Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.
1
Är 39.
Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1918 kl. 4 e. m.
Betänkande, i anledning av väckta motioner med förslag till förordning
angående inskränkningar i fråga om tillverkning
och försäljning av rusdrycker.
(2:a avd.)
Närvarande: herrar Hammarström, Jacob Larsson, Lyckholm, Backström, Östberg,
Wijk, Källman, Månsson i Hagaström, Jonsson i Hökhult, Berg i Staby,
Bergman, Danström, Knaust, Forssman, Johannes Åkesson. Bökelund,
Johansson i Kullersta, Olsson i Ramsta, Uddenberg och Jönsson i Fridhill.
I tvenne inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade
likatydande motioner, I: 50, av herr Kvarnzelius och II: 58, av
herr Engberg, hava motionärerna hemställt, att riksdagen för sin del
måtte antaga följande
“Förslag
till
förordning angående inskränkningar i fråga om tillverkning och
försäljning av rusdrycker.
Härigenom förordnas som följer:
i §•
Tillverkning av brännvin, annat än i sammanhang med pressjästberedning
eller vid bränneri, där brännvinet framställes av avfallslut
från sulfitcellulosatillverkning, vare förbjuden.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 saml. 30 höft. (Nr 39.)
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.
2 §•
Tillverkning av maltdrycker, som innehålla mer än två och en
fjärdedels volymprocent alkohol och äro inbryggda med en stamvört,
vilkens extrakthalt överstiger sex procent, vare lörbjuden.
3 §•
1. Spritdrycker må icke utminuteras till någon i större myckenhet
än två liter i kalenderkvartalet. Härvid skall en liter sprit med en
alkoholstyrka av sextio volymprocent eller däröver räknas som två liter
spritdrycker av annat slayr, varjämte en liter punsch må kunna räknas
som två tredjedels liter spritdrycker av annat slag.
2. Spritdrycker må icke utminuteras till den, som icke fyllt 25
år; ej heller må rusdrycker utminuteras eller utskänkas till den, som
veterligen åtnjuter understöd av allmänna medel eller brister i fullgörande
av honom åliggande försörjningsplikt.
4 §•
Spritdrycker må utskänkas allenast åt gäst, som å utskänkningsstället
intager eller omedelbart förut därstädes intagit verklig måltid,
bestående av lagad mat till ett pris, då det gäller utskärning av egentligt
brännvin, av minst 75 öre och, då det gäller iskänkning av annat
slag av spritdrycker, av minst en krona 50 öre.
Åt en och samma gäst må ej utskänkas mera än femton centiliter
spritdrycker, därav högst fem centiliter egentligt brännvin; dock må åt
gäst utskänkas högst en sjättedels liter punsch, vilken myckeuhet skall
anses motsvara sju och en halv centiliter spritdrycker av annat slag,
när sådant vid samma besök förtäres.
5 §■
Spritdrycker må icke utminuteras och utskänkas till större myckenhet
än sammanlagt 700,0<>0 liter i månaden.
Det åligger kontrollstyrelsen att på olika, därtill berättigade försäljare
fördela ifrågavarande myckenhet i förhållande till föregående
för brukning och de övriga omständigheter, till vilka hänsyn bör tagas
för att åstadkomma en rättvis fördelning.
6 §•
1. Den, som överträder i 1 eller 2 § stadgat förbud, straffes
såsom vore förbrytelsen begången mot vad i dylikt avseende är stadgat
Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 3
i förordningen angående tillverkning av brännvin respektive föroidningen
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.
2. Den, som överträder föreskrifterna i 3 eller 4 §, straffes på
sätt är’ stadgat i 79 § av förordningen angående försäljning av rusdrycker.
. ,
3. 1 fråga om upprepad förbrytelse och husbondes ansvarighet
för förbrytelse,^ som begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete
antagen person, samt om förvandling och fördelning av böter, om rätt
att anställa åtal, om övervakande av förordningens efterlevnad och om
domstol, där överträdelser av densamma skola åtalas, lände i tillämplig i
delar till efterrättelse vad i förordningen angående försäljningen av rusdrycker
är stadgat.
Denna förordning träder i kraft den 1 ianuari 1919 och gäller
intill den 1 januari 1921. De bestämmelser i förordningen den 14 juni
1917 angående försäljning av rusdrycker, som strida mot vad i denna
förordning är stadgat, skola under denna förordnings giltighetstid träda
ur kraft.»
Beträffande motiveringen för detta förslag tillåter sig utskottet
hänvisa till motionerna.
Såsom framgår av motionärernas förslag, är syftet. med detsamma
att till och med utgången av år 1920 utsträcka tillämpningen av de
restriktiva bestämmelser, som lör närvarande gälla i fr''ga om tillverkningen
och försäljningen av rusdrycker. I likhet med motionärerna
anser utskottet, att det skulle vara av stor betydelse, om dessa restriktiva
bestämmelser bleve fastslagna för en tid iramåt. Aven om före
utgången av den föreslagna förordningens giltighetstid mera normala
förhållanden på livsmedelsmarknaden skulle inträda, vore det enligt
utskottets mening önskvärt, att restriktionerna bibeliölles, enär den nu
rådande kristiden otvivelaktigt kommer att göra sina verkningar gällande
under åtskilliga år framåt. Det är därför av stor vikt, att under denna
tid folkkraften icke försvagas därigenom, att rusdrycksbruket lössbippe-u
Den lyckliga verkan av restriktionerna i nykterhetsavseende har
Utskottet.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.
av motionärerna utförligt uppvisats. Den starka nedgången i fylleriförseelserna
ger enligt utskottets mening ett kraftigt stöd för den uppfattningen,
att ifrågavarande restriktioner äro väl avvägda och lämpliga.
Ur nykterhetssynpunkt skulle därför ett bibehållande av restriktionerna
vara av stor betydelse.
Visserligen har föregående års riksdag antagit en förordning angående
försäljning av rusdrycker, vilken förordning ännu icke trätt i
kraft. Med hänsyn härtill kunde det synas, som om man borde avvakta
resultaten av denna lagstiftning, innan förändringar vidtagas på rusdrycks
försälj ningens område. Utskottet tillåter sig emellertid att erinra,
att förslaget till ifrågavarande lagstiftning utarbetades på en tid, då
ännu några erfarenheter av den beskaffenhet, som nu är fallet, icke förelågo
och att förslaget antogs, innan de gällande restriktionerna trädde
i kraft. Enligt utskottets mening kan det emellertid icke anses vara
att gå utöver ramen för denna lagstiftning, därest nu gällande, ur
nykterhetssynpunkt betydelsefulla restriktioner för en längre tid fastställas.
Enligt 63 § i rusdrycksförsäljningsförordningen stadgas nämligen,
att all försäljning av rusdrycker skall ordnas så, att därmed skall åstadkommas
så ringa skada som möjligt, och att syftet med de i förordningen
givna stadganden i största möjliga utsträckning vinnes. Rusdryeksförsäljningsförordningens
bestämmelser hava jämväl, såsom nykterhetskommitterade
i sitt betänkande med förslag- till förordning- angående
försäljning av rusdrycker upprepade gånger framhållit, karaktären av
minimibestämmelser. Med hänsyn härtill synes det vara i full överensstämmelse
med förordningens grunder, att, därest erfarenheten givit vid
handen, att vissa restriktiva bestämmelser, som ej finnas intagna i förordningen,
bereda större fördelar ur nykterhetssynpunkt än de stadganden,
som förordningen innehåller, sådana bestämmelser varda genomförda.
Enligt utskottets mening skulle syftet med rusdrycksförsäljningsförordningen
vara väsentligt förfelat, därest man ej tillgodogjorde sig även
senare vunna erfarenheter.
Då sålunda utskottet är övertygat om, att ett fastställande för eu
tid framåt av nu gällande inskränkningar ifråga om tillverkningen och
försäljningen av rusdrycker skulle vara lyckosamt, och då utskottet icke
heller har något att erinra mot de särskilda stadgandena i det av motionärerna
framlagda förslaget till förordning angående inskränkningar
ifråga om tillverkning och försäljning av rusdrycker, får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till motionerna
I: 50, av herr Kvarnzelius, och II: 58, av herr Engberg,
5
Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.
för sia del antaga motionärernas förslag till förordning
angående inskränkningar i fråga om tillverkning och
försäljning av rusdrycker.
Stockholm den 3 maj 1918.
På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.
Reservationer:
Av herrar Hammarström, Lyckholm, Östberg, Danström, Knaust,
Forssman och Bökelund, som ansett, att utskottets }?ttrande och förslag
bort hava följande lydelse:
Såsom en allmän erinran i avseende å ifrågavarande motioner
torde böra framhållas, att de åsyfta reglering genom riksdagens omedelbara
medverkan av förhållanden, som hittills ordnats i administrativ
väg, och som, med hänsyn till de växlingar de äro underkastade, väl
även bäst lämpa sig för behandling i d}dik ordning. Detta senare
gäller även i vad motionerna avse utsträckt tillämpning under viss tid
av de restriktiva bestämmelser, vilka, enligt särskilda kungl. kungörelser,
med hänsyn till kristidsförhållandena inskränka tillverkningen och försäljningen
av rusdrycker. Erinras bör, att en sådan uppfattning även
låg till grund för det riksdagens beslut år 1915, varigenom åt administrativ
myndighet inrymdes den befogenhet, enligt vilken ifrågavarande
bestämmelser, i vad de avse försäljningen, sedermera tillkommit; och
utskottet håller före, att denna befogenhet icke utövats på sådant sätt,
att anledning nu kan anses föreligga för riksdagen att själv ingripa till
förhållandenas ordnande.
Med avseende å nu berörda bestämmelser må för övrigt framhållas,
att de väsentligen tillkommit såsom ett led i den ransonering av varor,
som kristiden nödvändiggjort. Förbudet mot tillverkning av brännvin
ur produkter, som omedelbart eller medelbart kunna komma folknäringen
tillgodo, är lika väl som nedsättningen av maltdryckernas extrakthalt en
typisk kristid såtgärd, som säkerligen ej skulle kommit i fråga, därest
, ej brist på livsmedel varit rådande. De långt gående inskränkningarna
beträffande brännvinsförsäljningen stå vidare i direkt samband med till
-
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.
verkningsförbudet och införselsvårigheterna. Att nu fastställa rådande
förbud och inskränkningar i nyssnämnda hänseenden för en längre tidsperiod,
under vilken normala förhållanden kunna inträda, synes utskottet
icke överensstämma med de förutsättningar, under vilka ifrågavarande
anordningar tillkommit.
De nu gällande förbuden och inskränkningarna hava mera begränsad
giltighetstid, men Kungl. Maj:t kan på grund av 1915 års riksdags
ovanberörda beslut ävensom gällande brännvinstillverkningsförordning
prolongera desamma i mån av behov. Det är sålunda icke uteslutet,
att de kunna komma att bestå en längre tid, men bestämmanderätten
härutinnan torde enligt vad ovan anförts böra överlämnas åt Kungl.
Maj:t, som lättare än riksdagen kan pröva och avgöra, när ett förändrat
läge på livsmedelsmarknaden eller omständigheterna i övrigt påkalla andra
bestämmelser. Med ett genomförande av motionärernas förslag skulle
därför intet vara att vinna ur synpunkten av de krav, som på grund
av förhållandena under kristiden böra tillgodoses.
Motionärerna hava emellertid ansett det framlagda förslaget påkallat
ur andra synpunkter och i sådant hänseende framhållit, dels att
genom dess antagande den genom rusdrycksförsäljningsförorduingen
åsyftade nykterhetseffekten skulle väsentligen stegra-*, dels ock att det
ekonomiskt sett och ur synpunkten av den enskilde medborgarens vanor
skulle bliva lättare att, om restriktionerna bihehölles, övergå till ett rusdrycksförbud,
därest ett sådant av statsmakterna beslötes efter därom
nu pågående utredning.
I förstberörda avseende gäller dock, att även om nykterhetseffekten
av gällande restriktioner kan anses vara betydande under -nuvarande
förhållanden, då ransonering på en mängd skilda områden genomförts,
det ingalunda är säkert, att samma effekt skulle kunna vinnas, när normala
tider återinträtt. Enligt utskottets mening saknas i den allmänna
opinionen det säkra stöd för dessa restriktioner, som ensamt torde kunna
möjliggöra ett genomförande av de långt utöver 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning
gående inskränkningar, som motionärernas förslag
innebär. Då riksdagen så nyligen som år 1917 antagit en förordning,
som på ett genomgripande sätt förändrar den hittillsvarande lagstiftningen
på ifrågavarande område, synes det utskottet olämpligt, att
riksdagen år . 1918 skulle antaga en ny om ock för kortare tid gällande
förordning, vilken i viktiga delar skulle upphäva bestämmelserna i
förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, och
detta innan sistnämnda förordning ännu ens trätt i kraft.
Beträffande vidare vad motionärerna anfört om önskvärdheten av
7
Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.
att med hänsyn till ett eventuellt permanent rusdrycksförbud bibehålla
gällande förbud och restriktioner, vill utskottet allenast framhålla, att
det enligt utskottets mening saknas fog för att nu vidtaga några slags
förberedande åtgärder för att jämna vägen för lösningen av en fråga,
varom utredning ej ännu föreligger och vilken dessutom är föremål för
så vitt skilda meningar.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att motionerna 1: 50, av herr Kvarnzelius, och
II: 58, av herr Engberg, icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Samt av herrar Bäckström, Wijk och Berg i Staby, vilka instämt
i herr Hammarströms m. flis yrkande.