Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.

1

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1918 kl. 2 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion
om förtydligande i visst avseende av bestämmelserna
angående partihandel med rusdrycker.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar Hammarström, Rökig, Jacob Larsson, Lyckholm*)
Antonsson, Elof Ljunggren, Bäckström,*) Källman, Rune,
Nilsson i Kristianstad, Berg i Staby, Knaust,* Forssman,
Jesperson,*) Wikström,*) Johansson i Kullersta,*) Jönsson i
Boa,*) Litliander och Hansson i Sölvesborg.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

I eu inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 137, har herr Litliander hemställt, »att riksdagen
måtte fatta beslut om sådant förtydligande av gällande lagstiftning,
att partihandeln med alkoholhaltiga drycker (utom egentligt brännvin)
må, i enlighet med av fjolårets riksdag antagna bestämmelser,
oförhindrat utövas av enskilda näringsidkare».

Beträffande motiveringen för detta förslag tillåter sig utskottet
hänvisa till motionen.

Vid behandlingen av denna motion har utskottet funnit erforderligt
att inhämta kontrollstyrelsens yttrande över motionen, och
har kontrollstyrelsen, efter i vederbörlig ordning utverkat åläggande,
den 26 april 1918 avgivit yttrande i ämnet. Detta yttrande är såsom
bilaga fogat till detta betänkande.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 samt. 37 käft. (Nr 47.)

Utskottet.

1

Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.

Frågan om organisationen av partihandeln med viner och spritdrycker
synes för närvarande vara föremål för undersökning av
särskilda av Kungl. Maj:t tillkallade sakkunnige. Enligt offentliggjort
utdrag av protokollet över finansärenden den 31 december
1911 har statsrådet och chefen för finansdepartementet — samtidigt
som han anmälde, att han utsett särskilda sakkunnige för verkställande
av utredning, i vad mån ersättning borde utgå till dem,
som berördes av genomförandet av den nya rusdrycksförsäljningslagstiftningen
— velat fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på vikten
därav, att frågan om omorganisationen av partihandeln med viner
och spritdrycker bleve föremål för närmare övervägande. Departementschefen
yttrade fortsättningsvis:

»Enligt den ny antagna förordningen äga icke blott detalj handelsbolagen
rätt att importera, lägra och förskära eller på annat
sätt behandla dylika drycker, jämväl enskilda kunna av kontrollstyrelsen
tillerkännas sådan s. k. partihandelsrätt, och enligt lagens
98:de g äga de handlande, som vid den nya lagens ikraftträdande
äga att till allmänheten försälja antingen brännvin och vin eller ock
vin utan samband med annan handel, efter anmälan hos kontrollstyrelsen,
rätt att under eu tid av 3 år utan särskilt tillstånd idka
partihandel.

Såsom förhållandena under senare tid utvecklat sig, kommer
emellertid tillämpningen av författningen i denna del uppenbarligen
att medföra vissa svårigheter. Det torde även vara obestridligt, att
såväl ur nvkterhetssynpunkt som med hänsyn till det allmännas
ekonomiska intresse undvikande av privata mellanhänder vore önskvärt.
En intressekonflikt mellan det allmännas intresse och det
enskilda förvärvsintresset torde här svårligen kunna undvikas. På
grund härav har jag under övervägande ett förslag om eu sådan
organisering av partihandeln, att jämväl denna komrne att handhavas
av organ, som i sitt förhållande till det allmänna mer eller
mindre bleve jämställt med detaljhandelsbolagen.

I denna fråga hava under den 18 augusti och den 5 december
år 1917 till chefen för finansdepartementet inkommit skrivelser från
aktiebolaget Stockholmssystemets styrelse, av vilka följande i huvuddrag
inhämtas:

(itt fyra aktiebolag på Stockholmssystemets initiativ nybildats
nämligen Vin- och Sprit centralen, J. D. Grönstedt & C:o, J. Cederlunds
Eftr. och Carlshamns punschfabriksaktiebolag;

Bevillnincjsutskottets betänkande Nr 47. :i

att samtliga dessa bolag äro så bildade, att ägarne av stamaktierna
dels äga majoritet å bolagsstämman, dels ock iiro berättigade
till all uppstånden vinst, sedan ägarne av preferensaktierna
erhållit eu högsta utdelning intill 7 % å insatt kapital;

att Vin- & Spritcentralen innehar samtliga stamaktier i de tre
övriga bolagen, samt att aktiebolaget Stockholmssystemet innehar
stamaktierna i Vin- & Spritcentralen. Det inbetalda aktiekapitalet
i samtliga bolagen uppgår till 13,725,000 kronor;

att de nämnda bolagen med sig införlivat dels reningsverk,
vilka hittills verkställt mer än 90 % av inom landet förekommande
rening av brännvin, dels ock ett avsevärt antal av de vin- och
spirituosahandelsfirmor, vilka under år 1916 och 1917 försålt viner
och spirituösa. Tillsammans med de vinhandelsfirmor, vilka av
Stockholmssystemet direkt övertagits, representera sålunda inlösta
vinhandelsfirmor mer än 60 % av hittillsvarande omsättning inom
branschen; och

att Stockholmssystemets styrelse, under framhållande av de betydande
fördelar, som på olika sätt ur det allmännas synpunkt
vore att vinna, erbjuder statsverket att inköpa stamaktierna i Vin&
Spritcentralen till pari eller ock, om tillstånd därtill lämnades,
inleverera aktierna i form av vinstmedel. Härigenom skulle
statsverket få hela ledningen av bolagen i sin hand och vara berättigat
till desammas avkastning.

Vid det förhållandet, att sålunda ett stort bolag, representerande
eu betydande del av reningsverksamheten och övrig partihandel
med viner och Spirituösa inom landet, redan är bildat och
att ledningen och avkastningen av detsamma blivit erbjudna statsmakterna,
synas skäl föreligga, att åt de sakkunnige, som fått i
uppdrag att undersöka, huruvida och i vilken utsträckning ersättning
bör tillerkännas enskilda med anledning av den nya lagstiftningen
rörande försäljning av rusdrycker, bör lämnas jämväl uppdrag
att undersöka, huruvida möjlighet förefinnes för frivillig överenskommelse
mellan Vin- & Spritcentralen och övriga återstående
handlande och firmor, vilka åsyftas i 98:de § av Kungl. Maj:ts
nådiga förordning angående försäljning av rusdrycker, om förvärvande
av nämnda firmors lager in. m. och övertagande av deras
personal, allt för det nämnda bolagets räkning. Eu dylik överenskommelse
skulle nämligen tvivelsutan utöva inflytande på de
sakkunniges uppgift i övrigt och jämväl föranleda övervägande,

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.

huruvida viss ändring i den nya lagstiftningen härav borde bliva
en följd.

Skulle emellertid dylik överenskommelse ej kunna åvägabringas,
torde senare böra tagas under övervägande, huruvida åtgärder av
lagstiftningsnatur äro erforderliga för att på detta område av rusdryckshandeln
tillgodose det allmännas intresse.»

Enligt vad utskottet inhämtat har sedermera under innevarande
år ytterligare ett antal vin- och spirituosahandelsfirmor inköpts av
aktiebolaget Vin- och Spritcentralen eller av med detta samverkande
aktiebolag. Vidare torde numera samtliga reningsverk innehavas av
förstnämnda bolag.

Såsom kontrollstyrelsen framhållit, synes det icke vara möjligt
att på. den av motionären ifrågasatta vägen förhindra den koncentration,
som för närvarande pågår på vin- och spirituosahandelns
område. Utskottet är ej heller övertygat om, att det vore lämpligt
eller önskvärt, att några hinder lades i vägen för den utveckling,
som faktiskt äger rum. Utskottet utgår härvid från eu i viss män
annan uppfattning än motionären och håller före, att även med en
omläggning av partihandeln i den riktning, som nu sker, hanteringens
kvalitetsstandard torde kunna upprätthållas. Utskottet är jämväl
förvissat om, att därest partihandeln utövas av ett fåtal, under
offentlig kontroll stående bolag med begränsad vinstandel åtskilliga
hittillsvarande osunda företeelser på ifrågavarande område, såsom
varuförfalskning och varuförsämring, anbringande av missvisande
etiketter m. m., skola komma att upphöra.

Beaktas bör även i detta sammanhang, att, såsom motionären
själv framhållit, jämlikt 98 § rusdrycksförsäljningsförordningen de
enskilda vin- och spirituosahandlare, som icke överlåta sin rörelse
till aktiebolaget Vin- och Spritcentralen eller med detta samverkande
aktiebolag, äro oförhindrade att intill den 1 januari 1922 utan särskilt
tillstånd fortsätta försäljningen i parti av viner eller spirituösa,
vartill kommer, att kontrollstyrelsen jämlikt 13 § av nyssnämnda
förordning även därefter är befogad att meddela enskild "handlande
tillstånd till partihandel med vin eller spritdrycker. Det synes således
svårt att förstå, vad det av motionären begärda förtydligandet
skulle innehålla eller vartill det kunde tjäna,

De synpunkter kontrollstyrelsen anfört i sitt yttrande äro, efter
utskottets uppfattning fullt riktiga och visa oförtydbart, hurusom

Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.

;>

motionärens framställning i övervägande grad är överdriven eller
vilar på missuppfattning.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion, II: 137, av herr
Lithander, icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 30 maj 1918.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

Reservationer:

av herr Lithander, som ansett, dels att utlåtande från kommerskollegium
bort föreligga, innan utskottet fattat beslut i frågan, dels ock
att utskottet bort hemställa, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla, att Kungl. Maj:t vid utfärdandet av bestämmelser
rörande kontrollstyrelsens verksamhet jämlikt § 19 i förordningen
av 14 juni 1917 måtte ålägga styrelsen att tillse, det den i §§ 10
och 13 enskilda näringsidkare medgivna partihandelsrätten ej genom
styrelsens pris- och inköpsnämnd eller annorledes inskränkes, titan
att nämnda handel mellan de därtill berättigade firmor samt mellan
dem och systembolagen oförhindrat och under för alla lika villkor
må kunna fortgå; samt

av herrar Hammarström, Antonsson, Berg i Staby och Forssman.
vilka ansett, att utskottets motivering bort hava följande lydelse^

Vid behandlingen av---(utskottets betänkande sid. 1—4

— — — förstnämnda bolag.

Såsom kontrollstyrelsen framhållit, synes det icke vara möjligt
att på den av motionären ifrågasatta vägen förhindra den koncen -

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.

tration, som för närvarande pågår på vin- och spirituosahandelns
område. Ihågkommas får också, att jämlikt 98 § rusdrycksförsäljningsförordningen
de enskilda vin- och spirituosahandlare, som icke
överlåta sin rörelse till aktiebolaget Vin- och Spritcentralen eller
med detta samverkande aktiebolag, äro oförhindrade att intill den 1
januari 1922 utan särskilt tillstånd fortsätta försäljningen i parti av
viner eller spirituösa, vartill kommer, att kontrollstyrelsen jämlikt
13 § av nyssnämnda förordning även därefter är befogad att meddela
enskild handlande tillstånd till partihandel med vin eller spritdrycker.

Såvitt något obehörigt tvång ej utövas gentemot de enskilda
handlandena, torde i och för sig ej vara något att anmärka mot
den pågående koncentrationen. Erfarenheten har ej heller hittills
visat, att några verkliga olägenheter skulle vara förknippade med
en sådan koncentration. Det torde också, efter utskottets förmenande,
kunna antagas, att, dårest partihandeln utövas av ett mindre antal
under offentlig kontroll stående bolag med begränsad vinstandel,
åtskilliga hittillsvarande osunda företeelser på ifrågavarande område,
såsom varuförfalskning och varuförsämring, anbringande av missvisande
etiketter m. in., komma att upphöra.

Skulle emellertid erfarenheten giva vid handen, att sådana förväntningar
ej uppfyllas, eller att efter den ifrågavarande koncentrationens
genomförande den konsumerande allmänhetens berättigade
anspråk icke bliva tillgodosedda, lärer det få anses uteslutet, att
icke kontrollstyrelsen skulle veta att åvägabringa erforderlig rättelse,
bl. a. genom begagnande av sin ovan omförmälda befogenhet att
lämna nya medgivanden till partihandel med vin eller spritdrycker.

Bilaga.

Till Riksdagens bevillningsutskott.

Genom nådig remiss den 15 februari 1918 har Kung], Maja anbefallt kontrollstyrelsen
att avgiva och till riksdagens bevillningsutskott överlämna yttrande
i anledning av en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 137, vari
hemställts, »att riksdagen måtte fatta beslut om sådant förtydligande av gällande
lagstiftning, att partihandeln med alkoholhaltiga drycker (utom egentligt brännvin)
må, i enlighet med av fjolårets riksdag antagna bestämmelser, oförhindrat utövas
av enskilda näringsidkare».

Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.

i

1 anledning härav får kontrollstyrelsen anföra följande.

I motionen bär antytts, att den av motionären klandrade utvecklingen av
partihandeln i riktning mot monopol ägt ruin på grund av »kontrollstyrelsen icke
främmande åtgärder». I anledning härav får kontrollstyrelsen hänvisa till bilagda
av undertecknade Zethelius och Thulin till statsrådet och chefen för finansdepartementet
den 15 juni 1917 ingivna skrivelse. De inköp av vin- och spirituosaaffärer,
som ända sedan år 1916 ägt rum genom aktiebolaget Stockholmssystemet eller
dess dotterbolag, hava skett utan direktiv och medverkan från kontrollstyrelsens
sida.

I motionen anföres vidare, afl pris- och inköpsnämnden genom eu säkerligen
i 15 § av gällande brännvinsförsäljningsförordning icke förutsedd, men så mycket
mer egenmäktig utökning av dess befogenhet kommit att intaga ställning som ett
affärsdrivande företag samt att nämnden, samtidigt som den bestämt marknadsprisen,
själv i handeln konkurrerat genom utbud av egna lager, varigenom de enskilda
företagens grund kommit att vackla.

I anledning härav vill kontrollstyrelsen till en början erinra, att, då 1915 års
riksdag antog förordning om ändrad lydelse av 15 § 1, 3, 4, 5, 8 och 9 mom.
samt 17 § 2 mom. i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin,
förutsatte riksdagen uttryckligen i sin skrivelse nr 134, att kontrollstyrelsen,
- för möjliggörande av ett enhetligt uppträdande från brännvinsförsäljningsbolagens
sida gentemot producenternas starka sammanslutningar kunde komma att föreskriva
gemensamma inköp av bolagen och inrättande av en särskild pris- och inköpsnämnd.
I enlighet härmed föreskrev kontrollstyrelsen, att bolagen skulle från
och med år 1917 genom en pris- och inköpsnämnd, som av kontrollstyrelsen tillsattes,
inköpa samtliga de slag av brännvin, som vore erforderliga för rörelsens
utövande.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 januari 1917 framställde Sveriges allmänna
vin- och spirituosahandlareförening vissa anmärkningar mot inrättandet av
pris- och inköpsnämnden, under förmenande, bland annat, att kontrollstyrelsen
meddela t nämnden befogenhet att föra varor i lager. Föreningen hemställde, att
Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådana åtgärder, att för framtiden sättet för utövandet
av kontrollstyrelsens befogenhet enligt 15 § 1 inom. brännvinsförsäljningsförordningen
icke komme att strida mot syftet med denna befogenhet eller ingripa på
områden, som ej jämlikt samma lagrum vore underkastade kontroll.

I ett den 26 juni 1917 över ovannämnda skrivelse avgivet utlåtande bemötte
kontrollstyrelsen de av vin- och spirituosahandlareföreningen framställda anmärkningarna
i nedan angivna avseenden.

Beträffande anmärkningen, att nämnden tilldelats karaktären av ett kontrollstyrelsen
underlydande, affärsdrivande verk, anförde kontrollstyrelsen, att nämnden
icke vore affärsdrivande i vanlig mening. Nämnden verkställde visserligen inköp
av varor, men endast för bolagens räkning; nämnden kunde ej sägas sälja varor
till bolagen utan förmedlade dessa varors försäljning till bolagen. Nämnden vore
sålunda att anse såsom en inköpsorganisation för bolagen. I sådan egenskap skulle
nämnden givetvis handhava inköpen så affärsmässigt som möjligt. Då vinsten av
brännvinsförsäljningsbolagens verksamhet tillfälle statsverket, hade givetvis staten
intresse av att inköpen verkställdes till så fördelaktiga priser som möjligt. Härvid
kunde det icke undgås, att pris- och inköpsnämndens intresse av att erhålla varor

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.

för bolagens läkning till lägsta möjliga pris komuie att stå emot producenternas
och mellanhändernas intresse av att erhålla högsta möjliga betalning för sina varor.
Detta motsatsförhållande vore enligt kontrollstyrelsens mening oundvikligt, därest
nämnden skulle fylla den uppgift, som riksdagen avsett med densamma, nämligen
att skydda bolagen mot producenternas starka sammanslutningar. Kontrollstyrelsen
anförde därefter:

»\id fastställandet av föreskrifterna för brännvinsförsäljningsbolagens inköp
av brännvin och av instruktionen för nämnden har emellertid kontrollstyrelsen sökt
att så långt som möjligt tillgodose de intressen, som föreningen företräder. Kontrollstyrelsen
har sålunda utgått från att beredningen av finare spirituösa såsom
konjak, whisky m. in. skall äga ram hos spirituosahandlare i samma omfattning
som tidigare vant fallet. Ehuruväl till pris- och inköpsnämnden från andra än spirituosahandlare
ingivits anbud å de billigare kvaliteteterna av konjak till betydligt
lägre pris än de pris, till vilka spirituosahandlare ingivit anbud, har icke desto
mindre, för att möjliggöra eu smidigare övergång, spirituosahandlarnas anbud antagits.
I detta hänseende hava spirituosahandlarne gynnats på bekostnad av anbudsgivare,
som bjudit lägre pris.»

Beträffande den framställda anmärkningen, att nämndens ställning vore egendomlig
genom den åt nämnden medgivna rätten att själv för försäljning föra varor
på lager, anförde styrelsen följande:

»Pris- och inköpsnämndens verksamhet har av styrelsen avsetts böra bliva i
allt väsentligt förmedlande. Nämnden skulle hava att infordra anbud å olika varuslag,
märken och kvaliteter av brännvin samt sluta avtal om leverans av den
ifrågavarande varan under viss tid, t. ex. ett år, till brännvinsförsäljningsbolagen
mot det överenskomna priset. Nämnden skulle sålunda icke själv föra något lager
av varor utan vederbörande säljare skulle i mån av från nämnden inkommande
rekvisitioner försända varorna direkt till bolagen. Detta tillvägagångssätt visade
sig emellertid icke vara praktiskt ifråga om sådana finare originalvaror, särskilt
likör, som bolagen i allmänhet inköpte i mycket små kvantiteter för varje gång
och som med hänsyn härtill producenterna icke ville sända direkt till bolagen.
Vidare visade det sig snart, att de nuvarande abnorma handelsförhållandena, på
grund av vilka överenskommelser i allmänhet icke kunde träffas om leveranser för
längre tid till fasta pris, samt de snart sagt för varje månad stigande prisen nödvändiggjorde
uppläggande av lager för att den avsedda nyttan av inköpsorganisationen
skulle ernås. Denna lagring av varor har emellertid av olika anledningar
endast kunnat äga ram i ringa omfattning, och pris- och inköpsnämnden har därigenom
icke kunnat bereda bolagen så förmånliga pris, som önskvärt varit.»

Sedan kontrollstyrelsen i sitt ifrågavarande utlåtande vidare erinrat om den
pågående prisstegringen å varorna, fortsatte styrelsen:

»Därest pris- och inköpsnämnden redan tidigt hade kunnat inköpa större
Partier och lägga dessa i lager, hade en betydlig vinst tillförts statsverket, och ej
heller både så höga försäljningspris varit erforderliga. Inköp av varor till gynnsamma
pris och dessa varors uppläggande hos pris- och inköpsnämnden för bolagens
rakning måste sålunda anses vara en åtgärd, varav statsverket och allmänheten
har ett stort intresse. Att denna åtgärd av olika anledningar icke i önskvärd utsträckning
kunnat utnyttjas, torde uteslutande hava varit till fördel för de intressen,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 47. 9

vilka föreningen representerar, och berett dessa eu gynnad stallning gent emot
statsverkets och allmänhetens intressen.

Kontrollstyrelsen tillåter sig framhålla, att, när normala förhållanden åter inträda
och prisen bliva fasta, eu upplagring av varor hos (iris- och inköpsnämnden
i allmänhet icke är erforderlig.

Vid inventeringen i slutet av april månad hade inköpsnämnden å eget lager
44,059 liter och å tullnederlag 124,108 liter eller sammanlagt 168,107 liter brännvin,
allt utgörande originalvaror importerade på lät och buteljer. Till jämförelse
härmed kan nämnas, att spirituösa handlarne hade å egna lager 1,650,740 liter, a
tullnederlag 998,210 liter samt på väg från utländsk ort 571,980 liter eller sammanlagt
8,220,984 liter brännvin. Spirituosahandlarnes betydande lager i förening
med den starka sammanhållningen inom föreningen sätter spirituosahandlarne i
stånd att behärska marknaden av linare spirituösa och bestämma prisen.»

Genom beslut den 18 november 1917 faun Kung! Maj:t Sveriges allmänna
vin- och spirituosahandlareförenings ifrågavarande skrivelse icke föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd.

Med vad sålunda anförts anser sig kontrollstyrelsen hava tillbakavisat motionärens
uttalanden, att pris- och inköpsnämndens befogenhet egenmäktigt utökats
samt att nämnden bestämt marknadsprisen genom utbud av egna varor. \ sistberörda
avseende torde, såsom framgår av den ovan intagna jämförelsen mellan
nämndens och spirituosahandlarnes lager, nämnden icke hava någon möjlighet att
åstadkomma eu i och för sig önskvärd reglering av prisen nedåt, tvärtom har,
oaktat nämnden nedlagt ett erkännansvärt arbete på att hålla tillbaka prisstegringen,
priserna på detta område stegrats högst betydligt, om än icke i den omfattning,
som skulle hava skett, därest nämnden icke hade funnits. På ett näraliggande
område, nämligen vinhandelns, har prisstegringen varit mycket större än
på spirituosahandelns, och detta torde sammanhänga därmed, att någon prisreglerande
nämnd icke funnits ifråga om försäljningen av viner.

I ett avseende, som redan berördes i kontrollstyrelsens ovanberörda utlåtande
den 20 juni 1917 har pris- och inköpsnämnden samt kontrollstyrelsen medverkat
till eu prisstegring, men denna kom den enskilda spirituosahandeln tillgodo. Vid
början av år 1917 förelåg offert hos pris- och inköpsnämnden å förskuren konjak,
dels från Reymersliolms gamla spritförädlingsaktiebolag till ett pris av 1 krona 20
öre för liter 40-procentig, dels från aktiebolaget Stockholmssystemet av 1 krona
40 öre för liter vid samma alkoholstyrka. Spirituosahandlarnes pris vid samma
tillfälle var 2 kronor för samma kvalitet, det vill säga för lägsta kvalitet av forskaren
konjak. Vid den förhandling, som i anledning härav kom till stånd mellan
pris- och inköpsnämnden samt spirituosahandlarne, framhölls från de sistnämndas
sida, att, om handeln med den förskurna spirituosan skulle fråntagas dem, något
som skulle bliva fallet för den händelse nämnden gjorde sina inköp från de andra
anbudsgivarne, skulle den förnämsta och största delen av deras inkomster berövas
dem. Efter samråd med kontrollstyrelsen beslöt pris- och inköpsnämnden, att
spirituosahandlarna tillsvidare skulle få fortsätta leveransen av förskuren konjak
trots den stora skillnaden i priset.

De senast berörda förhållandena torde visa, att de mindre enskilda handlandenas
ställning är svag i jämförelse med de stora sammanslutningar, som sedan
länge funnits på detta område. Givet iir, att dessa stora sammanslutningar kunna

Bihang till riksdagens protokoll 11)18. 7 sand. 37 käft. (Nr 47.) 2

il)

Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.

bjuda lägre priser å sina varor än de enskilda handlandena och att i följd härav
dessa senare måste ligga under i konkurrensen. I längden kan det givetvis icke
vara fördelaktigt varken för bolagen eller statsverket, till vilket bolagens nettovinst
inflyter, att de högsta anbuden antagas.

Den koncentrationsrörelse, som alltsedan hösten 1!)1C> ägt rum på detta område
och som under medio av år 1917 särskilt framträtt i bildandet av aktiebolaget
Vin- och spritcentralen, är eu företeelse av alldeles samma slag, som framträtt på
andra affärsområden, där den fria konkurrensen så småningom lett därhän, att
monopolliknande företag bildats. Såvitt kontrollstyrelsen har sig bekant, hava de
inköp av spirituosahandelsaffärer, som bedrivits av aktiebolaget Vin- och spritcentralen
och dess dotterbolag, haft karaktären av rena affärsuppgörelser och varit av
samma natur, som när mindre enskilda företag uppköpas av trustartade sammanslutningar
på andra områden. Något tvång för säljaren att antaga uppgörelsen
torde på förevarande område icke hava förelegat i högre grad än på andra områden,
där liknande företeelser framträtt.

Vad till sist beträffar motionärens hemställan, att riksdagen måtte fatta beslut
om sådant förtydligande av gällande lagstiftning, att partihandel med alkoholhaltiga
drycker (utom egentligt brännvin) må, i enlighet med av fjolårets riksdag
antagna bestämmelser, oförhindrat utövas av enskilda näringsidkare, vill styrelsen
framhålla, att, även om riksdagen fattade ett sådant beslut, den pågående koncentrationen
inom vin- och sprithandelsbranschen därmed icke förhindrades. Därest
nämligen samtliga nuvarande enskilda näringsutövare funno med sin fördel förenligt
eller med hänsyn till konkurfensförhållandena lämpligt att sälja sin affärsrörelse
till de stora sammanslutningarna på detta område, torde den av motionären såsom
skadlig ansedda utvecklingen komma att inträffa, även om riksdagen beslöte i enlighet
med vad motionären föreslagit. Den »förminskade omfattning av Vin- och
spritcentralen», som motionären synes anse önskvärd, torde ej kunna realiseras
genom någon ändring eller förklaring av rusdrycksförsäljningsförordningen, utan
allenast genom åtgärder mot trust- och kartellbildningar i allmänhet. Frågan härom
är, enligt vad styrelsen har sig bekant, sedan flera år tillbaka beroende på utredning
genom särskilda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga.

Stockholm den 26 april 1918.

FREDRIK ZETHELIUS.

Einar J:son Thulin.

John Bergvall.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.

11

Avskrift.

Till Herr Statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet.

Enligt det numera utkomna officiella protokollet i andra kammaren nr 60 vid
innevarande års riksdag liar lierr Litliander vid föredragning av statsutskottets utlåtande,
nr 137, i anledning av proposition angående förstärkning av kontrollstyrelsens
arbetskrafter yttrat, bland annat, att det i pressen tillkännagivits, att genom
en i kontrollstyrelsen tjänstgörande person försök blivit gjorda att monopolisera vinliandclsnäringen
och att bekräftelse på dessa uppseendeväckande bemödanden erhållits
vid förfrågning lios enskilda vinhandelsfirmor. Herr Litliander anförde vidare,
att, om det kunde påvisas, att ifrån ett svenskt ämbetsverk utginge, protokollfört
eller ej, utanför riksdagens kontroll bemödanden, som syftade hän att som ett fullbordat
faktum åstadkomma eu i strid med grundlagens anda stående monopolisering
av en fri näring, därvid finansiering och beräkningsgrunder voro undandragna riksdagens
prövning, så vore det icke enbart eu närings intressen, som härav berördes.
Herr Litliander önskade få prövat, i vad män kontrollstyrelsen härvidlag överskridit
sin befogenhet och anhöll få fästa finansministerns uppmärksamhet på denna sak,
i förvissningen, att han skulle ägna frågan sin uppmärksamhet och därest det visade
sig, att kontrollstyrelsen här ginge sådana vägar som finansministern icke kunde
gilla, han också skulle låta sin myndighet verka därhän, att saken bringades in på
vägar, som kunde gillas.

Enär herr Litlianders anförande vilar på falska förutsättningar och missförstånd
och då han synes vilja påkalla herr statsrådets ingripande mot kontrollstyrelsen i
ovanberörda avseende, tillåta sig undertecknade att härmed vördsamt erinra om
följande omständigheter, som redan under hand delgivits herr statsrådet, nämligen

att undertecknade under december månad 1916, av dåvarande statsrådet och
chefen för finansdepartementet, erhöllo ett underhandsuppdrag att undersöka möjligheterna
för utarbetande av ett nytt förslag till förordning angående försäljning
av alkoholhaltiga drycker m. in., varvid bland annat skulle utredas, huruvida icke
de enskilda vin- och spirituosaliandelsrättigheterna skulle kunna erhålla eu viss
inlösningssumma i stället för en garanterad övergångstid, såsom det föreslagits i
propositionen nr 242 vid 1914 års senare riksdag;

att Kungl. Maj:t den 30 januari 1917 officiellt uppdrog åt undertecknade »att
på grundvalen av den för 1914 års senare riksdag framlagda proposition med förslag
till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker m. in. samt sedermera
vunnen erfarenhet utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till ny
lagstiftning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker»; varvid undertecknade
ägde att, där så påkallades, tillkalla sakkunniga;

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.

att undertecknade på enhällig tillstyrkan av sakkunniga uppdrogo åt direktören
Ebbe Vennerberg att undersöka möjligheterna av att åstadkomma en inlösning av
de enskilda vin- och spirituosahandlandena;

att i de instruktioner, som lämnades direktör Vennerberg, uttryckligen framhölls,
att uppdraget allenast innebar förhandsundersökningar rörande möjligheterna
för åvägabringande av ett inlösningsförfarande;

att, därest undersökningarna givit ett positivt resultat, förslag till inlösningsförfarande
skulle hava till Kungl. Maj:t avgivits av undertecknade;

att, sedan riksdagen beslutat antaga en förordning angående försäljning av rusdrycker,
alla förhandlingar i ärendet upphört; samt

att undertecknade komma att anhålla om återkallande av det oss givna uppdraget,
när förordningen angående försäljning av rusdrycker utkommit i Svensk författningssamling.

Det anförda giver vid handen

att kontrollstyrelsen såsom sådan står helt och hållet utanför det genom nådiga
beslutet den 30 januari 1917 till undertecknade lämnade uppdraget;

att uppdraget åt direktör Vennerberg att undersöka möjligheterna för åvägabringande
av ett inlösningsförfarande lämnades honom icke såsom direktör i kontrollstyrelsens
pris- och inköpsnämnd utan såsom sakkunnig på detta särskilda område;
samt

att de resultat, som eventuellt kunde vinnas, voro avsedda att underställas
statsmakternas prövning.

De av herr Lithander i riksdagens andra kammare lämnade uppgifterna äro
sålunda icke med sanna förhållandet överensstämmande. Undertecknade hava desto
större anledning att uttala sin protest mot att dylika uppgifter kunnat lämnas, som
herr Lithander var närvarande vid det tillfälle, då undertecknad Zethelius inför
herr statsrådet lämnade eu utförlig redogörelse för undertecknades åtgöranden i
fråga om åvägabringande av förslag till ett inlösningsförfarande.

Stockholm den 15 juni 1917.

Fredrik Zethelius,

överdirektör och chef för kontrollstyrelsen.

Einar J.son Thulin,
extra förste aktuarie i kontrollstyrelsen.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

John Bergvall.

Stockholm. Oskar Eklunds boktryckeri, 1918.