BankoutxIcotMs utlåtande Nr It).
Nr 19.
Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1918 kl. 7,2 e. in.
Utlåtande, angående vissa pensioner, avsedda att utgå av
trajihnedel.
l:o.
I en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet hänvisad proposition, Angående.
nr 22, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att till avlidne pension till
stationskarlen vid statens järnvägar Petter Larsson Linds änka Anna Vallnål
Lind, född Jönsson, och makarnas minderåriga dotter Ester Lind må av änka och
trafikmedel utbetalas pension till ett årligt belopp av 275 kronor, att dotter''
utgå från och med den 1 juli 1917 i enlighet med de grunder, som i
§§ 6 och 7 av ''gällande reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa
stadgas rörande pensioner till änkor och barn efter delägare
i nämnda kassa.
Till stöd för framställningen åberopas utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för den 18 januari 1918, däri föredragande departementschefen
anfört följande:
»I skrivelse den 12 november 1917 har järnvägsstyrelsen meddelat, jämvägsstyatt
förre stationskarlen Petter Larsson Linds änka Anna Lind, född rehenJönsson,
hos styrelsen anhållit om pension för sig och sin minderåriga
dotter.
För egen del har styrelsen anfört följande.
Av ansökningen bifogade handlingar och i övrigt vunna upplysningar inhämtas,
att Lind, som var född den 22 september 1857, den 1 oktober 1891 erhöll anställning
såsom ordinarie stationskarl vid Landskrona—Ängelholms järnväg samt tjänstgjorde
därstädes, till den 1 januari 1896, då han, samtidigt med statens förvärvande av
nämnda järnväg, övergick i statens järnvägars tjänst. Lind, som icke varit delägare
i enskilda järnvägarnas pensionskassa, inträdde ej heller i statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning eller änke- och pupillkassa. Den 16 juli 1914 åsamkades han
under tjänstgöring så svåra skador, att han för framtiden blev oförmögen till tjänst
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 16 höft. (Nr 19.) l
2
Bankoutslcottets utlåtande Nr 19.
göring, och tillerkändes honom i kontrakt den 31 oktober 1916, förutom gottgörelse
för sveda och värk samt lyte, ersättning för hinder i näring, att utgå, efter det
hans anställning vid statens järnvägar upphört, med så stort belopp, att detsamma
jämte honom jämlikt kungl. brevet angående rätt till fyllnadspension eller pension
för vissa tjänstemän vid statens järnvägar den 13 juni 1913 tillkommande pension
från nämnda järnvägar motsvarade 992 kronor. Den 11 april 1917 erhöll han avsked
från sin befattning vid statens järnvägar samt i enlighet med bestämmelserna i berörda
brev en årlig pension av 456 kronor.
Lind avled den 16 juni 1917 och efterlämnade förutom änkan, född den 1 juli
1859, nio barn, varav numera ett minderårigt, nämligen dottern Ester, född den 14
mars 1904. Enligt vad den efter Lind förrättade bouppteckningen givit vid handen,
har behållningen i boet uppgått till 1,242 kronor.
Linds arvode vid statens järnvägar har från och med år 1909 utgjort 1,140
kronor, varjämte han åtnjutit hyresbidrag eller fri bostad ävensom beklädnadsersättning
samt under de senare åren tillfälligt lönetillägg enligt av riksdagen antagna
grunder.
Då genom beslut av Kungl. Maj:t samt 1902 och 1913 års riksdagar pensioner
och fyllnadspensioner blivit tillförsäkrade den personal, som vid den s. k. västkust
banjms inköp övergått i statens järnvägars tjänst och icke tillhör någon pensions
inrättning, torde i förekommande fall, då särskilda skäl därtill föreligga, pension
jämväl böra beredas änkor och barn efter befattningshavare, tillhörande denna
personal. Riksdagen har jämväl lämnat bifall till av Kungl. Maj:t i sådant hänseende
till 1903, 1905, 1906, 1911 och 1917 års riksdagar avlåtna särskilda propositioner
rörande pensioner åt änkor och barn efter nedannämnda vid västkustbanan anställda
befattningshavare, nämligen stationskarlen Anders Nilsson, stationsmästaren Per
Mårtensson, banvakterna Johannes Nilsson och Jöns Persson, lokomotivmästaren Carl
Gustaf Nordström, stationsinspektoren Lars Fredrik Reinhold Schmfdt samt lokomotivmästaren
Lars Petter Kjessler, vilka från och med den 1 januari 1896 övergått i
statens järnvägars tjänst och icke tillhört någon pensionsinrättning.
På grund av vad sålunda anförts hemställer styrelsen, att åt sökanden
och hennes minderåriga dotter måtte beredas en årlig pension att utgå
från och med den 1 juli 1917 i enlighet med de grunder, som i §§ 6
och 7 av gällande reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa
stadgas rörande pensioner till änkor och barn efter delägare i
nämnda kassa. Beträffande pensionens storlek föreslår styrelsen, att
densamma måtte i anslutning till de principer, som senast angivits i
Kungl. Maj:ts proposition nr 6.9 till 1917 års riksdag angående pension
åt lokomotivmästaren Kjesslers änka, bestämmas till ett årligt belopp av
275 kronor, motsvarande i avrundat tal tjugu procent av 1,368 kronor
eller det belopp, varefter sökandens pension skulle enligt stadgandet i
§ 3 av berörda reglemente hava beräknats, därest hennes man varit delägare
i statens järnvägars änke- och pupillkassa.
statskontoret. Över järnvägsstyrelsens framställning har statskontoret avgivit infordrat
utlåtande av den 22 november 1917. Statskontoret har därvid,
Bankoutskottets utlåtande Nr It). 8
enär beviljande av den föreslagna pensionsförmånen skulle innefatta ett
tillämpande av de principer, som följts i föregående liknande fall, tillstyrkt
bifall till styrelsens förslag, dock med det tillägg, att pensionsförmånen
borde anvisas att utgå av trafikmedel.
Att i förevarande fall bereda pension åt änkan Lind och hennes
minderåriga dotter skulle endast innefatta ett tillämpande av de principer,
som, på sätt järnvägsstyrelsen i sin skrivelse framhållit, redan blivit av
Kungl. Maj:t och riksdagen godkända. Jag åberopar därvid särskilt vad
som anförts i avseende å propositionen nr 9 till 1905 års riksdag angående
pension åt avlidne stationsmästaren Per Mårtenssons änka och
minderårige son.
Det av järnvägsstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet, 275 kronor,
är jämväl beräknat i överensstämmelse med förut tillämpade grunder
eller till tjugu procent av den del av mannen Linds avlöning, som i
pensionshänseende skall tagas i betraktande, eller 1,368 kronor.»
Med hänsjm till vad i statsrådsprotokollet anförts till stöd för ifrågavarande
framställning får utskottet, som icke funnit något att erinra mot
Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,
att riksdagen må medgiva, att till avlidne stationskarlen
vid statens järnvägar Petter Larsson Linds änka
Anna Lind, född Jönsson, och makarnas minderåriga
dotter Ester Lind må av trafikmedel utbetalas pension
till ett årligt belopp av 275 kronor, att utgå från och
med den 1 juli 1917 i enlighet med de grunder, som
i §§ 6 och 7 av gällande reglemente för statens järnvägars
änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner
till änkor och barn efter delägare i nämnda
kassa.
2:o).
Kungl. Maj:t har vidare i en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet
likaledes hänvisad proposition, nr 41, föreslagit riksdagen medgiva
att förre lokomotivföraren vid statens järnvägar Joachim Häggström,
vilken jämlikt lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension
för tjänstemän vid statens järnvägar uppbär pension med 1,323 kronor
Departements
chefen.
TJtskottet.
Angående
tilläggspension
åt f.
lokomotivföraren
J.
Hägg ström.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
för år, må därutöver från och med den 1 januari 1918 under sin återstående
livstid åtnjuta en årlig tilläggspension av 294 kronor, att utgå
av trafikmedel.
Till stöd för framställningen åberopas utdrag av statsrådsprotokollet
över civiläreoden för den 25 januari 1918, däri föredragande departementschefen
anfört följande:
»I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har förre lokomotivföraren vid
statens järnvägar Joachim Häggström gjort framställning om förhöjning
av till honom jämlikt lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension
för tjänstemän vid statens järnvägar utgående pension.
Över nämnda framställning hava sedermera infordrade utlåtanden
avgivits av järnvägsstyrelsen den 14 december 1917 och av statskontoret
den 14 januari 1918.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Häggström, som är född
den 16 mars 1856, varit anställd vid Hudiksvall—Näsvikens järnväg
från den 1 maj 1873 till dess nämnda järnväg den 1 oktober 1887
övertagits av statens järnvägar, varefter Häggström övergått i sistnämnda
järnvägars tjänst, där han den 1 januari 1890 erhållit ordinarie
anställning, samt att Häggström erhållit avsked ur statens järnvägars
tjänst från ingången av augusti 1915 med rätt att åtnjuta ådig pension
av 1,323 kronor.
Häggström har nu anhållit om fyllnadspension, räknad från tiden
för avskedet, med ett belopp, motsvarande två tredjedelar av skillnaden
mellan den pension, som för närvarande utgår till honom, samt det belopp,
vartill pensionen skulle uppgått, därest Häggström fått tillgodoräkna
sig sin sammanlagda tjänstetid vid den enskilda järnvägen och
statens järnvägar.
På grund av Kungl. Maj:ts proposition i ämnet meddelade 1913 års
riksdag bestämmelser angående förbättrade pensionsvillkor för viss personal,
som i anledning av statens inköp av enskilda järnvägar övergått
i statens järnvägars tjänst. Riksdagens beslut avsåg endast befattningshavare,
som förut tillhört västkustbanan, Malmö—Kontinentens järnväg
och Örebro—Köpings järnväg, samt innebar i huvudsak, att vid bestämmandet
av pensioner och fyllnadspensioner av statsmedel till nämnda
befattningshavare jämväl tjänstår vid respektive enskilda järnvägar enligt
vissa grunder skulle få medräknas, något som enligt dittills gällande
bestämmelser icke fått ske. Sedermera har riksdagen genom särskilda
beslut, med analogt tillämpande av de år 1913 fastställda grunder för
fyllnadspension i de då avsedda fallen, beviljat tilläggspensioner åt vissa
Bankoutskottets utlåtande Nr It).
befattningshavare, vilka varit anställda vid Hudiksvall—Näsvikens järnväg
och sedermera övergått i statens järnvägars tjänst — senast år
1917 åt förre tågmästaren L. G. Andersson och förre lokomotivföraren
J. J. Lindblom Blomberg. Beloppet av tilläggspensionen har därvid
fastställts till två tredjedelar av skillnaden mellan den respektive befattningshavare
jämlikt 1910 års lag — utan tillgodoräknande av hans
tjänstetid hos enskild järnväg — tillerkända pensionen, å ena, samt den
pension, som enligt samma lag skulle utgå, därest vederbörande Unge
medräkna nämnda tjänstetid, å andra sidan.
Järnvägsstyrelsen har i sitt förenämnda utlåtande framhållit, att
Häggström under sin anställning såsom järnvägstjänsteman förvärvat en
så lång tjänstetid, att han, därest å honom finge tillämpas de utav 1913
års riksdag antagna bestämmelser angående förbättrade pensionsvillkor
för viss personal, som i anledning av statens inköp av vissa enskilda
järnvägar övergått i statens järnvägars tjänst, skulle komma i åtnjutande
av en fyllnadspension, motsvarande två tredjedelar av skillnaden mellan
det honom efter hans tjänstårsberäkning såsom ordinarie tjänsteman
vid statens järnvägar tillkommande pensionsbeloppet och beloppet av
den jämlikt pensionslagen den 4 juli 1910 till lokomotivförare utgående
högsta pension. För Häggström uppginge denna skillnad till 441 kronor.
Då det syntes styrelsen skäligt, att jämväl Häggström bereddes motsvarande
förmåner, som tillerkänts berörda personal, har styrelsen, under åberopande
av att riksdagen förut på förenämnda grunder i liknande fall beviljat
tilläggspensioner, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Häggström må, räknat från ingången av år 1918,
under sin återstående livstid av trafikmedel uppbära, utöver den pension
av 1,323 kronor, som utgår till Häggström jämlikt lagen den 4 juli
1910, en årlig tilläggspension av 294 kronor.
Statskontoret har för sin del tillstyrkt järnvägsstyrelsens förenämnda
framställning.
Under erinran att järnvägsstyrelsens förevarande förslag står i överensstämmelse
med vad vid flere föregående tillfällen av riksdagen godkänts,
har departementschefen gjort förevarande hemställan.
Utskottet, som på de i statsrådsprotokollet anförda skäl funnit sig
böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning, hemställer,
Järnvägssty
relsen.
Statskontoret.
Utskottet
Angående
understöd åt
f. städerskan
Kristina
Holmgren.
6 Bankoutskottets utlåtande Nr 19.
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr
41 må av riksdagen bifallas.
3:o).
I en inom andra kammaren av herr Eriksson i Stockholm väckt,
till bankoutskottet remitterad motion, nr 141, har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att till f. d. städerskan vid Stockholms norra station
änkefru Kristina Holmgren må under hennes återstående livstid av
trafikmedel utgå ett understöd från och med år 1918 av 500 kronor
årligen.»
Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:
»I Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 6 till innevarande års riksdag föreslås,
att riksdagen måtte medgiva utbetalande av årligt understöd åt bland andra förra
städerskan vid telegrafverket Märta Söderlund i Söderhamn. Detta Kungl. Maj:ts
förslag ger mig mod att hos riksdagen hemställa om beslutande av understöd åt en
f. d. tjänstehavare i motsvarande tjänsteställning vid statens järnvägar, nämligen
städerskan vid Stockholms norra station änkefru Kristina Holmgren.
Änkefru Holmgren har varit anställd såsom städerska vid nämnda station sedan
år 1881. Denna sin anställning, för vilken hon under det senaste tiotalet år åtnjutit
en avlöning av 60 kronor per månad, har hon under slutet av föregående år på
grund av sjuklighet och ålderdom måst lämna. Då hon är medellös och saknar anhöriga,
som kunna giva henne hjälp, har hon måst vända sig till sin arbetsgivare
med bön om understöd. Den 25 sistlidne augusti har hon nämligen till kungl. järnvägsstyrelsen
ingivit en skrivelse av följande innehåll:
»Stående inför ålderdom, sjukdom och medellöshet, ber jag härmed vördsamt
inför kungl. styrelsen få framlägga mina bekymmer.
Under 36 år har jag innehaft befattning såsom rumstäderska vid Stockholms
Norra station. För detta arbete har jag under de senare åren åtnjutit en avlöning
av 60 kronor i månaden, under den första anställningstiden dock mindre. På grund
av att jag beretts tillfälle att såsom bostad av statens järnvägar få förhyra ett enkelrum,
har det varit mig möjligt att på denna avlöning nödtorftigt draga mig fram.
Nu har emellertid sjukdom hindrat mig från att uppehålla den syssla, varpå jag
existerat. Efter att under några av de senare tre å fyra åren med hjälp av vänliga
medmänniskor kunnat sköta befattningen, varvid jag givetvis för denna hjälp fått
avstå en del av månadsavlöningen, har jag under viss del av detta år icke alls
kunnat, ens med hjälp, utföra arbetet, utan har vikarie måst anlitas, varvid denne
givetvis ägt att uppbära hela avlöningen. Som jag fyllt 68 år känner jag att det
endast är en tidsfråga, när permanent arbetsoförmåga inträder, och då jag icke äger
anhöriga, av vilka understöd kan erhållas, icke heller äger några sparade tillgångar,
som kunna trygga min ålderdom, samt icke enligt gällande bestämmelser kan erhålla
sjukavlöning från statens järnvägar, emotser jag med ångest inträdandet av en sådan
situation. Det är därför jag på detta satt vidtager den enda åtgärd, som står mig
till buds, nämligen att i denna min brydsamma ställning vädja till kungl. styrelsen
om hjälp.
Bankoutskottets utlåtande Nr It).
i
Ehuru jag icke varit anställd vare sig såsom ordinarie eller extra ordinarie befattningshavare,
anser jag dock att det bör tagas hänsyn till den faktiskt föreliggande
omständigheten, att jag under 36 år utfört ett arbete vid statens järnvägar,
av vilket jag uteslutande haft min utkomst. Det förefaller mig även vara riktigt,
om statens järnvägar på något sätt sörjer för även de minsta av sina befattningshavare,
så att de efter så lång tids anställning icke behöva falla den allmänna fattigvården
till last.
På grund av vad jag anfört, hemställer jag vördsamt, att kungl. styrelsen måtte
bereda mig något understöd, så att jag vid oförmåga att förrätta min tjänst må
under min återstående levnad erhålla en nödtorftig bärgning.»
Kungl. Järnvägsstyrelsen infordrade med anledning av denna skrivelse yttrande
från distriktförvaltningen i Pa distriktet, som den 20 oktober 1917 avgav följande
yttrande:
»Sökanden, som sedan år 1881 varit anställd som rumstäderska vid statens
järnvägar och därunder på ett synnerligen förtjänstfullt sätt utfört henne förelagt
arbete, är numera, enligt vad bilagda läkareintyg giver vid handen, på grund av
ålderdom och sjukdom urståndsatt att vidare kunna bidraga till sin försörjning. På
grund härav och då sökanden befinner sig i torftiga omständigheter, anser sig distriktsförvaltningen
böra hemställa, att kungl. styrelsen ville söka utverka understöd
med belopp, som kan finnas skäligt, att utgå sedan sökanden lämnat sitt arbete vid
statens järnvägar.
Frejdebetyg intyg om medellöshet ävensom uppgift å sökandens inkomster från
statens järnvägar under de senare åren bifogas.»
Med anledning av den inkomna skrivelsen och distriktsförvaltningens häröver
avgivna yttrande ingick kungl. järnvägsstyrelsen den 31 oktober 1917 till Kungl.
Maj:t med en framställning av följande innehåll:
»Uti en till järnvägsstyrelsen inkommen skrift har städerskan vid Stockholms
norra station Kristina Holmgren — med förmälan att hon under 36 år innehaft anställning
såsom rumstäderska vid nämnda station, samt att hon, som nu vore 68 år
gammal, på grund av sjukdom varit under viss del av innevarande år oförmögen
att arbeta — anhållit, att något understöd måtte beredas henne, så att hon, då hon
till följd av oförmåga att vidare sköta sina sysslor måste avgå ur statens järnvägars
tjänst, måtte under sin återstående levnad erhålla nödtorftig bärgning.
Enligt vad vederbörande befäl meddelat, har sökanden allt sedan år 1881 varit
anställd vid statens järnvägar i ovan angivna egenskap samt därunder på ett synnerligen
förtjänstfullt sätt utfört det henne förelagda arbetet. Såsom framgår av bilagda
intyg är hon född den 7 april 1849, lider av kroniskt bensår å båda benen och är
till följd därav och på grund av nedsatta kroppskrafter oförmögen att med arbete
bidraga till sitt uppehälle, varjämte hon saknar medel till sin försörjning.
På grund av det anförda anser styrelsen det vara med billighet överensstämmande,
att något understöd beredes sökanden, vilken, då hon icke kunnat vinna ordinarie
anställning, icke kunnat förvärva rätt till pension från statens järnvägar.
Styrelsen hemställer fördenskull i underdånighet, det täcktes Eders Kungl. Maj:t,
i överensstämmelse med vad förut i liknande fall ägt rum, i nåder bemyndiga styrelsen
att till sökanden, efter det hennes anställning vid statens järnvägar upphört,
av trafikmedel utbetala en gratifikation av etthundrafemtio (150) kronor.»
Genom nådigt brev av den 16 november 1917 har Kungl. Maj:t meddelat kungl.
järnvägsstyrelsen, att dess framställning bifallits, och har, sedan änkefru Holmgren
den 1 sistlidne oktober lämnat sin anställning, beloppet sedermera till henne utbetalts.
8
liank-outshottets utlåtande Kr tf).
Utskottet,
Uppenbart är emellertid, att då det bär gäller en person som är 68 år gammal
och som därtill är sjuklig samt i saknad av tillgångar, dessa 150 kronor icke kunna
räcka för att hålla nöden borta. Icke ens om detta belopp utbetalades årligen vore
det tillräckligt. Det synes dock som man borde taga hänsyn till den faktiskt föreliggande
omständigheten, att hon under den långa tiden av 36 år vid en statens institution
innehaft en anställning, på vilken hon existerat. Jag anser det därför vara
en statens plikt att sörja för att hon under sina återstående levnadsdagar kan finna
en nödtorftig bärgning.
Vad beträffar det belopp, som härför skulle erfordras, skulle man måhända anse
att det av mig till en början här ovan anförda fallet skulle vara normerande. Emellertid
synes det mig som om man borde taga hänsyn till att i nyssnämnda fall den
till understöd föreslagna personen är boende på en ort, som i dyrhetshänseende är
betydligt billigare än Stockholm. Jag anser därför att beloppet av understöd till
änkefru Holmgren icke bör sättas lägre än till 500 kronor per år.»
Av utredningen i ärendet framgår, att änkan Holmgren under en
tid av omkring 36 år haft anställning såsom rumstäderska vid Stockholms
norra station och att hon, som uppnått en ålder av 68 år, förliden
höst på grund av sjukdom lämnat sin berörda anställning, av
vilken hon de sista tio åren haft en inkomst av 60 kronor i månaden.
Med hänsyn till vad sålunda blivit upplyst rörande änkan Holmgren och
hennes verksamhet i statens järnvägars tjänst anser utskottet i likhet med
motionären, att något understöd av statsmedel bör beredas henne under
hennes återstående livstid. Beträffande beloppet av detta vill utskottet
erinra, att i fråga om den av motionären omförmälda förra städerskan
vid telegrafverket Märta Söderlund utskottet funnit sig böra tillstyrka
ett årligt understöd av 400 kronor och synes även i här förevarande
full enahanda belopp få anses vara skäligt.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
må medgiva, att till f. d. städerskan vid Stockholms
norra station änkan Kristina Holmgren må från och
med år 1918 under hennes återstående livstid av trafikmedel
utgå ett understöd av fyra hundra kronor årligen.
Stockholm den 28 februari 1918.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Bankoutskottets utlåtande Nr 1!).
''J
Reservation
av herr Kristensson, som ansett, att utskottets yttrande och hemställan
bort hava följande lydelse:
»Med hänsyn till den långa tid av 36 år, som änkan Holmgren
varit anställd i järnvägens tjänst samt med beaktande av de avlöningsförmåner,
som till henne utgått, synes det av motionären ifrågasatta
understödsbeloppet 500 kronor vara väl avvägt efter de principer, som
i allmänhet pläga läggas till grund vid beräkning av understödsbelopp
i med detta jämförliga fall.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, med bifall till förevarande motion,
må medgiva, att till f. d. städerskan vid Stockholms
norra station änkan Kristina Holmgren må från och
med år 1918 under hennes återstående livstid av trafikmedel
utgå ett understöd av femhundra kronor årligen»;
samt
av ''herrar Wichnan, Berg i Munkfors, Borg och Edbom, vilka instämt
med herr Kristensson.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 16 käft. (Nr 19.)
2