6

Riksdagens skrivelse Nr 357.

Nr 357.

Godkänd av första kammaren den 13 juni 1917.

Godkänd av andra kammaren den 13 juni 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående förhud
i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar
vid handel med födoämnen.

(Lagutskottets utlåtande nr 66.)

Till Konungen.

Genom en den 30 april 1917 dagtecknad proposition, nr 348,
bär Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet, begärt riksdagens yttrande över ett vid
propositionen fogat förslag till förordning angående förbud i vissa fall
mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen.

Efter fullbordad granskning av det föreliggande författningsförslaget
får riksdagen anföra följande.

Vid 3 § har riksdagen velat erinra om följande. Enligt 2 § i de
sakkunnigas i propositionen intagna förslag skulle bland annat vara, i
vars beteckning någon i 1 § angiven benämning inginge på sådant sätt,
att därmed antyddes likhet i användning med den vara, vars benämning
användes, anses saluhållen eller försåld under sistnämnda benämning.
Såsom å sid. 11 och 12 i propositionen omförmäles, hade från flera håll

7

Riksdagens skrivelse Nr 357.

riktats en skarp kritik mot förslaget i denna del, och hade Eders Kungl.
Maj:t funnit dylikt stadgande icke böra ingå i författningen. På anförda
skäl hade emellertid Eders Kungl. Maj:t i 3 § inarbetat bestämmelser,
att vara finge hållas till salu eller försäljas under beteckning, vari i 1 §
angiven benämning inginge, under förutsättning att varans egenskap
av ersättningsmedel uppenbart framginge av den använda beteckningen.
Härmed torde jämväl hava avsetts, att etikett å vara, som finnes "förpackad
vid tiden för författningens ikraftträdande, kan kompletteras —
givetvis dock på ett i ögonen fallande sätt — till överensstämmelse med
den i 3 § uppställda fordringen. Det synes emellertid riksdagen, som
om detta icke fullt tydligt framginge av formuleringen.

Vid 8 § bar riksdagen ansett önskvärt, att angivare icke tillerkännes
bötesandel, samt att åklagares andel begränsas till en tredjedel
av böterna.

I övrigt bar riksdagen icke funnit något att erinra mot ifrågavarande
förslag.

Stockholm den 13 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.