BanhoutsJcotlcts utlåtande Nr 20.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1918 kl. 1j2 1 f. in.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
understöd åt avlidne linjearbetaren vid telegrafverket
E. G. Lindgrens barn.

I en den 12 februari 1918 till riksdagen avlåten, till bankoutskottet
hänvisad proposition, nr 84, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att linjearbetaren vid telegrafverket
Erik Gustaf Lindgrens barn Elsa Maria Birgitta, Ester Viola
Margareta och Rut Gles Anna Wilhelmina må av telegrafverkets medel
åtnjuta årliga understöd av 75 kronor vartdera, att utgå från och med
ingången av år 1918 till och med det kvartal, varunder respektive understö
dstagare uppnått 18 års ålder.

Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:

»I en till Kungl. Maj:t ställd, den 31 oktober 1917 till civildepartementet
ingiven skrift har telefonarbetaren Erik Gustaf Lindgrens änka
Maria Kristina Lindgren, född Larsson, anhållit, att, utan hinder av
gällande pensionsbestämmelser för vid telegrafverket anställd personal,
pension måtte på grund av hennes avlidne mans tjänst vid telegrafverket
beviljas henne och hennes barn.

Av ansökningshandlingarna i ärendet inhämtas, att Erik Gustaf Lindgren,
född den 12 december 1877, varit på extra stat anställd i telegrafverkets
tjänst såsom linjearbetare från och med den 3 oktober 1901 till den
17 januari 1914, att hans senast åtnjutna avlöning uppgått till 5 kronor
om dagen samt att han för sin tjänstgöring erhållit synnerligen goda
vitsord. Vid sin död den 25 januari 1914 efterlämnade Lindgren förenämnda
änka, född den 11 augusti 1879, samt döttrarna Elsa Maria
Birgitta, född den 8 december 1905, Ester Viola Margareta, född den
13 december 1908, och Rut Ines Anna Wilhelmina, född den 6 juni 1911.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 saml. 22 höft. (Nr 26—27.)

2

Bcmkoutsl-ottets utlåtande Nr 26.

Enligt intyg av fattigvårdsdirektören i Göteborg är änkan Lindgren i
fattiga omständigheter och urståndsatt att försörja sig och sina barn utan
understöd från fattigvården i nämnda stad.

Teiegrafsty- Efter remiss har telegrafstyrelsen den 14 december 1917 avgivit
rcisati. utlåtande i ärendet och därvid anfört följande:

»Telegrafstyrelsen, som kan vitsorda riktigheten av de i ansökningshandlingarna
angivna faktiska uppgifterna och härutöver inhämtat, att linjearbetaren
Lindgrens död icke förorsakats av olycksfall i arbete, tillåter sig framhålla, att
Kung!. Maj:t endast i ett par undantagsfall beviljat årligt understöd åt änka efter
i telegrafverkets tjänst anställd arbetare eller arbetsledare, som avlidit, utan att
olycksfall i arbetet förelegat. Så har Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande beviljat
dylikt understöd genom beslut den 29 juni 1912 åt arbetsledaren Anton
Edvard Jönssons änka och genom beslut den 20 juni 1913 åt kontraktsanställda
reparatören Henrik Bergstedts änka. I dessa båda fall, där omständigheterna i
övrigt voro synnerligen ömmande, hade emellertid understödstagarna uppnått så
hög ålder — änkan Jönsson 85 år och änkan Bergstedt, tillika ständigt sängliggande,
83 år — att de voro fullständigt oförmögna att genom arbete förvärva
sitt uppehälle.

Änkan Lindgren däremot, som endast är 38 år, måste, då annat förhållande
icke upplysts, anses såsom fullt arbetsför, vadan beträffande nu förevarande i och
för sig behjärtansvärda ansökan sådana särskilda omständigheter, som i ovan angivna
fall torde föranlett beviljande av understöd, icke synas telegrafstyrelsen
föreligga.»

På grund av vad sålunda anförts har telegrafstyrelsen funnit sig icke
kunna tillstyrka den gjorda ansökningen.

Statskontoret. Statskontoret har i infordrat utlåtande den 5 januari 1918 yttrat
följande:

»I likhet med telegrafstyrelsen anser statskontoret, att skäl icke föreligga till
beredande av någon pension av statsmedel åt änkan Lindgren, som är 38 år
gammal och, såvitt handlingarna giva vid handen, fullt arbetsduglig. Emellertid
framgår det av handlingarna, att hon icke förmått att utan hjälp av allmänna
fattigvården försörja sig och de tre minderåriga döttrarna, och synes det antagligt,
att någon ändring härutinnan icke är att påräkna, så länge hennes tid är
upptagen av omsorger för och tillsyn av de små barnen. På grund härav och
då arbetaren Lindgren avlidit under anställning i telegrafverkets tjänst och hans
däri nedlagda arbete blivit väl vitsordat, synes det statskontoret kunna ifrågasättas,
huruvida icke understöd av statsmedel billigtvis borde beredas hans efterlevande
familj i form av uppfostringsbidrag åt de minderåriga döttrarna till belopp
av förslagsvis 75 kronor för en och var av dem att från och med ingången
av år 1918 åtnjutas intill uppnådd ålder av 18 år. I sådant fall lärer framställning
i ärendet böra föreläggas riksdagen; och därest sådana understöd icke anses
böra anvisas att utgå av telegrafverkets medel, torde desamma böra föreslås att
utgå från allmänna mdragningsstaten.»

Bankout.skottets utlåtande Nr 20.

3

Av en jämförelse mellan nn föreliggande ärende och de två av telegrafstyrelsen
antydda fall, i vilka Kungl. Maj:t, efter riksdagens hörande,
åren 1912 och 1913 beviljat understöd åt änkor efter arbetare vid telegrafverket,
framgår, att i samtliga fall de ifrågavarande arbetarna vid
sitt frånfälle varit anställda på extra stat samt att i följd härav deras
efterlevande icke blivit berättigade till pension. I de två tidigare fallen
voro emellertid de avlidna arbetarnas änkor av mycket hög ålder samt
fullständigt oförmögna att förskaffa sig sitt uppehälle. Beträffande änkan
Lindgren förefinnes, såvitt handlingarna utvisa, icke anledning antaga
annat än att hon, som uppnått en ålder av endast 38 år, är arbetsför,
i följd varav hon torde kunna anses vara i stånd att nödtorftigt försörja
sig själv. Det lärer med hänsyn härtill icke böra ifrågasättas, att
understöd av statsmedel beviljas för bidrag till änkan Lindgrens eget
uppehälle.

Däremot finner jag i likhet med statskontoret skäligt, att understöd
lämnas till uppfostringsbidrag åt Lindgrens tre minderåriga barn. Härför
tala i främsta rummet de ömmande omständigheter, vari Lindgrens
efterlämnade familj befinner sig. Ehuru ej uppförd på ordinarie stat,
har Lindgren dock, enligt vad jag inhämtat, haft samma sysselsättning
som hos telegrafverket anställda ordinarie reparatörer, och har han för sin
tjänstgöring erhållit synnerligen goda vitsord.

Med avseende på storleken av ifrågavarande årliga understöd må
erinras, att, därest Lindgren varit såsom reparatör uppförd på ordinarie
stat, till ett vart av hans efterlevande barn skolat, enligt gällande pensionsbestämmelser,
såsom årligt understöd utgå s. k. pupilltillägg till
belopp av 97 kronor 60 öre. 1 betraktande härav synas av statskontoret
föreslagna understöd vara beräknade till skäliga belopp.

Understödsbeloppen torde, i likhet med vad i förenämnda likartade
fall ägt rum, böra utgå av telegrafverkets medel.»

I likhet med departementschefen anser utskottet skäl icke föreligga
för beredande åt änkan Lindgren av något understöd av statsmedel såsom
bidrag till hennes uppehälle. Vad däremot angår hennes tre minderåriga
barn, synes det vara med billighet överensstämmande, att staten
lämnar något bidrag till deras uppfostran. Enligt vad departementschefen
erinrar, skulle, därest Lindgren, vilken haft samma anställning
som hos telegrafverket anställda ordinarie reparatörer, såsom sådan
tjänsteman varit uppförd på ordinarie stat, enligt gällande pensionsbestämmelser
till vart och ett av barnen hava utgått såsom understöd
s. k. pupilltillägg till belopp av 97 kronor 60 öre. Berörda belopp,

Departements chefen.

Utskottet.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 26.

vederbörligen avrundat uppåt, har utskottet för sin del ansett i förevarande
fall vara skäligt.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att vart och ett
av linjearbetaren vid telegrafverket Erik Gustaf Lindgrens
barn Elsa Maria Birgitta, Ester Viola Margareta
och Rut Ines Anna Wilhelmina må av telegrafverkets
medel åtnjuta årliga understöd av etthundra kronor,
att utgå från och med ingången av år 1918 till och
med det kvartal, varunder respektive understödstagare
uppnått 18 års ålder.

Stockholm den 5 mars 1918.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Hallin, Ekman, friherre Langenskiöld,
Nilsson, Wickrnan, Boos och Jönsson samt

av andra kammaren: herrar Berg i Munkfors, Borg, Sommelius, Bogren, Edbom,
Jonsson i Gumboda, Bäcklund och Olsson i Berg.