Riksdagens skrivelse Nr 53.

1

Nr 53.

Godkänd av första kammaren den 24 mars 1917.
Godkänd av andra kammaren den 24 mars 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående statsbidrag för lindring av fraktkostnaderna
vid transport av majs till vissa delar av
Norrland samt till Gottland.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 19.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 6 februari 1917 avlåten proposition, nr 46,
bär Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att för lindring, i mån av behov och i enlighet med i statsrådsprotokollet
angivna grunder, under innevarande år av fraktkostnaderna för
försändelser av majs dels å järnväg till Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län ävensom Södra, Norra och Västra
Hälsinglands fögderier av Gävleborgs län dels ock till Gottland å extra
stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag av 190,000 kronor, ävensom
medgiva, att Kungl. Maj:t må under innevarande år av tillgängliga medel
förskottsvis utanordna nämnda belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 sand. 20 höft. (Nr 53—59.) 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 53.

I detta ärende har departementschefen till berörda statsrådsprotokoll
anfört följande:

»Under åberopande av förordningen den 19 december 1916 angående
reglering av brödsädsförbrnkningen, på grund varav i fråga om Norrland
(utom Gästrikland) beslaglagts förefintliga förråd ej endast av vete
och råg utan även av korn, har statens livsmedelskommission i en till
Kungl. Maj:t ställd skrivelse den 26 januari 1917 anfört följande.

I ovanberörda delar av landet användes korn såväl för framställande
av bröd som ock till utfodring av kreatur, i främsta rummet svin.
Visserligen hade enligt av folkhushållningskommissionen fastställda grunder
jordbrukare inom ovannämnda landsdelar medgivits rätt att för
utfodringsändamål behålla viss del av sitt innehav av korn, men under
vissa förhållanden — särskilt vid uppfödning och underhåll av större
antal svin — kunde den sålunda för utfodring avsedda myckenheten
korn befinnas alltför knapp. Vidare hindrade statsbeslaget de jordbrukare,
som av en eller annan orsak (frostskada å deras säd eller dylikt)
skördat endast otillräcklig mängd korn, att från annat håll köpa behövliga
mängder korn. Härtill komme, att även i Norrland svin hölles
av ett ej ringa antal personer, som ej dreve jordbruk och vilka alltså
vore helt hänvisade till att fylla sitt behov av korn för utfodringsändamål
genom inköp, vilket under nu rådande, av statsregleringen
framkallade förhållanden ej läte sig göra.

Dessa här vidrörda förhållanden hade ej kunnat annat än inom
vidsträckta delar av Norrland framkalla allvarliga bekymmer hos vissa
innehavare av kreatur, särskilt svin, och det syntes därför synnerligen
önskvärt, att genom statens försorg annat lämpligt fodermedel tillhandahölles
till ett så avpassat pris, att detsamma kunde, där så befunnes
erforderligt, ersätta det genom statsregleringen ur fodermedelsmarknaden
undandragna kornet.

För den skull hade statens livsmedelskommission, som i ärendet
samrått med folkhushållningskommissionen, ifrågasatt vissa åtgärder,
varigenom majs skulle kunna tillhandahållas de nordligaste orterna till
reducerade priser, exempelvis på det sätt att staten bidroge helt eller
delvis med täckande av fraktkostnaderna för majsens transporterande
från västkusthamn till järnvägsstation inom konsumtionsorterna.

Enligt vad livsmedelskommissionen inhämtat från järnvägsstyrelsens
inrikes taxebyrå, torde järnvägsfrakterna under närmast kommande tid
(under antagande att den av järnvägsstyrelsen föreslagna höjningen i
fraktsatserna bleve förverkligad) för majs i hela vagnslaster om minst
10 ton per vagn kunna beräknas till ungefär följande belopp per ton:

3

Riksdagens skrivelse Nr 53.

Göteborg

— station

i

Hälsingland

i

medeltal

kronor

14:

»

— »

Jämtland

D

16:

»

— »

»

Västernorrland

»

»

»

17:

»

— »

Västerbotten

»

))

19:

»

— »

»

Norrbotten

»

»

»

23:

Vidare kunde enligt statistiska centralbyråns husdjursräkning den
1 juni 1916 antalet svin och grisar inom ifrågasatta orter beräknas till:

Hälsingland ............................ 13,700

Jämtlands län ........................ 7,300

Västernorrlands län .............. 13,700

Västerbottens » ............... 12,000

Norrbottens » ............... 4.600

eller tillsammans 51,300 svin och grisar.

Visserligen finge det antagas, att endast ett begränsat antal av
den norrländska svinstocken behövde helt utfodras med majs, men å
andra sidan torde säkerligen även detta kraftfodermedel komma till användning
vid utfodring av andra djur, speciellt hästar. Enligt de uppskattningar,
som blivit verkställda av kommissionen, syntes emellertid
sammanlagda kostnaderna för staten för täckande av omnämnda järnvägstransporter
komma att uppgå till belopp, som helt visst understege
175,000 kronor per år.

Kommissionen har tillika framhållit, att även kostnaderna för sjötransport
av majs till Gottland uppginge till avsevärda belopp (enligt
vad kommissionen inhämtat, utgjorde frakten mellan Kalmar och Visby
12 kronor per ton för majs), samt ifrågasatt, jämväl i utjämnande syfte,
att staten måtte bidraga med täckande av ifrågavarande fraktkostnad
för sjötransport till Gottland, vilken ansåges belöpa sig till sammanlagt
cirka 15,000 kronor per år.

Av en vid denna skrivelse fogad framställning, avgiven av statens
livsmedelskommissions fodermedelsbyrå den 24 januari 1917, inhämtas,
att nämnda byrå velat fästa uppmärksamheten på, att lantbrukarna i
Norrland och på Gottland vid den nu igångsatta statliga regleringen av
fodermedelshandeln i genomsnitt finge betala högre priser för sina fodermedel
än övriga av landets jordbrukare till följd av att de måste rekvirera
dem från importörer i mellersta och södra Sverige och därigenom
nödgades betala för längre järnvägs-, respektive ångbåtstransport.

I anledning härav hade fodermedelsbyrån föreslagit, att staten
skulle träda emellan såtillvida, att lantmännen i de fyra nordligaste

4

Riksdagens skrivelse Nr 53.

länen (Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län)
och på Gottland vid leverans av fodervaror endast behövde erlägga den
] ärn vägs frakt, som skulle utgå, om varan levererats från närmast belägna
importhamn, d. v. s. Luleå, Umeå, Örnsköldsvik, Härnösand, Sundsvall
och Visby, samt att staten gottgjorde fraktskillnaden mellan den
järnvägs-, respektive ångbåtsfrakt, som utginge för transporten från den
verkliga importhamnen till leveransstationen och ovan nämnda järnvägsfrakt
från närmast belägna importhamn till emottagarens station.

Frågan om beredande i nu ifrågavarande delar av Norrland och
på Gottland av tillgång till majs till någorlunda måttligt pris synes
mig vara av mycket stor betydelse. Förslaget att för detta ändamål
låta en del av fraktkostnaderna bestridas av statsmedel finner jag vara
särdeles lämpligt, och jag ansluter mig därutinnan till fodermedelsbyräns
förslag med tillägg, att jämväl Hälsingland bör inbegripas i
fraktlindringen samt att Hudiksvall, respektive Söderhamn då bör betraktas
såsom närmast belägna importhamn. För majs till Gottland
från västkusthamn bör fraktlindringen gälla endast ett belopp, högst motsvarande
sjöfrakten från Kalmar men icke längre sjöfrakt och ej heller
järn vägsfrakt genom Sveriges fastland.

Medel för gäldande av ifrågavarande fraktlindring torde böra begäras
av riksdagen på samma sätt som skett i propositionen nr 28
den 20 januari 1917 angående prisreglering å vissa gödselmedel och
beräknas utgå från de medel till belopp av 24 miljoner kronor till åtgärder
i
föreslagit riksdagen att tillsvidare beräkna utom huvudtitlarna. Anslaget
skulle avse kostnader för transporter under innevarande år. Vad angår
anslagets storlek, kunde visserligen den av mig förordade begränsningen
av statens understöd motivera någon nedsättning av de belopp, som
livsmedelskommissionens beräkningar angiva. Emellertid föreligger icke
närmare utredning härav liksom ej heller angående verkningarna av de
av Kungl. Maj:t nyligen fattade besluten angående ändringar i järnvägsfrakterna.
Då den nedsättning, som skulle kunna av nämnda omständigheter
föranledas, i allt fall torde bliva jämförelsevis obet}Mlig, anser jag
mig böra föreslå anslagssumman till 190,000 kronor, att utgå såsom
förslagsanslag.»

Med hänsyn till vad departementschefen här ovan anfört anser
riksdagen det vara en angelägenhet av vikt, att möjlighet beredes befolkningen
uti ifrågavarande landsdelar att erhålla majs till skäligt plus
och håller riksdagen i likhet med departementschefen före, att staten här

Riksdagens skrivelse Nr 53. 5

bör träda, hjälpande emellan. Den i förestående proposition i sådant
avseende föreslagna vägen att åstadkomma en lindring i fraktkostnaderna
synes riksdagen jämväl vara för det avsedda ändamålet lämplig. Riksdagen
kan likväl icke underlåta att uttala, att riksdagen med hänsyn
till den nu förefintliga knappheten å majs inom landet och i betraktande
jämväl av rådande svåra importförhållanden ej är till fullo förvissad
om effektiviteten av den ifrågasatta åtgärden. Då emellertid nyssnämnda
förhållanden icke synas riksdagen böra föranleda till ett avslag
å den föreliggande framställningen, får riksdagen, som icke har något
att erinra mot det för ändamålet i fråga beräknade beloppet, anmäla,
att riksdagen för lindring, i mån av behov och i enlighet med i statsrådsprotokollet
angivna grunder, under innevarande år av fraktkostnaderna
för försändelser av majs dels å järnväg till Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ävensom Södra, Norra
och Västra Hälsinglands fögderier av Gävleborgs län dels ock till Gottland
å extra stat för år 1918 under nionde huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag
av 190,000 kronor, ävensom medgivit, att Kungl. Maj:t må
under innevarande år av tillgängliga medel förskottsvis utanordna nämnda
belopp.

Stockholm den 24 mars 1917.

Med undersåtlig vördnad.