Riksdagens skrivelse Nr 77.
1
Nr 77.
Godkänd av första kammaren den 30 mars 1917.
Godkänd av andra kammaren den 30 mars 1917.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kung!-. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om särskilda
avdrag vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst
samt till inkomst- och förmögenhetsskatt.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 15.)
Till Konungen.
Genom proposition, nr 92, av den 9 mars 1917 har Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande:
Förslag
till
förordning om särskilda avdrag vid 1917 års taxering till
bevillning för inkomst samt till inkomst- och
förmögenhetsskatt.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch
förmögenhetsskatt må här i riket mantalsskriven svensk medborgare,
Bihang till riksdagens protokoll 7917. 14 samt. 24 käft. (Nr 77—78.) 1
2 Riksdagens skrivelse Nr 77.
som icke taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av
mera än 3,000 kronor och som har att på grund av försörjningsplikt
underhålla ett eller flera barn, som vid årets början icke fyllt 15 år, av
taxeringsmyndighet, efter prövning av behovet i varje fall, medgivas
särskilda avdrag, enligt vad här nedan sägs.
2 §•
Vid bevillningstaxeringen må den i skattskyldigs mantalsskrivningsort
efter avdrag enligt 12 § i gällande bevillningsförordning återstående
beskattningsbara inkomst nedsättas, om den skattskyldiges sammanlagda
årsinkomst, beräknad i enlighet med 10 § i de vid nämnda
förordning fogade »Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen»,
ej uppgår till 1,200 kronor, med högst 20 procent för varje barn, om
årsinkomsten uppgår till 1,200 kronor men ej till 1,800 kronor, med
högst 15 procent för varje barn samt, om samma inkomst uppgår till
1,800 kronor men ej till 2,400 kronor, med högst 10 procent för varje
barn, dock ej i något fall med mera än 80 procent.
3 §.
Den nedsättning i det taxerade beloppet, som enligt 19 § 2 mom.
förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt tillkommer skattskyldig,
må ökas till högst 300 kronor för värjo barn till och med tre samt till
högst 500 kronor för varje barn därutöver, dock för barn, som självt
åtnjuter inkomst, allenast om och i den mån barnets inkomst understiger
beloppet av den för barnet ifrågakommande nedsättning.
Särskilt avdrag, varom nu är sagt, må i fall, som jämväl är hänförligt
till 2 §, icke medgivas, med mindre samtidigt tillämpas där omförmäld
nedsättning.
4 §•
År fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande
makars taxering stadgas i bevillningsförordningen och förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt.
5 §.
Över prövningsnämnds beslut i fråga om tillämpningen av denna
förordning må klagan icke föras.
Riksdagens skrivelse Nr 77.
3
6 §•
Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden
att införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för anteckningar
med angivande jämväl av avdragens särskilda belopp, och skall,
då fråga är om avdrag enligt 2 §, i kolumnen för antagen beskattningsbar
inkomst upptagas det efter sådant avdrag återstående belopp.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Den förra året tillämpade förordningen den 24 mars 1916, om
särskilt avdrag vid 1916 års taxering till bevillning för inkomst av kapital
eller arbete, hade, som av rubriken framgår, avseende endast å
bevillningstaxeringen och därpå grundade skattepåföringar av skilda slag.
Den föreliggande propositionen innebär således, genom bestämmelsen i
förslagets 3 § om provisorisk höjning i vissa fall av de s. k. barnavdragen
enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, eu beaktansvärd
utvidgning av området för de provisoriska skattelättnaderna. Ehuruväl
riksdagen i fjol beträffande formen för den då beslutade skattelindriugen
betonade kravet på försiktighet i fråga om varje åtgärd, som kunde
verka till minskad statsinkomst, har riksdagen med hänsyn till de i
propositionen förebragta skälen och särskilt den konstaterade tendensen
hos inkomst- och förmögenhetsskattens avkastning till ökning vida över
beräknade belopp, ansett några betänkligheter ej behöva råda ifråga om
bifall till förslaget om provisoriskt höjda barnavdrag.
Några erfarenheter från den fakultativa tillämpningen av 1916 års
förordning äro icke ännu samlade. Det torde dock kunna antagas, att
denna tillämpning, såsom också kammarrätten i sitt förslag till författning
i ämnet framhållit, varit ganska ojämn och på sina håll ofullständig,
och att stundom det enskilda behovet fått stå tillbaka för det
kommunala skatteintresset. Redan det förnyade utfärdandet av författning
i ämnet bör ju vara ägnat att hos taxeringsmyndigheterna
4
Riksdagens skrivelse Nr 77.
klargöra statsmakternas allvarliga syfte, att författningen skall komma
till så vidsträckt användning, som de skattskyldigas behov påkallar och
omständigheterna i övrigt medgiva. Då det emellertid är av vikt, att
en sådan uppfattning verkligen blir allmän hos vederbörande, finner
riksdagen det angeläget, att deras uppmärksamhet uttryckligen fästes på
syftet med och innebörden av deras diskretionära befogenhet på förevarande
område.
Riksdagen får härmed tillkännagiva, att riksdagen, med bifall till
Eders Kung!. Maj:ts förevarande proposition, antagit ovan återgivna
förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1917 års taxering till
bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt.
Därjämte får riksdagen anhålla, att vad riksdagen här ovan uttalat
rörande taxeringsmyndigheternas tillämpning av förevarande förordning
måtte genom Eders Kungl. Maj:ts försorg, i den mån och på det sätt
som finnes lämpligt, skyndsammast bringas till vederbörandes kännedom.
Stockholm den 30 mars 1917.
Med undersåtlig vördnad.