Bevillning missköttets betänkande Nr 51.
1
Nr 51.
Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1918 kl. 8 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående handel
med skattefri sprit m. m.,de1s ock i ämnet väckta motioner.
Närvarande: herrar Hammarström, Röing, Jacob Larsson, Lyckholm, Bäckström*,
Wijk, Holmström, Jonsson i Hökhult, Rune, Berg i Staty, Forssman,
Neess*, Bärg i Katrineholm, Wikström*, Uddenberg; ävensom vid behandlingen
av /rågan om inrättande av ett statsmonopol för handel
med skattefri s rit: herrar Antonsson, Elof Ljunggren Nilsson i Bonarp,
Nilsson i Kristianstad* och Jesperson, samt vid är ndets behandling i
övrigt: herrar friherre Fleming, Knaust* Johansson i Kullersta* och
Jönsson i Boa*.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Genom proposition, nr 323, av den 10 april 1918, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit rikligen att antaga nedan intagna förslag till
förordning angående handel med skattefri sprit,
förordning om ändrad lydelse av 1, 2, 12, 13, 14, 15, 21 och
24 §§ i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av
brännvin,
förordning om ändrad lydelse av 3, 10 och 11 §§ i förordningen
den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker samt
förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 18 juli
1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Förslag
till
förordning angående handel med skattefri sprit.
Härigenom förordnas, som följer.
1 §■
Med skattefri sprit förstås i denna förordning dels sådan inom riket
tillverkad sprit, varför frihet från t biverknings skatt åtnjntes eller beBihang
till riksdagens protokoll 1918. 7 samt. 41 käft. (Nr 51.) 1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
träffande vilken dylik skatt restitueras, dels ock från utrikes ort införd
denaturerad sprit.
2 §•
1 mom. Handel med skattefri sprit må inom riket utövas allenast
av statens sprithandelskommission eller av densamma antagna återförsäljare.
2 mom. Tillverkare av sprit, varför frihet från tillverkningsskatt
åtnjutes, må ej under någon form avhända sig sådan sprit till annan
inom riket än sprithandelskommissionen.
Därest tillverkare önskar att i egen rörelse använda dylik av honom
framställd sprit, må kontrollstyrelsen lämna tillstånd därtill under villkor,
som trygga mot missbruk av spriten.
3 mom. Införsel till riket av denaturerad sprit må äga rum
allenast för sprithandelskommissionens räkning. •
Utan hinder av vad nu är sagt må likväl sådan sprit införas
a) av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet
för från utlandet inkommaude varor; samt
b) av resande, som från utrikes ort för eget bruk medför denaturerad
sprit, intill viss mindre, av Konungen fastställd myckenhet.
3 §•
Sprithandelskommissionen, som står under kontrollstyrelsens inseende,
har till uppgift att bereda allmänheten tillgång till billig skattefri
sprit på sätt och under villkor, som tillika äro ägnade att förekomma
missbruk av spriten samt lämna tillverkaren skälig vinst.
Närmare bestämmelser om kommissionens sammansättning och
verksamhet meddelas av Konungen.
4 §•
1 mom. Sprithandelskommissionen må icke, utom i de fall, varom
i 12 § förmäles, utlämna sprit, som icke blivit denaturerad enligt bestämmelserna
i mom. 2 här nedan.
2 mom. Denaturering av sprit skall verkställas på sätt kontrollstyrelsen
föreskriver; och bör därvid tillses:
a) att spriten, såvitt möjligt, göres obrukbar till förtäring och
icke ånyo kan göras användbar därtill genom vanlig destillering eller
annan enkel behandling, som ej kräver särskild sakkunskap; samt
b) att spriten ej kan medföra fara för ohälsa, då den med behörig
varsamhet användes för annat ändamål än förtäring.
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
Sprit, som genom denatureringen bibringats sådana egenskaper, att
kontrollstyrelsen prövar användning av spriten till förtäring vara utesluten,
benämnes dubbeldcnaturerad. Annan i detta mom. avsedd denaturerad
sprit benämnes enkeldenaturerad.
Kontrollstyrelsen bör, allt efter det särskilda ändamål, för vilket
spriten är avsedd, föreskriva sådan denatureringsmetod, som, på samma
gång den tillfredsställer de under a) och b) angivna fordringar, medför
minsta möjliga nedsättning i spritens användbarhet.
5 §•
Återförsäljare av denaturerad sprit skola till erforderligt antal antagas
av sprithandelskommissionen.
Till återförsäljare må ej antagas annan än den, som är berättigad
att idka handel samt gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet
ocli jämväl i övrigt kan anses skickad att bedriva försäljningen så,
att missbruk av spriten förekommes.
Då försäljningsrätt upphör, åligger det återförsäljare eller hans
rättsinnehavare att till inköpspris överlämna sitt lager av skattefri sprit
till sprithandelskommissionen.
Om antagande av återförsäljare ävensom om upphörande av försäljningsrätt
för sådan skall underrättelse ofördröjligen lämnas såväl
Konungens befallningshavande som ock vederbörande polismyndighet
och nykterhetsnämnd.
6 §.
Enkeldenaturerad sprit må av återförsäljare ej utlämnas annorledes
än mot skriftlig rekvisition, som skall innehålla uppgift å den myckenhet
och det slag av sprit, som önskas, samt förbindelse för köparen att tillse,
att spriten ej användes till förtäring. Sådan rekvisition skall vara dagtecknad
och försedd med köpareus egenhändiga underskrift.
I fråga om motorsprit, varmed förstås sådan denaturerad sprit,
som är avsedd att användas för drivande av motorer, skall tillika i
rekvisitionen på sätt, som medgiver identifiering, angivas den eller de
motorer, för vilka spriten är avsedd.
7 §•
Denaturerad sprit må vid återförsäljning ej utlämnas till
1) person under 15 år,
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
2) person, som är synbart berörd av starka drycker, eller
3) person, vars befattning med spriten återförsäljaren på grund
av meddelande från polismyndighet eller nykterhetsnämnd eller eljest
har skälig anledning antaga kommer att leda till missbruk.
8 §•
Enkeldenaturerad motorsprit må vid återförsäljning ej utlämnas
till mindre myckenhet än tio liter; dock att till innehavare av motorfordon
eller motorfartyg, som under färd behöver förnya sitt förråd av
motorsprit, sådan sprit må utlämnas jämväl i mindre myckenhet än nu
är sagt.
Av annan enkeldenaturerad sprit må ej utlämnas mindre än en
tredjedels liter för varje gång.
9 §•
Kärl, vari denaturerad sprit vid återförsäljning utlämnas, skall
vara försett med etikett, innehållande uppgift å återförsäljarens namn
och varans art, varning mot användande av spriten till förtäring samt
erinran om det straff, som är stadgat för olovligt förfarande med densamma.
Därest spriten är av beskaffenhet att medföra fara för ohälsa
i händelse av förtäring, skall detta finnas på ett i ögonen fallande sätt
särskilt angivet.
Närmare föreskrifter om etikettens innehåll ävensom, där så finnes
påkallat, bestämmelser om dess utseende och anbringande meddelas av
k on trollstyrelsen.
10 §.
Återförsäljare av enkeldenaturerad sprit åligger att enligt formulär,
som fastställes av kontrollstyrelsen, föra försäljningsbok, utvisande
när och till vem försäljning ägt rum samt den försålda varans art och
myckenhet. Vid försäljningsboken skola såsom bilagor fogas köparnas
rekvisitioner.
Försäljningsbok jämte därtill hörande rekvisitioner skall av återförsäljaren
förvaras under minst två år, efter det den sista i boken antecknade
försäljningen ägde rum. Sådan bok jämte rekvisitioner skall
hållas tillgänglig såväl för kontrollstyrelsen som för sprithandelskommissionen
eller den, som av kontrollstyrelsen eller sprithandelskommissionen
5
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
förordnats att verkställa granskning av försäljningsböcker, ävensom för
vederbörande polismyndighet och riykterhetsnämnd.
11 §•
Befinnes försäljning av skattefri sprit utövas på sätt, som strider
mot denna förordning eller mot bestämmelse, som eljest gäller för försäljningen,
eller att sådan försäljning giver anledning till missbruk av
spriten, äger kontrollstyrelsen föreskriva inskränkningar eller villkor i
avseende å försäljningen eller förbjuda dess fortsättande. Beslut därom
länder till efterrättelse utan hinder av anförda besvär.
12 §.
Därest genom särskild kontroll eller genom andra åtgärder trygghet
mot missbruk kan vinnas, må sprithandelskommissionen tillhandahålla sprit,
som icke blivit denaturerad eller vid vars denaturering de i 4 § 2 mom.
a) och b) angivna fordringarna icke blivit uppfyllda (svagdenaturerad sprit).
Till vilka avnämare eller under vilka villkor dylik sprit må utlämnas,
bestämmes av kontrollstyrelsen.
13 §.
Den, som äger eller innehar sprit, är skyldig förvara densamma
på sådant sätt, att missbruk av spriten, såvitt möjligt, förebygges. Har
kontrollstyrelsen i avseende å visst slag av sprit föreskrivit särskild
åtgärd till förekommande av missbruk, är ägaren eller innehavaren
pliktig att ställa sig sådan föreskrift till efterrättelse samt underkasta
sig den tillsyn, som kontrollstyrelsen med hänsyn därtill kan finna
anledning anordna.
14 §.
Ej må någon tillhandagå annan med anskaffande av sprit, där han
har skälig anledning antaga, att missbruk av spriten kommer att äga rum.
15 §.
Polismyndighet eller riykterhetsnämnd, som finner, att någon använder
skattefri sprit till förtäring, åligger att därom lämna meddelande
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
till den eller dem, hos vilka personen i fråga kan antagas förse sig med
sådan sprit, ävensom till sprithandelskommissionen.
16 §.
1 mom. Tillverkare av skattefri sprit, som obehörigen avliänder
sig sådan sprit, straffes med böter från och med ett hundra till och med
två tusen kronor eller fängelse i högst sex månader. Åro omständigheterna
synnerligen försvårande, dömes till straffarbete i högst ett år.
2 mom. Därest tillverkare av skattefri sprit i övrigt utan behörigt
tillstånd använder dylik av honom framställd sprit, straffes med böter
från och med tjugufem till och med ett tusen kronor eller, i händelse
omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex
månader.
Lag samma vare, därest tillverkare vid tillgodonjutande av tillstånd,
som omförmäles i 2 § 2 mom., eljest icke ställer sig till efterrättelse
med tillståndet förbundet villkor.
17 §''
1 mom. Vidtager någon obehörigen med denaturerad sprit åtgärd,
varigenom denatureringsmedlet avskiljes eller denatnreringen försvagas,
vare straffet, i händelse åtgärden företagits i avsikt att försälja spriten,
böter från och med femtio till och med ett tusen kronor, och i andra
fall böter, högst femhundra kronor.
Avyttrar någon sprit, varmed honom veterligen vidtagits åtgärd,
som nyss omförmälts, vare straffet böter från och med femtio till och
med ett tusen kronor.
Bedrives olovligt förfarande, som omförmäles i detta inom., i
större omfattning eller yrkesmässigt eller äro omständigheterna eljest
synnerligen försvårande, må straffet höjas till fängelse i högst ett år.
2 mom. Försäljer någon i andra fall, än här ovan sagts, skattefri
sprit till förtäring eller eljest under omständigheter, som giva säljaren
skälig anledning antaga, att spriten är avsedd att användas såsom dj"yck,
straffes som i 74 § 1 och 2 mom. i förordningen den 14 juni 1917
angående försäljning av rusdrycker är stadgat.
18 §.
Därest någon, som enligt vad i 12 § sägs fått sprit åt sig utlämnad,
icke ställer sig till efterrättelse de med spritens utlämnande
förenade villkor, straffes som i 16 § 2 mom. är stadgat.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
7
19 §.
1 mom. I fall, som i 17 § förmärs, så ock då någon, varom i
16 och 18 §§ sägs, på otillåtet sätt begagnat eller avhäut sig sprit, skola
de förråd av skattefri sprit, som anträffats hos den brottslige eller eljest
uppenbarligen äro avsedda för olovlig användning, jämte kärl och annat
emballage, vari spriten förvaras, vara underkastade beslag och dömas
förbrutna.
2 mom. Fälles någon till ansvar för förbrytelse, som i 1 mom.
avses, skall han tillika dömas skyldig att för den sprit, varmed han
förfarit olovligt, utgiva tillverkningsskatt enligt gällande bestämmelser
om beskattning av brännvin.
20 §.
Den, som i andra fall, än ovan sagts, försäljer eller håller till salu
skattefri sprit utan att vara därtill berättigad, straffes med böter från
och, med tjugufem till och med femhundra kronor.
21 §.
Den, som röjer yrkeshemlighet eller, där det ej kan anses påkallat
i tjänstens intresse, yppar driftanordning eller affärsförhållande rörande
företag, i avseende varå han haft att taga befattning med tillsyn å
efterlevnaden av denna förordning, straffes med böter från och med
tjugufem till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada
eller begagnar han sig av sin kännedom om yrkeshemligheten, driftanordningen
eller affärsförhållandet till egen eller annans fördel, då må
till fängelse dömas. Framgår av omständigheterna, att han om yrkeshemligheten,
driftanordningen eller affärsförhållandet erhållit kännedom
å tid, då han ej hade att taga befattning med tdlsyn å efterlevnaden
av denna förordning, eller att yppandet av driftanordningen eller affärsförhållandet
ej kunnat medföra skada för det företag, varå tillsynen
utövats, och var ej heller sådan skada åsyftad, då må icke dömas till
ansvar enligt denna förordning.
22 §.
Begär någon eljest förseelse mot bestämmelserna i denna förordning
eller på grund av densamma meddelade föreskrifter, straffes med
böter, högst femhundra kronor.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
23 §.
Den, som under den tid, då han är ställd under tilltal för förbrytelse
mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när
han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång, stämning därför
utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar, som är stadgat för sådan
förbrytelse; dock må sammanlagt frihetsstraff icke överstiga två år.
24 §.
Husbonde ansvarar för förbrytelse, som mot denna förordning
begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom
vore förbrytelsen begången av honom själv, därest icke omständigheterna
göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja.
25 §.
Till ansvar enligt denna förordning må icke dömas, om förbrytelsen
enligt allmänna strafflagen eller annan författning bör beläggas med
strängare straff.
26 §.
1 mom. Böter, som ådömas enligt bestämmelserna i denna förordning,
skola i händelse av bristande tillgång förvandlas enligt allmänna
strafflagen.
Då tillvei kningsskatt blivit jämte böter ådömd enligt denna förordning,
må, där tillgång saknas till skatten eller någon de! därav,
böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i
stället undergå motsvarande förvandlingsstraff.
2 mom. Av böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom
av värdet av vad som jämlikt densamma är att anse såsom förbrutet, tillfälle
eu tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren och återstoden
kronan. Finnes särskild angivare, tager han hälften av åklagarens
andel.
27 §.
Allmän åklagare skall med noggrannhet tillse efterlevnaden av
denna förordning och äger i de fall, då vara är att anse såsom förbruten,
verkställa beslag därå.
9
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
Åtal på grund av bestämmelse i denna förordning anlningiggöres
vid allmän domstol.
28 §.
Till riket inkommen vara, som enligt denna förordning icke får
införas, må, därest den icke enligt tullstadgan är att anse såsom olovligen
införd, av varuägaren återutföras. Sker ej återutforsel, skall med
varan förfaras på sätt Konungen förordnar.
29 §.
Kontrollstyrelsen äger meddela särskilda föreskrifter angående
sättet för mätning, vågning och provning av sprit, som försäljes till
sprithandelskom missionen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919. då vad lag
och författningar innehålla däremot stridande upphör att gälla.
De förberedande åtgärder, som erfordras för att skattefri sprit
skall från och med den 1 januari 1919 kunna tillhandahållas på sätt
med bestämmelserna i denna förordning åsyftas, må redan dessförinnan
av kontrollstyrelsen och sprithandelskommissionen vidtagas, utan hinder
av ännu gällande bestämmelser.
Tillverkare eller försäljare av denaturerad sprit, som den 1 januari
1919 innehar sprit, vilken denatumrats i enlighet med de intill nämnda
dag gällande bestämmelser, äger att med sprithandelskommissionen träffa
avtal om övertagande eller utbyte av sådan vara. Kan överenskommelse
om priset ej vinnas, bestämmes detta av en nämnd, bestående av en
utav kontrollstyrelsen utsedd ordförande! och fyra ledamöter, av vilka
två utses av sprithandelskommissionen, en av representanter för reningsverken
och en av Sveriges allmänna handelsförening.
Instruktion för nämnden meddelas av kontrollstyrelsen. Kostnaderna
för prissättningen bestridas av stats verket
Denaturerad sprit, som före den 1 januari 1919 från utlandet
inkommit till riket, må från och med sagda (lag av tullverket utlämnas
allenast i den mån, sådant varit tillåtet enligt bestämmelserna i 2 §
3 mom.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 samt. 41 höft. (Nr 51.)
2
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
Förslag
till
förordning Om ändrad lydelse av 1, 2, 12, 13, 14, 15, 21 och 24 §§ i förordningen
den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.
Härigenom förordnas, att 1, 2, 12, 13, 14, 15, 21 och 24 §§ iförordningen
den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin skola,
1, 2, 12, 13, 21 och 24 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande
ändrade lydelse.
1 §•
1. Brännvin må —--— konkursboet.
2. Överståthållare, underståthållare, landshövding, landssekreterare,
landskamrerare, landsfogde, lands- och stadsfiskal, polistjänstemän, domare
på landet, borgmästare eller annan magistratsperson i stad, ecklesiastik
ämbets- eller tjänsteman, kyrkobetjent, folkskollärare, i tjänst varande
läkare, brännerikontrollör eller tillsyningsman, eller i allmänhet ämbetsoch
tjänsteman, som till följd av sin befattning kan komma att deltaga
i beslut om brännvinstillverkning eller kontroll därå, må icke befatta sig
med dylik tillverkning.
Detsamma gälle ock om bolag, däri någon i detta mom. nämnd
person är delägare, ävensom om den, vilken blivit dömd till ansvar för
brott, som omtörmäles i 30 eller 32 § av denna förordning eller i 16 §
1 mom. av förordningen angående handel med skattefri sprit.
3. Å ecklesiastika — — — — förbjuden.
4. I bränneri----juli månad 1917.
2 §.
1. Brännvinstillverkning — — — — — timme.
2. I sammanhang med pressjästberedning ävensom vid bränneri,
där allt det tillverkade brännvinet försäljes till statens sprithandelskom
-
11
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
mission, utföres ur riket eller användes i tillverkarens rörelse, må jämväl
under den del av året, då brännvinstillverkning på grund av 1 mom. i
allmänhet icke är tillåten, brännvinstillverkning äga rum under de särskilda
villkor, Kungl. Maj:t prövar erforderliga.
3. Brännvinstillverkning — — — — — medgivas.
4. Kungl. Maj:t — — — — — brännvinstillverkning.
12 §.
1. För — — — — — alkohol.
2. Inbetalning — — — — — liter.
3. Vid utförsel må, efter vad särskilt finnes stadgat, åtnjutas
restitution med 65 öre för varje liter brännvin av normalstyrka.
4. Restitution av tillverkningsskatt må i den ordning, Kungl.
Magt föreskriver, åtnjutas av statens sprithandelskommission för beskattat
brännvin, som av kommissionen inköpes.
5. Skattefrihet må åtnjutas för brännvin, som tillverkas vid
bränneri, där allt det tillverkade brännvinet försäljes till sprithandelskommissionen,
utföres ur riket eller användes i tillverkarens egen rörelse.
13 §.
1. Har — — — — tillverkning.
2. Har —---liter.
3. De — — — — avgifterna.
4. För — — — — framställning.
5. Vad i denna paragraf är stadgat om tilläggsavgift vid brännvinstillverkning
gälle icke i fråga om bränneri, där allt det tillverkade brännvinet
försäljes till statens sprithandelskommission, utföres ur riket eller
användes i tillverkarens egen rörelse.
14 §.
Av obeskattat brännvin skola minst åttiofem procent såsom säkerhet
för skatten vara liggande på nederlag vid bränneriet. Återstoden äger
tillverkaren utbekomma utan skattens erläggande, dock med skyldighet
att före den 1 påföljande oktober erlägga därpå belöpande skatt, vid
påföljd att Kungl. Maj:ts befallningshavande eljest låter ofördröjligen
utmäta densamma.
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
15 6.
Magasin eller rum för nederlag av brännvin skall finnas vid varje
bränneri, där icke skattefrihet åtnjutes för det tillverkade brännvinet,
samt vara beläget i dess närhet och av tillverkaren upplåtet uteslutande
för brännvin, som skall utgöra säkerhet för ogulden skatt.
1. Därest — — — — distriktet.
2. Vid bränneri, där allt d< t tillverkade brännvinet försäljes till
statens sprithandelskommission, utföres ur riket eller användes i tillverkarens
egen rörelse, åligger det tillverkaren att gottgöra statsverket
vad enligt de i 20 § 2 mom. angivna grunder utgått i arvode eller
ersättning till kontrollör vid bränneriet.
1. Det — — — — kontrollapparaten.
2. Om — — — — beräknas.
3. Vad i denna och nästföregående paragraf stadgas angående
kontrollapparat gäller icke i avseende å bränneri, där allt det tillverkade
brännvinet försäljes till statens sprithandelskommission, utföres ur riket
eller användes i tillverkarens egen rörelse; ägande kontrollstyrelsen
meddela erforderliga föreskrifter för brännvinets uppmätning vid dylikt
bränneri ävensom beträffande kontrollen i övrigt i de avseenden, som
befinnas erforderliga.
21
24 §.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
13
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 3, 10 och 11 §§ i förordningen den 14 juni
1917 angående försäljning av rusdrycker.
Härigenom förordnas, att 3 och 11 §§ i förordningen den 14 juni
1917 angående försäljning av rusdrycker skola erhålla den ändrade lydelse,
här nedan sägs, ävensom att till 10 § i samma förordning skall fogas
ett nytt, sjätte, moment av nedan angivna lydelse.
3 §.
1. Spritdrycker och vin — — — är särskilt stadgat.
2. Angående handel med skattefri sprit ävensom försäljning av
sprit till statens sprithandelskommission, är särskilt stadgat.
3. Angående försäljning av rusdrycker i andra fall, än i 1 och
2 mom. stadgas, för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt,
industriellt eller likartat ändamål samt av vin för kyrkligt behov meddelas
särskilda bestämmelser av Konungen.
10 §.
6. Angående införsel till riket av denaturerad sprit gäller vad
därom särskilt är stadgat.
11 §•
Utöver de i denna förordning meddelade föreskrifter gäller för
försäljning av punsch, arrak och rom vad därom särskilt stadgas.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
Motioner.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse ut 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående
statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 18 juli 1913
angående statsverkets fond av rusdrycksmedel skall erhålla följande
ändrade lydelse:
1 §•
Av statsverkets inkomster av brännvinstillverkningsskatt, maltskatt,
punschskatt och rusdrycksförsäljningsmedel skall, efter avdrag
av vad på grund av särskilda bestämmelser restituerats av brännvinstillverkningsskatte-
eller maltskattemedlen, till en särskild fond avsättas
vad som för varje år överskjuter ett belopp av 41,900,000 kronor.
Skulle för tre på varandra följande år medeltalet av ovannämnda
inkomster understiga 41,900,000 kronor, skall därefter vad som överskjuter
detta medeltalsbelopp avsättas till fonden. På enahanda sätt
förfares, om därefter vid årligen verkställd uträkning befinnes, att medeltalet
av ovannämnda inkomster under närmast föregående tre år ytterligare
nedgått.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.
Till behandling i sammanhang med nämnda proposition har utskottet
förehaft två i anledning därav väckta motioner. I den ena, I: 173,
har friherre Fleming hemställt, att Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag
angående handeln med skattefri sprit m. m. icke måtte av riksdagen
bifallas. I den andra, II: 431, har herr Vennersten hemställt, att
riksdagen måtte med avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 323 an
-
bevillningsutskottet» betänkande AV 51. 15
gående handel med skattefri sprit in. in. i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om framläggande för nästkommande lagtima riksdag av förslag
till förordning angående handel med skattefri sprit i huvudsaklig överensstämmelse
med nu gällande bestämmelser angående försäljning av
motorsprit.
Vad ifrågavarande framställningars innehåll i övrigt beträffar, må
här anföras följande.
Vidkommande först propositionen torde böra nämnas, att departementschefen
i sitt yttrande till det statsrådsprotokoll, varav utdrag fogats
vid propositionen, inledningsvis lämnat en redogörelse angående alkohols
användning och lagstiftningen rörande denna vara.
»Sedan en följd av år», anför departementschefen sålunda, »pågår
inom vårt land ett omfattande lagstiftningsarbete, åsyftande att genom
rationella anordningar i fråga om rusdryckers tillhandahållande motverka
och minska bruket av sådana drycker. Härvid torde särskilt böra erinras
om förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.
Denna förordning avser att reglera tillhandahållandet av alkohol för
förtäringsändamål.
Emellertid har frågan om tillverkning av och handel med alkohol
för andra ändamål än förtäring under senare tiden erhållit ökad betydelse.
På grund av industriens och teknikens framsteg har spriten fått allt
vidsträcktare användning för olika ändamål, såsom till bränsle och för
putsning, för framställning av färger och fernissor, för beredande av
kosmetiska preparat och parfymer samt frukt- och bäressenser, för
ättikframställning och vid krutläbrikation. Vidare nyttjas sprit i stor
utsträckning inom sjukvården samt för vetenskapliga ändamål. Slutligen
har sprit under de sista åren börjat i allt större omfattning begagnas
såsom motorbränsle i stället för bensin. Därest spriten för framtiden
skulle visa sig kunna konkurrera med bensin såsom dylikt bränsle,
kommer spritens användning för andra ändamål än förtäringsändamål
att nå en betydande omfattning.
För här ovan angivna och därmed jämförliga ändamål har använts
dels beskattad, dels skattefri sprit.
Rörande handel med beskattad sprit för sådana ändamål är i 1 §
5 mom. i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin
stadgat, att angående de villkor, varunder den, som äger tillverka
Redogörelse
för propositionens
innehåll.
16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
brännvin eller till avsalu bedriver rening därav, må i belopp, ej understigande
250 liter, för vetenskapligt, medicinskt, tekniskt, industriellt
eller likartat ändamål eller för apoteksbehov försälja sprit, innehållande
minst 85 volymprocent alkohol, därom gäller vad Kungl. Maj:t förordnar.
Nu gällande särskilda bestämmelser i detta avseende finnas meddelade i
kungörelsen den 15 februari 1918 angående försäljning i vissa fall av
sprit för tekniska eller andra särskilda ändamål, viiken kungörelse trätt
i kraft den 15 mars 1918 och gäller till och med den 31 december 1918.
Vid inköp av sprit i övriga fall för ovan angivna ändamål gälla bestämmelserna
i 1905 års brännvinsförsäljningsförordning.
Den 1 januari 1919 träder emellertid 1917 års förordning angående
försäljning av rusdrycker i kraft. Jämlikt bestämmelserna i 3 § 2 mom.
och 10 § 5 mom. av nämnda förordning har Kungl. Maj:t att meddela
föreskriIter angående försäljning och import av rusdrycker för vetenskapligt,
medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller likartat
ändamål. Jag kommer framdeles att anmäla förslag till dylika föreskrifter,
vilka torde komma att utarbetas med tillgodogörande av de
erfarenheter, som kunna vinnas under tdlämpningen av den nyssnämnda
kungörelsen av den 15 februari 1918.
Den övervägande delen av den sprit, som användes för andra
ändamål än förtäring, är emellertid skattefri. Enligt 12 § i förordningen
den 11 .oktober 1907 angående tillverkning av brännvin må
under de villkor och den kontroll, Kungl. Maj:t vill föreskriva, restitution
av till ver kningsskatt åtnjutas dels för brännvin, som vid staten tillhörigt
krutbruk eller ammunitionsfabrik användes för tillverkning av krut eller
knallkvicksilver, avsedda för krigsbruk eller för övningar i försvarsändamål,
dels för finkelolja, avsedd för tekniskt ändamål, dels ock för
brännvin, som denaturerats. För brännvin, som denaturerats vid bränneri,
där tillverkningsrätt gäller, åtnjutes skattefrihet. Närmare bestämmelser
angående rättighet att låta denaturera brännvin och att försälja denaturerat
brännvin ävensom beträffande denatureringsmedlen och kontrollen
över denaturerat brännvins användning m. m. äro meddelade i förordningen
den 10 oktober 1890 angående denaturering av brännvin med
däri sedermera vidtagna ändringar.
Emellertid torde en genomgripande revision av nu gällande bestämmelser
rörande handeln med den så kallade tekniska spriten vara
erforderlig. En sådan revision betingas redan av den mängd nva ändamål,
för vilka spriten alltjämt finner användning. Särskilt nödvändiggöres
densamma dock därav, att i samma mån, som kontrollen över
handeln med sprit för förtäringsändamål skärpes, ökas jämväl faran
17
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
för missbruk av den tekniska spriten. I detta sammanhang- vill jagframhålla,
att det allt mer överhandtagande missbruket av alkoholhaltiga
preparat till förtäring torde nödvändiggöra särskilda bestämmelser jämväl
rörande handeln med dylika preparat. Förslag till författning i sistnämnda
avseende föreligger utarbetat, och jag kommer senare i dag att
för Kungl. Maj:t anmäla ifrågavarande förslag.
Såsom ett led i spörsmålet om kontroll över försäljningen av
teknisk sprit har uppkommit frågan om statsmakternas ingripande i
handeln med sulfitsprit, en fråga, som ej blott ur nykterhetssynpunkt
utan även med hänsyn till dess stora nationalekonomiska betydelse
kräver särskild uppmärksamhet.))
Härefter lämnar departementschefen en redogörelse för den föregående
lagstiftningen rörande tillhandahållande av den skattefria spriten
(sid. 18—25 i propositionen) och erinrar om innehållet i den av 1910
års riksdag till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse, som innebar uppslaget
till det omfattande utredningsarbete för åvägabringande av erforderliga
bestämmelser på detta område, varav ett resultat föreligger i nu ifrågavarande
proposition.
I berörda riksdagsskrivelse av den 2 juni 1910 nr 159, föranledd
av en inom riksdagen väckt motion, anfördes följande:
»Enligt vad riksdagen inhämtat, bekräftas det från olika landsdelar, särskilt
städer och industriorter, att det nu för alla lätt tillgängliga och billiga denaturerade
brännvinet, hur vidrigt och onaturligt att förtära det än må vara, faktiskt börjat
att allt mer och mer användas som berusningsmedel. Erfarenheten har också
visat, att icke blott redan djupt sjunkna alkoholister utan även andra därav förgiftat
sig och med förfärande hastighet fått sin hälsa fullständigt undergrävd, och
att sålunda denna form av spritkonsumtion hotat att bli en allvarlig fara.
. De åtgärder, som enligt riksdagens mening böra vidtagas till förhindrande
av missbruk av den denaturerade spriten, synas huvudsakligen böra inriktas på
kontroll över dess försäljning i minut. Såsom lämpliga kontrollföreskrifter i sådant
avseende vill riksdagen framhålla, att minska antalet försäljningsställen till ett fåtal
i städerna och högst ett i varje landskommun; att köpare av denna vara skall
avlämna skriftlig rekvisition; att säljare skall vara skyldig föra en liggare med
uppgift angående såväl köpare som varje gång försåld kvantitet; att för försäljningen
en viss minimimängd bestämmes; att innehavare av större kvantitet skall vid vitesansvar
vara skyldig att förvara spriten under lås; samt att förvaringskärl alltid
skall vara försett med tydlig etikett om varans natur och skadlighet o. s. v.
Härjämte torde kunna ifrågasättas att införa en kontrollbestämmelse av
enahanda art som den nu i Tyskland gällande, nämligen att varje köpare av
denaturerad sprit skall från myndighet, motsvarande hos oss för stad magistrat
och för landet kommunalnämnd, förete intyg om sin behörighet för viss tid att
köpa och handhava en viss myckenhet av varan, vilken bestämmelse i så fall borde
få efter kommuns eget bestämmande inom densamma tillämpas.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 saml. 41 käft. (Nr 51.)
3
18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
Emellertid bör tillses, att de åtgärder, som kunna anses påkallade till kontroll
mot missbruk av denaturerad sprit, icke få försvåra åtkomsten av den för industri-,
hantverks- och hushållsbok allt mer erforderliga varan eller fördyra densamma.
I händelse att försäljningens monopolisering hos spritbolagen, apoteksinnehavare
eller ett fatal andra törsäljai''e skulle befinnas lämplig, torde sålunda särskilda föreskrifter
i detta hänseende böra i en ny förordning införas.
På grunda av vad i ärendet anförts, får riksdagen anhålla, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes låta utreda, vilka åtgärder som böra vidtagas till bekämpande av
den växande användningen av denaturerat brännvin som berusningsmedel samt härefter
vidtaga de åtgärder, som med ledning av utredningen befinnas lämpliga.»
Sedan utlåtanden över denna riksdagsskrivelse infordrats från
Kungl. Maj:ts befallningsliavande och kontrollstyrelsen, överlämnades
ärendet till nykterketskommittén, som efter utredning av frågan den Öl
januari 1916 avgav betänkande med förslag till dels förordning angående
tillhandahållande av skattefri sprit samt alkoholhaltiga varor för andra
ändamål än förtäring, dels ock de författningsändringar, som betingades
av en sådan förordning. Dessa kommitténs förslag avsågo ej blott den
denaturerade spriten utan all för förtäring icke avsedd sprit, vare sig
den hade formen av sprit som sådan eller av alkoholhaltiga varor.
Efter att hava framhållit, att den måhända viktigaste principen i
nykterhetskommitténs förslag vore införandet av ett statsmonopol å
handeln med den sprit, som ej vore avsedd för förtäring eller den så
kallade skattefria spriten, sammanfattar departementschefen nykterhetskommitténs
förslag beträffande sådan sprit sålunda:
»Enligt nykterhetskommitténs förslag skall kontrollstyrelsen upphandla
och försälja skattefri sprit. På förslag av kontrollstyrelsen fastställer
Kungl. Maj:t årligen, huru stor nyyckenhet sprit styrelsen för det
kommande kalenderåret skall inköpa för tillhandahållande för andra ändamål
än förtäring; och skall därvid tillika meddelas föreskrift om, huru stort
belopp skall inköpas dels från sulfitbrännerier, dels från övriga brännerier,
jästfabriker och reningsverk. Sedan kontrollstyrelsen tillkännagivit de
kvantiteter, som skola inköpas, äger tillverkare ingiva anbud å den sprit,
han önskar försälja under det kommande året, varefter kontrollstyrelsen
fastställer den myckenhet sprit, som från varje anbudsgivare skall inköpas.
Därest anbud ingivits på större myckenhet sprit än vad som
sammanlagt skall inköpas, skall reduktion av de avgivna anbuden äga
rum enligt vissa i förslaget angivna regler. Det pris, kontrollstyrelsen
skall erlägga vid spritinköp, bestämmes av en särskild prisnämnd,
bestående av en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande samt sex ledamöter,
utsedda, tre av kontrollstyrelsen och tre av representanter för
spritförsäljarnes intressen, allt i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade
19
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
närmare bestämmelser. — Försäljningsprisen å den av kontrollstyrelsen
tillhandahållna skattefria spriten bestämmas av Kungl. Maj:t eller av
kontrollstyrelsen enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder.
Försäljning av hushålls- och motorsprit till återförsäljare handhaves
av kontrollstyrelsen. För att bliva återförsäljare erfordras tillstånd
av kontrollstyrelsen. För inköp av hushålls- eller motorsprit erfordras
skriftlig rekvisition. Dylik sprit må ej utlämnas till vissa angivna kategorier
personer. Hushållssprit må ej inköpas i mindre myckenhet än
en liter och motorsprit i allmänhet ej i mindre myckenhet än 10 liter.
Försäljare av hushålls- och motorsprit skall föra försäljningsbok, utvisande
när och till vem försäljning ägt rum samt den försålda varans namn
och myckenhet; försäljningsboken ävensom de till densamma fogade
rekvisitionerna skola hållas tillgängliga för kontrollstyrelsen och dess
tjänstemän ävensom vederbörande polismyndighet och nykterhetsnämnd.
Därest hushållssprit genom denaturering kan bibringas sådana egenskaper,
att dess användning till förtäring kan anses utesluten, må kontrollstyrelsen
medgiva lättnader i fråga om försäljningen. I vissa angivna
fall kan kontrollstyrelsen återkalla tillstånd, som meddelats återförsäljare.
Annan sprit än hushålls- och motorsprit får försäljas allenast av
kontrollstyrelsen. Dylik sprit må dock i allmänhet ej utlämnas i mindre
myckenhet än 100 liter. Köpare av sådan sprit är underkastad särskild
inspektion och kontroll av kontrollstyrelsen.
Införsel av denaturerad sprit må allenast äga rum för kontrollstyrelsens
räkning.
Till statens krutbruk och ammunitionsfabriker ävensom för sjukhus-,
laboratorie- och museiändamål må, där fullt betryggande åtgärder vidtagits,
försäljas sprit, som ej blivit denaturerad. All annan sprit skall
denatureras genom kontrollstyrelsens försorg. Kontrollstyrelsen skall sålunda
äga bestämma denatureringsmedlen, med iakttagande av vissa i
förslaget angivna allmänna direktiv. Denatureringsmedlen fastställas
allt efter de olika ändamål, för vilka spriten är avsedd. Härvid tillses,
att den denaturerade spriten erhåller sådana egenskaper, att dess användning
till förtäring, såvitt möjligt, förebygges, att den denaturerade
spriten ej kan göras njutbar att förtära genom utspädning, vanlig destillering
eller annan enkel behandling, som ej kräver särskild sakkunskap,
att spriten icke genom denatureringen erhåller sådana egenskaper,
som medföra allvarlig skada till hälsan för den, som använder
densamma till förtäring, samt att, därest på visst sätt denaturerad sprit
är av beskaffenhet att medföra fara till hälsan för den, som använder
densamma till förtäring, sådant på ett i ögonen fallande sätt skall an
-
20 _ Bevillningsutskottets betänkande Nr Öl.
givas å varje kärl, vari spriten vid försäljning utlämnas. Där genom
särskilda kontrollåtgärder trygghet mot missbruk kan vinnas, äger
kontrollstyrelsen denaturera sprit för industriella ändamål med lättare
denatureringsmedel.»
Över nykterhetskommitténs förslag1 avgav kontrollstyrelsen, efter
att hava inhämtat yttranden från samtliga Kungl. Maj:ts befallningshavande,
den 5 mars 1917 utlåtande och överlämnade därvid eget lagstiftningsförslag
i ämnet. Styrelsen betonade i detta sitt utlåtande särskilt,
att en lagstiftning, vilken ginge ut på dels en med hänsyn till
spritens olika användning anpassad denaturering och dels en ändamålsenlig
reglering av försäljningen, syntes erbjuda största möjlighet för en
tillfredsställande gestaltning av förhållandena på förevarande område.
För kontrollstyrelsens förslag, jämfört med nykterhetskommitténs,
redogör departementschefen sålunda:
»Det inom kontrollstyrelsen utarbetade förslaget skiljer sig fråu
nykterhetskommitténs förut omnämnda i flera avseenden. Under det att
nykterhetskommittén i en förordning sammanfattat bestämmelserna om
tillhandahållandet av skattefri sprit och alkoholhaltiga varor, föreslog
kontrollstj^relsen, att bestämmelserna härom skulle inrymmas i två särskilda
förordningar. Vidare innebär kontrollstyrelsens förslag en omläggning
av föreskrifterna beträffande utövandet av monopolet å handeln
med skattefri sprit samt rörande uppköpandet av dylik sprit. Slutligen
har kontrollstyrelsen till skyddande av sulfitspriten mot konkurrensen
av bensin ifrågasatt införande av ett monopol på brännoljor.
Den utformning, kontrollstyrelsens förslag erhållit, är beroende på
den kritik, som riktats mot nykterhetskommitténs förslag från representanter
för sulfitspritindustrien. — — — — — —
Enligt kontrollstyrelsens förslag skulle grunderna för den nya lagstiftningen
bliva följande:
Monopolorganet skall vara en särskild kommission — sprithandelskommissionen
— som skall stå under kontrollstyrelsens överinseende
och hava till uppgift att bereda allmänheten tillgång till skattefri sprit
på sätt, som tillika är ägnat att förekomma missbruk av spriten samt
lämna tillverkaren skälig vinst. Ingen annan än sprithandelskommissionen
äger sälja dylik sprit, och kommissionen skall uppköpa dels skattefri
sprit från de tillverkare, som uteslutande tillverka sprit för kommissionens
räkning eller för export, respektive egen förbrukning, dels beskattad
sprit, för vilken kommissionen erhåller skatterestitution. Inköp av den
skattefria sprit, som tillverkas vid sulfitbrännerierna, skall äga rum på
grund av fleråriga avtal, träffade mellan kommissionen och tillverkarna..
21
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
Närmare bestämmelser angående kommissionens verksamhet skola meddelas
av Kungl. Maj:t.
Försäljningen av hushålls- eller motorsprit skall äga ruin genom
av sprithandelskommissionen antagna återförsäljare, under det att andra
slag av skattefri sprit än hushålls- eller motorsprit skola tillhandahållas
allenast av ifrågavarande kommission. Kontrollen vid den av
nyssnämnda återförsäljare utövade handeln med skattefri sprit skall enligt
kontrollstyrelsens förslag vara ordnad på i huvudsak samma sätt, som
nykterhetskommittén föreslagit.
Import av denaturerad sprit skall äga rum allenast för sprithandelskommissionens
räkning.
Denatureringen av sprit skall verkställas genom kontrollstyrelsens
försorg och kostnaderna därför bestridas ur behållningen av sprithandelskommissionens
affärsrörelse. Vid denatureringen skall kontrollstyrelsen
tillse, att den denaturerade spriten erhåller sådana egenskaper, som, såvitt
möjligt, göra den oanvändbar till förtäring, att spriten ej kan göras
användbar till förtäring genom utspädning, vanlig destillering eller annan
enkel behandling, som ej kräver särskild sakkunskap, samt att spriten
ej kan medföra fara för ohälsa, då den med behörig varsamhet användes
till annat ändamål än förtäring. Där genom särskilda kontroll- eller
andra åtgärder ökad trygghet mot missbruk kan vinnas, må fordringarna
på denatureringens effektivitet i motsvarande mån eftergivas. Allt efter
det särskilda ändamål, varför spriten är avsedd, skall kontrollstyrelsen
tillämpa särskild denatureringsmetod. 1 vissa fall skall skattefri sprit
få användas utan att vara denaturerad, nämligen vid statens krutbruk
och ammunitionsfabriker samt vid sjukhus och muséer, därest betryggande
åtgärder mot missbruk vidtagits.»
Sprithandelskommissionen skulle enligt kontrollstyrelsens förslagbestå
av sex utav nämnda myndighet utsedda ledamöter, varav två
representanter för sulfitspritfabrikerna, en representant för minuthandlandena,
vilka väl företrädesvis skulle komma att ombesörja spritens
distribuering till allmänheten, samt en representant för den skattefri
sprit konsumerande industrien. De två återstående ledamöterna, vilka
skulle fungera såsom opartiska medlare mellan producent- och konsumentintressena,
skulle utgöras av kommissionens ordförande och hans
ställföreträdare. En verkställande direktör, som skulle avlönas väl, och
vartill borde utses en dugande affärsman, skulle förestå kommissionens
affärsverksamhet. Närmare bestämmelser rörande kommissionens sammansättning
och verksamhet borde icke inflyta i en blivande författning
angående skattefri sprit utan lämpligare meddelas av Kungl. Maj:t i
22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
administrativ väg. Härigenom möjliggjordes nämligen, att sådana förändringar
beträffande kommissionen, som erfarenheten visat påkallade
lättare och snabbare kunde genomföras. Allenast huvuddragen för kommissionens
ställning och uppgifter borde angivas i den föreslagna författningen
angående skattefri sprit. Kostnaderna för kommissionen och
dess verksamhet skulle bestridas av behållningen på kommissionens
affärsrörelse. För att bereda kommissionen erforderliga medel för rörelsens
öppnande torde viss bankkredit böra tillförsäkras kommissionen.
TiH detta kontrollstyrelsens förslag ansluter sig den kungl. propositionen
i allt väsentligt. r
Liksom i nykterhetskommitténs torde även i kontrollstyrelsens förslag
den viktigaste principen få anses vara införandet av statsmonopol
å handeln med den skattefria spriten. Innan departementschefen för egen
del yttrat sig i denna fråga, har han emellertid uttalat sig angående
behovet ax en ny lagstiftning på förevarande område och angående
denatureringsfrågan ävensom lämnat en ingående redogörelse för sulfitspritfrågan.
1 förstnämnda hänseende betonas med styrka behovet av en ny
lagstiftning och framhålles, hurusom missbruket av denaturerad sprit
långt ifrån att minskas, betydligt ökats i samband med de restriktioner,
som pålagts det till förtäring saluhållna brännvinet. Särskilt sedan tillhandahållandet
av rusdrycker för förtäringsändamål från grunden omlagts
och reglerats genom förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker, erfordrades det, att jämväl tillhandahållandet av
sprit för andra än förtäringsändamål reglerades på sådant sätt, att den
åsyftade effekten av den nya rusdryckslagstiftningen icke minskades eller
äventyrades. Ej heller borde förglömmas, att staten ur fiskalisk synpunkt
i mi jn*ie8Sei1... bevaka i fråga om den skattefria spritens tillhandahållande.
Därjämte hade emellertid användningen av skattefri sprit för
olika ändamål ökats. Skulle industriens intresse bliva fullt tillgodosett,
syntes ofta erfordras, att sprit finge utlämnas utan starkare denaturering,
eller med en denaturering, som ej vållade olägenheter vid spritens användning
för det ändamål, varför den vore avsedd. Allt detta fordrade
emelleitid effektiv kontroll över handeln med och användningen av den
skattefria spriten. Dessutom borde särskilt tillses, att den nationalekonomiskt
betydelsefulla sulfitspritindustrien sattes i tillfälle att kunna
oka sin produktion.
Utgångspunkterna för den nya lagstiftning, som sålunda enligt
departementschefens mening erfordrades, ansåg han böra finnas genom
•undersökning av bristerna i gällande författningar. Dessa brister synes
23
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
departementschefen anse närmast härleda sig därifrån, att man vid författningarnas
utarbetande för mycket litat på denatureringens förmåga
att i och för sig avskräcka från missbruk av den denaturerade spriten.
Till följd härav hade formerna för denatureringsförfarandet blivit alltför
stela. Vidare hade den nuvarande kontrollen blivit otillräcklig i det
den nämligen endast inriktats på att tillverkningsskatt icke restituerades
för större mängd, än som blivit denaturerad, men icke på övervakande
att brännvinet verkligen användes för de särskilda ändamål, för vilka
restitution av skatten medgivits, d. v. s. att erforderlig kontroll över
den skattefria spritens tillhandahållande saknades.
Beträffande frågan om denatureringsmedlen ansluter sig departementschefen
till nykterhetskommitténs uppfattning, att denna fråga bör,
för uppnående av ett intimt samarbete med teknik och industri, i första
hand prövas, icke av Kungl. Maj:t utan av en underordnad myndighet,
lämpligen kontrollstyrelsen. Det förefölle nämligen departementschefen,
att man genom en sådan anordning bäst tillgodosåge den fordran på
smidighet i fråga om denatureringsförfarandet, vilken med hänsyn till
vunnen erfarenhet måste anses såsom befogad. Ett genomförande av
det framlagda förslaget — framhåller departementschefen — komme att
innebära en centralisering av själva den atur er ingen. Departementschefen
antoge, att denatureringen av sulfitspriten i allmänhet komme
att äga rum under tillsyn av kontrollörerna vid sulfitspritfabrikerna.
Det vore emellertid icke uteslutet, att denatureringen av denna sprit kunde
äga rum jämväl å andra orter. På grund av denatureringens centralisering
vore det möjligt att anordna denatureringen och distribueringen
på sådant sätt, att omkostnaderna med hänsyn till frakt och övriga
omständigheter bleve de lägsta möjliga. Arvoden till denatureringskontrollanter
och denatureringsvittnen, vilka hittills bestritts av sjunde
huvudtitelns ordinarie förslagsanslag för kontroll å till ver kningsavgifter,
och som för år 1915 uppgått till sammanlagt 20,394 kronor 62 öre, borde
med den anordning av handeln med skattefri sprit, som föreslagits i
propositionen, kunna besparas statsverket.
Vidkommande sulfitspritfrågan erinrar departementschefen, hurusom
under det första årtiondet av 1900-talet en metod att framställa
brännvinn ur avfallsluten från sulfitcellulosafabrikerna börjat praktiskt
tillämpas. På grund av de särskilda förhållanden, under vilka tillverkningen
och försäljningen av den sålunda framställda spriten vore avsedda
att äga rum, hade emellertid de dåvarande bestämmelserna angående
tillverkning av brännvin varit otillräckliga och delvis olämpliga. Den
12 september 1910 utfärdades därför förordning angående ändrad ly
-
24 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
de!se av 2, 12, 13 och 21 §§ i förordningen angående tillverkning
av brännvin den 11 oktober 1907 enligt vilken författning, bland annat,
vid bränneri, där allt det tillverkade brännvinet gjordes till förtäring
obrukbart (denaturerades) eller utfördes ur riket, brännvinstillverkning
finge äga rum jämväl under den del av året, då brännvinstillverkning
i allmänhet icke vore tillåten. Den åsyftade utvecklingen av sulfitspritindustrien
uteblev emellertid.
Med anledning härav påkallades åtgärd från riksdagens sida i
särskilda år 1914 väckta motioner. Som emellertid åtgärder för frågans
utredning redan blivit vidtagna på föranstaltande av kommerskollegium,
föranledde motionerna icke till någon riksdagens åtgärd.
Med skrivelse den 21 april 1915 avlämnade kollegium till Kungl.
Maj:t berörda utredning ävensom vissa författningsförslag.
Sedan, såsom förut nämnts, kontrollstyrelsen den 5 mars 1917 avgivit
utlåtande över nykterhetskommitténs förslag av den 31 januari
1916, anbefalldes kommerskollegium att avgiva utlåtande över de utlåtanden,
förslag och framställningar, som vid olika tillfällen gjorts
rörande frågan om åtgärder för sulfitspritindustriens befrämjande och
ordnandet av handeln med den skattefria spriten. Den 27 augusti 1917
avgav kommerskollegium det sålunda infordrade utlåtandet, däri kollegium
avstyrkte nykterhetskommitténs och kontrollstyrelsens förslag om
införande av monopol å tillhandahållandet av skattefri sprit och kontrollstyrelsens
förslag beträffande monopol å handeln med brännoljor
samt hemställde, med vidhållande av sitt den 21 april 1915 avgivna förslag,
om utfärdande av dels en förordning om ändrad lydelse av vissa
paragrafer i denatureringsförordningen, dels en kungörelse, innefattande
föreskrifter om förvaring av med bensol denatnrerad sprit, dels ock
vissa kontrollbestämmelser till förekommande av missbruk av skattefri
sprit såsom berusningsmedel.
»Enligt kommerskollegii förslag» — anför departementschefen —
»skall rätten att mot återbekommande av tillverkningsskatt denaturera
brännvin utvidgas till nya grupper; sålunda skall dylik rätt tillkomma
såväl föreståndare för apotek för rörelsens behov som sådan
för pålitlighet känd person, som med intyg från kollegium styrker,
att han för vetenskapligt, tekniskt, industriellt eller likartat ändamål
behöver tillgång till denaturerad sprit och för berörda ändamål icke
kan använda sig av den i handeln allmänt förekommande. Däremot
skall enligt kollega förslag handelsidkares hittillsvarande rätt att låta
denaturera brännvin upphöra. Vill brännvinstillverkare denaturera vid
bränneriet tillverkat brännvin, skall han hos Kungl. Maj:t söka till
-
25
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
stånd därtill och därvid foga uppgift om den mängd, lian för närmaste
kalenderår ämnar låta denaturera; därefter åligger det honom
att varje år sist före september månads utgång till Kungl. Maj:t ingiva
motsvarande uppgift för det näst följande året. Kungl. Maj:t fastställer,
sedan kommerskollegium och kontrollstyrelsen blivit i ärendet hörda, den
mängd, som för varje år må med tillgodonjutande av skattefrihet denatureras
vid bränneriet. Denna föreskrift skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om rätten att med återbekommande av tillverkningsskatten
vid reningsverk denaturera brännvin. Däremot skall bestämmelsen icke
äga tillämpning för anläggning, där sprit tillverkas i samband med
framställning av sulfitcellulosa. Vid sistnämnda slags anläggning må
denaturering äga rum genom en tillsats av 10 procent bensol.»
Kort efter det kommerskollegium avgivit sitt sistberörda utlåtande
blev sulfitsprit frågan, med anledning av den alltmer hotande bristen på
flytande bränsle och den därav härflytande nödvändigheten av en omedelbar
lösning av frågan, föremål för åtgärder från Kungl. Maj:ts sida,
därvid de av kommerskollegium avgivna förslagen tjänade som huvudsakligt
underlag. Den 25 september 1917 utfärdades sålunda dels förordning
om ändrad lydelse av § 1 mom. 2 samt §§ 2—5 och 9 i
förordningen den 10 oktober 1890 angående denaturering av brännvin
och dels kungörelse angående försäljning av motorsprit.
I förordningen rörande ändrad lydelse av vissa paragrafer i denatureringsförordningen
upptogs kommerskollegii förslag av den 21 april 1915
såtillvida, att denatureringen av annan sprit än sulfitsprit begränsades
till vissa årligen av Kungl. Maj:t fastställda kvantiteter, ävensom att
denaturering enbart med bensin och bensol medgavs vid sulfitspritfabrikerna.
Jämväl upphävdes handelsidkares dittillsvarande befogenhet
att efter erhållet tillstånd låta denaturera brännvin. Kungörelsen
angående försäljning av motorsprit var i huvudsak lika med kontrollstyrelsens
förslag till försäljningsbestämmelser, men begränsades till
försäljningen av motorsprit.
Innan departementschefen härefter närmare redogjort för monopolfrågan,
har han till densammas belysande lämnat redogörelse för användningen
av denaturerat brännvin och för suIfitspritfabrikattonens nuvarande
läge. I dessa avseenden har departementschefen anfört följande:
»Under år 1888 eller det första år, då denaturering av brännvin
mot återbekommande av tillverkningsskatt var medgiven, denaturerades
omkring 700,000 liter brännvin å 50 ^procent. Mängden denaturerat
brännvin steg därefter för varje år. År 1900 denaturerades omkring
2,700,000 liter, år 1910 nära 5,000,000 liter, år 1915 omkring 6,200,000
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 samt. 41 höft. (Nr 51.) 4
26 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
liter, år 1916 nära 7,500,000 liter samt år 1917 6,550,000 liter, allt å
50 procent. I förenämnda kvantiteter är jämväl inbegripet det skattefria
odeuaturerade brännvin, som använts vid statens krutbruk och ammunitionsfabriker.
Denaturerad sprit torde emellertid icke bär i landet hava
fått samma stora användning för tekniska ändamål som i vissa andra
länder — förbrukningen av teknisk sprit å ungefär 90 procent uppgick
år 1911/12 pr invånare i Tyskland till 2, i Frankrike till 1.8, men i
Sverige endast till 0.6 liter.
Den denaturerade spriten har, räknat efter normalstyrka i liter,,
under nedan angivna år förbrukats för följande ändamål, nämligen:
År |
Veten- skapligt bruk |
Sjukhus |
Ättiks- fabriker |
Kem.-tekn. fabrikation |
Färg- ooh |
Allmän försäljning |
Motordrift |
Järnvägs- drift |
1908 |
19,513.2 |
33,726.6 |
308,151.9 |
167,238.6 |
377,890.6 |
3,269,076.4 |
— |
— |
1909 |
20,400.4 |
34,308.4 |
300,383.0 |
208,817.0 |
463,674.0 |
3,303,510.7 |
— |
— |
1910 |
18,955.4 |
46,646.0 |
289,099.5 |
234,700.2 |
444,121.0 |
3,529,012.0 |
— |
— |
1911 |
15,333.0 |
42,036.9 |
289,321.2 |
338,853.3 |
349,528.s |
4,654,929.3 |
— |
— |
1912 |
18,386.7 |
56,356.5 |
296,515.2 |
349,784.6 |
308,203. s |
5,550,191.2 |
— |
— |
1913 |
16,792.3 |
56,127.2 |
300,926.7 |
360,381.3 |
231,731.5 |
4,462,322.4 |
— |
— |
1914 |
19,213.6 |
53,257.0 |
307,727.1 |
456,889.2 |
161,686.4 |
5,368,117. s |
183,270.4 |
— |
1915 |
21.650.9 |
58,564.6 |
309,098.5 |
418,506.4 |
130,772.9 |
6,112,586.7 |
95,470.8 |
— |
1916 |
19,715.3 |
58,995.8 |
341,667.0 |
731,943.3 |
119,544,1 |
4,521,607.1 |
662,800.4 |
279,569.4- |
1917 |
18,533.3 |
52,858.8 |
369,048.1 |
573,006.9 |
57,606.6 |
3,720,164.2 |
1,058,380.5 |
237,617.1 |
Härtill kommer den skattefria, odenaturerade sprit, som använts
vid statens krutbruk och ammunitionsfabriker.
Sulfitsprit tillverkas för närvarande vid fyra fabriker, nämligen vid
Skutskär, Kvarnsveden och Bergvik, å vilka platser fabrikationen satts
i gång under åren 1909 —1911, samt vid Göta, där tillverkningen pågått
sedan början av år 1917. Tillverkningskapaciteten vid dessa fabriker
är 4,000,000 liter 95-procentig sprit, men uppgick tillverkningen
under tillverkningsåret 1916—1917 endast till 2,602,382 liter 95-procentig sprit. Under uppförande äro vidare fabriker vid Svartvik,
Ström, Skoghall och Konga, vid vilka under den närmaste framtiden
fabrikationen torde komma att igångsättas. Tillverkningskapaciteten
vid de tre förstnämnda har beräknats till sammanlagt
2,200,000 liter 95-procentig sprit. Ytterligare fabriker äro under anläggning
vid Vifsta varv, Kramfors, Nyhamn, Vallvik, Iggesund, Karskär
och Essvik, men torde iordningställandet av dessa vara förenat med
betydande svårigheter på grund av rådande materialbrist. Fabrikerna
antagas dock komma att bliva färdiga under innevarande år.»
27
Bevillninysutskottets betänkande Nr 51.
Kungl. Maj:ts nu föreliggande förelag till lagstiftning angående
handeln med den skattefria spriten avser, i likhet med nykterkommitténs
och kontrollstyrelsens förslag i ämnet, att lägga denna handel under
statsmonopol, och har denna anordning tillmätts särskild betydelse ur
olika synpunkter. Departementschefens anförande i monopolfrågan är
också ganska omfattande. Inledningsvis redogör departementschefen för
nykterhetskommitténs och kontrollstyrelsens förslag ävensom för Svenska
cellulosa föreningens och kommerskollegii yttranden i frågan (sid. 47—57)
i propositionen).
Då departementschefen för egen del förordat monopolet, har han
hämtat stöd för denna sin ståndpunkt dels från behovet av kontroll över
den skattefria spritens användning, dels från hänsynen till konsumenternas
intressen, dels oek i viss mån från sulfitsprit- och sulfitmassaindustriens
eget intresse. 1 förstnämnda avseende har departementschefen
anfört följande:
»Vad då först angår frågan, huruvida ett monopol måste anses
behövligt ur kontrollsynpunkt, vill jag erinra, att nykterhetskommittén
ansett de föreslagna kontrollåtgärderna icke låta sig effektivt genomföras,
utan att tillhandahållandet av den skattefria spriten bleve lagd
i samma hand, där kontroll- och denatureringsbefogenheten funnes.
Häremot har kommerskollegium gjort gällande, att monopolinstitutionen
icke utgjorde en nödvändig förutsättning för förhindrandet av missbruk av
den skattefria spriten. För min del biträder jag dock kommitténs mening,
att en fullt verksam kontroll kan åstadkommas först när den kontrollerande
jämväl har ett fast grepp ifråga om tillhandahållandet. I detta sammanhang
bör nämnas, att erfarenheterna från handeln med rusdrycker peka i
den riktning, att någon fullt genomförd kontroll på sistnämnda område
icke låter sig genomföras, med mindre jämväl partihandeln med dessa
drycker utövas av ett för privat vinning ointresserat organ. Samma
svårigheter, med vilka man i kontrollhänseende haft att kämpa, när det
gällt tillhandahållandet av spritdrycker, så länge partihandeln med
dessa drycker varit fri, komma enligt min mening att uppstå, när det
gäller att åstadkomma en verksam kontroll över tillhandahållandet av
den skattefria spriten, därest densamma skulle av tillverkaren få fritt
tillhandahållas olika avnämare. Tillverkarna hava självfallet ett starkt
intresse att försälja största möjliga myckenhet sprit, och inskränkningar
i deras försäljning genom kontroll- och denatureringsåtgärder i syfte att förhindra
missbruk skulle säkerligen av dem ofta uppfattas såsom oberättigade
ingrepp. Härmed vill jag ingalunda hava uttalat, att man från tillverkarnas
sida skulle hava att förvänta någon uppsåtlig illojalitet vid
28 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
försäljningen av den skattefria spriten, men på grund av den restriktiva
rusdrycksförsäljningslagstiftningen komma de helt visst omfattande
försöken att anskaffa sprit på olagliga vägar att behöva mötas med
synnerligen effektiva kontroll- och denatureringsåtgärder, vilka i sin tur
icke skulle undgå att återverka på tillverkarnas affärsintressen.
Svårigheter av nyss antydd art skulle enligt min mening däremot
lättare övervinnas, därest tillhandahållandet av skattefri sprit bleve ett
statsmonopol. Genom föreningen i statens hand av tillhandahållandet
och kontrollen skulle en helt annan och mera effektiv försäljningsorganisation
kunna skapas, än därest försäljningen av den skattefria
spriten vore ett rent privat intresse, uti vilket staten ingrepe endast
genom kontrollföreskrifter. Enligt min uppfattning skulle ett monopol å
tillhandahållandet, samtidigt som det väsentligen underlättade vidtagande
av kontrollåtgärder, jämväl i viss grad möjliggöra införandet av sådana
försäljningsanordningar, att allmänheten med minsta möjliga omgång
erhölle skattefri sprit för lojalt bruk.
Jag anser därför, att ett monopol å tillhandahållandet av skattefri
sprit ur kontrollsynpunkt är önskvärt och behövligt samt utgör en
förutsättning för ett fullt effektivt bekämpande av spritmissbruket.»
Beträffande härefter monopolfrågan, sedd från synpunkten av konsumenternas
intressen, erinrar departementschefen, att redan vid sulfitspritindustriens
första framträdande en tendens till monopolisering i
fråga om sulfitspritens försäljning gjorde sig gällande, vadan någon fri
konkurrens på detta område icke förelåg. Häri finner departementschefen
en av grundorsakerna till den uteblivna utvecklingen av den
nationalekonomiskt så viktiga sulfitspritindustrien, vilket uteblivande
däremot icke vore, såsom på åtskilliga håll förmodats, orsakat av planerna
på statsmonopol. Visserligen antoge departementschefen, att på
grund av den förut nämnda förordningen av den 25 september 1917
angående vissa ändringar i denatureringsförordningen den tidigare tilllämpade
prispolitiken knappast komme att upprepas. Men härmed svntes
icke en fri konkurrens på detta område vara garanterad. Sålundahade
redan en sammanslutning mellan sulfitspritproducenterna ägt rum, så
att försäljningen av sulfitsprit redan kunde anses vara monopoliserad
och allmänheten därigenom underkastad den prispolitik, som det nya
privatmonopolet kunde finna förmånlig. De möjligheter till en för sulfitspritfabrikanterna
fördelaktig prispolitik, som konjunkturerna öppnade under
loppet av hösten 1917, hade också av nämnda fabrikanter tillfullo utnyttjats.
Den utveckling, som ägt rum i fråga om prisbildningen på detta
29
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
område i förening med det numera faktiskt genomförda privatmonopolet,
visade enligt departementschefens mening önskvärdheten av, att ett
statsmonopol genomfördes i fråga om tillhandahållande av den skattefria
spriten jämväl ur andra synpunkter än kontrollintressenas. Såsom förhållandena
för närvarande gestaltat sig, syntes det vara uppenbart, att konsumentintressena,
vilka i lika hög grad som tillverkarnas intressen hade anspråk
på statens hägn, blivit tmdanskjutna. Genomfördes däremot ett statsmonopol,
skulle jämväl konsumenternas intressen vinna tillbörligt beaktande.
Härefter och sedan departementschefen till bemötande upptagit
vissa mot monopolet ur ekonomiska och industriella synpunkter framställda
invändningar (sid''. 63 och 64 i propositionen), skärskådar han
monopolfrågan ur sulfitsprit- och sulfttmassaindustriens synpunkt. Härvid
erinrar han, att de av svenska cellulosaföreningen angivna förutsättningar,
under vilka ett statsmonopol skulle kunna befordra sulfitspritindustriens
utveckling, vore, att monopolet med fabrikerna träffade fleråriga
avtal angående en på förhand fixerad kvantitet, som till fastställt pris
årligen levererades av fabrikerna, varvid tiden gjordes så lång och priset
fastställdes på sådant sätt, att fabrikerna kunde beräkna skälig vinst samt
ränta och amortering å sina anläggningar. Enligt departemenschefens
mening borde det från statens sida ur synpunkten av de intressen, som
staten i detta avseende företrädde, icke möta hinder, att ett statsmonopol
träffade dylika överenskommelser, dock under förutsättning, att monopolet
därmed icke iklädde sig ekonomiska förpliktelser, vilka monopolet
icke utan förlust för staten skulle kunna honorera. Departementschefen
fann därför ett statsmonopol ur sulfitsprittillverkarnas synpunkt icke
vara olämpligt, och erinrade han, att nuvarande ovissa förhållanden
visserligen för denna industri öppnat utsikt till stor förtjänst för ögonblicket,
men däremot inneslöte mera osäkra framtidsutsikter än ett statsmonopol.
Den pris- och säkerhetsgaranti, som ett offentligt monopol
lämnade industrien, syntes vid sådant förhållande snarast innebära en
fördel för denna industri. Och då utvecklingen av sulfitsprittillverkningen
för landet vore av stor vikt, syntes departementschefen den
säkerhet, ett statsmonopol skänkte, jämväl ur nationalekonomisk synpunkt
avgjort vara att föredraga.
I fråga om monopolets utformning har departementschefen uttalat
sin anslutning i det väsentliga till de av kontrollstyrelsen uppdragna
grundlinjerna därför samt vidare framhållit, att sprithandelskommissionen
borde med sulfitspritfabrikerna sluta fleråriga avtal om uppköp av skattefri
sprit, att avtalen icke borde innehålla bestämmelser om ett fixt pris å sprit
under avtalstiden, utan basera sig på glidande priskskalor med hänsyn
Motionerna
30 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
till olika sten kolspris, löner och övriga tillverkningskostnader, samt att
kostnaderna för denatureringen borde bestridas av behållningen å sprithandelsmonopolets
affärsrörelse.
Slutligen meddelar departementschefen en kortfattad speciell motivering
till de förevarande författningsförslagen (sid. 67—75 i propositionen).
Med undantag för de ifrågasatta ändringarna av 12 § i brännvinstillverkningsförordningen,
som avse borttagande av förhöjd restitution
vid export av renat brännvin och av restitution vid export av finkelolja
ävensom vid dess försäljning inom landet, sammanhänga samtliga
dessa förslag omedelbart med huvudfrågan, regleringen av handeln med
den skattefria spriten.
I anledning av ifrågavarande proposition hava inom riksdagen
väckts de två förut omförmälda motionerna av friherre Fleming och
herr Vennersten.
I sin motion, I: 173, framhåller friherre Fleming, hurusom det i
propositionen framlagda förslaget till förordning angående handel med
skattefri sprit vore ägnat att väcka uppmärksamhet i vida kretsar, icke
så mycket genom sitt innehåll — ty monopoltanken i nu förevarande
sammanhang vore ju icke ny — utan fastmer med hänsyn till de omständigheter,
under vilka förslaget blivit framlagt. Motionären åsyftade
härvid, att den s. k. sulfitspritfrågan varit föremål för definitiva åtgärder
från Kungl. Maj:ts sida så nyligen som i september månad 1917, och
åberopade motionären det uttalande till statsrådsprotokollet i frågan,
som av dåvarande chefen för finansdepartementet gjorts (återgivet å sid.
43—45 i propositionen).
Sett mot bakgrunden av vad sålunda förekommit, anför motionären
vidare, måste det verka överraskande, att Kungl. Maj:t blott ett halvt
år senare funnit lämpligt upptaga frågan till förnyad behandling och
därvid slå in på en väg, som tidigare stått som raka motsatsen till då
beslutade åtgärder. Man kunde då förvänta, antingen att dessa åtgärder
.bevisats vara värdelösa för sitt avsedda ändamål, sulfitspritfabrikationens
befrämjande, eller ock att nya och viktiga skäl tillkommit, vilka gjort
det till ett oavvisligt behov att riva upp det tidigare beslutet utan att
avvakta eller med bortseende från dess praktiska konsekvenser.
Ingendera av dessa grunder syntes emellertid kunna utletas ur den
framlagda propositionen. Tvärtom syntes i fråga om sulfitspritproduktionens
iitveckling de utfärdade författningsbestämmelserna hava förmått
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51. 31
åstadkomma eu livaktighet, som bådat gott för vårt lands självförsörjning
på detta för vårt nationella och ekonomiska oberoende så viktiga
område. Om också en god del av denna livaktighet linge tillskrivas
de nuvarande konjunkturerna på den inhemska brännoljemarknaden,
hade onekligen det avlyftande av hotet om statsmonopol på handeln
med sulfitsprit, som skedde genom utfärdandet av 1917 års författningar,
i hög grad medverkat till att stimulera den enskilda företagsamheten
på detta område.
Lika litet syntes några nya skäl av sådan vikt hava tillkommit,
att de kunnat berättiga till ett upprivande av den en gång lagda
grunden för ett fortsatt fruktbringande arbete på nu ifrågavarande område
av näringslivet. Alltjämt gjorde sig den förut hävdade uppfattningen
gällande, att erforderlig kontroll kunde ernås utan vidtagande
av ett sådant ingripande i den fria utvecklingen, som det ifrågavarande
monopolet skulle innebära, och vad konsumentintresset beträffade behövde
en trustbildning på detta lika litet som på andra områden innebära
en ohjälplig fara därför. Såväl kontrollsynpunkten som konsumentintresset,
ehuru visserligen betydande faktorer, hade under nu rådande
förhållanden bort vika för det utomordentliga intresset utav att inom
landet äga tillgång på en viktig förnödenhet, motorbränslet, ty då produktionen
avstannade funnes likvisst intet, varken för kontroll eller konsumtion.
Härefter refererar motionären kommerskollegii ovan omförmälda
utlåtande av den 27 augusti 1917 samt framhåller slutligen att, om det
ifrågasatta monopolet bleve infört, oförutsedda växlingar i prisen å
brännoljorna skulle kunna tvinga staten att till skydd för monopolet
vidtaga åtgärder, vilkas räckvidd åtminstone för närvarande icke stode
att överblicka. Lämpligheten av att på sådant sätt och särskilt under
de nu rådande förhållandena på det handelspolitiska området hindra
statens handlingsfrihet, syntes kunna starkt ifrågasättas.
Motionären har därför, såsom förut nämnts, hemställt, att det föreliggande
förslaget angående handeln med skattefri sprit m. m. icke måtte
av riksdagen bifallas.
Herr Vennersten har i sin motion, II: 431, till en början erinrat,
att förslaget om ifrågavarande monopols införande av departementschefen
motiverats med bland annat den av nykterhetskommittén hävdade
uppfattningen, att kontrollåtgärder icke läte sig effektivt genomföras,
utan att tillhandahållandet av den skattefria spriten bleve lagd i
samma hand, där kontroll- och denatureringsbefogenheten funnes, och
även därmed, att konsumentintresset och till och med sulfitspritproduk
-
32 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
tionen själv skulle komma att tillgodoses genom monopolet. Det syntes
motionären likväl föreligga anledning att befara, att man för nykterhetssträvandenas
genomförande vore på väg att prisgiva såväl producentsom
handelsintressena och i grund och botten även konsumentintresset.
Till stöd för sin mening åberopar motionären kommerskollegii förenämnda
utlåtande den 27 augusti 1917. Vidare erinrar han om de den
25 september 1917 utfärdade författningarna, varigenom kontrollen över
handeln med motorsprit närmare utformats i särskild kungörelse angående
försäljning av sådan sprit men för övrig skattefri sprit de gamla
bestämmelserna i denatureringsförordningen skulle gälla med någon
modifikation.
Utan att närmare vilja ingå på det anmärkningsvärda uti att
genom den nu framlagda propositionen det sålunda grundlagda kontrollsystemet
skulle komma att förkastas föga mer än ett halvt år efter det
författningarna trött i kraft, hade motionären — anför han vidare —
endast velat framhålla, att, därest kontrollen å övrig skattefri sprit befunnits
otillfredsställande, det dock bort ligga betydligt närmare till
hands att fortsätta på den nyligen inslagna vägen med kontrollföreskrifter
utan monopol, än att utan påvisbara tvingande skäl tillgripa
denna sistnämnda från näringslivets sida så kraftigt bekämpade anordning.
Erfarenheterna från motorspritens tillhandahållande syntes, åtminstone
så vitt framginge av propositionen, icke giva skäl förmoda,
att icke ett ur nykterhetssynpunkt fullt tillfredsställande resultat skulle
vara att förvänta även utan en monopolinstitution, vars praktiska konsekvenser
helt visst syntes kunna betecknas såsom minst sagt obestämbara.
Motionären hemställde därför, att riksdagen måtte, med avslag å
förevarande proposition, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande
för nästkommande lagtima riksdag av förslag till förordning
angående handel med skattefri sprit i huvudsaklig överensstämmelse
med nu gällande bestämmelser angående försäljning av motorsprit.
33
Bevillningsutskottets betänkande. Nr 5 I.
Deri reglering av handeln med skattefri sprit, som avses med
Kung!. Maj:ts ifrågavarande förslag, är i framstå rummet att betrakta
såsom ett led i de senaste årens lagstiftningsåtgärder till bekämpande
av alkoholmissbruket. Handeln med den till förtäring avsedda spriten
har redan blivit ordnad genom förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker samt de med denna förordning sammanhängande
författningar. Den nu framlagda propositionen avser att reglera tillhandahållandet
av den sprit, som användes för tekniska, industriella och
därmed likartade ändamål. Behovet av cn betryggande lagstiftning pa
förevarande område kan icke gärna betvivlas; faran för missbruk av den
tekniska spriten växer ju i samma mån, som åtkomsten av förtäringsspriten
försvåras. Emellertid är frågan om sättet för den skattefria
spritens utförande i marknaden mera invecklad än motsvarande spörsmål
angående förtäringsspriten. Under det att beträffande sistnämnda vara
nykterhetsintresset bör vara det för statens åtgärder väsentligen avgörande,
får nämligen, då fråga är om den tekniska spriten, ej förbises
nödvändigheten av att äga tillgång på dylik sprit för olika ändamål.
I detta sammanhang bör särskilt erinras om den synnerliga vikten av
att genom en ökning av den inhemska tillverkningen av teknisk sprit,
framställd ur avfallslut vid cellulosatillverkning, kunna göra vårt land i
största möjliga män oberoende av tillgången på utländska brännoljor
samt på samma gång tillvarataga och nyttiggöra en avfallsprodukt, vars
avförande i outnyttjat skick varit förenat med betydande olägenheter.
Då i KungL Maj:ts proposition föreslås införande av ett statsmonopol
å handel med skattefri sprit, har detta förslag också motiverats med
å ena sidan behövligheten av en fullt betryggande kontroll och å andra
sidan önskvärdheten av att bereda konsumenterna tryggad tillgång på
dylik sprit till skäliga pris och i samband därmed suifitsprittillverkarne
en i viss mån säkerställd avsättning för sin tillverkningsprodukt. Inom
utskottet, som sålunda haft att taga ståndpunkt till frågan, huruvida ett
statsmonopol vore önskligt eller behövligt jämväl ur annat än kontrollsynpunkt,
hava i detta avseende delade meningar gjort sig gällande.
Utskottets flesta ledamöter hava emellertid därvid förmenat, att i detta
hänseende tillräckliga skäl icke föreligga för det ifrågasatta statsmonopolet.
Visserligen kan det antagas, att under vissa förutsättningar
ett statsmonopol med fleråriga leveransavtal skulle för tillverkarna
kunna innebära eu viss garanti under tider, då industrien eljest hade
svårighet att bestå i konkurrensen med de utländska brännoljorna; men
det vall synas utskottet mindre sannolikt, att dessa förutsättningar skulle
kunna åvägabringas utan åsidosättande av viktiga statsintressen. I varje
Bihang till riksdagens ''protokoll 1918. 7 samt. 41 höft- (Nr 51.) 5
Utskottet.
34
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
fall lära tillverkarna själva hålla före, att förslaget, sådant det nu föreligger,
icke skulle lända industrien till fördel.
Ur konsumentsynpunkt torde statsmonopol icke heller kunna anses
nödigt, Så länge kristidslagstiftningen består, lärer däri finnas tillräcklig
möjlighet att hålla priset inom vederbörliga gränser. Det nuvarande
priset lärer ju också vara bestämt efter överenskommelse med industrikommissionen.
Och med avseende å förhållandena, sådana de kunna
gestalta sig efter kristiden, kommer utan tvivel konkurrensen med brännoljorna
att sörja för, att priset icke blir för högt.
Frånsett vad nu anförts, medför emellertid ett statsmonopol alltid
olägenheter, som göra, att ett sådant endast i utomordentliga fall bör
ifrågakomma, och synes det förty utskottet, att införande av statsmonopol
ur nu berörda synpunkter icke kan anses motiverat.
Emellertid torde det vara tydligt, att det starkaste skälet för det
framlagda förslaget om statsmonopol å handel med skattefri sprit icke
äi^ att söka bland nu angivna hänsyn utan i önskan att åvägabringa en
effektiv kontroll till förebyggande av alkoholmissbruk. Utskottet delar
depaitementsehefens uppfattning om vikten av en tillfredsställande kontroll;
och utskottet finner det vara riktigt, att staten vid sidan av den
omedelbara och speciella kontrollen över minuthandeln förskaffar sig
möjlighet att indirekt och mera allmänt inverka även på partihandeln i
önskad riktning. Då emellertid utskottet ansett ett statsmonopol icke
höra utan tvingande skäl ifrågakomma, har utskottet haft att taga under
övervägande, huruvida icke kontrollfrågan kan på annat, sätt erhålla eu
tillfredsställande lösning. Därvid har utskottet kommit till den uppfattningen,
att man, genom att ställa partihandeln under noggrann tillsyn
och med bibehållande av övriga i propositionen föreslagna kontrollbestämmelser,
skulle kunna med avseende å tillhandahållandet av den
skattefria spriten och begagnandet av densamma erhålla en lika betryggande
kontroll som den, vilken Kungl. Maj:ts förslag skulle innebära.
Denna kontroll har utskottet — med utgångspunkt från rusdrycksförsäljningsförordningens
föreskrifter angående handeln med förtäringssprit
— ansett kunna på lämpligaste sättet åvägabringas sålunda, att rätt
till partihandel med skattefri sprit tillerkänues ett eller flera, dock
endast ett mindre antal, bolag under vissa år för varje gång. Utskottet
skall nedan närmare redogöra för de bestämmelser rörande dessa
bolags verksamhet, som utskottet ansett böra meddelas.
Mot de i propositionen framlagda författningsförslagen i övrigt
jiai utskottet icke haft något att erinra. En omläggning av kontrollen
pa ovan angivet sätt fordrar emellertid vissa andra redaktionella
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51. 35
ändringar. Utskottet har därför låtit utarbeta nya förslag till dels förordning
angående handel med skattefri sprit, dels förordning om ändrad
lydelse av 1, 2, 12, 13, 21 och 24 §§ i förordningen den 11 oktober 1907
angående tillverkning av brännvin, dels ock förordning om ändrad
lydelse av 3, 10 och 11 §§ i förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker.
Vad förstnämnda författningsförslag angår, så hava under 1—3 §§
sammanförts vissa allmänna bestämmelser. Dessa paragrafer, som motsvara
1 § och 2 § 2 och 3 mom. i Kungl. Maj:ts förslag, innehålla
allenast den nyhet, att, såsom en följd av uppgivandet av tanken på
statsmonopol och dettas ersättande av kontroll å partihandeln, i 2 § införts
en definition å vad som är att anse såsom partihandel eller detaljhandel.
4—9 §§ innehålla bestämmelser angående partihandeln med och
denatureringen av den skattefria spriten.
4 §, i vilken återfinnas föreskrifterna rörande villkoren för förvärvande
av rätt till partihandel, torde ej erfordra någon särskild motivering.
Då för tekniskt bruk i främsta rummet bör begagnas den så
kallade sulfitspriten, bär i 5 § inryckts en bestämmelse, varigenom
partihandlares rätt att för försäljning enligt ifrågavarande förordninginköpa
på annat sätt tillverkat brännvin, göres beroende av Kungl.
Maj:ts prövning. Givetvis är emellertid härmed endast avsett att begränsa
användningen för nu ifrågavarande ändamål av sprit, som framställes
ur råvaror, vilka hava annan, användning, såsom potatis och
spannmål. Skulle nya metoder att utvinna sprit ur onyttiga eller värdelösa
råvaror utfinnes, är det att förvänta, att sådan sprit icke på något
sätt utestänges från marknaden. Ur kontrollsynpunkt torde det vara
lämpligt, att partihandel och detaljhandel hållas strängt åtskilda. Emellertid
bör möjlighet beredas större avnämare att utan mellanhänder
erhålla erforderlig sprit direkt från partihandlare. Vid försäljning till
dylik avnämare böra dock komma till användning samma kontrollföreskrifter
som i fråga om detaljhandel. Bestämmelser i dessa avseenden
hava intagits såsom en 6 §.
I 7 och 8 §§ hava upptagits samma bestämmelser, som återfinnas
i Kungl. Maj:ts förslag i fråga om denaturering och rätt att i vissa fall
försälja sprit, utan att densamma blivit denaturerad. Enligt dessa bestämmelser
skall kontrollstyrelsen äga föreskriva denat.ureringsmetod med
iakttagande av att denna skall på samma gång tillfredsställa de fordringar
på denatureringseffekt, som i förordningen uppställas, samt medföra
minsta möjliga nedsättning i spritens användbarhet. Då i övrigt intet
Speciell violin
vering.
36
Bevillningsutskottets betänkande. Nr 51.
bostämts i författningen i fråga om vare sig denatureringsmetod eller
denatureringsmedel, är det uppenbarligen en mycket oinskränkt befogenhet,
som härmed tillägges ämbetsverket. Betänkligheterna häremot
torde emellertid väsentligen reduceras, om man besinnar, att här är
fråga om ett enda varuslag, angående vars denaturering man för övrigt
under en längre tids tillämpning av nuvarande mera detaljerade denatureringsföreskrifter
vunnit erfarenhet, vara eventuella ändrade föreskrifter
i ämnet kunna grundas. Vad särskilt beträffar den viktiga artikeln
motorsprit, måste man, i betraktande av denna artikels stora nationalekonomiska
betydelse ej blott under nuvarande kristidsförhållanden utan
även för framtiden, tillförse sig, att, därest ändringar i hittillsvarande
denatureringsföreskrifter finnas påkallade, all nödig varsamhet därvid
iakttages, samt att därvid likaväl som eljest beaktas nödvändigheten av
att, innan nya denatureringsföreskrifter utfärdas, bereda näringslivets
vederbörande målsmän möjlighet att framföra sina synpunkter.
Jämlikt bestämmelserna i 7 och 8 §§ skulle det vidare tillkomma kontrollstyrelsen
att medgiva tillstånd till inköp hos partihandlare av odenaturérad,
svagdenaturerad eller enkeldenaturerad sprit. En bestämmelse av
liknande innebörd återfinnes i kungl. kungörelsen den 15 februari
1918 angående försäljning av sprit för tekniska och andra särskilda
ändamål. Kommerskollegium, vilken myndighet enligt därförut gällande
bestämmelser ägde under vissa förutsättningar utfärda intyg för inköp av
sprit för bland annat tekniskt och industriellt bruk, framställde i utlåtande
beträffande nämnda kungörelse erinran emot den uteslutande
befogenhet, som skulle tilläggas kontrollstyrelsen i fråga om den kemiskt
tekniska industriens tillgång till sprit. I själva verket avsåges härmed
— uttalade kollegium — att göra en uppblomstrande och för vårt land
betydelsefull näring beroende av en industriellt icke sakkunnig myndighet
i fråga om åtkomsten av en oumbärlig råvara. Kollegium hade funnit
det lyckligast, om beslutanderätten rörande inköp av sprit anförtroddes
åt kollegium. Då det emellertid kunde anses mindre lämpligt, att kontrollbefogenheterna
förlädes till olika centralmyndigheter, förordade kollegium
likväl icke denna utväg utan föreslog, att representanter för industrien
direkt skulle samarbeta med kontrollstyrelsen vid behandlingen av de
ifrågavarande ärendena.
Vad sålunda anförts synes utskottet förtjäna beaktande. Uttalandet
bör emellertid gälla såväl i fråga om den denaturerade som beträffande
den odenaturerade spriten; men som nämnda kungörelse endast är av
provisorisk art — dess giltighetstid utgår med innevarande år — synes
det utskottet lämpligast att för närvarande icke meddelas någon bestäm
-
37
Bevillning xutskottets betänkande Nr 51.
lidelse i ämnet, utan torde kontrollstyrelsens ställning till industriens
behov av sprit böra behandlas i ett sammanhang. Utskottet, som erfarit,
att Kung!. Magt med avseende å den provisoriska anordningen för innevarande
år föranstaltat om sådant samarbete mellan kontrollstyrelsen
och industrien, som ovan berörts, anser att åtgärder i enahanda syfte
även därefter äro påkallade och tillstyrker för sådant ändamål en riksdagens
skrivelse i ämnet till Kungl. Magt.
Då denatureringen ej längre skall ombesörjas av det ifrågasatta
monopolorganet, torde det vara nödvändigt att meddela särskilt stadgande
angående huru kostnad för denaturering skall gäldas. Bestämmelser
härom hava införts såsom ett tredje mom. under 7 §. Vad som
är att anse såsom kostnad för denaturering kan bliva föremål för olika
uppfattning. I två avseenden är dock begränsningen uppenbar. Under
alla omständigheter äro att dit hänföra utgifterna för denatureringsmedlens
anskaffande och själva denatureringens verkställande. Likaså
är givet, att icke andra utgifter än de, vilka äga samband med denatureringsfrågan,
böra täckas på nu angivet sätt.
I 9 § hava införts vissa kontrollföreskrifter, vilka icke torde erfordra
någon närmare redogörelse.
10—15 §§ hava avseende å detaljhandeln och upptaga samma
stadganden som 5—10 §§ i Kungl. Maj:ts förslag.
16—19 §§ innefatta vissa allmänna ordningsföreskrifter, som återfinnasill,
13, 14 och 15 §§ i det vid propositionen fogade författningsförslaget;
dock har utskottet ansett lämpligast, att fråga om meddelande
av inskränkningar eller villkor i avseende å försäljning eller av förbud
mot försäljnings fortsättande beträffande partihandlare prövas direkt av
Kungl. Maj:t.
20—34 §§ innehålla ansvarsbestämmelser in. in. Motsvarande stadganden
återfinnas i Kungl. Maj:ts förslag. Dock har utskottet såsom
21 § upptagit en ny ansvarsbestämmelse beträffande viss överträdelse vid
partihandels utövande, varjämte utskottet — med hänsyn till att en
ovillkorlig tillämpning å partihandlare av de i Kungl. Maj:ts förslag
för andra förhållanden meddelade bestämmelserna, att gods i vissa fall
skulle dömas förbrutet, understundom kunde komma att drabba vederbörande
allt för tungt — ansett undantag i sådant avseende böra göras
i fall, då synnerligen mildrande omständigheter förelåge. Som emellertid
det synts utskottet riktigast, att möjlighet till motsvarande lindring
hölles öppen jämväl för de fall, då, enligt Kungl. Maj:ts förslag, gods
skulle dömas förbrutet, har åt nämnda undantagsbestämmelse givits en
allmän avfattning.
38 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
Jämväl i förslaget till förordning om ändrad lydelse av vissa §§ i
förordningen angående tillverkning av brännvin har till följd av utskottets
ståndpunkt i monopolfrågan måst vidtagas ett par mindre ändringar
i sak. Sålunda har det, för att göra staten oberoende av privata
partihandlare, synts lämpligast att bibehålla nuvarande bestämmelser angående
rätt till restitution av tillverkningsskatt för brännvin, som vid
krutbruk eller ammunitionsfabrik, tillhöriga staten, användes för tillverkning
av krut eller knallkvicksilver, avsedda för krigsbruk eller övningar
i försvarsändamål. Vidare synes frågan om de i propositionen föreslagna
ändringarna i 14 och 15 §§ böra förfalla; dessa ändringsförslag
hade nämligen sin grund huvudsakligen i förslaget om införande av ett
statsmonopol å den skattefria spriten.
Vidkommande slutligen de i förevarande fråga väckta motionerna,
torde desamma få anses besvarade genom vad utskottet här ovan anfört.
Med åberopande därav hemställer utskottet,
1) att riksdagen med förklarande, att förevarande
proposition, nr 323, icke kunnat oförändrad bifallas,
må i anledning av samma proposition för sin del antaga
a)
det förslag till förordning angående handel
med skattefri sprit, som finnes såsom bilaga A fogat
vid detta betänkande;
b) det förslag till förordning om ändrad lydelse
av 1, 2, 12, 13, 21 och 24 §§ i förord ningen den 11
oktober 1907 angående tillverkning av brännvin, som
finnes såsom bilaga B fogat vid detta betänkande;
c) det förslag till förordning om ändrad lydelse
av 3, 10 och 11 §§ i förordningen den 14 juni 1917
angående försäljning av rusdrycker, som finnes såsom
bilaga C fogat vid detta betänkande; samt
d) det förslag till förordning om ändrad lydelse
av 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående
statsverkets fond av rusdrycksmedel, som finnes intaget
i förevarande proposition, nr 323;
2) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville vidtaga erforderliga
åtgärder för fortsatt samarbete mellan kontrollstyrelseh
och representanter för industrien vid behandlingen inom
styrelsen av frågor rörande industriens tillgång till
39
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
sprit för tekniska och andra särskilda ändamål;
samt
3) att de i förevarande fråga väckta motionerna
av friherre Fleming, 1: 173, och av herr Vennersten,
II: 431, må anses besvarade genom vad under 1) hemställts.
Stockholm den G juni 1918.
På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.
Reservationer:
av herran Jacob Larsson, Elof Ljunggren, Holmström, Nilsson i
Kristianstad, Bärg i Katrineholm och Uddenberg, vilka ansett, att utskottet
bort tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts proposition oförändrad.
beträffande 7 § 2 mom. i förslaget till förordning angående handel
med skattefri sprit:
av herr Jesperson, som ansett, att utskottets förslag i denna del
bort hava följande lydelse:
Denaturering av sprit skall verkställas på sätt Kungl. Maj:t föreskriver;
och bör därvid tillses,
a) att spriten — — — särskild sakkunskap; samt
b) att spriten ej kan medföra fara för förgiftning.
Sprit, som genom — — — benämnes enkel denatur erad.
Kungl. Maj:t bör, allt efter — — — i spritens användbarhet.
beträffande 30 § i förslaget till förordning angående handel med
skattefri sprit:
av herrar Lyckholm, Antonsson, friherre Fleming, Nilsson i Bonarp
och Jesperson, vilka anfört:
Med den formulering som ifrågavarande paragraf här fått, och
som har till förebild motsvarande ansvarsparagraf'' i förordningen angå
-
40 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
ende försäljning av rusdrycker av den 14 juni 1917, lägges bevisskyldigketen
rörande husbondes ovetskap om förbrytelse mot ''förordningen
av hustru eller husfolk, på husbonden. Enligt motsvarande paragraf
i 1905 års förordning angående försäljning av brännvin liksom i allmänhet
i äldre förordningar tillkommer det åklagaren att förebringa de
bevis han anser föreligga om husbondes vetskap om sådan förbrytelse.
Vi kunna icke finna att en sådan ordning ur rättssynpunkt är lämplig
då rättssäkerheten härigenom kan komma att i vissa fall bliva skäligen
kringskuren och bestämmelsen i många fall kan komma att leda till
trakasseri och obefogade åtal. Vi hava därför yrkat pa att utskottet
borde för ifrågavarande paragraf föreslå en lydelse som överensstämmer
med tidigare författningar och att paragrafen alltså borde hava följande
lydelse:
30 §.
Husbonde ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap begås
mot denna förordning av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen
person, liksom vore förbrytelsen gjord av husbonden själv.
Bevillningsutskottets betänkande Nr Öl.
41
Bilaga A.
F ö r s 1 a g
till
förordning angående handel med skattefri sprit.
Härigenom förordnas som följer:
Allmänna bestämmelser.
1 §•
Med skattefri sprit förstås i denna förordning dels sådan inom riket
tillverkad sprit, varför frihet från tillverkningsskatt åtnjutes eller beträffande
vilken dylik skatt jämlikt gällande författningar må restitueras,
dels ock från utrikes ort införd denaturerad sprit.
Handel med skattefri sprit delas i partihandel och detaljhandel.
Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare
i och för deras rörelse eller till sådan avnämare, varom förmäles i
6 §, ävensom försäljning för export. Med detaljhandel förstås all annan
handel.
3 §•
1 mom. Tillverkare av sprit, varför frihet från tillverkningsskatt
åtnjutes, äger försälja av honom framställd sprit dels till bolag, som,
enligt vad i 4 § sägs, erhållit rätt att driva partihandel med skattefri
sprit, dels ock för export.
På annat sätt än nu är nämnt må tillverkare icke avhända sig
dylik sprit.
Därest tillverkare önskar i egen rörelse använda av honom framställd
sprit, må kontrollstyrelsen lämna tillstånd därtill under villkor,
som trygga mot missbruk av spriten.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 sand. 41 käft. (Nr 51.)
6
42
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
_ 2 mom. Denaturerad sprit må till riket införas, utom för statens
räkning, allenast av bolag, varom i 4 § förmäles.
Utan hinder av vad nu är sagt må likväl sådan sprit införas
a) av den, som enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet
för från utlandet inkommande varor; samt ''
b) av resande, som från utrikes ort lör eget bruk medför denaturerad
sprit intill viss mindre, av Konungen fastställd myckenhet.
Om partihaudel med och denatureriug ar skattefri sprit.
4 §•
1 inom. Partihandel med skattefri sprit må med undantag, varom
förmäles i 3 §, utövas allenast av aktiebolag, som, enligt vad här
nedan sägs, därtill erhållit tillstånd.
Sådant bolag benämnes i denna förordning partihandlare.
2 mom. Tillstånd, som i 1 mom. avses, meddelas av Konungen
för en tid av högst fem år. Ansökan om erhållande av tillstånd skall
före september månads utgång året innan försäljningen är avsedd att
taga sin början skriftligen göras hos Konungen. Dylik ansökan skall
vara åtföljd av den lör bolaget antagna bolagsordning samt skriftlig
redogörelse lör huru bolaget ämnar bedriva sin verksamhet.
Vid meddelande av tillstånd må Konungen föreskriva erforderliga
villkor och inskränkningar med avseende å rörelsens bedrivande.
3 mom. Uti.styrelsen för aktiebolag, vilket erhållit rätt till partihandel
med skattefri sprit, äger Konungen utse en ledamot, som tillika
skall vara styrelsens ordförande, ävensom suppleant för honom.
5 §•
Partihandlare må till obegränsad myckenhet inköpa brännvin, som
framställes ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.
För försäljning enligt denna förordning må annat brännvin av
partihandlare inköpas allenast i den utsträckning, Konungen för varje år
bestämmer. Ansökan om tillstånd till inköp av sådant brännvin skall
göras före september månads utgång året innan det, som tillståndet avser.
Bevillningsutskottets betänkande, Nr 51.
•13
I) §.
Partihandlare må, förutom till annan partihandlare eller till detaljhandlare,
inom riket försälja skattefri sprit allenast till avnämare, vilken
av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd att av partihandlare inköpa sådan sprit.
Vid försäljning till sådan avnämare skola de rörande detaljhandel
med skattefri sprit här nedan meddelade bestämmelser i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.
7 §•
L mom. Partihandlare må icke, utom i de fall, varom förmäles i
8 §, utlämna sprit, som icke blivit denaturerad enligt bestämmelserna i
mom. 2 här nedan.
2 mom. Denaturering av sprit skall verkställas på sätt kontrollstyrelsen
föreskriver; och bör därvid tillses
a) att spriten, såvitt möjligt, göres obrukbar till förtäring och
icke ånyo kan göras användbar därtill genom vanlig destillering eller
annan enkel behandling, som ej kräver särskild sakkunskap; samt
b) att spriten ej kan medföra fara för ohälsa, då den med behörig
varsamhet användes för annat ändamål än förtäring.
Sprit, som genom denatureringen bibringats sådana egenskaper,
att kontrollstyrelsen prövar användning av spriten till förtäring vara utesluten,
benämnes dubbeldenaturerad. Annan i detta i mom. avsedd denaturerad
sprit benämnes enkeld onatur er ad.
Kontroll styrelsen åligger att, allt efter det särskilda ändamål, för
vilket spriten är avsedd, föreskriva sådan denatureringsmetod, som, på
samma gång den tillfredsställer de under a) och b) angivna fordringar,
medför minsta möjliga nedsättning i spritens användbarhet.
3 mom. Kostnaderna för denatureringsförfarandet skola gäldas
av dem, för vilkas räkning denaturering sker.
Närmare bestämmelser rörande kostnadernas beräkning och sättet
för deras gäldande meddelas av Konungen.
8 §•
Därest genom särskild kontroll eller genom andra åtgärder trygghet
mot missbruk kan vinnas, må partihandlare till de avnämare och
under de villkor, som bestämmas av kontrollstyrelsen, försälja sprit, som
44 Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
icke blivit denaturerad eller vid vars denaturering de i 7 § 2 mom. a)
och b) angivna fordringar icke blivit uppfyllda (svagdenaturerad sprit).
« §•
Partihandlare ävensom avnämare, som avses i 8 §, vare skyldiga
att hålla av dem förda handelsböcker med tillhörande verifikationer tillgängliga
för kontrollstyrelsen eller av kontrollstyrelsen särskilt förordnat
ombud, avnämare, som avses i 8 §, dock endast i den mån bokföringen
avser skattefri sprit. Det åligger partihandlare att vid rörelsens utövande
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kontrollstyrelsen
för tillsyn å rörelsen meddelar.
Om detaljhandel med skattefri sprit.
10 §.
Detaljhandlare med skattefri sprit skola till erforderligt antal antagas
av kontrollstyrelsen.
Till detaljhandlare må ej antagas annan än den, som är berättigad
att idka handel samt gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet och
jämväl i övrigt kan anses skickad att bedriva försäljningen så, att missbruk
av spriten förekommes.
Om antagande av detaljhandlare ävensom om upphörande av försäljningsrätt
för sådan skall underrättelse ofördröjligen lämnas såväl
Konungens befallningshavande som ock vederbörande polismyndighet
och nykterlietsnämnd.
11 §•
Denaturerad sprit må vid detaljhandel ej utlämnas till
a) person under 15 år,
b) person, som är synbart berörd av starka drycker, eller
c) person, vars befattning med spriten på grund av meddelande
från polismyndighet eller nykterhetsnämnd eller eljest skäligen kan
antagas komma att leda till missbruk.
12 §.
Kärl, vari denaturerad sprit vid detaljhandel utlämnas, skall vara
försett med etikett, innehållande uppgift å detaljhandlarens namn och
varans art, varning mot användande av spriten till förtäring samt erinran
om det straff, som är stadgat för olovligt förfarande med densamma.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51. 45
Därest spriten är av beskaffenhet att medföra fara för ohälsa i händelse
av förtäring, skall detta finnas på ett i ögonen fallande sätt särskilt
angivet.
Närmare föreskrifter om etikettens innehåll ävensom, där så linnes
påkallat, bestämmelser om dess utseende och anbringande meddelas av
kon trollst yreisen.
13 §.
Enkeldenaturerad sprit må av detaljhandlare ej utlämnas annorledes
än mot skriftlig rekvisition, som skall innehålla uppgift å den myckenhet
och det slag av sprit, som önskas, samt förbindelse för köparen att tillse,
att spriten ej användes till förtäring. Sådan rekvisition skall vara dagtecknad
och försedd med köparens egenhändiga underskrift.
I fråga om motorsprit, varmed förstås sådan denaturerad sprit,
som är avsedd att användas för drivande av motorer, skall tillika i
rekvisitionen på sätt, som medgiver identifiering, angivas den eller de
motorer, för vilka spriten är avsedd.
14 §.
Enkeldenaturerad motorsprit må vid detaljhandel ej utlämnas till
mindre myckenhet än tio liter; dock att till innehavare av motorfordon
eller motorfartyg, som under färd behöver förnya sitt förråd av motorsprit,
sådan sprit må utlämnas jämväl i mindre myckenhet än nu
är sagt.
Av annan enkeldenaturerad sprit må ej utlämnas mindre än eu
tredjedels liter för varje gång.
15 §.
Vid försäljning av enkeldenaturerad sprit åligger det detaljhandlare
att enligt formulär, som fastställes av kontrollstyrelsen, föra försäljningsbok,
utvisande när och till vem försäljning ägt rum samt den försålda
varans art och myckenhet. Vid försäljningsboken skola såsom bilagor
fogas köparnas rekvisitioner.
Försäljningsbok jämte därtill hörande rekvisitioner skall av återförsäljaren
förvaras under minst två år, efter det den sista i boken antecknade
försäljningen ägde rum. Sådan bok jämte rekvisitioner skall
hållas tillgänglig för kontrollstyrelsen eller den, som av kontrollstyrelsen
förordnats att verkställa granskning av försäljnings bock er, ävensom för
vederbörande polismyndighet och nykterhetsnämnd.
46
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
Ordningsföreskrifter.
16 §• ,
Betinnes försäljning av skattefri sprit utövas på sätt, som strider
mot denna förordning eller mot bestämmelse, som eljest gäller för försäljningen,
eller att sådan försäljning giver anledning till missbruk av
spriten, äger i fråga om partihandlare Kungl. Maj:t och i övriga fall
kontrollstyrelsen att föreskriva inskränkningar eller villkor i avseende å
försäljningen eller förbjuda dess fortsättande. Av kontrollstyrelsen i nu
berörda avseenden meddelade beslut lända till efterrättelse utan hinder
av anförda besvär.
17 §•
Den, som äger eller innehar skattefri sprit, är skyldig förvara
densamma på sådant sätt, att missbruk av spriten, såvitt möjligt, förebygges.
Har kontrollstyrelsen i avseende å visst slag av sådan sprit
föreskrivit särskild åtgärd till förekommande av missbruk, är ägaren
eller innehavaren pliktig att ställa sig sådan föreskrift till efterrättelse
samt underkasta sig den tillsyn, som kontrollstyrelsen med hänsyn därtill
kan finna anledning anordna.
18 §.
Ej må någon tillhandagå annan med anskaffande av skattefri sprit,
där han har skälig anledning antaga, att missbruk av spriten kommer
att äga rum.
19 §.
Polismyndighet eller nykterhetsnämnd, som finner, att någon använder
skattefri sprit till förtäring, åligger att därom lämna meddelande
till den eller dem, hos vilka personen i fråga kan antagas förse sig med
sådan sprit, ävensom till kontrollstyrelsen.
Ansvarsbestämmelser m. m.
20 §.
1 mom. Därest tillverkare av sprit, varför frihet från tillverkningsskatt
åtnjutes, obehörigen avhänder sig sådan sprit, straffes med böter
från och med ett hundra till och med två tusen kronor eller fängelse
47
lieoillningsutskottet» betänkande Nr 51.
i högst sex månader. Åro omständigheterna synnerligen försvårande,
dömes till straffarbete i högst ett år.
2 mom. Därest tillverkare utan behörigt tillstånd använder dy 1 i k
av honom framställd sprit, straffes med böter från och med tjugufem
till och med ett tusen kronor eller, i händelse omständigheterna är o
synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.
Lag samma vare, därest tillverkare vid tillgodonjutande av tillstånd,
som omförmäles i 3 § 1 mom., icke ställer sig till efterrättelse
med tillståndet förbundet villkor.
21 §•
överträder någon det i 7 § 1 mom. meddelade förbud, straffes
som i 20 § 1 mom. sägs.
22 §.
Vidtager någon obehörigen med denaturerad sprit åtgärd, varigenom
denatureringsmedlet avskiljes eller denatureringen försvagas, vare
straffet, i händelse åtgärden företagits i avsikt att försälja spriten, böter
från och med femtio till och med ett tusen kronor, och i andra fall
böter, högst femhundra kronor.
Avyttrar någon sprit, varmed honom veterligen vitagits åtgärd,
som nyss omförmälts, vare straffet böter från och med femtio till och
med ett tusen kronor.
Bedrives olovligt förfarande, som omförmäles i denna paragraf, i
större omfattning eller yrkesmässigt eller äro omständigheterna eljest
synnerligen försvårande, må straffet höjas till fängelse i högst ett år.
23 §.
Försäljer någon i andra fall, än här ovan sagts, skattefri sprit till
förtäring eller eljest under omständigheter, som bort giva säljaren skälig
anledning antaga, att spriten är avsedd att användas såsom dryck,
straffes som i 74 § 1 och 2 mom. i förordningen den 14 juni 1917
angående försäljning av rusdrycker är stadgat.
24 §.
Därest någon, som, enligt vad i 8 § sägs, fått sprit åt sig utlämnad,
icke ställer sig till efterrättelse de med spritens utlämnande förenade
villkor, straffes som i 20 § 2 mom. stadgas.
48
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
25 §.
1 mom. 1 fall, som i 21, 22 och 23 §§ förmäles, så ock då någon,
varom i 20 och 24 §§ sägs, på otillåtet sätt begagnat eller avbänt sig
sprit, skola, där ej synnerligen mildrande omständigheter föreligga, de
förråd av skattefri sprit, som anträffats hos den brottslige eller eljest
uppenbarligen äro avsedda för olovlig användning, jämte kärl och annat
emballage, vari spriten förvaras, vara underkastade beslag och dömas
förbrutna.
2 mom. Fälles någon till ansvar för förbrytelse, som i 1 mom.
avses, skall han tillika dömas skyldig att för den sprit, varmed han
förfarit olovligt, utgiva tillverkningsskatt enligt gällande bestämmelser
om beskattning av brännvin.
26 §.
Uen, som i andra fall än ovan sagts försäljer eller håller till salu
skattefri sprit utan att vara därtill berättigad, straffes med böter från
och med tjugufem till och med femhundra kronor.
27 §.
Den, som röjer yrkeshemlighet eller, där det ej kan anses påkallat
i tjänstens intresse, yppar driftanordning eller affärsförhållande rörande
företag, i avseende varå han haft att taga befattning med tillsyu å
efterlevnaden av denna förordning, straffes med böter från och med
tjugufem till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada
eller begagnar han sig av sin kännedom om yrkeshemligheten, driftanordningen
eller affärsförhållandet till egen eller annans fördel, då må
till fängelse dömas. Framgår av omständigheterna, att han om yrkeshemligheten,
driftanordningen eller affärsförhållandet erhållit kännedom
å tid, då han ej hade att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden
av denna förordning, eller att yppandet av driftanordningen eller affärsförhållandet
ej kunnat medföra skada för det företag, varå tillsynen
utövats, och var ej heller sådan skada åsyftad, då må icke dömas till
ansvar enligt denna förordning.
28 §.
Begår någon eljest förseelse mot bestämmelserna i denna förordning
eller på grund av densamma meddelade föreskrifter, straffes med
böter, högst femhundra kronor.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
49
29 §.
Deri, som under den tid, då lian är ställd under tilltal för förbrytelse
mot denna förordning, fortsätter samma förbrytelse, skall, när
lian därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång, stämning därför
utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar, som är stadgat för sådan
förbrytelse; dock må sammanlagt frihetsstraff icke överstiga två år.
30 §.
Husbonde ansvarar för förbrytelse, som mot denna förordningbegås
av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom
vore förbrytelsen begången av honom själv, därest icke omständigheterna
gorå sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja.
31 §.
Till ansvar enligt denna förordning må icke dömas, om förbrytelsen
enligt allmänna strafflagen eller annan författning bör beläggas med
strängare straff''.
32 §.
1 mom. Böter, som ådömas enligt bestämmelserna i denna förordning,
skola i händelse av bristande tillgång förvandlas enligt allmänna
strafflagen.
Då tillverkningsskatt blivit jämte böter ådömd enligt denna förordning,
må, där tillgång saknas till skatten eller någon del därav,
böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den saktande i
stället undergå motsvarande förvandlingsstraff.
2 mom. Av böter, som enligt denna förordning ådömas, ävensom
av värdet av vad som jämlikt densamma är att anse såsom förbrutet,
tillfälle en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren och återstoden
kronan. Finnes särskild angivare, tager han hälften av åklagarens
andel.
33 §.
Allmän åklagare skall med noggrannhet tillse efterlevnaden av
denna förordning och äger i de fall, då vara är att anse såsom förbruten,
verkställa beslag därå.
Åtal på grund av bestämmelse i denna förordning anhängiggöra
vid allmän domstol.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 sand. 41 höft. (Nr 51.)
7
50
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
34 §.
Till riket inkommen vara, som enligt denna förordning icke får
införas, må, därest den icke enligt tullstadgan är att anse såsom olovligen
införd, av varuägaren återutföras. Sker ej återutförsel, skall med
varan förfaras på sätt Konungen förordnar.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919, då vad lag
och författningar innehålla däremot stridande upphör att gälla.
De förberedande åtgärder, som erfordras för att skattefri sprit
skall från och med den 1 januari 1919 kunna tillhandahållas på sätt
med bestämmelserna i denna förordning åsyftas, må redan dessförinnan
av kontrollstyrelsen vidtagas utan hinder av ännu gällande bestämmelser.
Denaturerad sprit, som före- den 1 januari 1919 från utlandet
inkommit till riket, må från och med sagda dag av tullverket utlämnas
allenast i den mån, sådant varit tillåtet enligt bestämmelserna i 3 §
2 mom.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
51
Bilaga B.
Förslå g
till
förordning om ändrad lydelse av 1, 2, 12, 13, 21 och 24 §§ i förordningen
den 11 oktober 1907 angAende tillverkning av brännvin.
Härigenom förordnas, att 1, 2, 12, 13, 21 och 24 §§ i förordningen
den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin skola i nedan
.angivna delar erhålla följande ändrade lydelse.
1 §''
1. Brännvin må — — — — konkursboet.
2. överståthållare, underståthållare, landshövding, landssekreterare,
landskamrerare, landsfogde, lands- och statistiska!, polistjänstemän, domare
på landet, borgmästare eller annan magistratsperson i stad, ecklesiastik
ämbete- eller tjänsteman, kyrkobetjent, folkskollärare, i tjänst varande
läkare, brännerikontrollör eller tillsyningsman, eller i allmänhet ämbetsoch
tjänsteman, som till följd av sin befattning kan komma att deltaga
i beslut om brännvinstillverkning eller kontroll därå, må icke befatta sig
med dylik tillverkning.
Detsamma galle ock om bolag, däri någon i detta mom. nämnd
person är delägare, ävensom om den, vilken blivit dömd till ansvar för
brott, som omförmäles i 30 eller 32 § av denna förordning eller i 20 §
1 mom. av förordningen angående handel med skattefri sprit.
3. Å ecklesiastika---— förbjuden.
4. I bränneri — — — — juli månad 1917.
2 §•
1. Brännvinstillverkning — — — — timme.
2. I sammanhang med pressjästberedning ävensom vid bränneri,
där allt det tillverkade brännvinet försäljes till partihandlare, varom förmäles
i förordningen angående handel med skattefri sprit, utföres ur
52
Bevillningsutskottets betänkande Nr Öl.
riket eller användes i tillverkarens rörelse, må jämväl under den del av
året, då brännvinstillverkning på grund av 1 mom. i allmänhet icke är
tillåten, brännvinstillverkning äga rum under de särskilda villkor, Kung].
Maj:t prövar erforderliga.
3. Brännvinstillverkning — — — — medgivas.
4. Ivungl. Maj:t — — — — brännvinstillverkning.
12 §.
1. För — — — — alkohol.
2. Inbetalning — — — — liter.
3. Vid utförsel må, efter vad särskilt linnes stadgat, åtnjutas
restitution med 65 öre för varje liter brännvin av normalstyrka.
4. Restitution av tillverkningsskatt må i den ordning, KungL
Maj:t föreskriver, åtnjutas
a) för brännvin, som vid krutbruk eller ammunitionsfabrik, tillhöriga
staten, användes för tillverkning av krut eller knallkvicksilver,
avsedda för krigsbruk eller för övningar i försvarsändamål; och
b) för brännvin, som partihandlare, varom förmäles i förordningen
angående handel med skattefri sprit, försäljer jämlikt bestämmelserna
i nämda förordning.
5. Skattefrihet må åtnjutas för brännvin, som tillverkas vid
bränneri, där allt det tillverkade brännvinet försäljes till partihandlare,
varom i 4 b) sägs, utföres ur riket eller användes i tillverkarens egen
rörelse.
13 §.
1. Har — — — — tillvei''kning.
2. Har —---— liter.
3. De--— — avgifterna.
4. För — — — — framställning.
5. Vad i denna paragraf är stadgat om tilläggsavgift vid brännvinstillverkning
galle icke i fråga om bränneri, där allt det tillverkade brännvinet
försäljes till partihandlare, varom förmäles i förordningen angående
handel med skattefri sprit, utföres ur riket eller användes i tillverkarens
egen rörelse.
21 §.
1. Därest — —--distriktet.
2. Vid bränneri, där allt det tillverkade brännvinet försäljes till
partihandlare, varom förmäles i förordningen angående handel med skatte
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51. 53
fri sprit, utföres ur riket eller användes i tillverkarens egen rörelse,
åligger det tillverkaren att gottgöra statsverket vad enligt de i 20 § 2
inom. angivna grunder utgått i arvode eller ersättning till kontrollör
vid bränneriet.
24 §.
1. Det —. — — — kontrollapparaten.
2. Om — — — — beräknas.
3. Vad i denna och nästföregående paragraf stadgas angående
kontrollapparat gäller icke i avseende å bränneri, där allt det tillverkade
brännvinet försäljes till partihandlare, varom förmäles i förordningen
angående handel med skattefri sprit, ntföres ur riket eller användes i
tillverkarens egen rörelse; ägande kontrollstyrelsen meddela erforderliga
föreskrifter för brännvinets uppmätning vid dylikt bränneri ävensom
beträffande kontrollen i övrigt i de avseenden, som befinnas erforderliga.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 sand. 41 höft. (Nr Öl.)
8
54
Bevillningsutskottets betänkande Nr 51.
Bilaga C
Förslå g
till
förordning om ändrad lydelse av 3, 10 och 11 §§ i förordningen den 14 juni
1917 angående försäljning av rusdrycker.
Härigenom förordnas, att 3 och 11 §§ i förordningen den 14 juni
1917 angående försäljning av rusdrycker skola erhålla den ändrade lydelse,
här nedan sägs, ävensom att till 10 § i samma förordning skall fogas
ett nvtt, sjätte, moment av nedan angivna lydelse.
3 §•
1. Spritdrycker och vin — — — är särskilt stadgat.
2. Angående handel med skattefri sprit ävensom försäljning av
sprit till partihandlare, varom förmäles i förordningen angående handel
med skattefri sprit, är särskilt stadgat.
3. Angående försäljning av rusdrycker i andra fall, än i 1 och
2 mom. stadgas, för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt,
industriellt eller likartat ändamål samt av vin för kyrkligt behov meddelas
särskilda bestämmelser av Konungen.
10 §.
6. Angående införsel till riket av denaturerad sprit gäller vad
därom särskilt är stadgat.
11 §■
Utöver de i denna förordning meddelade föreskrifter gäller för
försäljning av punsch, arrak och rom vad därom särskilt stadgas.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.