Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom iill riksdagens kansli den 23 februari 1918, kl. ’/s 12 f. m

Bevillning sint skottets betänkande i anledning av väckt motion om
skrivelse till Kungl. Maj.t angående utredning och förslag
i fråga om restitution av tonnageavgift.

Närvarande: herrar Hammarström, Jacob Larsson, Lyckholm, Antonsson, Östberg *),
Wijk, Nilsson i Bonarp, Månsson i Hagaström, Holmström *), Jonsson i
Hökhult*), Nilsson i Kristianstad, Knaust *), Forssman, Eliasson *),
Söderberg*), Wikström, Hedlund i Östrand, Lithander och Jönsson i
Fridhill.

*) loke närvarit vid justeringen av betänkandet.

I en inom andra kammaren av herr Thore in. fl. väckt, till bevillningsutskottet
hänvisad motion, II: 126, har hemställts, »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Knngl. Maj.t täcktes
företaga en utredning angående restitution av tonnageavgift, enligt
1917 års tonnageavgiftsförordning, för fartyg, som under någon del
av 1917 varit undandragna sjöfarten, samt för innevarande års riksdag
framlägga det förslag, vartill en sådan utredning må kunna föranleda.»

Till stöd för detta förslag har hänvisats till tillämpliga delar av
motiveringen i en av herr A. Lindman m. fl. ledamöter av andra kammaren
till innevarande års riksdag avgiven motion angående åtgärder för utökning
av det svenska handelsfartygstonnaget. Den motion, som
sålunda åsyftas, är uppenbarligen motionen II: 125 av herr Lindman m. fl.
om höjning av rederilånefonden; och lyder den del därav, som
motionärerna synas närmast åberopa till stöd för sitt nu ifrågavarande
förslag, sålunda:

»Den åtgärd, som statsmakterna nu i tvenne år vidtagit, nämligen
att pålägga sjöfartsnäringen en särskild skatt i form av tonnageavgift,
är tydligen icke ett medel för befrämjande av handelsflottans tonnageförvärv.
Missnöjet med denna skatt har sträckt sig långt utom do
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 7 sand. 10 höft. (Nr 12.) 1

Utskottet.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

kretsar, som direkt berörts av denna pålaga. Särskilt finner man en
tonnageavgift, som drabbar fartyg, vilka månad efter månad genom de
av kriget skapade förhållandena hindrats att vara i verksamhet, både
orättvis och meningslös. Sveriges redareförening har nyligen ingått
till Kungl. Maj.t med en begäran om restitution av tonnageavgift
enligt 1917 års tonnageavgiftsförordning för fartyg, som under större
eller mindre del av år 1917 varit undandragna sjöfarten. Enligt förordningen
i fråga är avgiftsnedsättnirig i visst fall medgiven, dock
endast intill 25 procent. I)å man vid föregående års riksdag ansåg
sig böra begränsa avgiftsnedsättningen till den nyss nämnda, torde man
ha utgått ifrån, att hindren för den svenska sjöfarten icke skulle bliva
av så lång varaktighet som faktiskt förhållandet i många fall varit.
En mera vidsträckt restitution av vissa tonnageavgifter synes alltså
böra medgivas.»

Otvivelaktigt bär den svenska sjöfartsnäringen under år 1917 icke
haft samma lysande förvärvsmöjligheter som tidigare under kristiden.
Det torde väl icke heller lida något tvivel, att icke vid den tid, då 1917
ars tonnageavgiftsförordning beslöts, inom riksdagen rådde vida större
förväntningar i fråga om vinstmöjligheterna för denna näring än som
sedermera förverkligats. Åtminstone torde man icke hava förutsett, att
svenskt tonnage sktdle i så stor utsträckning som fallet blev under år
1917 nödgas ligga overksamt i följd av förhållanden, som varit förknippade
med kriget; och särskilt med hänsyn till sistberörda omständighet
torde det få anses ganska naturligt, att rederinäringens målsmän
finna den år 1917 påförda tonnageavgiften i många fall obilligt drabba
1917 års seglationsresultat. Sett från denna synpunkt måste föreliggande
förslag anses så mycket mer behjärtansvärt som ju 1917 års riksdag,
ehuru väl vid skattens bestämmande närmast togs sikte på 1916 års
fraktfart och den därvid intjäuta vinsten, likväl ansåg skäligt att åtminstone
delvis modifiera ifrågavarande beskattning med hänsyn till de
försämrade konjunkturer, vilka inträtt under året 1917. Men om även
sålunda med ett visst fog skulle kunna göras gällande, att motionen icke
avser annat än ett konsekvent fullföljande av eu princip, som riksdagen
redan vid skattens åsättande godkänt, torde dock mot ett sådant tillvägagångssätt,
som nu ifrågasättes, resa sig åtskilliga betänkligheter, vilka
icke kunna utan vidare avvisas såsom mindre förtjänta av beaktande.

Främst framstå därvid betänkligheterna såväl ur fiskalisk som
ur rättssäkerhetssynpunkt vid att rubba redan vidtagna beskattningsåtgärder.
T detta särskilda fall tillkommer härutinnan dessutom hänsyn

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

till de av kristiden förorsakade svårigheterna vid statsregleringen och
därvid påkallade utgifter för det speciella ändamål, för vilket ifrågavarande
skatt varit avsedd.

1 betraktande av nu berörda förhållanden har det synts utskottet,
att riksdagen icke borde, såsom genom ett bifall till motionen väl i
själva verket bleve förhållandet,'' redan nu taga ställning till en fråga,
vars utredning är beroende på Kungl. Maj:t. Enligt vad som framgår
av den ovan återgivna delen av motionen II: 125 har nämligen
Sveriges redareförening hos Kungl. Maj:t gjort en framställning i
samma syfte som förevarande motion avser, vilken framställning, enligt
vad utskottet inhämtat, varit remitterad till kommerskollegium, som
i avgivet utlåtande biträtt densamma. Lämpligast torde väl vara, att
den sålunda redan påbörjade utredningen av frågan får utan vidare
av Kungl. Maj:t fullföljas och, i den mån sådant befinnes av omständigheterna
betingat, av Kungl. Maj:t underställas riksdagens prövning.
All anledning torde med hänsyn till ärendets beskaffenhet finnas att
antaga, att denna utredning så påskyndas, att, i händelse riksdagens
medverkan erfordras, frågan kommer att föreläggas den nu samlade
riksdagen.

På grund av vad sålunda anförts finner utskottet sig böra hemställa,

att herr Thorcs in. fl. ifrågavarande motion,
II: 126, icke må föranleda till någon riksdagens vidare
åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1918.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

Reservation

av herr Lithander.