Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

1

Nr 17 A.

Ankom till riksdagens kansli den 26 februari 1918 kl. 1 e. in.

Utlåtande, angående regleringen av utgifterna under riksstatens
tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch
indragning sstaterna.

A. Det civila pensions väsende t.

l:o) I en till riksdagen den 14 januari 1918 avlåten proposition, Angåenderatt
nr 15, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att extra provin- Ml pension
sialläkaren i Fässbergs distrikt Knut Arkadius Belfrage må, därest han vinsiaimllcn
före den 1 augusti 1918 till vederbörande ingivit ansökning om avsked k.a.Belfrage.
från sin nämnda befattning, äga alt från och med månaden näst efter
den, under vilken avsked blivit honom beviljat, under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension av 1,500 kronor att av det å tionde huvudtiteln
uppförda förslagsanslag för gäldande av statens andel i kostnaden
för pensionering av extra provinsialläkare utbetalas i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen den 30 december 1911 angående rätt till
pension för vissa extra provinsialläkare, som icke äro delägare i extra
provinsialläkarnas pensionskassa.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen tillåter sig utskottet
hänvisa till propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för samma dag.

Utskottet, som icke funnit något att erinra emot Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning, hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr
15 må vinna riksdagens bifall.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 saml. 14 a höft. (Nr 17 A.)

1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

delaktighet i 2:0) 1 en clen ,8 februari 1918 till riksdagen ad åt en proposition

lasarettsläkar- ^ 75 har Kungl. Magt, med åberopande av bilagt utdrag av statsrådsn<k
fsa™?*'' Pyotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen meduZre1vid
giya) att7 därest av Kungl. Maj:t föreskrift meddelas därom, att blivande
lasarettet i läkare vid lasarettet i Norrköping skola tillsättas i den ordning, lasaorr
-sping. rettsstadgan den 18 oktober 1901 föreskriver, den i § 2 av reglementet
för lasarettsläkarnas pensionskassa den 13 november 1903 innehållna
bestämmelsen, att läkaren vid nämnda lasarett icke må vara delägare i
kassan, må upphöra att gälla.

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl hänvisar
utskottet till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Utskottet får, med tillstjrrkande av bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att därest av Kungl.
Maj:t föreskrift meddelas därom, att blivande läkare
vid lasarettet i Norrköping skola tillsättas i den ordning,
lasarettsstadgan den 18 oktober 1901 föreskriver,
den i § 2 av reglementet för lasarettsläkarnas pensionskassa
den 13 november 1903 innehållna bestämmelsen,
att läkaren vid nämnda lasarett icke må vara delägare
i kassan, må upphöra att gälla.

Angående 8;°) Uti den till riksdagen den 14 januari innevarande år avlåtna

^ensionerin- ProP°8itionen angående statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t
gen från han- i punkterna 1 och 2 under tionde huvudtiteln föreslagit riksdagen att å
delen^onT e.xtra stat ,för år 1919 under riksstatens tionde huvudtitel bevilja dels
^anstalt. till förbättring av pensioneringen från handelsflottans pensionsanstalt ett
[1 o. 2.] förslagsanslag å 31,000 kronor, dels ock till förbättring av pensioneringen
inom de tre första klasserna av handelsflottans pensionsanstalt
ett förslagsanslag, högst 31,000 kronor.

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl får
utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet över finansärenden den 14
januari 1918 (10 h. t. sid. 2).

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, hemställer,

Rankoutskottels utlåtande Nr 17 A.

3

att riksdagen må å extra stat för år 1919 under
riksstatens tionde huvudtitel bevilja dels till förbättring
av pensioneringen från handelsflottans pensionsanstalt
ett förslagsanslag å 31,000 kronor, dels ock till
förbättring av pensioneringen inom de tre första klasserna
av handelsflottans pensionsanstalt ett förslagsanslag,
högst 31,000 kronor.

4:o) 1 punkt 3 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att till höjande av det såsom bidrag till pensioneringav
änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier
m. m. uppförda ordinarie anslaget, för närvarande utgörande 145,780
kronor, bevilja ett belopp av 11,496 kronor; kommande omförmälda
anslag härigenom att uppgå till 157,276 kronor.

I fråga om utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 31 december 1917 (10 h. t.
sid 85).

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till höjande av det såsom bidrag
till pensionering av änkor och barn efter lärare vid
allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m. uppförda
ordinarie anslaget, för närvarande utgörande
145,780 kronor, bevilja ett belopp av 11,496 kronor;
kommande omförmälda anslag härigenom att uppgå
till 157,276 kronor.

5:o) 1 punkt 4 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att för beredande, enligt av riksdagen godkända grunder,
av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda
läroanstalterna anvisa under riksstatens tionde huvudtitel på extra stat
för år 1919 ett förslagsanslag å 45,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 31 december 1917 (10 h. t. sid. 87).

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslaghemställer
utskottet,

Angående
statsbidraget
till pensionering
av änkor
och barn efter
lärare vid allmänna
läroverk,
pedagogier,
seminarier
m. in.

[3-]

Angående
beredande av
tilläggspensioner
åt vissa
lärarinnor vid
de statsunderstödda
enskilda
läroanstalterna.

[4-]

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

Angående
bidrag till
folkskollärares
pensionering.

[5.]

Angående
Bidrag till
småskollärares
in. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt.

[6.] ■

Angående
tillf ätlig a
understöd åt
pensionerade
hronojägare.

[7-]

. att riksdagen må för beredande, enligt av riksdagen
godkända grunder, av tilläggspensioner åt vissa
lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna
anvisa under riksstatens tionde huvudtitel på
extra stat för år 1919 ett förslagsanslag å 45,000 kronor.

6:o) 1 punkt 5 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att i avbidan på proposition angående löne- och pensionär
eglering för lärarpersonalen vid folkskolor beräkna för ändamålet,
i vad _ det avser pensionsreglering, en ökning av det ordinarie anslaget
till bidrag till folkskollärares pensionering med 3,650,000 kronor till
4,331,892 kronor.

Över denna framställning kommer utskottet framdeles att avgiva
utlåtande, vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

7:o) I punkt 6 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att höja det under riksstatens tionde huvudtitel på ordinarie
stat under rubriken: bidrag till småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
uppförda förslagsanslaget från dess nuvarande belopp
250,000 kronor till 330,000 kronor eller med 80,000 kronor.

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl hänvisar
utskottet till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 31
december 1917 (10 h. t. sid. 88).

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
hemställer utskottet,

att riksdagen må höja det under riksstatens
tionde huvudtitel på ordinäre stat under rubriken:
bidrag till småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
uppförda förslagsanslaget från dess nuvarande
belopp, 250,000 kronor, till 330,000 kronor eller med
80,000 kronor.

8:o) I punkt 7 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att å extra stat under tionde huvudtiteln för år 1919
uppföra ett förslagsanslag av 2,000 kronor för utdelande av tillfälliga

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

5

understöd åt pensionerade kronojägare, under villkor att understöd ej
må tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behövande omständigheter
och antingen erhållit avsked med pension från allmänna indragningsstaten
till belopp understigande 500 kronor eller ock under år
1908 erhållit avsked med avkortad pension från anslaget till pensionering
av civila tjänstinnehavare, samt att i avseende å understödets storlek
iakttages, att detsamma jämte den utgående pensionen icke må tillsammans
överstiga 500 kronor.

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl hänvisar
utskottet till statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 21
december 1917 (10 h. t. sid. 110).

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
hemställer utskottet,

att riksdagen må å extra stat under tionde huvudtiteln
för år 1919 uppföra ett förslagsanslag av 2,000
kronor för utdelande av tillfälliga understöd åt pensionerade
kronojägare, under villkor att understöd ej må
tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behövande
omständigheter och antingen erhållit avsked med pension
från allmänna indragningsstaten till belopp understigande
500 kronor eller ock under år 1908 erhållit
avsked med avkortad pension från anslaget till pensionering
av civila tjänstinnehavare, samt att i avseende
å understödets storlek iakttages, att detsamma
jämte den utgående pensionen icke må tillsammans
överstiga 500 kronor.

9:o) 1 punkt 8 under tionde huvudtiteln har Kuugl. Maj:t före- Angående
slagit riksdagen medgiva att avlidne stallbetjänten vid Flyinge hingst- ^vibetjanten
depå Erik Andersson Hennings änka Elna Henning, född Åkesson, samt E. Andersson
bemälda makars barn Erik Tage Waldemar, Sigurd Ernfrid Engelbrekt, an^e""^.n
Elsa Dagny Constance, Stig Allan Reinhold och Naima Ingeborg må rgi
från och med den 1 juli 1918 från det å riksstatens tionde huvudtitel
uppförda förslagsanslag till statsverket åliggande, av andra medel ej
utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete uppbära livräntor
i enlighet med bestämmelserna i lagen om försäkring för olycksfall i
arbete den 17 juni 1916 och beräknade efter en årlig arbetsförtjänst för
Henning av 1,200 kronor.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

Angående
dels höjning
av ordinarie
anslaget för
bidrag till
pensionering
av änkor och
barn efter
befäl och
underbefäl
med vederlika r
vid armén,
dels ock ett
därmed sammanhängande

extra ordinarie
anslag.

[9 o. 10.]

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl får
utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 21
december 1917 (10 h. t. sid. 118).

Utskottet får, med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att avlidne stallbetjänten
vid Flyinge hingstdepå Erik Andersson
Hennings änka Elna Henning, född Åkesson, samt
bemälda makars barn Erik Tage Waldemar, Sigurd
Ernfrid Engelbrekt, Elsa Dagny Constance, Stig Allan
Reinhold och Naima Ingeborg må från och med den
1 juli 1918 från det å riksstatens tionde huvudtitel
uppförda förslagsanslag till statsverket åliggande, av
andra medel ej utgående ersättningar i anledning av
olycksfall i arbete uppbära livräntor i enlighet med
bestämmelserna i lagen om försäkring för olycksfall i
arbete den 17 juni 1916 och beräknade efter en årlig
arbetsförtjänst för Henning av 1,200 kronor.

B. Det militära peiiNionsväsendet.

10:o) 1 punkterna 9 och 10 under tionde huvudtiteln har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen att dels höja det under riksstatens tionde
huvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag till pensioneringav
änkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armen,
nu 131,424 kronor, med 2,937 kronor till 134,361 kronor, dels ock till
förstärkande av det i 1917 och 1918 års riksstater för samma ändamål
uppförda anslag å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av
högst 6,178 kronor.

Utredningen i detta ämne återtinnes i statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden den 31 december 1917 (10 h. t sid. 29).

Med biträdande av Kungl. Maj:ts föreliggande framställning hemställer
utskottet,

att riksdagen må dels höja det under riksstatens
tionde huvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

7

för bidrag till pensionering av änkor och barn efter
befäl och underbefäl med vederlikar vid armen, nu
131,424 kronor med 2,937 kronor till 134,361 kronor,
dels och till förstärkande av det i 1917 och 1918 års
riksstater för samma ändamål uppförda anslag å extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av högst
6,178 kronor.

ll:o) I punkt 11 under tionde huvudtiteln har Kungl. Magt föreslagit
riksdagen att under riksstatens tionde huvudtiteln å extra stat för
år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 3,500,000 kronor, att användas
såväl till upprätthållande av arméns pensionskassas egen pensionering
med fastställda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att
avstå de för året densamma tillkommande vederlag för de till statsverket
indragna rusthållsavgifterna, som ock till fyllnadspensioner i enlighet
med fastställda grunder för sådana pensioners utgående.

I fråga om utredning i ämnet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden den 31 december 1917 (10 h. t.
sid 31).

Utskottet hemställer,

att riksdagen må under riksstatens tionde huvudtitel
å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslagav
3,500,000 kronor, att användas såväl till upprätthållande
av arméns pensionskassas egen pensionering
med fastställda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan
att. avstå de för året densamma tillkommande
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsavgifterna,
som ock till fyllnadspensioner i enlighet
med fastställda grunder för sådana pensioners utgående.

12:o) I punkt 12 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att under riksstatens tionde huvudtitel å extra stat för
år 1919 bevilja ett förslagsanslag av 16,000 kronor för utdelande av
tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare och vederlikar vid
armén i enlighet med de av Kungl. Maj:t med 1907 års riksdag bestämda
grunder.

Angående
extra anslag
till upprätthållande
av
arméns pensionskassas

egen ''pensionering
samt
till fyllnadspensioner.

[il.]

Angående
understöd åt
avskedade
underoffU
cerare och
vederlikar
vid armén.

[12.]

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

Angående
tillfälligt understöd
åt f.
d förrådsvaktmästare.

[13.]

Angående
förhöjning av
anslaget för
bidrag till
flottans pensionskassas

gratialfond

[14.1

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden
den 31 december 1917 (10 h. t. sid. 32).

Med tillstyrkande av detta förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må under riksstatens tionde huvudtitel
å extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag
av 16,000 kronor för utdelande av tillfälliga understöd
åt avskedade underofficerare och vederlikar vid armén
i enlighet med de av Kungl. Maj:t med 1907 års riksdag
bestämda grunder.

13:o) I punkt 13 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att under tionde huvudtiteln å extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst 835 kronor, för utdelande av tillfälligt
understöd åt f. d. förrådsvuktmästare under villkor: att understöd ej
tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behövande omständigheter,
samt att understödet för envar bestämmes till sådant belopp, att
det, jämte honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa,
uppgår till 300 kronor.

Beträffande den i ärendet framlagda utredningen får utskottet hänvisa
till statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden den 31 december
1917 (10 h. t. sid. 33).

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna riksdagens bifall.

14:o) I punkt 14 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att höja det under riksstatens tionde huvudtitel å ordinarie
stat uppförda anslaget för bidrag till flottans pensionskassas gratialfond,
nu 31,100 kronor, med 2,000 kronor till 33,100 kronor.

Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet
över sjöförsvarsärenden den 21 december 1917 (10 h. t. sid. 62).

Med biträdande av Kungl. Maj:ts föreliggande framställning hemställer
utskottet,

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

9

att riksdagen må höja det under riksstatens tionde
huvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag
till flottans pensionskassas gratialfond nu 31,100 kronor
med 2,000 kronor till 33,100 kronor.

15:o) i punkt 15 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre båtsmannen vid Norrlands l:a båtsmanskompani
nr 156 Anders Olof JJållén må tilldelas pension, såsom
hade han tjänat i tjugu år från tjugu års ålder.

Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet
över sjöförsvarsärenden den 21 december 1917 (10 h. t. sid. 68).

Med biträdande av detta förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att förre båtsmannen
vid Norrlands l:a båtsmanskompani nr 156 Anders
Olof Hållén må tilldelas pension, såsom hade han tjänat
i tjugu år från tjugu års ålder.

16:o) 1 punkt 16 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre båtsmannen vid Gottlands l:a kompani
nr 34 Johan Hudolf Håkansson Nymoe må tilldelas pension, såsom
hade han tjänat i tjugu år från tjugu års ålder.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden
den 21 december 1917 (10 h. t. sid. 69).

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att förre båtsmannen
vid Gottlands l:a kompani nr 34 Johan Rudolf Håkansson
Nymoe må tilldelas pension, såsom hade han tjänat
i tjugu år från tjugu års ålder.

17:o) I punkt 17 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att å extra stat under riksstatens tionde huvudtitel för
år 1919 anvisa ett förslagsanslag å 3,000 kronor att användas för utdelande
av tillfälliga understöd åt f. d. stammanskap vid marinen (utom
båtsmän) och skeppsgossar, vilka pensionerats enligt reglementet för
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 14 a höft. (Nr 17 A.) 2

Angående

pension till
förre båtsmannen
A. O.
Hållén

[15-j

Angående
pension till
förre båtsmannen
J. K.
Håkansson
Nymoe.
[16.]

Angående
tillfälliga understöd
åt f. d.
stammanskap
vid marinen.

[17.]

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879,
under villkor:

att understöd ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara
i behövande omständigheter,

att understöd till manskap, som erhållit pension på grund av uppnådd
levnads- och tjänstålder, skall utgå med 200 kronor, samt

att understöd till manskap och skeppsgossar, som erhållit pension
på grund av skada eller sjukdom, ådragen under tjänstutövning, må
på därom gjord ansökning och efter i varje särskilt fall verkställd prövning
av behovet och dess sammanhang med den ådragna skadan eller
sjukdomen beviljas, med iakttagande att pensionen och understödet icke
må tillsammans överstiga det belopp, som skolat utgå såsom livränta vid
tillämpning av förordningen den 18 juni 1909 angående ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under militär^''änstgöring.

Utredningen i ämnet återfinnes i statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden
den 21 december 1917 (10 h. t. sid 67).

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, hemställer,

att riksdagen må å extra stat under riksstatens
tionde huvudtitel för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
å 3,000 kronor att användas för utdelande av tillfälliga
understöd åt f. d. stammanskap vid marinen (utom
båtsmän) och skeppsgossar, vilka pensionerats enligt
reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets
gemenskap den 31 oktober 1879, under villkor:

att understöd ej må tilldelas annan än den, som
styrker sig vara i behövande omständigheter,

att understöd till manskap, som erhållit pension
på grund av uppnådd levnads- och tjänstålder, skall utgå
med 200 kronor, samt

att understöd till manskap och skeppsgossar,
som erhållit pension på grund av skada eller sjukdom,
ådragen under tjänstutövning, må på därom gjord ansökning
och efter i varje särskilt fall verkställd prövning
av behovet och dess sammanhang med den ådragna
skadan eller sjukdomen beviljas, med iakttagande att pensionen
och understödet icke må tillsammans överstiga det
belopp, som skolat utgå såsom livränta vid tillämpning''

Bankoutskottetn utlåtande Nr 17 A.

11

av förordningen den 18 juni L909 angående ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

18:o) I punkt 18 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att å extra stat för år 1919 under tionde huvudtiteln
uppföra ett förslagsanslag av 17,030 kronor för utdelande av tillfälliga
understöd åt f. d. förmän bland daglönare, sj likvaktare och övriga daglönare
vid marinen, vilka pensionerats enligt bestämmelser, äldre än
dem, som meddelats genom nådiga kungörelsen den 25 november 1910,
under villkor:

att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter, samt

att understödet bestämmes för den, som, utan att erhålla invalidunderhåll,
i pension från flottans pensionskassa uppbär mindre än
200 kronor årligen, till det belopp, som erfordras för att understödet
och pensionen tillsammans skola uppgå till 300 kronor, för den, som i
sådan pension eller i dylik pension jämte invalidunderhåll åtnjuter tillhopa
från och med 200 kronor till och med 307 kronor årligen, till
100 kronor samt för den, som i sådan pension bekommer 400 kronor
eller 500 kronor årligen, till 50 kronor.

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl får
utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den
21 december 1917 (10 h. t. sid. 64).

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,
hemställer,

att Kungl. Maj:ts framställning i ämnet må vinna
riksdagens bifall.

19:o) I punkt 19 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att å extra stat för år 1919 under tionde huvudtiteln
uppföra ett förslagsanslag å 9,000 kronor för utdelande av tillfälliga
understöd å sådana f. d. befattningshavare vid lotsverket, som pensionerats
enligt bestämmelser, äldre än dem, som med 1915 års ingång
blivit tillämpliga å personalen vid lotsverket, under villkor:

att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter; samt

att understödet bestämmes till 100 kronor, dock att understödet

Angående
tillfälliga
understöd åt
f. d. daglönare
vid marinen.

[18.]

Angående
tillfälliga
understöd åt
f. d. befattningshavare

vid lotsverket.

12

Bankoutskottets utlåtande AV 17 A.

för den, som i pension jämte pensionsförhöjning uppbär mindre än 250
kronor årligen, skall utgå med det belopp, som erfordras för att understödet
och pensionen jämte pensionsförhöjningen tillsammans skola uppgå
till 350 kronor, samt att understödet tillsammans med pensionen
jämte pensionsförhöjningen icke i något fall må överstiga 550 kronor.

Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotor
kollet över sjöförsvarsärenden den 21 december 1917 (10 h. t. sid. 65).

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,
hemställer,

att Kungl. Maj:ts framställning i ämnet må avriksdagen
bifallas.

C. Allmänna indragningsstaten.

I. Ang. lantförsvarsdepartementet.

Angående 20:o) 1 punkt 20 under tionde huvudtiteln liar Kungl. Maj:t före penfl°rreåt

s!agil: riksdagen medgiva, att förre artilleristen Per Bengtsson må under
artilleristen sin återstående livstid uppbära en årlig pension å allmänna indragningsP.
Bengtsson. 8taten till så stort belopp, att densamma jämte honom tillkommande
''J underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till 500 kronor för
år räknat, att utgå från och med månaden näst efter den, under vilken
han frånträder sin nuvarande anställning.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen tillåter sig utskottet
hänvisa till statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden den 31
december 1917 (10 h. t. sid. 34).

Utskottet får, med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att förre artilleristen
Per Bengtsson må under sin återstående livstid uppbära
en årlig pension å allmänna indragningsstaten till
så stort belopp, att densamma jämte honom tillkommande
underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår
till femhundra kronor för år räknat, att utgå från
och med månaden näst efter den, under vilken lian
frånträder sin nuvarande anställning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

13

2 Do) 1 punkt 21 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att tygarbetaren vid Karlsborgs tygstation
Karl Gustaf Dufva må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 300 kronor, att utgå från och
med månaden näst efter den, under vilken han frånträder sin anställning
vid tygstationen.

Till statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden den 31 december
1917 bär departementschefen i ämnet anfört följande:

»1 skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 2 mars
1917 har tygmästaren å Karlsborg med anledning av därom gjord framställning
anhållit om utverkande av pension åt tygarbetaren vid Karlsborgs
tygstation Karl Gustaf Dufva, som, med vissa avbrott, i omkring
45 år haft anställning i kronans tjänst, men nu till följd av sjuklighet
vore urståndsatt att med eget arbete försörja sig.

Av skrivelsen åtföljande frejd- och läkarbetyg samt av tygmästarens
i övrigt lämnade uppgifter inhämtas, att Dufva, som är född den 20
december 1856, under åren 1872—1905 i mån av arbetstillgång med
längre eller kortare avbrott arbetat vid Karlsborgs fästningsbyggnad, till
dess han den 8 augusti 1906 anställdes vid Karlsborgs tygstation, där
han ännu kvarstår såsom tygarbetare; att han, som har hustru och fem
barn, varav ett minderårigt, samt ett minderårigt fosterbarn, alltid själv
utan understöd av stat eller kommun underhållit sin familj, ehuru han
utöver egen stuga på ofri grund jämte därtill hörande täppa ej ägt
andra tillgångar än sin arbetsförtjänst vid tygstationen, vilken under
åren 1912—1916 i medeltal utgjort 774 kronor 91 öre för år; att han
på grund av det ofta avbrutna arbetet vid fästningsbyggnaden icke kunnat
beräkna 30 år i statens tjänst och därför icke kunnat föreslås till erhållande
av nådevedermäle, vartill han eljest varit berättigad, då han
av tygmästaren erhållit vitsord såsom en skötsam och redbar person,
vilken alltid såväl i som utom tjänsten visat ett hedrande uppförande;
samt att han, som åtnjuter medborgerligt förtroende, nu är sjuklig och
oförmögen till ihållande arbete.

Med underdånig skrivelse den 7 april 1917 hava arméförvaltningens
artilleri- och fortifikationsdepartement överlämnat handlingarna i ärendet
samt därvid för egen del anfört, att departementen ansåge billigt, att
Dufva efter avskedstagandet genom pension bereddes någon hjälp till
livsuppehälle. Med hänsyn till Dufvas tjänstetid ävensom till de belopp,
som förut av riksdagen i liknande fall beviljats såsom pension, syntes
ett belopp av 300 kronor för år skäligt. Departementen hemställde

Angående
pension åt
tygarbetaren
K. G Dufva.

[21.]

14

B ankautskottets utlåtande Nr 17 A.

Motion TI: 26.

Utskottet.

Angående
pension åt
vaktmästaren
F. TT. Klint.

därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten
bevilja Dufva en årlig pension av 300 kronor, att utgå från
och med månaden näst efter den, under vilken han frånträtt sin anställning
vid tygstationen.

Statskontoret har tillstyrkt den gjorda framställningen.»

1 sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en
inom andra kammaren av herr Berg i Munkfors väckt motion nr 26,
vari hemställts, att, »då det sedan flera år tillbaka varit praxis, att riksdagen
beviljat dylika arbetare ett något högre belopp och med hänsyn till de
dyra tider, som rådde, riksdagen måtte besluta höja det av Kungl. Maj:t
föreslagna beloppet med 100 kronor eller till sammanlagt 400 kronor,
att från allmänna indragningsstaten utgå till Karl Gustaf Dufva från och
med månaden näst efter den, under vilken han frånträder sin anställning
vid tygstationen».

Såsom i motionen erinras, har riksdagen tillförne i likartade fall
beviljat ett pensionsbelopp av 400 kronor och anser sig utskottet vid
sådant förhållande böra tillstyrka bifall till den i ämnet väckta motionen.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med bifall till den i ämnet
väckta motionen, må medgiva, att tygarbetaren vid
Karlsborgs tygstation Karl Gustaf Dufva må under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av fyra hundra kronor, att
utgå från och med månaden näst efter den, under
vilken han frånträder sin anställning vid tygstationen.

22:o) 1 en till riksdagen den 25 januari 1918 avlåten proposition
nr 42 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att vaktmästaren vid artilleristabens lokaler i Stockholm
Frans Wilhelm Klint må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 800 kronor, att utgå från
och med månaden näst efter den, varunder han erhåller avsked från sin
nämnda befattning.

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

15

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet
hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Utskottet, som ej haft något att erinra mot förevarande förslag,
hemställer,

att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren vid
artilleristabens lokaler i Stockholm Frans Wilhelm Klint
må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av åtta hundra kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, varunder
han erhåller avsked från sin nämnda befattning.

23:o) I punkt 22 under tionde huvudtiteln har Kung! Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att f. d. fanjunkaren i Norrbottens regemente
Karl Rudolf Hjalmar Stjernberg må under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 500 kronor, att
utgå från och med den 1 juni 1917.

Beträffande de till stöd för framställningen anförda skäl får utskottet
hänvisa till statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden den 31
december 1917 (10 h. t. sid. 36).

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att f. d. fanjunkaren
i Norrbottens regemente Karl Rudolf Hjalmar Stjernberg
må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av femhundra
kronor, att utgå från och med den 1 juni 1917.

24:o) I en till riksdagen den 25 januari 1918 avlåten proposition,
nr 43, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att musikfanjunkaren i Norra Skånska infanteriregementet,
musiksergeanten av första klassen vid regementet Emil Johan
August Schliwa må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 900 kronor, att utgå från och
med månaden näst efter den, varunder han erhåller avsked från sin innehavande
beställning vid regementet.

Angående
;pension åt f. d.
fanjunkaren i
Norrbottens
regemente
K. R. H.
Stjern berg.

L22.J

Angående
pension åt
musik fanjunkaren
E. J.
A. Schliwa.

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

Angående
pension åt
förre fästning
styggnadsarbetarcn

J. O. Frank.

[23.]

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet
hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,

att ifrågavarande proposition må av riksdagen
bifallas.

25:o) I punkt 23 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren Johan
Gustaf Frank må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära eu årlig pension av 300 kronor, att utgå från och med
år 1918.

Till statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden den 31 december
1917 har departementschefen i ämnet anfört följande:

»Uti en till arméförvaltningens fortifikationsdepartement ingiven
skrift har förre fästningsbyggnadsarbetaren Johan Gustaf Frank anhållit
att komma i åtnjutande av något statsunderstöd på sin ålderdom i form
av pension.

Över ansökningen har yttrande infordrats från fortifikationsbefålhavaren
å Karlsborq, av vilket yttrande jämte övriga handlingar i ärendet
inhämtas, att Frank, som är född den 22 mars 1858, under tre år haft
fast anställning vid Göta artilleriregemente och därunder förhållit sig
»troget och väl»; att han i något mer än 24 år tjänstgjort vid fästningsbyggnaden
å Karlsborg samt med plikttrohet och flit fullgjort sina
åligganden; att han enligt läkarintyg lider av hjärtfel och på grund
därav är mindre arbetsför; samt att han äger en jordlott om cirka 1 Va
tunnland med en därå uppförd liten stuga.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
fortifikationsdepartement uti underdånig skrivelse den 14 april 1917 anfört,
att, ehuru Frank ej till fullo i avseende å ålder och tjänstetid uppfyllde
de av departementet tillämpade villkor för tillstyrkan av pension,
departementet likväl ansåge sig böra på grund av Franks sjukdom
och oförmåga att försörja sig tillstyrka, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att bevilja Frank pension från allmänna indragningsstaten å
300 kronor om året, att utgå från och med år 1918.

Statskontoret har tillstyrkt framställningen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

För beviljandet av pension åt förutvarande fästningsbyggnadsarbet
are bär i allmänhet fordrats, att vederbörande uppnått 00 levnadsår
och 30 tjänstår. Härifrån har dock i ömmande fall undantag gjorts.
Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst angående Franks arbetsförhet
och ekonomiska förhållanden, synes det mig billigt, att undantag
från nyssnämnda villkor jämväl i förevarande fall göres.»

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft eu
inom andra kammaren av herr Berg i Munkfors väckt motion nr 25,
vari motionären hemställt, att riksdagen måtte, »med hänsyn till den
dyrtid som råder och att riksdagen förut beviljat ett högre belopp åt
dylika arbetare», bevilja Frank en årlig pension av 400 kronor.

Under hänvisning till vad utskottet här ovan underpunkten 21:o)
anfört i fråga om beloppet av den för tygarbetaren Dufva föreslagna
pensionen har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till motionärens
framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
främst kilning och med bifall till den i ämnet
väckta motionen, må medgiva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren
Johan Gustaf Frank må under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu
årlig pension av fyra hundra kronor, att utgå från
och med år 1918.

26:o) I eu till riksdagen den 8 februari 1918 avlåten proposition,
nr 79, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren Carl August Johansson
Lundin må från och med 1918 års början under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 400
kronor.

1 fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet hänvisa
till ovan berörd a statsrådsprotokoll.

Utskottet, som ej haft något att erinra mot förevarande förslag,
hemställer,

Bihang till riksdagens protokoH 1918. 8 satnl. 14 a höft. (Nr 17 A.) 3

Motion 11: 25.

Utskottet.

Angående
pension åt
fästningsbyggnadsarbetaren

C. A. J. Lundi
n.

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

Angå fide
pension åt
f. d ar etama
v>d
Borghamns
ka kstenshrott
A. G. Björk,
J. Gustafsson
och G. A. Felte
sson.

[24.]

att riksdagen må medgiva, att förre fästningsbyggnadsarbetaren
Carl August Johansson Lundin må
från och med 1918 års början under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av fyra hundra kronor.

27:o) I punkt 24 under tionde huvudtiteln har Ivungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att envar av förutvarande arbetarna vid Borghamns
kalkstensbrott A. G. Björk, J: Gustafsson och C. A. Pettersson
må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 300 kronor, att utgå från och med månaden näst
efter den, under vilken hau entledigats från sin anställning vid nämnda
kalkstensbrott.

Till statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden den 31 december
1917 har departementschefen i ämnet anfört följande:

»Till arméförvaltningens fortifikationsdepartement hava från f. d. arbetarna
vid kronans kalkstensbrott å Borghamn A. G. Björk, J. Gustafsson
och C. A. Pettersson inkommit ansökningar om erhållande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande angående sökandenas
levnad:-förhållanden:

Björk, som är född den 26 oktober 1851, har arbetat vid kalkstensbrottet
för Karlsborgs fästningsbyggnad under en tid av 25 år 10
månader. Enligt ansökningen bifogat läkarbetyg är Björk på grund av
ytterligt försvagad syn å vänstra ögat samt revbensbrott i vänstra sidan
oförmögen att med eget arbete försörja sig. Han är därjämte så gott
som medellös.

Gustafsson, som är född den 18 augusti 1846, har arbetat vid
stenbrottet under 22 år 10 månader. Han är fader till fem oförsörjda
barn och ägor icke några tillgångar förutom en stuga, som dock icke
är taxerad till 500 kronor. Till följd av olycksfall i arbete har han
fått två fingrar å högra handen krökta, varigenom denna blivit föga
brukbar, samt vid ett annat olyckstillfälle fått tre revben knäckta, vilket
medför stora svårigheter för honom att deltaga i något arbete. På
grund härav och i följd av hans höga ålder har hans arbetsförmåga i
hög grad nedsatts, varför han icke genom eget arbete kan försörja sig
och sin familj.

Pettersson, vilken är född den 11 maj 1853 och arbetat vid stenbrottet
under en tid av 21 år 10 månader, är ägare till en lägenhet,
taxerad till 600 kronor, men är i övrigt medellös. Han lider av kronisk

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

19

luftrörskatarr med hosta, astma och andnöd vid mera ansträngande arbete.

Detta i förening med inträdande ålderdom har åstadkommit, att han
numera är oförmögen att med eget arbete försörja sig.

Kommendanten å Karlsborg har uti infordrat yttrande tillstyrkt
ansökningarna samt meddelat, att sökandena under den tid de varit
anställda vid Borghamns kalkstensbrott med plikttrohet utfört sitt arbete
och iakttagit en hedrande vandel.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
fortifikationsdepartement uti underdånig skrivelse den 25 april 1917
anfört följande:

Departementet ansåge, att till de för var och en av sökandena
uppgivna tjänstgöringstiderna, vilka, enligt vad departementet inhämtat,
utgjorde summor av de månader och dagar av särskilda år, då sökandena
verkligen utfört arbete vid fästningsbyggnaden, borde läggas de vintertider,
de stått till kronans förfogande, utau att något arbete kunnat utföras
eller arbetsförtjänst erhållas. Därigenom komme sökandena att
väl uppfylla de för pensions erhållande vanligen stadgade villkoren (30
tjänste- och 60 levnadsår). Med anledning härav och då departementet
funne synnerligen ömmande omständigheter föreligga för samtliga sökandena,
hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
bevilja envar av Björk, Gustafsson och Pettersson en pension av 300
kronor, att utgå från allmänna indragningsstaten.

Statskontoret har uti den 21 maj 1917 avgivet utlåtande förklarat
sig icke hava något att erinra mot vad arméförvaltningens fortifikationsdepartement
sålunda hemställt, samt föreslagit, att pensionerna måtte
bestämmas att utgå från och med månaden näst efter den, då entledigandet
från anställning vid Borghamus kalkstensbrott ägt rum.

Vad i ärendet blivit upplyst synes mig till fullo motivera en framställning
till riksdagen om beredande åt ifrågavarande arbetare av pension
till det belopp, 300 kronor, som förut i liknande fall beviljats.»

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom Motion ii:64.
andra kammaren av herr Borggren väckt motion, nr 64, däri hemställts,
att, då i liknande fall såväl vid 1916 som 1917 års riksdag beviljats
understöd till ett årligt belopp av 400 kronor, ifrågavarande pensioner
måtte bestämmas till nämnda belopp.

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

Utskottet.

Angående
pension åt för•
rådsdrängen
O. LarssonStåhl
samt
fästning sby g gnadsarbetarna
J. Svensson-Ed,
F. O.
Florin och A.
Andersson.

[25.]

Med hänsyn till vad motionären sålunda anfört, anser sig utskottet
böra tillstyrka bifall till motionen och hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med bifall till den i ämnet
väckta motionen, må medgiva, att envar av förutvarande
arbetarna vid Borghamns kalkstensbrott A.
G. Björk, J. Gustafsson och C. A. Pettersson må
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av fyrahundra kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, under
vilken han entledigats från sin anställning vid nämnda
kalkstensbrott.

28:o) I punkt 25 under tionde huvudtiteln har Kungl. Magt föreslagit
riksdagen medgiva, dels att förrådsdrängen vid Karlsborgs fästningsbyggnad
Gustaf Larsson-Ståhl må från och med månaden näst
efter den, under vilken han erhåller entledigande från sin anställning
vid fästningsbyggnaden, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära, utöver honom tidigare tillerkänd pension, ytterligare
ett årligt pensionsbelopp av 100 kronor, dels ock att envar av
arbetarna vid nämnda fästningsbyggnad Johan Svensson-Ed, Frans
Oskar Florin och Alexander Andersson må under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension av 300 kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, under vilken han entledigats
från sin anställning vid fästningsbyggnaden.

Till det i nästföregående punkt omförmälda statsrådsprotokollet
har departementschefen i ämnet anfört följande:

»Med skrivelse till arméförvaltningens fortitikationsdepartement den ■
10 april 1917 har fortifikationsbefälhavaren ä Karlsborg överlämnat dels
en av förrådsdrängen vid Karlsborgs fästningsbyggnad Gustaf LarssonStålil
ingiven ansökan om förhöjning av honom tidigare beviljad pension,
dels ock från följande arbetare vid nämnda fästningsbyggnad inkomna
ansökningar om pension, nämligen timmermannen Johan SvenssonEd,
stenarbetaren Frans Oskar Florin och timmermannen Alexander
Andersson.

Fortifikationsbefälhavaren har rörande omförmälda sökande meddelat
följande:

Larsson-Ståhl, som vore 75 år gammal och varit anställd vid
Karlsborgs fästningsbyggnad under ej mindre än 57 år, hade av 1907

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

21

års riksdag beviljats eu årlig pension av 300 kronor, att utgå från och
med månaden näst efter den, varunder lian entledigats från fästningsbyggnaden.
lian kvarstode emellertid ännu i tjänst, men vore nu enligt
läkarintyg oförmögen till arbete, varför lian måste avgå från byggnadsarbetet.

Svensson-Ed, som vore 57 år gammal, hade tjänstgjort vid fästningsbyggnaden
under 32 års tid. Enligt ansökningen vidfogat läkarintyg
hade han under arbetet vid fästningsbyggnaden förlorat sitt ena
öga, varför lian av riksförsäkringsanstalten uppbure livränta med 75
kronor årligen. Genom nämnda lyte hade han blivit mindre arbetsför
och vore tillika, då han icke ägde någon förmögenhet, helt beroende
av sin arbetskraft.

Florin, som uppnått eu ålder av 56 år, hade tjänat såsom stamanställd
i 3 år samt såsom arbetare vid fästningsbyggnaden, där han
ännu kvarstode, i 27 år. Enligt läkarbetyg hade Florin på grund av
starr nedsatt synförmåga och lede av kronisk muskelreumatism samt
vore till följd därav mindre arbetsför. Han vore därjämte medellös.

Andersson hade tjänat vid fästningsbyggnaden i närmare 29 år
och kvarstode även i arbete men vore nu vid uppnådda 60 år mindre
arbetsför. Han lede enligt läkarintyg av muskelreumatism, reumatisk
nervvärk i högra höften och benet samt högersidigt ljumskbråck.

Med hänsyn till den rådande dyrtiden ansåge fortifikationsbefälhavaren
pensionsbeloppen för ifrågavarande arbetare skäligen böra bestämmas
till 600 kronor för år.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har, med överlämnande
av handlingarna i ärendet, uti underdånig skrivelse den 14 april 1917
anfört, att departementet, med hänsyn därtill att sökandenas tjänstgöring
vid fästningsbyggnaden i allmänhet icke pågått året runt, icke
ansåge sig kunna tillstyrka högre pension än 300 kronor. Härifrån
borde dock undantag göras för Larsson-Ståhl, vilken i betraktande av
dels den långa tid han varit i kronans tjänst, dels därav att han städse
tjänstgjort hela året, borde komma i åtnjutande av ett högre belopp
eller 600 kronor. Sveusson-Ed och Floiin hade väl ännu ej uppnått
60 år, men på grund av deras sjukdom ansåge sig fortifikationsdepartementet
böra förorda deras ansökningar om pension. Med anledning
härav hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
bevilja dels åt Larsson-Ståhl en pension av 600 kronor, dels åt envar
av Svensson-Ed, Florin och Andersson eu pension av 300 kronor, samtliga
att utgå från allmänna indragningsstaten, för var och eu från och

Motion II: 41.

22 Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

med manaden näst efter den, under vilken lian entledigats från sin anställning
vid fästningen.

Uti häröver den 8 maj 1917 avgivet utlåtande har statskontoret
antört, att vad beträffade frågan om att åt förrådsdrängen Larsson-Ståhl
bereda förhöjd pensionsförmån, ämbetsverket visserligen med hänsyn till
hans ovanligt langa tjänstetid ansage skäl löreligga till beredande av
någon förbättring, men syntes densamma böra begränsas så, att sammanlagda
pensionsförmånen uppginge till 400 kronor. Utöver redan
beviljad pension sjmtes därför böra åt honom utverkas en ytterligare
pension å 100 kronor. Mot vad arméförvaltningens fortifikationsdepartement
föreslagit i fråga om beredande av pension åt arbetarna SvenssonEd,
Florin och Andersson, hade statskontoret icke något att erinra.

På de av vederbörande myndigheter anförda skäl aDser även jaf
mig. böra tillstyrka, att förrådsdrängen Larsson-Ståhl beredes någon
pensionsförhöjning, likasom också, att pension tillerkännes arbetarna
Svensson-Ed, Florin och Andersson. Vad pensionstillägget till den förstnämnde
beträffar, synes mig detsamma, såsom statskontoret föreslagit,
höra begränsas till 100 kronor. För de tre övriga sökande torde pensionsbeloppen
i överensstämmelse med fortitikationsdepartementets av
statskontoret tillstyrkta hemställan böra bestämmas till 300 kronor.»

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom
andra kammaren av herr Edbom väckt motion, nr 41, däri hemställts,
att pensionerna måtte bestämmas till följande belopp, nämligen för
Larsson-Ståhl till 200 kronor utöver förut beviljad pension eller således
sammanlagt 500 kronor, för Svensson-Ed till 425 kronor samt till vardera
av Florin och Andersson 400 kronor.

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Undertecknad,, som även delar Kungl. Maj.ts åsikt, att omförmälda personer
böra pensioneras, finner dock, dels på grund av tidsläget, dels på grund av de yttranden,
som vissa myndigheter haft i saken, att de föreslagna pensionsbeloppen äro
för små.

Gustaf Larsson-Ståhl har enligt handlingarna varit i statstjänst i icke mindre
än 57 år, och hava myndigheterna, då han nu efter uppnådda 75 år på grund av
sjukdom nödgas avgå från sin befattning, föreslagit, att hans pension höjes till 600
kronor. Jag anser att detta belopp vore skäligt, men på grund av de stora anspråk
som ställas på statskassan nödgas jag stanna vid att föreslå en höjning av hans
pension med 200 kronor till 500 kronor.

Johan Svensson-Ed har en tjänstetid av 32 år. Han har dock enligt läkareintyg
styrkt, att han under arbetet förlorat sitt ena öga. På grund av detta olycks -

Bankoutukottets utlåtande Nr 17 A -

23

fall uppbär han en livränta av 75 kronor om året. Detta är enligt min mening ett allt
för litet belopp för så stor nedsättning av arbetsförmågan som förlusten av ett öga
är. Jag anser därföre, att staten, då han på grund av sjukdom måste avgå från
sin anställning, bör bereda honom en pension som jämte hans livränta uppgår till
500 kronor.

Florin, som har en tjänstetid av sammanlagt 30 år, och Andersson av 29
år, äro nu enligt läkareintyg på grund av sjukdom mindre arbetsföra. På grund
av den rådande dyrtiden böra deras pensioner bestämmas till 400 kronor, detta så
mycket mer som 1916 och 1917 års riksdagar i flera fall beviljade detta belopp
till med dem jämställda arbetare. De förberedande myndigheterna föreslå i alla
dessa fall ett pensionsbelopp av 600 kronor. Enligt i handlingarna tillgängliga uppgifter
äro dessa arbetare i små ekonomiska omständigheter och äro därföre helt i
beroende av det understöd staten kan lämna dem.»

Vad först angår den för Larsson-Ståhl föreslagna tilläggspensionen,
hava såväl fortifikationsbefälhavaren som arméförvaltningens fortifikationsdepartement
ifrågasatt sådan höjning, att pensionen i sin helhet
skulle utgå med 600 kronor. Motionären har stannat vid en höjning
med 200 kronor, då pensionen alltså skulle uppgå till 500 kronor. Med
hänsyn till den synnerligen långa tid av över 57 år, som Larsson-Ståhl
varit anställd vid ifrågavarande fästningsbyggnad, och då lian nu uppnått
en ålder av 75 år, synes utskottet icke något vara att erinra mot
att han erhåller en pension av 500 kronor. Utskottet får alltså tillstyrka
motionärens framställning.

Beträffande härefter frågan om pension åt Svensson-Ed framgår
av handlingarna i ärendet, att denne under arbetet vid fästningsbyggnaden
förlorat sitt ena öga och att han därför från riksförsäkringsanstalten
uppbär eu årlig livränta av 75 kronor. 1 likhet med motionären
anser utskottet, att, då han nu på grund av sjukdom nödgas lämna den
anställning, han under 32 års tid innehaft, eu pension av 500 kronor,
inberäknat förenämnda livränta, bör beredas honom, varför utskottet
finner sig böra tillstyrka motionen även i denna del.

Vidkommande slutligen pensionsbeloppen för Andersson och Florin
torde i överensstämmelse med vad i likartade fall tillförne beviljats dessa
böra utgå enligt motionärens förslag med 400 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning samt med bifall till den i ämnet
väckta motionen, må medgiva,

dels att förrådsdrängen vid Karlsborgs fästnings -

Utskottet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

24

byggnad Gustaf Larsson-Ståhl må från och med månaden
näst efter den, under vilken lian erhåller entledigande
från sin anställning vid fästningsbyggnaden,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära, utöver honom tidigare tillerkänd pension,
ytterligare ett årligt pensionsbelopp av två hundra
kronor,

dels ock att envar av arbetarna vid nämnda
fästningsbyggnad Johan Svensson-Ed, Frans Oskär
Florin och Alexander Andersson må under sin återstående
livstid å allmänna iudragningsstaten uppbära
en årlig pension Svensson-Ed av fyrahundrat.jugufem
kronor samt vardera av Florin och Andersson
fyrahundra kronor, att utgå från och med månaden näst
efter den, under vilken han entledigats från sin anställning
vid fästningsbyggnaden.

A''rrhn''d 29:o) I punkt 20 under tionde huvudtiteln har lvungl. Maj:t före pcnsion

^åt f. slagit riksdagen medgiva, att förre arbetaren vid Borghamns kalkstensarbeiaren
vid brott TF. F. Brandt må under sin återstående livstid å allmänna indragkcUkstensbrott
ningsstaten uppbära en till 300 kronor förhöjd årlig pension, att utgå
w.F.Brandt. från och med är 1918.

[2®-] ''Till det i punkt 27) om förmäld a statsrådsprotokollet har departe mentschefen

i ämnet anfört följande:

»Hos arméförvaltningens fortitikationsdepartement har förre arbetaren
vid Borghamns kalkstensbrott W. F. Brandt, vilken av 1909 års riksdagbeviljats
en årlig pension å allmänna indragningsstaten av 50 kronor
att utgå från och med den 1 januari samma år, anhållit att komma i
åtnjutande av förhöjd pension.

Av ansökningen bifogade intyg inhämtas, att Brandt, som är född
den 28 december 1857, tjänstgjort såsom grenadjär vid Andra livgrenadjärregementet
under 17 Va år och därefter såsom arbetare vid Borghamns
kalkstensbrott i nära 23 år; att han alltsedan ett olycksfall i arbetet för
omkring 15 år sedan haft betydligt nedsatt arbetsförmåga och numera
är oförmögen att med arbete försörja sig; att han, såvitt känt är, icke
äger egna medel till sitt uppehälle; samt att han under sin anställningvid
Borghamns kalkstensbrott städse ådagalagt nit och skicklighet i
arbetet samt uppfört sig på ett i allo hedrande sätt.

Bankoutskottets utlåtande Nr 1.7 A. 25

h''orUftkaHombefälhnmre,n d Karlsbory har i infordrat yttrande tillstyrkt
ansökningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
fortifikatiomdepartement uti underdånig skrivelse den 8 september 1917
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att bevilja Brand!
en till 300 kronor förhöjd årlig pen son, att från och med år 1918 utgå
från allmänna indragningsstaten.

Statskontor cd, har uti avgivet utlåtande anfört, att på grund av vad
i ärendet blivit upplyst goda skäl syntes föreligga att bereda Brandt eu
till 300 kronor förhöjd pension; och tillstyrkte alltså statskontoret bifall
till den av arméförvaltningens fortifikationsdepartement gjorda hemställan.

Med hänsyn till sökandens långvariga anställning i statens tjänst
och då det blivit styrkt, att han numera är oförmögen att med arbete
försörja sig, finner jag skäligt, att förhöjd pension beredes honom med
det av myndigheterna föreslagna belopp.i>

1 samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom
andra kammaren av herr Borggren väckt motion, nr 65, däri hemställts,
att då riksdagen i liknande fall beviljat pension upp till 400 kronor,
ifrågavarande pension måtte bestämmas till nämnda belopp.

Med hänsyn till vad motionären sålunda anfört, anser sig utskottet
böra tillstyrka, att pensionen till Brandt må utgå med ett till 400 kronor
förhöjt belopp.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med bifall till den i ämnet
väckta motionen, må medgiva att förre arbetaren vid
Borghamns kalkstensbrott W. F. Brandt må under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en till fyrahundra kronor förhöjd årlig pension,
att utgå från och med år 1918.

Motion /1: 65.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 14 a käft. (Nr 17 A.)

4

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

Angående
pension åt
f. sjuksköterskan
vid
garnisonssjukhuset
i
Stockholm
Ingrid
binders.

[27.]

Angående
pension åt
tygarbetaren
O. Andersson.

128.''

Angående
pension åt f.
skräddarmästaren
G. K.
K. Svedberg.

129/ ''

30:o) I punkt 27 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
rikdagen medgiva, att förra sjuksköterskan vid garnisonsjukhuset
i Stockholm Ingrid Linders må under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor, att utgå
från och med den 1 augusti 1915.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden
den 31 december 1917 (10 h. t. sid. 44).

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att förra sjuksköterskan
vid garnisonssjukhuset i Stockholm Ingrid Linders må
under sin återstående livstid å allmänna indraguingsstaten
uppbära en årlig pension av sexhundra kronor,
att utgå från och med den 1 augusti 1915.

31:o) I punkt 28 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att tygarbetaren vid Gottlands artillerikårs
tygverkstäder Carl Andersson, må från och med månaden näst efter den,
under vilken han frånträder sin anställning vid tygverkstäderna, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig
pension av 500 kronor.

Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet
över landsförsvarärenden den 31 december 1917 (10 h. t. sid. 48).

Med biträdande av detta förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att tygarbetaren vid
Gottlands artillerikårs tygverkstäder Carl Andersson
må från och med månaden näst efter den, under vilken
han frånträder sin anställning vid tygverkstäderna,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 500 kronor.

32:o) I punkt 29 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj.t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre skrädd,irmästaren vid Livgardets till
häst skrädderiverkstad Georg Konrad Konstantin Sredbe g må under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

27

av 600 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, varunder
han entledigats från sin anställning vid regementet.

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl får
utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden den
31 december 1917 (10 h. t., sid. 50).

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,
hemställer,

att riksdagen må medgiva, att förre skräddarmästaren
vid Livgardets till häst skrädderiverkstad
Georg Konrad Konstantin Svedberg må under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av sexhundra kronor, att utgå från
och med månaden näst efter den, varunder han entledigats
från sin anställning vid regementet.

33:oj l punkt 30 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att envar av vaktmästaren vid infanteriets
skolor å Karlsborg Johan Alfred Jonsson och stalldrängen vid samma
skolor Karl Johan Anderssot! må från och med månaden näst efter den,
under vilken han efter uppnådd ålder av 60 år erhåller entledigande
från sin anställning vid omförmälda skolor, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 500 kronor.

Utskottet, som i fråga om den i ärendet framlagda utredningen
tillåter sig hänvisa till statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden den
31 december 1917 (10 h. t. sid. 52), hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må vinna riksdagens bifall.

34:o) I punkt 31 under tionde huvudtiteln har Kungl. Magt föreslagit
riksdagen medgiva, att förrådsarbetarna Carl Gustaf Hammarlund,
Carl August Westerberg och Oskär. Vilhelm Dahlgren må från och
med månaden näst efter den, varunder de erhålla entledigande från sin
anställning vid Stockholms intendenturförråd, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension, envar av Hammar -

Angående
pension åt
vaktmästaren
J. A. Jonsson
och stalldrängen
K, J.
Andersson.

[30.]

Angående
pension åt
förrådsarbetarnaC.
Q.
Hammarlund,
C. A. Westerberg
och 0
V. Dahlgren.

rån

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

Angående
förhäst understöd
åt f.
vaktmästaren
vid krigsskolan
å Karlberg
L. E.
Lindblom.

32.

lund och Westerberg till belopp av 500 kronor samt Dahlgren till sä ston
belopp, att pensionen jämte honom tillkommande årligt underhåll fråri
Vadstena krigsmanshus k assa uppgår till sammanlagt 500 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över lantlorsvarsärenden
den 31 december 1917 (10 h. t. sid. 54).

Med tillstyrkande av bifall till Kung!. Maj:ts förslag hemställer
utskottet,

att riksdagen må medgiva, att förrådsarbetarna
Gal l Gustaf Hammarlund, (Jarl August Westerberg och
Oskar Vilhelm Dahlgren må från och med månaden
näst efter den, varunder de erhålla entledigande från
sin anställning vid Stockholms iutendenturförråd, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension, vardera av Hammarlund och
Westerberg till belopp av femhundrakronor samtDahlgren
till så stort belopp, att pensionen jämte honom tillkommande
årligt underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
uppgår till sammanlagt femhundra kronor. ''

I

35:o) 1 punkt 32 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre vaktmästaren vid krigsskolan å
Karlberg Lars Erik Lindblom må från och med ingången av år 1918
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära,
utöver honom tidigare tillerkänt statsunderstöd, ytterligare ett årligt
understöd av 250 kronor.

Utredningen i ärendet ätertinnes i statsrådprotokollet över lantförsvarsärenden
den 31 december 1917 (10 h. t. sid 56).

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:te förslag hemställer
utskottet,

att riksdagen må medgiva, att förre vaktmästaren
vid krigsskolan å Karlberg Lars Erik Lindblom må från
och med ingången av år 1918 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära, utöver
honom tidigare tillerkänt statsunderstöd, ytterligare ett.
årligt understöd av tvåhundrafemtio kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

29

36:o) I punkt 33 under tionde huvuvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att arbetaren vid Karl Gustafs stad''
gevärsfaktori Karl Axel Sandström må från och med månaden näst efter
den, under vilken han entledigas från sin anställning vid gevärsfaktoriet,
dock tidigast från och med den 1 januari 1918, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 500
kronor.

Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet
över lantförsvarsärenden den 31 december 1917 ''10 h. t. sid. 59).

Med biträdande av Kungl. Maj:ts föreliggande framställning hemställer
utskottet,

att riksdagen må medgiva, att arbetaren vid Karl
Gustafs städs gevärsfaktori Karl Axel Sandström må
från och med månaden näst efter den, under vilken
han entledigas från sin anställning vid gevärsfaktoriet,
dock tidigast från och med den 1 januari 1918, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära eu årlig pension av femhundra kronor.

IT. Ang. sjöförsvarsdepartementet.

37:o) 1 punkt 34 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att fortifikationsarbetaren Sven Petersson må
från och med månaden näst efter den, under vilken han erhåller avsked
från sin anställning vid Karlskrona fästningsbyggnad, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 300 kronor.

Till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärendeu den 21 december
1917 har departementschefen i ämnet anfört följande:

»Befälhavande amiralen i Karlskrona har i skrivelse till marinförvaltningen
den 3 november 1917, med förmälan att fortifikationsarbetaren
Sven Petersson hos fortifikationsbefälhavaren i Karlskrona
lastning anhållit att efter erhållet avsked komma i åtnjutande av pension
av statsmedel, gjort framställning om pension åt Petersson samt därvid
överlämnat intyg rörande Peterssons ålder och ekonomiska omständigheter
m. m.

Autfående,
pension åt
faktori ar befaren
K. .4.
Sandström
fou
-1-1,

Angående
pension till
fortifikations•
arbetaren S.

Petersson.

T34.1

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

Marinförvaltningen hav med underdånig'' skrivelse den 15 november
1917 överlämnat samtliga till ärendet hörande handlingar; och framgår
av dessa, bland annat, att Petersson, som är född den 3 april 1850,
varit anställd vid befästningsarbetena i Karlskrona i sammanlagt 28 år,
att han efter erhållet avsked på grund av hög ålder och minskad arbetsförmåga
svårligen torde kunna erhålla arbete till sin försörjning och
att därför Petersson och hans hustru, som vore sjuklig, komme att befinna
sig i små ekonomiska omständigheter.

Befälhavande amiralen har i sin berörda framställning auhållit, att,
med hänsyn till Peterssons tjänstetid och i enlighet med kungörelsen
den 25 november 1910 angående pensionering av vid marinen anställda
förmän bland daglönare, sjlikvaktare och övriga daglönare, understödet
åt honom måtte fä utgå med 330 kronor årligen.

För egen del har marinförvaltningen anfört, att, med hänsyn till
Peterssons 28-åriga, väl vitsordade anställning vid statens fästningsarbeten
i Karlskrona ävensom de knappa omständigheter, vari han vid
en ålder av 67 år befunne sig, ämbetsverket ansåge befälhavande amiralens
framställning behjärtansvärd samt att ämbetsverket icke hade
något att erinra mot beloppet av det föreslagna understödet.

T anledning härav har marinförvaltningen hemställt, att, i likhet med
vad vid flera tillfällen ägt rum i fråga om beredande av årligt understöd
åt äldre behövande arbetare vid fästningsbyggnaderna, Petersson
måtte beredas en pension å allmänna indragningsstaten av 330 kronor
ärligen, att utgå från och med månaden näst efter den, under vilken
han erhållit avsked från sin anställning vid Karlskrona fästningsbyggnad.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande i ärendet den 5 december
1917 anfört följande.

På grund av Peterssons långvariga, väl vitsordade arbete vid
fästningsbyggnaderna och hans styrkta behov av understöd efter entledigande
från denna anställning syntes goda skäl föreligga att bereda
honom någon pension. Vad beträffade pensionsbeloppet ville statskontoret
erinra därom, att pension åt arbetare vid fästningsbyggnaderna
hittills plägat bestämmas till 300 kronor, oberoende av tjänstetidens
längd och avlöningens belopp; och så länge krigstidshjälp anvisades
att utgå till f. d. befattningshavare i statens tjänst i den ställning, vari
Petersson befunne sig, ansåge statskontoret att högre pensionsbelopp
icke borde ifrågakomma.

På grund härav har statskontoret tillstyrkt beredande av eu pension
åt Petersson till belopp av 300 kronor årligen.»

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

31

i samband härmed har utskottet till behandling- förehaft en inom
andra kammaren av herr Johansson i Kullersta väckt motion, nr 67,
vari motionären — efter att hava omnämnt Kungl. Maj:ts förslag i
ämnet — vidare anfört följande:

»På grund av penningevärdets fall är denna pension otillräcklig. Hans långa
tjänstetid av 28 är talar även för en något högre pension. Hänvisande till riksdagens
tillmötesgående i liknande fall, vägar jag vördsamt föreslå, att riksdagen måtte
besluta, att fortifikationsarbetaren Sven Petersson må från och med månaden näst
efter den, under vilken han erhåller avsked från sin anställning vid Karlskrona
fästningsbyggnad under sin återstående livstid av allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 400 kronor.»

Under åberopande av vad i motionen sålunda blivit anfört, anser
sig utskottet böra tillstyrka bifall till motionärens framställning om ett
pensionsbelopp av 400 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevai-ande
framställning och med bifall till den i ämnet
väckta motionen, må medgiva, att fortifikationsarbeiaren
Sven Petersson må frän och med månaden näst efter
den, under vilken han erhåller avsked från sin anställning
vid Karlskrona fästningsbyggnad, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av fyrahundra kronor.

38:o) I punkt 35 under tionde huvudtiteln har Kungl. Magt föreslagit
riksdagen medgiva, att maskinisten å loisångaren Viken Erik
Vilhelm Classon må under sin återstående livstid å allmänna indiagningsstaten
uppbära en årlig pension av 800 kronor, att utgå från och
med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning
vid lotsverket.

Utskottet, som i fråga om utredningen i ämnet lar hänvisa till
statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den 21 december 1917 (10
h. t. sid. 72), har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att maskinisten å
lotsång;U''en Viken Erik Vilhelm Classon må under sin

Motion /1: H ?.

Utskottet.

Angående
pension till
maskinisten
E. V. Classon.

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

Angående
pension åt
andre maskinisten
J. A.
Lundströms
änka Matilda
Lundström.

[36.1

Angående
understöd åt
änkor och
barn efter
vissa befattningshavare

vid yrkesinspektionen.

[37.]

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av åttahundra kronor, att utgå
från och med månaden näst efter den, varunder han
entledigas från sin anställning vid lotsverket.

111. Aug. civildepartementet.

39:o) I punkt 36 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att andre maskinisten vid Östersunds hospital
Johan Algot Lundströms änka Matilda Lundström, född Lindgren, må
från och med den 1 juni 1917 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 350 kronor.

Den i detta ärende förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet
över civilärenden den 21 december 1917 (10 h. t. sid. 75).

Med biträdande av Kungl. Maj:ts föreliggande framställning hemställer
utskottet,

att riksdagen må medgiva, att andre maskinisten
vid Östersunds hospital Johan Algot Lundströms änka
Matilda Lundström, född Lindgren, må från och med
den 1 juni 1917 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 350 kronor.

40:o) I punkt 37 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att från allmänna indragningsstaten må från
och med den 1 januari 1918 utgå årliga understöd till yrkesinspektörsassistenten
Vilhelm Immauuel Norings änka Karin Lovisa Moring med
020 kronor och till makarnas dotter Anna-Lisa Margareta med 250
kronor samt till underinspektören Karl Eimer Karlsson Lindbloms änka
Ingegerd Maria Lindblom med 420 kronor och till makarnas son Carl
Gustaf Eimer med 170 kronor, vilka understöd må åtnjutas av änkorna,
så länge de i sitt nuvarande änkestånd förbliva, och av barnen till och
med den månad, varunder de fylla 18 år.

Till statsrådsprotokollet över civilärenden den 21 december 1917
har departementschefen i ämnet anfört följande:

hunkoutskottetn utlåtande Nr 17 A.

■VA

j»J skrivelse deri 22 maj 1917 hemställde socialstyrelsen om framställning
till riksdagen för beredande av pensioner med vissa föreslagna
belopp åt yrkesinspektörsassistenten Vilhelm Immanuel Norings
samt underinspektörerna Karl Rimer Karlsson Lindbloms och Axel Wilhelm
Carlsson Ceders änkor och barn. Därest på grund av den framskridna
riden svårigheter skulle möta för Kungl. Maj:t att framlägga förslag i
ämnet till 1917 års riksdag, syntes det styrelsen önskligt, att vederbörande
förskottsvis bereddes motsvarande understöd för såväl år 1917
som år 1918.

Sedan statskontoret häröver avgivit utlåtande den 7 augusti 1917,
tunn Kungl. Magt genom nådigt brev den 28 september 1917 socialstyrelsens
framställning för dåvarande icke föranleda annan åtgärd än
att Kung]. Magt såsom tillfälliga understöd tilldelade Norings änka och
minderåriga dotter tillsammans ett belopp av 500 kronor samt Lindbloms
anka och minderåriga son tillsammans ett belopp av 400 kronor.

Genom Kungl. Maj:ts berörda beslut blev således socialstyrelsens
''framställning i vad den avsåg beredande av pensioner åt nämnda personer
icke prövad. Jag får därför ånyo anmäla ärendet i denna de!
till behandling.

1 sin skrivelse den 22 maj 1917 har socialstyrelsen anfört följande:

Sedan den omorganiserade och utvidgade yrkesinspektionen den 1 januari
1.913 trädde i verksamhet, hava tre av dess extra befattningshavare, nämligen underinspektören
inom Osta yrkesinspektionsdistriktet Axel Wilhelm Carlsson Ceder, underinspektören
inom 4:de distriktet Karl Eimer Karlsson Lindblom samt yrkesinspektörsassistenten
inom 6:te distriktet Vilhelm Immanuel Noring avgått med döden.

Ceder, som förordnades den 30 december 1912 att tillsvidare vara underinspektör
och sedermera, med undantag av tre månader och 11 dagar, under vilken
tid han på grund av sjukdom åtnjutit tjänstledighet, uppehållit ifrågavarande befattning,
avled sålunda den 30 december 1915.

Lindblom, som likaledes den 30 december 1912 förordnades att tillsvidare
vara underinspektör och som tillträdde denna befattning den 14 januari 1913 och
sedermera, med undantag av 3 månader och 6 dagar, under vilken tid han på
grund av sjukdom åtnjutit tjänstledighet, uppehållit samma befattning, avled den 6
februari 1917.

Noring, som ävenledes den 30 december 1912 förordnades att tillsvidare vara
yrkesinspektörsassisteut och som tillträdde denna befattning den 2 februari 1913 och
sedermera oavbrutet uppehållit befattningen ifråga, avled den 9 april 1917.

Såväl Ceder och Lindblom som Noring hava under sin tjänstgöring ådagalagt
utmärkt nit samt synnerlig skicklighet.

Såsom bifogade prästbevis utvisa, efterlämnade Ceder änka och fem barn,
födda åren 1898, 1899, 1900, 1909 och 1912, Lindblom änka och ett bara, fött år
1910, samt Noring änka och två barn, varav ett fosterbarn — det äkta barnet fött
är 1916.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 14 a höft. (Nr 17 A.)

5

84

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

De efterlevande befinna sig i samtliga fall i behövande omständigheter.

Enligt bouppteckningsinstrument uppgingo tillgångarna i dödsboet efter Ceder
sedan avdrag gjorts för de med dödsfallet förenade kostnader, utskylder samt bouppteckningsavgift,
till 9,105 kronor 40 öre. Uti en av änkefru Ceder avgiven och
av underinspektörerna E. Lindeborg och N. Wiklund vitsordad uppgift meddelas,
att änkefru Ceder till uppehälle för sig och sina tre yngsta barn under år 1916
av dödsboets tillgångar haft en inkomst av 635 kronor samt att de två äldsta barnen
numera äro självförsörjande och förtjäna respektive 100 och 75 kronor i månaden
Dessa inkomster hava emellertid icke varit tillräckliga för familjens uppehälle, varför
de i bouppteckningen angivna tillgångarna i allt större utsträckning måst tillgripas
härför.

En avskrift av instrumentet över bouppteckningen efter Lindblom visar, att
dödsboets tillgångar utgjorde 2,257 kronor 10 öre.

Uti en av änkefru Noring upprättad och utav assistenten Norings broder
kamrern C. A. Noring vitsordad översikt över dödsboets ställning — bouppteckning
har i detta fall ännu icke ägt rum — inhämtas, att enda tillgången här utgöres av
möbler och husgeråd och att skulderna belöpa sig till 3,630 kronor 4 öre.

Änkefru Lindblom och änkefru Noring hava hos socialstyrelsen gjort framställning
om pension. Vid behandlingen av dessa framställningar har styrelsen funnit
skäligt, att Lindbloms och Norings efterlevande, såsom jämväl ofta plägar ske i
dylika fall, tillerkännas en årlig pension av statsmedel. Statens skyldighet att här
träda hjälpande emellan framträder desto starkare, som sannolika skäl synas tala för,
att Lindblom och Noring ådragit sig den sjukdom, som föranledde deras död, under
tjänsteutövning.

I sammanhang härmed har styrelsen ansett sig böra upptaga frågan om beredande
av årlig pension jämväl till Ceders efterlevande, trots att någon uttrycklig
framställning härom icke ingivits. Då även i detta fall behov av hjälp föreligger,
har styrelsen funnit sig böra förorda, att jämväl Ceders efterlevande beredas pension.

Styrelsen vill i detta sammanhang erinra, att styrelsen i skrivelse den 30
september 1916 angående anslagsäskanden inom styrelsens förvaltningsområde för
år 1918 föreslagit, att underinspektörerna samt vissa yrkesinspektörsassistenter från
och med den 1 januari 1918 måtte uppföras å ordinarie stat. Detta förslag, som
av Kungl. Maj:t godkänts och upptagits i 1917 års statsverksproposition, har, enligt
vad styrelsen erfarit, även vunnit riksdagens bifall. Bland andra förmåner följer
härmed rätt till pension för underinspektörs och assistents änka och barn. Om
Ceder och Lindblom hunnit bliva befordrade till ordinarie underinspektörer, vartill de
varit självskrivna, om de levat, skulle, jämlikt grunderna i Kungl. Maj:ts förnyade
nådiga reglemente av den 15 december 1916 för civilstatens änke- och pupillkassa,
deras efterlevande sålunda varit berättigade till pension, vilken skulle hava uppgått
för vardera änkan till 630 kronor, för Ceders efterlämnade barn till 504 kronor
samt för Lindbloms barn till 252 kronor eller sammanlagt för de efterlevande till
respektive 1,134 kronor och 882 kronor.

Om Noring hunnit bliva befordrad till ordinarie yrkesinspektörsassistent
enligt styrelsens uppfattning hade Noring varit självskriven till en dylik befattning -skulle, jämlikt ovannämnda grunder, hans änka varit berättigad till en årlig pension
av 930 kronor samt makarnas enda gemensamma barn till en årlig pension av 372
kronor eller sammanlagt 1,302 kronor. I förevarande fall anser dock styrelsen -

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

85

Härskrit med hänsyn därtill, att (leders tvä äldsta barn numera själva förtjäna sitt
uppehälle och de efterlevande här hava en relativt bättre ekonomisk ställning än i
de båda övriga fallen — en årlig pension åt Cedera, Lindbloms och Norings efterlevande
av respektive 800, 800 och 1 200 krono)'' vara skälig.

Vid socialstyrelsens skrivelse finnas fogade, bland annat, dels ett
av överläkaren H. Köster den 11 april 1917 utfärdat intyg av innehåll,
att Noring den 9 april 1917 avlidit på grund av lunginflammation,
vari lian insjuknat den 3 april 1917, och att sannolika skäl talade för
att han ådragit sig sin sjukdom under sina kort förut företagna tjänsteresor,
dels ock ett av yrlcesinspektören i fjärde distriktet den 16 maj
1917 utfärdat intyg av innehåll, att Lindbloms den 6 februari 1917
timade död troligen orsakats genom en under tjänsteresa ådragen stark
förkylning.

Statskontoret har i sitt berörda utlåtande den 7 augusti 1917
vttrat följande:

Vad till en början beträffade framställningen i vad den avsåge beredande av
pension åt underinspektören Lindbloms änka och minderåriga son, syntes såväl
av de remitterade handlingarna som ock av omständigheter, vilka förut varit för
statskontoret kända, framgå, att den sjukdom, varav mannen Lindblom den 6 februari
1917 avlidit, om än icke orsakats av en under tjänstutövning ådragen stark förkylning,
åtminstone genom densamma kommit till hastigare utbrott än förmodligen
eljest blivit fallet. Vid sådant förhållande och då Lindblom efterlämnat en mindre
arbetsför änka samt ett minderårigt barn i fattiga omständigheter, syntes det statskontoret
billigt, att Lindbloms efterlevande finge erhålla något årligt understöd från
staten.

Enligt vad ett de remitterade handlingarna bifogat läkarintyg utvisade, talade
sannolika skäl för att även yrkesinspektörsassistenten Noring ådragit sig den sjukdom,
som den 9 april 1917 medförde hans död, under sina kort förut företagna
tjänsteresor; och syntes även i detta fall billighetsskäl föreligga för att staten lämnade
något årligt understöd till hans i fattiga omständigheter efterlämnade änka och
minderåriga bara.

Vidkommande åter framställningen i den del densamma avsåge beredande av
pension åt underinspektören Ceders änka och barn, förelåge icke de särskilda omständigheter,
som statskontoret här ovan åberopat såsom skäl för beviljande av
pension åt Lindbloms och Norings efterlevande; och hemställde alltså statskontoret,
att framställningen i denna del icke måtte föranleda till någon Kung]. Maj ds vidare
åtgärd.

Vad pensionsbeloppen beträffade, hade statskontoret icke kunnat undgå att
finna de av socialstyrelsen föreslagna beloppen väl högt tilltagna. Att för pensionen
lägga till grund det belopp, som de efterlevande skulle varit berättigade att
uppbära från civilstatens änke- och pupillkassa, därest deras män och fäder haft
delaktighet i nämnda kassa, torde icke vara riktigt, då den pension, som vid sådant
förhållande skulle utgått, varit beroende av inbetalda pensionsavgifter. Med hänsyn
härtill och med fäst avseende jämväl därpå, att ifrågavarande befattningshavare

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

Departement s
chefen.

Motioner.

i: 69.

avlidit efter att under allenast ovanligt kort tid hava kunnat ägna sina krafter åt
statens tjänst, hade statskontoret tänkt sig, att en reduktion till två tredjedelar
av de pensionsbelopp, som under ovan angiven förutsättning bort utgå, kunde
befinnas skälig.

På grund av vad sålunda anförts har statskontoret hemställt, att
Kungi. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att från allmänna indraguingsstaten
finge utgå på nyssnämnt sätt beräknad pension i avrundat
belopp: till änkan Ingegerd Maria Lindblom 420 kronor och till
hennes son Carl Gustaf Eimer, född den 30 juni 1910, 170 kronor, samt
till änkan Karin Lovisa Noring 620 kronor och till dottern Anna-Lisa
Margareta, född den 21 augusti 1916, 250 kronor, till änkorna så länge
de i sitt nuvarande änkestånd förbleve och till barnen till och med den
månad, varunder de fyllde 18 år, i samtliga fall räknat från och med
månaden näst efter den, i vilken vederbörande befattningshavare med
döden avgått.

Då sannolika skäl tala för, att Noring och Lindblom under ämbetsutövning
ådragit sig de sjukdomar, som föranledde deras död, finne!''
jag i likhet med socialstyrelsen och statskontoret billigt, att deras efterlevande
beredas årliga understöd av statsmedel. Ytterligare skäl för
mig att förorda framställningen i denna del har varit de dåliga ekonomiska
omständigheter, vari dessa familjer nu befinna sig.

Statskontoret har ansett, att socialstyrelsens framställning i vad
den avser understöd åt Ceders änka och minderåriga barn icke bör
föranleda någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida, enär i detta fall icke
föreligga samma ömmande omständigheter, som åberopats i fråga om
Norings och Lindbloms efterlevande. Med hänsyn till den korta tid,
endast tre år, Ceder var anställd i statens tjänst, har jag ej velat ifrågasätta
avvikelse från statskontorets förslag.

Vad slutligen angår imderstödsbeloppens storlek instämmer jag
med statskontoret. Då Norings och lindbloms efterlevande tillerkänts
tillfälliga understöd för år 1917, torde framställning till riksdagen höra
ske för beredande åt dem av understöd från ingången av år 1918.»

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två motioner,
väckta den ena inom första kammaren under nr 69 av herr E. Söderberg
och den andra inom andra kammaren under nr 61 av herr A. Törnkvist

Herr Söderberg har anfört följande:

»Sedan den omorganiserade och utvidgade yrkesinspektionen den 1 januari
1913 trädde i verksamhet, hava tre av dess befattningshavare, nämligen under -

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

tf

inspektören inom lista yrkesinspektionsdistriktet Axel Wilhelm Carlsson Ceder, underinspektören
inom 4 e distriktet Karl Eimer Karlsson Lindblom .samt yrkesinspektörsassistenten
inom läte distriktet Vilhelm Immanuel Noring avgått med döden.

Kungl. socialstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Majit den 30 september 1916
angående anslagsäskande inom styrelsens förvaltningsområde för är 1918 föreslagit, att
underinspektörerna samt vissa yrkesinspektörsassistenter från och med den 1 januari
1918 måtte uppföras på ordinarie stat. Detta förslag, som av Kungl. Majit godkänts
och upptagits i 1917 års statsverksproposition, har även vunnit riksdagens bifall.
Bland andra förmåner följer även rätt till pension för underinspektörs och assistents
änka och barn. Om Ceder, Lindblom och Noring hunnit bliva befordrade till ordinarie
resp. underinspektörer och assistent, vartill de varit självskrivna, om de levat,
skulle, jämlikt grunderna i Kungl. Majits förnyade nådiga reglemente av den 1f>
december 1916 för civilstatens änke- och pupillkassa, deras efterlevande sålunda
varit, berättigade till pension.

I motsats till Kungl. socialstyrelsen går statskontorets framställning ut pa.
att endast Lindbloms och Norings änkor och barn skola komma i åtnjutande av
pension, i trots av att samtliga efterlevande befinna sig i behövande omständigheter.
Att Ceders änka på den lilla inkomst hon kan få på den bostadslägenhet som makarna
med stor sparsamhet i mannens livstid förskaffat sig, — densamma är dock ännu
ej betald, varför änkan har att betala hyra fortfarande — skulle kunna försörja sig
och sina tre minderåriga barn, därav de två minsta respektive 5 och 8 år. kan väl
anses otänkbart.

Då emellertid Kungl. Majit stannat för statskontorets förslag, och sålunda ej
upptagit Ceders efterlämnade änka och barn i den kungl. propositionen, får jag på
ovan anförda skäl hemställa, att riksdagen måtte besluta, att från allmänna indragaingsstaten
må från och med 1918 utgå årligt understöd till underinspektören Axel
Wilhelm Carlsson Ceders änka Anna Eugenia Ceder, född Carlsson, med 420 kronor
och till makarnas minderåriga barn, sönerna Oskar Wilhelm och Karl Axel samt
dottern Anna Maria med respektive 100 kronor, vilka understöd må åtnjutas av
änkan, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förbliver, och av barnen till och
med den månad, varunder de fylla 18 år.»

Herr Törnkvist har, då det synts som om de skäl, vilka av socialstyrelsen
åberopats för eu högre pension till änkan Noring med dotter
och till änkan Lindblom med son, vore starkt bärande, hemställt, att
ifrågavarande understöd måtte utgå med följande belopp: till änkan
Noring med 860 kronor och till hennes dotter med 340 kronor samt
till änkan Lindblom med 580 kronor och till hennes son med 220
kronor.

J Övriga får utskottet hänvisa till motionen.

Vad först angår frågan om pension åt änkorna Noring och Lindblom
samt deras barn, anser även utskottet billigheten fordra, att de
beredas understöd av statsmedel. Beträffande understödsbeloppens storlek
har hen- Törnkvist i sin motion upptagit socialstyrelsens förslag, enligt

it si

Utskottet

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

38

vilket desamma skulle bestämmas till sammanlagt respektive 1,200 kronor
och 800 kronor. Statskontoret har emellertid ansett dessa belopp väl
högt tilltagna och därvid erinrat, att det icke syntes vara riktigt att
för pensionen lägga till grund det belopp, som de efterlevande skulle
hava varit berättigade att uppbära från civilstatens äuke- och pupillkassa,
därest deras män och fäder haft delaktighet i nämnda kassa, då
ju den pension, som vid sådant förhållande skulle hava utgått, varit
beroende av inbetalda pensionsavgifter; och har statskontoret med hänsyn
härtill samt med fäst avseende jämväl därå, att ifrågavarande befattningshavare
under allenast ovanligt kort tid varit i statens tjänst, ansett eu
reduktion till två tredjedelar av de belopp, som under nyssnämnda förutsättning
bort utgå, vara skälig. Detta förslag har ock av Kungl.
Maj:t upptagits.

Utskottet kan för sin del icke annat än instämma i statskontorets
berörda uttalande och anser sig därför, med avstyrkande av herr Törnkvists
motion, böra förorda Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Vidkommande härefter frågan om pension åt underinspektören
< leders efterlevande har, såsom av handlingarna framgår, socialstyrelsen
lunnit sig böra upptaga jämväl denna fråga, ehuru någon uttrycklig
framställning därom icke ingivits och, då även i detta fall behov av
hjälp förelåge, förordat pension åt nämnda efterlevande. Statskontoret,
har emellenid ansett, att i fråga om denna styrelsens framställning icke
kunde åberopas de särskilda omständigheter, som framhållits beträffande
Moring och Lindblom eller att de under tjänsteresor ådragit sig sjukdom,
som bidragit till eller förorsakat deras död.

Men även om så icke varit fallet, föreligga emellertid, såsom också
framgår av den i ämnet väckta motionen, sådana omständigheter, att
jämväl i här förevarande fall staten bör träda hjälpande emellan och något
understöd lämnas änkan Ceder och hennes tre minderåriga barn.

Utskottet har under sådana förhållanden ansett sig böra biträda
motionärens framställning.

Åberopande vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande framställning samt med avslag å motionen
II: 61, i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag,
må medgiva, att från allmänna indragningsstaten må från
och med den 1 januari 1918 utgå årliga understöd till
yrkesinspektörsassistenten Vilhelm Immanuel Norings
änka Karin Lovisa Moring med sexhundra^ ugu kronor

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

89

och till makarnas dotter Anna-LLa Margareta med tvåhundrafemtio
kronor samt till miderinspektören Karl
Eimer Karlsson Lindbloms änka Ingegerd Maria lindblom
med fyrahundra tjugu kronor och till makarnas
son Carl Gustaf Eimer med etthundrasjuttio kronor,
vilka understöd må åtnjutas av änkorna, så länge de
i sitt nuvarande änkestånd förbliva, och av barnen
till och med den månad, varunder de fylla 18 år, samt
b) att riksdagen, med bifall till den i ämnet
väckta motionen 1: 69, må medgiva, att från allmänna
indragningsstaten må från och med år 1918 utgå årligt
understöd till underinspektören Axel Wilhelm Carlsson
Cedera änka Anna Eugenia Ceder, född Carlsson, med
fyrahundra^ ugu kroma1 och till makarnas minderåriga
barn, sönerna Oskar Wilhelm och Karl Axel samt dottern
Anna Maria med respektive etthundra kronor* vilka
understöd må åtnjutas av änkan, så länge hon i sitt
nuvarande änkestånd förbliver, och av barnen till och
med den månad, varunder de fylla 18 år.

41:o) 1 punkt 38 under tionde huvudtiteln har Kung]. Magt föreslagit Angående u,»-riksdagen medgiva, att renskriverskan Alfhild Maria Westring må från d^hriverskm
och med den 1 januari 1918 under sin återstående livstid å allmänna Alfhild Maria
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 150 kronor. ^*38^

Till statsrådsprotokollet över civilärenden den 21 december 1917
har departementschefen i ämnet anfört följande:

’»I en till Kungl. Magt ställd skrift har renskriverskan Alfhild
Maria Westring anhållit om pension med det belopp, som Kungl. Magt
kunde finna skäligt.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att sökanden, som är född
den 31 juli 1846, verkställt renskrivning i överståthållarämbetets kansli
under åren 1892—1894 samt i nedre justitierevisionen från och med
år 1893 till och med år 1895, varjämte hon från och med sistnämnda
år till slutet av år 1916 anlitats lör renskrivning i civildepartementet,
därvid hon utfört all skrivning i sin bostad. Vidare har sökanden biträtt
med renskrivningsai bete i riksdagens konstitutionsutskott under
åren 1895—1901 och i laubviån under år 1898 samt tjänstgjort såsom
biträde i statistiska centralbyrån under åren 1901—1906.

De inkomster, sökanden från och med år 1895 åtnjutit på grund
av sin förenämnda verksamhet, framgå av en vid ansökningen fogad

40 Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

förteckning. Därav inhämtas, att nämnda inkomster i allmänhet icke
överstigit 300 kronor för år, utom under den tid sökanden tjänstgjort
i statistiska centralbyrån. Under de senare åren, då skrivmaskiner allt
mera kommit till användning samt sökanden på grund av sin ålder icke
kunnat utföra renskrivningsarbete i samma omfattning som förut, tiar
hennes arbetsförtjänst avsevärt minskats.

Sökanden, som icke haft annan inkomst av arbete, än den hon
åtnjutit i statens tjänst, är numera till följd av hög ålder och försvagad
svn oförmögen att verkställa renskrivning samt saknar egna tillgångar.

Till följd av remiss har statskontoret den 21 november 1917 avgivit
utlåtande i föreliggande ärende samt därvid anfört följande:

»Med hänsyn därtill, att sökanden endast i jämförelsevis obetydlig omfattning
utfört arbete för statens räkning, såsom framgår av den i allmänhet föga betydande
ersättning härför hon årligen åtnjutit, måste det anses i viss mån tvivelaktigt, om
i detta fall pension av statsmedel bör medgivas. Emellertid inhämtas av handlingarna,
att sökanden, som uppnått eu ålder av 71 år, alltsedan år 1892 utfört
renskrivning huvudsakligen för civildepartementets räkning; att, ehuru ersättningen
för arbetet varit i allmänhet jämförelsevis obetydlig, denna ersättning dock utgjort
hennes enda självförvärvade levebröd; att hon nu på grund av ålder och försvagad
synförmåga icke längre kan utföra renskrivning; samt att hon är medellös. På
grund härav och då den omständigheten, att renskrivningen icke utförts i ämbetsverkets
lokal utan i sökandens hem icke i och för sig synes böra utgöra hinder för
bifall till hennes ansökning, i vilket avseende statskontoret tillåter sig erinra, att
vid 1911 års riksdag beviljades pensioner under liknande förhållanden åt två renskriverskor
i domänstyrelsen, vill det synas statskontoret billigt, att något understöd
av statsmedel beredes sökanden till hjälp å ålderdomen. Beträffande beloppet synes man
icke kunna taga hänsyn endast till de senaste årens inkomst av renskrivningsarbetet,
enär ersättningen då avsevärt nedgått, utan statskontoret föreställer sig, att man
därvid bör utgå från medeltalet av hennes uppgivna arbetsinkomst under åren 1895
-1916. Detta medeltal uppgår till något över 300 kronor: och på grund härav
vill statskontoret föreslå ett belopp av 150 kronor.»

På grund av vad sålunda anförts har statskontoret hemställt, att
Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen medgiva, att sökanden må från
och med år 1918 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd å 150 kronor.

Motion J: ‘ss. 1 sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en

inom första kammaren av herr Wickman väckt motion nr 23, vari hemställts,
att ifrågakomna pension måtte utgå med ett belopp av 250 kronor;
och anför motionären, bland annat, hurusom det syntes vara uppenbart,
att en person under nuvarande abnorma förhållanden icke kunde livnära

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

41

sig på 150 kronor om året, då möjlighet till annan inkomst fullständigt
saknades.

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i detta fall föreligga,
finner sig utskottet böra biträda motionärens framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med bifall till den i ämnet
väckta motionen, må medgiva, att renskriverskan Alfhild
Maria Westring må från och med den 1 januari
1918 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av tvåhundra
femtio kronor.

42:o) I en till riksdagen den 25 januari 1918 avlåten proposition,
nr 48, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att avlidne tillförordnade andre länsnotarien i Jämtlands län
John Gustaf Söderströms änka Elsa Sofia Söderström, född Sundberg,
och makarnas minderåriga dotter Gunnel Margareta må för tiden från
och med den 1 augusti 1917 å allmänna indragningsstaten uppbära
årliga understöd, änkan med 500 kronor, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, samt dottern med 200 kronor till uppnådd ålder
av 18 år.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet
hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Utskottet, som ej haft något att erinra mot förevarande förslag,
hemställer,

att riksdagen må medgiva, att avlidne tillförordnade
andre länsnotarien i Jämtlands län John Gustaf
Söderströms änka Elsa Sofia Söderström, född Sundberg,
och makarnas minderåriga dotter Gunnel Margareta
må för tiden från och med den 1 augusti 1917
å allmänna indragningsstaten uppbära årliga understöd,
änkan med femhundra kronor, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, samt dottern med tvåhundra
kronor till uppnådd ålder av 18 år.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 14 a höft. (Nr 17 A.) 6

Utskottet.

Angående
understöd åt
tillförordnade
andre länsnotarien
J. O.
Söder strö ms
änka o?h
dotter.

42

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

Angående
pension åt
extra tjänstemannen
0. E.
Erdmann.

Angående
tilläggspension
åt förste
vaktmästaren
hos kommersA
ollegium
E. O. Ohlsson.

[39.]

43:o) I en till riksdagen den 25 januari 1918 avlåten proposition,
nr 49, har Kungl. Maj:t, uuder åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att extra tjänstemannen å järnvägsstyrelsens statistiska kontor
Gustaf Elias Erdmann må från och med månaden näst efter den, då
hans anställning vid statens järnvägar upphör, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till belopp
av 1,000 kronor.

Beträffande den till stöd för detta förslag förebragta utredningen
tillåter sig utskottet hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,

att ifrågavarande proposition må av riksdagen
bifallas.

IV. Ang. finansdepartementet.

44:o) I punkt 39 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förste vaktmästaren i kommerskollegium
Erik Gustaf Ohlsson må från och med månaden näst efter den, vari
avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten uppbära en tilläggspension av tvåhundra kronor
årligen.

Utredningen i ämnet återfinnes i statsrådsprotokollet över finansärenden
den 14 januari 1918 (10 h. t. sid. 17).

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att förste vaktmästaren
i kommerskollegium Erik Gustaf Ohlsson må från och
med månaden näst efter den, vari avgång från tjänsten
äger rum, under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten uppbära en tilläggspension av tvåhundra
kronor årligen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

43

45:o) 1 punkt 40 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att de fyllnadsbelopp, som i enlighet med
vad i statsrådsprotokollet över finansärenden den 14 januari 1918 (10
h. t. sid. 19) omförmäles erfordras för beredande av avlöning åt de å
äldre stater kvarstående registratorer i statsdepartementen, må utgå från
det under tionde huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget till
allmänna indragningsstaten.

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl får
utskottet hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande förslag,
hemställer,

att Kungl. Maj:ts framställning i ämnet må vinna
riksdagens bifall.

Y. Ang. eklesiastikdepartementet.

46:o) I punkt 41 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen, att i avbidan på proposition angående understöd åt
vissa äldre behövande folkskollärare och sm åskollärare, beräkna för
ändamålet under tionde huvudtiteln å allmänna indragningsstaten för
år 1919 ett belopp av 54,800 kronor.

över denna framställning kommer utskottet framdeles att avgiva
utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

47:o) I punkt 42 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket
i Norrköping Per August Pettersson Mahn må från och med
månaden näst efter den, varunder han avgår från sin anställning vid
läroverket, under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension till belopp av 400 kronor.

Till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 31 december
1917 har departementschefen i ämnet anfört följande:

»I underdånig ansökning, som av rektor vid högre allmänna läroverket
i Norrköping överlämnats till läroverksöverstyrelsen, har vakt -

Angående
avlöning till
de å äldre
stater kvarstående
registratorer
i
statsdepartementen.

[40.]

Angående
understöd åt
vissa äldre
behövande
folkskollärare
och småskollärare.

[41.]

Angående
pension åt
vaktmästaren
P.A. P. Malm.

[42.]

44

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

mästaren vid nämnda läroverk Per August Pettersson Malm anhållit, att
en årlig pension av 500 kronor måtte beviljas honom vid hans avgång
från tjänsten.

Vid ansökningen voro fogade dels frej dbetyg, utvisande att Malm
är född den 14 augusti 1852, dels ock ett av rektor utfärdat tjänstgöringsbetyg
av innehåll, att Malm, som allt sedan vårterminen 1882
utan avbrott tjänstgjort som gymnastikvaktmästare vid läroverket, under
denna tid med utmärkt skicklighet, utmärkt trohet och samvetsgrannhet
fullgjort sina åligganden. I en sedermera till läroverksöverstyrelsen
insänd skrift har rektor meddelat, att Malm, vilkens tjänstgöring bestode
i att vara vaktmästare vid gymnastiksalen och uträtta allt, som
därmed hade samband, uppbure dels en fast lön av 50 kronor i månaden,
dels ock extra ersättning för skurning och fönsterinsättning i
gymnastiklokalen, rengöring av gevär m. m., vilken ersättning kunde
beräknas uppgå till omkring 160 kronor årligen.

Läroverksöverstyrelsen, som med underdånigt utlåtande den 25
juni 1917 till Kungl. Maj:t överlämnat handlingarna i ärendet, har därvid
yttrat, att med hänsyn såväl till att riksdagen i åtskilliga fall beviljat
pension åt vaktmästare vid allmänt läroverk som ock till de föreliggande
sakförhållandena pension syntes böra beviljas även i nu ifrågavarande
fall.

I avseende å pensionens storlek har överstyrelsen till en början
anfört följande:

Beträffande det eventuella beloppet av pensionen tillåter sig överstyrelsen
erinra, att överstyrelsen, i sin underdåniga skrivelse den 12 september 1911 angående
en av styrelsen för Sveriges allmänna läroverks vaktmästarförening gjord ansökning
i fråga om vissa ändringar i de för vaktmästarna vid de allmänna läroverken gällande
bestämmelser om anställning i tjänst m. m., för vaktmästare av den pensionsklass,
sökanden skulle hava tillhört, föreslagit ett årligt pensionsbelopp av 400 kronor,
detta under förutsättning, bland annat, att kostnaden för sådan vaktmästares pensionering
bestritts, förutom genom bidrag av statsmedel, även genom pensionsavgifter
av pensionstagaren själv och av vederbörande läroverk. För nu i tjänst varande
vaktmästare av nämnda klass beräknas, att den av statsmedel utgående delen av
den pension, som skall tillfalla dem efter uppnådda 65 levnadsår och 30 tjänstår,
skall beträffande samtliga tjänstinnehavare utom de yngsta årsklasserna utgöra
200 kronor.

Sedan överstyrelsen härefter framhållit, att i nu föreliggande fall
ifrågasatts ett belopp av 500 kronor årligen, således ett högre belopp
än det, som av överstyrelsen i dess nämnda underdåniga skrivelse föreslagits
för ett fall sådant som detta, fortsätter överstyrelsen:

Jämväl överstyrelsen skulle för sin del anse önskvärt, att ett något högre
belopp bleve beviljat, särskilt med hänsyn därtill, att den av överstyrelsen före -

Bankoutskott?,in utlåtande Nr 17 A.

45

slagna statspensionen enligt överstyrelsens förslag skulle komma att i regeln utfyllas
av pension, som blivit beredd genom bidrag av pensionstagaren själv och av
vederbörande läroverk, något som i detta fall icke kunnat äga rum dels på grund
av sökandens höga ålder, dels på grund därav att någon reglering av läroverksvaktmästarnas
pensionsförhåll anden ännu icke blivit genomförd. Överstyrelsen får
i detta sammanhang erinra därom, att riksdagen förut vid ett par tillfällen beviljat
läroverksvaktmästare pension till ett högre belopp än det, som skulle hava följt av
en konsekvent tillämpning av de i överstyrelsens nämnda underdåniga utlåtande
föreslagna grunderna. Även i nu förevarande fall synas behjärtansvärda undantagsförhållanden
föreligga, enär de nämnda grundernas tillämpning skulle leda till en
så låg pension, att den, särskilt med hänsyn till den stegring i levnadskostnaderna,
som ägt rum efter 1914, icke torde kunna betraktas såsom en skälig pension åt
en person, som har bakom sig ett så långvarigt och väl vitsordat arbete i ett läroverks
tjänst som sökanden. Överstyrelsen tillåter sig för den skull föreslå, att
sökanden måtte beredas en årlig pension å 500 kronor.

Uti infordrat underdånigt utlåtande den 13 juli 1917 har statskontoret
i ärendet andragit följande:

Det jämförelsevis ringa belopp, varmed avlöning utgår till sökanden i hans
egenskap av gymnastik vaktmästare vid högre allmänna läroverket i Norrköping,
synes giva vid handen, att nämnda befattning för honom endast är en bisyssla.
Vid sådant förhållande skulle ju kunna ifrågasättas, huruvida någon som helst pension
i berörda egenskap bör tillkomma sökanden. Med hänsyn till hans långa, väl
vitsordade arbete vid läroverket och då han numera uppnått sådan levnadsålder,
att han troligen icke länge kan bibehållas vid befattningen, anser statskontoret dock
med billighet överensstämmande, att åt sökanden beredes något årligt understöd.
Statskontoret kan för sin del likväl icke tillstyrka så högt belopp som läroverksöverstyrelsen
föreslagit.

I enlighet med de av nämnda styrelse angivna grunder skulle nämligen i ett
fall, sådant som det föreliggande, pensionen icke utgå med mer än 200 kronor. Då
ett dylikt pensionsbelopp emellertid får anses för lågt särskilt med hänsyn därtill,
att under en följd av år det lägsta understöd, som plägat tillerkännas uttjänta grovarbetare
i statens tjänst, uppgått till 300 kronor, skulle statskontoret för sin del
vilja förorda en pension i detta fall till belopp av 400 kronor. Statskontoret får
fördenskull hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t i proposition föreslå riksdagen medgiva,
att sökanden, Per August Pettersson Malm, må från och med månaden
näst efter den, i vilken han varder entledigad från vaktmästarsysslan, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 400
kronor.

Frågan om läro verks vaktmästarnas allmänna pensionering har varit
föremål för behandling av vederbörande myndigheter, av vilka läroverksöverstyrelsen
avgivit förslag om inrättande av en särskild, för ifrågavarande
befattningshavare avsedd pensionsanstalt. Denna fråga sammanhänger
emellertid nära med spörsmålet om en centralisering av de
utav staten understödda pensionsanstalterna, varom på riksdagens år 1912

Departe mentschefen.

46

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

Motion 11:36.

Utskottet.

framställda begäran en allsidig utredning igångsatts. Till de sakkunniga,
som haft till uppdrag att åstadkomma denna utredning, har frågan
om läroverksvaktmästarnas pensionering remitterats. De sakkunniga,
vilka numera fullgjort sitt uppdrag, hava såsom utlåtande i sistnämnda
fråga åberopat sitt den 3 november 1917 avgivna betänkande. Det kan
emellertid icke förväntas, att frågan om pensionering av läroverks vaktmästarna
skall bliva färdigberedd i så god tid, att förslag i ämnet kan
föreläggas 1918 års riksdag.

Med hänsyn till Malms över 35-åriga och väl vitsordade tjänstgöring
finner jag skäligt, att han av statsverket får sig tillerkänd pension
med av statskontoret föreslaget belopp, 400 kronor.»

1 samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom
andra kammaren av herr Johansson i Kullersta väckt motion nr 36,
däri hemställts, att ifrågavarande pension måtte bestämmas till ett belopp
av 500 kronor.

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Under en följd av år har staten beviljat de tjänstemän och arbetare, som
en längre tid varit anställda i statens tjänst, pension eller understöd vid deras avgång
ur tjänsten, även om deras pensionsfråga icke varit ordnad. Det möter dock
svårigheter att komma fram till ett fullt rättvist pensionsbelopp för alla dessa olika
fall. Man bör dock om möjligt för samma befattningshavare med någorlunda samma
tjänstetid lämna lika pension vid deras avgång ur tjänsten. Uti statsverkspropositionens
tionde huvudtitel punkt 42 föreslår Kung!. Maj:t riksdagen bevilja vaktmästaren
vid läroverket i Norrköping Per August Pettersson Malm en pension av
400 kronor. Av handlingarna framgår, att Malm på ett samvetsgrant sätt skött
sin befattning i icke mindre än 35 år. Såväl läroverkets rektor som överstyrelsen
föreslår också, att Malm vid sin avgång måtte beviljas en pension av 500 kronor.
Vid 1917 års riksdag förelåg ett analogt fall. Då hemställde Kungl. Maj:t, att
riksdagen måtte bevilja vaktmästaren vid Söderhamns realskola K. L. Almén en
pension av 400 kronor. Almén beviljades dock på grund av enskild motionärs
framställning en pension av 500 kronor.

Med tanke på Malms långa väl vitsordade tjänstgöring anser jag, att han
bör jämställas med Almén, och hans pension därföre utgå med 500 kronor.»

På de av statskontoret och departementschefen åberopade skäl
anser sig utskottet böra biträda Kungl. Maj:ts framställning och hemställes
förty,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med avslag å motionen II: 36,
i vad den skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag, må

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

47

medgiva, att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket
i Norrköping Per August Pettersson Malm må
från och med månaden näst efter den, varunder han avgår
från sin anställning vid läroverket, under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension till belopp av fyrahundra kronor.

48:o) I punkt 43 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t före- Angående
slagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid realskolan i Arvika Olof vTktmäStaten
Fetter Göranson må från och med månaden näst efter den, varunder 0 Guranhan
avgår från sin anställning vid läroverket, under sin återstående livs- ras i

tid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp *-

av 400 kronor.

Utskottet, som i fråga om utredningen i ämnet får hänvisa till
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 31 december 1917 (10
h. t. sid. 93), har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren vid
realskolan i Arvika Olof Petter Göranson må från
och med månaden näst efter den, varunder han avgår
från sin anställning vid läroverket, under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en
årlig pension till belopp av fyrahundra kronor.

49:o) I punkt 44 under tionde huvudtiteln har Kungl. Magt före- Angående
slagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid samskolan i Piteå Johan vaktmästaren
Abraham Johansson Hoikka må från och med månaden näst efter den, J 4- Jvarunder
han avgår från sin anställning vid läroverket, under sin åter- ^aa~\

stående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension L
till belopp av 400 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 31 december 1917 (10 h. t.
sid. 96.)

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer
utskottet,

att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren vid
samskolan i Piteå Johan Abraham Johansson Hoikka

48

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

Angående
tilläggspension
åt slöjdläraren
K. P.
Johansson.

[45.]

Angående
pension åt
verkmästaren
0. L. Westlandt.

[46.]

må från och med månaden näst efter den, varunder
han avgår från sin anställning vid läroverket, under
sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension till belopp av fyrahundra kronor.

50:o) I punkt 45 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att slöjdläraren Karl Petter Johansson må från
och med månaden näst efter den, under vilken han lämnat sin anställning
såväl vid allmänt läroverk som vid statsunderstödd enskild läroanstalt,
under sin återstående livstid uppbära utöver den pension, han
åtnjuter från dövstumlärarnas pensionsanstalt, en årlig tilläggspension
från allmänna indragningsstaten av 600 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 31 december 1917 (10 h. t. sid. 98).

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förslag hemställer
utskottet,

att riksdagen må medgiva, att slöjdläraren
Karl Petter Johansson må från och med månaden
näst efter den, under vilken han lämnat sin anställning
såväl vid allmänt läroverk som vid statsunderstödd
enskild läroanstalt, under sin återstående livstid
uppbära utöver den pension, han åtnjuter från dövstumlärarnas
pensionsanstalt, en årlig tilläggspension
från allmänna indragningsstaten av sexhundra kronor.

51:o) I punkt 46 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att verkmästaren vid tekniska elementarskolan
i Härnösand Oskar Leonard Westlandt må från och med månaden näst
efter den, varunder avsked från verkmästarbefattningen bliver honom
beviljat, under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension av 670 kronor.

Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 31 december 1917 (10 h. t. sid. 102).

Med biträdande av detta förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att verkmästaren vid
tekniska elementarskolan i Härnösand Oskar Leonard

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

49

Westlandt må från och med månaden näst efter den,
varunder avsked från verkmästarbefattningen bliver
honom beviljat, under sin återstående livstid uppbära
å allmänna indragningsstaten en årlig pension av sexhundrasjuttio
kronor.

52:o) 1 punkt 47 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att därest Gustaf Wennman antages till innehavare
av preparatorsbefattningen vid karolinska mediko-kirurgiska institutets
anatomiska institution, han må i sådan egenskap från och med
år 1919, så länge han kvarstår i befattningen, å allmänna indragningsstaten
uppbära årligen ett personligt lönetillägg av 1,150 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 31 december 1917 (10 h. t. sid. 103).

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att, därest Gustaf
Wennman antages till innehavare av preparatorsbefattningen
vid karolinska mediko-kirurgiska institutets
anatomiska institution, han må i sådan egenskap från
och med år 1919, så länge han kvarstår i befattningen,
å allmänna indraguingsstaten uppbära årligen
ett personligt lönetillägg av ettusen etthundrafemtio
kronor.

53:o) I en till riksdagen den 8 februari 1918 avlåten proposition,
nr 70, har Kungl. Maj: t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att till vaktmästaren vid svenska Sofiakyrkan i Paris
M. J. A. Falkmans änka Louise Jenny Falkman må från och med den
1 oktober 1916 under hennes återstående livstid, så länge hon förbliver
i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten utgå ett
årligt belopp i svenskt mynt motsvarande 500 francs, dock högst 360
kronor, under villkor att minst lika stort understöd under samma tid
lämnas änkan Falkman av svenska Sofiaförsamlingen i Paris.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet hänvisa
till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Angående
personligt
lönetillägg åt
pr ep ar atom
G. Wennman.

[47.]

Angående
understöd åt
änkan Louise
Jenny Falkman.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 sand. 14 a höft. (Nr 17 A.)

7

50

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

Angående
pension åt
vice kommissionslantmätaren

K. V. K. Ekstrand.

[48.]

Angående
peitsion dt
extra ritaren
C. E. Markman.

[49.]

Utskottet, som ej haft något att erinra mot förevarande förslag,
hemställer,

att riksdagen må medgiva, att till vaktmästaren
vid svenska Sofiakvrkan i Paris M. J. A. Falkmans
änka Louise Jenny Falkman må från och med den 1
oktober 1916 under hennes återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna
indragningsstaten ulgå ett årligt belopp i svenskt
mynt motsvarande femhundra francs, dock högst trehundrasextio
kronor, under villkor att minst lika stort
understöd under samma tid lämnas änkan Falkman
av svenska Sofi aförsamlingen i Paris.

VI. Angående jordbruksdepartementet.

54:o) I punkt 48 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att vice kommissionslantmätaren i Stockholms
län Karl Viktor Konrad Ekstrand må från och med den 1 januari 1918
under sin återstående livstid åtnjuta årligt understöd från allmänna indragningsstaten
till belopp av 1,600 kronor.

Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden den 21 december 1917 (10 h. t. sid. 111).

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj.ts förslag hemställer
utskottet,

att riksdagen må medgiva, att vice kommissionslantmätaren
i Stockholms län Karl Viktor Konrad
Ekstrand må från och med d''-n 1 januari 1918 under
sin återstående livstid åtnjuta årligt understöd från
allmänna indragningsstaten till belopp av ettusen sexhundra
kronor.

55:o) l punkt 49 under tionde huvudtiteln har Kungl. Majrt föreslagit
riksdagen medgiva att extra ritaren vid rikets allmänna kartverk
Carl Emil Markman må å allmänna indragningsstaten under sin återstående
livstid från och med månaden näst efter den, varunder hans

Bunkoutskottet* utlåtande Nr 17 A.

51

anställning vid kartverket upphör, uppbära pension till belopp av 2,100
kronor årligen.

Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden den 21 december 1917 (10 h. t. sid. 114).

Utskottet, som icke funnit något att erinra mot ifrågavarande
framställning, hemställer,

att riksdagen må medgiva, att extra ritaren vid
rikets allmänna kartverk Carl Emil Markman må å
allmänna indragniugsstaten under sin återstående livstid
från och med månaden näst efter den, varunder
hans anställning vid kartverket upphör, uppbära pension
till belopp av tvåtusen etthundra kronor årligen.

56:o) 1 punkt 50 under tionde huvudtitel, har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att var och en av stallbetjänterna vid Strömsholms
hingstdepå Per Erik Ström, Per Äljred Lind, Gustaf Edvard
Wallenberg, Johan Fredrik Kulen och Johan Erik Lundin må från och
med månaden näst efter den, varunder han avgår från sin anställning vid
depån, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av 500 kronor.

Utskottet, som i fråga om utredningen i ämnet får hänvisa till
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 21 december 1917 (10
h. t. sid. 115), har icke haft något att erinra mot Kung!. Maj:ts föreliggande
förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att var och en av
stallbetjänterna vid Strömsholms hingstdepå Per Erik
Ström, Per Alfred Lind, Gustaf Edvard Wallenberg,
Johan Fredrik Kalén och Johan Erik Lundin må från
och med månaden näst efter den, varunder han avgår
från sin anställning vid depån, under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension av femhundra kronor.

57:o) I punkt 51 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå Nils
Andersson må från och med månaden näst efter den, under vilken

Angående

pensioner åt
stallbetjänterna
vid
Strömsholms
hingstdepå
P. E. Ström,
P. A. Lind,
G. E. Wallenberg,
J. F.
Kalén, och
J. E. Lundin.

[50.]

Angående
pension åt
stallbetjänten
vid Flyinge
hingstdepå
N. Andersson.

[51.]

52

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

Angående
understöd åt
avlidne hovslagaren
vid
veterinärhögskolan
J. E.

Erikssons

änka.

[52.]

Angående
understöd åt
extra lantmätaren
B. K.
L. Hoffmanns
barn.

[53.]

han avgår från sin anställning vid depån, under sin återstående livstid
från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 400 kronor.

Beträffande de till stöd för framställningen anförda skälen får
utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 21
december 1917 (10 h. t. sid. 117).

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kung!. Maj:ts ifrågavarande
framställning och hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att stallbetjänten vid
Flyinge hingstdepå Nils Andersson må från och med
månaden näst efter den, under vilken han avgår från
sin anställning vid depån, under sin återstående livstid
från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
av fyrahundra kronor.

58:o) I punkt 52 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att avlidne hovslagaren vid veterinärhögskolan
Johan Erik Erikssons änka Maria Eriksson, född Moberg, må från och
med den 1 oktober 1917 under sin återstående livstid, så länge hon
förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 250 kronor.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet
hänvisa till statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 21 december
1917 (10 h. t. sid. 120).

Utskottet, som ej haft något att erinra mot förevarande förslag,
hemställer,

att riksdagen må medgiva, att avlidne hovslagaren
vid veterinärhögskolan Johan Erik Erikssons änka
Maria Eriksson, född Moberg, må från ock med den
1 oktober 1917 under sin återstående livstid, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av tvåhundrafemtio
kronor.

59:o) 1 punkt 53 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att vart och ett av avlidne extra lantmätaren
Birger Knut Löwenhaupt Hoffmanns och hans änka Anna Gustava Hoffmanns,
född Hedenskog, barn Gustav Holger, Birgit Emma Katarina och

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

58

Lars Emil må från och med ingången av år 1018 uppbära från allmänna
indragningsstaten ett uppfostringsbidrag av 100 kronor att åtnjutas intill
uppnådd ålder av 18 år.

Beträffande den till stöd för detta förslag förebragta utredningen
tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
den 21 december 1017 (10 h. t. sid. 123).

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
hemställer,

att riksdagen må medgiva, att vart och ett av
avlidne extra lantmätaren Birger Knut Löwenhaupt
Hoffmanns och hans änka Anna Gustava hloffmanns,
född Hedenskog, barn Gustav Holger, Birgit Emma
Katarina och Lars Emil må från och med ingången
av år 1918 uppbära från allmänna indragningsstaten
ett uppfostringsbidrag av etthundra kronor att åtnjutas
intill uppnådd ålder av 18 år.

60:o) 1 en till riksdagen den 8 februari 1918 avlåten proposition,
nr 78, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att en var av
professorerna vid lantbruksinstitutet vid Ultuna Johan Abraham Sjöström,
Ernst Vilhelm Esbjörn Petersson och Anders Gustaf Timberg må för vart
och ett av åren 1918—1922, i den mån han då kvarstår i tjänst såsom
professor, såsom gottgörelse för genom övergång å ny avlöningsstat för
institutet föranledd minskning i behållna avlöningsförmåner uppbära,
Sjöström 166 kronor, Petersson 85 kronor och Timberg 419 kronor 50
öre, att utgå från allmänna indragningsstaten.

Till stöd för framställningen åberopas utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för den 8 februari 1918, däri föredragande
departementschefen anfört följande:

»På förslag av Kungl. Maj:t i proposition nr 304 den 16 april 1917
har riksdagen enligt punkten 8 av skrivelsen nr 9 den 14 juni 1917
godkänt ny stat för lantbruksinstitutet vid Ultuna att tillämpas från och
med år 1918. Denna stat upptager bland annat åtta professorsbefattningar
med avlöning av 6,400 kronor jämte ett ålderstillägg å 600
kronor efter fem år. För bostad, som upplåtes till professor, avdragas
750 kronor. Förut hade motsvarande lärare vid institutet varit lektorer
med avlöning av 4,000 kronor jämte fyra ålderstillägg, varje å 500
kronor. Bostadsavdraget för dem uppgick till 500 kronor. Enligt de av
1917 års riksdag godkända avlöuingsvillkoren må professor, vilken ut -

Angående
gottgörelse till
professorerna
J. A. Sjöström,
E. V. E.
Petersson och
A. G. Timberg.

54

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

nämnts att innehava sådan befattning från och med den nya avlöningsstatens
trädande i tillämpning, i avseende å löneförhöjnings intjänande
tillgodoräknas tid, varunder han omedelbart före nämnda tidpunkt innehaft
lektorstjäust vid institutet, i vad denna tid överstiger tio år.

I eu till Kungl. Maj:t ställd skrift av den 7 december 1917 hava
tre innehavare av lektorstjänster vid institutet vid Ultuna, Johan Abraham
Sjöström, Ernst Vilhelm Esbjörn Petersson och Anders Gustaf Tim berg,
vilka förklarat sig villiga att övergå på den nya staten och den 30
november 1917 blivit från och med år 1918 utnämnda till professorer,
anfört följande:

»Med 1918 års ingång tillämpas vid lantbruksinstituten ny lönestat, enligt
vilken avlöningen för huvudlärare i högsta lönegraden liöjes med 1,000 kronor. Med
hänsyn till de nya avdrag, som göras i form av ökade hyror och pensionsavgifter
samt årsavgifter till civilstatens änke- och pupillkassa, kommer den nämnda löneförhöjningen
dock att reduceras till 450 kronor.

Under de närmaste fem åren kommer likväl ej ens denna löneförhöjning samtliga
huvudlärare till del, utan inträder för undertecknade en betydande minskning
av våra inkomster, beroende därpå, att de under denna period till änke- och pupillkassan
utgående befordringsavgifterna vida överstiga 450 kronor. Denna minskning
är i själva verket så stor, att även om beräkningen fullföljes till tjänstetidens slut,
en avsevärd minskning av våra sammanlagda inkomster uppstår. Enligt bifogade
utredning skulle med årligen tillagda räntor såväl å löneminskningarna under den
första femårsperioden som å ökningarna under den återstående tjänstetiden den uppstående
totalminskningen komma att utgöra: för undertecknad Sjöström 2,062 kronor
8 öre, för Petersson 1,655 kronor 80 öre och för Timberg 3,148 kronor 7 öre.
Räntefoten är vid dessa beräkningar tagen till 6 procent, vilket med hänsyn till nu
rådande och för den närmare framtiden sannolika förhållanden torde kunna anses
skäligt.

Ehuru vi till fullo uppskatta de förmåner, den nya lönestaten medför i fråga
om större pension för oss själva och ökad trygghet för våra efterlevande, och därför
även förklarat oss villiga att övergå till densamma, kunna vi dock ej underlåta att
i underdånighet framhålla, att, då de nämnda förmånerna enligt sakens natur äro
ovissa, men den inträdande löneminskningen under tjänstetiden säker, en oegentlighet
uppstår, som icke torde låta sig förena med syftet i den av Eders Kungl. Maj:t
och riksdagen beslutade nya lönestaten, och som särskilt under nu rådande dyrtid
gör sig mera kännbar, än vad eljes skulle varit fallet.

Med stöd av vad sålunda anförts våga vi därför i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t i nåder måtte vidtaga åtgärd för att i så utsträckt grad sig
göra låter bereda oss ersättning för den minskning i avlöningsförmåner, som på
grund av anförda förhållanden skulle uppstå.»

Uti do vid denna skrift fogade bilagorna bär jämförelse anställts
mellan de tre befattningshavarnas behållna avlöning enligt ny och gammal
stat från och med år 1918 intill den tid, då de bleve pensionsberättigade,
nämligen Sjöström den 1 juli 1926, Petersson den 1 januari 1927

Banko ut skottets utlåtande Nr 17 A.

och Timberg den 1 juni 1924. Från deras avlöningar med inräknande
av ålderstillägg hava i beräkningarna gjorts avdrag dels för varje år
under hela tiden för bostad med 750 kronor å nya och 500 kronor å
gamla staten, för avgift till egen pensionering med resp. 250 och
ICO kronor samt å nya staten för avgift till hake- och pupillkassan
med 210 kronor, dels ock årligen under de första fem åren å nya staten
för befordringsavgift till förenämnda kassa med 970 kronor för Sjöström,
952 kronor 50 öre för Petersson och 1,035 kronor för Timberg. Hela
befordringsavgiften utgjorde nämligen enligt uppgift från samma kassa
4,850 kronor för Sjöström, 4,7(52 kronor 50 öre för Petersson och 5,175
kronor för Timberg, vilken avgift fördelats till utgående under fem ar.
Genom särskilda kalkyler har därefter uppvisats, att med sådan ränteberäkniug,
som sökandena angivit i sin skrift, förlusten skulle för dem
uppgå till de i skriften uppgivna belopp.

1 utlåtande den 13 december 1917 hai statskontoret yttrat:

»Då sökandena med hänsyn till de förbättrade pensionsförmåner, som den nya
lönestaten medför, funnit med sin fördel förenligt att ingå på sagda stat, måste de
självfallet vara beredda att vidkännas den ökning i pensionsavgifter, som följer av
övergången till den nya staten. För att sökandena skola kunna beredas åtminstone
någon ersättning för inkomstminskningen synas emellertid vissa billighetsskäl tala.
1 förevarande fall skulle nämligen icke blott, såsom ej sällan sker, under de närmaste
åren efter övergången på den nya lönestaten inträda viss minskning i avlöningsförmåner,
utan här inträffar det säregna förhållandet, att de sammanlagda behållna
inkomsterna enligt den nya staten, för sökandenas återstående tjänstetid räknat, understiga
vad de enligt den gamla staten ägt uppbära.

Vad angår själva beloppet av gottgörelsen vill statskontoret med anledningav
den beräkning angående den totala inkomstminskningen, som meddelats i den
underdåniga ansökningen, framhålla, att denna beräkning hänför sig till den förlust,
sökandena skulle hava fått vidkännas vid deras avgång från tjänsten, samt att fördenskull,
därest en ersättning för inkomstminskningen skulle komma att fördelas på
varje särskilt år av sökandenas återstående tjänstetid, vederbörlig reduktion i ersättningsbeloppen
bör vidtagas. Vidare torde den av sökandena tillämpade räntesatsen
vara väl högt tilltagen, då man har att räkna med en tidrymd av ända till 9 1/2 år
fram i tiden. Under sådana förhållanden och då medgivandet av räntegottgörelse
över huvud taget synes statskontoret knappast vara av omständigheterna påkallat,
vill statskontoret för sin del förorda, att hänsyn icke tages till ränteförlusterna,
men att i stället gottgörelsen fördelas på de fem år, under vilka befordringsavgifterna
till civilstatens änke- och pupillkassa utgå och under vilka den behållna inkomsten
enligt den nya staten väsentligt understiger inkomsten efter äldre staten.
Med tillämpning av de avgifter till civilstatens änke- och pupillkassa, från vilka
sökandena i sin underdåniga framställning utgått, skulle ersättningsbeloppen bliva:
för Sjöström 1,130 kronor eller 226 kronor för år under fem år, för Petersson 712
kronor 50 öre eller 142 kronor 50 öre för år samt för Timberg 2,410 kronor eller

56

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

Departe mentschefen.

482 kronor för år. Emellertid föreligger enligt vad statskontoret inhämtat förslag
om sänkning av avgifterna i fråga, vartill torde böra tagas hänsyn vid bestämmandet
av en eventuell gottgörelse till sökandena.

De ersättningsbelopp, som kunna komma att beviljas sökandena, synas böra
uppföras å allmänna indragningsstaten.»

Styrelsen för civilstatens änke- och pupillkassa har i utlåtande den
14 januari 1918 meddelat, att sökandenas befordringsavgifter till kassan
uppginge enligt reglementet den 15 december 1916 till de av dem angivna
beloppen, men att enligt senast församlade fullmäktiges beslut i
fråga om ändrad beräkning av befordringsavgifterna desamma skulle
belöpa sig för Sjöström till 4,550 kronor, för Petersson till 4,475 kronor
och för Timberg till 4,862 kron<>r 50 öre.

Kungl. Maj:t har den 31 december 1917 fastställt fullmäktiges
nyssnämnda beslut i fråga om ändrad beräkning av befordringsavgifterna.

Såsom statskontoret framhållit, torde det vara ett ganska ovanligt
förhållande, att vid en lönereglering sådan som den i fjol beslutade
ifråga om lantbruksinstitutet vid Ultuna befattuingshavare, som övergå
å den nya staten, få vidkännas så stora obligatoriska avdrag och avgifter
att, såsom för sökandena blir fallet, den behållna avlöningen, för hela deras
återstående tjänstetid räknat, blir väsentligt mindre än om de kvarstått
på gammal stat. Visserligen blir högsta pensionen höjd från 4,600 till
5,000 kronor, men inkomstminskningen under tjänstetiden är för nu
ifrågavarande tre professorer så avsevärd, alt förmånen av de nya avlöningarna
kan te sig ganska oviss. Att nu ifrågavarande förhållande
kunnat inträda, beror delvis på höjningen med 250 kronor i bostadsavdraget
men huvudsakligen på att dessa befattningshavare icke förut
varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa men nu äro skyldiga
att ingå i denna kussa och erlägga dels pensionsavgifter, dels ock befordringsavgifter.
Med hänsyn till sökandenas ålder uppgå sistnämnda
avgifter till mycket avsevärda belopp. Under de fem första åren,
då dylika befordringsavgifter utgå, uppstår därför, även med beräkning av
de nya lindrigare reglerna för sådana avgifter, en årlig minskning av den
behållna avlöningen av 460 kronor för Sjöström, 445 kronor för Petersson
och 522 kronor 50 öre för Timberg. Jag finner därför i likhet med
statskontoret starka billighetsskäl tala för att bereda dessa tre professorer
någon gottgörelse.

1 avseende å gottgörelsens beräknande ansluter jag mig till den
beräkningsgrund, statskontoret förordat, vilket innebär, att man, utan
någon ränteberäkning, summerar dels de behållna avlöningar, dessa pro -

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A. 57

fessorer under sin återstående tjänstetid intill uppnådd pensionsålder hava
att uppbära enligt ny stat, och dels dem, de under samma tid skulle
uppburit, om de kvarstått på gammal stat, samt drager det förra beloppet
från det senare och fördelar resten att såsom gottgörelse utgå med eu
femtedel under vart och ett av aren 1918—19212, i den mån de då ännu
äro i tjänst. Med iakttagande av den numera fastställda sänkningen i
befördringsavgifterna blir sagda rest för Sjöström 880 kronor eller 166
kronor om året, för Petersson 425 kronor eller 85 kronor om året och
för Timberg 2,097 kronor 50 öre eller 419 kronor 50 öre om året.

Såsom statskontoret framhållit, torde gottgörelsen böra anvisas att
utgå från allmänna indragningsstaten.»

1 likhet med departementschefen anser utskottet starka billighetsskäl
tala för att i förevarande fall bereda vederbörande tjänstinnehavare
någon gottgörelse för den inkomstminskning, som trots löneregleringen
inträder under deras tjänstetid, och finner sig utskottet därför böra förorda
bilall till Kungl. Maj:ts framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
av riksdagen bifallas.

. ®l-°) Kungl. Maj:t har i punkt 54 under tionde huvudtiteln föreslagit,
att riksdagen må medgiva, att det under tionde huvudtiteln å
ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten
ökas med 10 kronor eller från 2,315,581 kronor till 2,315,591 kronor.

Over denna framställning kommer utskottet framdeles att avgiva
utlåtande, vilket utskottet skolat härigenom för riksdagen

anmäla.

6l.o) 1 avseende a Kungl. Maj:ts förslag angående regleringen av
utgifterna under tilläggsstateus för år 1918 tionde huvudtitel, innefattande
anslagen till pensions- och indragningsstaterna, kommer utskottet
att framdeles avgiva särskilt, med nr 17 B betecknat utlåtande; vilket
utskottet härmed får för riksdagen

O

anmäla.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 saml. 14 a käft. (Nr 17 A.)

Utskottet.

Angående
anslaget till
allmänna
indragningsstaten.

[54.]

8

Angående

ordinarie

anslag.

58 Bankoutskottets utlåtande AV 17 A.

63:o) Beträffande de ordinarie anslag, vilka icke blivit här ovan
särskilt omförmälda, har någon förändring'' icke ifrågasatts; och får utskottet
alltså hemställa,

att samtliga de ordinarie anslag under denna
huvudtitel, i avseende å vilka förändring icke blivit
härovan ifrågasatt, må i 1919 års riksstat upptagas
med oförändrade belopp.

Stockholm den 26 februari 1918.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Reservationer:

vid punkt 47 (angående pension åt vaktmästaren P. A. P. Malm)
av herrar Berg i Munkfors, Borg, Edbom och Borggren,

vid punkt 60 (angående gottgÖrelse till professorerna J. A. Sjö-^
ström, E. V. E. Petersson och A. G. Timberg)

av herrar Nilsson, Carlson i Herrljunga, Bogren och Edbom.

Herrar Hallin och friherre Langenskiöld hava begärt få antecknat,
att de icke deltagit i behandlingen av tionde huvudtiteln,
herr Kristensson anhållit få antecknat, att han icke deltagit i behandlingen
av vissa punkter av samma huvudtitel.

BankoutskotMs utlåt ande Nr 17 A.

59

Tabell över anslagen under riksstatens tionde huvudtitel.

Pensionsväsendet.

1

2

3

4

o

6

8

‘I

10

1 [
12

13

14

A. Civila pensionsväsendet.

Ordinarie

anslag

Kronor

Extra

anslag

Kronor

Ordinarie

anslag

Kronor

Extra

anslag

Kronor

Pensionering av civila tjänslinnehavare, förslagsanslag
......................................................

Förvallningsbidrag till en ny änke- och pupillkassa
för civilslalen ....................................

Statens andel i kostnaden för pensionering av

extra provinsialläkare, förslagsanslag............

Statens andel i kostnaden för pensionering av

lasarettsläkare. förslagsanslag ...................

Bidrag till sjuksköterskors pensionering, förslagsanslag
......................................................

Barnmorskornas pensionering:

Statens bidrag till pensionering av barnmorskor,

förslagsanslag........................................

Kostnaden lör förvaltningen av barnmorskornas
pensionsanstalt, förslagsanslag, högst
Handelsflottans pensionsanstalt:

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, förslagsanslag
......................................

Förbättring av pensioneringen från handelsflottans
pensionsanstalt, förslagsanslag ......

Förbättring av pensioneringen inom de tre första
klasserna av handelsflottans pensionsanstalt,

förslagsanslag, högst ..........................

Bidrag till kungl. hovkapellets pensionsinrättning
Bidrag till pensionering av änkor och barn efter
lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier
in. in...................................

Bidrag till pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen
vid enskilda läroanstalter, förslagsanslag
..............................................

Tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de stats-l
understödda enskilda läroanstalterna, förslagsanslag
....................................................

30,000

ll.OOOj

101,000

31,000

31,000

1,900,000

35,000

15,000

25,000

15,000

41,000

101,000

3,000

157,276

68,000

62,000

45,000

60

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

15

16

17

18

19

20

Folkskollärares pensionering:

Bidrag till folkskollärares pensionering *) ......

Bidrag till folkskollärarnas änke- och pupill-kassa .....................................................

Bidrag till småskollärares m. fl. ålderdomsunder-

stodsanstalt, förslagsanslag ......................

Bidrag till dövslumlärarnas pensionsanstalt, för-slagsanslag ............................................

Tillfälliga understöd åt pensionerade kronojägare,

förslagsanslag................................ .....

Stalsverket åliggande, av andra medel ej utgående
ersättningar i anledning av olycksfall i arbete,
förslagsanslag ......................................

Ordinarie

anslag

Kronor

Extra

anslag

Kronor

Ordinarie

anslag

Kronor

Extra

anslag

Kronor

4,331,892

76,811

4,408,703

330,000

35.000

15.000

2,000

Säger för civila pensionsväsendet

7,148,979

109,000

B. Militära pensionsväsendet.

Arméns pensionskassa:

1

Ersättning för mistade löneinnehållningar ......

4,640

2

Ersättning för nådårs- och begravningshjälps-

1

besparingar ....................................

28,080

|

3

Bidrag till pensionering av änkor och barn efter

befäl och underbefäl med vederlikar vid ar-

mén .......................................................

134.361

4

Förstärkande av det i 1917 och 1918 årens riks-

stater uppförda anslag för bidrag till p.n-

sionering av änkor och barn efter befäl och

underbefäl med vederlikar vid armén, för-

slagsanslag, högst....................................

6,178

5

Upprätthållande av arméns pensionskassas egen

pensionering m. m„ förslagsanslag ...........

3,500,000

6

Tillfälliga understöd åt avskedade underoffice-

rare och vederlikar vid armén, förslagsan-

slag.........................................................

16,000

7

Ersättning för inkomster från Vadstena krigs-

manshuskassas äldre medel........................

106 000

273,081

3,522,178

8

Vadstena krigsmanshuskassa ....................

137,640

9

Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militär tjänstgöring ...............

30,000

10

Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap ......

648,000

11

Tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvaktmästare,

förslagsanslag, högst .........................

835

Flottans pensionskassa:

Ersättning för minskade inkomster:

12

Pensionsfonden ........................ 36,320: —

13

Gratialfonden .......................... 16,650: —

14

Bidrag till flottans pensionskassas

gratialtond ............................. 33,100: —

86,070

'') Beträffande detta anslag kominer utskottet att framdeles avgiva utlåtande.

Bankoutskottets utlåtande Nr 17 A.

(il

Ordinarie Extra Ordinarie Extra
anslag | anslag anslag anslag

Kronor I Kronor

Kronor Kronor

15

16

17

18

19

20
21

1

Pensionering av flottans befäl och underbefäl

med vederlikar, förslagsanslag ..................

Pensionering av flottans gemenskap, förslags-anslag ..................................................

Tillfälliga understöd åt visst f. d. stammanskap

vid marinen m. fl., förslagsanslag ............

Tillfälliga understöd åt f. d. daglönare vid ma-rinen, förslagsanslag...............................

Tillfälliga understöd åt f. d. befattningshavare

vid lotsverket, förslagsanslag.....................

Invalidhusfonden............................................

Blesserade över- och underofficerare, reservations-anslag ......................................................

253,300

251,.‘K K)

3.000

17,030

9.000

590,670

60,350

2,400

29,030

Säger för militära pensionsväsendet

1,742,141

3,552,043

C. Allmänna indragningsstaten.

Diverse föremål, förslagsanslag1).....................

2,315,591

Summa

............................

11,206,711

3,661,043

*) Beträffande detta anslag kommer utskottet att framdeles avgiva utlåtande.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 saml. 14 a käft. (Nr 17 A.)

9