför, att han under dessa b i strå tider kan förtjäna vad som nödvändigt
behövs för en något så när dräglig tillvaro för sig och de sina, trots att han enligt
intyg från vederhäftigt håll bjuder till allt vad han förmår. Intyg om Mörks
tjänstetid och uppförande i tjänsten skall sedermera tillhandahållas vederbörande
utskott.»

Vid motionen finnas fogade följande intyg:

Utdrag

ur regementsorder m. m. rörande soldaten vid Alsters kompani nr 29 August Mörk.
Ur sjukrulla med Kungl. Värmlands regemente.

Anteckning:

Vid utryckning från kommendering med fast tjänstgöring den 30. 12. 1909
halkade han och fick ont i högra ljumsken. Vid besiktning den 3. 2. visade han
sig hava ett högersidigt bråck.

Intyg om skadan lämnat till regementsexpeditionen för förhörs hållande.
Bråckband anskaffat.

Betyg till avsked den 11. 5. 1914.

1914 2. 9. ställt på 10 månaders förbättring.

Karlstad den 2. 7. 1915.

Begementsörder nr 70.

Jag har på grund av läkarebetyg beviljat avsked åt nedanstående av det
indelta manskapet, vilka varit ställda på vissa månaders förbättring, nämligen:

a) från och med den 9 dennes regementsorder nr 87 (1914) — — —---

soldaten vid Alsters kompani nr 29 Mörk — —--— —• — — — — — —

A. E. Uggla

Regementschef.

Carl Kajser.

Att en person, som uppgiver sig vara förre soldaten August Mörk från Lid
i Ölme församling, vid i dag företagen undersökning visat sig lida av högersidigt,
något mer än gåsäggstort ljumskbråck, lätt reponibelt och till hälften nedträngt i
pungen, och att Mörk använder sig av ett icke elastiskt bråckband, vars platta
sitter ovanför- bråcksäcken och således icke kan hålla bråcket inne; intygas härmed
på begäran och på heder och samvete.

Kristinehamn den 19. 1. 1918.

Oscar Mattsson
Legit. läkare.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Att förre soldaten August Mörk, Lid, Olrae, som liar 2 stycken minderåriga
barn samt ett dotterbarn, som lian till största delen drager försorg om, har svag
ekonomi men är arbetsam och skötsam, varför det vore mycket kärt och välkommet
för honom och hans familj om han kunde få något högre pension, intygas härmed.

Vall, Ölme den 17 januari 1918.

Lars Larsson

Ordf. i Ölme sockens kommunalnämnd.»

På anmodan av statskontoret liar arméförvaltningens civila deparrnent
i avgivet yttrande anfört:

»August Mörk är född den 25 mars 1865 och kom, efter att 3 år 9 månader
hava tjänat vid f. d. Pontonjärbataljonen, den 7 november 1890 i tjänst vid Kungl.
Värmlands regemente, varifrån han på grund av högersidigt tarmbråck, ådraget i
tjänsten, och framskriden ålder erhöll avsked den 9 juli 1915. Mörk, som således
nu är i det närmaste 53 år gammal och har tjänat i tillhopa 28 år 5 månader,
erhöll från och med den 1 augusti 1915 underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
jämte underhållsförhöjning med tillhopa 61 kronor, vilket gratial kommer att höjas
till 100 kronor från och med månaden efter den, då Mörk uppnått 60 års ålder.

Då Mörk fått sig tillerkänt det underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
vartill han på grund av den i tjänsten ådragna bråckskadan samt tjänstetidens
längd varit författningsenligt berättigad, och det synes departementet som om
varken hans ålder eller övriga förhållanden borde särskilt för honom påkalla någon förbättring
i de förmåner, som enligt gällande föreskrifter tillkomma pensionerade
f. d. soldater,vilka befinna sig i liknande förhållanden som han, finner sig departementet
icke kunna förorda beviljandet av den föreslagna pensionen.

Då Mörk, såsom ovan blivit nämnt, uppbär underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
med 61 kronor om året, bör, i enlighet med motionärens därom gjorda
hemställan, nämnda summa vid bifall till motionen inräknas i det föreslagna pensionsbeloppet,
vadan 239 kronor skulle komma att utgå å allmänna indragningsstaten,
intill dess Mörk vid uppnådda 60 år erhåller gratial med 100 kronor, då
det från indragningsstaten utgående beloppet komme att minskas till 200 kronor.»

Statskontoret har åberopat vad arméförvaltningens civila departement
anfört, vartill statskontoret förklarat sig för sin del icke hava
något att tillägga.

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i detta fall
föreligga, och då Mörk ådragit sig sina skador i tjänsten, anser sig
utskottet böra tillstyrka bifall till den i ämnet väckta motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion
II: 203, må medgiva, att förre soldaten August Mörk
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 45 höft. (Nr 55.) 3

Arméförvaltnmgens
civila
departement.

Statskontoret.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Angående
pension åt
f. soldaten K,
A. Blomgren.

må, räknat från innevarande års ingång, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
pension till så stort belopp, att densamma jämte
Mörk tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
uppgår till trehundra kronor för år.

7:o) I eu inom andra kammaren av herr Welin väckt motion, nr
201, har hemställts, »att riksdagen ville bevilja f. d. soldaten vid Västgöta-Dals
regemente, Karl August Blomgren, en årlig pension av 150
kronor».

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»Riksdagen har ofta visat välvilja mot de indelta soldater, som av olika
orsaker måst avgå ur tjänsten, innan de kunnat erhålla det föreskrivna ålderdomsunderstödet.
Sådan välvilja tillåter jag mig härmed påkalla för f. d. soldaten Karl
August Blomgren från Östergården av Eggvena församling i Alvsborgs län.

Under åren 1899—1906 tjänade han vid Kullings kompani av dåvarande
Västgöta-Dals regemente. Såsom framgår av bilagda läkarebetyg, blev han sannolikt
skadad i tjänsten och fick sedan på egen bekostnad under en tid av 11 månader
ligga på sjukhus, varefter han på grund av sjuklighet med högsta betyg för tjänstgöring
erhöll avskedspass den 7 april 1906. Blomgren har sedan försörjt sig med
jordbruksarbete, men hans arbetskraft har alltjämt varit nedsatt.

Blomgren, som under sin tjänstgöring hade 220 kronor om året i ett för allt,
gjorde genom sitt avskedande en efter hans förhållanden avsevärd årlig förlust, och
befinner han sig, såsom framgår av intyg från kommunalstämmans ordförande i
Eggvena. i brydsamma ekonomiska omständigheter, varjämte hans hustru är sjuklig.

Visserligen har Blomgren icke tjänat mer än knappt 7 år, men det torde
ändock, på grund av flera samverkande ömmande omständigheter, vara skäl uti, att
någon pension beviljas honom. Jag tillåter mig föreslå 150 kronor.»

Vid motionen äro fogade däri åberopade intyg, så lydande:

■»(Avskrift)

Att f. d. soldaten Karl August Blomgren (född den 27 september 1881) från
Östergården i Eggvena socken av Älvsborgs län under det han ännu tjänstgjorde
vid Västgöta-Dals regemente insjuknade i inflammation i vänstra fotleden, vilken
inflammation visade sig vara tuberkulos med benröta, varför han dels opererades å
lasarettet i Falköping, dels förut behandlats å Borås lasarett åren 1903 och 1904
(tillsammans elva månaders lasarettsvård), och att jag vid den tiden och efteråt
såg och behandlade hans sjuka fotled, samt att jag ansåg att sjukdomens utbrott
kunnat föranledas av såväi överansträngning och kanske någon vridning av fotleden,
vilket han uppgav hade skett i tjänsten, intygas allt härmed på heder och
samvete. Herrljunga den 11 december 1917. Richard Hagelin,

legitimerad läkare.

Bankon!skottets utlåtande Nr 55.

(Avskrift.)

Soldaton vid Kullings kompani av Kung!. Hallands regemente, Karl August
Blomgren, före antagandet i krigstjänst benämnd Karl August Larsson, tjänande
för roten nr 1074 i Herrljunga socken inom Älvsborgs län, vilken soldat är född
den 27 september 1881 i Eggvena socken inom Alvsborgs län och varit i tjänst
vid regementet sedan den 6 november 1899, har denna dag på grund av sjuklighet
erhållit avsked från regementet med det vitsord, att han under tjänstetiden
sig utmärkt väl skickat.

Halmstad den 7 april 1906. Carl Ankarcrona,

regementschef.

J. Funch.

Avskedspass för soldaten nr 1074 Blomgren vid Kullings kompani av kungl.
Hallands regemente.

(Avskrift.)

Att f. d. soldaten vid Kullings kompani av kungl. Hallands regemente, Karl
August Blomgren från Östergården av denna församling är i ytterst brydsamma
ekonomiska omständigheter och i stort behov av pekuniär hjälp om ock än aldrig
så liten, intygas härmed på begäran och då Blomgren nu ämnar hos Kungl. Maj:t
inlämna underdånig ansökan om pension, vill jag för min del på det varmaste tillstyrka
att någon sådan måtte beviljas honom.

Eggvena Skräddaregården den 9 september 1917.

. J. A. Andersson,
kommunalstämmans ordförande.»

Armé förvaltningens civila departement har på anmodan av statskontoret
med överlämnande av yttrande från chefen för Hallands regemente
anfört följande:

»Karl August Blomgren är född den 27 september 1881, antogs i krigstjänst
den 6 november 1899 och erhöll, efter att hava varit ställd på sju månaders förbättring,
på grund av sjuklighet enligt läkarbetyg (kronisk sjukdom i vänstra fotleden)
avsked den 7 april 1906. Blomgren är således nu i det närmaste 361/.,
år gammal och har tjänat i 6 år, 5 månader.

TJtav närslutna från chefen för Kungl. Hallands regemente infordrade utredning
i ärendet jämte därvid fogat yttrande av vederbörande regementsläkare
framgår,

att Blomgren under de år, han varit inkallad till och fullgjort tjänstgöring
vid regementet — eller åren 1900, 1902 och 1905 — icke varit sjukskriven för
någon åkomma, som kunde ställas i samband med den sjukdom, för vilken han erhållit
avsked;

att ej heller några å vederbörligt kompani befintliga handlingar gåve vid
handen, att han skulle i tjänsten hava ådragit sig någon skada, som kunnat förorsaka
förenämnda sjukdom;

att regementsläkaren icke hade sig något bekant om tiden och sättet för uppkomsten
av den kroniska sjukdom i vänstra fotleden, för vilken Blomgren, enligt

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Utskottet.

Angående
pension åt
fästning sbyggnadsarbetaren
J.

A. Ståhlbcrg.

det såsom bilaga till motionen intagna, av legitimerade läkaren R. Hagelin utfärdade
intyget, åren 1903 och 1904 behandlats å Borås lasarett, men att han ansåge, att
densamma icke kunde hava uppkommit under hans tjänstgöring vid regementet,
enär Blomgren efter den 21 juni 1901 icke varit sjukskriven därstädes,

att regementschefen på grund av vad vid utredningen framkommit, i motsats
till motionären, icke kunde anse sannolikheten av att Blomgrens berörda sjukdom
orsakats av skada, ådragen i tjänsten, ådagalagd;

samt att regementschefen med hänsyn till vad i utredningen framkommit,
funne det i viss mån betänkligt, om Blomgren av riksdagen tillerkändes ett årligt
understöd, för såvitt detsamma skulle motiveras med sjukdom, orsakad av i tjänsten
erhållen skada, då det med all sannolikhet funnes ett stort antal f. d. indelta soldater
— lika eller ännu mera nödställda än Blomgren, men med en »mansålders» tjänstetid
bakom sig — vilka skulle med kraftigare intyg än dem, som för Blomgren
förebragts, kunna styrka sig hava i tjänsten ådragit sig de krämpor eller sjukdomar,
av vilka de nu vore lidande.

Då Blomgren varit i tjänst endast 6 år 5 månader och det ej torde kunna
anses styrkt, att den sjukdom, på grund varav han erhållit avsked, förorsakats av
skada, ådragen i tjänsten, finner sig departementet, som anser de av regementschefen
framförda betänkligheterna med hänsyn till konsekvenserna av ett bifall till
motionen synnerligen beaktansvärda, ej kunna förorda, att Blomgren tillerkännes
den i motionen föreslagna pensionen å 150 kronor. I sammanhang härmed anser
sig departementet böra anmäla, att Blomgren, därest det vore styrkt, att ovan omförmälda
sjukdom i fotleden förorsakats av skada, ådragen i tjänsten, endast varit
berättigad till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa i andra eller möjligen i
första klassen med 48 respektive 72 kronor, vilket sistnämnda belopp, i händelse
av särdeles bevekande omständigheter, av Kungl. Maj:t kunnat höjas intill 100
kronor årligen.»

För egen del har statskontoret förklarat sig icke hava något att
i ärendet tillägga.

Med hänsyn till Blomgrens korta tjänstetid och då, enligt vad
utredningen i ärendet givit vid handen, det icke kan anses vara styrkt,
att den sjukdom, på grund varav Blomgren erhållit avsked, förorsakats av
skada, ådragen i tjänsten, anser sig utskottet, i likhet med de i ärendet
hörda myndigheterna, icke kunna förorda den föreslagna pensionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 201 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

8:o) I en inom andra kammaren av herr Johanson i Gäre väckt
motion, nr 199, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta tilldela

B unkout skottets utlåtande Nr 55.

arbetaren Johan Alfred Ståhlbenj från Sörvik i Mölltorps församling- av
Skaraborgs län eu årlig pension av 400 kronor från och med år 1019».

Till stöd för berörda hemställan har anförts följande:

»Smeden Johan Alfred Ståhlberg från Sörvik i Mölltorps församling av Skaraborgs
län antogs till arbetare 1877 bos C. Jehander, som varit entreprenör vid
statens järnvägar på liera ställen inom landet, och har oavbrutet varit i samma
arbete till år 1894 (Bil. 1), därefter anställd dels vid fästningsarbetena å Vaberget
från den 15 augusti 1894 till och med den 11 september 1911 dels vid dubbelspåret
Alingås—Oiskroken från den 15 december 1911 till och med den 1 maj.
1913 samt från den 5 maj 1913 vid Karlsborgs fästningsbyggnader och har fortfarande
därstädes sitt arbete. Omförmälde Ståhlberg, som huvudsakligast arbetat
vid statens järnvägar och fästningsbyggnader från och med år 1877 till denna dag,
alltså en tid av nära 40 år, har under sin anställning som arbetare vid berörda arbeten
städse ådagalagt en pålitlig och plikttrogen tjänst samt ett hedrande uppförande.
Vid nu snart uppnådda 60 levnadsår och enligt bifogade läkarebetyg, som utvisar,
att han nu är mindre arbetsför samt medellös, så synes det hårt, då han under
sin krafts dagar nedlagt sina bästa arbetskrafter i statens arbeten, att han till sist
skall nödgas anlita fattigvård för en nödtorftig bärgning.»

Vid motionen äro fogade följande bilagor:

{Avskrift.) Bilaga 1.

På begäran får jag härmed meddela, att smeden J. A. Ståhlberg har varit
anställd vid mina arbeten på olika ställen från år 1877 till 1894, och under denna
tid vid följande statens arbeten, vid vilka jag varit entreprenör, nämligen Carlberg—
Värtanjärnvägen från 1 maj 1879 till 15 december 1831, samt vid järn vägsbyggandet
från Karlskrona järnvägsstation till Galervarvet därstädes från 18 augusti 1885
till 20 december 1887 samt slutligen vid befästningsarbetet på Vaberget vid Karlsborg
från 1 december 1889 till 14 augusti 1894. —- Och har herr Ståhlberg under
denna långa tid vid mina arbeten visat flit, duglighet och i allo hedrande uppförande,
varför jag ock honom till det bästa rekommenderar.

Engelholm den 23 februari 1910.

C. Jehander.

{Avskrift.) Bilaga 2.

Arbetsbetyg.

Att smeden J. A. Ståhlberg från Sörvik i Mölltorps socken av Skaraborgs
län, som arbetat vid befästningsarbetena å Vaberget från den 15 augusti 1894 till
denna dag, då han på grund av minskad arbetstillgång erhållit avsked, äger god
skicklighet i sitt yrke, har ådagalagt mycket god flit samt ett nyktert och hedrande
uppförande, det varder härmed betygat.

Karlsborg den 11 september 1911.

C. A. Carlqvist.

F ortifikationsbefälhavare.

(Sigill.)

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

{Avskrift.)

Statens j omväg sb yggnader.

Bilaga 3.

Antagningsbok

för smeden Johan Alfred Ståhlberg.

Antagningsbevis nr Vn°- Såsom arbetare vid dubbelspåret Alingsås—Olskroken
— — under förestående nummer har tills vidare antagits smeden Johan
Alfred Ståhlberg, vilken denna dag avlämnat prästbetyg, och gälla för arbetarens
ifrågavarande anställning dels kungl. telegrafstyrelsens, kungl. järnvägsstyrelsens
och kungl. vattenfallsstyrelsens den 9 februari 1909 utfärdade allmänna bestämmelser
rörande arbetare vid kungl. telegrafverket, statens järnvägar samt under kungl,
vattenfallsstyrelsen lydande verk (Bihang till Svensk Författningssamling nr 6) dels
de av kungl. järnvägsstyrelsen utfärdade särskilda bestämmelser rörande arbetare
vid statens järnvägsbyggnader.

Av detta bevis äro två lika lydande exemplar underskrivna och utväxlade.

Göteborg den 15/12 1911.

S. Möller.

Arbetsbefäl. •

Godkännes A. Pettersson.

J. A. Ståhlberg.

Arbetare.

Nr l/f,0. Betyg för Johan Alfred Ståhlberg.

Antogs den 15 december 1911. Avflyttar 1 maj 1913 på egen begäran varvid
avlämnande betyg återställts. Vitsord: Uppförande: mycket gott. Arbetskunnighet:
mycket god. Förman för smidesarbeten vid förråden i Lerum.

Lerum den 3% 1913.

A. Petterson.
Avd.-ing.

{Avskrift.) Bilaga 4.

Fortifikationsbefälhavaren å Karlsborgs fästning.

Att J. A. Ståhlberg varit anställd vid Karlsborgs fästningsbyggnader såsom
smed och bergsprängare från och med den 5 maj 1913 och där fortfarande innehar
anställning samt att han städse iakttagit ett nyktert och pålitligt uppförande och
med villighet och punktlighet fullgjort sina åligganden intygas härmed på begäran.

Karlsborg den 27 december 1917.

C. Wahlgren.

Fanjunkare.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

(Avskrift.) Bilaga 5.

Smeden J. A. Ståhlberg, som i dag undersökts, lider av kronisk reumatism
och är på grund av denna sjukdom mindre arbetsför, intygas.

Skövde den 31 december 1917.

A. B. Litzén.

Log. läkare.

Bilaga 6.

Frejdebetyg.

Att arbetaren Johan Alfred Ståhlberg
född den 7 juni 1858 (femtioåtta) ■
åtnjuter — medborgerligt förtroende
är medellös (enda tillgången en halv stuga)
betygar Mölltorps församling i Skaraborgs län
den 28 december år 1917.

David Ahlner.
v. Pastor. Komminister.»

Statskontoret liar i ärendet överlämnat infordrade yttranden från
dels arméförvaltningens fortifikationsdepartement och dels järnvägsstyrelsen.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har i sitt yttrande
anfört:

»Under nästlidet är ingav Ståhlberg jämte en del andra arbetare vid Karlsborgs
fästningsbyggnader genom fortifikationsbefälhavaren å Karlsborg till fortifikationsdepartementet
ansökan om pension.

Fortifikationsdepartementet insände dessa ansökningar till Kungl. Maj:t med
underdånig skrivelse den 14 april 1917, därvid departementet beträffande Ståhlberg
anförde, att departementet inhämtat, att han, som uppnått en ålder av 58 år, tjänat
vid fästningsbyggnaden i 21 år, vid statens järnvägars byggnadsarbeten under ett
år 5 månader och hos entreprenörer för statens arbeten närmare 10 år. Då emellertid
Ståhlberg varken i avseende å levnads- eller tjänsteålder uppfyllde de villkor
(60 levnads- och 30 tjänsteår), fortifikationsdepartementet i vanliga fall fordrade
för tillstyrkan av pensionsansökning, hemställde fortifikationsdepartementet, att
Ståhlbergs ansökning icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Enligt kungl. lantförsvarsdepartementets ämbetsskrivelse den 14 september
1917 fann också Kungl. Maj:t vid föredragning av Ståhlbergs ansökning densamma icke
för närvarande föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Angående Ståhlberg har i förevarande motion anförts,

att han, som huvudsakligast arbetat vid staten järnvägar och fästningsbyggnader
från och med år 1877, alltså en tid av nära 40, under sin anställning som

(Avskrift.)

Arméförvaltningens
fortifikationsdepartement.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Järnvägs styrelsen.

Statskontoret.

arbetare vid berörda arbeten städse ådagalagt en pålitlig och plikttrogen tjänst samt
ett hedrande uppförande, samt

att lian, som snart uppnådde 60 levnadsår, på grund av sjukdom vore mindre
arbetsför samt medellös.

Dessa uppgifter anser fortifikationsdepartementet sig i huvudsak kunna vitsorda.

Fortifikationsdepartementet vill dock beträffande motionärens sätt att beräkna
Ståhlbergs tjänsteår framhålla, att Ståhlberg arbetat i statens tjänst allenast omkring
23 V2 år och hos statens entreprenörer omkring 10 år.

Om sistnämnda tjänstetid, såsom vanligen sker, ej medräknas, skulle Ståhlberg
följaktligen ej uppfylla de villkor beträffande tjänsteår (30), som fortifikationsdepartementet
plägar fordra för tillstyrkan av pensionsansökning.

Emellertid är Ståhlberg, som under instundande sommar uppnår 60 levnadsår,
enligt vad i ärendet numera blivit upplyst, på grund av sjukdom, kronisk reumatism,
mindre arbetsför samt medellös.

I liknande fall har fortifikationsdepartementet plägat att ej så strängt hålla
på sin fordran på tjänste- och levnadsår för tillstyrkan av pension.

Beträffande storleken av pension till förutvarande fästningsbyggnadsarbetare
har fortifikationsdepartementet plägat föreslå denna till 300 kronor om året.

Med anledning av vad sålunda anförts, får fortifikationsdepartementet meddela,
att ett tilldelande till Ståhlberg av en årlig pension av 300 kronor enligt fortifikationsdepartementets
förmenande icke skulle innebära ett frångående av de principer,
som hittills legat till grund för pensioners och understöds meddelande.»

Järnvägsstyrelsen har yttrat följande:

»Av de vid motionen om pension åt arbetaren Johan Alfred Ståhlberg fogade
handlingar framgår, bland annat, att Ståhlberg arbetat vid statens järnvägsbyggnader
eller andra statens byggnadsföretag under följande tider, nämligen vid statens järnvägsbyggnader
under åren 1879—1881 och 1911 — 1913 samt vid fästningsarbete!! under åren
1889—1911 och 1913—1917 eller tillsammans omkring 23 år, samt att Ståhlberg
under närmare 10 år av denna tid varit anställd hos en av vederbörande myndighet
antagen entreprenör och alltså icke innehaft statsanställning. Nämnda 10 år, då
Ståhlberg arbetat i enskild entreprenörs tjänst, torde icke böra medräknas, då det
gäller att avgöra, huruvida Ståhlberg, som nu är 60 år gammal, i avseende å
tjänstetidens längd fyller fordringarna för erhållande av pension enligt de av statsmakterna
vid pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader
hittills tillämpade grunder.

Då hans tjänstetid, vartill hänsyn här må tagas, alltså icke uppgår till mer
än omkring 13 år, synes han icke kunna ifrågakomma till pension enligt berörda
grunder.»

För egen del har statskontoret i sitt yttrande anfört:

»Väl har Ståhlberg under en stor del av den tjänstgöring, som i motionen
åberopas till stöd för hans pensionering, icke varit anställd direkt i statens tjänst
utan hos enskild entreprenör för utförande av byggnadsarbeten för statens räkning;
men med hänsyn till den ganska långa tid Ståhlberg därutöver arbetat i direkt statsanställning
med goda vitsord, och då han numera på grund av sjukdom är mindre

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

arbetsför och därför torde nödgas inom kort lämna sin anställning vid Karlsborgs
lastnings byggnader, vill det synas billigt, att honom beredes någon pension. Bel°PPet„
fy™8, dock 1 detta fall böra begränsas till 300 kronor samt anvisas att
utgå trän och med månaden näst efter erhållet entledigande, dock tidigast från och
med ingången av år 1919.»

På de av statskontoret i dess ovan intagna yttrande anförda skäl vurntct
bär utskottet ansett sig böra tillstyrka ett pensionsbelopp av 300 kronor
att utgå i enlighet med statskontorets förslag; och synes beloppet böra
anvisas från anslaget till allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
11: 199, må medgiva, att fästningsbyggnadsarbetaren
Johan Alfred Ståhlberg må från och med månaden
näst etter den, vari avgång från tjänsten efter den
1 januari 1919 äger ruin, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till belopp
av trehundra kronor årligen.

9.o) 1 en inom andra kammaren av herr Törnkvist väckt motion, Angående
nv 62, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att förre artilleristen,
numera arbetaren vid porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & C:o i a. Heiigren.''
Göteborg, Frans Albert Heiigren må från den 1 januari 1918 under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 300 kronor.

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Förre artilleristen, numera arbetaren vid porterbryggeriaktiebolaget D.

Carnegie & C:o, Göteborg, Frans Albert Heiigren, född den lti december 1877, anställdes
vid förutvarande Andra Göta artilleriregemente den 1 november 1895 från
vilken anställning han den 31 oktober 1899 efter uttjänt rekapitulation erhöll avsked
Under sommaren sistnämnda år var Heiigren kommenderad till tjänstgöring vid
instruktionsbatteriet för fältartilleriets skjutskola å Marma. Under hemresan från
skjutskolan blev han vid batteriets urlastning å Värtans järnvägsstation i Stockholm
den 18 juli samma år överkörd av det järnvägståg, med vilket batteriet i fråga
färdades, och så illa skadad, att hans vänstra ben omedelbart måste amputeras
strax nedanför knäet.

Genom detta förhållande blev hans arbetsförmåga för all framtid avsevärt
nedsatt. H. var sålunda på grund därav omkring ett års tid oförmögen till allt
kroppsarbete. Först den 27 augusti 1900, således över ett år efter olyckshändelsen,
erhöll han anställning vid porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & C:o i Göteborg’
men då H. på grund av invaliditet icke har förmåga utföra samma arbete som de
Övriga manliga bryggeriarbetarna, utan sysselsättes med liknande arbete som de
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 45 käft. (Nr 55.) 4

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

vid bryggeriet anställda kvinnorna, erhåller lian också mindre avlöning än lians
manliga kamrater. H. uppbär nämligen samma avlöning som de vid bryggeriet
anställda kvinnorna, vilken avlöning med kronor 1: 40 per dag eller 420 kronor för
helt år understiger de manliga bryggeriarbetarnas avlöning.

Den på grund av olyckshändelsen bortamputerade delen av vänstra benet har
ersatts med ett konstgjort ben, vilket i anledning av den ständiga slitning, för
vilken det är utsatt, ofta måste repareras, genom vilket förhållande H. icke blott
tillskyndas kännbara underhållskostnader utan även ytterligare minskad arbetsförtjänst
för den tid som åtgår för reparationerna. Detta enär hans ekonomiska
ställning är sådan, att den icke tillåter honom inköpa ytterligare ett konstgjort ben.

Då därtill kommer, att H., som är gift, har hustru och fyra minderåriga
barn samt åldrig fader att försörja, torde härav framgå, att hans ekonomiska
ställning, särskilt under nu rådande kristid, är synnerligen bekymmersam. På grund
av den Hellgren under hans militärtjänst sålunda ådragna skadan har Kungl. arméförvaltningen
genom beslut den 30 december 1899 ur Vadstena krigsmanshuskassa
tillerkänt honom ett årligt understöd av 72 kronor, vilket understöd Kungl. Maj:t
genom beslut den 18 februari 1916 höjt med 25 kronor per år. Genom sin under
tjänsteutövning ådragna skada går H. således, utom ytterligare minskad arbetsförtjänst
och underhållskostnad av det konstgjorda benet, förlustig 323 kronor årligen,
en förlust, som för en inkomsttagare i hans ställning är synnerligen kännbar. Det
är således en icke ringa förlust Hellgren genom sin icke självförvållade olycka
under alla dessa år fått vidkännas.»

Vid motionen är fogad, bland annat, en så lydande handling:

»Gustaf etc. Vår ynnest etc. Uti skrivelse den 19 januari 1916 har Ni,
på därom gjord ansökning, hemställt om förhöjt underhåll åt förre artilleristen
vid förutvarande Andra Göta artilleriregemente F. A. Hellgren, vilken på grund
av i tjänsten ådragen kroppsskada år 1899 tillerkänts underhåll i första klassen
av Vadstena krigsmanshuskassa med 72 kronor årligen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hellgren, som är född 1877, efter
uttjänt kapitulationstid erhållit avsked från krigstjänsten den 31 oktober 1899;
att han under- sommaren sistnämnda år genom olyckshändelse i tjänsten blivit så
svårt skadad i vänstra benet, att detsamma måst amputeras strax nedanför knäet;
att hans arbetsförmåga i följd härav är i väsentlig män nedsatt; samt att Hellgren,
som har hustru, tre minderåriga barn och åldrig fader att försörja, befinner sig i
fattiga omständigheter.

Vid föredragning av detta ärende hava vi funnit gott medgiva, att Hellgren
må från och med den 1 februari 1916 åtnjuta en förhöjning av tjugufem kronor
om året i det honom tillerkända underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa.
Vilket vederbörande till efterrättelse länder.

Stockholms slott den 16 februari 1916.

GUSTAF.

Vidimeras ex officio

B. B■ E. Mörcke.

Ad. Alexandersson.
Registrator.»

Banko utskottets utlåtande Nr 55.

Fn anmodan av statskontoret har arméförvaltningens civila departement
i avgivet yttrande anfört följande:

»Frans Albert Hellgren är född den 16 december 1877, antogs i krigstjänst
den 1 november 1895 samt erhöll, sedan lian den 18 juli 1899 genom olyckshändelse
i tjänsten blivit så svårt skadad i vänstra benet, att detsamma måst amputeras
strax nedanför knäet, avskedad från krigstjänsten den 31 oktober 1899. På grund
av nämnda kroppsskada tillerkändes han underhåll från den 1 november 1899 i
första klassen av Vadstena krigsmanshuskassa med 72 kronor årligen och åtnjuter
jämlikt nådigt brev den 18 februari 1916 från och med den 1 i samma månad en
förhöjning av 25 kronor om året i nämnda underhåll. Utöver den genom ovannämnda
nådiga brev den 16 februari 3 916 Hellgren beviljade underhållsförhöjningen
har Kungl. Maj:t uppå förslag av kung!, arméförvaltningens civila departement och
med hänsyn till förekommande särdeles bevekande omständigheter jämlikt nådigt
beslut den 8 nästlidna februari tilldelat honom det i första klassen av Vadstena
krigsmanshuskassa medgivna högsta underhållsbelopp eller 100 kronor, att beräknas
och utgå från och med den 1 januari innevarande år.

Då Hellgren, enligt de vid tiden för olycksfallet gällande bestämmelser, ej
varit berättigad till annan ersättning på grund av den honom i tjänsten ådragna
skadan än honom författningsenligt tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
och han från och med den 1 januari innevarande år uppbär sådant
underhåll med högsta belopp, som kan tillkomma honom, torde därest ytterligare
understöd enligt i motionen angiven beräkningsgrund anses böra tillerkännas honom
— vilket departementet på grund av skadans omfattning och Hellgrens av intyg
styrkta fattigdom finner sig böra förorda — nämnda understöd böra utgå å allmänna
indragningsstaten. Som emellertid Hellgren, efter det motionen om understöd
åt honom blivit inom riksdagen väckt, erhållit ovan omförmälda ökning av 28 kronor
i det till honom förut utgående underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa, torde
det kunna ifrågasättas, huruvida icke det i motionen föreslagna understödet med
hänsyn härtill borde minskas med motsvarande belopp eller till 272 kronor.»

Statskontoret har förklarat sig icke hava något att tillägga till
vad arméförvaltningens civila departement anfört.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, åtnjuter Hellgren underhåll
från den 1 november 1899 i första klassen av Vadstena krigsmanshuskassa
med 72 kronor årligen, vilket underhåll nyligen höjts till det
i nämnda klass medgivna högsta underhållsbelopp eller 100 kronor att
utgå från den 1 januari 1918. Dessutom har han år 1916 fått sig tillerkänt
särskilt medgiven förhöjning i sitt underhåll från kassan med
25 kronor om året.

Starka billighetsskäl tala emellertid enligt utskottets mening för
beredande åt Hellgren av *ett ytterligare understöd av statsmedel; och
har utskottet för sin del icke funnit något att erinra mot det av motionären
i sådant avseende framställda förslaget.

Annéförvaltningens
civila
departement

Statskontoret.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Angående
årligt understöd
åt musik -furir en J. K.
W. Bergs
anka och
minderåriga
barn.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion
11:62, må medgiva, att förre artilleristen Frans Albert
Hellgren må, utöver honom författningsenligt tillkommande
underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,
från och med den 1 januari 1918 under sin återstående
livstid uppbära årligen ytterligare trehundra kronor
å allmänna indragningsstaten.

10:o) 1 eu inom första kammaren av herr Boos väckt motion, nr
5, har anförts följande:

»Med bifogande av ett för änkan efter musikfuriren Johannes Karl Wilhelm
Berg utfärdat prästbevis, varav framgår, att hon, Augusta Agnes Erika Berg, i
äktenskapet äger 4 minderåriga barn, samt intyg därom att mannen avled den 19
februari 1916 på grund av »lunginflammation, som direkt kunnat härledas från en
några dagar tidigare under tjänstgöring ådragen förkylning», ävensom av handlingar,
utvisande, att hon är i saknad av tillgångar att försörja sig och sina barn,
får jag vördsamt föreslå att riksdagen måtte bevilja änkan Augusta Agnes Erika
Berg ett årligt understöd av 400 kronor att utgå från och med år 1918, så länge
hon nu i sitt nuvarande änkestånd förbliver, ävensom 100 kronor årligen till ett
var av hennes barn intill fyllda 18 år.»

Vid motionen äro fogade bland annat följande intyg:

»Att Augusta Agnes Erika Berg, f. Sandström, änka 19 februari 1916 efter
musikdistikorp. Johannes Karl Wilhelm Berg, född den 13 maj år 1883 (åttiotre)
fortfarande lever, är icke gift, åtnjuter medborgerligt förtroende och tillhör nedanskrivna
församling och har barnen: Agnes Linnéa, född 3 augusti 1908, Gustaf
Adolf, född 22 augusti 1909, Erik Valentin, född 20 juli 1912 och Karl Vilhelm,
född 30 augusti 1914, betygar Tidaholms församling i Skaraborgs län den 19 december
år 1917.

(Stämpel) K. A. Hellgren.

Komminister.

Musikfuriren vid Kung!. Kronobergs regemente Johannes Karl Wilhelm Berg,
som, född den 14 februari 1884, kom i tjänst vid regementet den 1 maj 1907 och
befordrades till musikfurir av 2 klassen den 23 mars 1914, avled den 19 februari
1916 på grund av lunginflammation, som direkt kunnat härledas från en några
dagar tidigare under tjänstgöring ådragen förkylning.

Berg, som under tjänstetiden sig utmärkt väl skickat, efterlämnade hustru
och 4 minderåriga barn i stor fattigdom. Familjen åtnjuter ingen pension eller
annat understöd av allmänna medel.

Växjö den 9 januari 1918.

(rösta Hylfén-Cavallius.

Regementschef.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Att Agnes Berg, som liar fyra minderåriga barn, är änka efter framlidne
musikfuriren K. W. Berg från Skolgatan 7 härstädes samt att nämnda änka är
medellös, intygas härmed.

Tidaholm den 7 december 1917.

Auy. Johansson.
Kattigvårdsstyrelsens ordförande.»

Riksförsäkringsanstalten liar på anmodan av statskontoret avgivit
ett så lydande yttrande:

»För prövning av frågan, i vad mån änkan Berg och hennes förenämnda minderåriga
barn kunde vara berättigade till ersättning jämlikt bestämmelserna i kungl.
förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
den 18 juni 1909, har riksförsäkringsanstalten från chefen för nämnda regemente
infordrat utredning i ärendet. Av de till riksförsäkringsanstalten inkomna
handlingar har riksförsäkringsanstalten inhämtat, bland annat, att musikfuriren Berg,
som kom i tjänst vid regementet den 1 maj 1907, den 13 februari 1916 deltagit i
en friluftskonsert, som musikkåren vid regementet varit kommenderad att utföra,
att Berg härvid ådragit sig en förkylning, som övergick i lunginflammation, att han
den 19 februari 1916, avlidit i sistnämnda sjukdom, samt att han till sin död åtnjutit
underhåll och vård genom militär myndighets försorg ävensom avlöning av statsmedel.

Jämlikt bestämmelserna i 12 § i nämnda förordning skall framställning om
ersättning i anledning av dödsfall göras inom två år från det döden inträdde, vid
äventyr att rätten till ersättning eljest är förverkad.

Vid regementschefens förenämnda skrivelse hade fogats bland andra handlingar
en av änkan Berg gjord, den 11 februari 1918 dagtecknad framställning av
innehåll, att, därest nu ifrågakomna motion icke skulle av riksdagen bifallas, riksförsäkringsanstalten
måtte tillerkänna henne och hennes minderåriga barn ersättning
jämlikt kungl. förordningen den 18 juni 1909, om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Vidare har riksförsäkringsanstalten
inhämtat, att redan kort efter Bergs död frågan om ersättning åt hans änka och
barn vant under prövning hos vederbörande militära myndighet, fastän ansökan om
ersättning icke ingivits till riksförsäkringsanstalten förrän nu.

Riksförsäkringsanstalten, som vid sådant förhållande ansett sig oförhindrad
upptaga ersättningsfrågan till prövning, har med hänsyn till den i ärendet förebragta
utredningen genom beslut den 18 mars 1918 funnit ersättning jämlikt förberörda
förordning böra utgå i anledning av Bergs död.

Jämlikt bestämmelserna i § 4 mom. 3 nämnda förordning skall, om skadan
medfört döden inom två år från olycksfallet eller från det sjukdom blev känd, i
ersättning utgivas

dels begravningshjälp med 75 kronor, dels ock till änka, när äktenskapet
slutits före den tidpunkt, då skadan uppkom, en årlig livränta av 180 kronor från
dödsfallet, så länge hon lever ogift, och till minderåriga barn, som fötts före sagda
tidpunkt eller födes därefter i ett förut slutet äktenskap, eu årlig livränta av 90
kronor från dödsfallet, till dess det uppnått femton års ålder; dock att, där livräntor
till efterlevande skulle sammanlagt överstiga 450 kronor, de skola, i förhållande

/tiksförsäkringsnnstalten.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Statskontoret.

Angående pension
åt f.
soldaten
J. Stål.

till vad på en var livräntetagare belöper, till detta belopp nedsättas, så länge anledningen
till dylik nedsättning fortfar.

På grund härav har riksförsäkringsanstalten genom beslut nyssnämnda dag
dels utanordna! begravningshjälp med 75 kronor att lyftas av änkan Berg, dels tillerkänt
henne och hennes minderåriga barn årliga livräntor att utgå från och med
den 20 februari 1916, till änkan Berg med 150 kronor och till vart och ett av de
minderåriga barnen med 75 kronor. Sedan livräntan för någon av nu omförmälda
livräntetagare upphört, och förty anledning till nedsättning i livräntebeloppen ej
längre förefinnes, komma livräntorna till övriga livräntetagarna att utgå med högsta
i förordningen angivna belopp.

I anledning av vad sålunda anförts, får riksförsäkringsanstalten såsom sin
mening uttala, att, enär änkan Berg och hennes barn sålunda tillerkänts dem jämlikt
ovannämnda kungl. förordningen tillkommande ersättning, ytterligare ersättning
till dem icke synes böra ifrågakomma.»

För egen del har statskontoret anfört:

»Beträffande det i motionen nr 1:5 väckta förslaget angående årligt understöd
åt musikfuriren J. K. W. Bergs änka och minderåriga barn framgår av riksförsäkringsanstaltens
yttrande, att anstalten tillerkänt Bergs änka och barn, förutom
begravningshjälp, jämväl ersättning i form av livräntor i enlighet med bestämmelserna
i kungl. förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Vid sådant förhållande synes, såsom
riksförsäkringsanstalten framhållit, någon ytterligare ersättning icke höra ifrågakomma.
»

Enligt vad av utredningen i ärendet framgår, har riksförsäkringsanstalten
den 18 sistlidna mars och således efter det förevarande motion
blivit väckt tillerkänt änkan Berg och hennes minderåriga barn dels
begravningshjälp dels ock ersättning i form av livräntor, allt i överensstämmelse
med föreskrifterna i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Vid sådant förhållande anser utskottet i likhet med de i ärendet hörda
myndigheterna någon ytterligare ersättning här icke böra ifrågakomma.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion 1: 5 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

ll:o) I eu inom andra kammaren av herr Svedberg väckt motion,
nr 68, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta om en årlig pension
av 300 kronor åt förre soldaten Johan Stål från Mo socken i Gävleborgs
län att utgå från allmänna indragningsstaten från och med 1918
års början».

Banko utskottets utlåtande Nr 55. 31

Till stöd för berörda hemställan bär motionären anfört följande:

»Förre soldaten Johan Stål, som varit anställd vid kung!. Helsinge regemente
i 22 år, måste på grund av sjuklighet taga avsked. Stål har sedan dess uppehållit
sig och sin familj genom lättare arbeten, som han kunnat uträtta. Nu har emellertid
sjukligheten tilltagit, och på grund av åldern blir det omöjligt för honom att
få till det nödvändigaste, och något understöd med undantag av cirka SO kronor
från pensionsstyrelsen har han icke, och detta är otillräckligt för hans och hustruns
underhåll.

Riksdagen har tillförene vid många tillfällen hjälpt gamla soldater till eu
försvarlig bärgning genom tilldelad och utökad pension, och jag vågar hoppas, att
även detta fall skall beaktas.»

Vid motionen finnes fogade, bland annat, följande intyg:

»Soldaten av kungl. Helsinge regemente och Arbrå kompani nr 138 Stål, 50
år gammal, befinnes vara besvärad av kronisk reumatism och är till följe av denna,
vid honom åliggande tjänstgöring, hinderliga åkomma till krigstjänst oduglig; varande
hans arbetsförmåga genom omförmälte förhållande inskränkt, och han således mindre
förmögen att med arbete bidraga till sitt uppehälle och sig behörigen försörja,
vilket härmed å heder och samvete intygas.

Mohed den 23 augusti 1898.

C. R. Sandberg.

Regementsläkare.

På anmodan av statskontoret har arméförvaltningens civila departement
i avgivet yttrande angående pension åt ej mindre Stål än även under
punkt 12 här nedan omförmälde Anders Floren anfört följande:

»a) Johan Stål är född den 5 september 1848, antogs i krigstjänst den 10
april 1876 och erhöll på grund av oduglighet till krigstjänst till följd av kronisk
reumatism avsked den 29 augusti 1898. Stål är således nu 69 x/2 år gammal och
har tjänat 22 år 4 månader.

b) Anders Floren är född den 20 juni 1845, antogs i krigstjänst den 10 mars
1865 och avgick med anledning av sjuklighet från krigstjänsten den 25 juni 1884.
Floren är således nu omkring 72 år 9 månader gammal och har tjänat 19 år 3
månader.

Stål och Floren hade således ej varit i tjänst så lång tid, att de, enligt
grunderna i det vid tiden för avskedet utan modifikationer gällande nådiga brevet
den 6 maj 1881, angående ändringarna i bestämmelserna om underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa, på grund av tjänstetidens längd varit berättigade till sådant
underhåll. Då det vidare, enligt vad uti infordrat yttrande från kungl. Hälsinge
regemente blivit upplyst, vid nämnda regemente ej finnas några anteckningar,
som kunna bestyrka, att Stål och Floren i tjänsten ådragit sig de i bilagorna till
motionerna omförmälda sjukdomarna, och sålunda skäl ej torde hava förefunnits att
på grund av nämnda sjukdomar vid avskedet anmäla dem till underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa, hava de ej heller kunnat erhålla sådant underhåll på grund
av sjuklighet, ådragen i tjänsten.

Armé''förvaltning
ens civila
departement.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Statskontoret.

Utskottet.

Angående
pension åt f,
soldaten
A, Floren.

Senare årens riksdagar hava visserligen på grund av ömmande omständigheter
tilldelat åtskilliga f. d. krigsmän, som före den tid de varit pensionsberättigade
på grund av sjukdom måst avgå ur krigstjänsten, pension antingen å allmänna
indragningsstaten eller från Vadstena krigsmanshuskassa, men det synes
departementet, som om i förevarande fall näppeligen så ömmande omständigheter
kunna anses föreligga, att desamma böra föranleda ett förordande av bifall till
motionerna.

I sammanhang härmed anser sig departementet böra erinra, hurusom nästlidet
års riksdag enligt dess skrivelse nr 10 punkt 17 förehaft fråga om utsträckning
i viss omfattning av rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.

Skulle den utredning av frågan, Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 18
augusti 1917 anbefallt, komma att föranleda beslut om ändrade grunder för underhålls
utdelande, torde Stål komma att erhålla sådant underhåll.

Slutligen anser departementet, att de ifrågasatta pensionsbeloppen ej böra
överskrida de underhållsbelopp, vartill Stål och Floren skulle varit berättigade,
därest de uppfyllt stadgade villkor för erhållande av årligt underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa eller för Stål 110 kronor och för Floren 200 kronor.»

För egen del har statskontoret åberopat vad armeförvaltningens
civila departement anfört, med erinran tillika att, även om pensionerna
begränsades till de av departementet angivna beloppen, Stål och Floren
likväl skulle genom krigstidstillägg komma i vida gynnsammare ställning
än deras kamrater, som undfått underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.

I likhet med arméförvaltningens civila departement har utskottet i
förevarande fall icke funnit sådana ömmande omständigheter vara för
handen, att pension bör tilldelas vare sig Stål eller den under nästföljande
punkt omförmälde Floren. Åven utskottet anser sig böra erinra,
att, därest den av förlidet års riksdag begärda och nu pågående utredningen
angående utsträckning av rätten till underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa skulle föranleda beslut om ändrade grunder för utdelning
av sådana underhåll, ifrågavarande för detta soldater skulle
komma i åtnjutande av underhåll från nämnda kassa. Vid sådant förhållande
har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 68 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

12:o) I en inom andra kammanen av herr Svedberg väckt motion,
nr 69, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta om en årlig pension
av 300 kronor åt förre soldaten Anders Floren från Mo socken i Gävle -

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

borga län, att utgå från allmänna indragningsstaten från och med 1918
åra början».

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Färre soldaten Anders Floren, som varit anställd vid Hälsinge regemente i
nära tjuga år, varjämte lian har genomgått en 8 månaders kurs i gevärshantverk,
allt med goda betyg; han har A''idare 1867 varit utkommenderad på stormöte
i Stockholm och på befälsmöte i Sånga Mo 1870, varvid han omedelbart efter avslutningen
där, utan någon vila, sändes till Långholmen på bevakningstjänst — en
lång vandring till fots, för en redan vid avtåget uttröttad soldat. Efter fullbordad
tjänstgöring å Långholmen, måste han ånyo till fots från Uppsala gå hem och ådrog
sig då till följd av överansträngning en obotlig sjukdom, varigenom han 1884 som
oduglig till krigstjänst blev påtvingad avskedspass.

Under dylika förhållanden synes det med rättvisa och billighet förenligt, att
Floren, vilken i rikets tjänst ådragit sig en obotlig sjukdom och härigenom fått sin
arbetskraft betydligt nedsatt samt nu ingått i sitt 73:dje levnadsår med ytterligare
försvagad hälsa, som sätter honom ur stånd att försörja sig och sin hustru, måtte
beviljas pension. Riksdagen har tillförene vid många tillfällen hjälpt gamla soldater,
som på grund av sjukdom före pensionsåldern avskedats, med en nödtorftig bärgning.
»

Vid motionen finnas fogade följande intyg:

Avskrift.

Alldenstund vid nu förrättad generalmönstring med Arbrå Kompani av Kungl.
Hälsinge Regemente, soldaten för Roten nummer 141 i Mo socken av Gävleborgs
län Floren, före antagandet i krigstjänst benämnd Anders Jonsson, vilken är född
den 20 juni 1845 i Mo socken av Gävleborgs län och tjänt vid regementet sedan
den 10 mars 1865 i anseende till sjuklighet nu kommer att från krigstjänst avgå,
fördenskull avskedas han härigenom från regementet och krigstjänsten med det
vitsord, att han under tjänstetiden sig väl förhållit.

Vilket vederbörande till efterrättelse länder. Generalmönstringsplatsen Mohed
den 25 juni 1884.

Ernst von Vegesack.

Generalmönsterherre.

Sigill.

C. Heijkenskjöld.

Generalmönstringskommissarie.

Avskedspass för soldaten num. 141 Floren.»

På anmodan av statskontoret har arméförvaltningens civila departement
avgivit yttrande i ärendet, och tillåter sig utskottet att beträffande
såväl detta som statskontorets utlåtande hänvisa till punkt 11 här ovan.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 45 käft. (Nr 55.) 5

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Utskottet.

Angående
årligt understöd
åt
änkan Karolina
Karlsson9
född Magnusson.

Med åberopande av vad utskottet här ovan under nyssnämnda
punkt anfört i fråga om föreslagen pension åt förre soldaten J. Stål anser
sig utskottet böra avstyrka bifall även till nu förevarande motion.
Utskottet hemställer alltså,

att ifrågavarande motion II: 69 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

III. Angående sjöförsvarsdepartementet.

13:o) I en inom andra kammaren av herr Leander väckt motion,
nr 27, har hemställts, »att riksdagen ville tilldela änkan Karolina Karlsson,
född Magnusson, i Karlskrona, ett årligt understöd å 300 kronor
att utgå från och med månaden näst efter den, varunder hon slutar
sin anställning såsom tvätterska vid Karlskrona kronovarv».

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Änkan Karolina Karlsson, född Magnusson, i Karlskrona, har alltsedan år
1883 eller över 34 års tid varit sysselsatt vid kronovarvet i nämnda stad med
skurning av flottans fartyg och andra rengöringsarbeten, först såsom biträde och
därpå under flera år såsom förestånderska för dessa arbeten. Enligt införskaffade
intyg har hon därunder på ett plikttroget sätt skött sina åligganden. Emellertid
har hennes anställning icke ansetts berättiga henne till laglig pension, då hon inom
kort nödgas lämna anställningen dels på grund av ålder och dels på grund av sjuklighet.
Hon är nämligen född den 1 november 1851 och lider, enligt vad legitimerad
läkare intygat, av hjärtsjukdom, som i hög grad nedsätter hennes arbetsförmåga.
Därjämte är hon medellös, varom pastorsämbetet i Karlskrona stadsförsamling
lämnat intyg.

Chefen för ingenjördepartementet i Karlskrona, som upprättat skriftligt avtal
med Karlsson rörande ifrågavarande arbetens utförande, har i ett den 8 dennes
avgivet intyg yttrat, att om än änkan Karlsson icke hade laglig rätt till pension, det
dock med hänsyn till den långa tid, hon utfört arbete å kronovarvet, och på grund
av de ömmande omständigheter, som förelåge, vore önskvärt, att något understöd i
en eller annan form kunde beredas henne.

Motion om understöd eller pension för änkan Karlsson har förut varit väckt
i riksdagen, som då avslog densamma huvudsakligen av principiella skäl.. Sådana
synas mig likväl icke behöva föreligga, då Karlsson kan likställas med daglönarna
å kronovarvet, vilka, som bekant, åtnjuta pension. Hon har haft sin inkomst och
sitt levebröd av arbetet å varvet samt ägnat så gott som hela sin tid åt detta
arbete. Det skulle vara ganska hårt för henne att, sedan hennes krafter äro uttömda,
blott av formella skäl lämnas i sticket av staten, för vars räkning hon
plikttroget arbetat under så många år.»

På anmodan av statskontoret bar marin förvaltningen med överlämnande
av ett från varvschefen vid flottans station i Karlskrona i

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

ärendet inkommet yttrande meddelat, att jämlikt Kungl. brevet den 18
april 1914 en från tvätterskan Karolina Karlsson ingiven underdånig
anhållan att komma i åtnjutande av understöd eller pension ej föranlett
till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Varvschefen har lämnat följande meddelanden:

»Ankan Karolina Karlsson har alltsedan år 1883 deltagit i tvättnings- och
rengörningsarbeten å flottans till härvarande varv förlagda, avmönstrade fartyg och
har från år 1906 förestått dessa arheten på så sätt att avtal träffats med henne att
med de biträden, som hon själv anskaffat och avlönat, utföra de ifrågavarande rengöringsarbetena.
För varje dagsverke har utgått i betalning åren 1906—1908
kronor 1: 3o, 1909—1912 kronor 1: so, 1913—1916 kronor 1: so, 1917 kronor 2:so
och 1918 kronor 3: —.

Sedan år 1906 har Karolina Karlsson fullgjort i medeltal 271 dagsverken per
år. För tidigare år saknas tillförlitliga anteckningar.

Enär änkan Karlsson icke är eller varit vid flottan anställd och det av henne
ä varvet utförda arbetet är ett enligt avtal fullgjort entreprenadarbete, synes ett
beviljande åt henne av pension eller understöd innebära ett frångående av de principer,
som hittills legat till grund för pensioners och understöds meddelande.

Med hänsyn till att hon under många år fullgjort arbete i samma utsträckning
som daglönare, utan att dock vara anställd såsom sådan, har jag intet att erinra
mot att hon tillerkännes det i motionen föreslagna understödet. Dock anser jag
mig böra framhålla, att ett bifall till motionen sannolikt torde medföra anspråk på
liknande understöd från andra personer, som enligt avtal fullgöra och under en
följd av år fullgjort entreprenadarbete åt varvet.»

Marinförvaltningen har vidare anfört:

»Beviljande av pension eller årligt understöd skulle i nu föreliggande fall
otvivelaktigt få anses innebära ett frångående av de principer, som hittills legat
till grund för pensioners och understöds meddelande.

Änkan Karlsson har, såsom varvschefen vid flottans station i Karlskrona
upplyser, icke handhaft någon anställning i statens tjänst. Hon har visserligen
under en följd av år på entreprenad utfört visst arbete för varvets i Karlskrona
räkning, men denna omständighet lärer icke kunna innebära något berättigat anspråk
från hennes sida att bliva en statens pensions- eller understödstagare.

Vid sådant förhållande finner kungl. marinförvaltningen, att ett bifall till
motionen skulle principiellt medföra sådana konsekvenser, att det icke kan tillrådas.»

För egen del har statskontoret funnit sig böra instämma i marinförvaltningens
uttalade betänkligheter mot beredande av pension för
uteslutande på entreprenad utfört arbete för statens räkning, även då
detsamma såsom i förevarande fall under en lång följd av år verkställts
av samma person.

Varvschefen.

Marinför valtningen.

Statskontoret.

Bankoutvkottets utlåtande Nr 55.

Vtslcottet.

Angående
pension åt
snickaren N
J. Qvarn -ström.

Såsom i motionen omförmäles, har frågan om pension åt änkan
Karlsson förut varit föremål för riksdagens prövning. Vid 1912 års
riksdag väcktes nämligen inom andra kammaren förslag om årlig pension
åt änkan Karlsson å 300 kronor att utgå från allmänna indragningsstaten.
Bankoutskottet anförde i avgivet utlåtande, att då frågan om
pension åt änkan Karlsson synts utskottet böra göras till föremål för
utredning av vederbörande myndigheter, utskottet ansett sig icke kunna
tillstyrka bifall till det framställda förslaget; och hemställde utskottet,
att den i ämnet väckta motionen icke måtte vinna riksdagens'' bifall.
Riksdagen fattade ock sitt beslut i överensstämmelse härmed.

Av den i ärendet numera verkställda utredningen framgår, att
ankan Karlsson allt sedan år 1883 utfört tvättnings- och rengöringsarbeten
å fartyg vid flottans station i Karlskrona, därvid hon först
tjänstgjort som biträde och sedan år 1906 förestått nämnda arbeten.
Under sådana förhållanden och med hänvisning till ett likartat fall vid
årets riksdag (bankoutskottets utlåtande nr 19:3 angående pension åt eu
f. d. städerska vid Stockholms norra station) har utskottet funnit sig
böra tillstyrka bifall till det i motionen föreslagna understödsbeloppet
300 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, varunder
hon lämnar sin ifrågavarande anställning vid flottans station i Karlskrona.
Understödet torde böra anvisas att utgå från anslaget till allmänna indrägt
ngsstaten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 27, må medgiva, att änkan Karolina Karlsson, född
Magnusson, må frän och med månaden näst efter den,
varunder hon lämnar sin anställning vid flottans station
i Karlskrona, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd av
trehundra kronor.

14:o) I en inom andra kammaren av herr Pettersson i Södertälje
väckt motion, nr 192, har motionären hemställt, »att riksdagen måtte
tilldela snickarmästaren N. J. Qoarnström en årlig pension å allmänna
pensions- och indragningsstaten av 600 kronor, att utgå under hans
återstående livstid».

Till stöd för framställningen har anförts följande:

»Snickarmästaren Nils Jansson Qvarnström i Vaxholm, född den
25 september 1857, har alltsedan år 1887, eller således över 30 år

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

varit anställd såsom snickare å Vaxholms fästnings snickareverkstäder.
På grund av nedsatta kroppskrafter anses han nu ej längre kunna bibehållas
vid ifrågavarande anställning, utan torde komma att under den
närmaste framtiden avskedas. Då detta sker, står Qvarnström alldeles
utan medel till sitt uppehälle. Hans arbetsförtjänst har nämligen uppgått
till endast 4.5 0 å 5.— kronor per dag och således ej kunnat
lämna något överskott över vad som åtgått till nödtorvtigt uppehälle
för Qvarnström samt hans hustru och 12 barn, av vilka senare 6 ännu
äro i livet samt det yngsta ännu ej fyllt 9 år.

Då Qvarnström städse på ett hedrande sätt fullgjort sitt arbete
i det allmännas tjänst, synes det hårt att nu lämna honom på bar
backe.»

Vid motionen äro fogade, bland annat, följande intyg:

»{Avskrift.)

Att snickaremästaren Nils Qvarnström. 61 år gammal, från Vaxholm, på
grund av sin ålder med ty åtföljande försvagade kroppskrafter ej längre torde kunna
bibehålla sin snickaresyssla inom fästningen, utan pensioneras, intygas härmed.

Vaxholm den 21 januari 1918.

E. Zetterboyn.

Fästningsläkare.

{Avskrift)

Snickaremästaren Nils Qvarnström, som under de 9 år jag varit såsom dels
regementsintendent dels fästningsintendent tjänstgörande i Vaxholms fästning, varit
anställd såsom föreståndare för en av fästningens snickareverkstäder samt dessförinnan
under många år innehaft samma befattning, lämnas på begäran det vitsord,
att han under hela sin tjänstetid med skicklighet, omtanke, drift och ordning utfört
sina åligganden samt städse ådagalagt ett hedrande uppförande.

Vaxholm den 18 september 1917.

Knut Trysén.

Fästningsintendent.

{Avskrift.)

Härmed intygas att snickaren Nils Qvarnström boende i Vaxholms stad har
alltsedan år 1887 varit anställd vid Kungl. Vaxholmens snickareverkstäder.

Vaxholm den 22 jan. 1918.

A. G. Sjökvist.

Föreståndare för reg. snickareverkstad.»

Statskontoret har i ärendet överlämnat yttrande från dels direktionen
för flottans pensionskassa och dels chefen för Vaxholms kustartilleriregemente.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Direktionen
för flottans
pensionskassa

Chef en för
Vaxholms
hus''artilleriregemente.

Statskontoret.

Utskottet.

Direktionen för flottans pensionskassa har i sitt yttrande anfört:

»Vidkommande föreliggande motion om pension till snickaren Nils Jansson
Q yams from framhålles, att Qvarnström är född den 25 september 1857 och har en
sammanlagd tjänstetid av 30f’/i2 år från tjugu års ålder. Enär Qvarnström sålunda
tjänat staten i mera än 25 år och uppnått en levnadsålder av 60 år samt enligt
ett motionen bifogat intyg den 21 januari 1918 av fästningsläkaren Zetterbom på
grund av sin ålder med ty åtföljande försvagade kroppskrafter ej längre kan bibehålla
sin snickaresyssla inom fästningen utan bör pensioneras, är Qvarnström för
närvarande i händelse av avsked, jämlikt nådiga kungörelsen 25 november 1910 angående
pensionering av de vid marinen anställda daglönare med flera berättigad till
en årlig pension av statsverket genom flottans pensionskassa av 350 kronor.»

Vidare har chefen för Vaxholms kustartilleriregemente yttrat:

»Qvarnström har sedan oktober månad 1887 varit anställd vid fästningen dels
vid tygstaten såsom kruthusvaktare, dels vid Vaxholms kustartilleriregemente såsom
snickare, i vilken befattning han fortfarande är anställd. Han har städse ådagalagt
god yrkesskicklighet och ett hedrande uppförande. Qvarnström har i olikhet med
vad som sägs i herr Petterssons i Södertälje motion sedan den 25 mars 1907 åtnjutit
i avlöning 4.3 5 kronor per arbetsdag, sedan den 1 oktober 1915 5.04 kronor,
sedan den 1 december 1915 5.5 o kronor, sedan den 1 november 1917 6.3 o kronor,
varav 0.8o kronor utgjort krigstidstillägg, och sedan den 1 innevarande mars 7
kronor per arbetsdag, och anser jag, att Qvarnström, vilken fortfarande tjänstgör
vid regementet i sin snickarebefattning, är fullt arbetsför och att således frågan om
pension åt honom är för tidigt framkommen.

Huruvida Qvarnström av sin avlöning har kunnat avsätta något belopp för
att efter avskedstagandet kunna uppehålla sig och sin familj är mig icke bekant.»

För egen del har statskontoret anfört:

»Vad beträffar det i motionen nr 192:11 framlagda förslaget om pension åt
snickaren N. Jansson Qvarnström har direktionen över flottans pensionskassa i förenämnda
''skrivelse av den 13 mars 1918 meddelat, att Qvarnström vid avgången
från sin befattning såsom snickare å Vaxholms fästnings verkstäder blir berättigad
att genom nämnda kassa komma i åtnjutande av en pension av statsmedel till belopp
av 350 kronor. Vid sådant förhållande vill det synas, som om det skulle utan
särskild åtgärd bliva nödtorftligen sörjt för Qvarnströms uppehälle på ålderdomen.»

Då, enligt vad direktionen över flottans pensionskassa erinrar, Qvarnström
redan nu är berättigad att, i händelse han lämnar sin anställning
å Vaxholms fästnings verkstäder, från nämnda kassa erhålla en årlig
pension av 350 kronor, anser utskottet det icke vara nödigt att därutöver
bereda Qvarnström någon särskild förmån, varför utskottet hemställer,

att förvarande motion II: 192 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Bankoutskottets utlåtande Nr 56. 39

15:o) I eu inom andra kammaren av herr Pettersson i Södertälje
väck motion, nr 193, har anförts följande:

_ »klen 31 juli 1917 omkom genom olyckshändelse vid tyska ångaren
Ingrid Horns’ sänkning utanför Dalarö lotsförmannen Frans August
Ogren från Södertälje. Den avlidnes efterlämnade änka Amanda Kristina
Ögren, 1. Brand!, är visserligen endast 33 år gammal, men kan på grund
av sjuklighet och nedsatta krafter endast i ringa män genom arbete försörja
sig själv. Bouppteckningen efter lotsförmannen Ögren, varav
transsumt bifogas, utvisar en behållning'' av 7,416.94 kronor som på grund
av inbördes testamente tillfallit änkan. Räntan på detta ringa kapital
jämte en från lotsverket utgående livränta av 180 kronor samt en pension
. från lotsverkets enskilda pensionskassa av 125 kronor är vad hon
för framtiden har att leva på. Då detta under nuvarande dyrtid givetvis
icke förslår ens till beredande av den mest anspråkslösa försörjning,
tillåter jag mig härigenom, under åberopande av närslutna intyg,'' hemställa,
att riksdagen måtte bevilja avlidne lotsförmannen Frans August
Ögrens efterlämnade änka Amanda Kristina Ögren, f. Brandt, ett årligt
understöd å allmänna pensions- och indragningsstaten av 300 kronor,
att utgå så länge hon lever ogift.))

Vid motionen finnas fogade, bland annat, följande intyg:

»Att änkefru Amanda Ögren, som denna dag blivit av mig undersökt, befunnits
lida av allmänt nedsatta krafter intygas.

Södertälje den 17 januari 1918.

Vilhelm Sjögren.

Legitimerad läkare.

Efter min man, lotsförmannen Frans August Ögren, som omkom vid tyska
ångaren »Ingrid Horns» sänkning den 31 juli 1917, erhåller jag från lotsverket en
pension av 305 kr. årligen. Nämligen en livränta av 180 kr. samt från lotsverkets
enskilda pensionskassa 125 kr.

Södertälje den 18 januari 1918.

Amanda Ogren.

Med anledning av att fråga väcktes om framläggande inom Riksdagen av
förslag om pension till den 31 juli 1917 genom olyckshändelse vid Dalarö omkomne,
tjänsten då utövande kronolotsen Frans August Ögrens efterlämnade maka Amanda
Kristina Ogren, f. Brandt, får undertecknad härmed meddela och betyga, att ovannämnda
familj är inom samhället väl aktad och uppskattad i alla avseenden, samt
att den ekonomiska ställningen är sådan, att änkan för sitt uppehälle av lotsverket
uppbär en årlig pension av 300 kr. samt äger i kontanter 7,0u0 kr., varav räntan
pr ar blir omkring 350 kr., vadan hon rekommenderas till erhållande av extra

Angående
understlfd åt
''otsföi mannen
F. A. Ögrens
inka Amanda
Kristina
ögren.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Lotsstyrelsev.

pension, så mycket mer som hennes avlidna man föll på sin post i utövningen av
sitt synnerligen svåra och maktpåliggande kall.

Södertälje den 17 jan. 1918.

K. Leijonhufvud.

Kyrkoherde.»

På anmodan av statskontoret har lotsstyrelsen i avgivet yttrande
anfört följande:

»Enligt härstädes förda rullor var framlidne lotsförmannen Frans August
Ögren född den 13 maj 1871, antogs till lotslärling den 5 oktober 1894 vid Södertälje
lotsplats och konstituerades till lots därstädes den 22 februari 1901, varefter
han nämnts till mästerlots den 19 december 1916 och den 12 juni 1917 förordnats
till lotsförman vid Mälarens lotsplats, med vilken Södertälje lotsplats blivit sammanslagen
genom kungl. brev den 17 april 1903.

Ögren tillhörde den lotspersonal, som åtnjuter avlöning enligt stat fastställd
genom kungl. kungörelsen den 1 oktober 1914.

På grund av kungl. kungörelsen den 23 december 1914 angående ändring a\
8 2 mom. 2 i förnyade nådiga reglementet för lotsverkets enskilda pensionskassa
den 28 september 1895, var Ögren skyldig att i sagda kassa bereda änkan pension,
och för den skull har han ansetts befriad från att inträda såsom delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa. Visserligen har styrelsen för sistnämnda kassa enligt
beslut den 4 december 1917 förklarat Ögren och åtskilliga andra, vilka efter tiden
för den nya avlöningsstatens ikraftträdande nämnts till mästerlotsar, skyldiga att
ingå såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, Ögren från och med den
1 januari 1917 med ett delaktighetsbelopp av 280 kronor, men då nämnandet till
mästerlotsar icke är att anse såsom befordran till annan tjänst, har kungl. lotsstyrelsen
i skrivelse till nyssnämnda styrelse den 1 februari innevarande år hemställt
om upphävande av kassastyrelsens beslut rörande bemälda mästerlotsars delägarskap
i civilstatens änke- och pupillkassa, å vilken hemställan svar ännu ej ingått.

Enligt ovanberörda stat för lotspersonalen har Ogrens avlöning med ålderstillägg
och arvode såsom lotsförman vid hans frånfälle uppgått till 2,100 kronor
för år, vartill kom andel i lotspenningar. «

Genom kungl. lotsstyrelsens beslut den 24 mars 1916 förordnades Ogren att
tillfälligtvis med lotsning betjäna vid Landsorts lotsplats och under denna tjänstgöring
omkom Ögren genom drunkning vid kollision den 31 juli 1917 mellan ångarna Bergvik
och Ingrid Horn. . .. ,

Ögrens inkomst av lotspenningar har, på grund av hans berörda tiUialliga
tjänstgöring vid Landsorts lotsplats under ett års tid före hans död uppgått till
3,767 kronor 30 öre. Hans lotspenningeinkomst under tiden dessförinnan har

emellertid varit avsevärt mindre. . .. .

Av en från kassören hos lotsverkets enskilda pensionskassa erhållen, har bifogad
uppgift framgår, att änkan Ögren från denna kassa uppbär en årlig pension av
100 kronor jämte en årlig pensionsförstärkning av 28 kronor. Den henne av lotsverkets
medel tillerkända livränta utgör 180 kronor för ar, vilket senare understöd
utgår jämlikt kungl. förordningen den 22 oktober 1909 angående ersättning åt efterlevande,
då någon av lotsverkets betjäning till följd av tjänsteutövning ljutit döden.

Bankoutskott ris utlåtande Nr

avseende ä sistnämnda slags understöd får kung!, lotsstvrelsen meddela all
styrelser,, i anledning av nådig remiss nnnWe .tf*.....:i*£r»,e.*L™„.deLla,Jatt

nådig remiss angående ett

av riksförsäkringsanstalten

framställt förslug till allmänna grunder rörande rätt för vissa statens livränteta-are

dfparteLnSfgdenä8 ng ^ •St,,jutna 1jvrä,ltor’ 1 underdånig skrivelse (till civildepartementet)
den 8 januari innevarande år framhållit billigheten av att de liv rantoi,

som utbetalas jämlikt berörda 1909 års förordning, bleve höjda i så måtto

So Ä Sr de ä 160 kr0n0r med kronw «ch de å

bestämmelse" i frSS — den 3(j november 1917 hava meddelats särskilda

, '' tillämpning av lagen om försäkring för olycksfall i arbete

förhållanden att stafenlr oVf80"’ 1 ?rket® för statens ™knin8 under sådana

det olycksfall, varigenom iotsfö™a“ ''Ä "ÄäJS if

dtr bes^mmd™''6 år'' kan änkan °gren icke ^ påkalla tillämpning £

, .. Hade såcvarit förhållandet, synes änkan Ögren haft rätt att utom ovan

titeln sånsto?gytTerLmeärta- T" ,1,°tsverkets1 medel- uppbära från tionde huvudutgått
tin 450 yk*o„of r“n''“ *» bägge livränta™

ä 10 000 PkroSnorSStm lo,ts'' och fy™rättningen finnes uppfört ett bestämt anslag
a 1 ,U00 kronor till beredande av understöd åt sådana förutvarande befattning

havare vid lotsverk* eller deras änkor och barn, vilka icke So^berättiiSe till
pension Från detta anslag utgår, efter Kungl. Majits prövning i varje&särskilt

Äril» 1“!™, katgorfe" "S 100 * 200 k™””'' “ Personer av ''i anslags De

grundsatser, som följts av kungl. lotsstyrelsen vid handläggning av frågor
om understöd till ankor och barn från detta anslag, hava hittills i Allmänhet vant
att den understödjande skolat styrka medellöshet eller behov av understöd samt
j dei1. understodssokandes man eller fader tillhört lots- och fyrinrättningen under
sådan tid eller uppnått sådan ålder, att han icke kunnat ingå såsom delägare i den
under år 1885 bildade lotsverkets enskilda pensionskassa. *

i qnq ynderstodfrän sagda anslag till sådana personer, som åtnjuta livräntor enligt
1909 års förordning kan så mycket mindre ifrågasättas som berörda stat upptagfr
ett särskilt anslag för bestridande av dylika livräntor. upptåg

«ts Kil it SrTdt aI Iad sdlunda anförts och då för utbetalande av understöd icke
stå till lotsverkets förfogande andra anslag än de bägge nyssnämnda torde av lots

irLtjfl" “Vi”"* ,bcmiM “Sä”* « bestridlnd/av yTSgare unSersM

åt ankan Ogren, vilket ju för övrigt icke heller i motionen avsetts.

för bedömande av huru stor ersättning som i ett fall, sådant som det förevaiande,
skäligen kan anses böra utgå av statsmedel, bör enligt kungl lotsstvrelsens

utXngfråCnefofoverketbetrakÄde ^ ■’ kj pension Jämte Pensionsförstärknmg, som
H- 7 lotsverkets enskilda pensionskassa, enär denna förmån är fotad på inbetalda
avgifter och beraknad efter försäkringstekniska grunder. P

erhålla livränS ,him0t7ä^S he,mst5lan skuUe änkan Ögren av statsverket
j t understöd med ett sammanlagt belopp av 4g0 kronor. Då

benne nikPP over®nsstammer med den sammanlagda livränta, som torde hava
henne tillkommit, därest senast utfärdade föreskrifter angående ersättning vid olycks Uihing

Ull riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 45 höft. (Nr 55.) p

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Statskontoret.

Utskottet.

fall i statens tjänst varit i förevarande fäll tillämpliga, har kung! lotsstyrelsen för
sin del intet annat att erinra beträffande den gjorda motionen än att ett bifall till
densamma givetvis skulle föranleda anspråk på särskilda understöd från andra, som
enligt 1909 års kungl. förordning uppbära livräntor .och som måhända kunna påvisa
ännu mera ömmande omständigheter än änkan Ögren för beviljande av dylika
understöd.»

För egen del har statskontoret i förenämnda yttrande anfört följande:

»Av lotsstyrelsens yttrande framgår: att förslag väckts om förhöjning av
de livräntor, som utgå med tillämpning av kungl. förordningen den 22 oktober 1909
angående ersättning åt efterlevande, då någon av lotsverkets betjäning till följd
av tjänstgöring ljutit döden, samt att vid bifall härtill änkan Ögren skulle erhålla
förböjning av den till henne utgående livränta. Vidare och då i motionen särskilt
åberopas nu rådande dyrtid till stöd för förslaget om understöd, torde böra erinras,
att, då änkan Ögren åtnjuter pension från lotsverkets enskilda pensionskassa, hon
lärer vara att hänföra till de änkor efter befattningshavare i statens tjänst, som
bliva delaktiga av det åt sådana beviljade krigstidstillägg för innevarande år. Under
sådana förhållanden och då änkan Ögren icke är obemedlad, torde med hänsyn till
konsekvenserna vissa betänkligheter kunna resas mot beviljande av ytterligare
understöd.»

Av handlingarna i ärendet framgår, att änkan Ögren jämte pension
och pensionsförstärkning från lotsverkets enskilda pensionskassa å
tillhopa 128 kronor om året uppbär en livränta av lotsverkets medel till
belopp av 180 kronor årligen. På sätt statskontoret erinrar, är änkan
Ögren vidare såsom pensionstagare i nyssnämnda pensionskassa berättigad
att erhålla krigstidstillägg för innevarande år, vartill kommer, att vid
bifall till väckt förslag om höjning av de enligt 1909 års förordning
angående ersättning åt efterlevande, då någon av lotsverkets betjäning
till följd av tjänsteutövning ljutit döden, kommer i åtnjutande av förhöjning
av omförmälda livränta. Under sådana förhållanden och då såvitt
handlingarna utvisa några särskilt ömmande omständigheter icke
föreligga, har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 193 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

■ta

IV. Ang. civildepartementet.

ir>:o) J eu inom andra kammaren av herr Hallén väckt motion,
nr 197, har hemställts, »att riksdagen ville besluta tilldela framlidne
stationsinspektoren Johan Alfred Öar Iborgs änka Hilda Charlotta Kristina
Carlborg, f. Pettersson, ett årligt understöd av 500 kronor».

Till stöd för berörda hemställan har motionären anfört följande:

»Stationsinspektoren vid statens järnvägars station i Motala Johan Alfred
Carlborg, född den 31 maj 1841, blev år 1901 i laga ordning förklarad pensionsberättigad.
Han begagnade emellertid sin rätt att kvarstå i tjänsten till år 1906.
då han vid 65 års ålder avgick med pension. Han hade dessförinnan, år 1905, ingått
äktenskap med hushållerskan Hilda Charlotta Kristina Pettersson. Vid sitt
pensionstagande hade han varit i järnvägens tjänst i 41 år. Den 12 sistlidne december
avled Carlborg, men på grund av bestämmelserna i reglementet för statens
järnvägars änke- och pupillkassa kunde hans efterlämnade maka, med vilken han
varit i äktenskap förenad i nära 12 år, icke erhålla någon pension efter honom.
Därest denna pension hade kunnat i vanlig ordning tilldelats henne, skulle den hava
uppgått till 713 kr.

Såsom av bifogade intyg framgår, befinner sig änkefru Carlborg i synnerligen
knappa ekonomiska omständigheter. Hennes man var under hela sin pensionstid mycket
sjuklig, så att redan då hade hans maka stora svårigheter att hålla hemmet uppe.
Under sådana förhållanden kunde hon ej heller göra några besparingar för att möta
den tid, då hon skulle lämnas ensam. Ej heller har hon i sitt äktenskap haft
några barn. Hon är 50 år gammal och befinner sig alltså icke i den ålder, att
hon har utsikt att genom upptagande av något nytt förvärvsarbete kunna bereda
sig något uppehälle, så mycket mindre som hennes hälsa är svag och vacklande.

Då sådana ömmande omständigheter föreligga, har hon sökt på denna väg
erhålla någon hjälp och anhåller om ett årligt understöd av 500 kr., det vill säga
ett belopp, som med 213 kr. understiger, vad hon skulle ha erhållit i årlig pension,
därest hon varit berättigad därtill.»

Beträffande vid motionen fogade bilagor får utskottet hänvisa till
motionen.

På anmodan av statskontoret bär järnvägsstyrelsen i avgivit yttrande
anfört följande:

»Det i motionen om årligt understöd åt stationsinspektoren Johan Alfred
Carlborgs änka gjorda uttalandet, att på grund av bestämmelserna i reglementet
för statens järnvägars änke- och pupillkassa änkan Carlborg icke kunnat vid mannens
död erhålla någon pension efter honom, giver styrelsen anledning framhålla,
att Carlborg, som i saknad av pensionsberättigade anhöriga vid uppnående av 50
års ålder visserligen då upphört att vara delägare i denna kassa, dock kunnat efter
äktenskapets ingående, jämlikt § 6 i nämnda reglemente, mot erläggande av där

Angående
ärligt understöd
åt stationsinspektor
eu J. A.

Carlborgs
duka Hilda.
Charlotta
Kristina
(lar Iborg.

Järnvägs styrelsen.

Utnkotte t

Angående
understöd åt
re t; isom J.
Myhrrnans
änka.

44 Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

stadgade avgifter förvärva pensionsrätt för sin hustru. Att änkan Carlborg på grund
av mannens uraktlåtenhet att begagna sig härav icke blivit pensionsberättigad, synes
icke utgöra ett tillräckligt bärande stöd för anspråket, att staten här skall trädahjälpande
emellan.»

Statskontoret har för egen del åberopat järnvägsstyrelsens yttrande.

Med hänsyn till de särskilt ömmande omständigheter, som här
föreligga, och vid det förhållande att, ehuru änkan Carlborg visserligen
icke reglementsenligt är berättigad till någon pension, mannen Carlborg
likväl under en följd av år erlagt avgifter till statens järnvägars
änke- och pupillkassa, anser sig utskottet böra tillstyrka, att ett årligt
understöd av statsmedel tilldelas änkan Carlborg; och synes detsamma
skäligen böra bestämmas till 300 kronor att utgå från och med den 1
januari 1918 och anvisas å anslaget till allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 197, må medgiva, att stationsinspektoren Johan
Alfred Carlborgs änka Hilda Charlotta Kristina Carlborg,
född Pettersson, må under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd
av trehundra kronor, att utgå från och med den
1 januari 1918.

17:o) I en inom andra kammaren av herr Pettersson i Södertälje
väckt motion, nr 194, har anförts följaude:

»Justus Myhrman, född 1822, erhöll år 1855 anställningo som bokhållare vid
statens järnvägsbyggnader, som sistnämnda år påbörjades. År 1873 befordrades
Myhrman till revisor vid trafikstyrelsen. Tio år därefter erhöll han emellertid på
egen begäran avsked från sistnämnda befattning för att ägna sig åt skötseln av
sin fädernegård. Sedan han därefter måst avstå denna jämte sina övriga tillgångar
till konkurs, vände han sig år 1880 ånyo till kungl. järnvägsstyrelsen med anhållan
om arbete samt erhöll i anledning därav hemarbete med godsspecifikationer från
statistiska kontoret mot en månatlig avlöning av omkring 100 kronor. Denna avlöning
höjdes sedermera till 150 och därefter till 160 kronor samt utgick från och
med år 1906 till Myhrmans död den 13 december 1908 med 200 kronor i månaden.
Myhrman efterlämnade vid sin död änka och en omyndig dotter. Änkan Emilia
(Lilly) Vilhelmina Myhrman, född Vifén, är född den 6 februari 1863 samt lider av
lungtuberkulos och har i följd därav nedsatt arbetsförmåga.

Såsom av ovanstående redogörelse framgår, hade Justus Myhrman arbetat i
statens järnvägars tjänst under ej mindre än 46 år. Oaktat han sålunda offrat sina

tian koutskottets utlåtande Nr 55.

krafter i det allmännas tjänst, har hans familj icke något rättsanspråk på pension
av statsmedel. Då detta synes innebära en omotiverad hårdhet, som dock genom
en särskild barmhärtighetsakt av riksdagen kan undvikas, hemställde jag till 1910
års riksdag, att riksdagen måtle bevilja änkan Emilia Vilhelmina Myhrman ett
årligt understöd av 300 kronor, att utgå så länge hon levde ogift. Motionen blev
av riksdagen icke bifallen. Då änkan Myhrmans utsikter att genom arbete försörja
sig blivit under de 8 år som förflutit sedan år 1910 ytterligare förminskade samt
hon befinner sig i en synnerligen nödställd belägenhet, dristar jag mig ånyo hemställa,
att riksdagen måtte antingen av statens järnvägars trafikmeiel eller å allmänna
pensions- och indragningsstaten bevilja revisorn Justus Myhrmans änka
Emilia Vilhelmina Myhrman, född Vifén, ett årligt understöd av fyrahundra kronor,
att utgå, så länge hon lever ogift.»

Vid motionen finnas fogade, bland annat, följande intyg:

Kungl. järnvägsstyrelsen. Revisions-kontoret.

Stockholm d.. 26/j 1910.

Enligt vad matriklar och räkenskapshandlingar giva vid handen, antogs framlidne
revisorn Justus Myhrman, som var född d. 2i)/s 1822, såsom bokhållare vid
statens järnvägsbyggnader d. 7, 1858, befordrades till kontrollör vid västra stambanan
från Stockholm d. 7io 1860 och till revisor hos kungl. styrelsen för statens
järnvägstrafik d. 1863, entledigad på egen begäran med utgången av år 1873,
då han uppbar i arvode 3,000 kr. pr år. Fr. o. m. mars månad 1880 erhöll Myhrman
arbete från kungl. styrelsens statistiska kontor; varmed han fortfor till sitt
frånfälle. Hans ersättning från statistiska kontoret utgick med cirka 100 kr. pr
mån. under första tiden.

Fritiof Hedström.

Att förre revisorn hos styrelsen för statens järnvägstrafik J. Myhrman under
en lång följd av år åt kungl. järnvägsstyrelsens statistiska kontor och till dess belåtenhet
utförde arbeten, avseende specifikation av vagnslastgods, och att han för
detta sitt arbete, som verkställdes i Myhrmans hem, under de senare åren av sin
livstid uppbar en ersättning av två tusen fyra hundra (2,400) kr. pr år, får jag
härigenom intyga.

Stockholm den 26 januari 1910.

Ex officio.

Karl Key-Äberg.

Statistiska kontorets föreståndare.

Att fru Lilly Myhrman, som lider av höggradig allmän kraftnedsättning efter
en mångårig lungtuberkulos, är oförmögen att genom arbete försörja sig annat än
till mycket ringa del, varder härmed på heder och samvete intygat.

Södertelje den *4/i 1918.

hvar Lundin.

Leg. läk.

Järnvägsstyrelsen har på anmodan av statskontoret i avgivet yttrande
anfört:

Järnväg*
»tyr elsen

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Statsutskottets

utlåtande
nr 68 vid
1910 års
riksdag.

Utskottet.

»Frågan om beredande av understöd av statsmedel åt revisorn Justus Myhrmans
änka tiar, såsom påpekats i den nu föreliggande motionen i ämnet, varit föremål
för 1910 års riksdags prövning. Styrelsen, som delar den då av statsutskottet
i dess utlåtande nr 68 uttalade mening i frågan, tillåter sig att åberopa vad i detta
utlåtande anförts.»

Statskontoret har för sin del förklarat sig icke hava något att
tillägga till vad järnvägsstyrelsen anfört.

Det av järnvägsstyrelsen åberopade, av statsutskottet vid 1910
års riksdag avgivna utlåtandet var av följande lydelse:

»I en inom andra kammaren av herr J. Pettersson i Södertälje väckt, till
statsutskottets förberedande behandling överlämnad motion (nr 100) har föreslagits,
att riksdagen måtte av statens järnvägars trafikmedel bevilja dels revisorn Justus
Myhrmans änka Emilia Vilhelmina Myhrman, född Vifén, ett årligt understöd av 300
kronor, att utgå så länge hon lever ogift, dels ock Myhrmans dotter Karin Elisa
Kristina ett årligt understöd av 100 kronor, att utgå till dess hon uppnår myndig
ålder eller träder i äktenskap eller kan själv försörja sig.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för det väckta förslaget, tillåter
sig utskottet hänvisa till motionen.

Vad av motionären anförts har emellertid icke synts utskottet innefatta giltig
anledning att lämna de ifrågasatta understöden. Enligt vad intyg från järnvägsstyrelsens
revisionskontor giver vid handen, omfattar nämligen den tid, varunder
Myhrman innehaft anställning vid statens järnvägar, endast något över femton år,
och det hemarbete, som Myhrman, efter det han erhållit begärt avsked från nämnda
anställning, sedermera under en lång följd av år utfört för järnvägsstyrelsens räkning.
har ej av utskottet kunnat tillmätas betydelse i av motionären avsedd riktning,
utan har den omständigheten, att järnvägsstyrelsen under dessa år och allt
intill Myhrmans vid en ålder av 86 år timade frånfälle låtit Myhrman mot relativt
riklig ersättning för styrelsens räkning utföra arbete i hemmet, fastmera synts utskottet
utvisa en strävan hos järnvägsstyrelsen att i största möjliga utsträckning
tillgodose Myhrmans behov av existensmedel.

Att under sådana förhållanden och 36 år efter det Myhrman lämnat sin
anställning i statens tjänst riksdagen må fatta beslut om beviljande av understöd åt
hans efterlevande anhöriga, har utskottet icke ansett sig kunna förorda. Härtill
kommer, att ett dylikt beslut skulle innebära ett prejudikat av betänklig beskaffenhet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att herr Petterssons
förevarande motion icke må vinna riksdagens bifall.»

Med hänsyn dels till vad i ärendet blivit upplyst rörande Myhrmans
arbete i statens järnvägars tjänst, dels ock till de ömmande omständigheter,
som i detta fall äro för handen, anser sig utskottet, under åberopande
därav att riksdagen, efter det denna pensionsfråga senast behandlades,
vid flera tillfällen behjärtat framställningar under liknande

Banko ut skottets utlåtande Nr 55.

förhållanden, böra tillstyrka, att ett årligt underhåll av statsmedel beviljas
änkan Myhrman under hennes återstående livstid. Beloppet torde
lämpligen böra bestämmas till 300 kronor och anvisas att utgå från och
med innevarande års början å anslaget till allmänna in dragning.-staten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 194, må medgiva, att revisorn Justus Myhrmans
änka Emilia Vilhelmina Myhrman, född Vifén, må
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i
sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta ett årligt understöd av trehundra kronor,
att utgå från och med den 1 januari 1918.

18:o) l eu inom andra kammaren av herr E. Lindley väckt motion, Angående

nr 140, har motionären anfört följande: ärligt under st

ut åt färre

»Den 27 september 1915 överkördes och dödades tillfälliga bromsaren vid shaktmastastatens
järnvägar Johan Henning Lundberg, då han på väg till tjänstgöring passe- Lundber
rade bangården i Bollnäs. Henning Lundberg hade sedan sitt fjortonde år varit ers"

anställd i statens tjänst, i det att han den 15 september 1911 anställdes som telegrambärare
vid telegrafverkets station i Söderhamn.

Beordrad till deltagande i en utbildningskurs för radiotelegrafister i Stockholm
under tiden oktober 1914 till juni 1915 återkom han med bästa betyg till
Söderhamn, men ansågs då oförklarligt nog ej längre lämplig till fortsatt anställning
vid telegrafen och antog då i väntan på ny anställning plats vid statens
järnvägar.

Som närmaste anhörig efterlämnade Henning Lundberg sin då sextioåriga
fader Nils Johan Lundberg i Söderhamn, och då denna enligt trovärdiga intyg var
medellös och i väsentlig grad beroende av sonens förtjänster, sökte han i en till
kungl. järnvägsstyrelsen den 24 november s. å. ingiven vördsam ansökan att få sig
tillerkänt ett ärligt understöd jämte ersättning för vid olyckstillfället förlorade
persedlar.

Till svar härå meddelade kungl. järnvägsstyrelsen, att då laglig rätt för
fordran att erhålla skadestånd ej ansågs föreligga, den funnit sig förhindrad att bifalla
framställningen i fråga.

Efter ånyo till Konungen ställd underdånig anhållan tillerkändes Lundberg den
28 februari 1917 en ersättning av 150 kronor i ett för allt.

Nils Johan Lundberg, som nu är kyrkoskriven i Engelbrekts församling i
Stockholm, är enligt frejdebetyg 67 år och enligt intyg av roteman fortfarande
medellös. Då jag personligen känner de förhållanden, under vilka bemälde Lundberg
lever och då jag vet huru väl han är i behov av det begärda understödet,
vågar jag påkalla riksdagens behjärtansvärda ingripande och hemställer jag vördsamt,

att riksdagen måtte besluta att tilldela f. schaktmästaren Nils Johan Lundberg
ett årligt understöd av 300 kronor, att om möjligt utgå från och med 1918
års början och att utgå på allmän indragningsstat under hans återstående livstid.»

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Järnvägssty relsen.

Statskontoret.

Utskottet.

Angående
pension åt
konduktören
L. P. Nordströms
änka
Maria Kristina
Nordström.

Beträffande de vid motionen fogade bilagorna anhåller utskottet
få hänvisa till motionen.

På anmodan av statskontoret har järnvägsstyrelsen i avgivet yttrande
anfört följande:

»På sätt i motionen om årligt understöd åt förre schaktmästaren Nils Johan
Lundberg framhållits, har styrelsen genom beslut den 30 november 1915 funnit sig
förhindrad bifalla en av Lundberg i anledning av hans sons död gjord ansökning
om skadestånd, enär någon laglig rätt därtill icke förelåge för sökanden. Sedermera
har Kungl. Maj:t, i enlighet med hemställan av styrelsen, under vart och ett
av åren 1916, 1917 och 1918 tilldelat Lundberg en gratifikation, som åren 1916 och
1917 utgått med 150 kronor samt år 1918 med 300 kronor.

Med hänsyn till att Lundherg alltså redan under innevarande år bekommit
ett tillfälligt understöd av statsmedel till samma belopp, som i motionen föreslås
skola tillerkännas honom såsom årligt understöd att utgå å allmänna indragningsstaten
om möjligt från och med 1918 års början, synes han icke böra komma i
åtnjutande av detta förrän från ingången av år 1919.»

För egen del har statskontoret på grund av de av järnvägsstyrelsen
lämnade upplysningarna ansett understödet i detta'' fäll icke böra
anvisas att utgå redan under innevarande år.

På grund av vad i ärendet förekommit, har utskottet ansett sig
böra tillstyrka, att ett årligt understöd å 300 kronor tilldelas Lundberg.
Beloppet synes höra anvisas från anslaget till allmänna indragningsstaten
och med hänsyn därtill, att Lundberg redan för innevarande år tillerkänts
en gratifikation till samma belopp, utgå först från och med den
1 januari 1919.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 140, må medgiva, att förre schaktmästaren Nils
Johan Lundberg må under sin återstående livstid från
allmänna indragningsstaten erhålla ett årligt understöd
av trehundra kronor, att utgå från och med den 1
januari 1919.

19:o) I en inom andra kammaren av herr Sävström väckt motion,
nr 11, har hemställts, »att riksdagen må tillerkänna konduktören Lars
Petter Nordströms änka Maria Kristina Nordström att under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
300 kronor».

Bankoutslcottets utlåtande Nr 55.

Till (stöd för motionen liar anförts följande:.

»Under tjänstgöring vid statens järnvägar ilijälkördes den 28 mars 1891
konduktören nr 3tsl Lars Petter Nordström. Nordström, som antogs i ordinarie
tjänst vid statens järnvägar är 1869, åtnjöt före sin död en årslön av 1,080 kronor
jämte fri bostad samt dessutom milpengar till ett belopp av cirka 20 kronor i
månaden.

Den efterlämnade familjen, änkan Maria Kristina Nordström, född den 19
september 1848, samt tre söner, Valdemar, född den 2 oktober 1873, Hugo, född
•len 9 maj 1876, och Ragnar, född den 20 december 1879, erhöll såsom bidrag till
uppehället från statens järnvägars änke- och pupillkassa ett årligt anslag av 345
kronor.

På grund av okunnighet eller förbiseende hos vederbörande gjordes ingen
framställning att med stöd av lagen av den 12 mars 1886 angående olycksfall i
arbete utbekomma någon ersättning''.

Under gångna år har änkan genom att bo tillsammans med en av sönerna
kunnat försörja sig med den ovan angivna pensionen. Men då det nu är en tidsfråga,
när hon blir ensam boende, och hon icke har några som helst tillgångar att
leva av utöver den bila pensionen samt till följd av sin höga ålder är oförmögen
till allt arbete, vore ett mindre bidrag till hennes underhåll synnerligen värdefullt.»

Vid motionen finnas fogade två bilagor, till vilka utskottet anhåller
få hänvisa.

Järnvägsstyrelsen, som av statskontoret anmodats att yttra sig
i ärendet, har i avgivet utlåtande anfört följande:

»I anledning av motionen angående pension åt konduktören Lars Petter Nordströms
änka Maria Kristina Nordström har styrelsen anmodat IV distriktsförvaltningen,
där Nordström varit placerad till tjänstgöring, att inkomma med utredning
rörande det sätt, varpå Nordström omkommit, samt de upplysningar i övrigt rörande
Nordström, vartill motionen kunde giva anledning. Av den utredning, som jämlikt
denna anmodan införskaffats, framgår, att Nordström blivit den 28 mars 1891 under
tjänstgöring å tåg 232 överkörd vid Lingbo station. Vid tillfället skulle hava sä
tillgått, att Nordström, sedan han till förekommande av olyckshändelse avlägsnat
en person från en i förhållande till det i gång varande tåget farlig belägenhet,
råkat att halka på fotsteget till tågfinkan och därvid bliva klämd mellan plattformen
och fotsteget på en närmast efter finkan gående vagn med påföljd, att han
så gott som omedelbart avlidit. Den avlidnes änka, som med anledning av olyckshändelsen
icke gjort någon framställning om att utbekomma skadestånd i enlighet
med lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada till följd av järnvägsdrift,
åtnjuter pension från statens järnvägars änke- och pupillkassa med 345 kronor
om året. Hon har tre söner, vilka alla äro anställda vid statens järnvägar, eu
såsom förste stationsskrivare, en såsom lokomotivmästare och en såsom kontorsbiträde.
Hon bor tillsammans med den sistnämnde, som är ogift. Vardera av de
övriga har hustru och tre barn att försörja.

Den utredning, som sålunda kunnat vimias rörande förloppet vid ifrågavarande
olyckshändelse, synes giva vid handen, att mannens därav förorsakade död för änkan
Bihang till riksdagens protokoll, WlS. 8 samt. 45 höft. (Nr 55.) 7

Järnvay*
dtyrclwn

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

och makarnas då minderåriga barn grundat rätt till skadestånd enligt förenämnda
lag. Den omständigheten, att de icke begagnat sig av denna rätt inom den i lag
stadgade tiden därför, synes icke böra inverka på avgörandet av nu föreliggande
frågan om beviljande av understöd åt änkan i form av pension å allmänna indragningsstaten.
Enligt styrelsens mening är det med billighet överensstämmande, att
änkan Nordström beviljas detta understöd, vars belopp styrelsen med hänsyn till
vad änkan redan åtnjuter i pension från statens järnvägars änke- och pupillkassa,
finner vara skäligt.»

Statskontoret. Till vad kung! järnvägsstyrelsen sålunda anfört har statskontoret

för egen del förklarat sig icke hava annat att tillägga än en erinran,
att änkan Nordström redan på grund av de fastställda grunderna för
krigstidstillägg för innevarande år åt änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst äger bekomma dylikt tillägg under detta år med
240 kronor, vilket belopp, därest den föreslagna pensionen beviljas att
utgå från början av år 1918, skalle ökas till 300 kronor, sa att hon i
allt skulle för innevarande år bekomma 1,045 kronor.

utskottet. Enligt vad utredningen i ärendet givit vid handen, åtnjuter änkan

Nordström såsom bidrag till sitt uppehälle från statens järnvägars äukeooh
pupillkassa ett årligt anslag av 345 kronor. Vidare äger hon, på
sätt statskontoret erinrar, enligt de fastställda grunderna för krigstidstillägg
för innevarande år åt änkor och barn efter f. d. befattningshavare
i statens tjänst att erhålla dylikt tillägg för året med 24''» kronor.
De i ärendet anförda omständigheterna torde emellertid enligt utskottets
mening vara av sådan art, att oavsett berörda krigstidstillägg änkan
Nordström synes böra utöver sin pension från änke- och pupillkns-an
tillerkännas något ytte ligare understöd av statsmedel; och har utskottet
i sådant avseende ansett ett belopp av 200 kronor vara skäligt. Understödet
torde böra utgå från och med den 1 januari 1919 och anvisas
från anslaget allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
II: 11, må medgiva, att konduktören Lars Petter Nordströms
änka Maria Kristina Nordström må, utöver
henne tillbommande pension från statens järnvägars
änke- och pupillkassa till belopp av 345 kronor, från
och med den 1 januari 1919 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
uppbära årligen ytterligare tvåhundra kronor
å allmänna indragningsstaten.

Banko ut slät tets utlåtande Nr 55. 51

20:oj i eu inom andra kammaren av herr ''Edbom väckt motion,
ur li), har ! iemställts, »det riksdagen måtte höja don av 1894 års riksdag
beviljade pensionen i ill järnvägsarbetaren Nils August Olsson i Ljusdal
från 100 kronor till 400 kronor.»

Till stöd för motionen har motionären anfört följande:

»På framställning av Kung!. Maj t beviljade 1894 års riksdag järnvägsarbetaren
Nils August Olsson från Ljusdal, som då hade en tjänstetid av 29 år, en
pension av 160 kronor från och med månaden näst efter den, då han tog avsked
ur järnvägarnas tjänst. Då bemäldo Olsson, som nu uppnått en ålder av 71 år, på
grund av ålderdomssvaghet är förhindrad att själv bidraga till sitt uppehälle, är
denna pension alldeles otillräcklig. Hans anhöriga äro också i den svaga ekonomiska
ställning, att inget bidrag kan lämnas till hans uppehälle. Jag nödgas därföre
hemställa, att riksdagen måtte träda hjälpande emellan. Detta så mycket mer
som 1917 års riksdag höjde pensionen till järnvägsarbetaren Oskar Alsterlén, vilken
i likhet med bemälde Olsson av 1894 års riksdag beviljades en pension av 160
kronor.

Till vid motionen fogat frejdebetyg tillåter sig utskottet hänvisa.

Järnvägsstyrelsen har på anmodan av statskontoret i avgivet yttrande
anfört:

»Beträffande den i motionen nr II: 19 föreslagna förhöjningen av den förre
järnvägarbetaren Nils August Olsson i Ljusdal av 1894 års riksdag beviljade pensionen
å 160 kronor vill styrelsen framhålla, att Olsson såvitt här tillgängliga handlingar
utvisa, den 8 augusti 1894 — sålunda innan han uppnått 50 års ålder — lämnat
sin tjänst vid statens järnvägsbyggnader och att han sedan nämnda tid uppburit
den honom tillerkända pensionen. Det av motionären åberopade fallet Alsterlén är
så tillvida olika mot det nu föreliggande, att Alsterlén efter tiden för hans pensionerande
haft anställning vid statens järnvägsbyggnader i fem år.

Då inga omständigheter synas föreligga, som skulle giva anledning till att
Olsson borde erhålla en bättre ställning i pensionshänseende än ett flertal andra
f. d. arbetare vid statens järnvägsbyggnader, som pensionerats efter samma grunder
som Olsson, håller styrelsen före, att åtminstone för närvarande ingen förhöjning
bör äga rum av den Olsson tillerkända pensionen. I de särskilda fall, då riksdagen
beviljat förhöjning av pensioner till förutvarande arbetare vid statens järnvägsbyggnader,
hava i regel vederbörande liksom Alsterlén, efter det pension
blivit dem tillerkänd, under längre eller kortare tid haft anställning vid statens
järnvägar.»

För egen del har statskontoret hänvisat till järnvägsstyrelsens yttrande
med erinran tillika att Olsson vore berättigad att i krigstidstillägg
för innevarande år uppbära 253 kronor 33 öre och alltså redan därigenom
komme i åtnjutande av ett sammanlagt belopp, överstigande
den i motionen föreslagna, förhöjda pensionen.

Anya'' ndc ''orlof
jd pension
åt f. järn vägsarbetaren
N.

.1. Ola sno.

Järnvägsstyrelsen
.

Statskontoret

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Utskottet.

Angående
pension åt
hos/itdlsdrängen
0.
Borgströms
änka Emma
Sofia Borgström.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Olsson, vilken är född den
3 oktober 1845, den 8 augusti 181)4 och således innan han uppnått
50 års ålder, lämnat sin tjänst vid statens järnvägsbyggnader ävensom
att han sedan nämnda tid uppburit den av 1894 års riksdag honom
tillerkända pensionen. Han har sedermera icke, såvitt handlingarna utmärka,
innehaft någon anställning vid statens järnvägar. Under sådana
förhållanden och då, såsom statskontoret erinrar, Olsson jämväl kommer
i åtnjutande av krigstidstillägg för innevarande år, har utskottet funnit
sig icke äga anledning att föreslå någon höjning av Olssons pension.

Utskottet, som alltså anser sig böra avstyrka bifall till motionen,
hemställer,

att förevarande motion 11:19 icke må av riksdagen
bifallas.

21 :o) 1 eu inom andra kammaren av herr Törnkvist väckt motion,
nr 63, har anförts följande:

»Stalldrängen vid Göteborgs hospital, Olof Borgström, avled den
19 augusti 1914, efterlämnande , änka och ett minderårigt barn i synnerligen
torftiga omständigheter. Borgströms låga inkomst har icke tilllåtit
honom att avlägga några besparingar och ej heller till betalning,
för pensionsförsäkring, vadan hans död omedelbart försatte de efterlevande,
maken och barnet, i djupaste nöd.

Med hänsyn därtill, att Borgström varit i hospitalets tjänst ända
sedan 1 augusti 1881, eller i 33 år, synes det vara skäligt, att hans
efterlevande änka av statsmedel tillerkännes ett årligt underhåll, som
kan sätta henne i stånd att övervinna något av de svårigheter hon har
att dragas med. Utan annan motivering och med hänvisning till här
vidfogade två intyg dels av sysslomannen vid Göteborgs hospital och
dels av kommunalordföranden i Backa församling av Göteborgs och
Bohus län får jag hemställa, att riksdagen måtte besluta, att stalldrängen
vid Göteborgs hospital Olof Borgstöms änka Emma Sofia Borgström må
från och med 1 januari 1918 under sin återstående livstid, så länge hon
förbliver änka, å allmänna indragnit)gsstaten uppbära ett årligt understöd
av 300 kronor.»

I motionen åberopade intyg äro av följande lydelse:

»fröteborgs hospital.

Sysslomannen.

Att i tjänsten härstädes den 19 augusti 1914 avlidne stalldrängen Olof Borgström,
född den 7 januari 1854. anställdes i hospitalets tjänst den 1 augusti 1881

Bankoutskottets utlåtande Nr 55. 58

och enligt grunder för beräkning av ärligt underhal! åt entledigad sjukvårds- och
ekonomipersonal vid statens sinnessjukvårdsanstalter, av Kungl. Medicinalst y relsi-11
fastställda den 15 maj 1911, skulle erhållit en pension av Femhundra (500) kronor
(62 levnads- och SO tjänsteår 85 % å lön och ålderstillägg som var kr. 588
499.80, vilket avjämnas till 500 kr.) får jag härmed på begäran intyga,
flöteborgs hospital den 17 april 1917.

Henrik Röding.

Emma Höfla Borgström, änka efter å flöteborgs hospital anställde stalldrängen
Olof Borgström, boende Backa socken, är medellös samt bär elt minderårigt barn.
Intygas Backa den 29 november 1917.

. 1 Ifred A åder sson.
Kommunalordförande i Backa »

På anmodan av statskontoret tiar medicinalstyrelsen i avgivet-yttrande
angående pension åt ej mindre änkan Borgström än även under
punkt 22 här nedan omförmälda K. H. Karlsson-Kjells änka och minderåriga
barn anfört följande:

»Enligt § 25 nådiga stadgan angående sinnesjuka den 14 juni 1901 äger
medicinalstyrelsen befogenhet att bevilja understöd eller årligt underhåll åt »uppsyningsman,
förestånderskor och övrig betjäning, som längre tid med nit och trohet
fullgjort sina åligganden, men till följd av ålder, sjukdom eller under tjänstgöring
ådragen skada nödgats lämna tjänsten». Såsom av paragrafens ordalydelse framgår,
avser densamma endast personer, som själva varit anställda vid hospital. Någon
rätt till pension för änkor efter hospital sbetjäning föreligger icke.

Emellertid hava framställningar om understöd åt änkor efter befattningshavare
vid hospitalen vid åtskilliga tillfällen varit föremål för statsmakternas prövning.
Så beviljade 1902 års riksdag i anledning av kungl. proposition i ämnet ett
årligt underhåll av 350 kronor åt uppsyningsmannen vid Uppsala hospital och asyl
Earl Johan YVails änka Lovisa Charlotta, född Söderqvist, och genom kungl. brev
den 23 oktober 1914 beviljades ett årligt underhåll av 300 kronor åt uppsyningsmannen
vid Växjö hospital Jöns Bengtsson Härds änka Eva, född Nyländer. Dessa
två fall torde vara de enda, då änka efter befattningshavare vid hospital på Kungl.
Maj:ts initiativ tillerkänts årligt underhåll. I flera fall hava framställningar om
sådant underhåll blivit av Kungl. Maj:t avslagna. Så till exempel har Kungl. Maj:t
enligt nådigt beslut den 8 april 1910 icke funnit skäl bifalla en framställning om
årligt understöd åt maskinisten vid Växjö hospital N. ,T. Wärmbergs änka Christina
Wärmberg.

I en del fall hava änkor efter befattningshavare vid hospital av Kungl Maj:t
tillerkänts visst belopp i understöd en gång för alla. Som exempel härå torde följande
två fall kunna anföras.

Med underdånig skrivelse den 27 december 1915 överlämnade medicinalstyrelsen
till Kungl. Maj t en framställning om årligt understöd från portvakten vid
Uppsala hospital och asyl Carl Teodor Sundqvists änka Kristina Sofia Sundqvist,
född Rydin. I berörda underdåniga skrivelse anförde medicinalstyrelsen, att då

Medicina/-Myr elsen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

portvakterna vid hospitalen icke vore att betrakta såsom i egentlig mening befatthavare
vid vederbörande anstalter, utan såsom självständiga hantverkare eller arbetare,
vilka som binäring utövade ett uppdrag i anstaltens tjänst, samt årligt
underhåll från hospitalens stater syntes böra al ena st med sparsamhet och på grund
av särskilda omständigheter tilldelas personer, vilka icke själva innehaft befattning
vid vederbörande anstalt, medicinalstyrelsen för sin del icke kunde tillstyrka att årligt
underhåll tilldelades änkan Sundqvist. Genom nådigt brev den 18 februari
1916 tilldelades änkan Sundqvist ett understöd för en gång av etthundrafemtio
kronor.

1 slutet av år 1915 ingick stalldrängen vid Göteborgs hospital Olof Borgströms
änka Emma Sofia, född Johansdotter, till Kungl. Maj:t med framställning om
årligt underhåll. I den 8 april 1916 avgivet underdånigt utlåtande över denna
framställning anförde medicinalstyrelsen, bland annat, att den av sökandens avlidne
man i livstiden innehavda stalldrängssysslan uppenbarligen icke i någon mån kunde
likställas med de befattningar, som innehafts av de här ovan omförmälda uppsyningsmännen
Wall och Härd, vilkas änkor blivit tillerkända årligt underhåll. Med
hänsyn härtill, och då årligt underhåll å hospitalens stater icke syntes böra annat
än i starkt begränsad utsträckning tilldelas personer, vilka icke själva innehaft befattning
vid vederbörande anstalt, ansåge sig medicinalstyrelsen icke kunna tillstyrka,
att änkan Borgström tilldelades årligt underhåll. Då emellertid änkan Borgströms
avlidne man under den betydande tidslängden av omkring 33 år varit anställd
vid Göteborgs hospital och därunder varit helt upptagen av sin tjänst, funne
medicinalstyrelsen det önskvärt, att änkan Borgström måtte erhålla något understöd
för en gång. Beloppet av ett dylikt understöd syntes medicinalstyrelsen med hänsyn
till föreliggande omständigheter skäligen böra sättas till 300 kronor. Genom nådigt
brev den 28 april 1916 tilldelade Kungl. Maj:t änkan Borgström ett understöd för
en gång av etthundrafemtio kronor.

Något understöd till barn efter befattningshavare vid hospital hav hittills
icke förekommit.

Såsom av ovanstående redogörelse framgår, torde Kungl. Maj:t vid avgörandet
av hithörande ärenden hava tillämpat den principen, att årligt underhåll medgivits
åt änkor efter uppsynmgsmän vid hospitalen, men att änkor efter övriga befattningshavare
vid hospitalsväsendet icke tillerkänts understöd i annan form än såsom
ett belopp en gång för alla. Denna princip har emellertid på senare tid på riksdagens
initiativ frångåtts, i det att 1917 års riksdag med föranledande av enskild
motion i ämnet beviljat ovan omförmälda portvaktsänkan Kristina Sofia Sundqvist
ett årligt underhåll av trehundra kronor.

Vad angår de båda nu förevarande motionerna, torde det vara tydligt, att ett
bifall till desamma skulle innebära ett frångående av hittills av Kungl. Maj:t tilllämpade
grundsatser. Frågan om pension åt den i motionen H: 63 omförmälda
änkan Borgström har ju, som ovan meddelats, redan varit föremål för Kungl. Majrts
prövning, därvid änkan Borgström ansetts icke kunna tillerkännas årligt underhåll.
Därest man emellertid avser att fullfölja den princip, som kommit till uttryck i
riksdagens beslut om beviljande av pension åt ovan omnämnda portvaktsänkan Sundqvist,
föreligger icke någon atdedning att motsätta sig pension åt de personer, som
avses i de remitterade motionerna. Såväl stalldrängen Borgström som sjukskötaren
Karlsson-Kjell hava nämligen, i olikhet mot portvaktaren Sundqvist, varit fullt upp -

. Bnnkoutxkottets utlåtande År 55. 55

tegna av sina respektive sysslor och kunna följaktligen betraktas såsom befattningshavare
vid hospitalen i vida högre grad än portvakten Sundqvist. Emellertid torde
det kunna sättas i fråga, huruvida icke de i motionerna föreslagna pensionsbeloppen
äro något för höga, särski t, med hänsyn till den omständigheten, att pension till
änkor efter uppsyningsman hittills icke beviljats med högre belopp än i ett fall 350
kronor och i ett annat fall s00 kronor.

Av vad ovan anförts torde framgå, att ett bifall till de föreliggande motionerna
skulle innebära en avsevärd utvidgning av hittills tillämpade regim- och medföra
icke obetydliga ekonomiska konsekvenser. Med avseende å de intressen medicinalstyrelsen
har att bevaka, torde emellertid icke något vara att mot eu sådan
utvidgning erinra.»

För egen del bär statskontoret framhållit, att, därest pensioner
funnes böra i detta fall b-viljas, de föreslagna beb>ppen torde få anses
för höga i jämförelse med vad som i allmänhet tillkomme efterlevande
efter befattningshavare i liknande ställning.

Såsom medicinalstyrelsen erinrar, föreligger icke någon rätt till
pension för änkor efter hospitalsbetjäning. Förlidet års riksdag beviljade
emellertid änkan efter en hospitalsportvakt ett årligt understöd av 300
kronor. Beträffande såväl änkan Borgström som den under nästföljande
punkt omlörmälda änkan Kjell föreligga ganska likartade omständigheter
som i det nyss anförda fallet. Medicinalstyrelsen har också erinrat, att
såväl Borgström som Karlsson-Kjell i likhet med portvakten Sundqvist
varit fullt upptagna av sina respektive sysslor o- h följaktligen kunde
betraktas såsom befattningshavare vid hospital i vida högre grad än
Sundqvist. Under sådana lörhållanden anser sig utskottet böra tillstyrka
ett understödsbelopp av 300 kronor åt änkan Borgström och hennes
minderårige son, att utgå från allmänna indragningsstaten samt fördelas
med 200 kronor på änkan och 100 kronor på sonen Ejnar Fredrik, född
den 3 juli 1004, och av honom uppbäras intill uppnadda 18 år.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
II: 63, må m-dgiva, att hcspitalsdrängen Olof Borgströms
änka Emma Soda Borgström, född Joh.-msdotter,
samt makarnas minderårige son må från och m< d den
1 januari 1018 ä allmänna indragningsstaten åtnjuta
underst- d, änkan under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, med tvåhundra
kronor om året samt sonen intill uppnådd ålder av
18 år med etthundra kronor årligen.

Statskon toret.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Angående
pension å
sjuksblaren
K. H Karlsson-Kjells

änka och
minderårig

barn.

22:o) I en inom andra kammaren av herr Johansson i Trollhättan
väckt motion, nr 143, har motionären hemställt, »att riksdagen måtte
bevilja sjukskötaren Karl Herman Kirlsson-Kjrlls änka, Elin Kjell, f.
Vinter, ett årligt understöd av 300 kronor, att utgå från 1 januari 1918
så länge hon lever ogift, samt 100 kronor till varje barn intill fyllda
18 år.

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Som hospitalspersonalens anställningsförhållanden hittills icke medgivit,
att änkor efter avliden, vid hospitalen anställd personal kunnat
erhålla någon pension, har vid sådana tillfällen särskild framställning
därom måst göras till statsmakterna, som ock vid flera tillfällen trätt
hjälpande emellan.

År 1917 don 17 november avled sjukskötaren Karl Herman Karlsson-Kjell,
anställd vid Väuerborgs hospital och asyl.

Han efterlämnade vid sin död änkan Elin Kjell, f. Vinter, samt
fyra minderåriga barn. Då medel saknas för familjens .uppehälle och
man dessutom betänker, att äldsta baruet nästa april fyller 11 år, kan
änkan således icke mycket bidraga till barnens underhåll emedan samtliga
äro i behov av sin moders vård.»

Vid motionen finnas f ''gade följande intyg:

»Att sjukskötaren Karl Herman Kjell tjänstgjort som elev för Vänersborgs
hospital och asyl vid Nyköpings hospital den 17/t 1904 —1 /in 1905 samt varit anställd
som sjukskötare härstädes från den 4/n 1905 till sin död den 17/n 1917. intygas
härmed.

Vänersborgs hospital och asyl den 11 januari 1918.

O. Jacobi.

t. f. överläkare.

Ätt Elin Kjell, f. Vinter, är född den 24 mars 1884 och sammanvigdes den
7 mars 1908 med Karl Herman Karlsson Kjell, skötare, som. född den 15 oktober
1879, avled den 17 november 1917 samt har i detta äktenskap följande barn,
nämligen:

Karl Algot född den 11/± 1907,

Rut Elin Margareta » » 30/, 1909.

Iris Anna Lovisa » » e/7 1911,

Ingrid Hjördis Irene » » 2 /8 1915,

intygas. Vassända-Naglums församling i Alv,sborgs län den 8 januari 1918.

C. E. Has*elskog.

Komminister.»

På anmodan av statskontoret har medicinalstyrelsen avgivit yttrande
i ärendet, och tillåter sig utskottet att beträffande såväl detta som
statskontorets utlåtande hänvisa till punkt 21 :o) här ovan.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Med hänvisning till vad utskottet bär ovan under nästföregående
punkt an lort i fråga om pension åt änkan Borgström anser sig utnött et
höra tillstyrka ett belopp av 200 kronor åt änkan Kjell samt 100 kronor
åt vart och ett av hennes fyra minderåriga barn att till barnen utgå
intill uppnådd ålder av 18 år. Beloppen t"rde böra anvisas från anslaget
till allmänna indragningsstaten och beräknas från den 1 januari 1918.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
11: 143, må medgiva, att sjukskötaren Karl Herman
Karlsson-Kjells änka Elin Kjell, född Vinter, och
makarnas fyra minderåriga barn må från och med
den 1 januari 1918 å allmänna indragningsstaten åtnjuta
understöd, änkan under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, med
tvåhundra kronor om året samt vart och ett av barnen
intill uppnådd ålder av 18 år med etthundra kronor
årligen.

Y. Ang. ecklesiastikdepartementet.

23:o) 1 eu inom första kammaren av herr Holmquist jämte ytterli gare

en av kammarens ledamöter väckt motion, nr 48, har hemställts, »att
riksdagen måtte till avlidne prolessor Gustav Smidbar gs moder fru
Hedda Sundbärg bevilja ett årligt understöd av 2,000 kronor, att utgå
från och med innevarande år.

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Det har blivit oss bekant, att framlidne professor (lustav Sundbärgs åldriga
moder leveiH brydsamma förhållanden. Hennes fasta inkomst uppgår till allenast
133 kronor 33 öre, utgörande hennes änkepension efter kronolänsmannen Sundbärg.
Dessutom har hon under år 1916 erhållit något över 150 kronor, utgörande ränta
å medel, som efter professor Sundbärgs död för henne insamlades bland beundrare
och vänner^ till den avlidne, men vilka medel nu äro avsevärt förminskade. Under
år 1917 igångsattes en insamling för resande av minnesvård å Sundbärgs grav och
det vid denna insamling erhållna överskottet, 500 kronor, har överlämnats till
Sundbärgs moder såsom hjälp under de brydsamma tiderna. I övrigt har hennes
underhåll sedan sonens död den 20 november 1914, bestritts av en hennes dotter, som
är lärarinna och som förutom modern har att underhålla en åldrig sjuklig syster.

Om det omfattande arbete professor Sundbärg utfört dels såsom tjänsteman,
dels såsom enskild vetenskapsman, och som för honom dragit i förhållande till hans
inkomster betydande utgifter, torde knappast behöva erinras. Sundbärgs livsgärning
Bihang tdl riksdagens protokoll IBIS. 8 sand. 45 höft. (Nr 55.) 8

VtskoUe.t

Angående
årligt unde
stöd åt ånke
fru Hedda
Sundbärg.

Banko utskottets utlåtande Nr 55.

/Statskontoret.

i utkant!

Angående
understöd åt
vissa äldre
behova-id t
folk''ko lärare
och småskollärare

m. fl.

är sådan, att nyttan av densamma torde bliva bestående. Hans »Sveriges lånt
och folk» och »Det svenska folklynnet», hans gedigna utredningar i emigrationsfrågan
och i den svenska befolkningsstatistiken samt hans brett anlagda och sinnrikt
utförda internationella statistiska översikter har gjort Sundbärg förtjänt icke
blott av vetenskapsmännens och lagstiftarnas utan av hela folkets tacksamhet.

I betraktande härav torde det kunna anses vara en plikt för staten att
komma Sundbärgs moder till hjälp i hennes svåra ekonomiska förhållanden, och
torde detta lämpligen ske i form av ett av riksdagen beviljat årligt, understöd
Storleken av detta torde med hänsyn dels till det låga penningvärdet, dels till fru
Sundbärgs höga ålder — 88 år — icke böra sättas under 2,000 kronor.»

Statskontoret har i sitt förenämnda yttrande anfört följande:

»Denna fråga undandrager sig helt och hållet bedömande efter vanliga grunder
för beviljande av pension. Såsom änka efter länsmannen Sundbärg är fru
Sundbärg redan i åtnjutande av pension, ehuru till obetydligt belopp. Med motionen
avses att såsom ett uttryck av erkänsla för sonens gagnande livsgärning bereda
hans i knappa omständigheter stadda moder en i ekonomiskt hänseende bekymmerfri
ålderdom. Något föregående liknande fall torde icke hava förekommit; men
däremot har vid några tillfällen under likartade omständigheter pension beviljats
änka såsom ett uttryck av erkänsla för mannens gagnande verksamhet. Nu förevarande
förslag måste emellertid anses innebära en värdig hedersbetygelse åt minnet
av en verksamhet, som i sällspord grad vunnit uppskattning inom vida kretsar.»

I likhet med statskontoret anser utskottet förslaget om etr. årligt
understöd av statsmedel åt avlidne professor Sundbärgs moder innebära
en värdig hedersbetygelse åt minnet av den avlidnes gagnande och med
rätta högt uppskattade verksamhet. Det vill dock synas utskottet, som
om det föreslagna beloppet vore väl högt och har utskottet för sin del
stannat vid att förorda ett belopp av 1,000 kronor. Understödet torde
böra anvisas från anslaget till allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
I: 48, må medgiva, att avlidne professorn Gustav
Sundbärgs moder ankan Hedda Sundbärg må från och
med den 1 januari 1918 under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av ettusen kronor.

24''o) 1 punkt 41 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen, att i avbidan på proposition angående understöd
åt vissa äldre behövande f ^skollärare och småskollärare, beräkna för
ändamålet under tionde huvudtiteln å allmänna indragningsstaten för
år 1919 ett belopp av 54,800 kronor.

BankoutslcotMs utlåtande Nr 55.

Sedermera liar Kung!. Magt i eu till riksdagen den 15 mars 1918
avlät''n proposition, nr 177, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden lör samma dag,
föreslagit riksdagen dels medgiva, att för år 1919 understöd må enligt
de närmare bestämmelser, Kung!. Maj.t kan finna gott meddela, tillerkännas a)

äldre behövande folkskollärare, som oförvitligt skött sin tjänst
men därifrån erhållit avsked före år 1867, till belopp av 800
kronor, samt

b) sådan behövande lärare och lärarinna vid småskola eller mindre
folkskola samt biträdande och extra ordinatie lärare och lärarinna vid
folkskola, som efter oförvitlig tjänstgöring under sammanlagt minst
femton års tid avgått från tjänsten före utgången av år 1891 samt
uppnått en levnadsålder av minst femtio fem år, till belopp av 400
kronor;

dels ock för berörda ändamål anvisa för år 1919 på allmänna indragningsstaten
ett förslagsanslag av 54,800 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokoll.

På grund av vad till stöd för förevarande förslag i statsrådsprotokollet
förekommer, har utskottet ansett sig böra tillstyrka detsamma
och får utskottet förty hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må vinna riksdagens bifall.

25:o) I eu till riksdagen den 26 april 1918 avlåten proposition,
nr 343, har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att tonsättaren J. G. E. Sjögrens änka
Berta ElBabet Sjögren, född Dahlman, må från och med år 1919 under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd av
1,000 kronor.

Beträffande den till stöd för detta förslag förebragta utredningen
tillåter sig utskottet hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Utskottet.

Angående
årligt ti^der
stöd åt tonsättaren
J. G
E. Sjögrens
änka B et ta
Elisabet
Sjögren

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kung], Maj:ts förslag'',
hemställer,

att ifrågavarande proposition må av riksdagen
bifallas.

und!^7dat "6:°) 1 eu tilJ riksdagen den 22 mars 1918 avlåten proposition,

tussa smälta)!- hai Kungl. IVlaj.t, andel åberopande av propositionen bilagt ut—

Uwaränhor. drag av statsråds pro tok föreslagit riksdagen medgiva, dels att en var av småskolläraränkorna
Kristina Katarina Andersson i Öster-Lövsta församling, Amanda Matilda
Blomkvist i Ilinneryds församling, Anna Ekman i Envikens församling.
Mangla Ögren i Hamrånge församling, Gertrud Bengtsson i Hofterups
församling, Josefina Karolina Johansson i Torsby församling och Karolina
Åsidof i Frödinge församling må från och med den 1 januari 1918
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 300 kronor,

dels att understödet må, under i övrigt enahanda villkor, förhöjas
med 50 procent för en var av ifrågavarande änkor, som styrker sig
äga försörjningsplikt mot ett eller flera egna äkta barn, som icke fvllt
18 år,

dels och att, för den händelse någon av sistnämnda änkor skulle
avlida utan att hava trätt i nytt gifte och vid sitt frånfälle efterlämna
äkta barn som icke uppnått 18 års ålder, understöd må utgå till barnen,
tills de fyllt 18 år, med belopp av 150 kronor för ett, 300 kronor för
två samt 450 kronor för tre eller flera barn.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anfört
följande:

_ »I särskilda skrivelser till Kung!. Maj:t hava småskolläraränkorna
Kristina Katarina Andersson i Öster-Lövsta församling, Amanda Matilda
Blomkvist i Hinneryds församling, Anna Ekman i Envikens församling,
Margta Ögren i Hamrånge församling och Gertrud Bengtsson i Hofterups
församling anhållit om understöd. Därjämte hava smnskolläraränkorna
Josefina Karolina Johansson i Torsby församling och Karolina
Asklöf i Frödinge församling i särskilda av folkskolöverstyrelsen till
Kungl. Maj: t överlämnade ansökningar likaledes hemställt om understöd.

Innan jag närmare yttrar mig om nu nämnda ansökningar, torde
jag böra erinra om en liknande framställning, som prövades och avgjordes
av 1917 års riksdag.

Banko utskottet,s utlåtande Nr 5b.

(JJ

Med anledning av underdånig'' ansökan föreslog Kungl. Maj:t i
proposition till riksdagen don 23 april 1!)17, nr 270, att riksdagen
måtto medgiva, att småskolläraren Johan Severin Peterssons änka Thilda
Petersson måtte från och med den 1 januari 1917 under sin återstående
livstid, så länge hon förbleve ogift, å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av 300 kronor.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet i detta ärende lämnade föredra
gande departementschefen en utförlig redogörelse dels angående det
särskilda fall, som givit anledning till propositionen, dels rörande frågan
om småskollärarpersonalens änke- och pupillpensionering i dess helhet.
Av denna redogörelse torde vid prövning av nu föreliggande ansökningar
följande böra uppmärksammas.

Sedan riksdagen år 1875 anvisat medel till inrättande av eu pensionsanstalt
för folkskollärares änkor och barn, utfärdades samma år reglemente för folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, vilken trädde i verksamhet från och med år 1876.
Någon motsvarande pensionsrätt hade däremot icke varit medgiven för änkor och
barn efter avlidna småskollärare. Fråga om beviljande av dylik pension i särskilt
fall hade dock varit föremål för riksdagens prövning.

I en vid 1911 års riksdag väckt motion hade föreslagits, att riksdagen måtte
bevilja dels ett årligt bidrag av 300 kronor till ovannämnda änka Thilda Petersson,
att utgå så länge hon levde ogift, dels ock till Peterssons två minderåriga döttrar
vardera ett årligt understöd av 100 kronor, intill dess de fyllt 18 år. Motionären
hade styrkt, bland annat, att småskolläraren Petersson hade varit anställd såsom
lärare inom Södra Hestra församling i Jönköpings län under 34 år, då han år
1910 avled.

Motionen avslogs av riksdagen, i andra kammaren dock efter votering, varvid
73 röster tillföllo ett under överläggningen i frågan framställt yrkande, att ett årligt
understöd av 240 kronor måtte åt änkan Petersson beviljas.

Plös Kungl. Ma:jt hade änkan Petersson sedermera, under åberopande av de
vid ärendets behandling i riksdagen till förmån för understöds beviljande anförda
skäl samt med förmälan, att hon vore i saknad av existensmedel, anhållit, att
Kungl. Mfij:t måtte åt henne och hennes omyndiga barn utverka pension med de i
fölberörda motion angivna belopp eller med de belopp, som kunde prövas skäliga.

Infordrat utlåtande i ärendet hade avgivits av Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Jönköpings län, som hört Södra Hestra församling och dess kyrkoherde
samt vederbörande länsman och kronofogde. Församlingen och dess kyrkoherde
samt länsmannen och kronofogden hade tillstyrkt bifall till framställningen. Kungl.
Maj:ts befallningshavande hade förklarat sig allenast kunna vitsorda, att familjen
befunne, sig i behövande omständigheter.

Över ifrågavarande ansökning hade Kungl. Maj:t vidare infordrat underdåniga
utlåtanden bland annat från statskontoret och den av Kungl. Maj:t år 1912 tillsatta
lärarlönenämnden.

Statskontoret hade ansett billigt, med hänsyn till föreliggande ömmande omständigheter.
att något årligt understöd av statsmedel bereddes änkan Petersson.

62 Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

och förordade fördenskull åt henne eu pension av 200 kronor att utgå från allmänna
indragningsstaten.

Med en den 18 december 1915 dagtecknad skrivelse hade lärarlönenämnden
till Kungl. Maj:t överlämnat sitt betänkande angående änke- och pupillpensionering
för viss lärarpersonal. I denna skrivelse hade nämnden omförmält, att den sett sig
föranlåten upptaga till utredning även frågan om småskollärarpersonalens änkeoch
pupillpensionering samt att betänkandet utgjorde jämväl nämndens yttrande
rörande änkan Peterssons ansökning. Nämndens utredning hade utmynnat i ett
förslag till författning angående pensionering av änkor och barn efter avlidna småskollärare.

Detta förslag innebure väsentligen, att delaktighet av den ifrågasatta pensionsrätten
skulle, utan särskilda avgifter, tillkomma icke blott änka och barn efter
manlig lärare utan även barn efter lärarinna, som vore änka. Änkepensionerna
skulle utgå med 30 procent av den för den avlidne läraren lagstadgade kontanta
avlöningen i högsta lönegraden, men i övrigt efter samma grunder, som gällde för
folkskollärarnas änke- och pupillkassa.

Yttranden över nämndens betänkande hade på grund av remiss avgivits av
liera myndigheter, bland andra folkskolöverstyrelsen, som i sitt utlåtande den 30
november 1916 starkt betonat ifrågavarande pensionerings behövlighet och framhållit
som lämplig en provisorisk lösning, som icke föregrepe ett framtida definitivt
ordnande av frågan.

Statskontor^ hade i yttrande över betänkandet framhållit, att den föreliggande
frågan borde definitivt lösas först i samband med prövning av lärarlönenämndens
förslag till fullständig löne- och pensionsreglering för småskollärare. 1
de säkerligen icke många fall, vilka, innan frågan finge sitt definitiva avgörande,
kunde påkalla understöd från det allmännas sida till efterlevande efter avliden
delägare i småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, hade det synts statskontoret,
att särskild framställning lämpligen borde göras vid varje tillfälle.

Föredragande departementschefen gav därefter uttryck åt sin uppfattning,
att lösningen av frågan om änke- och pupillpensionering för småskollärarpersonalen
i dess helhet borde tills vidare anstå och att änkan Peterssons föreliggande ansökning
borde prövas för sig, liksom även andra framställningar av liknande natur,
intill dess nämnda fråga fått sin definitiva lösning.

Rörande då förevarande ansökning anfördes, bland annat, att änkan Peterssons
båda barn, för vilka understöd år 1911 ifrågasatts, överskridit 18 års ålder
och att understöd för dem dåmera icke borde ifrågakomma, men att understöd
däremot torde tilldelas änkan Petersson, som styrkt sig fortfarande leva ogift och
befinna sig i behövande omständigheter.

För det föreliggande fallet syntes lämpligast att, oberoende av då utgående
eller föreslagen avlöning för småskollärarpersonalen, söka finna ett understödsbelopp,
som kunde anses något så när motsvara understödets ändamål. Detta belopp syntes
lämpligen kunna bestämmas till 300 kronor och bolde i sin helhet utgå från allmänna
indragningsstaten samt tillkomma änkan Petersson från och med den 1
januari 1917 under hennes återstående livstid, så länge hon förbleve ogift.

Riksdagen, som i samband med ovannämnda proposition förehaft till behandling

Banko utskottets utlåtande Ne ö5.

wi i ärendet väckt, motion, ansåg, i likhet med Kung!. Maj:l, utt frågan om änkeoch
pupillpensioneringen för smiUkollärpersonalen i dess helhet herde lösas i dess
naturliga sammanhang med det väntade förslaget till fullständig lönn- och pensionsreglering
för småskollärare ocli att frågan om understöd åt änkan Petersson bolde
bedömas fristående. Därvid fann riksdagen, som icke genom silf beslut ville anses
hava förgripit det slutliga resultatet av utredningen rörande frågan om pensionering
av småskollärares efterlevande, att understöd till änkan Petersson borde utgå med
något högre belopp, än vad Kung], Maj it föreslagit, och bestämde understödet till
400 kronor årligen.

Jag’ övergår härefter till de nu föreliggande ansökningarna.

Av dessa ansökningar jämte vid de-amnia fogade intyg och övriga
handlingar inhämtas följande uppgifter beträdande de sökande:

Kristina Katarina Andersson, född Wennberg, är änka efter småskolläraren
Anders Andersson, är 67 år gammal samt lever ogift. Anders Andersson, rom
under 37 år, väl vitsordad, tjänstgjort vid mindre folkskola i Öster Lövsta församling,
erhöil avsked med utgången av år 1905 med rätt till helt understöd från
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstait samt avled år 1914. Av skoldistriktet
åtnjuter änkan Andersson ett årligt understöd av 150 kronor jämte bostad,
dock utan vedbrand. Enligt intyg av kommunalnämndens ordförande har hon i
övrigt ingen fast inkomst och ej heller någon förmögenhet, vilket ock vitsordats
av vederbörande länsman och kronofogde.

Amanda Ma''dna Blumkrist, född Fredlund, är änka efter småskolläraren
•Johan Blomkvist, är 53 år samt lever ogift. John Blomkvist hade vid sin död år
1916 tjänstgjort mer än 35 år såsom småskollärare i Hinneryds församling, vilken
tjänstgöring väl vitsordats av såväl vederbörande skolråds ordförande som folkskol
inspektör. Med sin efterlevande maka hade Blomkvist fem barn, av vilka sonen
Patrik Robert Verner, född den 27 november 1900, ännu är minderårig. Med avseende
å stärbhusets ställning bär vederbörande kronofogde meddelat, att enligt bouppteckning,
upprättad den 27 juni 1916, boet visade en behållning av 940 kronor
98 öre. Enligt intyg av vederbörande kyrkoherde äro de äldre barnen klena och
sjukliga och synas icke nämnvärt kunna bidraga till familjens underhåll, varför
densamma befinner sig i mycket torftiga omständigheter.

Ännu Ekman, född Jansdotter, är änka efter småskolläraren Hans Ekman,
är 64 år gammal samt lever ogift. Hans Ekman, som i nämnda egenskap tjänstgjort
i Envikens församling omkring 21 år, avled år 1904. Sedan mannens frånfälle
har änkan måst försörja sig själv men är nu enligt intyg av vederbörande kyrkoherde
och kommunalnämndsordförande på grund av sin ålder och till följd av genom
olycksfall försvagad hälsa oförmögen härtill samt, då hon saknar tillräckliga medel
för sin utkomst, beroende av andra.

Margta Ögren, född Sjölander, är änka .efter småskolläraren Johan Adolf
Ogren, är 34 år samt lever ogift. Johan Adolf Ögren, som tjänstgjort såsom lärare
vid mindre folkskola i Hamrånge församling under 11 år, avled är 1911. Med sin
efterlevande maka hade han fyra barn, samtliga ännu minderåriga, nämligen sonen
Adolf Einar, född den 13 augusti 19 5, sonen Gösta Emanuel, född den 9 november
1906, dottern Tea Helena, född den 23 mars 1909 och sonen Johan Adolf, född den
14 januari 1911. Skolrådet i ovannämnda församling har lämnat »sitt varmaste

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

förord till ansökningen med betygande, att änkefru ögren är i största behov av
det understöd, henne sålunda kan varda förunnat».

Gi-rtrad Hengtsson, född Hansson, är änka efter småskolläraren Anders
Bengtsson, är 70 år samt lever ogift. Anders Bengtsson, som tjänstgjort såsom
småskollärare i Hofterups församling under 35 år, avled år 1911. Enligt intyg av
församlingens kyrkoherde åtnjuter änkan Bengtsson icke något understöd vare
sig av någon änkekassa eller av kommunen samt är medellös.

Josi fina Karolina Johansson, född Kristiansdotter, är änka efter småskolläraren
Andreas Johansson, är 66 år samt lever ogift. Andreas Johansson, som väl vitsordad
tjänstgjort såsom småskollärare i Torsby församling under 19 år, avled år
1917. Med sin efterlevande maka hade han fyra barn, två söner och två döttrar,
vilka samtliga överskridit 18 års ålder. Enligt ansökningen bifogat intyg befinner
sig änkan Johansson i särdeles behövande omständigheter, och äro de två döttrarna,
av vilka den ena är sjuklig, oförsörjda.

Karolina Asklöf, född Eriksdotter, är änka efter småskolläraren Karl Birgerson
Asklöf, är 79 år gammal samt lever ogift. Karl Birgerson Asklöf, som tjänstgjort
såsom småskollärare i Frödinge församling under 29 år, erhöll avsked med
utgången av år 1901 med rätt till understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
samt avled år 1910. Änkan Asklöf är utfattig. Hon är bosatt
hos en son, vilken visserligen är ägare av en mindre hemmansde! inom Frödinge
församling men dock befinner sig i små omständigheter. Från sina fyra övriga
barn kan hon icke erhålla någon hjälp.

På grund av remiss hava utlåtanden avgivits 1) rörande Kristina
Karolina Anderssons ansökning den 27 december 1917 av Kungl. Maj:ts
befallningshavande i Uppsala län, som hört vederbörande kronofogde
och länsman, 2) beträffande Amanda Matilda Blomkvists ansökning den
22 september 1917 av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kronobergs
län, som hört vederbörande folkskolinspektör och inhämtat vissa uppgifter
av kronofogden i ort*m samt pensionsnämndens ordförande i Hinneryds
socken, 3) angående Anna Ekmans ansökning den 14 december
1917 av Kungl. Älaj ts befallningshavande i Kopparbergs län, som hört
vederbörande folkskolinspektör, 4) i fråga om Margta Ögrens ansökning
den 30 oktober 1917 av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gävleborgs
län, som hört vederbörande folkskolinspektör, 5) i fråga om Gertrud
Bengtssons ansökning den 21 januari 1918 av Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Malmöhus län, 6) med avseende på Josefina Karolina Johanssons
ansökning den 31 december 1917 av Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Göteborgs och Bohus län, som hört vederbörande länsman,
7) angående Karolina Asklöfs ansökning den 2 mars 1918 av Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Kalmar län, som hört vederbörande folkskolinspektör.
Samtliga de hörda myndigheterna hava tillstyrkt bifall
till respektive ansökningar utom Kungl. Maj:ts befallningshavande i
Malmöhus län, som AÖsserligen funnit Gertrud Bengtssons behov av

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

understöd vara till fullo styrkt men ifrågasatt, huruvida detta förhållande
borde utgöra tillräcklig anledning för staten att bliva understödsgivare
och om icke kommunen snarare borde träda emellan.

Vidare har folkskolöverstyrelsen den 24 januari 1918 avgivit infordrat
utlåtande över de sex förstnämnda ansökningarna och den 7
mars 1918 över den sjunde. Med hänvisning till vad som förekommit
vid behandlingen av änkan Thilda Peterssons ansökning om understöd
hemställer överstyrelsen om förslag till riksdagen angående ett årligt
understöd av 400 kronor åt en var av förutnämnda småskoliäraränkor
samt en förhöjning av detta understöd med 50 procent för eu var av
sagda änkor, som styrker sig äga försörjningsplikt mot ett eller flera
egna barn, som ej fyllt 18 år. Beträffande understödet åt dem av
sökandena, som hava egna barn under 18 års ålder, yttrar överstyrelsen:

Av de änkor, vilkas ansökningar om understöd nu föreligga, hava Amanda
Matilda Blomkvist och Margta Ögren styrkt sig äga försörjningsplikt mot egna barn,
som ännu ej uppnått 18 års ålder. Såsom folkskolöverstyrelsen i sitt förut nämnda
utlåtande den 80 november 1916 framhållit, synes det överstyrelsen rimligt, att änka,
som har oförsörjda barn att underhålla, tillerkännes högre understöd än änka, som
har att sörja allenast för sig själv. Då något förslag från Kungl. Maj:ts sida eller
något beslut av riksdagen i fråga om understöd för minderåriga barn efter småskollärare
hittills icke förekommit, torde det vara lämpligast att — såsom skett
vid bestämmande av understödsbeloppet åt änkan Thilda Petersson — söka finna
ett belopp, som kan anses något så när motsvara understödets ändamål, utan att
det slutliga resultatet av utredningen angående småskollärarpersonalens familjepensionering
därigenom må anses hava föregripits.

I det avseende, varom här är fråga, torde böra beaktas bestämmelserna i
reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Nämnda reglemente föreskriver,
att pension för delägares änka med ett eller flera barn, som ej fyllt 18 år,
förhöjes med halvparten eller med 50 procent. Det synes överstyrelsen skäligt, att
även änka efter småskollärare med barn under fyllda 18 år tillerkännes ett årligt
understöd, som med 50 procent överstiger det belopp, som skulle hava beviljats
henne, därest hon icke haft försörjningsplikt mot egna minderåriga barn.

Slutligen har direktionen över småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
den 15 mars 1918 avgivit infordrat utlåtande över
samtliga ifrågavarande ansökningar och därvid anfört bland annat:

Beträffande nu föreliggande ärende får direktionen vitsorda, att en var av
småskollärarna Anders Andersson i Oster-Lövsta, Anders Bengtsson i Hofterup och
Karl Birgerson Asklöf i Frödinge vid sitt frånfälle var i åtnjutande av helt understöd
från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt med 200 kronor för dem
var. Småskollärarna John Blomkvist i Iiinneryd, Hans Ekman i Enviken, Johan
Adolf Ögren i Hamrånge och Andreas Johansson i Torsby avledo däremot under
tjänstanställning, alla, med undantag av Blomkvist, efter kortare tids tjänstgöring
än 30 år.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 45 käft. (Nr 55.)

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Vad understödsfrågan angår får direktionen förklara sig finna billigt, att åt
ifrågavarande änkor beredes något understöd. Beträffande beloppet av detta understöd
synes det ligga nära till hands att erinra om det förhållande, att för folkskolläraränkor,
vilkas pensioner från folkskollärarnas änke- och pupillkassa understiga
300 kronor, genom statens mellankomst beretts möjlighet att erhålla understöd
till sådant belopp, att understödet jämte pensionen tillsammans uppgår till 300
kronor. Det torde med hänsyn härtill saknas anledning att för småskolläraränkor
ifrågasätta understöd till belopp överstigande 300 kronor. Den omständigheten, att
1917 års riksdag i ett särskilt fall tilldelat en småskolläraränka ett högre understöd,
lär för övrigt så mycket mindre få anses bindande för framtida fall, som riksdagen
därvid uttryckligen förklarat sig icke hava velat genom sitt beslut anses
hava föregripit det slutliga resultatet av pågående utredning rörande frågan om
pensionering av småskollärares efterlevande. Det torde ock i detta sammanhang
förtjäna omnämnas, hurusom 1917 års riksdag i anledning av väckt motion (11:36)
tilldelat en folkskolläraränka Rama Nilsson, vilkens man ej varit delägare i änkeoch
pupillkassan, en årlig pension från allmänna indragningsstaten å allenast 200
kronor. Däremot är från direktionens sida intet att erinra mot det i ärendet framställda
förslag, att understöd tilldelas efter de i gällande reglemente för folkskollärarnas
änke- och pupillkassa stadgade grunder och alltså, därest och så länge
jämte änka leva ett eller flera barn i ålder under 18 år, i sådant fall höjes med
halvparten eller 50 procent av ensam änkas understöd.

Departements chefen.

Såväl Kungi. Maj:t som riksdagen hava funnit frågan om småskolekårens
änke- och pupilipensionering icke böra i sin helhet upptagas
till prövning förrän i samband med frågan om en definitiv löneoch
pensionsreglering för nämnda kår. I det vid statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag fogade utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden
den 14 januari 1918, punkten 177, uttalade jag en förhoppning,
att proposition skulle kunna avlåtas till årets riksdag angående ny löneoch
pensionsreglering för, bland andra, småskolans lärarpersonal, vilken
förhoppning infriats genom det beslut, Kungl. Maj:t nyss fattat i detta
avseende. Frågan om änke- och pupilipensionering för nämnda lärarpersonal
föreligger däremot icke i det skick, att den kan på samma
gång föreläggas riksdagen. Under sådana omständigheter synes mig de
nu föreliggande ansökningarna böra behandlas på samma sätt som änkan
Thilda Peterssons ansökning under år 1917.

Jag anser således, att framställning bör göras till riksdagen om
ett årligt understöd från allmänna indragningsstaten till var och en av
de i det föregående omförmäida småskolläraränkor, som nu anhållit om
sådant. Med hänsyn till vad direktionen över småskollärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt anfört anser jag mig icke — detta framför
allt till förekommande av att en framtida pensionsreglering föregripes —
böra ifrågasätta högre understöd än 300 kronor för var och en av

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

ifrågavarande änkor. I likhet med folk skolöverstyrelsen anser jag dock
med billighet överensstämmande, att de av sökandena, som hava att
försörja egna äkta barn under 18 års ålder, erhålla en förhöjning av
understödet med 50 procent. Därav synes ock böra följa, att för deri
händelse någon av sistnämnda sökande skulle avlida utan att hava trätt
i nytt gifte och efterlämna äkta barn under 18 års ålder, understöd
må utgå till barnen tills de fjdlt 18 år, därvid de grunder, som i dylikt
fall gälla beträffande barn efter avliden änka, som tillhört folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, lämpligen torde böra tillämpas. Understödet
skulle då bliva åt 1 barn 150 kronor, åt 2 barn 800 kronor
samt åt 3 eller liera barn 450 kronor. Understödet torde böra utgå från
och med den 1 januari 1918.»

I detta sammanhang har utskottet vidare till behandling förehaft
eu inom andra kammaren av herr Magnusson i Tumhult väckt motion,
nr 42, däri hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att småskolläraren
Johan Blomqvists änka Amanda Mathilda Blomqvist, född Fredlund, må
från och med den 1 januari 1918 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver ogift, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av 300 kronor.»

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Småskolläraren Johan Blomqvist i Hinneryds församling av Kronobergs län
avled den 11 juni 1916 efter att under 35 år hava på ett oförvitligt sätt skött
småskolläraretjänst därstädes och efterlämnande sin år 1864 födda hustru jämte
fem barn. Barnen äro visserligen icke minderåriga, men två av dem äro sjukliga
så att de ej kunna försörja sig själva, än mindre hjälpa sin moder.

Då bemälde småskollärares änka Amanda Mathilda Blomqvist, född Fredlund,
är, såsom av bilagde intyg styrkes, i fattiga omständigheter, vågar jag anhålla, att
riksdagen måtte behjärta hennes nödställda belägenhet och bevilja henne ett årligt
understöd.

Till ytterligare stöd för denna min framställning ber jag få åberopa Kungl.
Maj:ts proposition nr 270 till nästlidet års riksdag jämte riksdagens i anledning
härav fattade beslut.»

Beträffande i motionen åberopade bilagor får utskottet hänvisa till
motionen.

På anmodan av statskontoret har direktionen över folkskollärarnas
pensionsinrättning avgivit yttrande i ärendet och tillåter sig utskottet
att beträffande såväl detta som statskontorets utlåtande hänvisa till
punkt 29 här nedan.

Utskottet har slutligen i samband med dessa frågor till behandling
törehatt en inom andra kammaren av herr Berggren väckt motion, nr 386,

Angående
pension åt
aflid-ie tmås

J. Blomjvlsts

än a Amanda

Ma f bilda

Blomqvist.

Motion 11:
383.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

TJtskottet.

vari motionären — efter att hava återgivit innehållet av Knngl. Maj:ts
i propositionen nr 243 framställda förslag — vidare anfört följande:

»Såsom framgår av det till Kungl. Maj:ts proposition fogade protokollet över
ecklesiastikärenden, har denna framställning till riksdagen föranletts av inkomna ansökningar
från sm åskollär ar änkorna i fråga.

Givet är det emellertid, att det finnes andra småskollärareänkor, som befinna
sig i samma nödläge som de sex i Kungl. Maj:ts proposition uppräknade, och som
därför i likhet med dessa böra komma i åtnjutande av dylikt understöd, fast de på
grund av bristande kännedom om denna utväg ej inkommit med ansökan därom.
Till belysande av detta förhållande närslutes intyg som jämte handskrivelse i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition kommit mig tillhanda från den valkrets jag
representerar.

Rättvisa och billighet synas kräva, att jämväl dessa småskolläraränkor,
därest de därom göra framställning, komma i åtnjutande av understöd enligt samma
grunder, som angivits i Kungl. Maj:ts förslag.

Några för statskassan synnerligen betungande utgifter torde ett sådant medgivande
ej medföra, då antalet småskolläraränkor på grund av den manliga småskollärarkårens
fåtalighet är ytterst ringa.

I anledning av detta förhållande synes det ock. som skulle riksdagen kunna
utan tvekan lägga i Kungl. Maj:ts hand att efter vederbörande myndigheters hörande
i varje särskilt fall pröva de ansökningar, som i detta avseende möjligen inkomma.

På grund av vad sålunda anförts, får jag härigenom hemställa, att riksdagen
måtte, enligt de grunder Kungl. Maj:t i här åberopade proposition föreslagit, bevilja
understöd — förutom till de i propositionen uppräknade sex småskollärareänkorna —
jämväl till övriga småskolläraränkor, som därom inkomma med ansökan, samt uppdraga
åt Kungl. Maj:t att efter vederbörande myndigheters hörande pröva ansökningarna
i fråga.»

Beträffande i motionen åberopade intyg får utskottet hänvisa till
motionen.

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl och under åberopande
av 1917 års riksdags i samma protokoll jämväl omförmälda beslut om
understöd åt änkan Thilda Petterson finner utskottet sig böra tillstyrka
bifall till Kungl. Maj:ts framställning. Den av herr Magnusson i detta
ämne väckta motionen torde vid sådant förhållande få anses vara besvarad.

Beträffande åter det i motionen II: 386 framställda förslaget om
beviljande av understöd jämväl till övriga småskolläraränkor, som därom
göra ansökning, har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till
detsamma, då utredning saknas såväl angående antalet dylika änkor
som ock rörande de kostnader, vilka vid bifall till motionen skulle
åsamkas statsverket.

Utskottet hemställer,

Bankoutskottets utlåtande Nr 55. ti!)

a) dels att eu var av småskolläraränkorna Kristiua
Katarina Andersson i öster-Lövsta församling, Amanda
Matilda Blomkvist i Hinneryds församling, Anna Ekman
i Envikens församling, Margta Ögren i Hamrånge församling,
Gertrud Bengtsson i Hofterups församling,
Josefina Karolina Johansson i Torsby församling och
Karolina Asklöf i Frödinge församling må från och
med den 1 januari 1918 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å
allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av trehundra kronor,

d> Js att understödet må, under i övrigt enahanda
villkor, förhöjas med 50 procent för eu var av ifrågavarande
änkor, som styrker sig äga försörjningsplikt
mot ett eller flera egna äkta barn, som icke fyllt 18 år,

dels ock att, för den händelse någon av sistnämnda
änkor skulle avlida utan att hava trätt i nytt
gifte och vid sitt frånfälle efterlämna äkta barn, som
icke uppnått 18 års ålder, understöd må utgå åt barnen,
tills de fyllt 18 år, med belopp av 150 kronor för ett,
300 kronor för två samt 450 kronor för tre eller
flera barn;

b) att den av herr Magnusson i Törnhult väckta
motionen 11:42 må anses besvarad genom vad utskottet
under a) här ovan hemställt samt

c) att förevarande motion II: 386 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

27:o) I en inom första kammaren av herr Johannes Åkesson väckt
motion, nr 47, har hemställts, »att riksdagen ville besluta, att, i enlighet
med grunderna i Kungl. Majrts reglemente den 15 oktober 1875 för
folkskollärarnas änke- och pupillkassa och på därstädes stadgade villkor,
en årlig pension av 300 kronor må från och med den 1 januari
1918 å allmänna indragning>staten utgå till avlidne småskollärare Per
Hansson Sjölins änka Hanna Sjölin.''»

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Såsom av bifogade intyg framgår, avled i Ostra Yemmerlöf församling år
1913 småskollärare Per Hansson Sjölin efter att innehaft lärarbefattning sedan år
1873 eller 40 år. Sjölin har sålunda varit lärare i Näs småskola år 1873, innehaft
lärarebefattning i Y. Karaby norra fortsättningsskola under 2 år, i Ottarps försam -

Angående
pension åt avi.
småskol äraren
P. H.
Sjölins änka
Hanna Sjölin.

Bankout,sköttels utlåtande Nr 55.

Utskottet.

Angående
understöd åt
vissa folkskollärarä
likör.

lings ersättningsskola 2 år, samt antagits till lärare i Östraby församlings mindre
folkskola år 1883 och sedan den 1 nov. 1892 till sin död varit anställd vid Grönhults
mindre folkskola i Ö. Yemmerlöfs församling.

Under hela sin läraretid har han väl vitsordats för nitiskt och förtjänstfullt
arbete men har icke varit berättigad att ingå i folkskollärarnas änke- och pupillkassa,
då han ej avlagt folkskollärareexamen och ej heller sökt dispens för densamma,
varför beklagligt nog hans efterlevande änka icke kan erhålla pension.

De små inkomster, som Sjölin under sin läraretid haft, torde också helt och
hållet'' åtgått till underhåll av familjen, som bestod av hustru och 8 barn.

Riksdagen har vid flera liknande tillfällen trätt hjälpande emellan, och vill
jag i sådant hänseende hänvisa till beslut vid 1915 års riksdag i anledning av
motion I: 25 och bankoutskottets utlåtande nr 20, punkt 14, samt år 1917 motion
11:36 och samma utskotts utlåtande nr 36, punkt 28.»

Beträffande vid motionen fogade bilagor får utskottet hänvisa till
motionen.

Med hänvisning till vad utskottet här ovan under punkt 26 anfört
med anledning av Kungl. Maj:ts framställning i propositionen nr
243 angående understöd åt småskolläraräukan Andersson m. fl. anser
sig utskottet böra tillstyrka motionärens förslag om ett understödsbelopp
av 300 kronor om året att utgå från och med den 1 januari 1918.
Enligt vad ett vid motionen fogat bouppteckningsinstrument utvisar,
har änkan Sjölin icke några barn under 18 års ålder att försörja.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
I: 47, må medgiva, att avlidne småskollåraren Per
Hansson Sjölins änka Hanna Sjölin, född Nordström,
må från och med den 1 januari 1918 under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett
årligt imderstöd av trehundra kronor.

28:o) I en till riksdagen den 26 april 1918 avlåten proposition,
nr 352, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att envar av folkskolläraränkorna Märta
Fredrika Sundblad i Göteborgs Vasa-församling, Charlotta Jansson

Bankoutskottets utlåtande Nr 55

Misterhults församling, Kina Andersson i Degeberga församling, Maria
Lindholm i Sventorps församling, Ingå Modem i Åsenhöga församling
och Ingå Helena koriander i Norra Fågelas församling må under sin
återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 300 kronor,
att utgå till Charlotta Jansson från och med den 1 februari 1918 och
till de övriga från och med den 1 januari 1918.

Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:

311 särskilda skrivelser till Kung!. Maj:t hava folkskolläraränkorna
Märta Fredrika Sundblad i Göteborgs Vasa-församling, Charlotta Jansson
i Misterhults försumlig, Elna Andersson i Degeberga församling, Maria
Lindholm i Sventorps församling, Ingå Modéen i Åsenhöga församling
och Ingå Helena Koriander i Norra Fågelås församling anhållit om
understöd.

Innan jag närmare yttrar mig om nämnda ansökningar, anser jag
mig höra erinra om riksdagens beslut år 1917 i ett liknande ärende.

Enligt riksdagens skrivelse den 12 juni 1917 angående regleringen
av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen
till pensions- och mdragnmgsstaterna, medgav riksdagen, i anledning av
en inom riksdagen väckt motion, att i enlighet med grunderna i Kung!.
Maj:ts reglemente den 15 oktober 1875 för folkskollärarnas änke- och
pupillkassa och på därstädes stadgade villkor en årlig pension av 300
kronor finge från och med den 1 januari 1917 å allmänna indragningsstaten
utgå till folkskolläraren Nils Nilssons i Vik änka Karna Nilsson.

.Riksdagen anförde därvid bland annat:

Såsom av utredningen i ärendet framgår, har Nilsson visserligen
icke begagnat sig av det tillfälle, som varit. honom liksom övriga samtida
folkskollärare berett, att genom inträde i folkskollärarnas änke- och
pupillkassa sörja för änkans underhåll och därtill erhålla bidrag av statsmedel.
Enligt riksdagens mening tala emellertid styrka billighetsskäl
för att staten i detta fall träder hjälpande emellan, och har riksdagen
därför ansett sig böra bevilja pension åt änkan Nilsson. Beträffande
beloppet må först erinras, att, såsom också direktionen över folkskollärarnas.
pensionsinrättning i avgivet yttrande framhåller, om Nilsson
inträtt i kassan, hans änka skulle från den 1 april 1914 hava kommit
i åtnjutande av en årlig pension från kassan till belopp av 150 kronor.

I detta sammanhang ma vidare erinras, hurusom förlidet års riksdag, i
anledning av enskJd motionärs framställning, beviljade ett förslagsanslag
å 65,000 kronor att från och med den 1 januari 1917 utgå till
sådana behövande folkskolläraränkor med eller utan barn, vilka från

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

folkskollärarnas änke- och pupillkassa åtnjöte lägre pension än 300
kronor, och med sådant belopp, att pensionen och understödet för envar
av dem komme att tillsammans utgöra 300 kronor. Den pension å
150 kronor, som under här ovan angivna förutsättning skulle hava tillfallit
änkan Nilsson, hade alltså med tillämpning av sistnämnda grunder
från och med början av innevarande år kommit att utfyllas med understöd
av statsmedel till enahanda belopp. Under sådana förhålland''n har
riksdagen ansett sig böra medgiva, att pensionen för änkan Nilsson
bestämmes till 300 kronor, att utgå på sätt i motionen blivit föreslaget.

Jag övergår härefter till förberörda ansökningar.

Av dessa ansökningar jämte vid desamma fogade intyg och övriga
handlingar inhämtas följande uppgifter beträffande de sökande:

Märta Fredrika Sundblad, född Svensdotter, änka efter folkskolläraren Per
Gustaf Sundblad, är 63 år samt lever ogift. Per Gustaf Sundblad, som under 31 år
tjänstgjort såsom folkskollärare i Vinköls församling, erhöll avsked från och med
den 1 juni 1891 med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning samt avled år
1914. Från fattigvården i Göteborg, där änkan Sundblad nu är bosatt, åtnjuter
hon ett månatligt understöd såsom bidrag till sin försörjning. Enligt intyg av vederbörande
pastor befinner hon sig i behövande omständigheter.

Charlotta Jansson, född Kjöhl, änka efter folkskolläraren Johan Gustaf Jansson,
är 78 år samt lever ogift. Mannen som under 38 år tjänstgjort som folkskollärare
inom Misterhults skoldistrikt, erhöll avsked med pension år 1901 samt avled i
januari 1918. Enligt intyg av vederbörande kommunalnämndsordförande är änkan
Jansson medellös och kan ej av barn eller andra närstående anförvanter vänta
någon hjälp. Jämlikt företedd bouppteckning uppgick behållningen i boet efter
mannen till 1,001 kronor 10 öre att fördelas mellan änkan och lo makarnas bröstarvingar.

Elna Andersson, änka efter folkskolläraren Ola Andersson, är 83 å,r samt
lever ogift. Ola Andersson som under 33 år tjänstgjort som folkskollärare i Östra
Sönnarslövs församling, erhöll avsked__ med pension år 1888 samt avled år ly09,
allt enligt sökandens egna uppgifter. Änkan saknar annan tillgång än avkastningen
av stärbhusets efter mannen till 1,000 kronor taxerade fastighet.

Maria Lindholm, född Pettersson, änka efter folkskolläraren Erik Lindholm,
är 84 år samt lever ogift. Erik Lindholm som i nämnda egenskap tjänstgjort i
Luttra församling 4 år, i Kungslena församling 3 år och i Tängs församling 24 år,
avgick med pension år 1897 samt avled år 1913. Enligt intyg av kyrkoherden i
Sventorps församling, där änkan Lindholm nu är bosatt, är hon medellös och befinner
sig i behövande omständigheter, varför hennes ansökning om understöd från
det allmänna synes kyrkoherden väl grundad.

Inga Modéen, född Andersdotter, änka efter folkskolläraren Johannes Modéen,
är 89 år samt lever ogift. Johannes Modéen, som tjänstgjort som folkskollärare i
i Dannäs församling 9 år och i Åsenhöga församling 16 år, avgick utan pension
från sistnämnda tjänst år 1867, varvid han dock bibehöll organist- och klockartjänst
till sin död år 1902. Enligt intyg av vederbörande vice pastor och kommunalstämmeordförande
åtnjöt Modéen under hela sin tjänstetid som folkskollärare eu

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

årlig lön av 200 kronor. Mannen efterlämnade vid sin död inga tillgångar, varför
änkan därefter för sitt uppehälle varit beroende av vad hennes barn bisträckt henne.
Sagda uppgifter vitsordas även av kommunalstämmans ordförande.

Ingå Helena Koriander, född Svensson, änka efter folkskolläraren Johan
Fredrik Koriander, är 76 år samt lever ogift. Johan Fredrik Koriander, som i
nämnda egenskap tjänstgjort sammanlagt 46 år, därav först i Fröjereds församling
1 år och sedermera i Korra Fågelås församling intill sitt avskedstagande med pension
vid utgången av år 1909, avled år 1917. Enligt intyg av vederbörande kyrkoherde
befinner sig änkan Koriander i medellösa omständigheter.

På grund av remiss liava utlåtanden avgivits angående Märta
Fredrika Sundblads ansökning den 17 november 1917 av dffektionen
över folkskollärarnas pensionsinrättning och den 31 december 1917 av
Kung!. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bobus län samt rörande
Charlotta Janssons ansökning- den 24 april 1918 av direktionen
över folkskollärarnas pensionsinrättning och den 25 april 1918 av statskontoret.

Beträffande de övriga sökandena bar verkställande direktören hos
folkskollärarnas pensionsinrättning Carl Widström den 24 april 1918
avgivit intyg, att ingen av dem kunnat återfinnas i matrikeln över folkskollärarnas
änke- och pnpillkassas peusionstagare.

Slutligen bär folkskoleöverstyrelsen i skrivelse den 24 april 1918
yttrat sig över samtliga ifrågavarande ansökningar.

•Direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning bar i fråga
om änkan Märta Fredrika Sundblad intygat, att hennes man icke varit
delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa samt att, därest han
ägt delaktighet i nämnda kassa, änkan skulle varit berättigad att från
den 1 murs 1914 komma i åtnjutande av en årlig pension från kassan
till belopp av 175 kronor, varjämte direktionen förklarat sig förhindrad
att tillstyrka bifall till ansökningen, såvitt med densamma avsåges, att
pension skulle beredas sökanden från berörda kassa. Däremot har
direktionen erinrat, att pension i liknande fall av riksdagen beviljats
från allmänna indragningsstaten. Beträffande samma änka har Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus län tillstyrkt, att
benne måtte tillerkännas ett tillfälligt understöd.

Vad angår änkan Charlotta Jansson har direktionen över folkskollärarnas
pensionsinrättning anfört:

Sökandens man, numera den 20 januari 1918 avlidne pensionerade förre folkskolläraren
i Misterhults församling Johan Gustaf Jansson, vilken sedan 1902 års
ingång enligt pensionsbrev den 16 november 1901 nr 2,267 åtnjöt årlig pension å
750 kronor från folkskollärarnas pensionsinrättning, var icke delägare i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa. Sökanden är således utesluten från rätt till pension från
bihang till riksdagens ''protokoll 11)18. 8 samt. 45 höft. (Nr 55.) 10

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

denna kassa. Därest emellertid mannen begagnat sig av sin rätt att ingå såsom
delägare i kassan, i vilket fall hans delaktighet skulle hava utgjort samma belopp,
1,000 kronor, som låg till grund för den av honom innehavda tjänstens delaktighet
i pensionsinrättningen, skulle sökanden hava ägt att från den 1 februari 1918 tillträda
en årlig pension från kassan av 25 procent av sagda belopp eller 250 kronor.

Med erinran att 1917 års riksdag i anledning av väckt motion (II: 36) beviljat
en folkskolläraränlca Karna Nilsson, vilkens man ej heller var delägare i
änke- och pupillkassan, en pension å 300 kronor från allmänna indragningsstaten
■ävensom att uti vid 1918 års riksdag väckta motioner (I: 46, I: 70 och II: 72) hemställts
om beredande av pensioner med samma belopp, 300 kronor, å allmänna
indragningsstaten åt ytterligare tre folkskolläraränkor Hanna Nilsson, Amalia
Augusta Mogren och Kristina Larsson, vilka likaledes äro uteslutna från rätt till
pension från änke- pupillkassan, får direktionen beträffande nu förevarande framställning
allenast hänvisa till vad sålunda förut i likartade fall förekommit; varjämte
direktionen vad särskilt angår det i ansökningen begärda beloppet, 400
kronor — får anmärka dels att, därest i ovan antydda fall delaktighet i änke- och
pupillkassan hade förvärvats, pensionen skulle hava utgjorts för Kärna Nilsson och
Hanna Nilsson 150 kronor för vardera samt för en var av änkorna Mogren och
Larsson 250 kronor, dels ock hurusom på senare tid, senast genom kungl. kungörelse
den 11 december 1917, medgivits i behövande levnadsvillkor stadda folkskolläraränkor
med pension understigande 300. kronor att på särskild ansökning erhålla
understöd av därtill anvisat statsanslag till så stort belopp, att pensionen och
understödet tillsammans uppgå till 300 kronor.

Beträffande änkan Charlotta Jansson har statskontoret i sitt förenäranda
utlåtande den 25 april 1918 — under åberopande av 1917 års
riksdagsbeslut om pension å 300 kronor till folkskolläraränkan Karna
Nilsson — hemställt om förslag till riksdagen angående en årlig pension
åt henne å 300 kronor att utgå å allmänna indragningsstaten från
och med den 1 februari 1918, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd.

Folkskoleöverstyrelsen har hemställt om förslag till riksdagen angående
ett årligt understöd av 400 kronor åt en var av ifrågavarande
sex folkskolläraränkor, så länge hon lever ogift, att utgå från och med
den 1 januari 1918 å allmänna indragningsstaten. Till stöd härför har
överstyrelsen anfört:

Vid vissa föregående tillfällen har riksdagen i fall av enahanda art som de
här förevarande trätt hjälpande emellan. I sådant hänseende tillåter sig överstyrelsen
erinra därom, att 1915 års riksdag med bifall till en i ämnet inom riksdagen
väckt motion medgivit, att i enlighet med grunderna i Kungl. Maj:ts reglemente
den 15 oktober 1875 för folkskollärarnas änke- och pupillkassa och på därstädes
stadgade villkor en årlig pension av 338 kronor Unge från och med den 1
januari 1915 å allmänna indragningsstaten utgå till avlidne folkskolläraren Jöns
Holms efterlevande änka Maria Holm, samt att 1917 års riksdag, likaledes i anledning
av en inom riksdagen väckt motion, beslöt medgiva, att i enlighet med ovan -

Iki inkoutskottets utlåtande Nr Hå.

berörda grunder och villkor en årlig pension av 300 kronor linge från och med
den 1 januari 1917 å allmänna indragningsstaten utgå till folkskolläraren Nils
Nilssons i Vik änka Karna Nilsson.

Enligt överstyrelsens mening synes jämväl i de nu förevarande fallen starka
billighetsskäl tala för att understöd å allmänna indragningsstaten beredes en var
av de sökande. Med hänsyn till den långa tid av mer än 40 år, som numera förflutit,
sedan inträdet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa blev obligatorisk för
därefter antagna folkskollärare, torde några mera vittgående konsekvenser av ett
beslut om understöd av statsmedel till ovanberörda sökande icke vara att befara.
De upplysningar, som överstyrelsen vunnit i samband med den omfattande prövning
av ansökningar om understöd av olika art, som överstyrelsen haft att under de
senare åren verkställa, styrker överstyrelsen i denna förmodan. Beträffande beloppet
av de ifrågasatta understöden får överstyrelsen erinra därom, att 1917 års
riksdag tillerkänt småskolläraränkan Thilda Petersson ett årligt understöd av 400
kronor ävensom att överstyrelsen i underdåndig skrivelse den 24 januari 1918 med
hänvisning till riksdagens ifrågavarande beslut hemställt om avlåtande av framställning
till riksdagen rörande beredande av ett årligt understöd av 400 kronor åt
vissa småskolläraränkor med en förhöjning av 50 procent för en var av ifrågavarande
änkor, som styrkte sig äga försörjningsplikt mot ett eller flera egna barn,
som ej fyllt 18 år. Då understöden till de nu förevarande sökandena lämpligen
icke lära kunna sättas till lägre belopp än det för nyssberörda småskolläraränkor
föreslagna beloppet, och då samtliga de sökande icke synas hava någon försörjningsplikt,
får överstyrelsen uttala sig för att understöden till ifrågavarande folkskolläraränkor
må bestämmas till 400 kronor årligen för en var av dem.

Av det föregående framgår, att ingen av de ifrågavarande folkskolläraränkornas
män ägt delaktighet i folkskollärarnas änke- och
pupillkassa. Anledningen härtill torde visserligen delvis kunna sägas
bero på oförstånd från vederbörande lärares sida, men den lär i väsentlig
mån hava bestått i oförmåga att med den knappa avlöningen komma
ut med avgifterna till änke- och pupillkassan, i synnerhet då många
barn funnits att uppfostra. Av ansökningshandlingarna finner man,
att en av de lärare, varom här är fråga, haft 6, en 8, två 9 och en
16 barn. En av sökandena faster också uppmärksamheten på familjens
bekymmersamma ställning. I sin ansökning yttrar hon härom, att hon
och hennes man på grund av tryckta ekonomiska förhållanden ej ansett
rådligt att söka delaktighet i änkekassan vid dennas bildande, enär
detta varit förenat med efter deras förhållanden stora utgifter.

Såsom förut nämnts, har riksdagen tidigare av billighetsskäl beviljat
understöd åt folkskolläraränkor, vilkas män icke varit delaktiga i
folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Samma skäl föreligga för beviljande
av understöd åt nu ifrågavarande änkor. Jag anser därför,
att framställning i sådant hänseende bör göras hos riksdagen.

Folkskolöverstyrelsen har föreslagit, att det årliga beloppet för

Departements chefen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

JJtskottet.

Angående
pension åt avi.
folk kolläraren
N. Nilssons
änka
Hanna Nilsson.

sagda understöd skulle bestämmas till 400 kronor. Med hänsyn till
vad statskontoret anfört och i betraktande därav, att riksdagen år 1917
bestämde det årliga understödet åt folkskolläraränkan Kärna Nilsson till
300 kronor, torde understödet åt en var av nu ifrågavarande änkor
böra sättas till samma belopp eller 300 kronor. Berörda understöd
torde böra utgå å allmänna indragningsstaten, understödet till änkan
Charlotta Jansson från och med den 1 februari 1918 och de övriga
understöden från och med den 1 januari 1918.

Såsom i statsrådsprotokollet erinras, har riksdagen tillförne av
billighetsskäl beviljat understöd åt folkskolläraränkor, vilkas män icke
varit delaktiga i folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Åven i nu
förevarande fall föreligga samma skäl för beviljande av dylika understöd
och utskottet har därför med åberopande jämväl av förlidet års
riksdags beslut om understöd av 300 kronor åt änkan Nilsson funnit
sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen med bifall till Kungl. Map.ts förevarande
proposition, må medgiva, att en var av folkskolläraränkorna
Märta Fredrika Sundblad i Göteborgs
Va^a-församling, Charlotta Jansson i Misterhults församling,
Elna Andersson i Degeberga församling,
Mana Lindholm i Sventorps församling, Ingå Modéen
i Åsen höga församling och Inga Helena Norlander i
.Norra Fågelås församling må under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av trehundra kronor, att utgå till Charlotta
Jansson från och med den 1 februari 1918 och till
de övriga från och med den 1 januari 1918.

29:o) I eu inom första kammaren av herr Johannes Åkesson väckt
motion, nr 46, har hemställts, »att riksdagen ville besluta, att, i enlighet
med grunderna i Kung]. Maj.ts reglemente den 15 oktober 1875
för folkskollärarnas änke- och pupillkassa och på därstädes stadgade
villkor, en årlig pension av trehundra kronor må från och med den 1
januari 1918 å allmänna iadragningsstaten utgå till avlidne folkskollärare
Nils Nilssons efterlevande änka Hanna Nilsson.»

Il ankautskottets utlåtande Nr 55.

Till stöd för berörda hemställan har motionären anfört följande:

»År 1916 avled i Simrishamn folkskollärare Nils Nilsson efter att hava varit
anställd i folkskolans tjänst från år 1856 till 1897 eller 41 år, då han erhöll pension.
Nilsson, som efterlämnar åldrig änka, har varit gift tvenne gånger och i
äktenskap haft 10 barn att uppfostra. Det torde därför lätt vara förklarligt, varför
Nilsson icke under sin levnad ingått i folkskollärarnas änke- och pupillkassa.
Lönen har fullt och helt åtgått til! underhåll av familjen.

Emellertid har hans efterlevande änka på grund av mannens försumlighet
icke kunnat erhålla någon pension i annan form än det lilla understöd, som
genom lagen om allmän pensionsförsäkring tilldelats henne eller 70 kronor och 80
öre för är.

Riksdagen har vid föregående liknande fall trätt hjälpande emellan och vill
jag i sådant hänseende hänvisa till beslut vid 1915 års riksdag i anledning av
motion I: 25 och bankoutskottets utlåtande nr 20, punkt 14, samt år 1917 motion
II: 36 och samma utskotts utlåtande nr 36, punkt 28.»

På anmodan av statskontoret har direktionen över folkskollärarnas
pensionsinrättning i avgivet yttrande angående pension åt ej mindre
folkskolläraränkan Hanna Nilsson än äveu de under punkterna 26 och
27 här ovan samt 3<> och 31 här nedan omförmälda änkor efter folkoch
småskollärare anfört följande:

»Beträffande i förevarande motioner avsedda folkskolläraränkor får direktionen
till en början vitsorda, att av deras män ingen varit delägare i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, och att således dessa änkor äro uteslutna från rätt till pension
från kassan.

Den i Johannes Åkessons motion (I: 46) avsedda folkskolläraränkan Hanna
Nilsson skulle, med hänsyn därtill att hennes mans delaktighet i folkskollärarnas
pensionsinrättning utgjorde 600 kronor, vilket belopp skulle hava legat till grund
för delaktighet jämväl i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, om sådan delaktighet
förvärvats, under sådan förutsättning hava erhållit pension från änke- och pupillkassan
25 procent av nämnda belopp eller 150 kronor, att utgå, då mannen dog
den 30 december 1916, från 1917 års ingång.

I Elof Ljunggrens motion (1:70) omförmälda folkskolläraränkan Amalia
Augusta Mogren, vilkens man avled den 14 november 1916, skulle under enahanda
förutsättning hava erhållit pension med 250 kronor, utgörande 25 procent av ett
delaktighetsbelopp av 1,000 kronor, räknat från ingången av december månad 1916.

Samma pension, 250 kronor, skulle hava tillkommit den i Axel Pehrssons
motion (II: 72) avsedda folkskolläraränkan Kristina (Kerstin) Larsson, att utgå från
och med den 1 augusti 1916, därest hennes, den 21 juli 1916 avlidne man varit
delägare i änke- och pupillkassan.

I nu omförmälda motioner yrkas emellertid pensioner å allmänna indragningsstaten
med belopp av 300 kronor åt en var av ifrågavarande tre änkor, alltså
med högre belopp än söm skulle utgått från änke- och pupillkassan; och får direktionen
i avseende härå erinra, dels att 1917 års riksdag i anledning av en i remiss -

Direktionen
över folkskollärarnas
pension
sprättning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Statskontoret.

Utskottet.

handlingarna omförmäld motion (II: 86) tillerkänt en folkskolläraränka Karna Nilsson,
vilken, om hennes man varit delägare i folkskollärnas änke- och pupillkassa,
skulle därifrån hava erhållit pension med 150 kronor en pension å 3u0 kronor
från allmänna indragningsstaten, och dels hurusom på senare tid, senast genom
nådig kungörelse den 11 december 1917, medgivits i behövande levnadsvillkor
stadda foikskolläraränkor med pensioner, understigande 300 kronor, att på särskild
ansökning erhålla understöd, av därtill anvisat statsanslag, till så stort belopp, att
pensionen och understödet tillsammans uppgå till 300 kronor.

Beträffande slutligen i Johannes Åkessons motion (I: 47) avsedda småskolläraränkan
Hanna Sjölin och i E. O. Magnussons motion (II: 42) omförmälda småskolläraränkan
Amanda Mathilda Blomqvist, vilkas män avledo respektive den 22
juli 1913 och den 11 juni 1916, båda i tjänst, har direktionen, vid det förhållande
att för småskollärare hittills ej stadgats rättighet att tillhöra någon änke- och
pupillkassa, endast att erinra att småskollärares egen pension eller — såsom be
nämningen lyder — understöd från småskollärares med liera ålderdomsunderstödsanstalt
utgör högst 450 kronor och att detta högsta understöd synes hava bort
tillkomma en var av småskollärarna Sjölin och Blomqvist, därest de avgått från
tjänsten efter därifrån erhållit avsked. Direktionen får likaledes erinra om det i
Magnussons motion antydda beslut vid 1917 års riksdag, varigenom en småskolläraränka
Thilda Petersson tillerkänts ett årligt understöd å 400 kronor från allmänna
indragningsstaten att utgå från och med den 1 januari 1917.»

Statskontoret har för ogen del åberopat vad direktionen över folkskollärarnas
pensiousinrättning anfört med erinran tillika att i händelse
av bifall till ovan berörda motioner krigst idstillägg till de särskilda
pensionerna kom me att utgå med 225 kronor.

Med hänvisning till vad utskottet här ovan under punkt 28 anfört
i fråga om föreslaget understöd åt änkan Sundblad m. fl. anser sig
utskottet böra biträda motionärens förslag om ett ärligt understödsbelopp
av 300 kronor åt änkan Nilsson att utgå från och med den 1
januari 1918 och anvisas å allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
1: 46, må medgiva, att avlidne folkskolläraren Nils
Nilssons änka Hanna Nilsson må under siu återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av trehundra kronor att utgå från den 1
januari 1918.

Bankoutskottets utlåtande År 55.

30:o) 1 eu inom första kammaren av herr Klöf Ljunggren vackt
motion, nr tf), har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att bevilja
1 olks kol lärare. A. J. Mogrens efterlämnade maka fru Amalia Augusta
Mogren ett årligt understöd av <->00 kronor.»

1 ill stöd för berörda hemställan liar anförts följande:

»Folkskolläraren Albert Julius Mogren, född den 13 september 1847, avlade
iolkskollärareexamen 1866. Första ordinarie anställning erhöll han den 1 januari
1867 och tjänstgjorde såsom ordinarie till och med år 1902, då han avgick. Hela
tjänstetiden såsom ordinarie lärare uppgick sålunda till 35 år. Under större delen
av denna tid — åren 1874—1902 — tjänstgjorde han i Lerbäcks skoldistrikt, Örebro
län. Efter att hava avgått som ordinarie tjänstgjorde M. som vikarie i 4 år.
Den 14 november 1916 avled han.

Den 11 september 1874 ingick Mogren äktenskap med Amalia Augusta Mogren,
född Hagström, född den 24 december 1854. Omkring ett år senare utkom
kungl. reglementet rörande folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Vid denna tidpunkt
var fru M. svårt sjuk och utdömd av läkare. Denna omständighet, stora
kostnader för läkarvård samt den ringa lönen, 6u0 kronor, gjorde, att M. ej begagnade
sig av rätten att då inträda i kassan enligt § 1:2 av reglementet. För
att sedan erhålla inträde skulle han enligt §1:1 blivit innehavare av ordinarie
tjänst. M. gjorde också efter hustruns tillfrisknande flera försök att genom platsombyte
vinna inträde i kassan, men lyckades ej erhålla ny plats. Följaktligen stod
änkan vid hans frånfälle utan pension. Makarna M. flyttade, då M. frånträtt sin
befattning i Lerbäck, till Fjugesta och ägde där en lägenhet taxerad till 4,300 kronor.
Fru M. har ännu kvar denna lägenhet och har av densamma en hyresinkomst
av 175 kronor per år. Dessutom äger fru AI. något litet kapital, som under 1916
lämnade en ränteinkomst av 100 kronor. Men då hon givetvis måste använda en
del av detta kapital årligen för sitt uppehälle minskas det hastigt.

Det kan tilläggas att fru M. före sitt giftermål varit lärarinna i 2 år. Av
barnen äro en son och två döttrar i skolans tjänst och en dotter, nu gift, var före
sitt äktenskap lärarinna i 7 år.

Då fru M. uppenbarligen är i behov av något tillskott i inkomster för sitt
uppehälle och hennes avlidne man en lång följd av år på ett förtjänstfullt sätt utövat
sin lärarbefattning men av vidriga omständigheter, som redan relaterats, icke
kommit att ingå i änke- och pupillkassan, torde det kunna anses rättvist, att riksdagen
lämnar änkan något understöd.»

Beträffande vid motionen fogade bilagor tillåter sig utskottet
hänvisa till motionen.

Under åberopande av vad utskottet här ovan vid punkt 28 anfört
i fråga om föreslaget understöd åt änkan Sund blad m. fl. anser sig ut -

■ingående
pen ion åt
ail Jo. k
skollärd rn
1. J. Mogrfns
änka
Am ilia, Augusta
Mogren.

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

A i gående
p nswn åt
folkskol äraren
Jöns
Larssons
änka.

skottet böra biträda motionärens framställning om ett årligt understöd
av 300 kronor åt änkan Mogren. Understödet synes böra utgå från
och med den 1 januari 1918 och anvisas å allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
1: 70, må medgiva, att avlidne folkskolläraren Albert
Julius Mogreus änka Amalia Augusta Mogren, född
Hagström, mä under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av trehundra
kronor att utgå från och med den 1 januari
1918.

31:o) I en inom andra kammaren av herr Pehrsson i Bramstorp
väckt motion, nr 72, har hemställts, »att riksdagen må besluta, att i
enlighet med grunderna i Kungi Maj ts reglemente den 15 oktober 1875
för folkskollärarnas änke- och pupillkassa och på där stadgade villkor
en årlig pension av 300 kronor måtte från och med den 1 januari
1918 å allmänna indragningsstaten utgå till avlidna folkskolläraren Jöns
Larssons efterlevande änka Kerstin Larsson.)'')

Till stöd för motionen har aniörts löpande:

»Som av bifogade handlingar framgår avled förre folkskolläraren vid Norra
Möinge folkskola i Asmundtorps församling Jöns Larsson den 21 juli 1916, efterlämnande
änkan Kristina Larsson, född Nilsson.

Som ordinarie lärare vid nämnda skola tillträdde Larsson sin befattning den
24 mars 1872 och lämnade densamma, mot åtnjutande av årlig pension, den 1 juni
1902. Vid början av den ordinarie befattningen utgjorde lönen 501: 64 kronor, höjdes
sedermera och utgjorde de sista åren av tjänsten 1,000 kronor. Under äktenskap
med Kristina Larsson, född Nilsson, hade han haft 9 barn.

Det är ju uppenbart, att Larsson med dessa små löneförmåner endast genom
största sparsamhet varit i stånd att försörja sin ganska stora familj och det därigenom
icke varit möjliut att åstadkomma medel för delägarskap i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa eller på annat sätt säkerställa änkan vid sitt frånfälle.

Hade Larsson tillhört förenämnda änke- och pupillkassa, hade änkan under
sin återstående livstid jämlikt § 21 Kungl. Majits reglemente av den 15 oktober
1875 och sedermera av riksdagen beslutade ändringar och tillägg varit tillförsäkrad
ett årligt belopp ay 300 kronor, visserligen blygsamt i dessa tider, men säkerligen
ändå en lättnad i bekymren för hennes återstående levnad. ■

Riksdagen har tidigare i liknande fall trätt hjälpande emellan. Vill i sådant
avseende hänvisa till beslut bland andra vid 1917 års riksdag, grundat på motion
II: 36 och bankoutskottets utlåtande nr 36 punkt 28, och j>å grund av förevarande
ömmande omständigheter vågar jag anhålla, att pension måtte beviljas änkan Lars -

Bankoutskottets utlåtande Nr 55. 81

son av allmänna indragningsstaten efter samma grunder som varit gällande, därest
Larsson varit delägare i förenämnda kassa.»

Vid motionen finnas fogade åtskilliga bilagor, till vilka utskottet
anhåller få hänvisa.

På anmodan av statskontoret har direktionen över folkskollärarnas
pensionsinrättning avgivit yttrande i ärendet och tilläter sig utskottet
att beträffande såväl detta som statskontorets utlåtande hänvisa till punkt
29 här ovan.

Under åberopande av vad utskottet här ovan vid punkt 28 anfört
i fråga om föreslaget understöd åt änkan Sundblad m. fl. anser sig utskottet
böra biträda motionärens framställning om ett årligt understöd
av 300 kronor åt änkan Larsson.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 72, må medgiva, att avlidne folkskolläraren Jöns
Larssons änka Kristina Larsson, född Nilsson, må under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor att
utgå från och med den 1 januari 1918.

VI. Angående jordbruksdepartementet.

32:o) I en till riksdagen den 26 april 1918 avlåten proposition,
nr 344, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid lantbruksinstitutet
vid Ultuna Lars Fredrik Nybergs änka Emma Nyberg, född Johansson,
samt makarnas minderåriga barn Johan Edvard och Dagny Elisabet må
från allmänna indragningsstaten från och med den 1 juli 1917 åtnjuta
årliga understöd, änkan Nj^berg, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, till belopp av.250 kronor samt vart och ett av nyssnämnda
barn intill uppnådd ålder av 18 år till belopp av 50 kronor.

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl tilllåter
sig utskottet hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 45 höft. (Nr 55.)

Utskottet.

Angående
understöd till
vaktmästaren
L. F. Nybergs
änka och
minderåriga
barn.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Utskottet, som icke funnit något att erinra emot Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning, hemställer,

att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren vid
lantbruksinstitutet vid Ultima Lars Fredrik Nybergs
änka Emma Nyberg, född Johansson, samt makarnas
minderåriga barn Johan Edvard och Dagny Elisabet
må från allmänna indragningsstaten från och med den
1 juli 1917 åtnjuta årliga understöd, änkan Nyberg,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, till
belopp av tvåhundrafemtio kronor samt vart och ett
av nyssnämnda barn intill uppnådd ålder av 18 år till
belopp av femtio kronor.

A ingående
om slo get till
allmänna
indrayningsstotev.

»Förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten är i riksstaten för år 1918
upptaget till 2,315,581 kronor.

Utgifterna från detta anslag hava nedannämnda år uppgått till i runda tal
följande belopp:

år	1904 ............	............ kronor 2,299,200	år 1911 ............	............ kronor 2,336,200
»	1905 ............	............. » 2.103.,SOU	» 1912 ...........	............. » 2,208,600
»	1906 ............	..............» 2,488,900	» 1913 ...........	............. » 2,139,900
»	1907 ............	............. » 2,596,600	» 1914 ...........	............. » 2,026,500
»	1908 ..........	............. » 2,609,600	» 1915 ...........	............. » 1,910,200
>>	1909 ........... 1910 ...........	............. » 2,483,200 ............. » 2,420.000	» 1916 ............	............. » 1.849,500

Härjämte tillåter jag mig anmärka, att anslaget, som för år 1917 utgick
med ett belopp av 2,013,935 kronor, för innevarande år blivit höjt till ovannämnda
belopp av 2,315,581 kronor. Denna förhöjning i anslaget berodde därpå, att åren
1917 och 1918 anslagets utgiftssida tillförts vissa betydande nya poster, som beräknades
för år 1918 uppgå till sammanlagt omkring 600,000 kronor. Då emellertid
av äldre utgifter från anslaget beräknades bortfalla ett belopp av omkring 300,000
kronor, blev anslagsförhöjningen begränsad till ett lika stort belopp.

Jag finner icke anledning för närvarande föreslå annan ändring i anslagets
belopp än som erfordras för utjämnande av riksstatens slutsumma, för vilket ändamål
anslaget torde upptagas med ett belopp av 2,315,591 kronor.»

33:o) Kungl. Maj:t har i punkt 54 under tionde huvudtiteln föreslagit
riksdagen, »att det under tionde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda
förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten måtte ökas med
10 kronor eller från 2,315,581 kronor till 2,315,591 kronor».

Chefen för finansdepartementet har till statsrådsprotokollet över
finansärenden den 14 januari 1918 anfört följande:

Bankoutskottets utlåtande Nr 55. ’ 88

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att det under tionde
huvudtiteln å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till allmänna indragningsstaten ökas med 10 kronor
eller från 2,315,581 kronor till 2,315,591 kronor; dock
med rätt för statsutskottet att vid uppgörande av förslag
till riksstaten för år 1919 i anslagets slutsumma
vidtaga den jämkning, som för jämnande av riksstatens
slutsumma kan finnas erforderlig.

Stockholm den 6 maj 1918.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Reservationer:

vid punkt 3 (angående fyllnadspension åt löjnanten friherre H. G.
PfeifFs änka och minderåriga barn)

av herrar Nilsson i Kristinehamn, Berg i Munkfors, Bogren, Bindley,
Borggren och Lovén, vilka anfört:

»Beträffande punkten 3 hava vi med anslutning till flygkommissionens
framställning kap. YII rörande flygpersonalens särskilda förmåner,
ansett, att utskottet bort hemställa, att tilläggspension till genom olyckshändelse
omkomne löjtnanten Pfeiffs efterlämnade barn må utgå till och
med det år, varunder vartdera av dessa fyller 18 år.»

vid punkt 4 (angående fyllnadspension åt löjtnanten friherre H.
G. von Blixen-Fiueckes änka och minderåriga barn)

av herrar Nilsson i Kristinehamn, Berg i Munkfors, Bogren, Bindley,
Borggren och Bovén, vilka ansett, att utskottet bort hemställa, att
tilläggspension till genom olyckshändelse omkomne löjtnanten von
Blixen-Fineckes minderårige son må utgå till och med det år, varunder
han fyller 18 år.

vid punkt 23 (angående årligt understöd åt änkefru Hedda
Sundbärg)

av herrar Borg, Bäcklund och Bovén.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.