Riksdagens skrivelse Nr 369.
1
Nr 369.
Godkänd av första kammaren den 14 juni 1917.
Godkänd av andra kammaren den 15 juni 1917.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående vidtagande av vissa
åtgärder till folkundervisningens befrämjande.
(Första kammarens l:a tillfälliga utskotts utlåtande nr 25.)
(Andra kammarens l:a tillfälliga utskotts utlåtande nr 15.)
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion har gjorts framställning, att utredning
måtte komma till stånd beträffande i vad män och på vad sätt ändringar
och tillägg i gällande skolförfattningar eller åtgärder annorledes borde vidtagas
för dels fullt införande av heltidsläsning, dels förhindrande av att ingen
eller dålig skolgång förekomme samt av för tidig avgång från skolan
och dels anställande av vederbörligt meriterade lärarekrafter å folkskolestadiet.
Av den utredning, som vid ifrågavarande ärendes behandling varit
för riksdagen tillgänglig, framgår, att åtskilliga missförhållanden förefinnas
i fråga om skolförhållandena i vårt land uti av motionärerna antydda avseenden.
Vad först beträffar införandet av heltidsläsning, så har riksdagen icke
tänkt sig möjligheten, att en sådan skulle på en gång kunna fullt genomföras,
men anser dock, att densamma skulle kunna införas i vida flera fall
än nu är förhållandet.
Det sakförhållandet kan visserligen icke förnekas, att de halvtidsläsande
skolornas o antal alltjämt minskas. Men denna minskning går särdeles
långsamt. År 1910 utgjorde antalet barn, som undervisades i sådana
skolor, 43 procent, år 1914 hade procenten nedgått till 39,5, alltså en
minskning av i medeltal endast 0,72 procent om året. Det synes därför
vara1 påkallat, att åtgärder vidtagas för åstadkommande av en snabbare utveckling
härutinnan. I sådant hänseende synes det riksdagen böra fastslås,
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 123 käft. (Nr 369—372.)
2
Riksdagens skrivelse Nr 369.
att halvtidsläsning icke får vara regel, utan att det skall i varje särskilt fall
framläggas giltiga skäl, som av folkskoleöverstyrelsen godkännas, om denna
skolform skall få bibehållas.
Riksdagen har härvid icke förbisett, att hinder för införandet av heltidsläsning
på många orter vållas av de långa skolvägarna, och att införandet
av heltidsläsning måste medföra byggandet av nya skolhus, vilket på
mångda ställen skulle allt för kännbart drabba de redan förut hårt skattetyngda
kommunerna. Ett genomförande av heltidsläsning i nyssberörda
kommuner skulle ej kunna ske, såyida ej genom skatteutjämningsåtgärder
avsevärda lättnader kunde beredas dessa kommuner.
Emellertid har riksdagen inhämtat, att kommunernas uppoffringar för
sitt skolväsende icke alltid stå i proportion till deras ekonomiska bärkraft.
Vidkommande det andra av de utav motionärerna berörda spörsmålen,
nämligen frågan om barnens behöriga skolgång, så lärer det icke kunna
förnekas, att såväl förfallolöst uteblivande från skolorna som för tidig avgång
utan tillräckliga skäl mångenstädes förekommer i en alldeles för stor
utsträckning.
Det bör icke utan särskilt giltiga skäl få tillåtas föräldrar eller arbetsgivare
att hålla barnen borta från den undervisning, som stat och kommun
med stora kostnader anordnat. Likasom barnen enligt nuvarande lagstiftning
icke kunna med försummande av sin skolgång användas i industriellt
arbete, lika litet böra de, såsom nu dock ofta är fallet, få försumma skolan
för att biträda med jordbruksarbete. Undantag bör dock medgivas föräldrar
i fråga om att begagna sig av barnens arbete en eller annan dag
exempelvis vid skördetid.
Folkskolestadgans föreskrifter om åtgärder mot tredskande föräldrar
eller målsmän, ehuru något omständliga, äro säkerligen effektiva, och det
torde nog låta sig göra att åstadkomma ordentlig skolgång, om de lokala
skolmyndigheterna göra sin plikt. Men däri är mångenstädes mycket övrigt
att önska. Och det borde icke stå dem fritt att utan kontroll lämna
tillåtelse åt barn att före genomgången skolkurs sluta skolan i det omfång,
som detta mångenstädes äger rum. Om anledningen till skolförsummelse är
föräldrarnas fattigdom, bör kommunen lämna dem erforderligt understöd,
men folkskolestadgans föreskrift i detta avseende bör så affattas, att detta
understöd icke kan givas karaktär av fattigvård.
Vad slutligen angår frågan om erhållande av vederbörligen meriterade
lärarkrafter å folkskolestadiet, så ligger otvivelaktigt i den redan under nuvarande
förhållanden befintliga brist på tillgängliga examinerade lärarkrafter
en av de största svårigheterna för folkskoleväsendets rationella utveckling.
Det är uppenbart, att, så länge sådan brist förefinnes, icke mycket skulle
Riksdagens skrivelse Nr 369. 3
vara vunnet med att ålägga kommunerna att anställa endast fullt kvalificerade
lärare. I detta avseende måste förät tillses, att sådana lärare finnas
att tillgå, vilket kunde befrämjas genom att flera seminarier inrättades eller
att de redan befintliga utvidgades. Men icke ens denna åtgärd kan vara
tillfyllest, om icke tillräckligt många elever söka inträde vid seminarierna.
Det har på senare tid visat sig, att vid en del seminarier råder brist på inträdessökande,
som fylla fordringarna för inträde. Orsaken därtill är tydligen
i främsta rummet den omständigheten, att de ekonomiska villkor, den
blivande folkskolläraren bar att vänta, icke synas tillräckligt lockande. Skall
landets folkskoleväsende kunna kraftigt föras framåt, så torde det bliva
nödvändigt, att frågan om förbättrande av folkskollärarnes ekonomiska villkor
snart vinner sin lösning. Bliver blott ett tillräckligt antal examinerade
folkskollärare att tillgå, torde inga större svårigheter möta att förmå kommunerna
att anställa endast fullt kvalificerade lärare på folkskolestadiet, så
mycket mindre som detta med nuvarande grund för statsbidraget i de flesta
fall blir billigare för kommunen än att anställa småskollärare.
På grund av vad sålunda anförts anser riksdagen en grundlig utredav
förevarande fråga påkallad.
Hur det omfattande utredningsarbetet lämpligast skall organiseras —
åtskilliga alternativ äro därvid tänkbara — det torde Eders Kung! Maj:t
äga tillgång till den bästa sakkunskapen för att efter omprövning av frågan
bedöma.
Med hänsyn härtill får riksdagen anhålla, det täcktes Eders Kungi.
Maj:t låta utreda, i vad mån och på vad sätt ändringar och tillägg i gällande
skolförfattningar eller åtgärder annorledes böra vidtagas för
1) planmässig inskränkning i användandet av mindervärda skolformer,
under strävan mot fullt införande av heltidsläsning,
2) förhindrande av att ingen eller dålig skolgång förekommer samt av
för tidig avgång från skolan,
3) utbildande av ett tillräckligt antal folkskollärare, på det att vederbörligt
meriterade lärare må kunna anställas över allt å folkskolestadiet,
samt för riksdagen framlägga de förslag, för vilkas genomförande
riksdagens medverkan är erforderlig.
Stockholm den 15 juni 1917.
Med undersåtlig vördnad.