12
Riksdagens skrivelse Nr 93.
Nr 93.
Godkänd av första kammaren den 25 april 1917.
Godkänd av andra kammaren den 25 april 1917.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt
motion, om skyldighet för befattningshavare vid armén
och marinen, vilka från arméns eller marinens matinrättningar
hämta tillagad portion, att härför utgiva
viss ersättning.
(Statsutskottets utlåtande nr 59.)
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion bär hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att befattningshavare tillhörande armén eller marinen,
som från dess matinrättningar avhämta tillagad portion, skola härför
ersätta de självkostnader statsverket åsamkats för anskaffning och tillredning
av portionen.
Riksdagens vederbörande utskott har med stöd av § 46 riksdagsordningen
över motionen infordrat särskilda yttranden av armé- och
marinförvaltningarna.
I sitt den 16 februari 1917 avgivna yttrande anför arméförvaltningen
följande:
»Vid fastställandet i 1907 års fredsförplägnadsreglemente av den
ersättning, som av officerare, underofficerare m. fl. skall erläggas för
vid truppförband utbekommen portion, beräknades, att ersättningspriset
borde tillfullo täcka statens samtliga kostnader för portionen och bestämdes
därför nämnda pris till 58 öre per portion eller till det belopp,
vai efter anslaget till arméns mathållning då beräknades i riks
-
Riksdagens skrivelse Nr 93.
13
staten. I överensstämmelse härmed fastställdes också den gottgörelse,
portionstagare är berättigad att under vissa förhållanden erhålla i stället
för naturaportion, till enahanda belopp.
När beräkningsgrunden för mathållningsanslaget sedermera så tillvida
ändrades, att anslaget i riksstaten beräknades efter 60 öre per
portion, förordnade Eders Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse den 14
november 1913, att såväl ersättningen för av enskilda utbekommen
portion som den manskap tillkommande portionsgottgörelse skulle utgå
efter enahanda grunder eller med 60 öre per portion.
Ersättningspriset för naturaportion och det belopp, varefter det
löpande årets mathållningsanslag beräknas i riksstaten, hava sålunda
under en följd av år varit lika, och torde ersättningspriset ifråga kunna
betraktas som ett standardpris för portionen under det löpande året.
Genom att fastställa ersättningen för portionen till belopp, motsvarande
den verkliga anskaffningskostnaden, som för varje upphandlingstermin
under året i regeln är olika vid de särskilda truppförbanden, komme
givetvis full rätt att i princip beredas såväl staten som den enskilde,
men skulle därigenom på grund av portionsprisens växlingar avsevärda
praktiska olägenheter beträffande utbetalning och redovisning av de
olika beloppen uppstå samt kontrollen över medelsredovisningen i hög
grad försvåras.
Om, såsom Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen, mathållningsanslaget
jämte ett särskilt förstärkningsanslag komma att för år 1918
tillsammans beräknas efter 80 öre per portion, synes det lämpligaste
vara, att såväl ersättningen för av enskilda bekommen portion som
portionsgottgörelse till manskap för nämnda år fastställdes till enahanda
belopp eller 80 öre per portion.
I sammanhang härmed få arméförvaltningens intendents- och civila
departement som sin åsikt i underdånighet framhålla, att, för den händelse
ovannämnda portionsgottgörelse kommer att höjas, synes rättvisligen
även en ökning i proportion därmed böra medgivas beträffande
den i fredsförplägnadsreglementet § 15 mom. 2 fastställda portionsersättningen,
förslagsvis med 50 % eller till kronor 2,25 per dag.»
Marinförvaltningen, som den 14 februari 1917 yttrat sig över
motionen, har därvid anfört bl. a. följande:
»Den i motionen avsedda förmånen för vissa befattningshavare vid
armén att mot ersättning utbekomma tillagad portion från arméns matinrättningar
finnes medgiven i nådiga reglementet den 11 oktober 1907
angående förplägnaden vid arméns truppförband i fred.
14
Riksdagens skrivelse Nr 93.
I § 4 av sagda reglemente stadgas nämligen, att officerare och
underofficerare samt civilmilitära personer av motsvarande tjänsteställning
äga att, efter amälan hos regementschef eller likställd chef, vid
truppförband utbekomma portion mot ersättning av 60 öre för varje
portion.
Vad marinen beträffar finnes liknande förmån medgiven endast för
viss personal vid kustartilleriet nämligen för officerare och deras vederlikar
samt underofficerare. Med avseende å ersättningen för uttagen
portion gäller dock, att denna skall erläggas med ett belopp för dag
motsvarande portionsersättningen, d. v. s. med ett belopp motsvarande
det fastställda medelpriset å portionen, ökat med en tiondel för tillagningen
eller praktiskt taget ''de självkostnader statsverket åsamkats för
anskaffning och tillredning av portionen’.
Beträffande motsvarande personal vid flottan torde böra erinras om att
underofficer, som uppbär lön å underofficerskårens stat, är berättigad
erhålla under tjänstgöring i land portion in natura eller ersättning därför
i penningar till stadgat belopp samt under sjökommendering skeppsportion
eller däremot svarande kontant ersättning.
Ersättning för innestående portion i land utgår för närvarande med
62 öre. Då portionskostnaden överstiger detta belopp, vilket nu en
längre tid varit förhållandet, kommer underofficer, som begagnar sig
av rätten att hava portionen innestående, att drabbas av minskning i
honom tillkommande förmåner. Detta förhållande har också givit anledning
till att sammanslutningar bland underofficerspersonalen hos
Eders Ivungl. Maj:t gjort underdåniga framställningar, att ersättning
för innestående portion i land måtte beräknas efter andra grunder än
vad hittills ägt rum.
För innestående skeppsportion utgår ersättning med belopp motsvarande
medelpriset av sådan portion.
Vad slutligen flottans officerare och vederlikar samt underofficerares
vederlikar vidkommer, så finnes för dem icke medgiven förmånen
att under fredstid erhålla portion in natura mot ersättning.
Av vad sålunda i underdånighet blivit anfört torde framgå, att
motionens syfte icke kan anses beröra angivna förhållanden inom
marinen.»
Såsom framgår av ovanstående yttranden, torde det av motionären
framställda förslaget kunna äga tillämpning endast beträffande armén.
I likhet med arméförvaltningen anser riksdagen, att för arméns
vidkommande ett pris av 80 öre per portion bör beräknas såväl vid
Riksdagens skrivelse Nr 93.
15
bestämmandet av ersättningen för av enskilda uttagen portion som vid
portionsgottgörelsen till manskap.
Beträffande därefter den av arméförvaltningen i samband med frågan
om portionsgottgörelsens höjande föreslagna ökningen av i fredsförplägnadsreglementet
§ 15 mom. 2 fastställd portionsersättning från
nuvarande 1 krona 50 öre till 2 kronor 25 öre, anser riksdagen skäl
föreligga för en höjning även av denna ersättning i samma proportion
som ovan föreslagits i fråga om ersättningen för av enskild uttagen
portion eller med 33 1/a procent till 2 kronor. Motsvarande höjning i
portionsersättningen från 1 krona 50 öre till 2 kronor bör jämväl vidtagas
i fråga om marinens personal.
De förändringar i vederbörande författningar, som riksdagen sålunda
anser böra vidtagas, torde enligt riksdagens mening böra vinna
tillämpning från och med den 1 januari 1918.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana ändringar i gällande författningar,
att vid armén ersättningen för av enskilda uttagen portion samt portionsgottgörelsen
till manskap beräknas till 80 öre för portion ävensom att
portionsersättningen enligt § 15 mom. 2 i fredsförplägnadsreglementet
för armén och enligt motsvarande bestämmelser för marinen beräknas
till 2 kronor för dag.
Stockholm den 25 april 1917.
Med undersåtlig vördnad.