Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 4 februari 1918 kl. 3 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
tullfrihet för kalciumkarbid och bariumkarbid.
(l:a avd.)
Närvarande: herrar Hammarström, Röing, Ollas Ericsson, Jacob Larsson, Lyckholm,
Antonsson, Elof Ljunggren, Östberg, Wijk, Källman, Nilsson
i Bonarp, Månsson i Hagaström, Holmström, Jonsson i Hökhult, Nilsson
i Kristianstad, Berg i Staby, Bergman, Knaust och Söderberg.
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 59, har herr Röing hemställt, att riksdagen måtte besluta,
dels att en sådan ändring göres i pos. 1170 av gällande tull
taxa, att kalcium karbid och bariumkarbid vid import blir tullfri, och
dels att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att denna tullfrihet snarast
möjligt måtte träda i kraft.
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»Enligt pos. 1170 i gällande tulltaxa är karbid vid import åsatt en
tull av 5 öre pr kilogram. Som bekant exporterar Sverige under normala
förhållanden betydande kvantiteter av denna artikel, och konkurrerar
den svenska karbidindustrien med framgång på världsmarknaden med
den utländska. Enligt min uppfattning är under sådana förhållanden
ett tullskydd obehövligt för den svenska karbidindustrien.
Såsom förhållandena numera utvecklat sig under världskriget, kan
emellertid den svenska karbidindustrien icke tillfredsställa den ökade
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 samt. 2 höft. (Nr 2.)
Utskottet.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
inhemska konsumtionen, som uppstått på grund av att importen av
petroleum praktiskt upphört. Ansträngningar göras nu att få till stånd
import av utländsk karbid, och om dessa försök krönas med framgång,
vartill stora utsikter förefinnas, skulle ett bibehållande av tullen endast
förorsaka, att den utländska karbiden onödigt kommer att fördyras för
den svenska allmänheten, ett missförhållande som snarast bör avlägsnas.»
Förevarande motion avser ett definitivt upphävande av tullen å
kalciumkarbid och bariumkarbid.
Att i detta avseende träffa ett avgörande förutsätter givetvis en något
närmare utredning angående karbidindustriens produktionsvillkor nu
och sådana de kunna antagas komma att gestalta sig under en närmare
framtid. En dylik utredning skulle emellertid under nuvarande förhållanden
vara förenad med olägenhet, enär, enligt vad utskottet erfarit,
anledning torde finnas att antaga, att redan under den närmaste tiden
import av avsevärda kvantiteter karbid kommer att äga rum, för vilka
i fall av sådan utredning och därav förorsakad tidsutdräkt med frågans
avgörande tullfrihet sannolikt icke skulle kunna få åtnjutas.
En annan med hänsyn härtill lämpligare åtgärd, ägnad att för tillfället
lösa frågan, erbjuder sig genom införande av en provisorisk tullfrihet
för ifrågavarande artiklar, vilkas betydelse under nuvarande brist
på belysningsmedel inom landet ej torde behöva särskilt framhållas.
Mot en sådan provisorisk jämkning i tulltaxans bestämmelser torde eljest
icke heller någon egentlig betänklighet kunna möta.
I överensstämmelse härmed har utskottet ansett sig böra hemställa,
att riksdagen i anledning av herr Röings ifrågavarande
motion (II: 59) må
1) besluta att för kalciumkarbid och bariumkarbid
skall under januari och februari månader 1919 tullfrihet
åtnjutas samt därefter tull utgå enligt samma
tullsats som för närvarande eller efter 5 öre för
kilogram;
2) under förutsättning av bifall till vad under 1) föreslagits,
för sin del jämväl besluta, att tullfrihet för
kalciumkarbid och bariumkarbid må tillämpas redan
under innevarande år från och med den dag, Kungl.
Maj:t bestämmer; samt
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
3) i skrivelse till Kungl. Maj:t, med tillkännagivande
av sina sålunda fattade beslut, anhålla, att
Kungl. Maj:t ville förordna om den beslutade tullfrihetens
trädande i kraft snarast möjligt.
Stockholm den 4 februari 1918.
På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.