Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

Nr K).

Ankom till riksdagens kansli den It) februari 1918 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av Kung/. Majds proposition angående viss
garanti från statens sida för obligationer, utgivna av
ett aktiebolag med uppgift att åt utländska banker och
bankirer bereda svensk kredit.

I eu den 8 februari 1918 till riksdagen avlåten proposition, nr
74, vilken för förberedande behandling'' remitterats till bankoutskottet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av vid propositionen fogat utdragav
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att såsom säkerhet för obligationer, utgivna av
ett i huvudsaklig överensstämmelse med de av föredragande departementschefen
angivna grunder bildat aktiebolag, må genom riksgäldskontoret
tillhandahållas bolaget ett belopp av 10,000,000 kronor i
av svenska staten utgivna 5 procents obligationer.

I detta ärende har departementschefen till ovanberörda statsrådsprotokoll
anfört följande:

>Bland de olika problem av ekonomisk innebörd, som den
nuvarande kristiden medfört, har finansieringen av varuutbytet med
främmande länder mer och mer trängt i förgrunden. Jag läiei icke
behöva uppehålla mig vid svårigheterna att i nödig utsträckning hålla
i gång den för vårt land behövliga importen av för oss erforderliga varor
och exporten av våra egna alster, i den man vi själva kunna undvara
dem. Till dessa svårigheter hava nu också sällat sig de icke mindre
betydande att finansiera de internationella affärer, vilka kunna komma
till stånd. Ytterst är anledningen härtill att söka i de rubbningar,
de olika ländernas valutor undergått genom kristidens inverkan. Men
härtill har på senare tid även kommit en medveten strävan från de
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 13 käft. (Nr 16.) 1

Departementschef.
e,

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

främmande, med oss affärsdrivande ländernas sida att genom åtskilliga
i samband med varuutbytet stående finanstransaktioner söka i görligaste
mån uppväga den nedsättning i förhållande till vår valuta, deras
egen under krigets inverkan lidit. I sin enklaste men ock mest påtagliga
form bär denna strävan tagit sig uttryck i en fordran från
dessa länders sida att vid köp av svenska varor erhålla mer eller
mindre långvarig kredit. Därjämte har på sista tiden krav framställts
att vid import till Sverige av varor från främmande land
utom den avtalade köpeskillingen kredit här i Sverige skulle beredas
det exporterande landet, vilket med den sålunda vunna krediten kunde,
oberoende av växlingarna i den egna valutan, likvidera de inköp av
svenska varor, som för landet i fråga kunde äga ruin. Såväl i ena
som andra fallet bindas härigenom våra egna betalningsmedel ofta
under särdeles ovissa villkor. Det är uppenbart, att en sådan kredit
givning i större utsträckning och i längden icke kan undgå att
menligt inverka på köpkraften eller den internationella kursen på vår
egen valuta, i den mån vi icke genom liknande åtgärder å vår sida
kunna motverka det eller den nuvarande kristiden förlänges.

Under kristidens början var den affärsmässiga finansieringen av
vårt varuutbyte med utlandet helt överlämnad åt den enskilda affärsverksamheten.
Sedan den emellertid med de allt hårdare former, vartill
jämväl för handelns del kriget urartat, syntes antaga ovan angivna
riktningar och från flera håll varnande röster höjts mot att lämna den
ifrågavarande finansieringen alldeles oreglerad från statens sida, utfärdades
i början av nästlidna höst från riksbanksfullmäktiges sida ett
cirkulär, vilket, med hänsyn till behovet att i största möjliga mån
råda bot på de olägenheter, vilka ansågos förbundna med en dylik
oreglerad kreditgivning till utlandet, till ledning för exportörer, banker
och andra kreditgivare allmänt angav de betalningsvillkor,’ vilka
borde fordras vid försäljning av svenska" varor till utlandet. Samtidigt
fann Eders Kungl. Maj:t gott inrätta ett finansråd, till vilket frågor
om tillämpningen av sådana villkor i fall av behov kunde hänskjuta*.
Detta finansråd har sedermera varit i oavbruten verksamhet, och jag
anser mig kunna uttala den mening, att genom dess arbete i samförstånd
med våra större enskilda penninginrättningar, vilka ju huvudsakligen
hava att sörja för finansieringen av varuutbytet med utlandet,
åtskilliga olägenheter av eu eljest oreglerad kreditgivning till utlandet
kunnat avvärjas.

Sedan emellertid varuknappheten med världskrigets oavbrutnafortsättande
alltmera stegrats och fordringarna i samband därmed pa

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

3

olika fördelar vid export av egna varor från de främmande länderna
alltmera skärpts, har det visat sig erforderligt att kunna på det för
oss minst olägliga sätt finna en form, i vilken kredit kunde beredas
utlandet i sådana fall, där det, trots alla de olägenheter, vilka därmed
än vore för oss förbundna, likväl av andra skäl vore en viktig statsangelägenhet
att en sådan kredit kunde anordnas. Då det icke gärna
lät sig tänkas, att staten själv och direkt anordnade denna kredit —
härför saknas ju bland annat från statens sida nödiga organ —, har den
lämpligaste utvägen synts mig vara att genom enskilda penningeinrättningar.
men under viss kontroll och garanti av staten, bildades ett företag,
vilket efter anskaffande av erforderliga medel genom upplåning inom
landet kunde tillhandahålla utlandet den kredit, som kunde böra medgivas.
Givetvis skulle härmed avses att ordna allenast den kredit, vilken härefter
kunde komma i fråga. Jag har därför med några av våra större
banker och under förutsättning av riksdagens medgivande till den garanti,
vilken från statens sida kunde för företaget behövas, träffat en preliminär
överenskommelse, enligt vilken dessa banker skulle för ändamålet
i fråga bilda ett aktiebolag, för vars närmare organisation enligt denna
preliminära överenskommelse jag strax skall lämna en redogörelse.

Dessförinnan vill jag förutskicka, att över grunderna till denna
organisation fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret beretts
tillfälle avgiva yttrande, därvid de senare framhållit, att de icke ansåge
sig hava anledning uttala sig i fråga om behovet av eu kreditinstitution
av ifrågavarande art utan utgått från att ett sådant behov av
verkligt trängande art förelåge. Under denna förutsättning hava dessa
fullmäktige icke velat avstyrka, att det ifrågasatta bolaget utrustades
med eu garantifond av 10,000,000 kronor i statsobligationer. Fullmäktige
i riksbanken hava beträffande bolaget och dess uppgift
i allmänhet erinrat, hurusom kreditgivningen till utlandet efter
hand under senaste tiden antagit en omfattning, som ur olika synpunkter
gåve anledning till de allvarligaste betänkligheter. Det oaktat
torde enligt vad erfarenheten givit vid handen fortsatt kreditgivning
icke kunna undvikas. Men krediter till utlandet av det slag, varom
här vore fråga, borde beviljas endast genom sådant avtal, som tillförde
landet fördelar, vilka uppvägde olägenheterna av kreditgivningen.
Vidare borde så vitt möjligt det villkor uppställas, att beviljad kredit
finge användas endast till betalning av i Sverige köpta svenska varor.
Då ordnandet av dessa krediter under den senaste tiden mötte allt
större svårigheter, borde ett organ skapas, genom vilket oundvikliga

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

krediter kunde, lämnas. Någon annan utväg än bildandet av ett för
ändamålet avsett aktiebolag torde icke givas.

I infordrat underdånigt utlåtande har jämväl finansrådet förklarat
sig anse det ifrågasatta aktiebolaget erbjuda en god utväg för ifrågavarande
krediters ordnande. Finansrådet förutsätter emellertid, att
avtal om kredit icke kommer att av bolaget träffas utan att avtalet
dessförinnan varit underställt finansrådets yttrande.

Jag övergår härefter till den närmare redogörelsen för det föreslagna
bolaget, sådant detsamma preliminärt är avsett att ordnas.
Bolagets aktiekapital skulle utgöra 10,000,000 kronor och tecknas av
de banker, med vilka jag träffat den preliminära uppgörelsen.

Bolagets verksamhet skulle hava till föremål att åt utländska
banker och bankirer bereda svensk kredit, vartill medel skulle anskaffas
genom av bolaget utfärdade obligationer.

Svenska staten skulle såsom en garantifond genom riksgäldskontoret
tillhandahålla bolaget ett belopp av 10,000,000 kronor i svenska
statens obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida samt förskrivna
med 5 procent årlig ränta. Dessa obligationer skulle utgöra
tilläggssäkerhet för bolagets obligationslån och skulle, därest de ej på
sätt jag strax skall angiva tagits i anspråk, utan vederlag återlämnas
av bolaget till riksgäldskontor! vid bolagets upplösning. Kupongerna
till dessa statsobligationer skulle utan vidare allt efter deras förfallande
återlämnas till riksgäldskontor! av bolaget. De av svenska staten
överlämnade obligationerna skulle för inlösen av bolagets obligationslån
icke få tagas i anspråk annat än i den mån bolagets aktiekapital
och egna fonder samt den direkt för obligationslånen pantförskrivna
säkerheten därtill ej skulle förslå. För andra bolagets förbindelser än
obligationslånen skulle garantifonden ej svara.

Bolagets årliga utdelning till aktieägarna skulle ej få överstiga
6 procent å aktiekapitalet. Sedan stadgad avsättning till reservfond
och nämnda utdelning till aktieägarne ägt rum samt dessa senare,
därest under ett eller flera år sådan utdelning ej ägt rum, även bekommit
vad däruti brustit, skulle årsvinsten fördelas så, att två tredjedelar
därav tillfölle bolaget och en tredjedel staten. Det samlade beloppet
av statens vinstandelar skulle emellertid utbetalas först vid
bolagets upplösning utan rätt för staten till någon räntegottgörelse för
den tid, dess vinstandelar innestått hos bolaget.

Bolagets styrelse skulle utgöras av sju personer, av vilka Kung!.
Maj:t skulle utse ordföranden, fullmäktige i riksbanken och i riksgälds -

Bankoutskott ets -utlåtande Sr 16.

kontoret vardera eu Hand aktieägarna återstående tyre. För samtliga
styrelsens ledamöter skulle utses jämväl suppleanter.

Bolagets verksamhet- skulle upphöra senast- före utgången av
är 1923.

Under åberopande av vad sålunda anförts och under påpekande,
att jämväl enligt- departementschefens mening avtal om kredit icke
borde av bolaget träffas utan att avtalet dessförinnan varit underställt
finansrådets yttrande, hemställde departementschefen om avlåtande av
nu förevarande proposition.

Enligt vad utskottet erfarit, är avsikten ej att ifrågavarande
bolag eller däri intresserade banker skola erhålla någon monopolställning
vare sig beträffande kreditgivning eller i avseende å reglerande av
export och import. Vid sådant förhållande får utskottet, som vill
betona angelägenheten av att, såsom fullmäktige i riksbanken framhållit,
krediter till utlandet av det slag, varom här är fråga, beviljas
endast genom avtal, som tillföra landet fördelar, vilka uppväga olägenheterna
av kreditgivningen, samt att så vitt möjligt det villkor uppställes,
att beviljad kredit må användas endast till betalning av i Sverige
köpta svenska varor, hemställa,

att riksdagen må medgiva, att såsom säkerhet
för obligationer, utgivna av ett i huvudsaklig överensstämmelse
med i statsrådsprotokollet över finansärenden
den 8 februari 1918 angivna grunder bildat
aktiebolag, med uppgift att åt utländska banker
och bankirer bereda svensk kredit må genom riksgäldskontoret
tillhandahållas bolaget ett belopp av
10,000,000 kronor i av svenska staten utgivna 5 procents
obligationer.

Stockholm den 19 februari 1918.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Utskottets

yttrande.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 samt. 13 käft. (År 16.)

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

fi

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Heäenstierna, Hallin, Ekman, Gustafsson, friherre Langen
skiöld, Nilsson, Wickman och Roos samt

av andra kammaren: herrar Kristmsson, Berg i Munkfors, Borg, Sotnmelins, Bogren
Edbom, Henrikson och Persson.

''STOCKHOLM, ISAAC MARGUS BOKTRYC KERI-AKTIEBOLAG, 1918.