6
Riksdagens skrivelse Nr 314.
Nr 314.
Godkänd av första kammaren den 8 juni 1917.
Godkänd av andra kammaren den 9 juni 1917.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om överflyttande
ä landsfiskal av kronofogde åliggande bestyr m. m.
(Andra särskilda utskottets utlåtande nr 3.)
Till Konungen.
I en den 15 maj 1917 till riksdagen avlåten proposition, nr 239,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i
statsrådet och lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
l:o) lag om överflyttande å landsfiskal av kronofogde åliggande
bestyr;
2:o) lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen;
3;o) lag om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § i lagen den 12 november
1915 om äktenskaps ingående och upplösning;
4:o) lag om ändrad lydelse av 15 kap. 2 § rättegångsbalken;
5:o) lag om ändrad lydelse av 10 kap. 12 § strafflagen;
6:o) lag om ändrad lydelse av 19 § 9 punkten i förordningen om
nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall; samt
7:o) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 26 mars 1909 angående
verkställighet i vissa fall av straff, ådömt genom icke laga kraft
ägande utslag.
Förenämnda av Eders Kungl. Maj:t inför riksdagen i sammanhang
med propositionen angående omorganisation av fögderiförvaltningen m. m.
framlagda förslag till lagändringar hava i allmänhet icke föranlett annan
erinran än att då, enligt riksdagens vid behandling av nämnda proposi
-
7
Riksdagens skrivelse Nr 314.
tion fattade beslut, titeln länspolismästare skulle utbytas mot benämningen
landsfogde, sistberörda benämning införts i lagtexten å de ställen, där
länspolismästare enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag är i fråga.
Beträffande 24 § utsökningslagen kan enligt dess hittills varande
lydelse erkännande av fordringshandling i det i lagrummet antydda avseendet
ske, förutom vid domstol eller inför överexekutor, i tillkallat
vittnes närvaro inför kronofogde, länsman, stadsfogde eller notarius publicus.
I det av Eders Kungl. Maj:t till lagrådet remitterade förslaget till
lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen hava orden »kronofogde,
länsman» uteslutits och ersatts med ordet »landsfiskal». Det ligger nära till
hands att antaga, att Eders Kungl. Maj:t ansett, att ett erkännande inför
kronofogde eller länsman, medan lagrummet enligt dess nuvarande lydelse
ännu vore i kraft, allt framgent skulle äga giltighet, även om detta ej
uttryckligen framhölles. Härutinnan har emellertid lagrådet anfört, att
då ett erkännande, som jämlikt 24 § skett inför kronofogde, naturligtvis
skulle allt fortfarande äga sin verkan, borde ändringen i denna paragraf
inskränka sig till, att beteckningen landsfiskal infördes i stället för länsman,
och i enlighet härmed har en omarbetning företagits i Eders Kungl.
Maj:ts inför riksdagen framlagda förslag till ändring av lagrummet.
Enligt riksdagens förmenande synes likväl, med den av lagrådet
omfattade åsikten, konsekvensen fordra, att därest ett erkännande inför
kronofogde under den gamla lagens giltighetstid anses böra uttryckligen
omnämnas i lagen enligt dess nya lydelse, samma förhållande borde äga
rum beträffande ett dylikt erkännande inför länsman, då dennes nya
ställning som landsfiskal innebär icke allenast en titelförändring utan
även viss ombildning av den nuvarande länsmanstjänsten. Riksdagen
anser visserligen till undvikande av all otydlighet önskvärt, att en bestämmelse
om giltigheten av ett inför kronofogde eller länsman gjort
erkännande inflyter i den nya lagen, men då en sådan bestämmelse torde
höra betraktas såsom ett övergångsstadgande, har det synts riksdagen
lämpligt, att densamma inflyter i sammanhang med vad i övrigt skulle
stadgas angående den nya lagens ikraftträdande.
Riksdagen har därför för sin del beslutat, att beteckningen kronofogde
skall uteslutas ur 24 § och att övergångsbestämmelserna i Eders
Kungl. Maj:ts inför riksdagen framlagda förslag till lag om ändring i
vissa delar av utsökningslagen skola erhålla följande ändrade lydelse:
»Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.
Beträffande mal, som före nämnda dag å landet äro anhängiga,
äger Konungens befallningshavande förordna, i vilken man deras vidare
handläggning skall ankomma på kronofogde.
8
Riksdagens skrivelse Nr 314.
Erkännande, som före nämnda dag jämlikt 24 § skett inför kronofogde
eller länsman, skall äga verkan jämväl sedan lagen trätt i kraft.
Den i 23 § 1 av förordningen om nya utsökningslagens införande
givna hänvisning till 3 § samma lag skall gälla denna paragrafs lydelse
enligt lag den 11 oktober 1912.»
Beträffande förslaget till lag om ändrad lydelse av 15 kap. 2 §
rättegångsbalken innebär detta allenast, att orden »som kronans uppbörd
ej hava» blivit ur paragrafen uteslutna; och har riksdagen icke haft något
att erinra mot denna ändring av paragrafen.
Med anledning av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen anmäla,
att riksdagen
A) godkänt följande genom ifrågavarande proposition framlagda
förslag till
1) Lag om överflyttande å landsfiskal av kronofogde åliggande bestyr.
Härigenom förordnas, att vad i lag eller författning är stadgat
med avseende å kronofogde eller kronans uppbördsman eller ombudsman
å landet skall, sedan kronofogde^ äusterna med utgången av år 1917
indragits, äga tillämpning med avseende å landsfiskal, såvitt ej annorlunda
blivit stadgat.
2) Lag om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § i lagen den 12 november 1915 om äktenskaps
ingående och upplösning.
Härigenom förordnas, att 4 kap. 5 § i lagen den 12 november
1915 om äktenskaps ingående och upplösning skall erhålla följande
ändrade lydelse:
5 §•
Behörig att förrätta borgerlig vigsel är, i stad, lagfaren ledamot
av magistraten eller, där magistrat ej finnes, ordföranden i den för
staden särskilt tillsatta styrelse och, på landet, landsfiskalen ävensom,
där Konungen för visst område det medgiver, den som Konungens befallningshavande
särskilt förordnar till vigselförrättare.
9
Riksdagens skrivelse Nr 314.
Borgerlig vigselförrättares åliggande att viga är ej beroende därav,
att någon av de trolovade har sitt hemvist inom hans tjänstgöringsområde.
År landsfiskal bosatt i stad, äge han jämväl inom staden förrätta
vigsel, men vare ej pliktig därtill, med mindre någon av de trolovade
har sitt hemvist inom hans distrikt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.
3) Lag om ändrad lydelse av 15 kap. 2 § rättegångsbalken.
Härigenom förordnas, att 15 kap. 2 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:
2 §•
De, som för andra må tala och svara, skola vara oberyktade, ärlige,
redlige och förståndige. Ej bör någon allmänneligen därtill brukas,
som av rätten, där saken drives, ej godkänd är, och lov därtill fått.
Vill parten bruka till fullmäktig sin skyldeman, eller den i hans tjänst
är, eller han eljest haver förtroende till; stånde det honom fritt.
Konungens betjänte må ock för sina vänner tala, när deras förmän det
tillåta, och de sin tjänst därmed ej försumma, eller det emot deras ämbetes
plikt ej strider.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.
B) med tillkännagivande att de i förevarande proposition framlagda
förslagen till lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen,
lag om ändrad lydelse av 10 kap. 12 § strafflagen, lag om ändrad
lydelse av 19 § 9 punkten i förordningen om nya strafflagens införande
och vad i avseende därå iakttagas skall samt lag om ändrad lydelse av
3 § i lagen den 26 mars 1909 angående verkställighet i vissa fall av
Bihang till riksdagms protokoll 1917. 14 samt. 102 käft. (Kr. 313—316.) 2
10
''Riksdagens skrivelse Nr 314.
straff, ådömt genom icke laga kraft ägande utslag, icke kunnat av
riksdagen i oförändrat skick godkännas, för sin del antagit följande
förslag till
1) Lag om ändring i vissa delar av utsökningslagcn.
Härigenom förordnas, att 2—4, 6, 9, 24, 57, 85, 90, 91, 94, 95, 98,
99, 137, 141, 159, 162, 163, 165 och 166 §§ utsökningslagen skola
— vissa §§ i nedan angivna delar — erhålla följande ändrade lydelse.
2 §•
Utmätningsman är å landet landsfiskal, var inom sitt tjänstgörings
område,
och i stad stadsfogde. Erfordras i-----varderas
befattning.
Utmätningsman har att, — — — — förrätta utmätning.
3 §•
Konungens befalluingshavande äge för bestämt fall eller inom visst
område förordna lämplig person att på eget ansvar i landsfiskals ställe
vara utmätningsman. Om sålunda förordnad utmätningsman gälle vad
i denna lag om landsfiskal stadgas.
Om förrättningsman, som överexekutor särskilt förordnar för hållande
av auktion å utmätt egendom eller fördelning av köpeskilling, stadgas i
90, 98 och 141 §§. Vad nedan i denna lag sägs med avseende å utmätningsman
skall i fråga om uppdrag, för vilket förrättningsman som
nyss nämnts blivit särskilt förordnad, i stället tillämpas å denne.
4 §•
I Stockholm, så ock i annan stad, där utmätningsmannabefattningen
anses icke kunna av en stadsfogde ensam fullgöras, må, om Konungen
finner gott sådant medgiva, stadsfogde äga att för bestämt fall i sitt
ställe till utmätningsman sätta annan man, som av överexekutor är
antagen; svare dock vid utmätning stadsfogden själv för redovisningen
och för skada, som av utmätningsmannens fel eller försummelse kan
komma. Ej må stadsfogde åt annan uppdraga försäljning av fartyg,
som i 94 §'' sägs, ej heller fördelning av köpeskilling för lös egendom
i fall, då enligt 140 eller 141 § sammanträde för fördelningen erfordras;
och äge Konungen även i övrigt föreskriva villkor för stadsfogdes
rätt att i sitt ställe sätta annan man.
Riksdagens skrivelse Nr 314.
11
« §•
Utmätningsman — — — — ej för jäv räknas. Förekommer jäv
emot landsfiskal eller stadsfogde eller av överexekutor särskilt förordnad
förrättningsman, anmäle han det genast hos överexekutor, som, där jävet
prövas lagligt, förordnar annan utmätningsman i den jäviges ställe.
Over beslut, — —--ej föras.
9 §.
Landsfiskal och stadsfogde skola hålla dagbok — — — meddelas
av Konungen.
Efter varannan månads förlopp skall landsfiskal inom fjorton dagar
till överexekutor insända utdrag ur dagboken för alla mål, som under
de två sista månaderna inkommit, så ock för de äldre mål, som ej blivit
före nämnda månader avslutade. Stadsfogde skall efter var tredje månads
förlopp inom fjorton dagar till överexekutor insända enahanda utdrag
för de tre sista månaderna. Finnas ej mål, för vilka sålunda redogöras
bör, varde ock det inom lika tid anmält. Försummar landsfiskal
eller stadsfogde att inkomma med utdrag eller anmälan, såsom nu är
sagt, fälle överexekutor honom att bota en krona för var dag han därmed
utebliver; dock må ej dömas till sådan dagabot för längre tid än
två månader. År landsfiskal eller stadsfogde dömd till dagabot och låter
sig ej därav rätta, varde straffad såsom för annan vårdslöshet i tjänsten.
24 §.
Nu nekar den som sökes sin hand och förskrivning: har han ej
förut vid domstol eller inför överexekutor erkänt fordringshandlingen
eller ock, enligt å handlingen tecknat behörigt bevis, i tillkallat vittnes
närvaro inför landsfiskal, stadsfogde eller notarius publicus erkänt handlingen;
varde målet såsom tvistigt till domstol förvisat.
57 §.
Då för utmätnings vinnande fordringsbevis till utmätningsmannen
avlämnas, skall han därom göra anteckning å handlingen och meddela
borgenären bevis.
85 §.
Då fast egendom blivit tagen i mät eller utmätningsman å landet
tagit i mät fartyg, varom i 94 § sägs, åligger det utmätningsmannen
12
Riksdagens skrivelse Nr 314.
att genast anmäla det hos överexekutor. Har i fråga om fast egendom
å landet gäldenären vid utmätningen uppgivit auktionsställe, såsom i 98 §
sägs, give utmätningsmannen ock det tillkänna.
Då fast egendom — ----utmätningen skett.
Utmätes fartyg----urskiljande erfordras.
Myndighet, som — — — — är sagt.
90 §.
Skall lös egendom----till efterrättelse.
År egendom — — — — lämpligt finnes.
Å landet skall auktion å fartyg, varom i 94 § sägs, förrättas av
överexekutor eller, då auktion ej skall ske å landskansli, av den som
överexekutor för sådant ändamål till förrättningsman särskilt förordnar,
och läte auktionsförrättaren kungöra auktionen såsom ovan om annan
lösegendom är sagt.
91 §.
Kungörelse om auktion — — — — nu är sagt.
Har gäldenären — ----från ansvarighet.
Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om försäljningen
jämväl införd i allmänna tidningarna tre gånger, sista gången
minst fjorton dagar före auktionen; och skall kungörelsen tillika innehålla,
att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i
utmätt fartyg hava inteckning, äga rätt till betalning ur det utmätta,
hava att sådant, på sätt i 139" § sägs, före auktionen hos auktionsförrättaren
anmäla. De borgenärer —---ske kan.
År fråga om försäljning av fartyg, som blivit i fartygsregistret infört,
anskaffe auktionsförrättaren gravationsbevis rörande fartyget; dock
vare, där auktionsförrättaren det äskar, borgenären pliktig att förskjuta
den för bevisets utlösande nödiga kostnad.
94 §.
Skall försäljning ske av fartyg, som enligt mätbrev eller å fartyget
anbragt tontalsmärke har en dräktighet av tjugu registerton eller därutöver,
uppläse auktionsförrättaren före utropet gravationsbevis, där
enligt 91 § sådant skall vara anskaffat, och give till känna, å vad tid
köpeskillingen sist skall inbetalas; anmane ock dem, vilka äro tillstädes
och hava fordran, som skall vid auktionen bevakas, att sådant anmäla.
Riksdagens skrivelse Nr 814. 13
Varder fordran anmäld hos auktionsförrättaren, meddele han före utropet
därom underrättelse.
Innan auktionen — — — — för sammanträdet.
95 §.
Den som — — — — ånyo utropat.
Vad av köpeskillingen —--— till godo.
Varder ej sist å det sammanträde, varom förut är sagt, köpeskillingen
till fullo gulden eller anstånd lämnat efter ty nyss är sagt, vare
köpet ogillt och besörje genast auktionsförrättaren, att fartyget varder
till försäljning ånyo utlyst, som i 90 och 91 §§ sägs. Går fartyget —
---- å köpeskillingen gottgöras. År pant eller borgen ställd för
köpeskillingen, läte auktionsförrättaren, där sådant erfordras till gäldande
av vad förre köparen utgiva bör, ofördröjligen försälja panten i den ordning,
som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen
hos löftesmannen.
Varder köpeskillingen — — •— — gälden övertagit.
98 §.
Å landet-----auktionen skall hållas. Skall auktionen hållas
på annat ställe än landskansliet, varde den förrättad av den som överexekutor
för sådant ändamål till förrättningsman särskilt förordnar.
I stad--— — gemenligen hållas.
Skola tastigheter — — — — å landskansliet.
99 §.
Då fast egendom å landet blivit utmätt, insände utmätningsmannen
till överexekutor protokollet över utmätningen med beskrivning och värdering
å egendomen jämte övriga tillgängliga handlingar, varom i 79 §
är nämnt.
137 §.
Då utmätt — —--till hända.
Innan dom — — — — eller borgen.
Har stadsfogde till utmätningsman i sitt ställe satt annan man, fullgod
dock själv vad, efter ty ovan är sagt, utmätningsman åligger, där
han ej. åt den, som förrättat utmätningen, uppdragit att medlen borgenären
tillhandahålla, och denne därom blivit underrättad.
14 Riksdagens skrivelse Nr 314.
141 §.
Nu har, då-----sig där infinna.
Finnes i fall, som----till utdelning.
Erfordras å landet sammanträde för köpeskillingens fördelning, skall
det äga rum inför överexekutor eller den, som överexekutor för sådant
ändamål till förrättningsman särskilt förordnar; och åligger det utmätningsmannen
att genast till överexekutor insända de medel, som fördelas
skola, samt protokollet över utmätningen och övriga till ärendet hörande
handlingar. Erfordras dylikt sammanträde i stad och är utmätningsförrättaren
ej behörig att sammanträdet hålla, insände han genast till
stadsfogden sagda medel, protokoll och handlingar. Den, som håller
sammanträdet, förfare vidare på sätt ovan är stadgat.
159 §.
Medel, som vid köpeskillings fördelning blivit borgenär tillagda,
men icke av honom lyftas, skola i riksbanken nedsättas på sätt särskilt
är stadgat.
År utdelning — — — — kunna tillfalla.
162 §.
År ej utmätning förrättad och, där lös egendom av annat slag, än
i 163 och 165 §§ sägs, tagits i mät, försäljning därav verkställd inom
två månader, sedan landsfiskal emottagit de handlingar, som i 54 och
56 §§ nämnas, och inom en månad, sedan stadsfogde sådana handlingar
emottagit; svare utmätningsmannen själv för det belopp, varför utmätning
bort ske, i den mån han ej förmår visa, att skada av dröjsmålet icke
uppkommit.
Styrker utmätningsmannen, att borgenär lämnat gäldenär anstånd
med betalningen eller att för utmätning eller försäljning mött hinder,
som utmätningsmannen ej kunnat förekomma, vare han från all ansvarighet
fri. Möter sådant hinder---utmätningsmannen hållas.
163 §.
År fartyg, i annat fall än i 165 § sägs, eller gods i fartyg utmätt,
eller skall utmätt fordran eller rättighet säljas, och varder ej det utmätta
sålt å landet inom tre månader och i stad inom två månader efter det
Riksdagens skrivelse Nr 314. J5
utmätningsmannen emottaga de i 54 och 56 §§ nämnda handlingar; vare
om hans ansvarighet lag som i 162 § sägs.
165 §.
L*ar utmätning skett av fast egendom eller, å landet, av fartyg,
som i 94 § sägs,, skall utmätningsmannen så skyndsamt vidtaga alla de
åtgärder, vilka på honom ankomma, att försäljningen av det utmätta ej
må genom hans vållande fördröjas, i fråga om fast egendom, å landet
över fyra månader och i stad över tre månader, samt beträffande fartyg,
som nyss är sagt, över tre månader från mottagandet av de i 54 och
56 §§ nämnda handlingar.
166 §.
Medel, som till utmätningsman influtit och borgenär tillkomma, skola,
u*°ltn 1 falI> som 1159 § sägs, hos utmätningsmannen hållas borgenären
tillhanda under två veckor från den dag borgenären äger rätt att medlen
utfå. Varda medlen ej under denna tid av borgenären lyftade, skola
de ofördröjligen av utmätningsmannen i riksbanken nedsättas på sätt särskilt
är stadgat; och äge utmätningsmannen sedermera att med beviset
om nedsättningen till borgenären redovisa. Där fordringsbevis, som för
utmätnings vinnande blivit av borgenär avlämnat, bör efter målets handhonom
återställas, skall handlingen hos utmätningsmannen
hållas borgenären till hända under deu tid, som ovan sagts; och gälle
i ovngt om sådan handling vad nyss är om influtna medel stadgat.
Försummar borgenär — — — honom tillkomma.
Har någon •— — — om året.
Deuna lag träder i kraft den 1 januari 1918.
Beträffande mål, som före nämnda dag å landet äro anhängiga, äger
Konungens befallningshavande förordna, i vilken mån deras vidare handläggning
skall ankomma på kronofogde.
Ei kännande, som före nämnda dag jämlikt 24 § skett inför kronofogde
eller länsman, skall äga verkan jämväl sedan lagen trätt i kraft.
Den i 23 § 1 av förordningen om nya utsökningslagens införande
givna hänvisning till 3 § samma lag skall gälla denna paragrafs lydelse
enligt lag den 11 oktober 1912.
16
Riksdagens skrivelse Nr 314.
2) Lag om ändrad lydelse av 10 kap. 12 § strafflagen.
Härigenom förordnas, att 10 kap. 12 § strafflagen skall i nedan angivna
del erhålla följande ändrade lydelse.
12 §.
Till upprors — — — — — — nödigt vara.
Med civilmyndighet förstås här Konungens befallnmgshavande, borgmästare
eller polismästare i stad och landsfogde å landet, eller den, som
i sådan ämbetsmans ställe satt är.
Årej _ _ — — — — — — stadgat är.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.
3) Lag om ändrad lydelse av 19 § 9 punkten i förordningen om nya
strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall.
Härigenom förordnas, att 19 § 9 punkten i förordningen om nya
strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall den lb
februari 1864 skall erhålla följande ändrade lydelse:
19 §.
9. Konungens befallningshafvande i länet, så ock borgmästare och
råd i stad, äge förordna om häkte å viss person, som för brott misstänkt
hålles, efter ty i 5, 6 och 7 punkterna sägs: have ock landsfogde
eller landsfiskal å landet och stadsfiskal i stad makt att, pa eget ansvar,
sådan person häkta eller häkta lata.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.
Riksdagens skrivelse Nr 314.
17
4) Lag om Undrad lydelse av 3 § i lagen den 26 mars 1909 angående
verkställighet i vissa fall av straff, ådöint genom Icke laga kraft
ägande utslag.
Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 26 mars 1909 angående
verkställighet i vissa fall av straff, ådömt genom icke laga kraft ägande
utslag, skall erhålla följande ändrade lydelse:
3 §‘
dömde icke häktad, äge han, med avlämnande av utslaget
eller sådant bevis som i 2 §. sägs, avgiva den i 1 § omförmälda förklaring,
där straffet skall av militärbefälhavare befordras till verkställighet,
i . vittnens närvaro inför denne och i annat fall inför Konungens
befallningshavande eller magistrat eller, i vittnens närvaro, inför tillsyningsman
eller föreståndare vid häkte, ordförande i magistrat, polismästare
eller landsfogde.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.
Stockholm den 9 juni 1917.
Med undersåtlig vördnad.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. U sand. 102 käft. (Nr 313—316.)
3