Riksdagens skrivelse Nr 368.

1

Nr 368.

Godkänd av första kammaren den IB juni 1917.
Godk&nd av andra kammaren den 15 juni 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner
angående uppförande å riksstat av vissa utgifter m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 201.)

Till Konungen.

I två inom riksdagen väckta motioner har hemställts, att riksdagen
måtte vid uppgörande av riksstaten för år 1918 uppföra: dels å inkomstsidan
samtliga de inkomster, som kunna beräknas inflyta till statsverket
år 1918, dels ock å utgiftssidan under vederbörande huvudtitel alla de
medel och alla de anslag som för år 1918 anvisats, varav borde följa,
att anvisningar utanför riksstaten sålunda ej må ifrågakomma.

I sammanhang med förenämnda motioner har riksdagen till behandling
upptagit ytterligare två inom riksdagen väckta motioner, i vilka
hemställts, att Eders Kungl. Maj:ts proposition, nr 104, angående rörelsekapital
vid statens verksamhet för anskaffande och tillhandahållande av
livsförnödenheter måtte av riksdagen bifallas på det sätt, att å en tilläggsstat
för år 1917 uppföres dels under rubriken utgifter för kapitalökning
ett reservationsanslag å 115 miljoner kronor för att bilda en fond för
beredande av förlagskapital vid statens verksamhet för anskaffande och
tillhandahållande av livsförnödenheter, dels ock å inkomstsidan ett motBihang
till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 122 käft. (Nr 368.) 1

2 Riksdagens skrivelse Nr 368.

svarande belopp av 115 miljoner kronor under rubriken: »tillfälliga
lånemedel».

Mot grundsatsen att anvisningar utanför riksstaten ej böra ifrågakomma,
har riksdagen icke haft något att erinra. Att vissa avvikelser
från denna grundsats ägt rum under de senaste åren, torde förklaras av
den omständigheten, att utgifterna ifråga icke kunnat på förhand med
någon större grad av säkerhet beräknas ävensom av det förhållandet,
att vid anvisningarnas meddelande någon plan för deras täckande icke
förelegat. I och med det att man beträtt utvägen att tillsvidare för
täckande av de av kristiden föranledda kostnaderna anlita tillfällig upplåning,
ställer sig saken annorlunda. Betänkligheterna mot att å riksstaten
uppföra en utgift, om vars definitiva storlek ovisshet råder, måste
nämligen minskas, därest å inkomstsidan kan upptagas en post av i
viss mån rörlig karaktär. I enlighet med denna uppfattning har vid
innevarande års riksdag redan beslutats att a riksstaten för ar 1918
uppföra anslag till täckande av vissa beräknade neutralitetskostnader
ävensom att de medel, som på grund av Eders Kungl. Maj:ts proposition
om anslag till arbetslöshetens bekämpande ställts till Eders Kungl. Maj:ts
förfogande, skola uppföras å riksstaten.

Vad särskilt angår frågan om uppförande å riksstat av det belopp
av 115 miljoner kronor, som riksdagen i enlighet med propositionen
nr 104, ställt till Eders Kungl. Maj:ts förfogande såsom rörelsekapital
vid statens verksamhet för anskaffande och tillhandahållande av livsförnödenheter,
vill riksdagen erinra om, att riksdagen på grund av därom
i särskilda propositioner gjorda framställningar ställt till Eders Kungl.
Maj:ts förfogande dels ytterligare ett belopp av 35 miljoner kronor för
samma ändamål dels ett belopp av 20 miljoner kronor såsom rörelsekapital
för tillämpningen av gällande förfoganderättslag i fråga om
industriella råvaror och dylikt, dels ock ett belopp av högst 50,000,000
kronor att användas för 1917 års bränslekommissions vedanskaffning
under innevarande år.

Samtliga nu omförmälda medelsanvisningar å sammanlagt 220,000,000
kronor, vilka av Eders Kungl. Maj:t förutsatts skola tillhandahållas av
riksgäldskontoret, böra givetvis ur budgetteknisk synpunkt behandlas
på likformigt sätt.

Mot det ifrågasatta uppförandet av förevarande utgifter å särskild
tilläggsstat för år 1917 skulle visserligen kunna göras den anmärkningen,
att riksdagen redan i stor utsträckning lämnat medgivande för Eders
Kungl. Maj:t att under 1917 förskottsvis utanordna anslagsbelopp eller
delar av anslag, vilka uppförts å 1918 års riksstat, vadan en till -

3

Riksdagens skrivelse Nr 368.

läggsstat för år 1917 icke kan bliva alldeles fullständig. Do nu omhandlade
utgifterna intaga emellertid en så säregen och skarpt avgränsad
ställning, att nyssberörda förhållande ej synts riksdagen utgöra tillräckligt
skäl att avvisa tanken att uppföra samma utgifter å tilläggsstat
för år 1917.

Genom den utredning, som verkställts av den s. k. kassaförlagskommittén
lärer få anses tillfyllest ådagalagt, att inga vare sig reella
eller formella hinder möta mot att införa tilläggsstater såsom ett bestående
led i vårt budgetväsen. Genom utredningen ifråga bär ock
påvisats, att stora praktiska fördelar skulle vara att vinna genom en
sådan anordning. Under sådana förhållanden och då det synts riksdagen
angeläget, att de till stora belopp uppgående kassaförsträckningar, som
statskontoret erhållit från riksgäldskontoret, med det snaraste avvecklas,
har riksdagen ansett, att nu ifrågavarande utgifter böra uppföras å en
tilläggsstat för år 1917.

I de sistberörda båda motionerna har gjorts gällande, att de förevarande
kreditivmedlen borde sammanföras i en fond, ställd omedelbart
under riksgäldskontorets förvaltning. Att anslagen ifråga böra behandlas
såsom »utgift för kapitalökning» har riksdagen väl funnit uppenbart, om
än man måste förutse, att en måhända avsevärd del av medlen icke
komma att till statsverket återgå. Den förlust, som på grund härav
förr eller senare kommer att belasta statsverket, bör emellertid först då
vederbörande affärsrörelse avslutats samt de behållna medlen »såsom i
anspråk tagna kapitaltillgångar» använts till avbetalning å statsskulden
komma till synes i riksstaten såsom verklig utgift.

Tillräcklig anledning att låta de ifrågavarande fonderna förvaltas
av riksgäldskontoret har riksdagen icke funnit föreligga. Den omständigheten,
att upplånta medel måst tagas i anspråk för uppläggande av fonderna,
kan härvidlag icke äga någon betydelse, då ju statens utlåningsfonder,
vilka till huvudsaklig del åstadkommits genom upplåning, i allmänhet förvaltas
av statskontoret. De särskilda omständigheter — av historisk och
praktisk art —, som gjort att riksgäldskontoret fått omhänder förvaltningen
av järnvägs- och byggnadslånefondema, sakna i förevarande fall
motsvarighet. Då handhavandet av nu ifrågavarande fondförvaltning
står närmare den allmänna uppgift, som tillkommer statskontoret än
den verksamhet, som åligger riksgäldskontoret, har riksdagen därför
ansett, att statskontoret bör handhava fondförvaltningsverksamheten
ifråga, ehuruväl medlen böra i första hand tillhandahållas av riksgäldskontoret.

I särskild skrivelse kommer riksdagen att anmäla sitt beslut be -

4 Riksdagens skrivelse Nr 368,

träffande de inkomst- och utgiftsposter, som böra i tilläggsstaten för år
1917 upptagas.

Förfarandet med upprättandet av en särskild tilläggsstat bör givetvis
tillämpas under nästkommande och följande år. Riksdagen får fördenskull
hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om framläggande för 1918
års riksdag av tilläggsstat upptagande samtliga de utgifter, vilka äskas
att utgå under samma år.

Genom upprättandet av tilläggsstat er samt vidtagande av vissa
andra av kassaförlagskommittén förordade anordningar, såsom uppförande
å riksstat av fastighetsförsäljningsmedel och på sådana inkomster anvisade
utgifter ävensom av anslag för oförutsedda utgifter i samband
med ökning av anslagen till extra utgifter, skulle de i de först berörda
motionerna framförda önskemålen angående inskränkande av förskottsväsendet
bliva tillgodosedda.

Riksdagen har emellertid i detta sammanhang även velat peka på
den av kassaförlagskommittén anvisade utvägen till inskränkning av
förskott å anslag i det påföljande årets riksstat, som ligger i en omläggning
av budgetåret. I detta avseende hava nämnda kommitterade
bland annat anfört följande:

»Undersöker man närmare anledningen till att förskott av nu
ifrågavarande slag äro så vanliga, skall man finna, att denna sammanhänger
med det förhållandet, att enligt nuvarande ordning riksstaten
måste uppgöras mycket långt innan den skall tillämpas. Sålunda påbörjades
exempelvis de förberedande arbetena i avseende å 1917 års
riksstat redan under hösten 1915. Förslaget till riksstat förelädes sedermera
den i januari 1916 sammanträdande riksdagen och fastställdes därefter
av riksdagen i juni månad samma år.

Nu förhåller det sig emellertid så, att vissa behov, som icke kunde
förutses vid fastställandet av 1916 års riksstat eller under förra hälften
av år 1915 och vilka således då icke kunde tillgodoses i nyssnämnda
stat, sedermera framträtt och visat sig vara av brådskande natur. Det
har då icke varit tillfyllest att utan vidare i 1917 års stat uppföra anslag
för ändamålet utan har det tillika ansetts vara nödvändigt att medgiva
utgiftens bestridande förskottsvis antingen till hela beloppet eller
till viss del redan under senare hälften av år 1916.

Det torde knappast kunna förnekas, att det är förenat med vissa
olägenheter att så långt före budgetårets början, som nu är fallet, uppgöra
förslaget till riksstat. Detta har också i de flesta andra länder
lett därhän, att man sökt anpassa budgetåret efter tiden för budgetens
fastställande, så att budgetåret flyttats så nära som möjligt intill nyss -

5

Riksdagens skrivelse Nr 368.

nämnda tidpunkt. Sålunda är i Norge, där den stortingssession, varunder
budgeten fästställes, begynner i januari månad, budgetåret bestämt
till den 1 juli—30 juni; och i Danmark, där budgeten framlägges för
riksdagen i början av oktober det ena året för att slutbehandlas i mars
månad påföljande år, löper finansåret från den 1 april—31 mars.

Därest budgetåret även hos oss flyttades närmare tiden för riksstatens
fastställande, exempelvis förlädes till den 1 juli—30 juni, bleve
naturligen följden den, att några förskott för utgifter efter den 1 juli
det löpande året icke längre behövde ifrågakomma, då de redan uppförts
i den riksstat, som toge sin början sistnämnda dag.

Kommittén vill i detta sammanhang erinra, hurusom redan 1910
års riksstatssakkunniga i sitt utlåtande berört detta spörsmål och bland
annat framhållit, att uppgiften att få budgetens beräkning så nära som
möjligt att överensstämma med bokslutets resultat i hög grad skulle
underlättas genom att budgetåret flyttades närmare intill tiden för riksstatens
fastställande av riksdagen. De sakkunniga hade emellertid ansett
en sådan förändring ligga utanför ramen av deras uppdrag, varjämte
den förutsatte en särskild undersökning, som de sakkunniga icke medhunnit;
och hade de därför icke ansett sig kunna därom framställa förslag.

Icke heller kommittén har funnit sig böra framlägga något förslag
i berörda syfte, då en dylik förändring med alla därav uppkommande
konsekvenser måste kräva en ganska grundlig undersökning av
hithörande förhållanden, och då det för övrigt kan ifrågasättas, huruvida
det ens kan anses ingå i kommitténs uppgift att upptaga en så
vittutseende fråga, vars utredande i varje fall måste betydligt försena
framläggandet av kommitténs betänkande.

Då det likväl, med hänsyn till frågans oförnekliga sammanhang
med spörsmålet om nu ifrågavarande förskott, ansetts önskligt, att förutsättningarna
för en eventuell omläggning av budgetåret bleve belysta i
den mån sådant kunde utan fördröjande av kommitténs arbete i övrigt
äga rum, har kommittén anmodat en av sina tillkallade sakkunniga,
professorn Cassel, att göra ett uttalande i denna fråga.»

I den, uti kommittébetänkandet återgivna promemoria i ämnet,
som av nämnde sakkunnige avgivits, har — förutom de av kommitterade
själva angivna fördelar ur kassaförskottssynpunkt, som skulle följa
av en omläggning av budgetåret till tiden 1 juli—30 juni — påpekats, att
en sådan omläggning är önskvärd jämväl ur andra synpunkter. Härutinnan
innehåller promemorian följande:

»Särskilt torde böra framhållas, att Kungl. Maj:t, om han hade att
uppgöra riksstatsförslag för ett finansår, som började 1 juli, vid detta

6 Riksdagens skrivelse Nr 368.

arbete bättre än nu skulle kunna tillgodogöra sig erfarenheten av avslutade
statsregleringar.

I början av oktober 1916 är riksbokslutet för 1915 gjort. Detta
är det sista räkenskapsmässigt färdiga material man bar att bygga på,
då man går att göra upp förslag till riksstat för 1918. I denna mening
kan alltså sägas, att riksstaten för ett visst år göres upp på grundval
av bokslutet för det tredje året förut. Det säger sig självt att ett sådant
förhållande måste medföra en stor osäkerhet i alla beräkningar.

Med ett finansår från 1 juli till 30 juni skulle i detta hänseende
en väsentlig förbättring kunna vinnas. Det gamla finansåret skulle då
i ovan valda exempel vara avslutat den 30 juni 1916. När den pågående
statsbokföringsreformen når sin fullbordan, skall bokslutet för ett
den 30 juni avslutat finansår kunna föreligga i god tid till den 1 oktober.
Budgetarbetet, som enligt det nya systemet skulle avse det finansår,
som går till ända den 30 juni 1918, skulle således stödja sig på nämnda
bokslut, alltså på bokslutet för det andra finansåret förut. I detta ingalunda
oviktiga hänseende skulle man alltså genom den här ifrågasatta
omläggningen av finansåret kunna vinna ett helt år. När riksdagen
ginge att fatta sitt beslut om den nya riksstaten, skulle för övrigt också
resultatet av det löpande finansåret, som ju då snart skulle gå till ända,
tämligen väl kunna överblickas, förutsatt naturligtvis att statsbokföringsreformen
bragts till avslutning och det system av månatliga kassarapporter,
som den innebär, genomförts på det sätt som är avsett.

En praktisk fördel av mera speciell art skulle vinnas genom att
finansåret räknades från 1 juli, nämligen därutinnan, att inkomst- och
förmögenhetsskatten komme att inflyta före mitten av finansåret, medan
den nu icke inflyter förr än nära dess slut. Då denna skatt numera
börjar bli statens förnämsta inkomstkälla, måste uppenbarligen allt större
vikt fästas vid att statsregleringen kan påräkna detta bidrag i något så
när god tid. Saken har särskild betydelse ur synpunkten av önskvärdheten
av att något så när kunna överskåda statsverkets behov av kassaförlag.
»

I promemorian har även berörts frågorna om reformens förhållande
till gällande grundlagsbestämmelser, om revisionens lämpliga anordning
efter finansårets omläggning samt om övergångsförhållandena,
särskilt ur budgetteknisk synpunkt.

Kommittén har slutligen för egen del anfört, att ehuru kommittén
icke ansett sig böra närmare ingå i prövning av alla de spörsmål, som
i promemorian berörts, och särskilt icke velat inlåta sig på frågan, i
vad mån grundlagsändringar skulle av den ifrågasatta reformen betingas,

7

Riksdagens skrivelse Nr 368.

kommittén dock ansett sig kunna ansluta sig till de i promemorian
gjorda uttalandena om förslagets fördelar såväl ur den synpunkt, kommittén
haft att särskilt uppmärksamma, som ock i övrigt. Vidare har
kommittén angivit sig dela den i promemorian uttalade mening, att
någon närmare utredning rörande de med övergången till ett nytt
finansår förknippade förhållanden knappast synes höra komma till stånd,
förr än riksdagen i princip uttalat sig för en reform i angiven riktning.

I det avseende, som närmast sammanhängt med kommitténs
föreliggande undersökningar, har kommittén emellertid velat betona
hurusom åtgärden att flytta budgetåret till den 1 juli—30 juni icke
skulle vara fullständigt tillräcklig för att undanröja behovet av förskott
av nu ifrågavarande art, utan att i allt fall för vissa utgifter, nämligen
sådana, som måste bestridas redan före det nya budgetårets ingång, en
tilläggsstat kunde bliva erforderlig. Men detta torde dock, yttrar kommittén,
blott mera undantagsvis bliva fallet, om det nya budgetåret kan
börja så tidigt som den 1 juli.

Såsom slutresultat av kommitténs utredning i nu förevarande avseende
har kommittén uttalat, att, därest framdeles budgetåret varder
förlagt närmare tiden för riksstatens fastställande, behovet av att anlita
tilläggsstat för det löpande året i väsentlig mån förminskas, samt att
frågan om budgetårets omläggning enligt kommitténs mening bör snarast
möjligt upptagas till närmare behandling.

Enligt riksdagens uppfattning kan väl frågan om budgetårets omläggning
icke anses vara så klarlagd, att riksdagen nu kan i princip
uttala sig för en reform i denna riktning. Den redan åvägabragta utredningen
i ärendet synes emellertid riksdagen klart giva vid handen,
att frågan är av så stor betydelse, att densamma bör göras till föremål
för den grundliga undersökning, som tydligen erfordras, innan
definitiv ståndpunkt till reformen kan intagas. Med hänsyn till den
avsevärda tidsutdräkt, som utredniugen kan förväntas medföra, och då
för reformens genomförande sannolikt torde erfordras ändring i grundlag,
har riksdagen redan nu ansett sig böra hos Eders Kungl. Maj:t
anhålla om fullständig utredning i ämnet.

I enlighet med vad sålunda blivit anfört, får riksdagen dels anmäla,
att riksdagen beslutat, att de av innevarande riksdag till Eders
Kungl. Maj:ts förfogande ställda medel, vilka avsetts att användas såsom
rörelsekapital för av kristiden föranledd statsverksamhet skola uppföras
å tilläggsstat till riksstaten för år 1917;

dels anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville för 1918 års riksdag
framlägga förslag till tilläggsstat till riksstaten för samma år, upptagande

8 Riksdagens skrivelse Nr 368.

samtliga de anslagsbelopp, vilka komma att äskas att utgå under
nämnda år;

dels ock anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville låta verkställa fullständig
utredning angående frågan om omläggning av budgetåret till
tiden 1 juli—30 juni eller annan i förhållande till tiden för riksdagens
normala avslutande lämplig tidsperiod ävensom för riksdagen framlägga
de förslag, vartill sagda utredning må kunna föranleda.

Stockholm den 15 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTBYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1917.