Riksdagens skrivelse Nr 96.

1

Nr 96.

Godkänd av första kammaren den 23 april 1917.

Godkänd av andra kammaren den 23 april 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag om förfogande
över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden, dels Kungl. Maj:ts proposition angående
tillämpning under viss tid av lagstiftningen om förfogande
över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden, dels ock tre med föranledande av
förstnämnda proposition väckta motioner.

(Lagutskottets utlåtande Nr 27.)

Till Konungen.

Genom en den 23 sistlidne februari dagtecknad proposition, nr 88,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i
statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogade förslag till lag om förfogande över viss egendom
under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

Därjämte har Eders Kungl. Maj:t genom en den 14 innevarande
månad dagtecknad proposition, nr 236, under åberopande av bilagda i
statsrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att, under förutsättning att
förstberörda lagförslag bleve av riksdagen antaget, lämna samtycke till att
förordnande meddelades därom, att 2—15 §§ av nämnda lag skulle äga
tillämpning från och med den 1 maj 1917 till och med den 30 april 1918.

I sammanhang med förstnämnda proposition har riksdagen till behandling
förehaft tre i anledning av densamma väckta motioner.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 29 Käft. (Nr 96—97.) 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 96.

Det i propositionen innefattade lagförslaget har icke kunnat i oförändrat
skick av riksdagen godkännas, tnen har riksdagen i anledning av
samma proposition och de i ämnet väckta motionerna för sin del antagit
följande

Lag

om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden.

%

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller andra utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden, äge Konungen, på sätt i denna
lag stadgas, påfordra, att egendom avstås eller eljest tages i anspråk för
ändamål, varom nedan sägs.

2 §.

Finnes erforderligt,

antingen för tillgodoseende inom riket eller någon del därav eller å
särskild ort av befolkningens behov av livsmedel, foder för kreatur, vara,
som är avsedd att genom sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft-,
beklädnadsvara eller annan för befolkningen viktig förnödenhet,

eller för beredande av tillgång till vara, som är behövlig för krigsbruk
eller annat statens ändamål, för kommun eller allmän inrättning eller
eljest för något särskilt ändamål av betydelse för det allmänna,

att vara, som nu är nämnd eller som kan användas för åstadkommande,
beredande, iståndsättande, tillhandahållande eller transport av dylik
vara, ställes till kronans förfogande,

vare innehavaren av sådan vara pliktig att, om Konungen så förordnar,
till kronan mot ersättning avstå varan, i den mån denna uppenbarligen
ej är oundgängligt behövlig för innehavaren eller den som av
honom njuter kost eller stat.

År vara, som på grund av meddelat förordnande skall avstås till kronan,
ej i så berett skick som erfordras för varans användande till det där -

Riksdagens skrivelse Nr 96.

3

med avsedda ändamålet, vare innehavaren, enligt vad Konungen förordnar,
pliktig att innan varan avstås eller därefter låta den undergå nödi<r beredning,
i den mån denna enligt gängse förfarande med varan och ortens
sed skulle hava verkställts av innehavaren, om varan ej tagits i anspråk
för kronans räkning.

Varan skall avstås till kronan inom, tid, som i förordnandet av Konungen
bestämmes. Närmare föreskrifter om tid. för avståendet samt om
tid och ort inom länet för varans avlämnande meddelas av Konungen eller
den Konungen därtill bemyndigat; och vare innehavare av varan pliktig att,
där sä finnes nödigt, mot ersättning av kronan ombesörja varans forsling
till orten för avlämnandet.

3 l

I den omfattning och för den tid Konungen bestämmer, må jämväl
förordnas, att vara, som, efter det förordnandet meddelats, tillverkas eller
eljest framvinnes, skall avstås till kronan; och äge å sådant förordnande
vad i 2 § stadgas motsvarande tillämpning.

4 §.

Uppkommer fråga om att angående viss vara meddela förordnande,
som i 2 § första stycket eller 3 § sägs, må Konungen i avbidan på frågans
slutliga prövning förordna om beslag å varan. Har sådant förordnande
meddelats, må innehavare av sådan vara eller, om beslaget avser
vara, som någon därefter tillverkar eller framvinner, denne icke utan medgivande
av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigat förfoga över
varan annorledes än till eget bruk eller till bruk för den sota av honom
njuter kost eller stat.

Har ej inom trettio dagar från det sådant beslag blev gällande innehavaren
förpliktats avstå varan till kronan, och ingiver han till Konungens
befallningshavande en till Konungen ställd ansökning om beslagets hävande,
skall beslaget upphöra att gälla, där ej sådant förpliktande sker inom lika
tid från utgången av nyssnämnda trettio dagar eller från det ansökningen
därefter ingavs.

5 §•

Där det för tillgodoseende av sådant behov av vara, som i 2 § avses,
prövas nödigt att kronan förfogar över fastighet, byggnad eller annan anläggning
eller järnväg, fartyg eller annat transportmedel utan att samma

4

Riksdagens skrivelse Nr 96.

egendom avstås till kronan, vare ägare eller innehavare av egendomen
pliktig att, i den män Konungen så förordnar, till kronan mot ersättning
ej mindre upplåta egendomen med tillhörande inredning eller utrustning
än även tåla eller vidtaga erforderlig ändring eller förflyttning av inredning
eller utrustning, som nu är nämnd. Vad sålunda är stadgat gälle ock ombyggnad,
som erfordras till bostad åt driftspersonal, samt om mark eller
byggnad för upplag.

Erfordras för ändamål, som nu är sagt,

att frän fastighet tillhanda!}ålles vara, som där frambringas eller finnes
tillgänglig,

eller att vid fabrik eller annan anläggning tillverkas, beredes eller
iståndsättes viss vara,

eller att med järnväg, fartyg eller annat transportmedel verkställes forsling
av viss vara eller av arbetare eller driftspersonal, som för varas
framställning eller tillhandahållande erfordras,

utan att kronan i övrigt förfogar över egendomen,

vare ägare eller innehavare av sådan egendom pliktig att, efter ty
Konungen därom förordnar, mot ersättning vidtaga de åtgärder, som för
varans frambringande, beredande, tillverkning, iståndsättande eller tillhandahållande
erfordras, eller verkställa forsling, som nyss är sagd. Av vara,
som å fastighet frambringas, äge dock innehavaren av fastigheten att tillgodogöra
sig vad som uppenbarligen är oundgängligen behövligt för honom
eller den som av honom njuter kost eller stat.

Tages genom förfogande, som i denna § avses, i anspråk växande
skog, bör ej utan tvingande skäl avverkning av kronan bedrivas eller innehavaren
åläggas i större omfattning än som med god skogshushållning är förenligt.

6 §•

Förordnande eller beslag, varom i 2, 3,4 eller 5 § förmärs, iuå avse
alla eller blott vissa innehavare av egendom av angivet slag. Sådant förordnande
eller beslag vare mot innehavaren gällande när han därav tätt
del; dock att beslag, som avser vara, vilken någon efter beslagets delgivande
tillverkar eller framvinner, skall gälla från det varan tillverkats eller framvunnits.
''

7 §•

Konungen eller den därtill av Konungen förordnats äge på särskild
framställning pröva, huru mycket innehavare av vara, i fall som i 2, 3,
4 eller 5 § sägs, må enligt där givna eller av Konungen meddelade bestämmelser
behålla eller använda av varan.

Riksdagens skrivelse Nr 96.

5

Ej må sådan prövning avse lagligheten av åtgärd, som varuinnehavaren
dessförinnan vidtagit.

Har beslut härom meddelats av annan än Konungen, må innehavaren
sist å tjugonde dagen från det han erhållit del av beslutet däröver
anföra besvär hos Konungen; dock lände beslutet utan hinder av anförda
besvär till efterrättelse, om ej Konungen annorlunda förordnar.

8 §•

Innehavare av vara, som skall avstås till kronan eller är ställd under
beslag, vare pliktig upplägga, förvara och vårda den; och varde nödig
kostnad härför honom av kronan gottgjord.

9 §•

Skall vara jämlikt 2 eller 3 § avstås till kronan, och möter ej genom
innehavarens förvållande hinder att varan tages i besittning för kronans
räkning, stånde kronan faran för att varan av våda förstöres, försämras
eller minskas.

Häves beslag, som enligt 4 § meddelats, eller upphör det eljest
att gälla utan att varan avstås till kronan, och har varan lidit skada till
följd av beslaget, gälde kronan ersättning för skadan.

10 §.

Är tid inne, då vara jämlikt 2 eller 3 § skall avstås till kronan,
vare, ändå att ersättningen för varan ej erlagts eller bestämts, kronan
ägare av varan.

Vad sålunda är stadgat galle även, då vara, som åstadkommits genom
arbete vartill någon enligt 5 § förpliktats, för kronans räkning tagits i
besittning enligt vad Konungen bestämmer.

11 §•

Anspråk på ersättning av kronan, som av denna lag föranledas, skola
med iakttagande av vad i andra och tredje styckena av denna § sägs prövas
enligt de grunder, om vilka förmäles i gällande lag angående skyldighet
för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens
behov; och skall angående sätt och tid för ersättningens bestämmande
och erläggande gälla vad i samma lag stadgas om likvid för fullgjord
rekvisition.

6

Riksdagens skrivelse Nr 96.

Förordnar Konungen om avstående av vara, varde den innehavaren
enligt 2 § tillkommande ersättning för varan bestämd till det värde, som
gällde vid tiden för förordnandets meddelande, eller, om varans avstående
föregåtts av beslag, till det värde, som gällde, då förordnande om beslaget
gavs; för vara, som i 3 § avses, bestämmes ersättningen efter det värde,
som gällde vid tiden för tillverkningen eller framvinnandet.

Har vara jämlikt förordnande, som i 2 § andra stycket sägs, undergått
beredning, skall ersättningen utgå med hänsyn till det värde, som gällde,
när beredningen fullbordats.

12 §.

Har vara, som borgenär hade såsom pant eller eljest under panträtt
i handom, avståtts till kronan, eller har borgenär, som, då vara avstods,
hade panträtt i varan utan att hava den under panträtt i handom eller
ägde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla varan kvar, hos den, som
det tillkommer att gälda ersättningen för varan, innan sådant skett framställt
yrkande att undfå betalning ur ersättningen, varde denna överlämnad
till överexekutor i den ort, där varan avstods; och äge beträffande
överexekutors förfarande med ersättningen bestämmelserna om fördelning
hos utmätningsman av köpeskilling för utmätningsvis såld lös
egendom motsvarande tillämpning.

13 §.

Meddelas förordnande, varom i 2 § första stycket, 3 § eller 5 §
stadgas, äge Konungen, i den mån så prövas nödigt, föreskriva, att egendom
skall avstås eller upplåtas eller arbete utföras icke åt kronan utan
åt annan, som i förordnandet bestämmes; och skall, då sådan föreskrift
meddelats, vad ovan i denna lag stadgas om kronan i tillämpliga delar
gälla beträffande den, som sålunda sättes i kronans ställe. Fullgöres ej
inom stadgad tid honom åliggande skyldighet att gälda ersättning, som
enligt denna lag skall utgå, vare kronan pliktig att, på ansökning av den
till ersättningen berättigade, densamma gälda.

14 §.

Det åligger en var att, vid förfrågan av Konungens befallningshavande
eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, lämna upplysning,
huruvida och i vilken myckenhet han innehar i 2 § nämnd vara.

7

Riksdagens skrivelse Nr D6.

Vägrar någon vid sådan förfrågan att lämna den begärda upplysningen
eller söker han vilseleda om sitt innehav av varan, äge Konungens
befallningshavande låta verkställa undersökning av salubod, magasin,
kontor eller annan lägenhet, varöver han förfogar, samt taga del av hans
handelsböcker och andra dylika handlingar.

Vad vid sådan undersökning inhämtas må ej yppas i vidare mån
än sena erfordras för vinnande av det med undersökningen avsedda
ändamål.

15 §.

Den, som med vetskap därom, att förordnande enligt 2, 3 eller 5 §
eller beslag enligt 4 § meddelats, olovligt förfogar över, undansticker,
skadar eller förstör vara eller annan egendom, som förordnandet eller beslaget
avser eller eljest åsidosätter vad på honom ankommer till fullgörande
av förordnande enligt 2, 3 eller 5 § eller av eljest enligt denna lag behörigen
meddelade föreskrifter eller ock att fullgöra honom enligt 8 §
åliggande skyldighet att taga hand om sådan vara, varde dömd till böter
från och med etthundra till och med tiotusen kronor eller till fängelse.
Aro omständigheterna synnerligen försvårande, må dömas till straffarbete
i högst två år. Lag samma vare, om någon vid förfrågan av Konungens
befallningshavande eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt vägrar att
lämna upplysning, varom i 14 § förmäles, eller vid sådan förfrågan
eller vid undersökning, som i samma § avses, söker vilseleda om sitt
innehav av någon i 2 § nämnd vara.

Adömda böter skola tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas
fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

13 §.

Genom denna lag göres ej inskränkning i den rätt till rekvisition,
som enligt gällande författningar tillkommer militär myndighet.

17 §.

Konungen äge meddela bestämmelser om delgivning, genom kungörelse
eller annorledes, och om verkställighet av förordnande eller
beslag, varom i 2, 3, 4 eller 5 § är stadgat, samt om användande för
det avsedda behovet av vad enligt denna lag tagits i anspråk, så ock i
övrigt giva de närmare föreskrifter, som må erfordras för tillämpningav
denna lag.

8

Riksdagens skrivelse Nr 96.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1917 och gäller till och med den
30 april 1918. Konungen äge före den 1 maj 1917 utfärda förordnande
eller beslag med avseende å vara eller annan egendom, beträdande
vilken motsvarande beslut enligt äldre lag länder till efterrättelse till och
med den 30 april 1917, att oberoende av delgivning äga giltighet från
och med den 1 maj 1917. I fråga om sålunda meddelat beslag skall
den i 4 § andra stycket först stadgade tid av trettio dagar räknas från
tiden för det första beslaget eller, där beslaget avser vara, som efter
beslagets meddelande av någon tillverkas eller framvinnes, från tillverkningen
eller framvinnandet; och skola i det avseende, varom förmäles i
11 §, där givna föreskrifter äga motsvarande tillämpning. Har den 30
april 1918 förordnande om varas avstående till kronan ännu ej blivit mot
innehavaren gällande, vare förordnandet utan verkan. Beslag enligt 4 §
eller förordnande enligt 5 § gälle ej längre än till sist angivna tid. 1
fråga om ersättning, vartill någon enligt de i lagen meddelade bestämmelser
vid sistnämnda tid är berättigad, så ock beträffande ansvar för dessförinnan
begången förseelse, som i 15 § avses, skall vad i denna lag stadgas
fortfarande äga tillämpning.

Då riksdagen icke antagit det i propositionen nr 88 innefattade
lagförslaget för längre tid än ett år, har den förutsättning, varunder propositionen
nr 236 avgivits, bortfallit, och har riksdagen därför icke bifallit
Eders Kungl. Maj:ts sist nämnda proposition.

Stockholm den 23 april 1917.

Med undersåtlig vördnad.