Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

1

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1918 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning angående vissa
ändringar i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering med mera.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar Hammarström, Höing. Jacob Larsson, Lyckholm, Elof Ljunggren,
Backström, frih. Fleming, Östberg, Källman, Jonsson i Hökhult, Rune
Nilsson i Kristianstad, Berg i Staby, Knaust, Wikström, Johansson i Kullersta,
Jönsson i Boa och Hansson i Sölvesborg, varjämte herr Neess
var tillstädes vid behandlingen av punkterna 1) och 2) samt herr Antonsson
vid behandlingen av betänkandet i övrigt.

Genom proposition, nr 283, av den 12 mars 1918, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma daoföreslagit
riksdagen att antaga nedan intagna

1) förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den
28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxeringjämte
det vid berörda förordning fogade formulär nr 1 A;

2) förslag till förordning om ändrad lydelse av punkt 3:o) i
de vid förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt
fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen;

. 3) förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i de vid förordningen
. den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom
samt av inkomst fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen;
samt

4) förslag till förordning om ändrad lydelse av de till förordningen
den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt hörande tabellerna
III och IV.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 samt. 35 höft. (Nr 45.)

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

Förslag

till

Förordning

om yissa ändringar i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering jämte det vid berörda förordning fogade

formulär nr 1 A.

Härigenom förordnas, att 6, 11, 18, 23, 28, 29, 54 och 63 §§ i förordningen
den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering jämte det vid berörda förordning fogade formulär nr 1 A
skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:

6 §.

Vid deklaration för verk eller bolag, som är försett med Kungh
Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under
offentlig kontroll, så ock för annan uppgiftsskyldig, som näst föregående
år enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, skall för tid, som deklarationen
omfattar, fogas bestyrkt avskrift av in- och utgående balansräkning
samt vinst- och förlusträkning, där sådan föres.

Så fort---------------avgiva.

11 §•

Till ledning vid-------någon avlöningsförmån.

Vid fullgörande av uppgiftsskyldighet, som omförmäles i 2:o) b),
c), d), e) och g), iakttages, att särskild uppgift upprättas för en var
person, varom fråga är. Enahanda gälle beträffande sådan i 2:o) f) omförmäld
uppgift, som avgives enligt deklarationsformulär nr 1 A. Där
så kan ske, bör härjämte uppgift enligt 2:o) b), c), d), ej, f) och g)
fullständigt angiva ej allenast personens namn och hemvist enligt mantalslängd
utan även bostadsadressen samt uppgift enligt e) och g) tillika

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

innehålla upplysning om födelseår och för den, som ej är svensk undersåte,
upplysning om hans nationalitet.

Samtliga uppgifter — — värjo grupp av uppgifter avser.

Styrelse för bankbolag, sparbank eller annan penningförvaltande
inrättning ävensom enskild man eller handelsbolag, som yrkesmässigt
driver bankrörelse eller liknande verksamhet, är skyldig att efter anmaning
lämna uppgift om namngiven skattskyldigs ränteinkomst från
den penningförvaltande inrättningen, personen eller handelsbolaget ävensom
om beloppet av den skattskyldiges innestående medel vid viss
angiven tidpunkt.

18 §.

2 mom. Samma påföljd inträder, därest i 6 § omförmäld skattskyldig
underlåter hörsamma anmaning att avlämna påbjudna räkenskapshandlingar
eller, vad angår aktiebolag, förvaltningsberättelse, så
ock där i 2 § 1 mom. a) omförmält verk eller bolag, som fått emottaga
revisionsberättelse för senaste räkenskapsår, ej hörsammar anmaning att
till ledning för taxeringen avlämna bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar
av sådan berättelse.

3 mom. Vad i 1 och 2 mom. är sagt om deklaration, gäller även
beträffande annan av skattskyldig till ledning för egen taxering lämnad
uppgift eller upplysning, så ock i tillämpliga delar i fråga om sådan
uppgift, som jämlikt 11 § lämnats rörande skattskyldigs från penningförvaltande
inrättning eller person uppburen ränteinkomst eller beloppet
av den skattskyldiges där innestående medel.

4 mom. — — — — — — — — — — — — — — — — —

28 S.

o

Erforderligt antal exemplar — — — — av överståthållarämbetet.
Kungl. Maj:ts befallningskavande äger att årligen, därest så anses
erforderligt, från varje taxeringsnämnd inom länet eller viss del därav
kalla antingen ordföranden eller den av Kungl. Maj:ts befallningshavande

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

utsedde ledamoten att å lämplig ort sammanträda inför Kungl. Maj:ts
befallningshavande eller landskamreraren för förberedande överläggningar
rörande taxeringsarbetet.

29 §.

2 mom. Före januari månads utgång skola till taxeringsnämndens
ordförande avlämnas, på landet av kommunalstämmans ordförande och
i stad, utom Stockholm, genom magistratens försorg, de i 36 § 4 mom.
och 47 § 3 mom. omförmälda avskrifterna av taxeringslängder och prövningsnämndens
särskilda längder för nästföregående år.

Å landet är häradsskrivare och i stad, utom Stockholm, vederbörande
tjänsteman berättigad att efter januari månads utgång på rekvisition
få avskrifterna av fastighetslängderna till sig översända; åliggande
det den, som begagnat sig av denna rätt, att senast den 25 mars, vid
bot av tre kronor för varje överskjutande dag, återställa avskrifterna
till taxeringsnämndens ordförande.

54 §.

6 inom. A prövningsnämndens sammanträdesort icke bosatta ledamöter
i denna nämnd samt de taxeringsnämnd sordförande eller av
Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnade ledamöter i taxeringsnämnd,
som på Kungl. Maj ds befallningshavandes kallelse från annan ort infunnit
sig antingen till sådant sammanträde, som i 28 § omförmäles,
eller ock i residensstaden före eller under prövningsnämndens sammanträde
för upplysningars meddelande, äga åtnjuta traktamentsersättning
under såväl sammanträdes- som resedagar med tio kronor om dagen
samt övrig ersättning för resekostnaderna enligt fjärde klassen av gällande
resereglemente.

Enahanda ersättning tillkommer även ledamot i prövningsnämnd,
som, på annan ort bosatt, efter kallelse av ordföranden inställt sig för
att deltaga i protokollsjusteringen.

63 §.

2 mom. På grund av dessa sammandrag och sedan de vid deras
granskning anmärkta förhållanden blivit förklarade eller rättade, böra i

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45. 5

Stockholms stad av därvarande uppbördsverk och i varje län av landskontoret
uppgöras särskilda sammandrag över Stockholms stads och
länets hela taxering och påförda statsskatt; och skola sistnämnda sammandrag,
därtill tryckta blanketter genom statskontorets försorg tillhandahållas
vederbörande tjänstemän, av Kungl. Maj:ts befallningshavande till
statskontoret insändas så tidigt, att de kunna beräknas inkomma till
nämnda verk före den 1 december.

Anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande.

Verk och bolag så ock annan uppgiftsskyldig, som nästföregående
år enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, skola vid deklaration och
uppgift foga bestyrkt avskrift av in- och utgående balansräkning samt,
där sådan föres, vinst- och förlusträkning för senaste räkenskapsåret.
Aktiebolag skall därjämte, så snart ske kan, bifoga förvaltningsberättelse.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av punkt 3:o) i de vid förordningen den 28 oktober 1910
om inkomst- och förmögenhetsskatt fogade särskilda anvisningar till

ledning vid taxeringen.

Härigenom förordnas, att punkt 3:o) i de vid förordningen den
28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt fogade särskilda
anvisningar till ledning vid taxeringen skall hava följande ändrade
lydelse:

3: o) Övriga inkomster av arbete.
Härunder upptagas:

— — — — jordbruk eller skogsbruk.

Därest inkomst av ett näringsföretag på grund av särskilda, av
näringsidkaren vidtagna åtgärder, varom här nedan närmare förmäles,
blivit lägre, än den eljest skolat bliva, skall inkomsten av företaget beräknas
till det belopp, vartill den kan antagas hava uppgått, därest
sådana åtgärder icke vidtagits.

Såsom ^åtgärder av här avsedd art är att beakta, att en näringsidkaie
till någon, som är ekonomiskt intresserad i hans näringsföretag
eller kan öva inflytande på företagets ledning, försålt varor till lägre
pris eller av honom köpt varor till högre pris än de i allmänhet gällande.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

7

Förslåg

till

F ö r o r d n i n g

om ändrad lydelse av 3 § i de vid förordningen den 28 oktober 1910 angående
bevillning av fast egendom samt av inkomst fogade särskilda
anvisningar till ledning vid taxeringen.

Härigenom förordnas, att 3 § i de vid förordningen den 28 oktober
1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst fogade
särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen skall hava följande
ändrade lydelse:

3 §•

Med avseende å----som taxeringsmännen finna skälig.

Därest inkomst av ett näringsföretag på grund av särskilda, av
näringsidkaren vidtagna åtgärder, varom här nedan närmare förmäles,
blivit lägre, än den eljest skolat bliva, skall inkomsten av företaget beräknas
till det belopp, vartill den kan antagas hava uppgått, därest
sådana åtgärder icke vidtagits.

Såsom åtgärder av här avsedd art är att beakta, att en näringsidkare
till någon, som är ekonomiskt intresserad i hans näringsföretag
eller kan öva inflytande på företagets ledning, försålt varor till lägre
pris eller av honom köpt varor till högre pris än de i allmänhet gällande.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av de till förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst°cb
förmögenhetsskatt hörande tabellerna III och IV.

. Härigenom förordnas, att de till förordningen den 28 oktober 1910
om inkomst- och förmögenhetsskatt hörande tabellerna III och IV skola
erhålla den ändrade lydelse, härvid fogade tabeller utvisa

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45. 9

Tabell III

utvisande kapitalvärdet, efter eu räntefot av 5%, av en livränta eller annan förmån, som vid
slutet av varje år under en persons av mankön livstid utgår med belopp eller till värde av
1 krona (grundad ä statistiska centralbyråns dödlighetstabell för årtiondet 1901—1910).

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

0

15.7 (i

30

15.7 6

60

9.85

90

1.35

1

17.24

31

15.65

61

9.56

91

1.7 2

2

17.5 2

32

15.53

62

9.27

92

1.5!»

3

17.(jo

33

15.41

63

8.9 6

93

1.48

4

17.63

34

15.27

•64

8.67

94

1.35

5

17.U2

35

15.13

65

8.3 6

95

1.25

(i

17.(4 0

36

14.99

66

8.0 5

96

1.17

7

17.5(5

37

14.84

67

7.73

97

1.12

8

17.51

38

14.6 9

68

7.4 3

98

1.03

9

17.45

39

14.53

69

7.11

99

0.9 0

10

17.38

40

14.36

70

6.80

100

O.si

It

17.31

41

14.20

71

6.48

101

0.69

12

17.23

42

14.0 2

72

6.17

102

0.55

13

17.14

43

13.85

73

5.80

103

0.4 0

14

17.05

44

13.66

74

5.55

104

0.2 3

15

16.0 5

45

13.47

75

5.2 5

16

16.86

46

13.27

76

4.95

17

16.7 7

47

13.07

77

4.66

18

16.69

48

12.S6

78

4.3 8

19

16.63

49

12.64

79

4.H

20

16.55

50

12.41

80

3.85

21

16.49

51

12.18

81

3.60

22

16.43

52

11.95

82

3.3 5

23

16.37

53

11.71

83

3.12

!

24

16.30

54

11.46

84

2.89

25

16.22

55

11.2 1

85

2.0 9

26

16.14

56

10.96

86

2.50

27

16.05

57

10.6 9

87

2.3 2

28

15.96

58

10.41

88

2.14

29

15.S6

59

10.13

89

‘ 1.98

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0.25. Utgår den
vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0.375. Utgår den vid början av varje år, ökas det med 1.

Bihang titt riksdagens protokoll 1918. 7 sand. 35 höft. (Nr 45.) 2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

Tabell IV

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 %, av en livränta eller annan förmån, som vid
slutet av varje år under en persons av Qvinnkön livstid utgår med belopp eller till värde av
1 krona (grundad å statistiska centralbyråns dödlighetstabell för årtiondet 1901—1910).

Ålder

] Kapitalvärde

Ålder

| Kapitalvärde

Ålder

i Kapitalvärde

Ålder

i Kapitalvärde1

0

16.13

30

16.oo

60

10.36

90

2.io

1

17.33

31

15.90

61

10.06

91

1.95

2

17.59

32

15.80

62

9.76

92

1.80

3

17.66

33

15.6 9

63

9.45

93

1.67

4

17.6»

34

15.»s

64

9.13

94

1.55

5

17.6 8

35

15.46

65

8.81

95

1.42

6

17.66

36

15.34

66

8.49

96

1.34

7

17.03

37

15.21

67

8.16

97

1.29

8

17.58

38

15.08

68

7.83

98

1.22

9

17.53

39

14.94

69

i .Öl

99

1.12

10

17.47

40

14.80

70

7.18

100

1.02

•

11

17.40

41

14.65

71

6.8 5

101

0.91

12

17.33

42

14.49

72

6.52

102

0.80

13

17.2 5

43

14.33

73

6.21

103

0.64

14

17.1S

44

14.16

74

5.89

104

0.4 7

15

17.il

45

13.98

75

5.5 7

105

0.2 6

16

17.04

46

13.79

76

5.2 7

17

16.97

47

13.59

77

4.9 7

18

16.91

48

13.39

78

4.70

19

16.84

49

13.18

79

4.41

20

16.77

50

12.96 ''

80

4.14

21

16.71

51

12.74

81

3.88

22

16.64

52

12.50

82

3.6 3

23

16.57

53

12.26

83

3.8 9

24

16.50

54

12.01

84

3.16

25

16.4 2

55

11.75

85

2.96

26

16.34

56

11.49

86

2.76

27

16.2 7

57

11.22

87

2 58

28

16.18

58

10.94

88

2.41

29

16.0»

59

* 10.66

89

2.25

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0.25. Utgå!-den
vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0.375. Utgår den vid början av varje år, ökas det med 1.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45. 11

Beträffande vad föredragande departementschefen enligt ovan omförmälda
statsrådsprotokoll anfört vid ärendets föredragning inför Kungl.
Maj:t, får utskottet hänvisa till propositionen.

Syftet med förevarande proposition i dess huvudsakliga delar klätt
bland annat genom utvidgad uppgiftsskyldighet vinna ökad effektivitet
av taxerings förfarandet. Vissa åtgärder i detta syfte, som ursprungligen
ifrågasatts med avseende å taxeringen av skattskyldiga utlänningar,
hava befunnits gagneliga för taxeringsarbetet i allmänhet och i föreliggande
förslag givits allmän tillämplighet.

Om samtliga i propositionen innehållna förslag kan sägas, att de
äro av rent praktisk innebörd och ej avse ändring i någon av vår
skattelagstiftnings bärande principer.

I 6 § i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering stadgas, att vid deklaration för verk
eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat
såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, skall för tid,
som deklarationen omfattar, fogas bestyrkt avskrift av in- och utgående
balansräkning samt vinst- och förlusträkning, där sådan föres.

Såsom i propositionen erinrats, har Kungl. Maj:t redan tvenne
gånger, 1910 i förslaget till nyssnämnda förordning och 1913 i proposition
angående vissa ändringar i samma förordning, föreslagit, att
omförmälda räkenskapsutdrag skulle avlämnas av varje, även enskild,
näringsidkare, som hade skyldighet att föra handelsböcker.

Riksdagen har emellertid vid båda tillfällena, i enlighet med hemställan
av bevillningsutskottet, motsatt sig sådan utsträckning av ifrågavarande
uppgiftsskjddighet. Riksdagen hade, såsom det hette i 1913
års riksdagsskrivelse i ämnet, icke blivit övertygad om behovet av ifrågavarande
anordning, som däremot helt visst komme att i många fall vålla
deklaranterna olägenheter. Då därtill komme, att taxeringsmyndigheternas
granskningsarbete skulle väsentligt ökas utan, såvitt riksdagen
kunde finna, motsvarande nytta i kontrollavseende, syntes tillräcklig anledning
ej föreligga för riksdagen att frånträda sin 1910 intagna ståndpunkt
i frågan.

Sistnämnda år hade utskottets betänkande i denna del varit enhälligt
och utan debatt vunnit kamrarnas godkännande. Vid 1913 års
riksdag var ''ställningen så till vida förändrad, att tre ledamöter i ut -

Utskottet.

Skyldigh et
Hven för en -skild näringsidkare
att vid
deklaration
foga räkenskapsutdrag.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

skottet reserverade sig till förmån för Kungl. Maj:ts förslag, och att
vid debatt i andra kammaren från några håll uttalades sympatier för
förslaget.

t nder den tid, som gått sedan 1913, synes bland de sakkunniga
den uppfattningen hava alltmera stadgat sig, att den ifrågavarande uppgiftsskyldighetens
utsträckande till enskilda näringsidkare vore av väsentlig
betydelse för taxeringsarbetet. Kommunalskattesakkunniga, som
anmodats yttra sig angående vilka anordningar, som utan större ändringar
av nu bestående ordning kunde befinnas särskilt ägnade att leda
till ökad kontroll över inkomsttaxeringarnas tillförlitlighet och således
även till ett mera effektivt taxeringsresultat, hava i utlåtande den 29
december 1916 framhållit, att såsom en för ernående av bättre taxeringsresultat
ofrånkomlig anordning måste i främsta rummet betecknas införande
av skyldighet för bokföringspliktiga rörelse- och yrkesidkare
att, i likhet med vad som gällde i fråga om verk eller bolag, vilket
vore försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit som aktiebolag registrerat
eller stode under offentlig kontroll, opåmint vid inkomstdeklarationen
foga bestyrkt avskrift av in- och utgående balansräkning samt
vinst- och förlusträkning, där sådan fördes.

bedan Konungens befallningshavande, hörda i frågan, samtliga
uttalat sig i samma anda, har även kammarrätten, som tidigare ställt
sig avvisande, anslutit sig till förslaget om skyldighet för även enskilda
näringsidkare att avlämna räkenskapsutdrag, under betonande, att eu
verklig kontroll över inkomstberäkningens riktighet endast kunde vinnas
genom en jämförelse med den skattskyldiges bokföring.

De förhållanden, under vilka bevillningsutskottet tidigare haft att
taga ställning till det förevarande spörsmålet, hava sedan dess undergått
betydande förändringar. Den direkta beskattningen såsom inkomstkälla
för staten har, både absolut och relativt, blivit av allt större betydelse,
och har givetvis i samma mån vikten av ett effektivt taxeringsförfarande
vuxit. Tydligt är, att det i många fall vid uppskattningen av en näringsidkares
inkomst kan vara önskligt att äga tillgång till hans räkenskaper
såsom den primära grunden för inkomstberäkningen. Enligt
nuvarande bestämmelser äger väl taxeringsmyndighet i förekommande
fall infordra räkenskapsutdrag. Den stora arbetsbördan för många taxeringsmyndigheter
torde dock nödga vederbörande att inskränka detta
med besvär förenade anmaningsförfarande till de mest angelägna fallen.
Alägges, såsom nu är föreslaget, den skattskyldig^ att opåmint avlämna
räkenskapsutdrag, vinnes ej blott lättnad i taxermgsmvndighetens
besvär utan ock och framför allt möjlighet till skärpt kontroll av de -

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

klaration i alla hithörande fall, således även av deklarationer, som eljest
kanske ej givit anledning till misstankar utan fatt passera utan anmärkning.

Det besvär, som orsakas den skattskyldige genom den föreslagna
anordningen, kan ej bliva synnerligen stort. 1 varje fall synes någon
hänsyn därtill ej böra stå i vägen för tillgodoseendet av det allmännas
intresse i denna sak. Utskottet har alltså funnit sig böra tillstyrka den
föreslagna ändringen i taxeringsförordningens 6 § ävensom de därav
påkallade ändringarna i 18 § 2 mom. och 23 § 3 mom. samt i anvisningarna
för deklarationsblankettens ifyllande.

Ett annat spörsmål, som jämväl förut varit föremål för delade
meningar, är den föreslagna skyldigheten för styrelse för bankbolag,
sparbank eller annan penningforvaltande inrättning ävensom enskild man
eller handelsbolag, som yrkesmässigt driver bankrörelse eller liknande
verksamhet, att efter anmaning lämna uppgift om namngiven skattskyldigs
ränteinkomst från den penningforvaltande inrättningen, personen
eller handelsbolaget ävensom om beloppet av den skattskyldiges innestående
medel vid viss angiven tidpunkt.

Vid olika tillfällen hava förslag framställts därom, att bankinrättningar
m. fl. borde åläggas uppgiftsskyldighet beträffande beloppet av
insättarna gottgjorda räntor.

I en vid 1913 års riksdag väckt motion, II: 76, av herr Eriksson
i Grängesberg, föreslogs sådan ändring i taxerings förordningen, att
banker och andra sammanslutningar eller enskilda personer, som mot
ränta emottoge penningar till förvaltning, ålades att till taxeringsmyndighet
lämna uppgift å beloppet av varje insättares under föregående
år uppburna ränta.

Bevillningsutskottet anförde härom, bland annat: Det torde kunna
antagas, att genom den föreslagna åtgärden statens och kommunens
skatteintresse skulle i många fall främjas. Huru önskvärt detta i och
för sig vore, syntes dock förslagets förverkligande möta allt för stora
praktiska svårigheter. Sålunda skulle uppgiftspliktens fullgörande åsamka
särskilt de större penninginrättningarna med deras tusental av insättare
ett synnerligen betungande besvär. Det med motionen avsedda syftet
hade emellertid synts utskottet kunna väsentligen tillgodoses på enklare
sätt, nämligen så, att penninginrättningar och enskilda, som av allmänheten
emottoge medel till förräntande, förklarades skyldiga att på skriftlig
anfordran av taxeringsmyndighet, närmare bestämt taxeringsnämnds
ordförande eller kronans ombud hos prövningsnämnd, uppgiva viss

Fiss uppgiftsskyldighet
för
banker m. fl.

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

skattskyldigs ränteinkomst. Därigenom vunnes möjlighet att i fall, där
deklarant misstänktes hava lämnat oriktig eller ofullständig uppgift,
kontrollera denna.

I anslutning härtill föreslog utskottet viss ändring i taxeringsförordningen.
Förslaget bifölls av andra kammaren, varemot första kammaren
godkände en av två ledamöter avgiven reservation, gående ut på
avslag å såväl motionen som utskottets förslag.

Frågan återkom vid 1915 års riksdag i en av herr Johansson i
Brånalt väckt motion, II: 113, i anledning varav bevillningsutskottet förnyade
sitt år 1913 framställda förslag, dock med reservation av fyra
ledamöter, som yrkat avslag. Första kammaren följde reservanterna,
medan andra kammaren biföll utskottets hemställan. Frågan hade alltså
ånyo fallit.

Vid övervägande av de åtgärder, som borde tillgripas för vinnande
av kontroll över skattskyldiga utlänningars inkomster, har emellertid
återupptagits tanken på en bankernas m. fl. uppgiftsplikt, som dock
skulle omfatta ej blott kunders uppburna räntor utan ock deras innestående
medel. Eu dylik anordning har för övrigt ansetts behövlig
även för andra fall än utlänningars beskattning, vadan det nu föreslagna
stadgandet, vilket gäller en var som yrkesmässigt driver inlåning, gjorts
tillämpligt i fråga om alla skattskyldiga. Såsom bevillningsutskottet
tvenne gånger förordat, skulle dock uppgift lämnas först på begäran i
varje särskilt fall.

Den kritik, som, enligt vad propositionen utvisar, från vissa håll
riktats mot förslaget, synes äga sin tyngdpunkt i farhågor för banksekretessens
obehöriga åsidosättande. Klart är, att det föreslagna stadgandet
ej råkar i någon formell konflikt med banklagens regel i 258 §:
»Enskildas förhållanden till bankbolag må ej i oträngt mål yppas». Om
oträngt mål kan ju nämligen ej bliva tal i ett fall av förevarande art.
Ser man åter till sakens reella sida, lärer risken för obehörigt blottande
av affärshemligheter på denna väg ej vara synnerligen nämnvärd, särskilt
då, såsom genom tillägg i 23 § taxeringsförordningen föreslagits,
hithörande uppgifter skulle få samma skydd mot offentliggörande som
deklarationerna.

Det för utskottet avgörande i denna fråga, som ju ägt utskottsmajoritetens
sympatier såväl 1913 som 1915, är i varje fall den föreslagna
anordningens plats i kedjan av åtgärder, som behöva tillgripas
för ernående av ett mera effektivt taxeringsresultat. Utskottet får jämväl
på denna punkt åberopa, vad utskottet ovan erinrat om den direkta
beskattningens växande betydelse för statens ekonomi.

Bevillningsutskott ds betänkande Nr 45. 15

Från sistnämnda synpunkter är ock att bedöma det föreslagna tillägget
i de särskilda anvisningarna till ledning vid skatte- och bevillningstaxeringarna
(sid. 6 och 7 i propositionen). Känt är, att de nuvarande bestämmelserna
icke utesluta åtgärder av angiven art såsom ägnade att
undandraga landet eller ock viss kommun med höga utskylder skatt för
inkomst, som rätteligen bort taxeras här i riket eller i viss kommun i
stället för annan. Det föreslagna stadgandet synes därför fylla ett
verkligt behov. Dock har detsamma synts tarva omformulering, bland
annat till klargörande av att de i andra stycket upptagna två fallen av
obehöriga åtgärder, försäljning av varor till lägre pris och köp av varor
till högre pris än de i allmänhet gällande, icke äro de enda utan närmast
utgöra exempel. Utskottet hemställer här nedan om annan lydelse
av det föreslagna stadgandet.

Berättigade hänsyn till ingångna affärsavtal synas, såsom ock är
föreslaget, tarva, att det nya stadgandet träder i kraft först 1920, vilket
innebär, att detsamma får tillämpning först å sådan inkomst, som skall
taxeras nämnda år.

En efter utskottets uppfattning välbetänkt anordning, om vars lämplighet
val ej kan råda meningsskiljaktighet, innebär Kungl. Maj:ts förslagom
årliga sammanträden länsvis av representanter för taxeringsnämnderna
inför Konungens befallningshavande eller 1 andskamreraren. Uppenbarligen
är det av stor vikt, att vid taxeringen enhetliga grundsatser och metoder
varda följda, och synas de föreslagna sammanträdena synnerligen
ägnade att främja detta mål. Det härutinnan föreslagna nya stadgandet
i 28 § taxeringsförordningen får utskottet alltså tillstyrka.

I fråga om ersättning åt de till sammanträdena inkallade äro
genom föreslaget tillägg i 54 § 6 mom. taxeringsförordningen gjorda
tillämpliga de för prövningsnämndens ledamöter m. fl. gällande grunder.
Vid behandlingen av denna punkt har det inom utskottet gjorts gällande,
att den enligt nyssnämnda stadgande till ledamöter i prövningsnämnd
m. fl. utgående ersättningen icke stode i överensstämmelse med de höjda
gottgörelser, som medgivits innehavare av vissa andra allmänna uppdrag,
såsom landstingsmän m. fl. De i förevarande stadgande, sådant det nu
lyder, omförmälda personerna åtnjuta dagtraktamente 10 kronor och
övrig ersättning för resekostnader enligt fjärde klassen av gällande
resereglemente. Dagtraktamentet har sålunda utgått med högre belopp
än det i nämnda reseklass hittills tillämpade, 8 kronor. I enlighet med
uttalande av innevarande års riksdag har traktamentsersättningen inom

O ii beräkning
av inkomst för
visst fall.

Sammanträden
mellan representanter

för taxeringsnämnderna.

Höjd

traktamentsersättning

enligt 54 §
6 mom.
taxeringsförordningen.

Övriga

ändrings förslag.

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

resereglementets samtliga klasser från och med den 1 nästlidne mars
höjts med 3 kronor. Det har därför synts utskottet följdriktigt, att
man vid bestämmande av eu högre traktamentsersättning i förevarande
fall går något längre än till fjärde klassens nya traktamente, 11 kronor,
och har utskottet funnit 14 kronor vara ett lämpligt och skäligt belopp.
I enlighet härmed tillåter sig utskottet här nedan föreslå ändrad
lydelse av 54 § 6 mom. taxeringsförordningen. Billigt synes vara, att
även denna traktamentsökning får träda i tillämpning redan innevarande
år.

I övrigt innehåller propositionen vissa mindre betydande ändringar

1 taxeringsförordningen i rent praktiskt eller ordningssyfte, avseende
fullständigare uppgift om skattskyldigs bostadsadress, annan ordningför
tillhandahållande åt häradsskrivarne av föregående årets fastighetslängder,
föranledd närmast av fögderiförvaltningens omorganisation,
(29 § 2 mom.), samt noggrannare tidsbestämmelse för insändande till
statskontoret av sammandrag av taxering och påförd statsskatt (63 §

2 mom.)

Slutligen föreslås nya tabeller för beräkning av kapitalvärdet
av livräntor, m. m. (tabellerna III och IV vid förordningen om inkomstoch
förmögenhetsskatt), vilka tabeller äro byggda på nyare statistiska
dödlighetsberäkningar.

Emot dessa ändringsförslag har utskottet intet att erinra.

I överensstämmelse med det ovan anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition icke kunnat i oförändrat skick
bifallas, måtte:

1) antaga ovan återgivna förslag till förordningom
vissa ändringar i förordningen den 28 oktober 1910
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering
jämte det vid berörda förordning fogade formulär nr
1 A; dock att riksdagen måtte besluta, att 54 § 6
mom. skall erhålla följande lydelse:

54 §.

o m

6 mom. A prövnmgsnämndens sammanträdesort
icke bosatta ledamöter i denna nämnd samt de taxerings -

17

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

nämndsordförande eller av Kimgl. Maj:ts befallningshavande
förordnade ledamöter i taxeringsnämnd, som
på Kungl. Maj:ts befallningshavandes kallelse från
annan ort infunnit sig antingen till sådant sammanträde
som i 28 § omförmäles, eller ock i residensstaden
före eller under prövningsnämndens sammanträde
för upplysningars meddelande, äga åtnjuta trakta
mentsersättning under såväl sammanträdes- som resedagar
med fjorton kronor om dagen samt övrig ersättningför
resekostnaderna enligt fjärde klassen av gällande
resereglemente.

Enahanda ersättning tillkommer även ledamot i
prövningsnämnd, som, på annan ort bosatt, efter kallelse
av ordföranden inställt sig för att deltaga i protokollsjusteringen; 2)

besluta, att nyssnämnda 54 § 6 mom. taxeringsförordningen
skall under innevarande år från och
med den dag, som av Konungen bestämmes, hava eu
sålunda ändrad lydelse:

Å prövningsnämndens sammanträdesort icke bosatta
ledamöter i denna nämnd samt de taxeringsnämndsordförande
eller av Kung]. Maj:ts befallningshavande
förordnade ledamöter i taxeringsnämnd, som
på Kungl. Maj:ts befallningshavandes kallelse från
annan ort infunnit sig i residensstaden före eller under
prövningsnämndens sammanträde för upplysningars
meddelande, äga åtnjuta traktamentsersättning under
såväl sammanträdes- som resedagar med fjorton kronor
om dagen samt övrig ersättning för resekostnaderna
enligt fjärde klassen a v gällande resereglemente.

Enahanda ersättning tillkommer även ledamot i
prövningsnämnd, som, på annan ort bosatt, efter
kallelse av ordföranden inställt sig för att deltaga i
protokolls justeringen;

3) besluta, att punkt 3:o i de vid förordningen
den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt
fogade särskilda anvisningar till ledning vid
taxeringen skall hava följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 samt. 35 käft. (Nr 45.)

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

3:o) Övriga inkomster av arbete.
Härunder upptagas:

— — — — — jordbruk eller skogsbruk.

Har näringsidkare till någon, som är ekonomiskt
intresserad i hans näringsföretag eller kan öva inflytande
på företagets ledning, försålt varor till lägre pris eller
av honom köpt varor till högre pris än de i allmänhet
gällande eller vidtagit andra liknande åtgärder, och har
i följd härav inkomsten av företaget blivit lägre, än den
eljest skolat bliva, skall inkomsten av företaget beräknas
till det belopp, vartill den kan antagas hava uppgått,
därest sådana åtgärder icke vidtagits;

4) besluta, att 3 § i de vid förordningen den
28 oktober 1910 angående bevillning av fäst egendom
samt av inkomst fogade särskilda anvisningar till ledning
vid taxeringen skall hava följande ändrade lydelse:

3 §•

Med avseende å--— — som taxerings männen

finna skälig.

Har näringsidkare till någon, som är ekonomiskt
intresserad i hans näringsföretag eller kan öva inflytande
på företagets ledning, försålt varor till lägre pris eller
av honom köpt varor till högre pris än de i allmänhet
gällande eller vidtagit andra liknande åtgärder, och har
i följd härav inkomsten av företaget blivit lägre, än den
eljest skolat bliva, skall inkomsten av företaget beräknas
till det belopp, vartill den kan antagas hava uppgått,
därest sådana åtgärder icke vidtagits;

5) därest riksdagen bifaller vad utskottet under

3) och 4) hemställt, besluta, att där omhandlade stadganden
i sin ändrade lydelse skola träda i kraft den
1 januari 1920; samt

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45. 19

6) antaga ovan återgivna förslag till förordning
om ändrad lydelse av de till förordningen den 28 oktober
1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt hörande
tabellerna 111 och IV.

Stockholm den 17 maj 1918.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

Reservationer:

vid punkt 1) av herrar Hammarström, Lyckholm, friherre Fleming,
Östberg, Knaust och Neess, som anfört:

Såsom en åtgärd bland andra för vinnande av bättre kontroll
över de skattskyldigas självdeklarationer upptager den föreliggande
propositionen införande av skyldighet för dem, som yrkesmässigt driva
inlåningsrörelse, att på begäran från vederbörligt håll lämna uppgift
beträffande viss skattskyldig å honom tillgodoförd ränta och för honom
innestående kapital. Förslaget åsyftar således en särskild kontroll beträffande
skattskyldigs kapitalinkomst och kapitalförmögenhet.

Enligt vår mening är det synnerligen tvivelaktigt, om den föreslagna
kontrollmöjligheten komme att få något vidare värde. Vill en
skattskyfdig undandölja inkomst eller förmögenhet, varom nu är fråga,
lärer den föreslagna anordningen ej bliva honom till nämnvärt hinder.
Han kan fördela sitt kapital i olika penninginrättningar på skilda orter,
eller placera det i obligationer eller hos privatpersoner mot t. ex. inteckningssäkerhet,
vilken sistnämnda form för penningplacering i synnerhet
torde vara vanlig på landsbygden. Vad särskilt angår uppgift
om innestående kapital, må erinras, att en sådan uppgift långt ifrån
alltid kan anses utmärka, att den skattskyldige vid den angivna tidpunkten
ägt det innestående beloppet. Det kan t. ex. hava tillhört
annan person eller ock motsvaras av skuld på annat håll.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

En effektiv kontroll i förevarande avseende skulle efter vår uppfattning
kräva, att en var som, yrkesmässigt eller icke, mottoge penningar
till förräntande, ålades uppgiftsplikt, att fullgöras ej blott på begäran
i vissa fall utan obligatoriskt i alla fall. Ej ens genom en så
omfattande apparat skulle dock kontrollen vara säkerställd. Den skattskyldige
vore ju oförhindrad att i sin deklaration ekvivalera ränteinkomsten
med reseavdrag. Det bleve med hänsyn därtill nödvändigt
att etablera en kontroll efter enahanda mönster även över skattskyldig
galdräntor. Uppenbart är dock, att man därmed vore inne på värn ar
som förde bort från själva principen för självdeklarationsinstitutet, och
att den enskildes, affärsförhållanden bleve helt utlämnade åt en gransknmg,
som helt visst ej alltid skulle hava statsintresset till förnämligaste
mai taxeringsmyndigheterna skulle för övrigt ej tillnärmelsevis kunna
medhinna någon granskning av det inströmmande nppgiftsmaterialet.

i x , sålunda antyttsi ar det oss klart, att ifrågavarande

kontrollmojhghet i sin föreslagna begränsning ej kan bliva till något
nämnvärt gagn, och att å andra sidan en konsekvent fortsättning på
den inslagna vägen skulle leda till resultat, som varken ur taxerino-ssynpunkt
eller, med hänsyn till den skattskyldiges berättigade anspråk
pa skydd för sina enskilda förhållanden vore önskvärda.

I piopositionen har ställts i utsikt blivande ändring i trvckfrihetsförordningen
till skydd mot offentliggörande i tryck av här ifrågavarande
uppgifter. Vi hålla före, att anordnande av en sådan garanti
i varje fall borde föregå införandet av själva uppgiftsplikten.

Med hänsyn till förestående synpunkter hava vi inom utskottet
yi kat, att utskottet måtte avstyrka bifall till det föreslagna nya stycket
i 11, § taxeringsförordningen och därav föranledd ändring i 23 8 3
mom. samma förordning. ö s

samt vid punkterna 3) och 4) av herrar Hammarström, Lyckholm
Antonsson, friherre Fleming och Knaust, som anfört:

Genom förslag om likalydande tillägg till de särskilda anvisningarna
till ledning vid inkomst- och förmögenhetsskattetaxeringen (punkt
3:o) och bevillningstaxermgen (3 §) avser den kungl. propositionen att
orekomma vissa föranstaltande!! från skattskyldig näringsidkares sida
\ilka
hvenge eller viss kommun här i landet skatt för därinom bedriven
näringsverksamhet.

.... En%t vad i propositionen upplyses, har förslaget ursprungligen
tillkommit med avseende å och uteslutande hänfört sig till utlänningars
beskattande. Man har velat förekomma, att den ekonomiska relationen

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

mellan samverkande svenskt och utländskt företag så ordnades att
vinsten helt eller delvis ej komme till synes hos det svenska företaget
och således undginge beskattning här i riket. Vid detta föislags ehandling
hos Kungl. Maj:t har emellertid åt stadgandet givits en mera
allmängiltig formulering, och därigenom har detta fått tillämplighet
även å förhållandet mellan svenska näringsidkare inbördes.

Emot förslaget i dess först avsedda begränsning vore val tran
beskattningssynpunkt åtminstone principiellt icke något att invända;
och praktiskt sett skulle genom detsamma säkerligen i ett och annat
fäll kunna rådas bot på det missförhållandet, att svenska staten gar
miste om en skatteinkomst, som densamma med råtta tillkommer De
börda myndigheterna hava ej heller haft något att erinra emot, vad i detta
hänseende föreslagits. Huruvida de därvid även beaktat den återverkan
stadgandet i fråga kunde få i reciproka åtgärder från utlandets sida,
framgår ej av propositionen. Försiktigheten synes bjuda, att även en
dylik*3 eventualitet tages i betraktande; men då vi icke kunna antaga
annat än att så skett, skulle vi icke hava ansett oss äga anledning att
avstyrka förslaget, sådant det ursprungligen förelegat och av myndigheterna
tillstyrkts. Däremot hava vi icke kunnat ansluta oss till detsamma
i ded form, vari det nu förelagts riksdagen. Här har till den
ursprungliga frågan kommit en alldeles ny och delvis olikartad. Det
gemensamma för de fall, stadgandet nu omfattar, är, att resultatet i
vinstavseende av en näringsverksamhet i uppgift till taxeringen fördelas
på flera skattesubjekt, där det med hänsyn till det allmännas berättigade
intresse bort stanna på en hand, eller, om det bort fördelas, blir föremål
för en obehörig förskjutning åt ett håll. I den män vinsten obehörigen
förlägges till utlandet, beröres uppenbarligen ett svenskt statsintresse,
då i samma mån sådant äger rum, staten går förlustig skatt,
men annorlunda ligger frågan, då vinsten av verksamheten ördelas
allenast på olika händer inom landet. Det är då för staten själv tämligen
likgiltigt, hur fördelningen sker. Staten får ändå skatt för det
hela, och kan denna skatt till och med i följd av progressionen bliva
större, i den mån vinsten till större del än som vederbort taxeras pa

ett håll. . . ....

Däremot råka på denna punkt de kommunala intressena i självfallen
konflikt. Det är ju ett givet kommunalt intresse, att varje inom
kommunen skattskyldig där har så stor taxerad inkomst som möjligt.
Nära till hands ligger således faran, att taxeringsnämnderna skulle komma
att i respektive kommuners intresse söka i möjligaste män utnyttja förevarande
stadgande, vars tillämpning ofta nog måste bliva skäligen godtycklig.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1918. 7 samt. 35 höft. (Nr 45.) 4

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 45.

nligt sakens natur torde det nämligen bliva synnerligen svårt att efter
exakta grunder fastsla, vad som vid en viss tidpunkt varit allmänt gällande
pris a en vara, och särskilda svårigheter måste väl stadgandets tillämpmng-
^ medföra, da fråga bleve om köp eller försäljning enligt kontrakt,
avslutade för längre tid måhända för många år framåt. Stadgandets
våga avfattning skulle lätteligen kunna leda till en alltför stor frihet
vid taxeringsmyndighetens tillämpning av detsamma. Om så de olika
intresserade kommunerna, såsom naturligt är, var på sitt håll söka utnyttja
den föreliggande möjligheten, måste följden befaras bliva en
mangd tvister saval dem emellan som mellan dem och de skattskyldiga.
.... LJdhS^ aD såsom redan antytts, att i det stora flertalet fall det
föreslagna stadgandets tillämpning skulle komma att bottna i kommunalskattemtresset.
\ i vilja icke bestrida, att kommunernas intresse i saken

1 °C fl- Slg a1'' bei;ättlg,at- Det s3''nes oss dock knappast vara motiverat,
att, da manga andra kommunala skattespörsmål kunna vara lika väl
och kanske mera förtjänta av snar lösning, i detta sammanhang taga
upp till behandling just det förevarande. Även detta, huru behiärtansvart
det an i och för sig må vara, lärer böra upptagas till lösning
orst i sammanhang med den behandling av kommunalskattefrågan i
hela dess vidd, som ju i en närmare framtid förestår.

\ i hava slutligen icke kunnat underlåta att framhålla, att den förelggande
fragan icke i vidare mån, än för såvitt angår det ursprungliga
forslaget, blivit före dess framläggande för riksdagen vederbörligen utledd.
Den utvidgning, som i den kungl. propositionen givits åt det ursprungliga,
myndigheterna underställda förslaget, omfattar i själva verket
en alldeles ny fråga, som i vikt och betydelse vida övergår den ursprungliga,
och denna nya fråga har, såvitt propositionen giver vid handen
icke underställts någon sakkunnig myndighets utlåtande

llt , ™ lT!yni til!i Vad Såkmda anfört8’ Iiaya vi icke kunnat biträda

utskottets tillstyrkande av propositionen, för så vitt den avser ändrad

lydelse av de särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen, vilka
finnas fogade vid förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och
förmögenhetsskatt samt vid förordningen den 28 oktober 1910 angående
bevillning av fast egendom samt av inkomst.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.