Bevillningsutskottets memorial Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1918 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets memorial angående skrivelse till Kungl. Maj:t
om utredning av det gällande tullsystemets verkningar.

Närvarande: herrar Hammarström, Ilning, Ollas Ericsson *), Jacob Larsson, Antons-,
son *), Östberg, Källman, Nilsson i Bonarp *), Månsson i Hagaström,
Holmström, Jonsson i Hökhult *), Nilsson i Kristianstad, Berg i
Staby *), Bergman, Knaust, Forssman, Eliasson *), Söderberg, Johannes
Åkesson och Wikström.

*) Icke närvarit vid justeringen av memorialet.

När under senare delen av 1800-talet den frihandelsprincip, som
tidigare genomträngt och blivit förhärskande i europeisk handelspolitik,
inom vissa ledande kontinentala stater, främst Tyskland, fick vika för
en protektionistisk strömning, skedde även i vårt land en återgång från
relativ frihandels- till utpräglad tullskyddspolitik. Genombrottet skedde,
som bekant, vid 1888 års riksdag med införandet av tull å olika slag
av spannmål. Och fyra år senare, vid 1892 års riksdag, då genom
utlöpandet av förut hindrande tarifftraktater en friare rådighet över tulltaxan
vunnits, blev tullskyddssystemet fullständigare genomfört även beträffa!]
de industritullar.

Yånsett den vid 1906 års riksdag i samband med godkännandet
av en mellan Sverige och Tyska riket avslutad handels- och sjöfarts-.
traktat vidtagna partiella omläggningen av tulltaxan samt vissa tid efter
annan beslutade mindre väsentliga jämkningar, förblev efter tullskyddsBihang
till riksdagens protokoll 1918. 7 sand. lo höft. (AV 18.) 1

2

Bevillningsutskottets memorial Nr 18.

systemets fullständiga genomförande vår tullagstiftning i huvudsak oförändrad
under nära två årtionden. Först vid 1910 års riksdag vidtogs
en omfattande revision av tulltaxan. Huvudsyftet med denna revision
synes hava varit att med ledning av erfarenheterna från de underhandlingar,
vilka föregingo avslutandet av förutnämnda handels- och sjöfartstraktat,
göra tulltaxan bättre lämpad att läggas till grund för dylika
underhandlingar, vilka då vore nära förestående. Det förutsattes emellertid,
att revisionens resultat skulle i möjligaste mån lämna den gällande
tullagstiftningens allmänna grunder orubbade.

Förberedandet av IDIG års revision hade utförts av eu år 1906
tillsatt tulltaxekommitté, vars betänkande och förslag till förordning med
ny tulltaxa avgivits den 3 maj 1909. Uti ett av kommerskollegium och
generaltullstyrelsen den 8 december 1909 över kommitténs förslag avgivet
gemensamt utlåtande anförde ämbetsverken inledningsvis bland
annat, att för rätta bedömandet av hela innebörden i förslaget det skulle
hava varit av vikt, att ämbetsverken vid förslagets granskning kunnat
stödja sig på en allsidig utredning i fråga om de verkningar, skyddssystemet
dittills visat sig medföra, men eu så beskaffad utredning hade
icke av kommittén framlagts.

Tanken på en dylik utredning framfördes även uti en med anledning
av Kungl. Maj:ts proposition till 1910 års riksdag med förslag till
ny tulltaxa inom andra kammaren av 34 ledamöter väckt motion, i vars
syfte ytterligare 21 av kammarens ledamöter instämt. I denna motion
yrkades nämligen bland annat, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majrt måtte låta skyndsamt verkställa
en möjligast allsidig utredning rörande tullsystemets verkningar,
men den sålunda påyrkade utredningen sammanknöts i motionen med
frågan om lämpligheten av det gällande systemets avskrivning eller modifiering
samt med jämväl framställt yrkande om uppgörande av plan
för det statsfinansiella ordnandet av systemets delvisa avlösande.

Med anledning av denna motion anförde bevillningsutskottet i avgivet
betänkande bland annat, att hänsynen till den handelspolitiska ställningen
med tvingande nödvändighet föranledde att då bygga på den bestående
grunden. Annat hade icke heller ifrågasatts från något håll, då
• vid 1906 års riksdag frågan om tulltaxans revision på allvar upptagits.
Både regering och riksdag hade i detta hänseende varit fullt ense. Vid
sådant förhållande syntes kravet på en utredning av det nuvarande

lleoillningmitskottels memorial Nr 18.

3

tullsystemets verkningar, i överensstämmelse med vad som påyrkats i
ovannämnda motion — av huru stort intresse en sådan undersökning
än i och för sig finge anses vara — icke kunna utan våda för landets
vitala intressen sammanbindas med den dä föreliggande frågan. För visso
borde tulltaxerevisionen icke uppskjutas i avvaktan på eu dylik utredning,
lika tidskrävande som svår att utföra, för så vitt den skulle kunna bliva
av fullt objektiv beskaffenhet. Ett sådant förfarande hade emellertid
ifrågasatts i ifrågavarande motion. Utskottet hemställde därför, att motionen
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda, vilken hemställan
av riksdagen bifölls.

Vid riksdagarna åren 1911 och 1912 väcktes, vartdera året av
flere ledamöter av andra kammaren-, motioner, däri påyrkades bland
annat eu sådan utredning, som i ovanberörda motion vid 1910 års riksdag
ifrågasatts. Ej heller ifrågavarande motioner föranledde någon riksdagens
åtgärd. Vad den vid 1911 års riksdag väckta motionen angår, uttalade
bevillningsutskottet, att utskottet funne det uppenbart, att den dåvarande
tidpunkten vore allt annat än lämplig för beslut om eu sådan
utredning, som blivit av motionärerna ifrågasatt. ATid sådant förhållande
både'' utskottet ansett sig kunna, utan att ingå i närmare granskning av
skälen för motionärernas yrkande, inskränka sig till att avstyrka motionen.
— Beträffande den motion, som väcktes år 1912, anförde bevillningsutskottet,
att av motionen framginge, att den ifrågasatta utredningen
icke skulle inskränka sig till att allenast bliva eu undersökning rörande
de verkningar, tullsystemet medfört ä olika områden inom vårt ekonomiska
liv, utan att densamma fastmer skulle från början inriktas på
möjligheten att helt eller åtminstone i betydande omfattning avskriva
det nu gällande tullsystemet. Med den innebörd, motionen sålunda ägde,
syntes den böra bedömas ur synpunkten, huruvida det under då rådande
förhållanden vore tänkbart att, ''med behörig hänsyn tagen till såväl
statens som näringarnas intressen, vidtaga en så väsentlig rubbning i
vår nationalekonomiska politik, som de av motionärerna i utsikt ställda
åtgärderna innebure. Betraktad ur nämnda synpunkt avstyrkte utskottet
motionen.

Även vid 1913 års riksdag väcktes några motioner, som i detta
sammanhang äro av intresse. Sålunda yrkades i eu motion av åtskilliga
ledamöter av andra kammaren bland annat, att riksdagen skulle hos
Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning angående på vad sätt Sveriges
handelspolitik måtte utvecklas i riktning mot frihandel.

X sitt med anledning av denna motion avgivna betänkande framhöll
bevillningsutskottet till en början, att den företeelse, som syntes vara

4

Bevillningsutskottets memorial Nr 18.

den förnämsta grunden för motionen, nämligen levnadskostnadernas fördyrande,
för visso vore en angelägenhet av den ingripande betydelse för
både den enskilda och allmänna hushållningen, att den påkallade allvarsamt
och omedelbart beaktande från statsmakternas sida. Bland orsakerna
till denna dyrtid, vilka säkerligen vore av mångskiftande art,
angav utskottet ur en viss inom kommerskollegium verkställd förberedande
utredning angående stegringen av levnadskostnaderna följande omständigheter,
nämligen stegrad guldproduktion, ökning av kreditmedelcirkulationen
samt tullväsendet och trustväsendet, varav de två förstnämnda kunde
betraktas såsom allmängiltiga orsaker till prisstegringen å världsmarknaden,
under det de senare borde anses såsom orsaker av mera lokal
natur. I sistberörda avseende yttrades i ifrågavarande utredning bland
annat:

»Att tullskyddet i och för sig inverkar i högre eller lägre grad
prisstegrande, torde icke behöva närmare förklaras och bekräftas för de
sista årens vidkommande av varuprisstatistiken från de länder, där mera
avsevärda tullförhöjningar ägt rum, såsom Förenta staterna och Tyskland.
De monopolistiska sammanslutningarnas betydelse för prisbildningen
torde närmast bestå däri, att det för handen varande tullskyddet mera
effektivt kan utnyttjas än vad fallet är vid fri konkurrens. Även utöver
tullgränsen kan emellertid en monopolartad sammanslutning stegra priserna
såväl för eu lokal marknad med mera begränsad tillgång som även
på världsmarknaden. I sistnämnda fall torde som regel böra förutsättas,
att sammanslutningen behärskar den internationella marknaden, om också
ingalunda saknats exempel på, att en trust av nationell omfattning
kunnat upprätthålla priser, som överstigit den av tullgränsen betingade
nivån.»

Redan av dessa kortfattade antydningar syntes framgå, huru invecklat
och svårlöst dyrtidsproblemet vore. Men, såsom utskottet från
början betonat, det vore å andra sidan av den allra största vikt, att frågan
ingående och allsidigt studerades, på det åtgärder till lättnad för
särskilt den mindre burgna delen av befolkningen måtte kunna vidtagas.

Utskottet ansåge därför, att en utredning av tullsystemets verkningar
borde ingå som ett viktigt moment i den redan igångsatta undersökningen
angående dyrtiden och botemedlen mot densamma. Vid handläggningen
av denna utredning måste emellertid starkt beaktas, att under
den tid det protektionistiska systemet varit gällande en mångsidig industri
vuxit upp i vårt land samt att betydande kapital och, framför allt,
stora arbetarskarors intressen vore förbundna med denna industri, ävensom
att det svenska jordbruket under loppet av en generation inrättat

5

Bevillningsutskottets memorial AV 18.

sig efter de förhållanden, som det bestående tull skyddet skapat. Det
vore därför av största vikt, att de åtgärder, som vidtoges, vore väl övervägda
och genomtänkta, emedan ett motsatt tillvägagångssätt kunde medföra
bristande tillit till stabiliteten hos våra ekonomiska förhållanden och
därigenom inverka ofördelaktigt på våra näringars vidare utveckling.
Detta förhållande vore av sådan vikt, att man till och med borde söka
undvika skenet av att vilja vidtaga brådstörtade åtgärder. Under det att
motionärerna ifrågasatt eu undersökning i bestämt syfte, nämligen angående
sättet för utvepklingen av Sveriges näringspolitik i riktning mot
frihandel, vore det följaktligen enligt utskottets mening en utredning av
strängt objektiv natur, som borde företagas; det vore därför givet, att
genom förordandet av eu sådan utredning utskottet icke avsage att inbjuda
riksdagen att på något sätt intaga ställning till frågan om de åtgärder,
för vilka i sinom tid en verkställd undersökning kunde åberopas
såsom stöd. Därjämte ville utskottet framhålla, att utredningen borde
vara allsidig, så att den icke enbart eller huvudsakligen loge sikte på de
s. k. livsmedelstullarna utan i fullt lika hög grad på industritullarna.
Detta vore så mycket nödvändigare, som systemet bildade ett helt, vars
olika delar vore beroende av varandra och därför måste behandlas i sitt
inbördes sammanhang.

En sådan objektiv och allsidig utredning angående tullsystemets
verkningar skulle enligt utskottets förmenande vara till gagn icke blott
för att vinna inblick i systemets inverkan på levnadskostnaderna utan
även i annat avseende. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hade
beklagat, att det förslag till tulltaxa, som lades till grund för förhandlingarna
angående den senaste handelstraktaterr med Tyskland, icke erhållit
stödet av »en allsidig utredning i fråga om de verkningar, skyddssystemet
hittills visat sig medföra». Om nu en dylik utredning vidtoges i
samband med dyrtidsutredningen, skulle man vid de underhandlingar,
som antagligen om någon tid åter komme att upptagas i och lör ett eventuellt
förnyande av den tyska handelstraktaten, hava beaktat den angelägenhet,
varom ämbetsverken erinrat.

Regeringen hade enligt vad känt vore sin uppmärksamhet starkt
fästad vid dyrtidsproblemet. Den hade redan vidtagit vissa förberedande
åtgärder för frågans undersökning, och det hade även förklarats, att det
vore regeringens bestämda avsikt att gå vidare pa den inslagna vägen.
Utskottet vore övertygat därom, att, när sålunda problemet om orsakerna
till levnadskostnadernas stegring upptoges till fortsatt utredning, en sådan
utredning måste komma att omfatta även den fråga, med vilken utskottet
i förevarande sammanhang närmast sysselsatt sig, nämligen tull -

6

Bevillningsutskottets memorial AV 18.

skyddssystemets ekonomiska verkningar. En allsidig utredning av de på.
levnadskostnadernas ökning inverkande faktorerna kunde uppenbarligen icke
ske, utan att även tullskvddssystemets verkningar därvid noga undersöktes''.

Under sadana förhållande kunde det sättas i fråga, huruvida någon
framställning från riksdagens sida i saken skulle vara behövlig. Utskottet
ansåge emellertid, att frågan vore av så stor vikt, att eu dylik
framställning hade goda skäl för sig, så mycket mera som regeringen
härigenom kunde få ett oförtydbart uttryck för de allmänna bekymmer,
som levnadskostnadernas stegring på de mest skilja håll framkallat, och
därjämte ett stöd för fortsatt energiskt arbete på detta område.

I anslutning till vad sålunda anförts ansåge sig utskottet därför
höra hemställa, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t i samband med fullföljandet av de påbörjade undersökningarna
angående orsakerna till levnadskostnadernas stegring och medlen
häremot även måtte låta verkställa en objektiv och allsidig utredning
av det gällande tullsystemets verkningar.

Andra kammaren beslutade väl i överensstämmelse med utskottets
förslag, men frågan förföll, enär första kammaren beslutade, att motionen
ej skulle föranleda till någon riksdagens åtgärd, därvid följande en
vid utskottets betänkande fogad reservation, däri bland annat anförts,
att majoriteten inom utskottet icke velat tillstyrka bifall till motionen
av den orsak, att utskottet i det stora hela icke kunnat gilla de av motionärerna
framförda motiven; att eu sådan ståndpunkt konsekvent borde
hava föranlett en hemställan om avslag å motionen; att utskottet emellertid
i stället tagit motionen till anledning att föreslå en skrivelse till
Kungl. Maj:t med begäran om en helt annan utredning än den motionärerna
föreslagit; att reservanterna icke kunnat biträda ett sådant förslag
redan av den orsak att en utredning, som begärdes på grund av en
motion, enligt reservanternas åsikt aldrig kunde anses vara förutsättningslös,
huru starkt man än framhölle kravet på objektivitet och allsidighet;
samt att, då alltså enligt reservanternas förmenande den av utskottet
begärda utredningen ovillkorligen måste tänkas med den av motionärerna
framställda motiveringen såsom bakgrund och då denna motivering
vore i många avseenden vilseledande, reservanterna ansett, att
densamma bort föranleda ett mera ingående bemötande än som i utskottsbetänkandet
kommit den till del. Härefter bemöta reservanterna i olika
avseenden vad i motionen uttalats och påpeka därvid det säregna tullpolitiska
läge, som just då rådde i Europa. Enär — fortsätta reservanterna
härefter — de flesta handelsfördrag utlöpte år 1917, påginge i ett
stort antal länder ett intensivt arbete för att man skulle vara väl för -

Iievillningmitikottetx memorial AV 18.

7

beredd till de förhandlingar, som dessförinnan komme att föras. Reservanterna
ansåge det ej lämpligt att i det förevarande sammanhanget
närmare ingå på dessa internationella frågor, men läget vore sådant, att
ingen med saken någorlunda förtrogen kunde dölja för sig, att därest vi
vid denna tidpunkt icke vore rustade med försvars- och bytesmedel, den
period av ekonomiskt och därmed kulturellt framåtskridande, som rått och
ännu rådde i vårt land, syntes vara tillända. Reservanterna sluta med
att framhålla, att redan ett riksdagens beslut om en utredning, även av
den modifierade art utskottet föreslagit, men dock med motionen såsom
utgångspunkt, utan tvivel skulle medföra en känsla av osäkerhet, en allvarlig
förstämning och betänksamhet hos den svenska produktionens män,
samt föranleda en stagnation inom den privata företagsamheten, vartill
säkerligen skulle komma, att den utländska konkurrensen, som på grund
av en målmedveten och följdriktig svensk tullpolitik dittills sett sina avsättningsmöjligheter
på vårt land förminskade, med förnyade krafter och
eventuellt med ekonomiska uppoffringar skulle söka tränga sig in för att i
den mån tullpolitiken omlades vara beredd att fullständigt erövra den
svenska marknaden.

Vid 1913 års riksdag väcktes vidare en motion om ändring i tullsatserna
å spannmål, vilken motion ej heller vann riksdagens bifall. Med
anledning av motionen yttrade bevillningsutskottet, att den till stöd för
detta förslag anförda motiveringen syftade till en omläggning av gällande
tullsystem i dess helhet i riktning mot frihandel, men att motionärerna
i sitt yrkande stannat vid att föreslå nedsättning endast av spannmålstullarna.
Enligt utskottets, mening ägde emellertid de sistnämnda liksom
över huvud livsmedelstullarna ett så intimt samband med de tullar, som
utgjorde skydd för industriens alster, att en väsentlig nedsättning av de
förra säkerligen skulle påkalla förändringar även med avseende å de
Senare. I sådant hänseende kunde påpekas, ritt jordbruket och dess binäringar
i deras egenskap av viktiga avsättningsområden för landets industri
rönte påverkan av de högre priser på arbetskraft och redskap,
som betingades av det tullskydd, industrien åtnjöte. Då sålunda ett
närmare ingående på det i motionen framställda förslaget skulle förutsätta
en utredning, som komme att gälla så gott som hela det nuvarande
tullsystemet, hemställde utskottet, att motionen icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Till detta principiella uttalande hänvisade bevillningsutskottet vid
avstyrkande av två likaledes vid 1913 års riksdag väckta motioner om
■upphävande av tullarna på korn och smör, vilka motioner ej heller av
riksdagen biföllos.

8

Bevillningsutskottets memorial Nr 18.

I motioner vid 1914 års riksdagar återupptogs yrkandet om en
skyndsam utredning angående på vad sätt Sveriges handelspolitik måtte
utvecklas i riktning mot frihandel, men ej heller dessa yrkanden föranledde
någon riksdagens åtgärd.

Likaledes framställdes vid 1914 års riksdagar ånyo motionsvis förslag
om ändring i tullsatserna å spannmål. I betänkande med anledning
härav åberopade bevillningsutskottet sitt uttalande i ämnet vid 1913 års
riksdag. Förslaget vann ej heller riksdagens bifall.

Under de riksdagar, som ägt rum efter det kriget utbröt, hava
motionsvis åtskilliga framställningar gjorts i tullfrågor, ofta åsyftande
tullfrihet för vissa varor. Somliga av dessa frågor hava avgjorts på förhanden
varande'' skäl och utan hänsyn till allmännare näringspolitiska
spörsmål. Men beträffande andra hava vidare synpunkter anlagts med
följd såsom regel, att förslagen ej föranlett någon åtgärd. Och härvid
hava från bevillningsutskottets sida gjorts uttalanden, såsom att det allvar- _
liga tidsläget måste anses bjuda att med största varsamhet inlåta sig på
sådana väsentligare ändringar i näringspolitiken, som icke vore direkt betingade
av krisen, ävensom att det syntes i hög grad vanskligt att för
närvarande bilda sig någon föreställning om de villkor, som kunde komma
att möta svensk industri under den tid, som följde närmast efter krigstillståndet,
och att inför de överraskningar av olika slag inom handelspolitikens
område, på vilka man då syntes böra vara beredd, det icke
synts tillrådligt att nu borttaga ett tullskydd, som industrien haft att
påräkna under normala förhållanden.

Därest man med ledning av vad sålunda anförts söker komma till
en uppfattning av riksdagens ställning till den redan i ämbetsverkens
utlåtande över tulltaxekommitténs betänkande berörda frågan om en allsidig
utredning angående tullsystemets verkningar, torde man ej kunna
finna annat än att riksdagen principiellt måste vara för en sådan utredning.
Att riksdagen, då tidigare anledning att påkalla eu utredning
av ifrågavarande slag förelåg, ej så gjort synes hava berott dels därpå,
att omständigheterna vid tulltaxerevisionens genomförande gjorde föran*
staltandet av en dylik utredning i det sammanhanget olämpligt, och dels,
när frågan senare upptogs, därpå att den framträtt i sammanhang, som
ansetts ej kunna undgå att giva den ifrågasatta utredningen viss på förhand
mer eller mindre bestämt anvisad riktning. En riksdagens mening
om förefintligt behov av en tullutredning torde återigen kunna direkt
utläsas därav, att, som av det förut sagda framgår, ett närmare ingående
på framställda betydelsefulla tullförslag förklarats förutsätta en mer

Bevillningsutskottets memorial Nr 18.

9

omfattande utredning och att förslagen därför ej kunnat föranleda till
någon riksdagens åtgärd. En liknande åskådning torde väl ock få anses
ytterst ligga till grund för den avvaktande hållning, riksdagen de senaste
åren intagit vid behandlingen av vissa tullfrågor.

Såsom ovan framhållits, hade förarbetena till 1910 års tulltaxerevision
icke kommit att omfatta en allmän utredning om tullsystemets
verkningar. Det är även förut angivet, att huvudsyftet med denna revision
var att göra tulltaxan bättre lämpad såsom grundval för handelspolitiska
traktatunderhandlingar med främmande makter. Den år 1911
mellan Sverige och Tyska riket avslutade handels- och sjöfartstraktaten,
vilken såsom icke uppsagd ännu gäller, kommer även utan uppsägelse
att träda ur kraft den 1 januari 1921. Under normala förhållanden
skulle antagligen underhandlingar angående en eventuell ny traktat således
hava varit snart förestående. Om under det allmänna osäkerhetstillstånd,
som nu råder, det må finnas lämpligt att upptaga dylika förhandlingar,
därom har utskottet tydligtvis icke att uttala något omdöme.
Men, huru förhållandena än må komma att gestalta sig, torde det efter
utskottets mening vara eu angelägenhet av högsta vikt, att intet underlåtes,
som kan vara ägnat att för den tid, som kommer,'' förbereda tillvaratagandet
av Sveriges ekonomiska och kommersiella intressen i förhållande
till utlandet. Det är uppenbarligen uteslutet att kunna för
närvarande ens närmelsevis bedöma de faktorer, med vilka det måste
räknas vid ett framtida ordnande av handelspolitiska avtal med främmande
makter. Men det bör icke blundas för den möjligheten, att efter
världskrigets slut verkningarna av de stora staternas eller maktkoalitionernas
ekonomiska politik kunna för oss bliva synnerligen ödesdigra och
sätta vårt ekonomiska och därmed kanske även vårt politiska oberoende
i fara. Såvitt man kan se, torde läget vara huvudsakligen detsamma
för våra skandinaviska grannar Norge och Danmark. Det samförstånd,
som under krigstiden inletts och utvecklats med dessa våra grannar, även
på varuutbytets område, synes inbjuda till övervägande av möjligheterna
till ett visst samgående, om förhållandena skulle påkalla sådant, för att
möta den fara, som nyss blivit antydd. I varje fall måste det vara av
oerhört stor betydelse för oss, att vi icke komma att stå oförberedda
inför stundande händelser, och till en sådan beredelse hör utan tvivel,
att den handelspolitiska rustning, som gällande tullsystem skulle erbjuda,
underkastas en allsidig och objektiv granskning med hänsyn till de verkningar,
den hittills visat sig medföra för vårt näringsliv samt vår enskilda
och allmänna hushållning.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 samt. 15 käft. (AV 18.)

2

10

Bevillningsutskottets memorial Nr 18.

En sådan utredning betingas för övrigt även av andra omständigheter.
Under de trettio år, som förflutit efter det nu gällande tullsystemets
genombrott i vårt land, har den ekonomiska utvecklingen antagit
mått, som väl tidigare näppeligen kunde förutses. Denna utveckling har
också på näringslivets område skapat förhållanden, i många hänseenden
olika dem, vilka rådde vid systemets tillkomst. Förut jämförelsevis svaga
eller tynande näringsgrenar hava vuxit sig starka, andra åter kunna visa
tillbakagång, och nya hava uppkommit. Men den företeelse, som kanske
mest bidragit till att ändra och delvis omkasta förut rådande förhållanden,
torde otvivelaktigt hava varit de stora företags- och kapitalsammanslutningarna,
vilka i hög grad synas hava gynnats genom möjligheterna
att medelst trust- och kartellbildningar utnyttja tullskyddet i monopolistiskt
syfte. En utredning angående tullskyddssystemets verkningar på näringslivets
skilda områden, vars avsaknad redan 1909 kunde med fog beklagas
såsom en brist, torde därför ny vara än mera av behovet påkallad.

Ur olika synpunkter, bland vilka utskottet här sökt framhålla några
av de efter utskottets mening viktigaste, har utskottet kommit till den.
övertygelsen, att en allsidig och objektiv utredning rörande det gällande
tullskyddssystemets verkningar bör snarast möjligt åvägabringas. Utskottet
vill därjämte betona, att vid utförandet av denna utredning
skyldig hänsyn bör tagas lika mycket till produktionens som till konsumenternas
berättigade intressen, samt att systemets såväl handelspolitiska
som statsfinansiella betydelse måste beaktas, och utskottet håller före, att,
oavsett skilda och, delvis åtminstone, oförenliga meningar rörande frihandel
eller tullskydd, alla borde kunna enas i påkallandet av en sådan utredning.

På grund av vad sålunda anförts anser sig bevillningsutskottet,
med åberopande av den utskottet i § 40 av riksdagsordningen medgivna
befogenhet, böra hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en allsidig
utredning av det gällande tullsystemets verkningar
samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
giver anledning.

Stockholm den 8 mars 1918.

På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.

Bevillningsutskottets memorial Nr 18.

11

Reservation

av herrar Hammarström, Ollas Ericsson, Antonsson, Östberg, Nilsson i Bonarp,
Jonsson i Hökhult, Berg i Staby, Knaust och Forssman, vilka anfört:

Den i föreliggande memorial meddelade historiken visar, att allt
sedan tulltaxans senaste revision oavlåtliga försök gjorts att förmå riksdagen
att hos Kungl. Maj:t anhålla om igångsättande av en sådan utredning
angående gällande tullsystems verkningar som den nu av utskottet
ifrågasatta. En dylik utredning, av huru stort intresse den än i
och för sig må anses vara, på sätt ock . 1910 års bevillningsutskott erinrat,
måste emellertid vara avsedd att tjäna något praktiskt syfte, och
hava i detta hänseende efter omständigheterna olika ändamål fått vid
olika tillfällen, då frågan förevarit, träda i förgrunden. Så hade vid
1910 år£ riksdag motionärer i frågan hänvisat till lämpligheten av tullskyddssystemets
avskrivning eller modifiering och framhållit, att vid den
ifrågasatta utredningen borde särskilt beaktas i vad mån livsmedelstullarna
verkade till fördyring av levnadskostnaderna. Sedermera har ju icke
utan skäl gjorts gällande, att behandlingen av sistberörda fråga snarast
borde ingå som ett led i en mera omfattande och, efter vad upplyst
blivit, redan före världskrigets utbrott igångsatt undersökning angående
dyrtiden och botemedlen mot densamma.

Beträffande tiden efter år 1910 har vid flera tillfällen, då inom
riksdagen förslag väckts rörande utredning av frågan om gällande tullsystems
verkningar, detta skett i sammanhang med yrkande om vår tulllagstiftnings
omläggning i riktning mot frihandel, samtidigt varmed också
vanligen livsmedelstullarnas avskaffande påyrkats.

Vid innevarande riksdag har jämväl ett förslag i sistberörda syfte
väckts genom motion II: 189 av herr Månsson i Hagaström m. fl. med
yrkande om tullfrihet för omalen och malen spannmål, och sambandet
mellan denna motion samt det i förevarande memorial framförda yrkandet
har varit påtagligt, om än detta senare på grund av särskilda omständigheter
kommit att framföras fristående.

Det har vid sådant förhållande icke varit oss möjligt att bortse
från de tungt vägande skäl, som, enligt vad jämväl memorialet innehåller,
reservanterna inom 1913 års bevillningsutskott anförde mot begäran om
en utredning av ifrågavarande beskaffenhet, ställd mot en sådan bakgrund,
som nyss angivits. Vi hålla vidare för vår del före, att betänkligheterna

12

Bevillningsutskottets memorial Nr IS.

mot en omläggning av vår tullpolitik måste vid nuvarande tidpunkt vara
ännu större än år 1913, då för närvarande allt tyder på att man för framtiden
har att räkna med till och med skärpning av den ekonomiska kampen olika
nationer emellan. Också har ju bevillningsutskottet, såsom av memorialet
framgår, vid upprepade tillfällen under krisåren varnat mot ändringar i
vår näringspolitik, vilka icke vore direkt betingade av kristiden, och framhållit
det i hög grad vanskliga i att kunna bilda sig någon föreställning
om framtiden för svenskt näringsliv. Men just av sådan grund föreställa
vi oss ock, att en utredning, sådan som den nu ifrågasatta, för tillfället
skulle bliva ännu mindre praktiskt fruktbärande än någonsin, försåvitt
den skulle avse att tjäna handelspolitiska syften.

Med fullt fog framhålles i memorialet angelägenheten av att Sverige
rustar sig i avsikt att tillvarataga sina ekonomiska och kommersiella intressen
i förhållande till utlandet för den tid, som stundar. De utredningar,
som för detta ändamål krävas, torde dock helt säkert mera vara
specialutredningar av teknisk innebörd på skilda områden än en sådan
allmän statistisk-nationalekonomisk undersökning, som memorialet synes
åsyfta och vars positiva resultat sannolikt icke skulle erbjuda tillförlitligare
ledning för vår handels- och tullpolitik än den mera lättillgängliga
erfarenhet om vårt näringsliv, som kristiden omedelbart lämnat.

Att den tekniska utredning, som efter vad nyss framhållits, torde
erfordras för att vårt land skall kunna stå rustat till eventuella förhandlingar
angående handelspolitiska avtal med främmande makter, bör omfatta
jämväl en undersökning i vad mån näringslivets utveckling sedan
senaste tulltaxerevision kan påkalla jämkningar i tulltaxan är självfallet,
likasom ock att densamma måste komma att i erforderlig utsträckning
omfatta granskning av gällande tullagstiftnings inverkan på näringslivet.

Undersökningar av det slag, som nu betecknats såsom nödiga, hava
emellertid redan länge pågått, anordnade av Kungl. Maj:t. Vi tillåta oss
med avseende härå att erinra om det svar, som dåvarande chefen för
finansdepartementet den 14 augusti 1914 meddelade på en i andra kammaren
av friherre E. Palmstierna interpellationsvis framställd förfrågan
om det vore regeringens avsikt att, särskilt med hänsyn till förestående
traktatsunderhandlingar, verkställa en utredning angående tullsystemets
verkningar och för den händelse så vore förhållandet, på vad sätt denna
utredning skulle utföras.

I sitt svar härå meddelade chefen för finansdepartementet, att en
utredning för angivna ändamål redan blivit igångsatt i det att Kungl.
Maj:t den 24 nästförutgångna april uppdragit åt kommerskollegium att
verkställa förberedande utredningar i och för motsedda förhandlingar av

Bevillningsut*kottet8 memorial Nr AV. lo

nyssberönla slag samt avgiva de förslag, vartill utredningarna kurnle
föranleda. Sedan närmare upplysningar lämnats angående sättet för utredningens
anordnande, i vilket avseende meddelades, att kollegium skulle
vid utredningen biträdas av särskilda för ändamalet adjungerade leda
möter, förekom icke vidare överläggning i frågan än att interpellanten
förklarade sig fullt tillfredsställd med svaret. Enligt vad vi vant i tillfälle
att förvissa oss om har denna utredning därefter i behörig ordning
fortgått och ingen som helst anledning lärer förefinnas till det antagande,
att densamma icke skulle inom erforderlig tid slutföras. ^

Ur handelspolitisk synpunkt lärer vid sådant förhållande skäl icke
föreligga till framställning från riksdagens sida i denna angelägenhet,
som utskottet under nu angivna omständigheter och i saknad av någon
till utskottet remitterad framställning i frågan enligt vårt förmenande
icke haft anledning att nu behandla. Med denna uppfattning hava vi
ock inom utskottet motsatt oss avlåtande av förevarande memorial.