Riksdagens skrivelse Nr 339.

1

Nr 339.

Godkänd av första kammaren den 11 juni 1917.
Godkänd av andra kammaren den 11 juni 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående regleringen av
utgifterna för kapitalökning i avseende å post och telegrafverken
samt statens järnvägar och vattenfallsverk.

(Statsutskottets utlåtanden nr 13, 28, 43, 44, 47, 48, 67, 101,
114, 115, 116, 147, 161, 162 och 187.)

Till Konungen.

I avseende å regleringen av utgifterna för kapitalökning, i vad angår
post- och. telegrafverken samt statens järnvägar och vattenfallsverk,
får riksdagen för Eders Kungl. Maj:t anmäla följande beslut.

Postverket.

l:o) I den till riksdagen den 13 januari 1917 avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov har Eders Kungl. Maj:t under
titel »utgifter för kapitalökning, statens affärsverksamhet», beträffande
postverket föreslagit riksdagen att för inköp av inventarier för postverkets
behov för år 1918 anvisa ett anslag av 350,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga medel
utanordna 175,000 kronor.

Riksdagen, som icke haft något att erinra mot Eders Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, har för inköp av inventarier för postverkets be Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 110 Käft. (Nr 339.) 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 339.

hov för år 1918 anvisat ett reservationsanslag av 350,000 kronor, med
rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga
medel utanordna 175,000 kronor.

2:o) Eders Kungl. Maj:t kar vidare föreslagit riksdagen att dels av
det anslag å 960,000 kronor, som av 1914 års förra riksdag beviljats för
uppförande å den da ännu icke för centralpostkontoret i Stockkolm disponerade
delen av postverkets tomt inom kvarteret Riddaren i Stockholm,
efter rivning av därå uppförda byggnader, av en tillbyggnad samt för
vidtagande i sammanhang därmed av vissa förändringar å den dåvarande
postkusbyggnaden i samma kvarter, för år 1918 anvisa, att utgå
av lånemedel, återstående beloppet, 300,000 kronor, med rätt för Eders
Kungl. Maj:t att utanordna detta belopp förskottsvis redan under år 1917 av
tillgängliga medel, dels av det anslag å 240,000 kronor, som riksdagen
beviljat för uppförande å den postverket tillhöriga tomten nr 112 inom
S:t Lars kvarter i Linköping av ett posthus, inrymmande jämväl lokaler
för telegrafverkets behov, för år 1918 anvisa, att utgå av lånemedel, återstående
beloppet, 120,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1917 av tillgängliga medel utanordna beloppet,
dels för fortsättande och avslutande av nyssnämnda byggnadsarbete för
år 1918 anvisa, att utgå av lånemedel, ytterligare ett belopp av 90,000
kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år
1917 av tillgängliga medel utanordna beloppet, dels för fortsättande av uppförandet
å det för postverkets räkning inköpta område om 5,583,1 kvadratmeter
av tomten nr 67 A i Göteborgs stads tolvte rote av ett centralposthus
för år 1918 anvisa, att utgå av lånemedel, ett belopp av

700,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under år 1917
förskottsvis av tillgängliga medel utanordna beloppet, dels och för uppförande
för en beräknad kostnad av 275,000 kronor å den för sådant
ändamål avsedda, kronan tillhöriga tomten i kvarteret nr 29 inom Gällivare
municipalsamhälle av ett posthus, inrymmande jämväl lokaler för
telegrafverkets behov, för år 1918 anvisa, att utgå av lånemedel, ett
belopp av 100,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1917 av tillgängliga medel utanordna beloppet.

Med hänsyn till det trängande behovet att anskaffa lokaler för telegrafverket
i Linköping har riksdagen icke haft något att erinra mot att
den byggnad, som är avsedd att inrymma lokaler för såväl postverket
som telegrafverket i nämnda stad, påbörjats, oaktat det vid arbetets
igångsättande varit tydligt, att det för ändamalet av 1916 ars riksdag
beviljade anslaget icke skulle förslå för byggnadens fullbordande. 1 en -

3

Riksdagens skrivelse Nr 339.

lighet med denna uppfattning har riksdagen medgivit, att det begärda
tilläggsanslaget, 90,000 kronor, må uppföras å 1918 års stat.

Eders Kungl. Maj:ts i övrigt gjorda äskanden om fortsättningsanslag
för tidigare beslutade byggnadsföretag för postverkets räkning har
riksdagen jämväl funnit sig böra bifalla.

Framställning om uppförande av post- och telegrafhusbyggnad i
Gällivare framlades av generalpoststyrelsen redan år 1915. På grund
av de statsfinansiella förhållandena blev emellertid förslaget icke av Eders
Kungl. Maj:t framfört till 1916 års riksdag. På grund av angelägenheten
av dels att post- och telegrafverket beredas bättre tjänstelokaler, dels
ock att dessa verks personal i Gällivare förskaffas bostäder till rimliga
hyror, har riksdagen ansett ytterligare uppskov med beviljandet av medel
för byggnadens påbörjande icke böra äga rum. Den upprättade planen
för byggnaden, enligt vilken ett avsevärt utrymme å den ifrågavarande
tomten lämnas odisponerat för framtida byggnadsbehof7- för statens
räkning, har icke givit riksdagen anledning till anmärkning.

I enlighet med vad sålunda anförts har riksdagen,
dels av det anslag å 960,000 kronor, som av 1914 års förra riksdag
beviljats för uppförande å den då ännu icke för centralpostkontoret i
Stockholm disponerade delen av postverkets tomt inom kvarteret Kiddaren
i Stockholm, efter rivning av därå uppförda byggnader, av en
tillbyggnad samt för vidtagande i sammanhang därmed av vissa förändringar
å den dåvarande posthusbyggnaden i samma kvarter, för år
1918 anvisat såsom reservationsanslag återstående beloppet, 300,000 kronor,
med rätt för Eders Kungl. Maj:t att utanordna detta belopp förskottsvis
redan under år 1917 av tillgängliga medel,

dels av det anslag å 240,000 kronor, som riksdagen beviljat för uppförande
å den postverket tillhöriga tomten nr 112 inom S:t Lars kvarter
i Linköping av ett posthus, inrymmande jämväl lokaler för telegrafverkets
behov, för år 1918 anvisat såsom reservationsanslag återstående
beloppet, 120,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1917 av tillgängliga medel utanordna beloppet,

dels för fortsättande och avslutande av nyssnämnda byggnadsarbete
för år 1918 anvisat såsom reservationsanslag ytterligare ett belopp av

90,000 kronor med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan
under år 1917 av tillgängliga medel utanordna beloppet;

dels för fortsättande av uppförandet å det för postverkets räkning
inköpta område om 5,583,1 kvadratmeter av tomten nr 67 A i Göteborgs
stads tolvte rote av ett centralposthus för år 1918 anvisat ett
reservationsanslag av 700,000 kronor med rätt för Eders Kungl. Maj:t

4 Riksdagens skrivelse Nr 339.

att redan under år 1917 förskottsvis av tillgängliga medel utanordna
beloppet;

dels ock för uppförande för en beräknad kostnad av 275,000 kronor
å den för sådant ändamål avsedda, kronan tillhöriga tomten i
kvarteret nr 29 inom Gällivare municipalsamhälle av ett posthus, .inrymmande
jämväl lokaler för telegrafverkets behov, för år 1918 anvisat
ett reservationsanslag av 100,000 kronor med rätt för Eders Kungl.
Maj:t att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga medel utanordna
beloppet.

Telegrafverket.

3:o) I statsverkspropositionen har Eders Kungl. Maj:t i avseende å kapitalökning
vid telegrafverket föreslagit riksdagen dels medgiva, att stationsbyggnaden
å den telegrafverket tillhöriga fastigheten nr I och II i kvaiteret
Skvalperup i Malmö må utvidgas genom en tillbyggnad i enlighet med
av telegrafstyrelsen framlagd plan för en beräknad kostnad av 330,000
kronor; att för telegrafverkets räkning må inköpas tomten nr 4 i kvadraten
nr 19 i’Motala för en köpeskilling av högst 30,000 kronor; att för telegrafverkets
räkning må inköpas lägenheten nr 188 i fomelilla municipalsamhälle
för en köpeskilling av högst 25,000 kronor; att för telegrafverkets
räkning må inköpas det så kallade telegrafhuset i Nyland med
tomt för en köpeskilling av högst 24,000 kronor; att för telegrafverkets
räkning må inköpas tomterna litt. C ab 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27
och 28 i Hässleholm för en köpeskilling av högst 17,000 kronor; och
att å dessa tomter må uppföras eu förrådsbyggnad för en beräknad
kostnad av 65,000 kronor; samt att för telegrafverkets.rökning _må inköpas
de å lägenheten Hästhagen invid Krylbo belägna, å en av distriktslantmätaren
E. Ekenstedt år 1914 upprättad tomtdelningskarta med nr
6, 7, 8 och 9 i kvarteret XXII betecknade tomter för en köpeskilling
av högst 20,000 kronor; och att å dessa tomter må uppföras en förrådsbyggnad
för en beräknad kostnad av 65,000 kronor; dels ock för år
1918 till inköp och bebyggande av fastigheter för telegrafverkets räkning
anvisa, att utgå av lånemedel, ett anslag av 620,000 kronor.

Vidare har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten proposition
av den 30 april 1917, nr 326, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag
föreslagit riksdagen dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må
inköpas tomten nr 5 a i kvarteret Svalan i Filipstad för eu köpeskilling

Riksdagens skrivelse Nr 339.

5

av högst 29,097 kronor 90 öre; att nämnda köpeskilling må utgå av
de besparingar, tillhopa 53,757 kronor 43 öre, som uppstått å de till
uppförande av en telegrafstationsbyggnad i Karlshamn, inrymmande
jämväl lokaler för postkontor i staden, anvisade medel; att för telegrafverkets
räkning må inköpas tomten nr 9 i fjärde kvarteret av Göteborgs
stads elfte rote för en köpeskilling av högst 74,960 kronor och att å
denna tomt må uppföras en telefonstationsbyggnad för en beräknad
kostnad av 380,040 kronor; att telegrafverkets verkstad i Nynäshamn
må tillbyggas för en beräknad kostnad av 800,000 kronor; samt att för
beredande av bostäder åt arbetare vid nämnda verkstad må, efter Eders
Kungl. Maj:ts prövning och avgörande, disponeras ett belopp av högst

900.000 kronor; dels för år 1918 till inköp och bebyggande av fastigheter
för telegrafverkets räkning anvisa — utöver vad förut i sådant
hänseende av riksdagen äskats — ytterligare, att utgå av lånemedel, ett
reservationsanslag av 1,855,000 kronor med rätt för Eders Kungl. Maj:t
att redan under innevarande år av sistnämnda belopp utanordna högst

1.005.000 kronor; dels ock vid bifall härtill besluta, att i 1918 års riksstat
de bland inkomsterna upptagna lånemedel för produktiva ändamål
skola höjas med 1,855,000 kronor.

Vad först angår de i statsverkspropositionen gjorda framställningarna
har riksdagen funnit den föreslagna tillbyggnaden av stationsbyggnaden
i Malmö vara av behovet påkallad, vadan riksdagen anvisat det av Eders
Kungl. Maj:t för ändamålet äskade anslaget. Förslagen om inköpande
för telegrafverkets räkning av fastigheter i Motala, Tomelilla och Nyland
har riksdagen jämväl funnit välgrundade. Beträffande de två sistnämnda
platserna har riksdagen särskilt tagit hänsyn till fördelen av, att dyrbara
flyttningskostnader undvikas genom inköp av de fastigheter, vari telegrafverkets
lokaler redan äro inrymda.

Förslagen om inköp av tomter i Hässleholm och Krylbo samt uppförande
av förrådsbyggnader därstädes har riksdagen ävenledes bifallit.

Beträffande därefter de i propositionen nr 326 framställda förslagen
har riksdagen ej haft något att erinra mot det föreslagna inköpet av
fastighet i Filipstad och sättet för köpeskillingens bestridande. Den
starka utvecklingen av telefonnätet i Göteborg har riksdagen funnit väl
motivera inrättandet av en understation för abonnenterna i västra delen
av staden. Riksdagen har ej heller funnit anledning till anmärkning
mot de uppgjorda ritningarna till byggnaden ifråga.

Förslaget om tillbyggnad till telegrafverkets verkstad i Nynäshamn
har riksdagen funnit välbetänkt. Beträffande frågan om beredande

6

Riksdagens skrivelse Nr 339.

av bostäder åt de arbetare, som skulle komma att anställas vid verkstaden
efter det en utvidgning sålunda kommit till stånd, bar visserligen
ej något fullständigt förslag, till bostadsfrågans ordnande kunnat i den föreliggande
propositionen framläggas. Då det emellertid synts riksdagen av
vikt, att tillräckligt antal bostäder finnas att tillgå, så snart utvidgningen
av verkstaden färdigställts, bar riksdagen jämväl i detta avseende bifallit
Eders Kungl. Maj:ts framställning. Riksdagen vill dock härvid
uttala, att vid den blivande utredningen i ärendet ifråga uppmärksamhet
bör ägnas däråt, huruvida icke utan avsevärd ökning av kostnaderna
lägenheterna skulle, i anslutning till de grundsatser, som man numera
söker tillämpa vid statens järnvägar, kunna åtminstone i viss utsträckning
inredas för två rum och kök.

De för år 1918 sammanlagt äskade anslagsbeloppen för inköp och
bebyggande av fastigheter för telegrafverkets räkning, vilka belopp riksdagen
ansett böra sammanföras under gemensamt anslag, äro avsedda
att användas på följande sätt:

till

fortsättande av stationsbyggnaden i Uppsala...

kronor

332,200: —

»

tillbyggnad av stationsbyggnaden i Malmö .. ..

))

41,800: —

»

inköp av byggnadstomt i Motala ........................

» » fastighet i Tomelilla ..............................

3)

30,000: —

3)

3)

25,000: —

»

» » fastighet i Nvland ................................

3>

24,000: —

3>

inköp av tomt och uppförande av förrådsbygg-nad i Hässleholm....................................................

3)

82,000: —

D

inköp av tomt och uppförande av förrådsbygg-nad i Krylbo ..........................................................

3>

85,000: —

3>

inköp av tomt och uppförande av stationsbygg-nad i Göteberg ........................................................

3>

155,000: —

3)

tillbyggnad av telegrafverkets verkstad i Nynäs-hamn ............................................................................

3)

800,000: —

»

uppförande av arbetarbostäder vid verkstaden

3>

900,000: —

Summa kronor 2,475,000

Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna del har riksdagen ej
funnit anledning till erinran.

I enlighet med vad sålunda anförts har riksdagen
dels medgivit

att stationsbyggnaden å den telegrafverket tillhöriga fastigheten nr
I och II i kvarteret Skvalperup i Malmö må utvidgas genom en tillbyggnad
i enlighet med av telegrafstyrelsen framlagd plan för en beräknad
kostnad av 330,000 kronor;

7

Riksdagens skrivelse Nr 339.

att för telegrafverkets räkning må inköpas tomten nr 4 i kvadraten
nr 19 i Motala för en köpeskilling av högst 30,000 kronor;

att för telegrafverkets räkning må inköpas lägenheten nr 188 i Tomelilla
municipalsamhälle för en köpeskilling av högst 25,000 kronor;

att för telegrafverkets räkning må inköpas det så kallade telegrafhuset
i Nyland med tomt för en köpeskilling av högst 24,000 kronor;

att för telegrafverkets räkning må inköpas tomterna litt. C ab 20,
21, 22, 23, 24, 25, 26, 27 och 28 i Hässleholm för en köpeskilling av
högst 17,000 kronor och att å dessa tomter må uppföras en förrådsbyggnad
för eu beräknad kostnad av 65,000 kronor;

att för telegrafverkets räkning må inköpas de å lägenheten Hästhagen
invid Krylbo belägna, å en av distriktslantmätaren E. Ekenstedt
år 1914 upprättad tomtdelningskarta med nr 6, 7, 8, och 9 i kvarteret
XXII betecknade tomter för en köpeskilling av högst 20,000 kronor,
och att å dessa tomter må uppföras en förrådsbyggnad för en beräknad
kostnad av 65,000 kronor;

att för telegrafverkets räkning må inköpas tomten nr 5 a i kvarteret
Svalan i Filipstad för en köpeskilling av högst 29,097 kronor 90 öre;

att nämnda köpeskilling må utgå av de besparingar, tillhopa 53,757
kronor 43 öre, som uppstått å de till uppförande av en telegrafstationsbyggnad
i Karlshamn, inrymmande jämväl lokaler för postkontor i staden,
anvisade medel;

att för telegrafverkets räkning må inköpas tomten nr 9 i fjärde
kvarteret av Göteborgs stads elfte rote för en köpeskilling av högst
74,960 kronor och att å denna tomt må uppföras en telefonstationsbyggnad
för eu beräknad kostnad av 380,040 kronor;

att telegrafverkets verkstad i Nynäshamn må tillbyggas för en beräknad
kostnad av 800,000 kronor; samt

att för beredande av bostäder åt arbetare vid nämnda verkstad må,
efter Eders Kung!. Maj:ts prövning och avgörande, disponeras ett belopp
av högst 900,000 kronor;

dels ock för år 1918 till inköp och bebyggande av fastigheter för telegrafverkets
räkning anvisat ett reservationsanslag av 2,475,000 kronor,
med rätt för Eders Kung!. Maj:t att redan under innevarande år av
sistnämnda belopp utanordna högst 1,005,000 kronor;

4:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare beträffande telegrafverket föreslagit
riksdagen att för fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende
för år 1918 anvisa, att utgå av lånemedel, ett anslag av 12,500,000
kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år
1917 av tillgängliga medel utanordna beloppet.

8

Riksdagens skrivelse Nr 339.

Av förenämnda anslagssumma äro avsedda:

för interurbana telefonnätet......................................... kronor 4,500,000: —

> lokala » .......................................... -0 7,694,000.

i) telegrafnätet .................................. ^_306,000.

Summa kronor 12,500,000: —

Motsvarande anslagsbelopp för år 1917 voro respektive 2,993,400,

3,700,000 och 306,600 kronor, tillhopa 7,000,000 kronor. Den sålunda
till sammanlagt 5,500,000 kronor uppgående anslagsökningen är till ej
ringa del att hänföra till den väsentliga prisstegring å materialier, som
inträtt sedan 1916. Beträffande det för interurbanledningar avsedda
beloppet är att märka, att Eders Kungl. Maj:t vidtagit en minskning
med 2,500,000 kronor i telegrafstyrelsens i ämnet framlagda förslag.
Ytterligare nedsättning har riksdagen ansett icke lämpligen kunna ifrågakomma.
Att uppskjuta utförandet av någon del av arbetena å det lokala
telefonnätet har ej heller synts välbetänkt, då därigenom den på grund
av telefontaxereformen inträdda ökningen i abonnentantalet skulle hämmas.
Anslagsäskandet för utveckling av telegrafnätet har riksdagen jämväl
funnit sig böra bifalla.

Riksdagen har alltså för fortsatt utveckling av statens telefon- och
telegrafväsende för år 1918 anvisat ett reservationsanslag av 12,500,000
kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under
år 1917 av tillgängliga medel utanordna beloppet.

Statens järnvägar.

5:o) Eders Kungl. Maj:t har i avseende å kapitalökning vid statens
järnvägar i statsverkspropositionen föreslagit riksdagen att till utförande
av nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade järnvägar för
år 1918 anvisa ett belopp av 9,343,600 kronor, därav 4,900,000 kronor
att utgå av lånemedel, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1917 av tillgängliga medel utanordna ett belopp av

2,200,000 kronor.

Det av Eders Kungl. Maj:t äskade anslaget är avsett att fordelas

sålunda:

Nya anslag:

för husbyggnader, boställshus ....................................... kronor 625,000.

stationsstugor m. m..................... » 140,500:

Riksdagens skrivelse Nr 339.

9

tillbyggnad av stationshus......... kronor 219,500: —

övriga husbyggnader .................. » 264,200: —

för spåranordningar......................................................... » 1,446,600:_

» vägports- och vägbroanläggningar ................... » 250,000:_

» förbättringar vid kol- och vattenstationer ...... » 120,000: —

:> telegraf- och telefonanläggningar m. m.......... » 638,000: —

» elektriska belysningsanläggningar .................... » 200,000: —

» övriga anläggningar ................................................ » 603,800: —

» större arbeten ........................................................... » 1,601,000: —

» växel- och signalsäkerhetsanläggningar............ » 1,000,000: —

» diverse arbeten ....................................................... » 1,000,000: —

Fortsättning sanslag för redan beslutade arbeten.

för anordnande av avloppsledningar vid Kiruna .. kronor 80,000: —

» utvidgning av rangerbangården vid Nässjö...... » 400,000: —

» uppförande av 6 lokomotivstallplatser m. in.

vid Bollnäs ............................................................ » 205,000: —

d ombyggnad av bangården vid Boden................. » 350,000: —

» uppförande av ny bro över öre älv .................. » 200,000:_

Summa kronor 9,343,600: —

Det är ett högst betydande anslag, som av Eders Kungl. Maj:t innevarande
år äskas för nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade
järnvägar. En jämförelse med det vid 1916 års riksdag beviljade
anslaget för samma ändamål utvisar en ökning av ej mindre än 3,560,000
kronor, och detta oaktat i årets statsverksproposition betydande belopp
för vissa större, fortsättningsanslag krävande byggnader och anläggningar
upptagits under särskilda anslagstitlar i stället för att, såsom förut
skett, uppföras såsom »större arbeten» under den nu förevarande anslagstiteln.

Uppenbart är att en mycket avsevärd del av anslagsökningen härleder
sig . från den inträffade stora prisstegringen å materialier m. m. Men
ökningen beror även på den större omfattningen av de arbeten, som nu
föreslås till utförande.

Departementschefen har i det uttalande, varmed han inlett det vid statsverkspropositionen
fogade statsrådsprotokollet i ärendet framhållit, att vid
ett affärsföretag av statens järnvägars omfattning och utomordentligt stora
betydelse de nya kapitalutlägg, som erfordras för att tillgodose en väntad
trafikstegrings kraf, såvitt möjligt borde föregå denna, så att järnvägarna
alltid vore i tekniskt hänseende rustade att möta en inträdande trafikökning
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 110 käft. (Nr 339.) 2

10 _ Riksdagens skrivelse Nr 339.

av ansenlig storlek. I tider av mera forcerad utveckling uppträda dock,
yttrar departementschefen, i betraktande av ovissheten om utvecklingens
framtida förlopp, de största svårigheter att följdriktigt tillämpa en
sådan princip. Trafikstegringen kommer härvid att fortgå snabbare än
banornas tekniska anpassning efter den ändrade trafikintensiteten, och
efter hand hopas härvid de ej tillgodosedda kraven på kapitalutlägg för
att bringa järnvägarnas kapacitet i höjd med trafikens storlek och ny
trafik, som kan förväntas. När i augusti 1914 det stora europeiska
kriget utbröt, varvid efter hand nya utomordentligt stora anspråk ställdes
på de svenska statsjärnvägarnas trafikförmåga, hade, fortsätter departementschefen,
en stark trafikökning med få och korta avbrott fortgått
i omkring 20 år, utan att statsjärnvägarnas kapacitet blivit genom
nya kapitalnedlägg i motsvarande grad förstärkt. .

Av statsrådsprotokollet inhämtas även, att järnvägsstyrelsen utarbetat
en plan över de arbeten och anskaffningar för statens järnvägars
räkning, som med hänsyn till den stegrade trafikens krav kunna anses
nödvändiga under perioden 1918—1927. Totalkostnaden för. de nya
byggnader och anläggningar, rullande materiel m. m., som enligt denna
plan skulle behövas, slutar på eu summa av i runt tal 504.5 miljoner
kronor, varav 398.2 miljoner kronor tänkas täckta genom anslag och
106.3 miljoner kronor bestridda ur förnyelsefonden. Då, denna approximativa
beräkning ännu icke undergått slutlig granskning har departementschefen
icke närmare yttrat sig om. densamma, men likväl uttalat,
att den dock torde giva en ungefärlig bild av behovet.

Riksdagen är för sin del övertygad om, att vidlyftiga och kostsamma
arbeten av ifrågavarande beskaffenhet erfordras för att sätta statens järnvägar
i sådant skick, att de kunna möta de krav, som redan under , nuvarande
förhållanden ställas på dem, och under den närmaste framtiden
torde komma att gorå sig gällande. Ett uppskjutande i större omfattning
av dessa arbeten har riksdagen funnit så mycket mindre tillrådligt, som
behovet är synnerligen trängande och föga utsikt synes förefinnas
att genom ett framskjutande av anläggningarna få dessa utförda för
mindre kostnad. Vad angår möjligheten att anskaffa de för arbetenas
genomförande erforderliga medlen, synes det ock föga sannolikt, att något
skulle vara att vinna genom ett uppskov. Under sådana förhållanden
har riksdagen funnit sig böra i huvudsak bifalla Eders Kungl. Maj:ts
under såväl nu förevarande som följande punkter framställda föislag
beträffande kapitalökningsanslag för de trafikerade järnvägarna.

Under anslaget till nya byggnader och anläggningar, gruppen »större
arbeten», har upptagits ett belopp av 130,000 kronor för uppförande av

Riksdagens skrivelse Nr 339.

11

en ångcentral vid Kiruna. För enahanda ändamål äskades av 1916 års
riksdag ett belopp av 95,000 kronor. Riksdagen ansåg emellertid, att
med hänsyn till såväl den då rådande ekonomiska situationen och de
stora krav, vilka för andra ändamål ställdes på statskassan, som ock de
rådande höga materialpriserna med ifrågavarande utgift borde tills vidare
anstå. Den ökning i anläggningskostnad, som det nu framlagda förslaget
innebär, beror till en del på ytterligare stegring i materialpriserna
men har delvis också sin grund däri, att ångcentralen nu tänkes utförd
enligt en med hänsyn till anläggningskostnaden dyrbarare, men ur driftsynpunkt
mera ekonomisk plan. Medan den anläggning, som under
fjoråret föreslogs, beräknades medföra en årlig bränslebesparing till ett
värde av 7,000 kronor, har den nu projekterade anläggningen beräknats
för statens järnvägar möjliggöra en besparing av ej mindre än 21,000
kronor årligen. Under sådana förhållanden har riksdagen ansett sig höra
bifalla det nu framlagda förslaget.

Under gruppen »större arbeten» har upptagits ett belopp av 150,000
kronor för vidtagande av åtgärder för undvikande av störningar i svagströmsledningar
vid bandelen Kiruna—Riksgränsen. Ifrågavarande åtgärder
avse en utflyttning av svagströmsledningama till ett avstånd från
banan av omkring 100 meter. Av järnvägsstyrelsens framställning i
ämnet framgår, att det icke är uteslutet, att ytterligare åtgärder för
ändamålet kunna komma att erfordras, ehuruväl styrelsen ansett, att
med vidtagandet av dessa åtgärder bör anstå, till dess erfarenhet vunnits
om verkningarna av ledningarnas utflyttande. Enligt vad riksdagens
vederbörande utskott från järnvägsstyrelsen inhämtat, lärer man
numera, då det gäller att framdraga nya stolplinjer för svagströmsledningar
längs statsbanelinjer, som inom en ej alltför avlägsen framtid
beräknas bliva elektrifierade, förlägga dessa på sådant avstånd från banan,
att framdeles förflyttning av svagströmsledningama ej skall erfordras.
Det nu framförda anslagskravet har riksdagen funnit sig böra bifalla.
Riksdagen har emellertid, då samtliga de anslag, som hänföra sig till
riksgränsbanans elektrifiering, synas fortfarande liksom hittills böra uppföras
under särskild anslagstitel i riksstaten, särskilt för sig upptagit
berörda anslagsdel.

I övrigt har riksdagen, som särskilt sökt förvissa sig om att de till
utförande föreslagna spåranordningar och andra bangårdsanläggningar
av olika slag i görligaste mån kunna komma till användning vid planerade
större stationsutvidgningar, ansett sig böra bifalla Eders Kungl.
Maj:ts förslag.

12

Riksdagens skrivelse Nr 339.

I detta sammanhang har riksdagen velat till behandling upptaga
frågan om sättet för uppförandet i riksstaten av anslagen till de trafikerade
stats] ärnvägarna.

Tidigare inbegrepos i det nu förevarande anslaget samtliga medel
för nya byggnader och anläggningar vid de förefintliga statsbanorna.
Efterhand hava emellertid utbrytningar skett av åtskilliga mera omfattande
arbeten, avseende samma huvudkategori, såsom dubbelspårsanläggningar,
större bangårdsombyggnader m. m. I de framställningar, som
järnvägsstyrelsen nästlidet år avgivit angående anslag för år 1918 till
de trafikerade järnvägarna, har ett ytterligare steg tagits i denna riktning,
i det att samtliga fortsättningsanslag krävande anläggningar
behandlats såsom fristående anslagspunkter. I statsverkspropositionen
har ock, såsom ovan antytts, denna grundsats iakttagits. Under gruppen
»större arbeten» återfinnes emellertid en post, till ny lokomotivstation i
Krylbo, för vilken fortsättningsanslag kommer att erfordras. Eders
Kungl. Maj:t har nämligen för år 1918 allenast äskat en del av det
belopp, som enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle i sin helhet utgå
under 1918.

Mot den iakttagna förändringen, att fortsättningsanslag påfordrande
anläggningar i allmänhet upptagits under särskilda anslagstitlar, har riksdagen
så mycket mindre haft något att erinra, som det synts riksdagen
vara en given fördel, att det av beslutet om beviljande av medel till en viss
anläggning tydligt framgår, om man måste räkna med fortsättningsanslag.
Det har emellertid synts riksdagen kunna ifrågasättas, om ej eu förändring
av mera genomgripande natur bör vidtagas beträffande fördelningen
på olika anslagstitlar av de kapitalökningsutgifter, som avse de redan
trafikerade statsbanorna.

Den nu tillämpade uppställningen av anslagen ifråga medför, att
någon överblick över de olika slagen av utgifter och anläggningar icke
erhålles. Exempelvis finnas anslag till bangårdsanordningar dels under
gruppen »spåranordningar» av anslaget till nya byggnader och anläggningar,
dels under gruppen »större arbeten» av samma anslag, dels ock
under särskilda anslagstitlar i riksstaten med gemensam överrubrik »större
bangårdsombyggnader». Anslag till lokomotivstationsanläggningar finnas
uppförda såväl under grupperna »övriga anläggningar» och »större arbeten»
å anslaget till nya byggnader och anläggningar som under särskilda
anslagstitlar med gemensam beteckning »större verkstads- och
lokomotivstationsanläggningar». Även i övrigt finnes liknande splittring
mellan anslaget till nya byggnader och anläggningar å ena sidan samt
speciella anslagstitlar för olika ändamål å andra sidan.

13

Riksdagens skrivelse Nr 339.

Pet viU 8yQas riksdagen, att det skulle lända till ökad reda och överskådlighet,
om åtminstone de anslagskrav, som hänföra sig till självständiga
överrubriker i riksstaten, utbrötes ur anslaget till nya byggnader
och anläggningar. Det torde ock kunna ifrågasättas att såsom särskilda
anslag behandla åtskilliga av de grupper, som nu ingå i sistnämnda
anslag. Med den vidgade omfattning, som detta anslag efterhand erhållit,
har det ur budgetssynpunkt blivit alltmera svårhandterligt. En
avlastning av anslaget på sätt nu antytts synes fördenskull vara eftersträvansvärd.

Riksdagen, som ansett den nu berörda frågan böra beaktas vid uppgörandet
av nästkommande års budgetförslag, har beträffande den nu
ifrågavarande statsregleringen icke ansett annan åtgärd böra vidtagas i
avseende å det nu förevarande anslaget — förutom den redan vidrörda
utbrytningen av anslagsbeloppet till förflyttning av svagströmsledningarna
å nksgränsbanan än att i konsekvens med vad i övrigt skett byggnadsanslaget
till lokomotivstationsanläggningen i Krylbo bör behandlas
såsom särskild anslagstitel för att i riksstaten ingå under rubriken »större
verkstads- och lokomotivstationsanläggningar».

Med iakttagande av berörda utbrytningar kommer anslaget till nya
byggnader och anläggningar att för år 1918 uppgå till 8,903,600 kronor,
varav 2,050,000 kronor böra förskottsvis utgå under 1917.

I enlighet med vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen dels

till utförande av nya byggnader och anläggningar vid statens
trafikerade järnvägar för år 1918 anvisat ett reservationsanslag av
,903,600 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan
under år 1917 av tillgängliga medel utanordna ett belopp av 2,050,000
kronor;

, dels för påbörjande av arbetet med uppförandet av en ny lokomotivstation
vid Krylbo, varför kostnaden av anslagsmedel i sin helhet beräknats
uppgå till 415,000 kronor, för år 1918 anvisat ett reservationsanslag
av 290,000 kronor, _ med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan
under år 1917 förskottsvis av tillgängliga medel utanordna ett belopp
av 150,000 kronor;

dels ock för vidtagande av åtgärder för undvikande av störningar i
svag ströms ledning ar vid b andelen Kiruna—Riksgränsen för år 1918 anvisat
ett reservationsanslag av 150,000 kronor.

. 6:°) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att till täckande av
brist, som uppkommit å vissa, till utförande av nya byggnader och anläggningar
vid statens trafikerade järnvägar beviljade anslag för år 1918

14

Riksdagens skrivelse Nr 339.

bevilja ett tilläggsanslag av 1,252,900 kronor därav 952,900 kronor att
utgå av lånemedel, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under år
1917 av tillgängliga medel utanordna beloppet.

Då ifrågavarande brist förorsakats av den oförutsedda stegring av
arbets- och materialprisen, som på grund av världskriget uppkommit,
sedan kostnadsförslagen till de ifrågavarande arbetena blivit uppgjorda,
har riksdagen icke funnit skäl till anmärkning mot det förevarande an slagsäskandet.

„

Riksdagen har alltså till täckande av brist, som uppkommit a vissa,
till utförande av nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade
järnvägar beviljade anslag, för år 1918 beviljat ett reservationsanslag av
1,252,900 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under år
1917 av tillgängliga medel utanordna beloppet.

7:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att för beredande av
tvårumslägenheter åt den lägst avlönade tjänstemannagruppen av den
ordinarie statsbanepersonalen för år 1918 anvisa ett anslag av 70,000

Det förevarande anslagskravet utgör ett led i en plan att bereda
tvårumslägenheter åt samtliga de tjänstemän inom stationskarlsgruppen,
som åtnjuta förmånen av bostad in natura från statens järnvägar. Planen,
vilken är avsedd att genomföras på en tid av 20 år, har beräknats
medföra en kostnad av 10,574,850 kronor. Härav skulle 705,200 kronor,
avsedda för uppförande av nya lägenheter i de fall, där förändringarna
beräknas medföra inskränkning i förefintligt antal lägenheter, utgå av
anslagsmedel, medan återstoden skulle bestridas av förnyelselonden.

Då den föreslagna anordningen synts riksdagen välbetänkt, har riksdagen
bifallit det föreliggande förslaget.

Riksdagen får alltså anmäla att riksdagen för beredande av tvarumslägenheter
åt den lägst avlönade tjänstemannagruppen av den ordinarie
statsbanepersonalen för år 1918 anvisat ett reservationsanslag av ,

kronor. bifall tjll Eders Kungl. Maj:ts därom framställda förslag

har riksdagen för påbörjande av arbetet med ordnande av brandväsendet
vid statens järnvägar för år 1918 beviljat ett reservationsanslag av 30,000

kronor. . , ..

9:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att tor inköp av

mark, som erfordras för utvidgning av vissa järnvägsstationer och för
blivande dubbelbananordningar, för år 1918 anvisa ett anslag, att utgå
av lånemedel, av 800,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att

15

Riksdagens skrivelse Nr 339.

förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga medel utanordna 400,000
kronor.

lör ifrågavarande ändamål har av 1916 års riksdag beviljats ett
anslag av 500,000 kronor. Den nu begärda anslagssumman innebär
sålunda en ökning av 300,000 kronor gentemot fjorårets anslag.

Då järnvägsstyrelsen för sin del ansett 1,000,000 kronor behövliga
och då för riksdagens vederbörande utskott tillgängliga upplysningar
synts ådagalägga behovet av ökning av anslaget, har riksdagen icke
velat ifrågasätta någon ändring i Eders Kung!. Maj:ts förslag.

I enlighet härmed har riksdagen för inköp av mark, som erfordras
för utvidgning av vissa järnvägsstationer och för blivande dubbel spårsanordningar,
för år 1918 anvisat ett reservationsanslag av 800,000 kronor,
med rätt för Eders Kung! Maj:t att förskottsvis redan under år 1917
av tillgängliga medel utanordna 400,000 kronor.

10:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att för fortsättande
av arbetena med ombyggnad av Malmö statsbangård för år 1918 anvisa
ett belopp, att utgå av lånemedel, av 500,000 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning har
riksdagen för fortsättande av arbetena med ombyggnad av Malmö statsbangård
för år 1918 anvisat ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

11:°) 1 statsverkspropositionen har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen, att i avvaktan på den proposition, som kunde komma att avlåtas
angående anslag för utförande av vissa förändringar av spårsystemet
vid Centralstationen i Stockholm jämte därmed sammanhängande arbeten,
för år 1918 för ändamålet beräkna ett anslag, att utgå av lånemedel, av
1,500,000 kronor. ’

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en den 23 februari 1917 dagtecknad,
till riksdagen avlåten proposition, nr 85, under åberopande av
statsrådsprotokollet över civilärenden samma dag föreslagit riksdagen dels
att . för utförande av vissa förändringar av spårsystemet vid Centralstationen
i Stockholm jämte därmed sammanhängande arbeten för år 1918
anvisa ett anslag av 1,550,000 kronor, att utgå av lånemedel, med rätt
för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga
medel utanordna ett belopp av 260,000 kronor, dels ock att, under
förutsättning av bifall till vad sålunda föreslagits, besluta, att de i 1918
års riksstat bland inkomsterna upptagna lånemedel för produktiva ändamål
skola höjas med 50,000 kronor.

Av det äskade anslagsbeloppet äro 1,290,000 kronor avsedda för
täckande av brist i de tidigare beviljade anslagen till förändringsarbetena

16

Riksdagens skrivelse Nr 339.

vid Centralstationen m. m., medan återstående 260,000 kronor hänföra
sig till en föreslagen spårgrupp för stationsrangering vid Tomteboda.

Vad angår det skedda anslagsöverskridandet synes riksdagen tillfyllestgörande
förklaringar rörande dess uppkomst vara lämnade. Förslaget
om anläggningen av den omnämnda spårgruppen har ej heller givit
riksdagen anledning till erinran.

Riksdagen har alltså för utförande av vissa förändringar av sparsystemet
vid centralstationen i Stockholm jämte därmed sammanhängande
arheten för år 1918 anvisat ett reservationsanslag av 1,550,000 kronor,
med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1917
av tillgängliga medel utanordna ett belopp av 260,000 kronor.

12:o) I särskild skrivelse har riksdagen för Eders Kungl. Maj:t
anmält sitt beslut att för påbörjande av anläggning av huvudrang erbangård
vid Hallsberg jämte därmed sammanhängande arbeten, varför kostnaden i
första utbyggnadsstadiet beräknats till sammanlagt 3,o02,000 kronor,
för år 1918 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor, med ratt
för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis under år 1917 av tillgängliga
medel utanordna 500,000 kronor.

13:o) Eders Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit
riksdagen att för påbörjande av utvidgning av Västanfors station, varför
kostnaden av anslagsmedel i sin helhet beräknats uppgå till 310,000
kronor, för år 1918 anvisa ett anslag, att utgå av lånemedel, av 100,000

kronor. . , .. ,

Behovet av den föreslagna utvidgningen har synts riksdagen genom

den förebragta utredningen ådagalagt, vadan riksdagen för påbörjande
av utvidgning av Västanfors station, varför kostnaden av anslagsmedel i
sin helhet beräknats uppgå till 310,000 kronor, för år 1918 anvisat ett
reservationsanslag av 100,000 kronor.

14:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att för påbörjande
av arbetena med utvidgning av Ockelbo station m. in., varför kostnaden
i sin helhet beräknats uppgå till 227,000 kronor, för år 1918 anvisa ett
anslag, att utgå av lånemedel, av 150,000 kronor.

Av utredningen inhämtas, att järnvägsstyrelsen ursprungligen framlagt
ett förslag till en större utbyggnad av stationen, slutande på en kostnadssumma
av 914,000 kronor. Det av Eders Kungl. Maj:t gjorda anslagsäskandet
åsyftar dels en provisorisk ombyggnad av själva bangården,
dels ock anläggande av en mötesplats strax norr om stationen. Ehuru
enligt statsrådsprotokollet ombyggnaden av stationen icke tillnärmelsevis
motsvarar behovet av erforderliga utvidgningar för längre tid framåt,
skulle genom densamma och anläggningen av mötesplatsen de mest

17

Riksdagens skrivelse Nr 339.

trängande behoven för den närmaste framtiden bliva tillgodosedda. Vid
sådant förhållande och då de kostnader, som enligt Eders Kungl. Majrts
förslag komme att nedläggas, i huvudsak skulle komma till godo vid en
framtida, slutlig stationsombyggnad samt vid en blivande dubbelspårsanläggning,
har riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts förslag. Vid den
granskning, som riksdagens vederbörande utskott ägnat ritningarna till
de båda förenämnda alternativen, har det emellertid framstått såsom ett
önskemål, att den i det större ombyggnadsförslaget ingående persontunneln
under bangården måtte till trafiksäkerhetens tryggande snarast
möjligt i samband med utförandet av den provisoriska ombyggnaden
komma till stånd.

Under uttalande härav får riksdagen sålunda anmäla, att riksdagen
för påbörjande av arbetena med utvidgning av Ockelbo station m. in.,
varför kostnaden i sin helhet beräknats uppgå till 227,000 kronor, för
år 1918 anvisat ett reservationsanslag av 150,000 kronor.

15:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att för utvidgning
av spårsystemet vid bangården i Mjölby för år 1918 anvisa ett belopp,
att. utgå av lånemedel, av 106,000 kronor, med rätt för Eders Kungl.
Maj:t att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga medel utanordna
beloppet.

Då den föreslagna utvidgningen av spårsystemet synts riksdagen
ändamålsenlig och då arbetena lämpligen böra komma till utförande i
samband med dubbelspårsanläggningen Norrköping—Mjölby, har riksdagen
för utvidgning, av spårsystemet vid bangården i Mjölby för år 1918
anvisat ett reservationsanslag av 106,000 kronor, med rätt för Eders
Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga medel
utanordna beloppet.

16:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att för utvidgning
av spårsystemet vid Värtan för år 1918 anvisa ett belopp, att
utgå av lånemedel, av 400,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t
att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga medel utanordna
nämnda belopp.

Med hänsyn till att exporten och importen över Värtahamnen är i
ständigt stigande och då på grund av de utvidgningar av hamnanläggningarna,
som Stockholms stad planerar, ytterligare stegring i trafiken
över hamnen torde vara att emotse, har riksdagen bifallit Eders Kungl.
Maj:ts förslag.

Riksdagen har sålunda för utvidgning av spårsystemet vid Värtan
för år 1918 anvisat ett reservationsanslag av 400,000 kronor, med rätt
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 110 höft. (Nr 339.) 3

18

Riksdagens skrivelse Nr 339.

för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga
medel utanordna nämnda belopp.

17 :o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att till fortsättande
av arbetena med ombyggnad av statens järnvägars reparationsverkstäder
i Malmö för år 1918 anvisa ett anslag, att utgå av lånemedel,
av 600,000 kronor.

I Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet till 1913 års riksdag
beräknades verkstadsanläggningen i sin helhet komma att kosta 2,400,000
kronor. Härav beräknades 1,400,000 kronor skola bestridas av förnyelsefonden,
medan 1,000,000 kronor skulle utgå av anslagsmedel. Sistnämnda
belopp har ock av riksdagen anvisats åren 1915 och 1916. De senast
verkställda kostnadsberäkningarna utvisa emellertid för hela verkstadsanläggningen
en kostnad av sammanlagt 3,630,000 kronor, d. v. s.
en ökning i förhållande till vad ursprungligen beräknats av 1,230,000
kronor, varvid dock, på grund av de stegrade materialpriserna, för de
större ännu ej påbörjade byggnaderna — vagnverkstaden och lokomotivverkstaden
samt smedjan och hj niverkstaden —järnkonstruktioner blivit
i viss omfattning utbytta mot konstruktioner av trä och armerad
betong. Då någon inskränkning i den ursprungliga planen för verkstadsanläggningen
enligt riksdagens uppfattning icke lämpligen kan ske,
har riksdagen beviljat det äskade tilläggsanslaget.

Riksdagen har alltså till fortsättande av arbetena med ombyggnad
av statens järnvägars reparationsverkstäder i Malmö för år 1918 anvisat
ett reservationsanslag av 600,000 kronor.

18:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att för påbörjande
av arbetet med uppförandet av en ny lokomotivstation vid Örebro,
varför kostnaden av anslagsmedel i sin helhet beräknats uppgå till
500,000 kronor, för år 1918 anvisa ett anslag, att utgå av lånemedel,
av 175,000 kronor.

Lokomotivstationen i Örebro är för närvarande förlagd till två olika
platser, vilket för tjänstens ekonomiska skötsel måste framstå såsom
synnerligen olämpligt. Da tillika antalet stallplatser är för litet och
stallbyggnaderna även i övrigt otidsenliga och för små, har riksdagen
funnit det framlagda förslaget, att genom anläggande av ny,^ med moderna
anordningar försedd lokomotivstation samla driften på en plats,
medföra avsevärda fördelar.

Riksdagen har fördenskull för påbörjande av arbetet med uppförandet
av en ny lokomotivstation vid Örebro, varför kostnaden av anslagsmedel
i sin helhet beräknats uppgå till 500,000 kronor, för år 1918
anvisat ett reservationsanslag av 175,000 kronor.

19

Riksdagens skrivelse Nr 339.

19:o) Eders Kungl. Maj:t bär föreslagit riksdagen att för påbörjande
av arbetet med uppförande av plåtslagarverkstad med smedja vid Notviken,
varför kostnaden i sin helhet beräknats uppgå till 805,500 kronor,
för år 1918 bevilja ett anslag, att utgå av lånemedel, av 300,000
kronor.

På grund av den successiva ökningen av lokomotivparken har behov
av ökade reparationsmöjligheter vid V distriktet gjort sig starkt gällande.
Det framlagda förslaget till utvidgning av reparationsverkstaden vid
Notviken har vid sådant förhållande ej givit riksdagen anledning till erinran,
vadan riksdagen för påbörjande av arbetet med uppförande av
plåtslagarverkstad med smedja vid Notviken, varför kostnaden i sin helhet
beräknats uppgå till 805,500 kronor, för år 1918 beviljat ett reservationsanslag
av 300,000 kronor.

20:o) Eders Kung]. Maj:t har föreslagit riksdagen att medgiva, att, till
täckande av uppkommen brist, 500,000 kronor, i de till utförande av
dubbelspår mellan Göteborg och Alingsås beviljade anslag, må till samma
anslag överföras från anslaget till statsbanan Ålvsby—Piteå 100,000
kronor, från anslaget till statsbanan Ulriksfors—Volgsjön 200,000 kronor
och från anslaget till statsbanan Järna—Norrköping likaledes 200,000
kronor.

Det föreliggande förslaget överensstämmer med den plan för täckandet
av den uppkomna bristen i anslaget för ifrågavarande dubbelspårsanläggning,
som vid nästlidet års riksdag framlades i samband
med då föreliggande fråga om tilläggsanslag för dubbelspårsanläggningen.

Riksdagen har medgivit, att till täckande av uppkommen brist, 500,000
kronor, i de till utförande av dubbelspår mellan Göteborg och Alingsås
beviljade anslag, må till samma anslag överföras från anslaget till statsbanan
Ålvsby—Piteå 100,000 kronor, från anslaget till statsbanan Ulriksfors—Volgsjön
200,000 kronor och från anslaget till statsbanan Järna—-Norrköping likaledes 200,000 kronor.

21:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom framställda förslag
har riksdagen för fortsättande av arbetet med anläggande av ytterligare
ett järnvägsspår mellan Norrköping och Mjölby för år 1918 anvisat
ett reservationsanslag av 1,800,000 kronor.

22:o) I anledning av Eders Kungl. Maj:ts därom framställda förslag
har riksdagen för fortsättande av arbetet med anläggande av ytterligare
ett järnvägsspår mellan Aneby och Sandsjö för år 1918 anvisat ett reservationsanslag
av 2,700,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att

20 Riksdagens skrivelse Nr 339.

förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga medel utanordna 700,000
kronor.

23:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att för påbörjande av
arbetena med anläggande av ytterligare ett järnvägsspår från Örebro
över Hallsberg till Laxå, varför kostnaden i sin helhet beräknats uppgå
till 6,150,000 kronor, för år 1918 anvisa ett belopp, att utgå av lånemedel,
av 500,000 kronor.

Det framlagda förslaget till dubbelspårsanläggning å sträckan från
Örebro över Hallsberg till Laxå betingas i första hand av nödvändigheten
att giva den stora fj ärrtrafiken, som ledes över dessa stationer,
erforderlig stadga och trygghet. Den betydande lokaltrafiken å sträckan
Örebro—Hallsberg — vilken linje är den av statens järnvägars enkelspåriga
sträckor, som för närvarande är tyngst belastad med tåg — gör även
ett dubbelspår väl behövligt.

Riksdagen har därför ansett sig böra besluta dubbelspårets anläggande
och har intet att erinra emot det för år 1918 begärda anslaget.

Riksdagen har alltså för påbörjande av arbetena med anläggande av
ytterligare ett järnvägsspår från Örebro över Hallsberg till Laxå, varför
kostnaden i sin helhet beräknats uppgå till 6,150,000 kronor, för år
1918 anvisat ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

24:o) I en den 16 februari 1917 dagtecknad, till riksdagen avlåten
proposition, nr 132, har Eders Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden samma
dag föreslagit riksdagen att dels för uppförande av tre boställshus för
järnvägspersonal vid Näsets station å statens järnvägar bevilja ett anslag
för år 1918 av 75,000 kronor, att utgå av lånemedel, med rätt för
Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga
medel utanordna beloppet; dels ock, under förutsättning av bifall till vad
sålunda föreslagits, besluta, att de i statsverkspropositionen bland inkomsterna
i 1918 års riksstat upptagna lånemedel för produktiva ändamål
skola höjas med 75,000 kronor.

På grund av angelägenheten av att de å Näsets station tjänstgörande
befattningshavarna, särskilt av lägre grad, beredas bostad i stationens
omedelbara närhet, har riksdagen funnit sig böra bifalla det förevarande
anslagsäskandet. Då emellertid anslagsbeloppet i fråga rätteligen
är att betrakta såsom ett tilläggsanslag till de tidigare beviljade
anslagen för utläggning av ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge
och Järna m. m., har riksdagen avfattat sitt beslut med hänsyn härtill.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen såsom tilläggsanslag för
utläggning av ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge och Järna m. m.

Riksdagens skrivelse Nr 339.

21

för ar 1918 beviljat ett belopp av 75,000 kronor, reservationsanslag,
med. rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1917
av tillgängliga medel utanordna beloppet.

25:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att för påbörjande
av arbetet med omläggning av statsbanelinjen Lindome—Anneberg, varför
kostnaden i sin helhet beräknats uppgå till 800,000 kronor, för år 1918
anvisa ett anslag, att utgå av lånemedel, av 200,000 kronor.

Den ifrågasatta omläggningen är betingad av hänsyn till trafiksäkerheten.
Järnvägsstyrelsen har föreslagit, att av kostnaderna ett belopp
av 400,000 kronor måtte anvisas för år 1918. Departementschefen har
däremot ansett sig kunna nedsätta anslaget för samma år till 200,000
kronor.

Vid sådant förhållande har riksdagen beslutat att för påbörjandet
av arbetet med omläggning av statsbanelinjen Lindome—Anneberg. varför
kostnaden i sin helhet beräknas uppgå till 800,000 kronor, för år 1918
anvisa ett reservationsanslag av 200,000 kronor.

26.o) I eu till riksdagen aen 14 april 1917 avlåten proposition,
nr 229, har Eders Kung]. Maj:t under åberopande av bifogat utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag föreslagit riksdagen
att

dels, med godkännande av de i statsrådsprotokollet angivna
huvudgrunder för förvärvande för svenska statens räkning av Falun—
Rättvik—Mora järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägen Mora Noret—
Orsa, bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att efter ingången av
år 1918 på rekvisition utanordna köpeskillingen för ifrågavarande iärnväg,
1,290,000 kronor;

dels besluta, att, i samband med förvärv av järnvägen Mora Noret—
Orsa för statsverkets räkning, en ny broförbindelse i den sträckning,
Eders Kungl. Maj:t kan komma att bestämma, skall anordnas från Mora
station till lämplig punkt å nyssnämnda järnväg norr om Mora Norets
station, vilken förbindelse beräknats kosta 750,000 kronor;

dels för år 1918 anvisa, att utgå av lånemedel, till’gäldande av
köpeskillingen för nyssberörda järnväg ett reservationsanslag av 1,290,000
kronor samt för påbörjande av förenämnda broförbindelselinje ett reservationsanslag
av 500,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att
förskottsvis under år 1917 av sistnämnda belopp utanordna 200,000
kronor;

dels ock, under förutsättning av bifall till vad sålunda föreslagits,
besluta, att i 1918 års riksstat de bland inkomsterna upptagna lånemedel
för produktiva ändamål skola höjas med 1,790,000 kronor.

22 Riksdagens skrivelse Nr 339.

Då år 1916 beslut fattades om statsinlösen av Mora—Vänerns
järnväg, utgick riksdagen från att de i enskild ägo befintliga bandelar,
som förbinda nämnda järnväg och inlandsbanans sydliga del, framdeles
skulle förvärvas för statens räkning.

För att förvärvandet av järnvägen Mora Noret—Orsa omedelbart
må äga rum, talar bland annat det förhållandet, att avtal numera
träffats om arrendering för statens räkning av Dala—Hälsinglands
järnväg för en tid av 10 år. Därest nu järnvägen Mora Noret—Orsa
inköpes av staten, skulle sålunda en del av trafiken på norra stambanan
söder om Bollnäs kunna överflyttas på andra mindre belastade,
av staten ägda eller trafikerade bandelar.

Den begärda köpeskillingen — 1,290,000 kronor, förutom 22,300
kronor för vissa inventarier, vilket senare belopp föreslagits skola utgå
av statens järnvägars trafikmedel — har fastställts av därtill i vederbörlig
ordning utsedde gode män. Någon anmärkning mot beloppet
synes ej kunna göras. Ej heller har riksdagen haft något att erinra
mot de i övrigt angivna grunderna för förvärvet ifråga. . Under sådana
förhållanden har riksdagen ansett sig böra godkänna villkoren för
inköpet.

Jämväl beträffande den ifrågasatta broförbindelsen mellan Mora
Strand och linjen Mora Noret—Orsa har riksdagen funnit sig böra bifalla
Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Vidkommande det bemyndigande, som beträffande köpeskillingens
likviderande bör lämnas riksgäldskontoret, kommer riksdagen att lämna
närmare föreskrifter i reglementet för riksgäldskontoret.

Riksdagen får sålunda anmäla, att riksdagen, dels med godkännande
av de i statsrådsprotokollet över civilärenden för den 14 april 1917
angivna huvudgrunder för förvärvande för svenska statens räkning av
Falun — Rättvik—Mora järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägen. Mora
Noret—Orsa, för år 1918 till gäldande av köpeskillingen för ifrågavarande
järnväg anvisat ett reservationsanslag av 1,290,000 kronor;

dels ock för anordnande, i samband med förvärv av järnvägen Mora
Noret—Orsa för statsverkets räkning, av en ny broförbindelse i den
sträckning, Eders Kungl. Maj:t kan komma att bestämma, från Mora
station till lämplig punkt å nyssnämnda järnväg norr om Mora Norets
station, vilken förbindelse beräknats kosta 750,000 kronor, för år 1918
anvisat ett reservationsanslag av 500,000 kronor, med rätt för Eders
Kungl. Maj:t att förskottsvis under år 1917 av sistnämnda belopp
utanordna 200,000 kronor.

Riksdagens skrivelse Nr 339. 23

27:°) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att för påbörjande
av om yggnad av Bohusbanans viadukt över Säveån, varför kostnaden av
anslagsmedel i sm helhet beräknats uppgå till 1,272,000 kronor, för år
..,7 8 f£inV1^aJ ett inslag, att utgå av lånemedel, av 800,000 kronor, med
ratt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1917 av
tillgängliga medel utanordna 500,000 kronor.

• , ?? Vid ^ årGtS, riksdag frågan om ombyggnad av Bohusbanans
viadukt over Savean förelåg till behandling, fann riksdagen behovet
av den föreslagna ombyggnaden icke vara av den tvingande natur, att
densamma ej skulle kunna uppskjutas till ett följande år. Den nu förebragta
fullständigare utredningen i ärendet har synts riksdagen ådagalägga?
att något ytterligare uppskov med ombyggnaden ej bör ske.

.Riksdagen får därför anmäla att riksdagen för påbörjande av ombyggnad
av Bohusbanans viadukt över Säveån, varför kostnaden av anslagsmedel
i sm helhet beräknats uppgå till 1,272,000 kronor, för år 1918
anvisat ett reservationsanslag av 800,000 kronor, med rätt för Eders
Kung! Maj: tätt förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga medel

28:o) Eders Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit
riksdagen att i avbidan å den proposition, som kunde komma att avlåtas

elektrifiering av järnvägslinjen Kiruna—Svartön, för ändamålet för år

■•iV6Sna t? an,lag’ att utgå av lånemedel, av 3,500,000 kronor, med
ratt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga
medel utanordna 1,500,000 kronor.

Sedo™era kar Eders Kungl. Maj:t i en den 26 januari 1917 dagtecknad,
till riksdagen avlåten proposition, nr 51, under åberopande av
statsradsprotoko let over civilärenden samma dag, föreslagit riksdagen
att - förutom beviljande av anslag för fullbordande av första och påbörjande
av andra utbyggnaden av kraftstationen vid Porjus, till vilken
fråga riKedagen har nedan återkommer — för år 1918 anvisa för påbörjande
av arbetena med elektrifiering av statsbanelinjen Kiruna—Svarton
ett anslag av 3,500,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att
krono°ttSV1S redan Under ar 1917 av tillgängliga medel utanordna 1,500,000

, yidare två inom. riksdagen väckta, likalydande motioner

hemställts, att riksdagen ville i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
for ar 1918 anvisa för elektrifiering av statsbanelinjen Kiruna—
Gallivare ett anslag av 2,350,000 kronor, med rätt för Eders Kungl

oX fÄL"''” ''mdOT “ 1917 -

24

Riksdagens skrivelse Nr 339.

Efter därom i vederbörlig ordning framställd begäran har yttrande
över de berörda motionerna avgivits av järnvägsstyrelsen, vilket yttrande
såsom bilaga finnes vidlagt vederbörande utskottsutlåtande i ämnet.

Riksdagen vill till en början erinra därom, att Eders Kungi. Maj:t
nästlidet år föreslog riksdagen att för elektrifiering av järnvägslinjen
Kiruna—Svartön bevilja ett anslag av 15,530,000 kronor samt därav for
år 1917 anvisa ett belopp av 3,500,000 kronor. Riksdagen ansåg emellertid,
att med beslut om elektrifieringens genomförande borde tills vidare

Enligt den nu framlagda propositionen beräknas kostnaderna för
elektrifieringen av samma bansträcka uppgå till ej mindre än i runt
tal 28,500,000 kronor. Bortsett från ett i 1916 års kostnadsberäkning
icke ingående belopp för utflyttning av svagströmsledningar.m. m. å
1 035,000 kronor, är kostnadsökningen att hänföra till de. intränade
stegringarna å materialier, vilka gjort sig särskilt kännbara i. avseende
å järn och koppar, som i stor omfattning erfordras för elektrifieringen.

Det år 1916 framlagda förslaget åsyftade fullständigt genomförande
av elektrifieringen å hela sträckan Kiruna—Svartön. I den nu förevarande
propositionen har däremot föreslagits en. uppdelning av anläggningen,
så att endast bandelen Kiruna—Gällivare omedelbart skulle
elektrifieras, medan för bandelen Gällivare—Svartön vissa förarbeten
för en framtida elektrifiering skulle vidtagas. Enligt de väckta motionerna
skulle elektrifieringen för närvarande begränsas till bandelen
Kiruna—Gällivare samt en vidare utsträckning av den elektriska driften
göras beroende på utredning angående förutsättningarna för ekonomisk
bärighet av elektrifieringens genomförande. .

För bandelen Kiruna—Gällivare finnas redan ö.verfönngsledningar
utförda, och transformatorstationer erhållas genom tillbyggnad av förefintliga
omkopplingsstationer. Någon utbyggnad av Porjus kraftverk
behöver ej utföras för elektrifieringen av denna handel. Ej heller
skulle någon nyanskaffning av elektriska lokomotiv behöva ske. På
grund härav kan elektrifieringen av bandelen Kiruna—Gällivare.genomföras
för en jämförelsevis mindre kostnad, med nuvarande materialpriser
beräknad till 2,350,000 kronor.

Med hänsyn till nu berörda omständigheter synes^icke någon, tvekan
böra råda därom, att elektrifieringen av bandelen Kiruna—Gällivare

omedelbart bör komma till stånd. .

I de i ämnet väckta motionerna har ifrågasatts ehuruväl förslag
därom ej framställts — att förarbetena för införandet av elektrisk
drift å bandelen Gällivare—Svartön, vilka av järnvägsstyrelsen berak -

25

Riksdagens skrivelse Nr 339.

nats föranleda eu kostnad av 2,800,000 kronor, skulle utbytas mot en
fullständig elektrifiering av sträckan närmast söder om Gällivare,
exempelvis till Ripats eller Nuortikon. Med anledning härav har järnvägsstyrelsen
i sitt yttrande anfört, att därest elektrifieringen skall utföras
sektionsvis, densamma bör fortsättas till Nattavara, som är den
första station söder om Gällivare, där lokomotivstallar, vändskiva och
överliggningshus redan finnas. Denna station är enligt järnvägsstyrelsen
även i andra avseenden lämplig till övergångsstation tillsvidare mellan
elektrisk drift och ångdrift. Anläggningskostnaden för det fullständiga
genomförandet av elektrifieringen av linjen Gällivare—Nattavara med
bilinjer till malmfälten vid Gällivare har av järnvägsstyrelsen beräknats
till 4,650,000 kronor. I detta belopp ingå kostnaderna för insättande
av erforderlig ny generator i Porjus, för utbyggnad av omkopplingsstationen
vid ^Kuosakåbbo samt iordningställande av transformatorstationer
vid Gällivare och Nuortikon, för iordningställande av överföringsledningar
från Kuosakåbbo till Gällivare och till Nuortikon samt för kontaktledningar
över spåren från Gällivare till malmfälten och Nattavara
men däremot ej någon kostnad för anskaffning av lokomotiv. Enligt vad
riksdagens vederbörande utskott inhämtat, lär ej någon ökning av den
elektriska lokomotivparken erfordras, så länge den sammanlagda årliga
malmbrytningen i Kirunavara och Gällivare icke överstiger 6,000,000 ton.
För denna fraktkvantitet skulle ej heller vara behövligt att insätta någon
ytterligare enfasgenerator i Porjus kraftverk. På grund härav skulle —
då kostnaden för generatorn beräknas uppgå till 600,000 kronor —
fullständig elektrifiering av bandelen Kiruna—Nattavara kunna genomföras
för ett sammanlagt belopp av 6,400,000 kronor. Medan bandelen
Kiruna Nattavara^ utgör omkring hälften av hela sträckan Kiruna—
Svartön, skulle sålunda kostnaden för elektrifieringen av förstnämnda
handel enligt de gjorda beräkningarna vida understiga en fjärdedel av
kostnaden för elektrifieringen av den större bansträckan.

Att i sinom tid elektrisk drift bör införas å hela bansträckan
Kiruna Svartön torde redan nu kunna fastslås. På grund av de för
närvarande oerhört uppdrivna materialpriserna kan det emellertid ej
ifrågakomma att nu besluta om fullständig elektrifiering av bansträckan
i sin helhet. Det gäller då att avgöra, huru den under
rådande förhållanden nödiga begränsningen bör ske. Vid en jämförelse
mellan å ena sidan förslaget att från början fullständigt elektrifiera
allenast bandelen Kiruna—Gällivare och att å linjen söder
om sistnämnda ort vidtaga vissa förberedande arbeten för en framtida
elektrifiering samt å andra sidan förslaget om omedelbart införande av
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 110 höft. (Nr 339.) 4

26

Riksdagens skrivelse Nr 339.

elektrisk drift å bandelen Kiruna—Nattavara, bär riksdagen funnit de
starkaste skälen tala för det sistnämnda förslaget, ehuruväl detsamma
möjligen skulle komma att medföra något större utlägg under de närmaste
åren.

En av det förordade förslagets förnämsta fördelar är att finna däri,
att de kostnader, som nu komme att nedläggas, utan uppskov skulle
kunna tillgodogöras. Vidare är att märka, att vid en lösning av frågan
i enlighet med samma förslag de redan utförda kraftverksanläggningarna
samt den förefintliga elektriska lokomotivparken skulle komma
att i möjligaste mån utnyttjas. Att inbesparing av kol samt frigörande
av ånglokomotiv omedelbart skulle kunna ske i större utsträckning vid
genomförande av berörda förslag än enligt det av Eders Kungl. Maj:t förordade,
är utan vidare uppenbart. Ett framförande av elektrifieringen
till Nattavara skulle slutligen medföra avsevärda fördelar ur driftsekonomisk
synpunkt, beroende därpå, att för de mellan Svartön och Kiruna
gående tågen ombyte av dragkraft och personal äger rum vid nämnda
station, vadan alltså vid övergång till elektrisk drift ytterligare personaloch
dragkraftsombyte i Gällivare skulle kunna undvikas.

Under förutsättning att påbörjandet av elektrifieringen av statsbanelinjen
Kiruna—Svartön sker på av riksdagen nu angivet sätt, har riksdagen
beviljat det för ändamålet äskade anslaget.

Beträffande fortsättningen av elektrifieringen ned till Svartön har
i de merberörda motionerna hemställts om utredning, på vad sätt en för
den ekonomiska bärigheten av elektrifieringen nödvändig ökning av
fraktkvantiteterna må kunna vinnas, under särskilt beaktande av intressena
att erhålla råvaror såväl för den svenska järnhanteringen som för fosfattillverkning
m. m. Vidkommande först spörsmålet om järnhanteringens
förseende med nödiga råvaror från de norrbottniska gruvfälten
är donna fråga redan föremål för prövning av den utav Eders Kungl. Maj:t
tillsatta s. k. malmkommissionen. Beträffande därefter behovet av råvaror
för fosfattillverkning lärer frågan härom komma att utgöra ett
led i den utredning, som på grund av riksdagens i annat sammanhang
fattade beslut är att förvänta rörande möjligheten av att på grundvalen
av inhemska råämnen och naturtillgångar utveckla och uppehålla en
för landets behov tillräcklig konstgödselindustri. Då så är fallet och
då Eders Kungl. Maj:t ej lärer underlåta att vid bedömandet av spörsmålet
om en utsträckning av den elektriska järnvägsdriften söder om Nattavara
taga vederbörlig hänsyn till berörda utredningar samt de resultat,
vilka av dessa kunna framgå, har riksdagen icke ansett tillräcklig an -

27

Riksdagens skrivelse Nr 330.

ledning föreligga att riksdagen till Eders Kung]. Maj:t avlåta någon
framställning i det av motionärerna angivna syftet.

I enlighet med vad sålunda anförts, har riksdagen i anledning av
Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition samt ovanberörda motioner
för påbörjande av arbetena med elektrifiering av statsbanelinjen Kiruna
Svartön för år 1918 anvisat ett reservationsanslag av 3,500,000 kronor,
med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år
1917 av tillgängliga medel utanordna 1,500,000 kronor.

29:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare i statsverkspropositionen föreslagit
riksdagen att till fortsättning av statsbanan Sveg—Brunflo för
år 1918 anvisa ett anslag, att utgå av lånemedel, av 2,500,000 kronor.

Med det för år 1918 äskade anslaget är avsett att i huvudsak fullborda
terrasseringsarbetena å hela banan samt framföra rälsläggningen
norrifrån till Sveg ävensom att i huvudsak färdigställa bangårdar och påbörja
återstående husbyggnader. Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas
emellertid, att Eders Kungl. Maj:t ännu icke fattat beslut rörande sträckningen
av banan i dess helhet. Eders Kungl. Maj:t har väl bestämt,
a,tt banan — i stället för efter den ursprungligen avsedda s. k. Enskälalinjen
o— skall framdragas från Sveg till trakten av Överhogdal samt
från Asarne till Kvarnsjö. Däremot har Eders Kungl. Maj:t förklarat
sig vilja framdeles meddela beslut beträffande frågan om linjesträckningen
mellan Överhogdal och Kvarnsjö. Chefen för civildepartementet
har nämligen ansett, att innan beslut fattades angående linjesträckningen
mellan sistnämnda båda orter, riksdagen borde sättas i tillfälle att yttra
sig i frågan, detta emedan den av departementschefen förordade s. k.
Tvärhoalinjen — även om de ursprungliga å-prisen användas såsom
beräkningsgrund — skulle komma att medföra ett överskridande av den
vid banans beslutande beräknade anläggningskostnaden med 123,000
kronor.

Genom anläggandet av inlandsbanan har man avsett att vinna två
huvudsyften: dels att ernå en utfartsväg från det inre Norrland till de
sydliga delarna av riket, dels ock befrämja odling och kultur inom de
av banan berörda områdena. Det är givet, att de båda intressena: att
skapa en möjligast gen förbindelseled samt att tillgodose de lokala
kommunikationsbehoven understundom måste råka i konflikt med varandra.
Så har ock i det nu förevarande fallet skett. Genom det beslut
Eders Kungl. Maj:t fattat beträffande inlandsbanans sträckning mellan Sveg
och Asarne har för denna handel den senare synpunkten tillerkänts avgörande
betydelse. Då så varit fallet, synes det ock riksdagen mest
följdriktigt, att även beträffande bandelen mellan överhogdal och Kvarn -

28

Riksdagens skrivelse Nr 339.

sjö den linje väljes, som berör den största folkmängden och de med
hänsyn till såväl jordbruks- som skogsskötsel mest utvecklingsbara trakterna,
d. v. s. Tvärhoalinjen. Den vägförlängning, som denna linje innebär
i jämförelse med den s. k. Rätanslinjen, synes riksdagen sakna betydelse,
vare sig i fråga om körtid eller — och i än mindre grad
— beträffande fraktsatser. Den högre driftkostnaden för den förra
linjen torde ock kunna åtminstone delvis motvägas av ökade trafikinkomster.
Vad slutligen angår den större anläggningskostnaden för
Tvärhoalinjen synes densamma — om ock i och för sig ganska avsevärd
— med hänsyn tagen jämväl till inlandsbaneanläggningens omfattning
och betydelse icke vara större än som kan anses motiverad av
den vinst särskilt ur odlingssynpunkt, vilken med den ökade utgiften
skulle ernås.

T enlighet med vad sålunda anförts har riksdagen icke något att
erinra mot, att statsbanan Sveg—Brunflo mellan Överhogdal och Asarne
framdrages i den av departementschefen förordade sträckningen.

Under uttalande härav får riksdagen anmäla, att riksdagen till fortsättning
av statsbanan Sveg—Brunflo för år 1918 anvisat ett reservationsanslag
av 2,500,000 kronor.

30:o) Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom framställda förslag
har riksdagen till fortsättande av statsbanan Sveg—Hede för år 1918 anvisat
ett reservationsanslag av 750,000 kronor.

3 Do) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen dels att till fullföljande
av järnvägsförbindelse mellan de svenska och finska järnvägsnäten,
såvitt på Sverige ankommer, för år 1918 bevilja ett anslag, att utgå av
lånemedel, av 1,230,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1917 av tillgängliga medel utanordna 500,000
kronor, dels ock medgiva, att för enahanda ändamål må användas de
besparingar, dock högst 1,000,000 kronor, som uppkommit å de för
statsbanorna mellan Lappträsk och Veittijärvi samt mellan Karungi och
Haparanda av riksdagen beviljade anslag.

Då frågan om åvägabringandet av järnvägsförbindelse mellan de
svenska och finska järnvägsnäten förelädes 1915 års riksdag, hade järnvägsstyrelsen
ännu ej varit i tillfälle att utarbeta några detaljerade beräkningar
angående kostnaderna för denna förbindelse. De förberedande
undersökningar och utredningar, som gjorts av styrelsen, hade emellertid
givit vid handen, att kostnaderna skulle komma att uppgå till omkring
1,580,000 kronor. För ändamålet har av 1915 års riksdag anvisats
ett anslag av 1,000,000 kronor. Sedan närmare planer för järnvägsförbindelsens
utförande blivit utarbetade, har det visat sig, att

29

Bilcsdagens skrivelse Nr 339.

kostnaderna kunna beräknas att sammanlagt uppgå till 3,230,000 kronor.
Denna högst betydande ökning i kostnaderna är beroende dels på
de under innevarande kristid skedda prisstegringarna på järn och andra
byggnadsmaterialier och dels på den större omfattning, i vilken arbetet
— utöver vad ursprungligen beräknats — efter avtal med ryska regeringen
är avsett att utföras. De höjda material- och arbetspriserna
hava sålunda åstadkommit en ökning i kostnaden för de ursprungligen
beräknade arbetena med 725,000 kronor eller med omkring 45 procent.
Vidkommande kostnadsökningen på grund av den vidgade omfattningen
av anläggningarna hänför sig densamma dels till brobyggnaden, som
erhållit i vissa avseenden större dimensioner, dels ock till stationsanordningarna,
vilka nu planerats för att kunna avveckla samma trafik, för
vilken stationsanordningarna å ryska sidan beräknats.

Riksdagen, som under föreliggande förhållanden icke haft något att
erinra mot Eders Kungl. Maj:ts förslag, har alltså

dels till fullföljande av järnvägsförbindelse mellan de svenska och
finska järnvägsnäten, såvitt på Sverige ankommer, för år 1918 beviljat
ett . reservationsanslag av 1,230,000 kronor, med rätt för Eders Kungl.
Maj:t att förskottsvis redan under år 1917 av tillgfingdie-a medel utanordna
500,000 kronor;

dels ock medgivit, att för enahanda ändamål må användas de besparingar,
dock högst 1,000,000 kronor, som uppkommit å de för statsbanorna
mellan. Lapp träsk och Veittijärvi samt mellan Karungi och
Haparanda av riksdagen beviljade anslag.

32:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit riksdagen att till
fortsättning av inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare för år 1918
anvisa ett anslag, att utgå av lånemedel, av 4,000,000 kronor.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas, att beträffande den av
riksdagen begärda utredningen i fråga om bestridande av kostnaderna
för statsbanebyggnadema i Norrland med andra medel än lånemedel
undersökningar för närvarande pågå. Då emellertid dessa måste bliva
synnerligen ingående, lärer det, enligt vad departementschefen uttalat,
knappast vara antagligt, att desamma kunna bliva färdiga i sådan tid,
att resultatet kan föreläggas 1917 års riksdag.

Mot storleken av det för år 1918 begärda anslaget för inlandsbanebyggets
fortsättande har riksdagen ej funnit anledning till erinran.

Riksdagen får alltså för Eders''Kungl. Maj:t anmäla att riksdagen
till fortsättning av inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare för år
1918 anvisat ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor.

30 Riksdagens skrivelse Nr 339.

33:o) I statsverkspropositionen har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att i avbidan å den proposition, som kunde komma att avlåtas angående
byggande av tvärbanor mellan norra stambanan och inlandsbanan
m. m., för ändamålet för år 1918 beräkna ett anslag, att utgå av låne
medel, av 1,000,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en den 4 april 1917 avlåten,
till statsutskottet hänvisad proposition, nr 221, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen

l:o) att besluta, att inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare
skall å bandelen mellan Sorsele och Jokkmokk framdragas förbi Avaviken
och Gangsjajaure i huvudsaklig enlighet med vad i statsrådsprotokollet
angivits,

2:o) att, under förbehåll att de i statsrådsprotokollet beträffande
varje särskild bana omförmälda villkor om kostnadsfri upplåtelse av
mark med mera iakttagas samt med rätt för Eders Kungl. Maj.t att
närmare förordna om banornas sträckning, besluta

dels anläggande av en tvärbana i Ångermanälvens och Fjällsjöälvens
dalgångar från Forsmo å linjen Långsele—Selsjön av norra
stambanan till Hotings station å inlandsbanan, för vilken tvärbana, i
dess sträckning längs den så kallade Åkvisslanlinjen, anläggningskostnaderna
med tillämpning av de före kristidens början år 1914 rådande
arbets- och materialpriser beräknats till 8,700,000 kronor,

dels anläggande av en bibana från Hällnäs station a norra stambanan
till Lycksele för en med tillämpning av nyssberörda grunder beräknad
anläggningskostnad av 4,600,000 kronor,

dels anläggande av en tvärbana från Jörns station a norra stambanan
till Avaviken vid inlandsbanan för en med tillämpning av samma
grunder beräknad anläggningskostnad av 4,900,000 kronor,

dels ock anläggande av en bibana från Umeå till Holmsund jämte
förbindelsespår till en blivande hamn utanför Holmsund för eu med
tillämpning av samma grunder beräknad anläggningskostnad av 1,200,000
kronor, samt

3:o) att för år 1918 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000
kronor, att utgå av lånemedel, för påbörjande av arbetena å tvärbanan
Forsmo—Hoting.

I vissa inom riksdagen väckta motioner har hemställts, bland annat,
att riksdagen ville besluta, dels att inlandsbanan skall å bandelen
mellan Sorsele och Jokkmokk framdragas förbi Kasker i huvudsaklig
överensstämmelse med därom av järnvägsstyrelsen uppgjort förslag; dels

31

Riksdagens skrivelse Nr 339.

anläggande av en tvärbana mellan Jörns station å norra stambanan
och Gubblijaure å den föreslagna inlandsbanesträckningen inom Arjeplougs
socken, för vilken tvärbana beräknats en anläggningskostnad av 8,180,000
kronor, dels ock anläggande av en tvärbana från Hällnäs station å nona
stambanan till Stensele å inlandsbanan, för vilken handel beräknats en
anläggningskostnad av 11,150,000 kronor.

Beträffande först sträckningen av inlandsbanan mellan Sorsele och
Jokkmokk hava visserligen ej mindre än fem olika alternativa förslag
utarbetats, men lärer valet ej kunna stå mellan flera än två av dessa,
nämligen den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna linjen över Avaviken och
Gangsjajaure samt den motionsledes förordade linjen över Kasker.
Väljes den förstnämnda linjen bör en tvärbana från Jörn ansluta till
inlandsbanan vid Avaviken. Enligt den senare huvudbanesträckningen
skulle tvärbanan ansluta antingen vid Gubblijaure eller vid V. Vuojjaure.

Den vägförkortning, som inlandsbanans framdragande över Kasker
i stället för över Avaviken skulle innebära, är enligt riksdagens uppfattning
av stor betydelse. Särskilt skulle detta bliva fallet, om den kraftiga
utveckling av industrien i översta Norrland, på vilken man allmänt
hoppas, kommer till stånd. Det torde nämligen då snart nog kunna
uppstå. fråga att på inlandsbanan överflytta avsevärda delar av den trafik,
som eljest skulle belasta bandelen Kiruna—Svartön och norra stambanan.

Det måste ock anses vara av stor vikt, att inlandsbanan framdrages
så långt västerut, att de inre delarna av Lappmarksområdet kunna få
full nytta av järnvägen. Detta önskemål tillgodoser linjen över Kasker
— som ju är den ursprungligen tänkta sträckningen — avsevärt bättre
än Avavikslinjen. Detta beror framför allt därpå, att järnvägen över
Kasker kommer att omedelbart beröra, icke blott Uddjaurs och Storavans
utan även Hornavans vattensystem. Särskilt detta sistnämnda berör ju
mycket stora områden, vilkas utvecklingsmöjligheter böra vederbörligen
tillvaratagas.

Vid bedömandet av den förevarande frågans får man enligt riksdagens
förmenande ej taga hänsyn allenast till de nu rådande förhållandena.
Om man endast tager dessa senare i beräkning, kan måhända
linjen över Avaviken befinnas äga vissa företräden. Men lägger man
den synpunkten på frågan, att man i största möjliga mån bör tillgodose
jämväl de krav, som i framtiden torde komma att göra sig gällande, då
synes linjen över Kasker vara så överlägsen Avavikslinjen, att den högre
engångskostnaden för den förra linjen jämte bibana blir av underordnad
betydelse. Vad driftkostnaderna angår lärer det för närvarande,
då man saknar möjlighet att med visshet beräkna trafikens storlek å

32

Riksdagens skrivelse Nr 339.

inlandsbanan och tvärbanan från denna till Jörn, icke kunna göras
några bestämda påståenden angående de olika linjernas årskostnader. .

I enlighet med vad sålunda anförts har riksdagen ansett, att inlandsbanan
från Sorsele till Jokkmokk bör framdragas över Kasker.

Att en tvärbana från Jörn till inlandsbanan bör anläggas, torde få
anses allmänt erkänt. Vad beträffar sträckningen av denna tvärbana,
skulle väl vissa hänsyn till befolkningen i trakterna närmast söder och
väster om Storavan kunna anses tala för den av järnvägsstyrelsen alternativt
förordade sträckningen till V. Vuojjaure. För sträckningen över
Gubblijaure tala emellertid som det vill synas ännu starkare skal. Dels
skulle genom en sådan linje en god utfarts väg erhållas från inlandsbanans
nordligaste delar till havet över Skellefteå. Dels skulle denna
sträckning nå de ur skogssynpunkt bästa områdena vid Avavikslinjen.
Vad särskilt angår invånarne i trakten kring Sorsele komma dessa, då
bibanan över Lycksele framdrages till Stensele, att över sistnämnda bana
få en utfartsväg till havet, som visserligen är något längre än den över
Avaviken till Skellefteå men som i stället träffar en längre söderut och
fördenskull gynnsammare belägen hamnstad, som dessutom är residensstad
för det län, till vilket Sorsele hör.

Beträffande tidpunkten för tvärbanans utförande anser riksdagen,
att banan bör byggas i omedelbart samband med inlandsbanan. Arbetena
å sistnämnda bana torde emellertid icke under 1918 nå så långt, att
anslag för tvärbanans påbörjande behöver uppföras å 1918 års riksstat.

Vidkommande härefter frågan om byggande av en tvärbana mellan
norra stambanan och inlandsbanan över Lycksele har riksdagen funnit
en sådan bana vara väl motiverad. Riksdagen har emellertid ansett,
att beslut om banans framförande till Stensele omedelbart bör fattas.
Arbetena å bandelen Lycksele—Stensele böra likväl enligt riksdagens
mening icke bedrivas hastigare än som beräknats i järnvägsstyrelsens
byggnadsplan av den 7 mars 1917.

Beträffande platsen för banans anknytning till norra stambanan har
riksdagen anslutit sig till Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Mot förslaget om anläggande av eu bibana från Umeå till Holmsund
har riksdagen ej haft något att erinra.

I fråga om tvärbanebyggandet å området mellan banan Hällnäs—
Stensele samt statsbanelinjen Bräcke—Östersund hava mycket delade
meningar gjort sig gällande. Att nu fastställa eu slutgiltig plan för
tvärbanenätet å ifrågavarande område lärer icke heller vara möjligt. Samt -

33

Riksdagens skrivelse Nr 339.

liga de ifrågasatta tvärbanorna erbjuda var för sig vissa fördelar, och i
den mån utvecklingen och tillgodogörandet av Norrlands rika naturtillgångar
fortgå uppstå självfallet nya behov av kommunikationsleder.
En järnväg Långsele—Ulriksfors genom Faxeälvens dalgång med anslutning
till Strömsvattnets vidsträckta sjösystem och berörande Strömsunds
framåtgående samhälle synes riksdagen äga goda naturliga betingelser.
Likaledes finner riksdagen det genom järnvägsstyrelsens utredning
klart ådagalagt, att en järnväg genom de rikt utvecklingsmöjliga älvdalar,
som beröras av linjen Forsmo—Hoting, har starka skäl för sig.
Och för en järnväg, som förbinder Vilhelmina och Åsele socknar med
havet, hava enligt riksdagens uppfattning ävenledes vägande skäl anförts.
Valet mellan dessa olika sträckningar skulle vara ganska svårt
att träffa, därest ett sådant val för all framtid skulle utesluta förverkligandet
av övriga tvär- och bibaneförslag. Då emellertid sannolikheten
talar för, att i en framtid flera tvärbanor komma att visa sig
erforderliga, synes det riksdagen, att frågan nu snarare gäller den ordning,
i vilken tvärbanor i mellersta Norrland böra komma till utförande,
än det slutgiltiga ordnandet av hela tvärbanesystemet inom samma
område. Under nu berörda förhållanden ha de statsfinansiella synpunkterna
för riksdagen varit de avgörande. Det har därför synts riksdagen
nödvändigt att under nuvarande brydsamma läge begränsa tvärbanebyggandet
söder om linjen Hällnäs—Stensele till en bana. Den sträckning,
som under dessa omständigheter bör väljas, är otvivelaktigt den av
Eders Kungl. Maj:t förordade linjen Forsmo—Hoting, som framlöper mera
centralt inom området än någon av de andra alternativa linjerna och
som träffar en avsevärt större befolkning, samtidigt som den med hänsyn
till vattenkraftens utnyttjande skulle få den största betydelsen för industrins
utveckling.

Då alltså i och för sig starka skäl tala för byggande av tvärbanan
Forsmo—Hoting samt denna banas anläggande ej behöver utgöra hinder
för en fortsatt, ändamålsenlig utveckling av tvärbanesystemet, har riksdagen
funnit sig böra bifalla förslaget om denna banas anläggande
samt om anvisande för år 1918 av 1,000,000 kronor till banbyggets påbörjande.

I enlighet med vad ovan anförts, får riksdagen anmäla, att riksdagen

l:o) beslutat att inlandsbanan skall å bandelen mellan Sorsele och
Jokkmokk framdragas förbi Kasker i huvudsaklig överensstämmelse med
därom av järnvägsstyrelsen uppgjort förslag;

2:o) under förbehåll att de i statsrådsprotokollet över civilärenden
den 4 april 1917 och beträffande varje särskild bana omförmälda villkor

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 saml. 110 höft. (Nr 339.) 5

34

Riksdagens skrivelse Nr 339.

om kostnadsfri upplåtelse av mark med mera iakttagas samt med rätt
för Eders Kungl. Maj:t att närmare förordna om banornas sträckning,
beslutat

dels anläggande av en tvärbana mellan Jörns station å norra stambanan
och Gubblijaure å inlandsbanan, för vilken tvärbana med tillämpning
av de före kristidens början år 1914 rådande arbets- ock materialpriser
beräknats en anläggningskostnad av 8,180,000 kronor,

dels anläggande av en tvärbana från Hällnäs station å norra stambanan
till Stensele vid inlandsbanan för en med tillämpning av nyssberördä
grunder beräknad anläggningskostnad av 11,150,000 kronor,

dels anläggande av en bibana från Umeå till Holmsund jämte förbindelsespår
till en blivande hamn utanför Holmsund för en med tillämpning
av samma grunder beräknad anläggningskostnad av 1,200,000
kronor,

dels och anläggande av en tvärbana i Angermanälvens och Fjällsjöälvens
dalgångar från Forsmo å linjen Långsele—Selsjön av norra
stambanan till Hotings station å inlandsbanan, för vilken tvärbana, i
dess sträckning längs den så kallade Åkvisslanlinjen, anläggningskostnaderna
med tillämpning av ovan nämnda grunder beräknats till 8,700,000
kronor, samt

3:o) för år 1918 anvisat ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor
för påbörjande av arbetena å tvärbanan Forsmo—Hoting.

34:o) I särskild skrivelse har riksdagen för Eders Kungl. Maj:t anmält
sitt beslut att för 1918 till anskaffande av rullande materiel vid statens
järnvägar bevilja ett reservationsanslag av 13,000,000 kronor, med rätt
för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga
medel utanordna 3,000,000 kronor.

35:o) Eders Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit
riksdagen att för år 1918 anvisa dels för nya inventarier vid statens järnvägar
ett anslag av 1,200,000 kronor, dels ock för ökat förlag vid samma
järnvägar ett anslag, att utgå av lånemedel, av 2,000,000 kronor.

För anskaffande av nya inventarier har för år 1917 anvisats ett anslag
av 1,500,000 kronor. Enahanda belopp har för samma år anvisats
till ökning av statens järnvägars förlag.

Förslaget om anslag för år 1918 till nya inventarier har ej givit
anledning till erinran från riksdagens sida.

Av den i statsrådsprotokollet meddelade utredningen i ärendet liksom
av upplysningar, som riksdagens vederbörande utskott i övrigt
inhämtat, har riksdagen funnit det vara uppenbart, att högst väsentlig
förstärkning av statens järnvägars förlagskapital erfordras, för att icke

35

Riksdagens skrivelse Nr 330.

driftöverskottsmedel och för andra ändamål än ökning av förlaget beviljade
anslagsmedel skola behöva tagas i anspråk såsom rörelsekapital.
Under sådana förhållanden har riksdagen ansett sig böra bifalla
jämväl det beträffande ökningen av förlaget gjorda anslagsäskandet.
Då emellertid anslaget till ökat förlag synes böra — i den mån det av
statens järnvägar behöver tagas i anspråk — uttagas imder budgetåret
och anlitande av överskottsmedel såsom rörelsekapital i möjligaste mån
inskränkas, har riksdagen ansett, att detta anslag bör erhålla beteckningen
»förslagsanslag, högst».

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen för år 1918 anvisat dels
för nya inventarier vid statens järnvägar ett reservationsanslag av
1,200,000 kronor, dels ock för ökat förlag vid samma järnväg ar ett förslagsanslag,
högst 2,000,000 kronor.

Statens vattenfallsverk.

36:o) Eders Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att för täckande av
kostnader för Stallbackakanalens utvidgning till 5 meters seglationsdjup
samt. ombyggnad av Hisingsbron över Göta älv med fria genomfartsöppningar
av 17,5 meters bredd för år 1918 anvisa ett anslag, att utgå
av lånemedel,, av 115,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t
att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga medel utanordna
beloppet.

Med anledning av särskilda framställningar av Eders Kungl. Maj:t
har riksdagen åren 1913 och 1915 medgivit, att av de belopp, som
redan anvisats på det av 1909 års riksdag beviljade anslaget, 22,800,000
kronor, för anläggning av en ny farled mellan Vänersborg och Göteborg,
finge användas dels för Stallbackakanalens utvidgning till 5 meters
seglationsdjup ett belopp av intill 95,000 kronor, dels ock såsom bidrag
till ombyggnad av Hisingsbron över Göta älv med fria genomfartsöppningar
av 17,5 meters bredd ett belopp av 20,000 kronor. Dessa arbeten
voro icke inbegripna i den ursprungliga planen för kanalanläggningen.
Då kostnaderna för arbetena ifråga, enligt vad numera verkställda beräkningar
givit vid handen, icke kunna rymmas inom anslagssumman
för kanalanläggningen, är från riksdagens sida intet att erinra mot det
framställda anslagsäskandet. Enär emellertid de berörda arbetena redan
äro utförda, torde anslaget för ändamålet böra betecknas såsom förslagsanslag,
högst.

36

Riksdagens skrivelse Nr 339.

Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen för täckande av kostnader
för Stallbackakanalens utvidgning till 5 meters seglationsdjup samt
ombyggnad av Hisingsbron över Göta älv med fria genomfartsöppningar
av 17,5 meters bredd för år 1918 anvisat ett förslagsanslag, högst, av

115.000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan
under år 1917 av tillgängliga medel utanordna beloppet.

37:o) Sedan Eders Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen föreslagit
riksdagen att i avvaktan på den proposition, som kunde komma att avlåtas
angående fortsatt anslag för ombyggnad av Södertälje kanal, för
ändamålet beräkna ett anslag för år 1918, att utgå av lånemedel, av

600.000 kronor, bar Eders Kungl. Maj:t i en den 23 mars 1917 till
riksdagen avlåten proposition, nr 140, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen dels medgiva, att i samband med av riksdagen beslutad, ombyggnad
av Södertälje kanal därstädes må anläggas en ny sluss i huvudsaklig
överensstämmelse med av vattenfallsstyrelsen förordat förslag
för en beräknad kostnad av 2,933,000 kronor; dels ock för fortsättande
av arbetena med Södertälje kanals ombyggnad för år 1918 anvisa ett
reservationsanslag av 600,000 kronor.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag till 1916 års riksdag om Södertälje
kanals ombyggnad var farledsdjupet beräknat för 5,5 meters djupgående
fartyg, medan slussen beräknades för framförande av fartyg med ett
djupgående av 6,75 meter. De föreslagna slussdimensionerna voro: 135
meters nyttig längd, 20 meters fri bredd i portöppningen och 7,5 meters
vattendjup på tröskeln, räknat under Saltsjöns lågvattenyta.

Den nu föreliggande propositionen upptager samma dimensioner
för slussen, som föreslogos 1916. Kostnadsskillnaden mellan detta alternativ
och det som närmast därefter torde komma i betraktande längd
135 meter, bredd 16 meter och vattendjup 6 meter — har beräknats
till 718,000 kronor.

Då riksdagen från beslutet om Södertälje kanals ombyggnad utbröt
frågan om slussanläggningen, hänförde sig riksdagens tvekan beträffande
slussens dimensioner särskilt till det förordade djupet av slussen; och
uttalade riksdagen i detta avseende, att på frågans dåvarande stadium
tillräckligt material icke förelåge för bedömandet av spörsmålet, huruvida
ifrågakommande hamnar och farleder i Mälaren skulle kunna utan
allt för stora kostnader uppränsas till ett djup motsvarande det, som
avsetts för slussen.

Vad till en början angår de hamnar, om vilkas uppränsande för ett
djupgående av 6,5 meter i första hand är fråga, nämligen Västerås och

37

Riksdagens skrivelse Nr 339.

Köping, synes den nu föreliggande utredningen giva vid handen, att
beträffande dessa några avsevärda svårigheter icke föreligga att anlägga
kajer för fartyg av nämnda djupgående. Utredningen visar jämväl, att
de viktigare farlederna i Mälaren utan allt för stora kostnader kunna
göras framkomliga för sådana fartyg. Förutom beträffande de farleder,
vilka redan för anordnande av 5,5 meters led måste uppränsas till erforderligt
djup, skulle nämligen de framtida kostnaderna för större uppränsningsarbeten
för en utvidgning från 5,5 till 6,5 meters led uppgå
till 522,000 kronor.

Rörande den tidpunkt, då sjöfarten å Mälaren kan nå sådan utveckling,
att jämväl oceangående fartyg böra beredas möjlighet att inkomma
i Mälaren, torde väl för närvarande icke några bestämda antaganden
kunna göras. Såsom i viss mån belysande för betydelsen av det större
farledsdjupet vill riksdagen emellertid erinra om den i propositionen lämnade
uppgiften, att av de malmbåtar, som år 1912 anlöpte Oxelösunds
hamn, omkring en tredjedel hade ett djupgående av mellan 5,5 och 6,5
meter. Enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, skulle en
framtida ombyggnad av slussen — även om densamma från början erhölle
en nyttig längd av 135 meter — liksom en anläggning av ny
slussled medföra synnerligen höga kostnader. Under sådana förhållanden
har det synts riksdagen vara med klok förtänksamhet mest förenligt, att
slussen omedelbart utbygges med de större dimensionerna. Riksdagen
har alltså funnit skäl bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag i förevarande
avseende.

Jämväl i fråga om det för år 1918 äskade anslaget för kanalombyggnaden
har riksdagen bifallit propositionen.

Riksdsgen får sålunda anmäla, att riksdagen dels medgivit, att i
samband med av riksdagen beslutad ombyggnad av Södertälje kanal därstädes
må anläggas en ny sluss i huvudsaklig överensstämmelse med av
vattenfallsstyrelsen förordat förslag för en beräknad kostnad av 2,933,000
kronor; dels ock för fortsättande av arbetena med Södertälje kanals ombyggnad
för år 1918 anvisat ett reservationsanslag av 600,000 kronor.

38:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit riksdagen att för fullbordande
av en tredje utbyggnad av Trollhätte kraftstation för år 1918
anvisa ett anslag, att utgå av lånemedel, av 3,620,000 kronor, med rätt
för Eders Kungl. Maj:t att därav förskottsvis under år 1917 av tillgängliga
medel utanordna 1,000,000 kronor.

De hittills beviljade anslagen för tredje utbyggnaden av Trollhätte
kraftverk hava avsett utbyggnadens verkställande med tre maskinenheter.
Då riksdagen sistlidet år beviljade anslag för ändamålet för år 1917,

38

Riksdagens skrivelse Nr 339.

förutsatte riksdagen emellertid, att utbyggnaden slutligt skulle omfatta
fem aggregat. Vid sådant förhållande och då med hänsyn till det för
närvarande rådande stora kraftbehovet uppskov med utbyggnadeus slutförande
icke synes böra ifrågakomma, har riksdagen för fullbordande av
tredje utbyggnaden av Trollhätte kraftstation för år 1918 anvisat ett reservationsanslag
av 3,620,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att
därav förskottsvis under år 1917 av tillgängliga medel utanordna 1,000,000
kronor.

39:o) I en den 23 februari 1917 dagtecknad, till riksdagen avlåten
proposition, nr 83, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av statsrådsprotokollet
över civilärenden samma dag föreslagit riksdagen medgiva,
att av det utav riksdagen för fortsättande av arbetena för en
tredje utbyggnad av Trollhätte kraftstation för år 1917 anvisade anslaget
av 3,700,000 kronor må användas ett belopp 130,000 kronor för sådan
utvidgning av den nya tilloppskanalen till kraftstationen, att i densamma
må kunna tillgodogöras en vattenmängd av intill 460 sekundkubikmeter.

Enligt den ursprungliga planen för tredje utbyggnaden av Trollhätte
kraftstation har stationen antagits kunna efter nämnda utbyggnads
fullbordande tillgodogöra en vattenmängd av omkring 410 sekundkubikmeter,
och har den nya tilloppskanalen beräknats skola utföras med
häremot svarande dimensioner. Den nu föreslagna utvidgningen av
tilloppskanalen avser att möjliggöra ett starkare utnyttjande av maskineriet
i kraftstationen under tider av riklig vattentillgång. Genom
åtgärden i fråga beräknar man kunna utvinna omkring 12,000 hästkrafter
under 8—9 månader av året.

Då förslaget i fråga tvivelsutan är ekonomiskt fördelaktigt, har
riksdagen medgivit att av det utav riksdagen för fortsättande av arbetena
för en tredje utbyggnad av Trollhätte kraftstation för år 1917 anvisade
anslaget av 3,700,000 kronor må användas ett belopp av 130,000 kronor
för sådan utvidgning av den nya tilloppskanalen till kraftstationen, att
i densamma må kunna tillgodogöras en vattenmängd av intill 460 sekundkubikmeter.

40:o) I statsverkspropositionen har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att i avbidan å den proposition i ämnet, som kan komma
att avlåtas, för år 1918 beräkna dels av det för fullbordande av första
utbyggnaden av kraftstationen vid Porjus av riksdagen beviljade anslaget
å 775,000 kronor, att utgå av lånemedel, återstående belopp

150,000 kronor, dels ock för påbörjande av vissa arbeten för en andra

Biksdagens skrivelse Nr 339. 39

åbyggnad av nämnda kraftstation ett anslag, att utgå av lånemedel,
av 925,000 kronor.

Sedermera bär Eders Kungl. Maj:t i en den 26 januari 1917 dagtecknad,
till riksdagen avlåten proposition, nr 51, förutom anvisande
av anslag för elektrifiering av statsbanelinjen Kiruna—Svartön, beträffande
vilken fråga riksdagen ovan yttrat sig, föreslagit riksdagen
att för år 1918 anvisa dels av det för fullbordande av första utbyggnaden
av kraftstationen vid Porjus av riksdagen beviljade anslaget å

775.000 kronor återstående beloppet, 150,000 kronor, dels ock för påbörjande
av en andra utbyggnad av nämnda kraftstation ett anslag av

925.000 kronor.

Vidkommande först fortsättningsanslaget för fullbordande av första
utbyggnaden av kraftverket, 150,000 kronor, bar riksdagen icke funnit
anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Det för påbörjande av andra utbyggnaden av kraftstationen för år
1918 äskade anslaget, 925,000 kronor, är avsett för insättande i stationen
av turbin till ett nytt, sjätte aggregat, som med generator beräknats
betinga en kostnad av 1,525,000 kronor. Departementschefen
bar emellertid icke tagit definitiv ställning till spörsmålet, huruvida
aggregatet ifråga bör förses med trefas- eller enfasgenerator, på grund
varav han ansett, att det borde tillkomma Eders Kungl. Maj:t att besluta
om de arbeten, som närmast skulle komma till utförande.

På grund av det utav riksdagen fattade, ovan anmälda beslutet
beträffande elektrifieringen av bandelarna söder om Kiruna lärer det
icke kunna uppstå fråga att under den närmaste tiden för järnvägsdrift
utbygga Porjus kraftverk. På grund härav skulle alltså för
närvarande icke möta något hinder mot att använda det sjätte aggregatet
för industriell drift. Väljes detta alternativ för den nu förestående
utbyggnaden, skulle vid en fortsättning av järn vägselektrifieringen
ganska omfattande arbeten vid kraftverket bliva nödvändiga.
för en ytterligare utbyggnad av kraftstationen måste nämligen nya
till- och avloppstunnlar anläggas samt viss reglering av Lule älvs lågvattenyta
vidtagas. Med avseende fästat såväl vid den på sistone
starkt stegrade efterfrågan på elektrisk kraft från Porjus för industriella
ändamål som även vid de fördelar, som skulle vinnas, därest vissa
kraftbehov, som eljest skulle behöva fyllas av kraftverken i de sydligare,
på vattenkraft fattigare delarna av landet, kunde tillgodoses från
de norrländska vattenfallen, har riksdagen emellertid ansett, att det
sjätte aggregatet nu bör komma till utförande och förses med en för
industriell drift avsedd trefasgenerator.

40

Riksdagens skrivelse Nr 339.

Mot det för år 1918 begärda anslagsbeloppet för andra utbyggnadens
påbörjande bar riksdagen icke haft något att erinra.

I enlighet med vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen
för år 1918 anvisat dels av det för fullbordande av första utbyggnaden
av kraftstationen vid Porjus av riksdagen beviljade anslaget å

775.000 kronor såsom reservationsanslag återstående beloppet, 150,000
kronor; dels ock för påbörjande av en andra utbyggnad av nämnda kraftstation
ett reservationsanslag av 925,000 kronor.

41:o) I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts därom framställda förslag
har riksdagen medgivit att vid Älvkarleby kraftverk må, utöver det antal
bostadshus, som i den ursprungliga anläggningsplanen för kraftverket
beräknats, uppföras ytterligare ett bostadshus för en beräknad kostnad,
inbegripet förvärv av erforderlig tomtplats, av 37,000 kronor.

42:o) I statsverkspropositionen har Eders Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen dels att av det för utvidgning av ångkraftstationen för Älvkarleby
kraftverk beviljade anslaget å 1,500,000 kronor för år 1918
anvisa, att utgå av lånemedel, återstående beloppet, 500,000 kronor, dels
ock att till förlagskapital för anskaffande av bränsle för nämnda ångkraftstation
för år 1918 anvisa ett anslag, att utgå av lånemedel, av

250.000 kronor med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under år 1917
av tillgängliga medel förskottsvis utanordna beloppet.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en den 23 februari 1917 dagtecknad,
till riksdagen avlåten proposition, nr 82, under åberopande av
statsrådsprotokollet över civilärenden samma dag, föreslagit riksdagen
att till förlagskapital för tillverkning och transport av torvbränsle för
statens kraftverks räkning för år 1918 anvisa ett anslag av 450,000
kronor, att utgå av lånemedel, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan
under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 370,000
kronor, samt att, under förutsättning av bifall till vad sålunda föreslagits,
besluta, att de i 1918 års riksstat bland inkomsterna upptagna lånemedel
för produktiva ändamål skola höjas med 450,000 kronor.

Beträffande först det i statsverkspropositionen framlagda förslaget
har riksdagen ej haft något att erinra mot detsamma.

Vidkommande den senare propositionen har riksdagen av utredningen
i ärendet inhämtat, att det efter verkställda prov befunnits
möjligt att vid ångkraftstationen i Västerås med fördel använda lufttorkad
torv såsom bränsle. Enligt vattenfallsstyrelsens uppfattning
är det, för att torveldning i större utsträckning skall kunna ske, nödvändigt,
att styrelsen själv ombestyr torvens upptagning och beredning.
Styrelsen har ock förskaffat sig avverkningsrätt under 40 år å en torv -

41

Riksdagens skrivelse Nr 339.

mosse i närheten av Ramnäs järnvägsstation. Enligt styrelsens beräkningar
skulle engångskostnaderna för anskaffande av bränsle från mossen
bliva följande:

Kostnader för maskiner och övriga anläggningar å

mossen............................................... kronor 260,000: —

Avgift för avverkningsrätten............................................. » 30,000:_

Transportanordningar från mossen till trafikled ...... » 00,000:_

Anskaffning av pråmar för torvens framforsling till

Västerås..................................... » 105,000: —

Summa kronor 455,000: —

Ej heller mot nu ifrågavarande förslag har riksdagen i sak icke
haft något att erinra.

I fråga om sättet för anslagsbeloppets upptagande i riksstaten har
riksdagen, i anslutning till vad vattenfallsstyrelsen för sin del ifrågasatt,
ansett, att beloppet bör sammanslås med det, som, enligt vad
ovan nämnts, i statsverkspropositionen äskats till förlagskapital för anskaffande
av bränsle för ångkraftsfationen för Älvkarleby kraftverk.
Det synes nämligen riksdagen icke vara fullt riktigt, att, medan det
i statsverkspropositionen upptagna beloppet skulle föras under Älvkarleby
kraftverk, det senast äskade beloppet skulle, såsom i propositionen
förutsättes, behandlas såsom för vattenfallsverken gemensamt
anslag, då någon annan angkraftstation än den i Västerås för närvarande
icke förefinnes.

I enlighet med vad sålunda anförts har riksdagen dels av det för
utvidgning av ångkraftstationen för Älvkarleby kraftverk beviljade anslaget
å 1,500,000 kronor för år 1918 såsom reservationsanslag anvisat återstående
beloppet, 500,000 kronor; dels till förlagskapital för anskaffande
av bränsle för nämnda ångkraftstation för år 1918 anvisat ett reservationsanslag
av 700,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan
under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 620,000
kronor.

43:o) I en den 4 april 1917 dagtecknad, till riksdagen avlåten proposition,
nr 176, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden samma dag, föreslagit
riksdagen att dels för bestridande av de å Älvkarleby kraftverk
belöpande kostnaderna för provisoriska regleringsåtgärder inom Dalälvens
flodområde för år 1918 bevilja ett reservationsanslag av 20,000 kronor,
att utgå av lånemedel, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att redan under
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 110 höft. (Nr 339.) 6

42

Riksdagens skrivelse Nr 339.

år 1917 av tillgängliga medel utanordna beloppet; dels ock, vid bifall
härtill, besluta, att de i 1918 års riksstat bland inkomsterna upptagna
lånemedel för produktiva ändamål skola höjas med ett belopp av 20,000
kronor.

I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen för bestridande
av de å Älvkarleby kraftverk belöpande kostnaderna för provisoriska
regleringsåtgärder inom Dalälvens flodområde för år 1918 beviljat
ett reservationsanslag av 20,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t
att redan under år 1917 av tillgängliga medel utanordna beloppet.

44:o) I särskild skrivelse har riksdagen för Eders Kungl. Maj:t anmält,
att riksdagen dels medgivit, att avtal mellan Kungl. Maj:t och
kronan samt Motala ströms kraftaktiebolag angående förvärvande för
Eders Kungl. Maj:ts och kronans räkning av vissa fastigheter vid Motala
ström m. m. må avslutas i huvudsaklig överensstämmelse med det vid
statsrådsprotokollet över civilärenden den 4 april 1917 fogade förslag
till sådant avtal, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att i avtalet vidtaga
de smärre ändringar, som kunna finnas påkallade; dels ock för inlösen
av mark och byggnader samt vidtagande av andra förberedande åtgärder,
som för en blivande kraftverksanläggning kunna erfordras, för år 1918
beviljat ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

45: o) I en till riksdagen den 4 april 1917 avlåten proposition, nr
179, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat
utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen

att bemyndiga vattenfallsstyrelsen att avsluta kontrakt om leverans
av s. k. sekunda elektrisk kraft på sådana villkor, att kraftpriset i möjligaste
mån anpassas efter det värde, kraften varje år med hänsyn till
tillgänglighetstiden äger, med rätt för vattenfallsstyrelsen att tillförsäkra
abonnent å sekunda kraft skadestånd av lämplig storlek under år, då
abonnenten icke kommer i åtnjutande av kraften under garanterad tillgänglighetstid; att

bemyndiga vattenfallsstyrelsen att mot skälig avgift och i begränsad
omfattning samt i enlighet med de närmare bestämmelser, Eders
Kungl. Maj it kan komma att meddela, bevilja option å elektrisk kraft,
även om därvid måste förutsättas utbyggnad av vattenkraft, vartill riksdagen
ännu icke beviljat anslag;

att medgiva, att de optionsavgifter, vilka sålunda inflyta, må användas
i enlighet med de bestämmelser, som av Eders Kungl. Maj:t
meddelas;

43

Riksdagens skrivelse Nr 339.

att medgiva, att inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande
av nyanläggningar, i den mån sådana åtgärder kunna erfordras för
ändamålsenlig utveckling av statens kraftverksrörelse och icke utan avsevärd
olägenhet kunna uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut,
må av Eders Kungl. Maj:t beslutas till ett sammanlagt belopp av högst

8.000. 000 kronor, avsddda att fördelas med 2,000,000 kronor på år 1910
och 1,500,000 kronor på vart och ett av åren 1919—1922;

att för ändamålet anvisa ett reservationsanslag för år 1918 av

2.000. 000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att därav redan
under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 500,000
kronor; samt

att vid bifall härtill, besluta, att de i 1918 års riksstat bland inkomsterna
upptagna lånemedel för produktiva ändamål skola höias med

2,000,000 kronor.

I en den föreliggande propositionen bifogad framställning till Eders
Kungl. Maj:t har vattenfallsstyrelsen framlagt en plan för statens kraftverks
utveckling under den närmast liggande framtiden. Därvid har vattenfallstyrelsen
till en början lämnat en allmän översikt över statens
kraftverks utveckling intill en nuvarande tidpunkt, samt därefter angivit
de riktlinjer, vilka enligt dess förmenande böra följas för den närmaste
framtiden. Slutligen har vattenfallsstyrelsen gjort hemställan om ökad
befogenhet i vissa avseenden, åsyftande att möjliggöra, att kraftverksrörelsen
må kunna skötas affärsmässigt och utan allt för tyngande
former. Vattenfallsstyrelsens förslag i förevarande hänseende avse, dels
att styrelsen skulle bemyndigas ej mindre att lämna vissa ersättningar
åt avnämare av sekunda kraft, därest denna icke tillhandahölles under viss
minimitid, än även att mot särskild avgift bevilja vissa avnämare option
på ökning av tillhandahållet kraftbelopp, dels ock att till styrelsens
förfogande skulle ställas anslag, medels vilket vattenfallsstyrelsen kunde
sättas i stånd att utan avvaktande av riksdagsbeslut inköpa fastigheter
och verkställa vissa andra åtgärder.

Nämnda förslag hava nu i den kungl. propositionen underställts
riksdagens provning.

Beträffande det först berörda bemyndigandet har detsamma synts
riksdagen vara en nödvändig betingelse, för att avsättningen av sekunda
kraft skall i önskvärd grad kunna utvecklas. Vattenfallsstyrelsen har
ansett, att den enklaste utvägen att skapa reservmedel för ''tillämpning
av den s. k. försäkningsmetod, som härvidlag skulle komma till användning,
vore, att avsättningarna till vederbörande förnyelsefonder
gjordes variabla, så att under vattenrika år, då den sekunda kraften

44

Riksdagens skrivelse Nr 339.

gåve större inkomster, större avsättningar gjordes till förnyelsefonderna,
under det att under vattenfattigare år de normala avsättningarna
minskades med vad som behövde till abonnenterna utbetalas i ersättning
eller skadestånd. Departementschefen har mot detta förslag icke
framställt någon erinran. Det synes emellertid riksdagen vara riktigast,
att någon sammanblandning mellan ifrågavarande medel och verkens
förnyelsefonder icke äger rum. Förnyelsefondernas uppgift är att säkerställa,
att vederbörande kraftverksanläggningar vid varje tidpunkt motsvara
det bokförda värdet, eu uppgift som saknar samband med den
som enligt vattenfallsstyrelsens förslag nu skulle tilläggas fonderna.
Riksdagen får fördenskull ansluta sig till den av vattenfallsstyrelsen
altertivt angivna utvägen, att särskild regleringsfond för nu ifrågavarande
ändamål bör uppläggas för varje kraftverk.

Förslaget om rätt för vattenfallsstyrelsen att bevilja option för elektrisk
kraft har riksdagen, med hänsyn till angelägenheten av en fortgående
utveckling av statens kraftrörelse, funnit sig böra bifalla. Riksdagen
vill emellertid, i anslutning till vad departementschefen för sin
del uttalat, framhålla vikten av att medgivandet av optioner endast sker
i måttlig utsträckning samt där så befinnes nödvändigt eller verkligen
ändamålsenligt.

Vidkommande särskilt frågan om medgivande för Eders Kungl.
Maj:t att utfärda bestämmelser rörande optionsavgifternas användning, har
riksdagen, då departementschefens i ämnet gjorda uttalande giver vid
handen, att vid bestämmelsernas fastställande vederbörlig hänsyn kommer
att tagas till principerna för riksstatens uppställning, icke haft något
att erinra mot det begärda medgivandet.

Vad slutligen beträffar frågan om beviljande av ett anslag å 8,000,000
kronor för att under åren 1918—1922 användas till inköp av vattenfall
och fastigheter samt utförande av nyanläggningar, i den mån motsvarande
åtgärder kunna erfordras för ändamålsenlig utveckling av statens kraftverksrörelse
och icke utan avsevärd olägenhet kunna uppskjutas i avbidan
på särskilt riksdagsbeslut, har riksdagen, på grund av vad i propositionen
finnes anfört och med stöd jämväl av inhämtade upplysningar,
icke ansett sig böra ställa sig avvisande mot detta förslag. Riksdagen
har emellertid funnit de nu rådande allmänna statsfinansiella förhållandena
böra mana till att icke i alltför stor utsträckning binda den framtida
handlingsfriheten, vadan riksdagen för närvarande bestämt anslaget
i fråga till 5,000,000 kronor, att utgå för åren 1918—1920 med 2,000,000
kronor under förstnämnda året samt med 1,500,000 kronor under vartdera av
åren 1919 och 1920. Då riksdagen beslutat anvisandet av detta anslags -

45

Riksdagens skrivelse Nr 339.

belopp, har riksdagen emellertid velat uttala, att medlen i fråga icke böra
användas till nyanläggningar av större omfattning än de i statsrådsprotokollet
omförmälda.

I enlighet med vad sålunda anförts har riksdagen alltså

dels bemyndigat vattenfallsstyrelsen att avsluta kontrakt om leverans
av s. k. sekunda elektrisk kraft på sådana villkor, att kraftpriset i möjligaste
mån anpassas efter det värde, kraften varje år med hänsyn till
tillgänglighetstiden äger, med rätt för vattenfallsstyrelsen att tillförsäkra
abonnent å sekunda kraft skadestånd av lämplig storlek under år, då
abonnenten icke kommer i åtnjutande av kraften under garanterad tillgänglighetstid; dels

bemyndigat vattenfallsstyrelsen att mot skälig avgift och i begränsad
omfattning samt i enlighet med de närmare bestämmelser Eders
Kungl. Maj:t kan komma att meddela, bevilja option å elektrisk kraft,
även om därvid måste förutsättas utbyggnad av vattenkraft, vartill riksdagen
ännu icke beviljat anslag;

dels medgivit, att de optionsavgifter, vilka sålunda inflyta, må användas
i enlighet med de bestämmelser, som av Eders Kungl. Maj:t
meddelas;

dels medgivit, att inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande
av nyanläggningar, i den mån sådana åtgärder kunna erfordras för ändamålsenlig
utveckling av statens kraftverksrörelse och icke utan avsevärd
olägenhet kunna uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut, må av
Eders Kungl. Maj:t beslutas till ett sammanlagt belopp av högst 5,000,000
kronor, avsedda att fördelas med 2,000,000 kronor på år 1918 och
1,500,000 kronor på vart och ett av åren 1919 och 1920;

dels ock för ändamålet anvisat ett reservationsanslag för år 1918 av

2.000. 000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att därav redan
under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 500,000
kronor,

46:o) Eders Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit
riksdagen att för år 1918 anvisa ett belopp, att utgå av lånemedel, av

4.000. 000 kronor att enligt de närmare föreskrifter, Eders Kungl. Maj:t
meddelar, användas för utförande av distributionsanläggningar och därmed
sammanhängande arbeten för statens kraftverk, med rätt för Eders
Kungl. Majrt att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga medel
utanordna 2,000,000 kronor.

Av den i statsrådsprotokollet lämnade utredningen i ärendet har
rikdagen inhämtat, att vattenfallsstyrelsen för sin del beräknat, att för
år 1918 för ändamålet erfordras ett belopp av 5,500,000 kronor, ehuru -

46

Riksdagens skrivelse Nr 339.

väl styrelsen med hänsyn till nödvändigheten att begränsa anslagskraven
ansett beloppet kunna nedsättas till 5,000,000 kronor.

Det synes riksdagen vara av stor vikt, att den outnyttjade kraft,
som finnes tillgänglig i statens kraftstationer, i största möjliga utsträckning
kommer till användning; och har riksdagen fördenskull icke ansett
sig böra ifrågasätta någon minskning i det av Eders Kungl. Maj:t nu
äskade anslaget.

Riksdagen har sålunda för år 1918 anvisat ett reservationsanslag
av 4,000,000 kronor att enligt de närmare föreskrifter, Eders Kungl.
Maj:t meddelar, användas för utförande av distributionsanläggningar och
därmed sammanhängande arheten för statens kraftverk, med rätt för Eders
Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga medel
utanordna 2,000,000 kronor.

47:o) Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit riksdagen att dels
till inventarier för statens vattenfallsverk bevilja ett anslag av 700,000
kronor samt därav för år 1918 anvisa ett belopp av 400,000 kronor,
med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1917
av tillgängliga medel utanordna beloppet, dels ock medgiva, att det av
1913 års riksdag anvisade anslaget av 150,000 kronor till inköp av inventarier
för Trollhätte kraftverk må användas såsom gemensamt anslag
till anskaffande av inventarier för statens vattenfallsverk.

Av det föreslagna anslaget i sin helhet, 700,000 kronor, äro 400,000
kronor avsedda till inlösen från vattenfallsstyrelsens olika byggnadsföretag
av inventarier, vilka skulle ingå i ett statens vattenfallsverks centralförråd.
Återstående beloppet skulle användas till nyanskaffning av inventarier
vid vattenfallsverkets särskilda avdelningar.

Från det ifrågasatta förrådet skulle nödiga arbetsmaskiner och dylika
inventarier uthyras, i vissa fall försäljas till de olika byggnadsföretagen.
Någon särskild administrationskostnad för ett sådant förråd
skulle icke uppkomma, utan de olika inventarierna skulle kvarbliva vid
de företag, vid vilka de använts, tills de behövde tagas i bruk vid något
Hytt av vattenfallsstyrelsen lett byggnadsföretag eller kunde överlåtas
till annan statens förvaltningsmyndighet eller på annat sätt till fördelaktigt
pris försäljas.

Enligt vad riksdagen inhämtat, tillämpas redan nu samarbete mellan
statens vattenfallsverk och statens järnvägar i avseende å anskaffning
och utnyttjande av vissa större arbetsmaskiner. Sådan samverkan bör
givetvis fortfarande komma till stånd, i den omfattning som kan anses
lämplig. Att emellertid för statens vattenfallsverk liksom för statens

47

Riksdagens skrivelse Nr 339.

järnvägar ett särskilt byggnadscentralförråd är av behovet påkallat, har
riksdagen funnit uppenbart.

Mot förslaget att sammanslå det av 1913 års riksdag anvisade anslaget
å 150,000 kronor till inköp av inventarier för Trollhätte kraftverk
med det gemensamma anslaget till inventarier för vattenfallsverken,
har riksdagen ej heller haft något att erinra.

Riksdagen har alltså beslutat dels till inventarier för statens vattenfallsverk
bevilja ett anslag av 700,000 kronor samt därav för år 1918
anvisa såsom reservationsanslag ett belopp av 400,000 kronor, med rätt
för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga
medel utanordna beloppet, dels ock medgiva, att det av 1913 års
riksdag anvisade anslaget av 150,000 kronor till inköp av inventarier
för Trollhätte kraftverk må användas såsom gemensamt anslag till anskaffande
av inventarier för statens vattenfallsverk.

Stockholm den 12 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.