Bevillningsutskottets betänkande Nr 58.

1

Nr 68.

#''

Ankom i ii 1 riksdagens kansli den II juni 1918 kl. 8 f. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kung}. Majds
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 20 § i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch
förmögenhetsskatt samt avdelning 4:o) i de vid samma
förordning fogade särskilda anvisningar till ledning vid
taxeringen m. m., dels och en i ämnet väckt motion,

Närvarande: herrar Hammarström, ltöing, Jacob Larsson, Antonsson, Bäckström,
fåll. Fleming, Östberg, Wijk, Källman, Nilsson i Bonarp, Holmström,
Jonsson i Hökhult, Rune, Nilsson i Kristianstad, Bergman, Forssman,
Eliasson, Neess, Bökelund och Johansson i Kullersta.

denom proposition, nr 395, av den 3 maj 1918, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, liar Kung). Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga nedan intagna

l:o) förslag till förordning om ändrad lydelse av 20 § i förordningen
den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt samt
avdelning 4:o) i de vid samma förordning fogade särskilda anvisningar
till ledning vid taxeringen; och

2:o) förslag till förordning om ändring i viss del av det vid förordningen
den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering fogade formulär nr 1 A.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. ~ 7 samt. 47 käft. (Nr 58.)

1

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 58.

Förslag

förordning om ändrad lydelse av 20 § i förordningen den 28 oktober 1910
om inkomst- och förmögenhetsskatt samt avdelning ko) i de vid samma
förordning fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

Härigenom förordnas, att 20 § i förordningen den 28 oktober
1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt samt avdelning 4:o) i de vid
samma förordning fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen
skola i nedan angivna delar hava följande ändrade hädelse:

20 §.

Inkomstskatt — — — — 5: 85.

Till kapital, varom nu är fråga, hänföres, med de inskränkningar
nedan sägs, dels bolagets aktie- eller lottkapital, upptaget till det belopp,
som angivits i ingående balansräkningen för nästföregående år, eller.
om aktie- eller lottkapitalet samma år undergått förändring, till medelstorleken
därav under nämnda år, dels ock bolagets reservfond, beräknad
enligt enahanda grunder.

I den mån aktie- eller lottkapital icke blivit före den 1 januari
1915 hos vederbörande myndighet inregistrerat eller anmält såsom inbetalt,
må till detsamma ej räknas mera än vad som motsvarar verkligt,
av delägarna gjort tillskott.

Ej heller må reservfonden upptagas till mera än femtio procent
av det belopp, vartill bolagets aktie- eller lottkapital enligt ovan angivna
bestämmelser skall beräknas; dock att i varje fall reservfonden må upptagas
till det belopp, vartill densamma må hava uppgått den I januari
1915, ökat med vad som sedermera blivit lagt till densamma av vid
aktieteckning influtna medel.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 58.

4:o) Inkomst från bolag m. in.

Såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag eller solidariskt
bankbolag upptages dels det belopp, som under bolags bestånd delägare
nästföregående år uppburit eller ägt uppbära i utdelning från bolaget,
utan hänsyn till vilka bolagets tillgångar, som använts till utdelningen,
dels och vad som A id bolags upplösning tillskiftats delägare näst föregående
år utöver den å honom belöpande andel i de bolagets tillgångar,
till vilka enligt 20 § hänsyn skall tagas vid beräknande av taxerad
inkomsts förhållande till bolags kapital. Har aktie eller banklott under
nästföregående år bytt ägare, upptages sådan utdelning, varom först
sägs, såsom inkomst för den, som varit ägare av den till aktien eller
banklotten hörande kupongen vid den tidpunkt, då utdelningen blev
tillgänglig för lyftning. Under inkomst, varom bär är fråga, hänföres
jämväl utdelning till kommanditlottägare i solidariskt bankbolag.

Delägare — — — — förvärvade vinst.

Denna förordning skall vinna tillämpning, i vad den avser ändringav
20 § från och med den 1 januari 1919 och i vad den avser ändring
i avdelning 4:o) i särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen från
och med den 1 januari 1920; dock att, då fråga uppstår om efter -beskattning för år före år 1919, beträffande eftertaxeringen skola tillämpas
de bestämmelser, som gällde för det år, eftertaxeringen avser.

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 58.

F örs lat -

un

förordning om ändrad lydelse av det vid förordningen den 28 oktober 1010
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering fogade formulär nr 1 A.

Härmed förordnas, att det vid förordningen den 28 oktober 1910
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering fogade formulär
nr 1 A, sådant detsamma lyder enligt förordning den 24 oktober 1918,
skall i nedan angivna del hava följande ändrade lydelse:

Anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande.

31. Till kapital räknas, med nedan angivna inskränkningar, aktieeller
lottkapital samt reservfond; och skola bägge upptagas till belopp,
som angivits i ingående balansräkningen, där de ej under året undergått
förändring. I sådant fall bör upplysning lämnas, efter vilka grunder
medelstorleken av kapitalet beräknats.

, I den mån aktie- eller lottkapitalet icke blivit före den 1 januari
1915 hos vederbörande myndighet inregistrerat eller anmält såsom inbetalt,
må till detsamma ej räknas mera än vad som motsvarar verkligt,
av delägarna gjort tillskott.

Ej heller må reservfonden upptagas till mera än femtio procent
av det belopp, vartill bolagets aktie- eller lottkapital enligt ovan angivna
bestämmelser skall beräknas; dock att i varje fall reservfonden
må upptagas till det belopp, vartill densamma må hava uppgått den 1
januari 1915, ökat med vad som sedermera lagts till densamma av vid
aktieteckning influtna medel.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.

Bevillningsutskottets betänkande Nr å£>. 5

Beträffande vad föredragande departementschefen enligt ovan omförmälda
statsrådsprotokoll anfört vid ärendets föredragning inför Kung!.
Maj:t, får ntskottet hänvisa till propositionen. I detta sammanhang vill
utskottet dock hava erinrat, att nuvarande lydelse av 20 § i förordningen
den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt är given genom
särskild förordning av den 22 juni 1911.

Till utskottet har jämväl överlämnats en av herr Boman väckt
motion, I: 199, med hemställan, att de i propositionen innefattade förslagen
ej måtte av riksdagen bifallas.

Beträffande motiveringen för herr Bomans hemställan får utskottet
hänvisa till motionen.

De förslag, Kungl. Maj:t i förevarande proposition framlagt, åsyfta
en mera effektiv beskattning av aktiebolags '') vinstmedel till den del
desamma ej utdelas till aktieägarna utan läggas till aktiekapitalet eller
reservfonden. För vinnande av detta syfte bär man sökt träffa de sålunda
fonderade vinstmedlen dels hos bolagen själva och dels hos aktieägarna.

Om än det praktiska syftet varit att tillgodose statens intresse av ökad
skatteintäkt, synes dock vid sidan därav förefinnas ett mera teoretiskt
syfte, nämligen att på detta område konsekvent genomföra den dubbelbeskattning
av aktiebolags inkomster, som för närvarande äger rum allenast
i fråga om vad som utdelas till aktieägarna under bolagets bestånd.

Den gällande lagstiftningen har emellertid icke upptagit berörda
dubbelbeskattning såsom eu principiell regel utan som ett av praktiska
skäl betingat undantag, vars rationella berättigande varit omtvistat, och
liar man såsom korrektiv i viss mån mot dubbelbeskattningens konsekvenser
bl. a. uppställt relationen mellan bolagets inkomst och kapital
såsom grundval för bestämmandet av bolagets skatteplikt. Fallt riktigt
är således, att, såsom ock i propositionen skett, reglerna för bolagets
och aktieägarnas skattskyldighet ses i samband med varandra.

De föreliggande förslagen göra ej anspråk på att innefatta den
definitiva lösningen av hithörande spörsmål. Departementschefen ställer
uttryckligen i utsikt en revision av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
i allmänhet, varvid den förevarande frågan blir föremål
för förnyad prövning såsom en detalj av det stora hela. Natur r)

Vad har nedan säges om aktiebolag eller »bolag» galler ock i tillämpliga delar solidariska
bankbolag.

Utskottet

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 58.

ligtvis föreligger icke i och för sig något hinder att, där goda skäl äro
för handen, till särskild reformering utbryta en detalj av systemet,
och då nu Ivungl. Maj: t funnit lämpligt föreslå ett provisoriskt ordnande
av här omhandlade angelägenhet, böra givetvis de framlagda förslagen
underkastas vederbörlig granskning, men ligger det i sakens natur,
att denna granskning jämväl tager sikte på behovet av den partiella
reformen.

Såsom den teoretiskt närmast till hands liggande lösningen av förevarande
spörsmål har i propositionen framställts en sådan anordning,
att varje aktieägare finge skatta för hela den å hans andel i bolaget
belöpande delen av bolagets vinst, oavsett huru denna vinst disponerades.
Av praktiska skäl vore man dock hänvisad att söka vinna ändamålet
genom en skärpning av själva bolagens beskattning. Huru denna skärpning
lämpligen må kunna anordnas, synes ej ännu vara vara fullt utrett.
I avvaktan härå har Kungl. Maj:t såsom ett provisoriskt steg i den
åsyftade riktningen låtit utarbeta föreliggande ändringsförslag. Dessa
utgöra ett slags kombination av åtgärder, riktade dels mot bolagen och
dels mot aktieägarna.

Aktiebolagens skatteplikt är, såsom redan antytts, till sin storlek
beroende, ej av bolagets absoluta inkomst utan av dennas relation till
bolagets efter vissa grunder beräknade »kapital». I propositionen har
utförligt redogjorts för de växlande ståndpunkterna rörande vad som
finge inräknas i kapitalet och för den utveckling lagstiftningen på
denna punkt fått i en för bolagen alltmera gynnsam riktning. .Gällande
bestämmelser (20 § i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt)
innehålla, att bolagets kapital i förevarande avseende omfattar både
aktiekapitalet och reservfonden och detta utan hänsyn till beskaffenheten
av de olika fonderingarna.

Nu är det ett känt förhållande, att under nuvarande kristid ett
mycket stort antal bolag intjänat högst betydande vinster, som de till
avsevärd del fonderat genom att öka antingen aktiekapitalet (genom
utdelning av s. k. gratisaktier) eller ock reservfonden. Vilkendera vägen
som valts, har detta haft till följd, att inkomstprocenten, d. v. s. inkomstens
storlek i procent av kapitalet, vid inkomstberäkning för påföljande
taxering blivit lägre, oaktat inkomstbeloppet ej minskats. Detta
har Kungl. Maj:t funnit vara eu oberättigad förmån för just de kapitalstarka
bolagen. Därjämte och kanske i än högre grad har det ansetts
såsom obehörigt, - att genom de stora fonderingarna allt större delar av
bolagens årsinkomster undgått dubbelbeskattning. Genom ett snävare
bestämmande av kapitalbegreppet i förevarande bemärkelse vinnes givet -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 58. 7

vis, att inkomstprocenten blir högre och skattebeloppet större, och indirekt
motverkas i siu man eu alltför stark fondering.

Följande sistberörda tankegång har Kung!. Maj:t föreslagit ändrad
lydelse av 20 § i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.
Fiiligt förslaget skall vid beskattningen hänsyn få tagas endast till den
del av aktiekapitalet, som motsvarar verkligt, av delägarna gjort tillskott
och endast till så stor del av reservfonden, som motsvarar femtio
procent4 av det belopp, vartill aktiekapitalet skall få beräknas. Dockskall
aktiekapital, som blivit före den 1 januari 1915 anmält såsom
inbetalt, få tagas i beräkning utan avseende på om det tillskjutits av
delägarna eller ej, och skall reservfond få beräknas till det belopp, vartill
den må hava uppgått vid nyssnämnda tidpunkt, ökat med vad sedermera
tillagts fonden av vid aktieteckning (aktieemission till kurs över
pari) influtna medel.

I propositionen har självfallet icke uttalats någon avsikt att försvåra
bolagens kapitalbildning i och för sig, men tydligt är, att genomförandet
av nämnda förslag korume att verka i sådan riktning. Faran
av en sådan utveckling har framhållits i herr Bomans motion. Utskottet
är också av den uppfattningen, att den eftersträvade fiskaliska förmånen
av vinstens utdelande helt eller till största delen åt aktieägarna köpes för
högt, om samtidigt företagets konsolidering äventyras. Det måste ihågkommas,
att bolagen i närvarande tid för sin verksamhet behöva jämförelsevis
mycket större rörelsekapital än under tidigare, normala tider. Frånsett
den omedelbara verkan av penningvärdets fall, som reducerat det
reella värdet av samma nominella kapital till måhända hälften eller än
mindre, komma här i betraktande de högst försvårade kreditmöjligheterna,
särskilt vid affärer på utlandet. Ett företag behöver numera
ett långt större kapital endast för att besitta samma rörelsekapacitet
som förut. Försvåras nu den egna kapitalbildningen, bliva bolagen hänvisade
till utsträckt upplåning av rörelsekapital eller ock, där möjligheter
därför saknas, till driftens inskränkande. Från nationalekonomisk
synpunkt är ingendera eventualiteten önskvärd, ej heller från den statstinansiella,
eftersom ett bolags allmänna skatteförmåga enligt sakens
natur sammanhänger både med företagets soliditet och med dess omfattning.

Kammarrätten, som varit hörd i ärendet, har icke kunnat tillstyrka
förevarande förslag. Efter att från mera allmän beskattningssynpunkt
hava ogillat förslaget, såvitt det utgjorde ett steg på vägen till mera
genomförd dubbelbeskattning, har kammarrätten beträffande förslaget i
och för sig uttalat bland annat följande:

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 58.

»Sa länge statsbeskattningen av aktiebolags inkomst är byggd
på den principen, att bolagens beskattning skall avpassas efter inkomstens
förhållande till kapitalet, synes också såsom kapital böra
anses allt det bundna kapital, varav inkomsten utgör avkastning. Bestämmelser
av den art, förslaget innehåller, innebära icke, i motsats till
gällande bestämmelser, någon uppmuntran till eu även från nationalekonomisk
synpunkt önskvärd kapitalbildning hos bolagen, utan måste
snarare antagas komma att motverka sådan kapitalbildning, då nämnda
bestämmelser locka bolagen att hellre utdela sina årsvinster i full utsträckning
än genom fonderingar stärka sin ekonomiska ställning. Förslaget
har sökt minska räckvidden av denna olägenhet genom att låta
även reservfonden till en viss grad få räknas såsom kapital i beskattningsavseende.
Enligt kammarrättens åsikt kan dock intresset att uppmuntra
bolagens konsolidering och utveckling icke vara fullt tillgodosett
genom nämnda bestämmelse. Ett dylikt stadgande synes i varje
tall icke vara med billighet överensstämmande, om större del av ett
aktiebolags reservfond, än där avses, utgör av delägarna verkligen inbetalt
kapital, varförutom detsamma skulle medföra en viss ojämnhet i
fråga om aktiebolags beskattning, i det att ett bolag, vars reservfond
icke uppginge till 50 procent av det verkligen inbetalda kapitalet och
som överförde besparade vinstmedel till aktiekapitalet, bleve hårdare beskattat
än ett annat bolag i samma ställning, som hide besparade vinstmedel
till reservfonden.

Enligt kammarrättens uppfattning skulle alltså förslaget, om det
genomföres, innebära ett redan i och för sig olyckligt sönderbrytande
av den grundläggande principen för aktiebolags beskattning enligt förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt. Ett dylikt tillvägagångssätt
synes kammarrätten desto mindre välbetänkt, som förslaget
uttryckligen avser att utgöra en tillfällig anordning. Därest vid den
i utsikt ställda noggranna utredningen av frågan om eu särskild beskattning
av bolagens fonderade vinster — genom uttagande av skatt
i form av viss procent av den ej utdelade vinsten eller på annat sätt —
det befinnes, att en sådan beskattning kan genomföras och att beskattningen
av bolagens inkomst i förhållande till kapitalet då bör ordnas
på sätt nu är förhållandet, kan det bliva förenat med ökade svårigheter
att verkställa en omläggning av hithörande bestämmelser, om desamma
kanske kort förut omformats i ett tillfälligt svfte.»

Vidare har kammarrätten, för det fall att förslaget i princip funnes
höra antagas, gjort följande erinringar:

»Om det nu i enlighet med förslaget skulle vidtagas eu begräns -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 58. tf

ning av kapitalbegreppet, skulle eu förskjutning av skattetrycket de
olika bolagen emellan därav otvivelaktigt bliva följden, under förutsättning,
att den nu tillämpade skatteskalan bibehålies i oförändrat skick.
Kammarrätten saknar emellertid material att bedöma, hur eu dylik förskjutning
skulle verka.

Enligt förslaget skall registrering av inbetalt aktie- eller lottkapital
äga vitsord, endast om registreringen skett före den 1 januari
1915, och har någon fara ej ansetts förefinnas att bestämma gränsen
uti ifrågavarande avseende till eu förfluten tidpunkt, då denna tidpunkt
icke lägges längre tillbaka i tiden än nyss är nämnt. Kammarrätten
måste för sin del ställa sig tveksam om lämpligheten härav, då afl fara
för orättvis beskattning måhända icke kan anses undanröjd, även om
gränsen sättes till en så pass nära liggande tidpunkt som den 1 januari
1915, men har å andra sidan icke ansett sig böra direkt avstyrka eu
dylik anordning, enär utan densamma syftet med författningsändringen
till stor del skulle förfelas.

Slutligen anser sig kammarrätten icke böra underlåta att erinra
därom, att det måste antagas bliva förenat med betydande svårigheter
för beskattningsmyndigheterna att utöva eu effektiv kontroll över bolagens
uppgifter om kapitalets storlek, om kapitalet skall beräknas pa sätt
förslaget angiver.»

Vad kammarrätten sålunda andragit emot Kungl. Maj:ts förslag
sammanfaller delvis med vad utskottet redan erinrat, men innesluter
därjämte från övervägande skatteteknisk synpunkt invändningar, som
utskottet måste beteckna såsom fullt befogade.

Till förslaget om ändring av 20 § i skatteförordningen är anslutet
ett förslag om ändrad lydelse av punkt 31 i anvisningarna för deklarationsblankettens
ifyllande. Sistnämda förslag påkallar ej något särskilt
uttalande från utskottets sida.

Den ovan behandlade förändringen av 20 § i skatteförordningen
komme ej att omedelbart skärpa beskattningen av ett visst års fonderade
vinst utan skulle göra sig gällande först med avseende å beskattning
av det påföljande årets inkomst. Genom att upplösa bolaget och utskifta
tillgångarna eller låta bolaget ombildas till ett nytt bolag skulle
man följaktligen kunna undgå den här avsedda effekten. Till förekommande
härav har Kungl. Maj:t föreslagit vissa bestämmelser just för fall
av bolags upplösning, givna i förslag till ändrad lydelse av avdelning
4:o) i de vid nyssnämnda förordning fogade särskilda anvisningarna till
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 sand. 11 höft. (Nr 58.) 2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 58.

ledning vid taxeringen. Enligt detta förslag skall såsom beskattningsbar
utdelning från aktiebolag upptagas jämväl vad som vid bolags upplösning
tillskiftas delägare utöver den å honom belöpande andel i de
bolagets tillgångar, till vilka enligt 20 § i skatteförordningen i dess
föieslagna lydelse hänsyn skall få tagas vid bestämmandet av bolagets
inkomstprocent.

Rättspraxis lärer på förevarande punkt vara stadgad därutinnan,
att beskattningsbar utdelning å aktier icke anses vara för handen, då, i
sammanhang med bolags upplösning, till delägare utbetalas hans andel i
bolagets kapitaltillgångar. Gör delägaren därvid en vinst, blir beskattningen
av denna beroende av de allmänna reglerna för beskattning av
vinster av tillfällig natur (realisationsvinster). Ej heller anses någon
beskattningsbar utdelning föreligga, om ett bolag uppgår i ett annat
och aktieägarna i det äldre bolaget i utbyte mot sina aktier erhålla
aktier i det nya bolaget.

I propositionen (sid. 26) har omnämnts, hurusom förevarande spörsmål
år 1913 vant föremål för riksdagens uppmärksamhet. Med anledning
av eu i ämnet väckt motion anhöll riksdagen på förslag av bevillningsutskottet
i skrivelse den 30 maj 1913, att Kung! Maj:t täcktes
föranstalta om utredning, huruvida och i vad mån, då ett aktiebolag
eller solidariskt bankbolag upplöstes, bolagets uppsparade tillgångar,
vilka icke utdelades förrän i sammanhang med bolagets upplösning,
måtte kunna göras till föremål för inkomstbeskattning hos delägarna''
samt för riksdagen framlägga det förslag till ändring i gällande författningar,
som av utredningen kunde föranledas.

1 berörda skrivelse erinrade riksdagen, hurusom olägenheter från
beskattningssynpunkt kunde framträda i många fall av bolags upplösning
och tillgångarnas utskiftande bland delägarna, »Vad därvid utdelas»,
heter. det i skrivelsen, »blir, med nu gällande bestämmelser, i
regel skattefritt, ehuru i utdelningen ofta nog ingå medel, som, materiellt
sett, borde beskattas. Detta förhållande kan inbjuda till bestämmelsernas
kringgående, exempelvis så, att ett bolag, som, ''på grund av sitt ändamål
att t. ex. köpa och stycka en fastighet eller exploatera ett patent, är
■iv kolt varaktighet, underlåter att utdela eventuell vinst förrän i sammanhang
med bolagets upplösning. 1 sådana och andra liknande fall
synes orättvist, att vinster, som, där de omedelbart hade utdelats, blivit
utan tvekan beskattade, skola undgå skatt blott därför, att de i stället
under några år fonderats för att sedan på en gång falla aktieägarna till.»

Till något förslag i ämnet från Kung! Maj:ts sida har riksdagens
begäran icke lett förrän i förevarande sammanhang. Att frågan varit

Bevillningsutskottets betänkande Nr 58. 11

föremal för vederbörlig uppmärksamhet redan förut framgår emellertid
därav, att kommunalskattesakkunuiga i sitt den lö april 1917 avgivna
förslag till lag angående kommunal taxering och skattskyldighet upptagit
ett stadgande av innehåll, att kommunal inkomst- och förmögenhetsskatt
skall erläggas för, bland annat, inkomst genom utdelning å
aktier i inländska och utländska bolag samt a lotter i solidariska bankbolag
utan avseende å, huruvida utdelningen utgjort årsutdelning eller
utdelning vid bolagets upplösning, men att dit dock ej skall hänföras
utdelning, som bestått i aktier eller lotter i samma bolag eller i annat
bolag, som vid det förras upplösning övertager dess verksamhet, och ej
heller sådan utdelning, som innefattar återbetalning av inbetalt kapital.

Kommunalskattesakkunnigas förslag ligger för närvarande under
granskning i kammarrätten, och har kammarrätten i sitt utlåtande i förevarande
ärende uttalat sympatier för en lösning av frågan i den riktning
de sakkunniga förordat. Med avseende å Kungl. Maj ds förslag,
som ju går vida längre, har kammarrätten erinrat bland annat följande:

»Enligt grunderna för förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
skall inkomst beskattas hos den, som verkligen åtnjutit densamma.
Det är emellertid ingalunda säkert, att vad delägare i aktiebolag, som
upplöses, tillskiftas ur tillgångar, som icke utgöra inbetalt kapital, ens
till någon del utgör vinst för honom. Ofta nog lärer aktien en eller
liera gånger hava bytt ägare genom köp, varvid köparen med all säkerhet
fått betala en köpeskilling, som svarat mot aktiens till följd av fonderingar
hos bolaget ökade värde. Den sista ägarens skattskyldighet för
utdelning vid aktiebolags upplösning kan bliva i särskilt hög grad orättvis,
om 20 § i skatteförordningen erhåller den föreslagna lydelsen och
aktieägaren efter den 1 januari 1915 men före förslagets framläggande
förvärvat aktier i ett bolag, vars kapital i större utsträckning utgöres
av icke inbetalt kapital. Vid bolagets upplösning får då aktieägaren
skatta såsom för utdelning för vad som tillskiftats honom ur det icke
inbetalta kapitalet, ehuru det vid köpet av aktierna varit honom omöjligt
att nedbringa köpeskillingen genom hänvisning till en sådan eventualitet.
Därtill kommer, att utdelning vid bolags upplösning ej sällan kan uppgå
till betydande belopp och till följd av den progressiva skatteskalan föranleda
en väsentligt högre skatt för delägaren, än som hade träffat
Honom, därest vinsten beskattats i olika poster. Den räntevinst, som
tillfallit delägaren därigenom, att han ej tidigare behö vt erlägga skatten,
torde ofta nog icke tillnärmelsevis motsvara ökningen av skatten. Här
nämnda förhållande måste antagas komma att, i likhet med en begräns -

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 58.

ning av kapitalbegreppet, varom redan förut är nämnt, föranleda ökade
utdelningar på bekostnad av bolagens konsolidering genom fonderingar.
»

Utskottet bär ej kunnat finna annat än att de av kammarrätten
framställda anmärkningarna äro fullt berättigade och utgöra tillräckligt
vägande skäl för avstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag, alldeles oavsett
dess egenskap av komplement till förslaget om ändring av 20 § i skatteförordningen.
Då utskottet icke kunnat giva sistberörda förslag sin anslutning,
skulle nämligen redan den omständigheten motivera ett avslag
å nu omhandlade förslag.

Den kritik, som i det föregående ägnats Kungl. Maj:ts i denna
proposition framlagda förslag till ändrade grunder för beskattningen av
aktiebolagen och deras delägare, är givetvis ej uttömmande. Åtskilligt
kunde vara att från utskottets sida tillägga''. Redan det anförda innefattar
emellertid så pass starka skäl emot förslagen från ej blott allmänt
ekonomisk synpunkt utan och i skattetekniskt hänseende, att ett antagande
av desamma i oförändrat skick i varje fall bör vara uteslutet.

Då den beräknade statsfinansiella effekten av den föreslagna ändringen
i 20 § (effekten av förslaget i övrigt låter sig icke gärna i
förväg beräknas) icke skulle uppgå till mera än Va eller på sin höjd 3A
miljoner kronor årligen, kan densamma svårligen anses allenast på den
grund motiverad. Det förhåller sig ju också så, att ifrågavarande
ändring av departementschefen ansetts utgöra en förutsättning för vinnande
av åsyftat resultat av det i propositionen nr 448 om skärpning
av krigskonjunkturskatten ingående förslaget om ett särskilt skattetillägg
för vissa bolag. Sistnämnda förslag har av utskottet avstyrkts under
anvisande av andra vägar för erhållande av motsvarande skatteintäkt.
För utskottets del bortfaller således även det skälet för ändringen i 20 §.

Om utskottet således funnit sig böra avstyrka bifall till propositionen,
innebär detta dock icke, att utskottet anser de nuvarande bestämmelserna
i förevarande ämnen i allo tillfredsställande. Emellertid
pågå, enligt departementschefens ovanberörda uttalande till statsrådsprotokollet,
inom finansdepartementet förarbeten för en allmän revision
av inkomst- och förmögenhetsskatten, och utskottet förutsätter, att därvid
även kommer att upptagas frågan, huruvida och i vad mån beskattning
av bolagens fonderade vinster bör ifrågakomma, likasom säkerligen också
den av 1913 års riksdag uppmärksammade, ännu alltjämt olösta frågan

13

B ev din ingsutsko Hets betänkande AV 58.

om effektiva beskattningsregler för fall av bolags upplösning och tillgångarnas
utskiftande bland delägarna. Utskottet är av den uppfattning,
att de föreliggande frågorna bäst främjas genom behandling i samband
med den allmänna revisionen. Såsom utskottet redan förut framhållit,
saknas efter utskottets åsikt giltiga skäl för partiella förhandsreformer
i förevarande hänseende.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

%

att riksdagen, i enlighet med herr Bomans motion,
ej måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 10 juni 1918.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

Reservation

av herrar Jacob Larsson, Källman, Holmström, Nilsson i Kristianstad,
och Johansson i Kullersta, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka
bifall till Kungl. Maj:ts proposition, dock med iakttagande av viss i
förtydligande syfte önskvärd redaktionell ändring i förslaget till ändrad
lydelse av avdelning 4:o) i de vid inkomstskatteförordningen fogade
särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen, så att denna avdelning
i nämnda särskilda anvisningar komme att erhålla följande ändrade
lydelse:

4:o) Inkomst från bolag in. in.

Såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag eller solidariskt
bankbolag upptages dels det belopp, som under bolags bestånd delägare
nästföregående år uppburit eller ägt uppbära i utdelning från bolaget,
utan hänsyn till vilka bolagets tillgångar, som använts till utdelningen,
dels ock vad som vid bolags upplösning av fonderade vinstmedel tillskiftats
delägare näst föregående år; dock endast i den mån sagda
Bihang till riksdagens ''protokoll 1918. 7 sand. 17 höft. (Nr 58.) 2

1"* Bevillningsutskottets betänkande Nr 58.

medel icke enligt 20 § skola medräknas vid beräknande av taxerad inkomsts
förhållande till bolags kapital. Har aktie eller bankett under
nästföregående år bytt ägare, upptages sådan utdelning, varom först
sägs, såsom inkomst för den, som varit ägare av den till aktien eller
banklotten hörande kupongen vid den tidpunkt, då utdelningen blev
tillgänglig för lyftning. Under inkomst, varom här är . fråga, hän föres
jämväl utdelning till kommanditlottägare i solidariskt bankbolag.

Delägare — — — — förvärvade vinst.

STOCKHOLM, 1SAAC MAKCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1918.