Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.
1
Nr 50.
Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1918 kl. 3 e. ni.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl,
J\Iaj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad
lydelse av 17 § 5 mom. i förordningen den 14 juni
1917 angående försäljning av rusdrycker m. m., dels
ock i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
Närvarande: herrar Hammarström, Rökig, Jacob Larsson, Lyokholm, Antonsson, Elof
Ljunggren, frih. Fleming, Wijk, Nilsson i Bonarp, Holmström, Jonsson
i Hökhult, Rune, Nilsson i Kristianstad, Forssman, Jesperson, Söderberg,
Bökelund, Johansson i Kullersta, Olsson i Ramsta och Uddenberg.
Genom proposition, nr 363, av den 19 april 1918, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga nedan iutagna förslag dels till förordningom
ändrad lydelse av 17 § 5 mom. i förordningen den 14 juni 1917
angående försäljning av rusdrycker, dels ock till kungörelse angående
utsträckning för år 1918 av den tid, inom vilken ansökan om viss
rättighet till utskänkning av rusdrycker skall göras.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 17 § 5 mom. i förordningen den 14
juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.
Härigenom förordnas, att 17 § 5 mom. av förordningen den 14
juni 1917 angående försäljning av rusdrycker skall erhålla följande
ändrade lydelse.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 sand. 40 käft. (Nr 50.)
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.
17 §.
5. Har ansökning blivit avstyrkt av stadsfullmäktige eller kommunalstämma
inom den kommun, där försäljningen är avsedd att äga
rum, må densamma ej bifallas. Rätt till detaljhandel må icke inom något
län upplåtas till större antal bolag än som motsvarar ett bolag för varje
påbörjat femti<(tusental av länets folkmängd vid utgången av året före
det, under vilket ansökan om dylik rätt senast bort iugivas, och i intet
fall till flere bolag än som under år 1918 inom länet utövade rättigheter
tdl detaljhandel med brännvin. Medgiver Konungens befallningshavaude
upplåtande av rätt till detaljhandel, må försäljningsställenas antal ej
sättas högre än det av stadsfullmäktige eller kommunalstämman tillstyrkta.
Konungens befallningshavande skall därjämte vid upplåtelsen föreskriva
de inskränkningar med hänsyn till försäljningsställenas förläggning och
rörelsens bedrivande, som blivit av stadsfullmäktige eller kommunalstämman
föreslagna, såvida beslutet om samma inskränkningar icke
finnes stå i strid med allmän lag eller författning eller annorledes överskrida
deras befogenhet, som fattat detsamma.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Förslag
till
kungörelse angående utsträckning för år 1918 av den tid, inom vilken ansökan
om viss rättighet till iskänkning av rusdrycker skall göras.
Härigenom förordnas, att, utan hinder av vad genom förordningen
den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker blivit stadgat
angående den tid, inom vilken ansökan skall göras om erhållande av
sådan rättighet till utskänkning av rusdrycker, varom i 18 § av nämnda
förordning sägs, ansökan om dylik rättighet till utskänkning, som är
avsedd att taga sin början under år 1919, må göras intill augusti
månads utgång år 1918.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.
Beträffande vad föredragande departementschefen enligt ovan omlormälda
statsrådsprotokoll anfört vid ärendets föredragning inför Kungl.
Maj:t, får utskottet hänvisa till propositionen.
Till utskottet hava jämväl överlämnats sju i anledning av propositionen
väckta motioner.
1 tvenne likalydande motioner, I: 192, av herr K. A. Nilson in. fl. Motionerna
och II: 440, av herrar Moberger och Ilamrin, hemställes, »att riksdagen 1''//.44oh
måtte för sin del besluta sådan ändring av Kungl. Maj:ts förslag till
ändrad lydelse av 17 § 5 inom. i förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker, att inom intet län ma upplåtas detaljhandelsrätt
till större antal bolag än som motsvarar ett bolag för varje
fullt femtiotnsental av länets folkmängd och i intet fall till flera, bolag
än som under år 1918 inom länet utövade rättigheter till detaljhandel
med brännvin eller som för år 1919 erhållit rätt till detaljhandel med
rusdrycker eller det eventuellt mindre antal, som framdeles kan erhålla
dylik rätt».
Herr Jons Pålsson föreslår i motion 1:196, »att andra punkten i Motion i: m.
17 §, mom. 5 av förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker skall erhålla följande ändrade lydelse:
17 §•
5. Har ansökning — — — — — ej bifallas.
Rätt till detaljhandel må icke inom något län upplåtas till flere
bolag än som under år 1918 inom länet utövade rättigheter till detaljhandel
med bränvin. Medgiver — — — — — —---
fattat detsamma.
Denna förordning — — — Svensk författningssamling.»
Likalydande motioner hava väckts av herr Cad Magnusson, I: 197, Motionerna
och herr Andersson i Grimbo, II: 449, med hemställan, »att riksdagen
måtte, med avslag å Kungl. Maj.ts proposition nr 363, besluta följande
ändrade lydelse av 17 § 5 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker:
Tiar ansökning blivit avstyrkt av stadsfullmäktige eller kommunalstämma
inom den kommun, där försäljningen är avsedd att äga rum,
jnå densamma ej bifallas. Rätt till detaljhandel må icke inom något län
Motion
II: 417.
Motion
II: 430.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.
. ^PP}^as Ml större antal bolag än som motsvarar ett bolag för varje påörjat
femtiotusental av länets folkmängd vid utgången av året före det
under vilket ansökan om dylik rätt senast bort ingivas; dock äger Körningens
befallning shav ande upplåta dylik rätt till bolag, som under de närmaste
fem aren före den 1 januari 1918 utövat rättighet till detaljhandel med
brännvin, ändå att härigenom antalet försäljningsbolag inom länet komme
att överstiga ett för varje påbörjat femtiotusental av folkmängden i länet.
Medgiver Konungens befallningshavande upplåtande av rätt till detaliliandel,
må försäljningsställenas antal ej sättas högre än det av stadsfullmäktige
eller kommunalstämman tillstyrkta. Konungens befallningsliavande
skall därjämte vid upplåtelsen föreskriva de inskränkningar
med hänsyn till försäljningsställenas förläggning och rörelsens bedrivande,
som blivit av stadsfullmäktige eller kommunalstämman föreslagna, såvida
beslutet om samma inskränkningar icke finnes stå i strid med allmän
lag eller författning eller annorledes överskrida deras befogenhet,
som fattat detsamma,’»
I motion 11:417 har herr Waldén föreslagit, »att riksdagen måtte
under förutsättning av bifall till Kung!. Maj:ts proposition nr 363, Kusin
del. besluta, att 18 § av förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker skall erhålla följande ändrade lydelse:
18 §.
I kommun, där tillstånd till detaljhandel enligt 17 § ej meddelats
må rättighet till försäljning av rusdrycker kunna tilldelas inom annan
kommun bildat bolag. Sådan rättighet — — — är gällande.
Ansökan om rättighet — — — i 17 § stadgas.»
Slutligen har herr Sundberg i motion II: 430 yrkat, »att riksdagen
för sin del måtte förkasta det förslag, som innehålles i Kungl. Maj:ts
nådiga proposition nr 363 till innevarande års riksdag;
samt att, därest riksdagen däremot skulle antaga’nämnda förslag,
riksdagen ville tillerkänna de under år 1918 för sådant ändamål, som
avses i 17 § 1 inom. rusdrycksförsäljningsförordningen, bildade bolag,
som före mars månads utgång 1918 ingivit ansökan om tillstånd till
detaljhandel med rusdrycker, rätt att, därest bolaget icke erhåller dvlikt
tillstånd på grund av de av Kungl. Maj:t nu föreslagna ändringarna i
samma förordning, erhålla ersättning för de kostnader, som bolagen få
utgiva för bildande och likvidering av desamma.»
Bevillningsutskottets betänkande Nr 50. 5
Beträffande motiveringarna för motionärernas olika förslag får
utskottet hänvisa till motionerna.
Enligt den nya lagstiftningen om försäljning av rusdrycker, förordningen
den 14 juni 1917, som träder i kraft nästkommande 1 januari,
skall såsom regel bolagssystemet tillämpas i fråga om all detaljhandel
med rusdrycker, såväl spritdrycker som vin och Öl. Någon begränsning
av antalet bolag, som kunna, under givna förutsättningar, erhålla rättighet
till detaljhandel med rusdrycker, innehåller oj den nya författningen.
Rent teoretiskt skulle hinder ej möta för inrättande av dylikt försäljningsbolag
inom varje kommun. Uppenbart är emellertid, att en sådan utveckling
skulle på det högsta strida mot syftet med den nya lagstiftningen,
vilket varit att så långt som möjligt inskränka rusdrycksförsäljningen,
och självfallet är, att densamma ej varit av lagstiftarna avsedd,
sannolikt ej heller förutsedd.
Kontrollstyrelsen, som uppmärksammat, att på åtskilliga orter
bildats nya bolag för övertagande av detaljhandeln med rusdrycker inom
respektive kommuner från och med år 1919, och att särskilt i Malmöhus
län, där antalet spritförsäljningsbolag redan förut är stort, ett avsevärt
antal nya bolag sökt försäljningsoktroj, har med anledning härav
i skrivelse den 15 sistlidne mars till chefen för finansdepartementet
gjort framställning om införande i rusdrycksförsäljningsförordningen av
bestämmelser, ägnade att begränsa försäljningsbolagens antal till vad
som kan vara av behovet påkallat, och har kontrollstyrelsen härutinnan
föreslagit en länsvis genomförd begränsning av bolagens antal till högst
ett bolag för varje påbörjat femtiotusental av länets folkmängd vid utgången
av året före det, varunder ansökan om rättighet till detaljhandel
skall ingivas.
Å sid. 9 i propositionen återfinnes en av kontrollstyrelsen upprättad
tablå, utvisande verkningarna av den föreslagna begränsningen. Av
denna framgår, att totalantalet bolag i riket skulle komma att nedgå
från 126 innevarande år till 120, samt att, medan flera län, särskilt
Stockholms och Malmöhus län, finge sitt antal avsevärt reducerat, inom
andra län åter folkmängdssiffrorna skulle medgiva tillkomsten av flera
eller färre nya bolag.
Sistberörda konsekvens har Kungl. Maj:t emellertid icke funnit
önskvärd utan i sitt nu framlagda förslag till ändrad lydelse av 17 §
Utskottd.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.
5 mom. i rusdrycksförsäl jningsförordningen upptagit den ytterligare inskränkningen,
att, inom länet rättighet till detaljhandel i varje fall icke
finge tilldelas flera bolag än som under år 1918 utövat sådan rättighet.
Enligt detta förslag skulle för år 1919 högsta antalet försäljningsbolag
inom hela riket stanna vid 94. I jämförelse med det antal bolag,
som under innevarande år utövar detaljhandel med rusdrycker, skulle
alltså den föreslagna inskränkningen gå ut över 32 bolag, varav, enligt
vad i propositionen utredes, 14 i Malmöhus län, 6 i Stockholms län, 3
i vartdera av Södermanlands och Skaraborgs län, 2 i vartdera av
Kalmar och Hallands län och 1 bolag i vartdera av Blekinge och
Kristianstads län.
Till stöd för den föreslagna begränsningen av försäljningsbolagens
antal har i propositionen åberopats i främsta rummet realiserandet av
den nya försäljningslagstifiningens syfte att minska rusdrycksförsäljningen,
men därjämte administrations^mpunkten. På ju färre bolag
detaljhandeln med rusdrycker fördelades, desto mindre bleve enligt
sakens natur förvaltningskostnaderna, och desto lättare bleve tillsynen
över bolagens verksamhet. Däremot avsåges icke att förhindra anordnande
av iskänkning i enlighet med vad i 18 § stadgas, d. v. s.
inom kommun, där försäljningsbolag ej finnes, genom bolag inom annan
kommun. Då ansökan om rättighet att inrätta sådana filialer författningsenligt
skall ingivas inom samma tid som ansökan om rätt till
detaljhandel i allmänhet, samt bolagsantalets begränsning enligt Kungl.
Maj.ts förslag kan medföra indragning av vederbörande bolags oktroj
överhuvudtaget, har i propositionen lämnats förslag till kungörelse om
utsträckning för år 1918 av den tid, inom vilken ansökan om rätt till
dylik iskänkning skall göras. Därigenom öppnas möjlighet för annat
bolag att inom sådan kommun anordna s. k. utskänkningsfilial.
Det jämförelsevis stora antalet motioner i förevarande ämne med
deras i motsatta riktningar gående ändringsförslag visar, hurusom den
föreliggande frågan av de däri intresserade betraktas såsom en av de mera
viktiga punkterna i rusdryckslagstiftningen. Vid valet mellan de olika
förslagen till frågans lösning gäller det tydligtvis att noga väga mellan
det omedelbara nykterhetsintresset, a ena, samt de behöriga hänsynen
till konsumenternas krav på ej alltför besvärlig tillgång till ifrågavarande
varor, å andra sidan. I sistnämnda avseende synes vara ändamålsenligt,
att inköp av rusdrycker må kunna göras inom vederbörandes vanliga
handelsområde.
De längst gående yrkandena i fråga om inskränkning av antalet
försäljningsbolag innehållas i motionerna I: 192, av herr K. A. Nilson
7
Bevillning sutskottets betänkande Nr 50.
m. fl., och II: 440, av herrar Moberger och Ifamrin. Dessa motionärer
vilja dels skärpa den av Knngl. Maj:t föreslagna begränsningen i relation
till folkmängden så, att för varje bohig kräves ett fullt i stället
för ett jmbörjat femtiotusental invånare, dels ock fixera ett eventuellt
lägre absolut maximum på det sätt, att om för år 1919 eller senare år
skulle komma att faktiskt beviljas ett lägre antal bolagsrättigheter än
som författningen vid tidpunkten för beviljandet medgåve, detta faktiska
tal skulle komma att innebära ett nytt strängare maximum. Varje
faktisk nedgång i bolagens antal skulle bilda en ny etapp, varifrån en
återgång till ett högre antal skulle vara utesluten
Ytterst i motsatt riktning står herr Sundberg, som i motionen
II: 430, såvitt nu är i fråga, yrkat rent avslag å propositionen.
Ståndpunkter mellan de båda förutnämnda intagas av herr
Jöns Pålsson, motionen I: 19G, som ej vill hava annan begränsning än
det under år 1918 faktiska antalet bolag, samt av herr Carl Magnusson,
motionen I: 197, och herr Andersson i Grimbo, motionen II: 449. De
sistnämnda två motionerna avse lindrigare bestämmelser än propositionen
i så måtto, att ett bolag, som under de närmaste fem åren före
den 1 januari 1918 ägt bestånd, icke skall behöva i följd av relationen
till folkmängden i länet förlora sin rättighet.
Samtliga de tre sistberörda motionerna hava till syfte att undvika
rubbningar i de bestående förhållandena till men för vederbörande
kommuners ekonomi och till besvär och kostnad för konsumenterna.
I likhet med dessa motionärer har utskottet icke blivit övertygat
om att de antydda, helt visst på många håll mycket betungande olägenheterna
av bestående bolags indragning utan speciella skäl skulle uppvägas
av några fördelar från nykterhets- eller förvaltningssynpunkt.
Även utskottet har därför funnit Kung!. Maj:ts förslag böra förändras
så, att bolagens faktiska antal vid tiden närmast före den nya försäljningslagstiftningens
ikraftträdande blir, icke såsom Kungl. Maj:t föreslagit
en skärpning av regeln om folkmängden såsom primär basis för
beräkning av tillåtna antalet bolag utan ett utvidgande undantag från
denna regel. Att åter, enligt herr Jöns Pålssons förslag, göra 1918 års
bolagssiffra till enda begränsningsgrund synes utskottet föga rationellt.
Inom vissa län, särskilt de norra, kan det, i enlighet med en vederbörligen
uttryckt starkare folkmening inom en eller annan kommun, befinnas
erforderligt att inrätta flera bolag än de nuvarande, något som,
enligt vad ovannamnda tablå visar, folk mängdsregeln utan den av Kungl.
Maj:t föreslagna inskränkningen i flera fall skulle medgiva. Sistnämnda
erinran träffar således också Kungl. Maj:ts förslag.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.
Det torde redan hava framgått, att utskottet är ense med Kung!.
Maj:t och samtliga motionärer, utom herr Sundberg, om att någon begränsning
av försäljningsbolagens antal bör stadgas, att lagstiftningen
på denna punkt företer en säkerligen oavsiktlig lucka, som bör fyllas.
Det förestående ger ock vid handen, hurusom utskottet bland de föreliggande
förslagen givit företräde åt det av herrar Carl Magnusson och
Andersson i Grimbo framlagda. I ett par avseenden anser utskottet sig
emellertid böra föreslå avvikelser.
Motionärerna synas, åtminstone efter ordalagen att döma, hava
mera fäst sig vid de nu bestående individuella bolagens ohindrade fortbestånd
än vid bibehållandet av det nuvarande antalet bolag inom ett
lån. Om t. ex. bolaget X upplöstes, skulle enligt motionärernas förslag
ett annat bolag Y ej kunna träda i stället, om därigenom länet skulle
få flera bolag än folkmängden i och för sig betingade. Hade förslaget
gått ut på att varje kommun, som nu har ett bolag, skulle fortfarande
få, under givna förutsättningar, hava eget bolag, kunde förslaget hava
ansetts framburet i ett kommunalt intresse. Åven då hade förslaget
dock skjutit den kommunala synpunkten alltför mycket i förgrunden,
t sin föreliggande form låter förslaget sig knappast sakligt motiveras.
Enligt utskottets uppfattning synes man böra stanna vid att fixera
antalet bolag inom varje län såsom en undantagsvis vidare gränslinje
än den av f -lkmängdsrelationen bestämda. En sådan form för frågans
lösning medför också den fördelen, att Konungens befallningshavande
blir i tillfälle att etter de olika orternas behov och andra förefallande
omständigheter reglera bolagens placering på ett lämpligt sätt.
Herrar Carl Magnusson och Andersson i Grimbo hava vidare uppställt
det villkoret för ett befintligt bolags bibehållande, att detsamma
vant i verksamhet de närmaste fem åren före 1918. Detta villkor kunde
ju äga visst fog, dä det gällde att privilegiera vissa individuella bolag.
Med utskottets ståndpunkt synes ett dylikt villkor äga föga rationellt
samband, vartill för övrigt kommer, att dess praktiska betydelse bleve
ingen. Enligt vad utskottet inhämtat, har nämligen bolagens antal inom
de olika länen icke ökats under den ifrågasatta femårsperioden.
Innan utskottet lämnar spörsmålet om bolagens antal, torde det
vara pa sin plats att här betona vikten av, att försäljningsrättigheter
ej medaelas i större utsträckning än behovet verkligen finnes påkalla.
De föreslagna relativa och absoluta gränsbestämmelserna äro maxima,
som självfallet ej med någon nödvändighet behöva uppnås.
\7ad så beträffar övriga i motionerna innehållna förslag, synes herr
Sundbergs förslag om tillerkännande åt under 1918 bildade bolag, som
Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.
begränsningen av bolagens antal finge avslag å sina au -
ocb likvidationskost -
pa grund a\
sökningar, av ratt till ersättning för organisations
nader icke äga skäl för sig. Uppenbart är, att även utan lagfäst begränsning
av bolagens antal rättigheter till detaljhandel ej kornmc att
meddelas alla bolag, som sökt sådana.
bifall
motionen 11: 417 liar herr Waldén, under förutsättniu
m
av
till propositionen, föreslagit viss utsträckning av 18 §:ns i rusdrycksförsäl
j n i n gsförord ni ngen bestämmelse om s.''k. utskänkningsfilialer. 1
kommun, som saknar eget försäljningsbolag, skulle åt bolag inom annan
kommun kunna meddelas rätt ej blott till iskänkning utan ock till utminutering
av rusdrycker. Skulle utskottets förslag rörande begränsningen
av bolagens antal vinna bifall, är ju förutsättningen för motionen
väsentligt försvagad. Ej ens ett genomförande av Kungl. Maj:ts
förslag synes dock innebära tillräcklig grund för motionärens yrkande.
Emot Kungl. Maj:ts förslag angående utsträckt tid för ansökan
om rätt till filialutskänkning under 1919 har utskottet ej något att invända.
Billigheten synes påfordra en sådan utsträckning såsom konsekvens
av försäljningsbolagens begränsning.
Under åberopande av det ovanstående får utskottet hemställa,
1) att riksdagen, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande förslag till förordning om ändrad
lydelse av 17 § 5 inom. i förordningen den 14 juni
1917 angående försäljning av rusdrycker icke kunnat
oförändrat antagas, måtte för sin del besluta, att berörda
moment skall erhålla följande ändrade lydelse:
17 §•
5. Har ansökning bliyit avstyrkt av stadsfullmäktige
eller kommunalstämma inom den kommun,
där försäljningen är avsedd att äga rum, må densamma
ej bifallas. Rätt till detaljhandel må icke inom något
län upplåtas till större antal bolag än som motsvarar
ett bolag för varje påbörjat femtiotusental av länets
folkmängd vid utgången av året före det, under vilket
ansökan om dylik rätt senast bort ingivas; dock att
sådan rätt i varje fall må kunna meddelas bolag till
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 samt. 40 höft. (AV 50.) 2
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.
samma antal, som under år 1918 inom länet utövat
rättigheter till detaljhandel med brännvin. Medgiver
Konungens befallningshavande upplåtande av rätt till
detaljhandel, må försäljningsställenas antal ej sättas
högre än det av stadfullmäktige eller kommunalstämman
tillstyrkta. Konungens befallningshavande
skall därjämte vid upplåtelsen föreskriva de inskränkningar
med hänsyn till försäljningsställenas förläggning
och rörelsens bedrivande, som blivit av stadsfullmäktige
eller kommunalstämman föreslagna, såvida
beslutet om samma inskränkningar icke linnes stå i
strid med allmän lag och författning eller annorledes
överskrida deras befogenhet, som fattat detsamma.
2) att riksdagen måtte för sin del besluta, att
17 § 5 mom. i förordningen angående försäljning av
rusdrycker i sin ändrade lydelse skall träda i kraft å
dag, som av Konungen bestämmes;
3) att motionerna
I: 192, av herr K. A. Nilsson in. fl. och
II: 440 av herrar Moberger och Hamring
I: 196, av herr Jöns Pålsson,
I: 197, av herr Carl Magnusson och
II: 449, av herr Andersson i Grimbo, samt
II: 430, av herr Sundberg, i vad den avser ändrad
lydelse av ovanberörda 17 § 5 mom. i förordningen
angående försäljning av rusdrycker,
må anses besvarade genom vad utskottet under
1) hemställt;
4) att motionerna
It: 417, av norr Waldén, samt
II: 430, av herr Sundberg, i under 3) icke berörd
del,
måtte av riksdagen avslås; samt
5) att Kungl. Maj:ts ovan intagna förslag till
kungörelse angående utsträckning för år 1918 av den
11
Bevillningsutskottets betänkande Nr SO.
tid, inom vilken ansökan om viss rättighet till uIskänkning
av rusdrycker skall göras, måtte av riksdagen
antagas.
Stockholm den 3 juni 1918.
På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.
Reservationer:
av herrar Hammarström och Wijk;
av herr Jacob Larsson:
av herrar Lyckholm, Antonsson, friherre Fleming, Nilsson i Bonarp,
Forssman och Jesper son, som anfört:
Det av Kungl. Maj:t framförda förslaget innebär en väsentlig ändring
av den förra året antagna försäljningsförordningen. Ur rent
teknisk lagstiftningssynpunkt måste man ställa sig avvisande mot att
redan innan lagen trätt i kraft vidtaga ändringar, såvida icke särskilt
starka skäl kunna för en sådan åtgärd åberopas. Att sådana skäl skulle
föreligga, har emellertid icke påvisats, utan framställningen grundar sig
på antaganden, som kontrollstyrelsen gör rörande verkningarna av en i
förordningen förekommande bestämmelse.
Emellertid skulle, såsom påvisats i motion av herr Sundberg
(II: 430), ett bifall till propositionen även i den ändrade form som utskottet
föreslagit kunna medföra avsevärda olägenheter. Sålunda skulle
kunna inträffa, att en kommun, där den övervägande delen av befolkningen
önskade försäljning av vissa rusdrycker — exempelvis vin och
Öl — icke skulle kunna erhålla sådan, då ett bolag i annan kommun
icke kan medgivas utminutering utom den kommun, där det har sin hemvist.
Ett bolag kan visserligen medgivas rätt till utskärning inom
annan kommun, men man kan icke tvinga bolaget att söka sådan rättig
-
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.
ket, ock det kan sålunda inträffa, att inom ett län, där så stort antal
bolag som får existera redan linnes, vissa kommuner skulle bliva förhindrade
att erhålla såväl detaljhandel som utskänkning. Den föreslagna
bestämmelsen skulle sålunda innebära, att de kommunala myndigheterna
i stor utsträckning fråntagas den bestämmanderätt i fråga" om alkoholhaltiga
drycker som försäljningsförordningen givit dem.
En så genomgripande förändring synes oss vara synnerligen olämplig,
och hava vi därför ansett, att utskottet bort hemställa,
att Kungl. Maj:ts proposition nr 363 icke måtte
av riksdagen bifallas; samt
av herrar Elof Ljunggren, Holmström, Olsson i Ramsta och Udden -berg, vilka, med hänvisning till motiveringen i motionerna I: 192 av
herrar K. A. Nilson, Alfred Stärner och Carl Ekman samt II: 440 av
herrar Moberger och Hamrin, ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte för sin del besluta, att 17 §
5 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker m. m. skall erhålla följande
ändrade lydelse:
V §.
o. klar ansökning blivit avstyrkt av stadsfullmäktige eller kommunalstämma
inom den kommun, där försäljningen är avsedd att äga
rum, må densamma ej bifallas. Rätt till detaljhandel med brännvin må
icke inom något län upplåtas till större antal bolag än som motsvarar
ett bolag för varje fullt femtiotusental av länets folkmängd vid utgången
av året före det, under vilket ansökan om dylik rätt senast bort ingivas,
och i intet fall till flera bolag än som under år 1918 eller, där ansökningen
avser senare år än 1919, under det nästförutgångna året inom
länet utövat rättigheter till detaljhandel med brännvin. Medgiver Konungens
befallningshavande-----fattat detsamma.
STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1918.