Bankoutskottets utlåtande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 8 februari 1918 kl. 12 e. m.

Utlåtande, i anledning av Iiungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om visst undantag från tillämpningen av 49 §
1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911 om
bankrörelse.

I en till riksdagen avlåten, den 22 januari 1918 dagtecknad proposition
nr 33 som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdragav
statsrådsprotokollen över finansärenden för den 10 och den 22 januari
1918 samt av i lagrådet fört protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
här nedan intagna

Förslag
till
Lagom
visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom.
lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Härigenom förordnas, att vad i 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom.
lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse finnes stadgat icke skall i fråga
om bankbolag, vars egna fonder uppgå till minst fem miljoner kronor,
äga tillämpning under tiden intill den 1 juli 1919, där ej Konungen
dessförinnan annorledes förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1918.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 8 saml. 9 käft. (Nr 11.)

1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 11.

Till ovanberörda statsrådsprotokoll den 10 januari 1918 har departementschefen
i ärendet anfört följande:

»1 en till Kungl. Maj:t den 16 mars 1917 ingiven skrivelse anförde
styrelsen för svenska bankföreningen i huvudsak följande:

Jämlikt 49 och 165 §§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse
Unge banks inlåning ej överstiga fem gånger beloppet av bankens egna
fonder. . Denna bestämmelse vore avsedd att trygga bankernas soliditet.
En dylik begränsning av bankernas inlåningsrätt, mot vilken redan under
normala förhållanden anmärkningar kunde framställas, vore emellertid
olämplig med hänsyn till de under det pågående kriget uppkomna förhållandena.
Insättningarna i bankerna hade ökats i synnerligen höggrad
och det syntes som om denna ökning ännu icke nått sin kulmen.
Emellertid kunde det antagas, att en högst avsevärd del av de penningar,
som uppsamlades i bankerna därför att de ej kunde göras fruktbärande på
annat håll, efter kriget åter skulle söka sig ut i rörelsen. Det måste
anses olämpligt, om bankerna till följd av en tillfällig inlåning skulle
nödgas öka sina fonder till belopp, som komme att i framtiden visa sig
allt för stora. Bestämmelserna i ovannämnda lagrum borde därför få
dispositiv karaktär, så att t. ex. bankinspektionen tillädes rätt att på
därom gjord ansökan för högst ett år åt gången medgiva befrielse från
iakttagande av föreskriften om begränsning av inlåningen.

Uti infordrat underdånigt utlåtande över berörda framställninganförde
bankinspektionen, bland annat: Vad styrelsen för svenska bankföreningen
framhållit beträffande ovannämnda lagbestämmelsers verkan
under de förhållanden, som skapats under det pågående kriget, vore förtjänt
av stort beaktande. Enligt bankinspektionens åsikt hade styrelsen
anfört fullgiltiga skäl för en förändring under den tid, dessa förhållanden
kunde komma att bestå. Emellertid vore det för vinnande av det
avsedda ändamålet tillfyllest och jämväl i övrigt mest lämpligt, att ifrågavarande
lagbestämmelser genom en provisorisk lag försattes ur gällande
kraft till en början under ett år och därefter eventuellt för den ytterligare
tid, som av de angivna abnorma förhållandena kunde påkallas.
Då det emellertid egentligen torde vara allenast de större bankerna med
kontor i landets affärscentra, som rönt den ovan antydda inverkan av
krigstiden, men däremot de mindre bankerna, för vilka för övrigt den
ifrågavarande regeln jämväl under normala tider både sin största betydelse,
icke i nämnvärd mån torde hava berörts därav, borde den provisoriska
lagstiftningen omfatta allenast bankbolag med fonder, som uppginge
till något så när betydande belopp, förslagsvis minst fem miljoner
kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 11.

3

I överensstämmelse med bankinspektionens yttrande utarbetades
inom finansdepartementet ett lagförslag i ämnet. Sedan tran lagrådet
inhämtats utlåtande över lagförslaget, föreslog Kungl. Magt i eu till
riksdagen avlåten, den 16 april 1917 dagtecknad proposition, nr 249,
riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag om visst
undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lagen
den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Riksdagen anmälde i skrivelse den 4 maj 1917, nr 142, att riksdagen
bifallit propositionen. Under erinran om vissa inom lagrådet
framställda anmärkningar mot förslaget, vilka syntes varit föranledda av
farhågor för att den provisoriska lagen skulle kunna komma att sättas
ur kraft så plötsligt, att bankerna icke erhölle tillräcklig tid på sig
för avvecklingen, framhöll riksdagen därvid tillika, att enligt riksdagens
mening Kungl. Maj:t icke skulle underlåta att, därest den provisoriska
lagen ansåges böra träda ur tillämpning, i tid vidtaga sådana åtgärder,
att de befarade olägenheterna bleve undanröjda.

Den 15 maj 1917 utfärdade Kungl. Magt lag om visst undantag
från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den 22
juni 1911 om bankrörelse av följande lydelse:

Härigenom förordnas, at£ vad i 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den
22 juni 1911 om bankrörelse finnes stadgat icke skall i fråga om bankbolag, vars
egna fonder uppgå till minst fem miljoner kronor, äga tillämpning under tiden intill
den 1 juli 1918, där ej Konungen dessförinnan annorledes förordnar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

I skrivelse den 8 november 1917 anhölls från finansdepartementet om
yttrande från bankinspektionen, huruvida åtgärder borde vidtagas för åvägabringande
av fortsatt giltighet av ifrågavarande lag utöver den 1 juli 1918.

Bankinspektionen har i sin den 20 november 1917 dagtecknade
svarsskrivelse förklarat, att, som de förhållanden, vilka föranlett berörda
provisoriska lag, fortfarande vore för handen och, såvitt bedömas
kunde, länge komme att bestå, lagen syntes böra prolongeras till den
1 juli 1919.

Sedermera har Svenska bankföreningen i en den 3 december 1917
inkommen underdånig skrivelse hemställt om utsträckt giltighetstid för
berörda lag samt därvid, under hänvisning till de av styrelsen i dess
förra framställning anförda skälen, upplyst, att sammanlagda saldona å

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 11.

de privata bankernas giroräkningar ytterligare stigit från 486 564,631
kronor år 1916 till 691,330,350 kronor den 31 oktober 1917.

Departements chefen.

Åven jag är av den asikten, att bestämmelserna i lagen den 15
maj 1917 böra förnyas för ytterligare ett år under förutsättning, att
Kungl. Maj.t fortfarande tillerkännes befogenhet att tidigare sätta dessa
bestämmelser ur kraft, därest ändrade ekonomiska förhållanden därtill
giva anledning.»

Lagrådet bar lämnat förslaget utan anmärkning.

På de i ovanintagna statsrådsprotokoll åberopade skäl har utskottet
ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 33
må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 8 februari 1918.

På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENST1ERNA.

\ id detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenst terna, Ekman, Gustafsson, friherre Langenskiöld,
Nilsson, Wickman och Jönsson samt

av andra kammaren: herrar Gustafsson i Örebro, Berg i Munkfors, Sommelius, Jonsson
Gumboda, Borggren, Bäcklund, Loven och Andersson i Milsmaden.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.