Riksdagens skrivelse Nr 356.
1
Nr 356.
Godkänd av första kammaren den 13 juni 1917.
Godkänd av andra kammaren den 13 juni 1917.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser
mot oskäliga pris under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden ävensom en i ämnet väckt motion.
(Lagutskottets utlåtande nr 65.)
Till Konungen.
Genom en den 19 maj 1917 dagtecknad proposition, nr 367, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogat förslag till lag med vissa bestämmelser mot
oskäliga pris under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.
I sammanhang med denna proposition bar riksdagen till behandling
förehaft en i anledning av densamma inom riksdagen väckt motion,
däruti hemställts, att även utsädesspannmål måtte upptagas bland de
uti 2 § i lagen angivna varor.
Riksdagen har i huvudsak godkänt det i propositionen innefattade
lagförslaget, men har vidtagit ändringar i vissa detaljfrågor, varom
riksdagen får hänvisa till vad nedan anföres.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 117 höft. (Nr 356—357.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 356.
2 §■
I likhet med vad i motionen yrkats finner riksdagen, att förevarande
lag bör omfatta jämväl utsädesspannmål. Riksdagen håller ytterligare
före, att utsäde av vad slag som helst bör komma under lagen.
Visserligen kan det icke anses uteslutet att föra utsädesspannmål under
lagens bestämmelser om livsmedel, men då full tydlighet har sina fördelar
och det som sagt torde vara önskligt, att varje slag av utsäde, även
där detsamma icke kan betecknas såsom livsmedel, kommer under lagens
stadganden, har riksdagen i 2 § insatt ordet »utsäde». Riksdagen vill
framhålla, att denna komplettering icke kan, vid jämförelse mellan förevarande
lag och maximiprislagen, där ordet utsäde icke återfinnes, föranleda
till det antagande, att utsäde av vad slag som helst icke skulle
falla under maximiprislagen.
12 §.
Riksdagen har ansett, att angivare icke bör tillerkännas andel i
böterna, samt att åklagarens andel bör begränsas till en tredjedel, dock
högst femtusen kronor.
På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen tillkännagiva, att
riksdagen, som icke kunnat bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition
i oförändrat skick, för sin del antagit följande
Lag
med vissa bestämmelser mot oskäliga pris under utomordentliga, av krig
föranledda förhållanden.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller andra utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden skola, under den tid Konungen
förordnar, de i 2—12 §§ upptagna bestämmelserna äga tillämpning.
2 §■
Den, som vid avyttring av livsmedel, vara, som är avsedd att
genom sin förbränning alstra värme eller ljus, beklädnadsvara eller annan
3
Riksdagens skrivelse Nr 356.
dylik för människors uppehälle erforderlig förnödenhet eller ock foder
för kreatur eller gödningsämnen eller utsäde tager eller betingar sig
vederlag, som han insett eller bort kunna inse vara med hänsyn till
föreliggande omständigheter uppenbart oskäligt, straffes med böter från
och med tjugufem till och med tiotusen kronor eller med fängelse från
och med en månad till och med ett år.
Samma lag vare, där någon utbjuder sådan vara till avyttring mot
vederlag, som nyss är sagt.
Såsom vederlag skall anses värdet av alla för varan tagna, betingade
eller fordrade förmögenhetsförmåner, ändå att de till döljande
av vederlagets verkliga storlek upptagas såsom förmåner, vilka gärningsmannen
i annat avseende tagit, betingat sig eller fordrat.
3 §•
Undanhåller den, som för avyttring tillverkat, framvunnit eller
annorledes förvärvat vara, som i 2 § sägs, varan från avyttring under
sådana omständigheter, att undanhållandet, ensamt eller i förening med
dylikt förfarande av andra, medför uppenbar fara för oskälig stegring
av priset vid varans övergång till förbrukaren, varde, där han insett
eller bort kunna inse faran, straffad med böter från och med tjugufem
till och med tiotusen kronor eller med fängelse från och med en månad
till och med ett år.
Yad nu är stadgat skall icke gälla, där Konungen eller den
Konungen därtill bemyndigar för visst fall eller i därom utfärdad
kungörelse meddelat tillstånd att lägga vara å lager.
4 §.
Köper någon för avyttring eller förvärvar han eljest såsom
mellanhand vara, som i 2 § sägs, och sker det under sådana omständigheter,
att åtgärden, ensam eller i förening med dylikt förfarande
av andra, medför uppenbar fara för oskälig stegring av priset
vid varans övergång till förbrukaren, varde, där han insett eller bort
kunna inse faran, straffad med böter från och med tjugufem till och
med tiotusen kronor eller med fängelse från och med en månad till
och med ett år.
5 §•
Idkar enskild person, bolag eller förening såsom mellanhand, yrkesmässigt
eller annorledes, handel med vara, som i 2 § sägs, och finnes
4
t
Riksdagens skrivelse Nr 356.
denna verksamhet, ändå att den icke innefattar brottsligt förfarande, varom
i 2, 3 eller 4 § förmäles, motverka det allmännas åtgärder beträffande
folkhushållningen, äge Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar
förbjuda den enskilde, bolaget eller föreningen att idka handel med
sådana varor, som i 2 § avses, i vidare mån än som erfordras för avyttring
utan onödigt dröjsmål av vara, vilken förvärvats före förbudets
delgivning. Å den, som meddelat förbudet, skall ankomma att vidtaga
erforderliga åtgärder för övervakning av avyttringens behöriga gång.
Bryter någon mot delgivet förbud, straffes med fängelse från och
med en månad till och med två år. Äro omständigheterna synnerligen
mildrande, må till böter från och med tjugufem till och med tiotusen
kronor dömas.
6 §•
Förövas brott, som i 2, 3 eller 4 § sägs, av den, som förut begått
brott mot något av nämnda lagrum, vare straffet fängelse från och
med en månad till och med två år eller straffarbete från och med två
månader till och med två år. Äro omständigheterna synnerligen
mildrande, må till böter från och med tjugufem till och med tiotusen
kronor dömas.
7 §•
Fälles någon till straff för brott, som i 2 § första stycket sägs,
eller för brott mot 3 eller 4 §, må domstolen, efter ty skäligt finnes,
kunna förplikta gärningsmannen att utgiva, helt eller delvis, i det
förstnämnda fallet värdet av taget eller betingat vederlag, vid brott
mot 3 § värdet av vara, som på sätt i samma lagrum sägs undanhållits
från avyttring, samt vid brott mot 4 § värdet av vara, som gärningsmannen
på sätt där omförmäles förvärvat för avyttring.
8 §•
Fortsätter den, som är ställd under åtal för brott, varom i 2, 3,
4 eller 5 § förmäles, samma brott, varde dömd till särskilt ansvar för
varje gång stämning delgivits.
9 §•
Livsmedelsnämnd eller, där sådan ej finnes, kommunalnämnd
åligger att ägna synnerlig uppmärksamhet däråt, att brott mot denna
lag angiva’s till åtal.
5
Riksdagens skrivelse Nr 356.
10 §.
Det åligger allmän åklagare att åtala brott, varom i denna lag
förmäles.
Åklagaren äger, för utrönande, huruvida sådant brott blivit
begånget, låta verkställa undersökning av salubod, magasin, kontor
eller annan lägenhet, där vara, som i 2 § sägs, kan antagas förvarad,
så ock taga del av näringsidkares handelsböcker och andra dylika
handlingar. Av det, som därvid eller vid övervakning, varom i 5 §
förmäles, inhämtats, må icke yppas annat, än som erfordras för avgörande
av frågan om åtals anhängiggörande och för åtals utförande.
11 §•
Åklagare åligger att till den, som Konungen jämlikt 5 § bemyndigat
meddela sådant förbud, som där omförmäles, eller, därest
dylikt bemyndigande icke givits, till jordbruksdepartementet insända
ej mindre anmälan om åtal, som åklagaren anhängiggjort för brott
mot denna lag, än även utslag, varigenom blivit slutligen dömt
angående åtalet.
12 §.
Av böter, som ådömas enligt denna lag, så ock av vad gärningsmannen
enligt 7 § förpliktats utgiva, tillfälle en tredjedel, dock högst femtusen
kronor, åklagaren och återstoden kronan. Saknas tillgång till
böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och gäller till och med den 30 april 1918. Förordnande, som avses i
1 §, samt förbud och annan bestämmelse, som enligt 5 § meddelats,
skola ej gälla längre än till och med sistnämnda dag. I fråga om
sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse, som i lagen
avses, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.
Stockholm den 13 juni 1917.
Med undersåtlig vördnad.