Riksdagens skrivelse Nr 312.

1

Nr 312.

Godkänd av första kammaren den 14 juni 1917.
Godkänd av andra kammaren den 14 juni 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag om försäkringsrådet,
dels ock i ämnet väckta motioner.

(Sammansätta stats- och lagutskottets nr 4 utlåtande nr 1
och memorial nr 5).

Till Konungen.

Genom en den 14 april 1917 dagtecknad proposition, nr 228, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande
vid propositionen fogade förslag till

Lag

om försäkringsrådet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Försäkringsrådet skall bestå av minst sju ledamöter.

Två av ledamöterna skola representera arbetsgivarna och två arbetarna.
Dessa ledamöter jämte tre suppleanter för en var av dem förBihang
Ull riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 101 käft. (Nr 312.) 1

2 Riksdagens skrivelse Nr 312.

ordnas av Konungen för två år i sänder efter förslag som avgivas på
sätt nedan stadgas.

Övriga ledamöter, av vilka en skall vara rådets chef, utnämnas
omedelbart av Konungen. Minst två av dem skola vara lagkunniga
män, vilka fullgjort vad författningarna föreskriva dem, som må nyttjas
uti domarämbeten.

2 §•

Förslag till ledamöter och suppleanter, som skola representera
arbetsgivarna, må avgivas av förening av arbetsgivare med minst etthundra
medlemmar, och förslag till ledamöter och suppleanter, som
skola representera arbetarna, av förening av arbetare med minst tiotusen
medlemmar.

Därjämte må förslag till representanter för arbetsgivarna eller för
arbetarna avgivas av landsting och stadsfullmäktige i stad, som icke
deltager i landsting, samt av hushållningssällskap och auktoriserade
handelskammare ävensom av annan korporation eller förening, vilken
Konungen, efter därom av försäkringsrådet gjord framställning, finner
böra tillerkännas rätt att avgiva sådant förslag.

Förslag, som ovan sägs, bör upptaga minst dubbelt så många
personer som de, vilka skola med ledning av förslaget förordnas till
ledamöter och suppleanter. Har förslag ej avgivits, varde förordnande
ändock av Konungen utfärdat.

3 §.

Ledamot eller suppleant, som i 1 § andra stycket avses, skall vara
svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen
innehavas av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd, eller vars egendom, utan att vara avträdd
till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller ock är ställd
under framtiden eller tilltalad av allmän åklagare för brott, som kan
medföra dylik påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att nyttjas i rikets tjänst eller att föra
annans talan inför rätta.

Riksdagens skrivelse Nr 312.

3

4 §•

Har ledamot eller suppleant, som i 1 § andra stycket avses, åtagit
sig uppdraget, äge kan ej att varda därifrån entledigad, med mindre
särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse av uppdraget
prövas av Konungen.

Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående
delen av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot
eller suppleant.

5 §•

Skulle ledamot, som i 1 § andra stycket omförmäles, vid sammanträde
utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra, och kan
ej suppleant tillkallas, äger försäkringsrådet utse lämplig person att vid
det tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.

6 §•

Årenden, som enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete
skola behandlas av försäkringsrådet, prövas och avgöras av fem ledamöter,
så ock av fyra, där de äro om slutet ense. Av dessa ledamöter
skall en vara representant för arbetsgivarna och en för arbetarna samt
de övriga vara ledamöter, som avses i 1 § tredje stycket, och bland
dem minst en vara lagfaren.

I behandling av viktigare ärende, som i första stycket är nämnt,
eller ärende av allmän betydelse, skola deltaga minst sju ledamöter, av
vilka två skola vara representanter för arbetsgivarna och två representanter
för arbetarna, samt av de övriga minst två vara lagfarna.

7 §•

Närmare föreskrifter om avgivande av förslag, som i 2 § sägs,
och om försäkringsrådets verksamhet meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918, dock att förslag,
varom i 2 § stadgas, första gången skola avgivas under år 1917.

4 Riksdagens skrivelse Nr 312.

Den nya olycksfallsförsäkringslag, som utfärdats i enlighet med
1916 års riksdags beslut, medgiver försäkring för olycksfall i arbete
icke allenast i riksförsäkringsanstalten utan även i vissa enskilda olycksfallsförsäkringsbolag.
Lagen förutsätter jämväl upprättandet av en högsta
myndighet, benämnd försäkringsrådet, för avgörande i sista instans av
de ärenden, som beröras av sagda lag, samt för utövande av viss tillsyn
över försäkringen i dess helhet. Grunderna för försäkringsrådets
organisation och verksamhet skola enligt 5 § av nyssnämnda lag bestämmas
av Konung och riksdag.

I samband med förevarande av Eders Kungl. Maj:t framlagda
förslag till lag i ämnet har riksdagen till behandling förehaft bland
annat ett av enskild motionär inom riksdagen framställt yrkande, att
bestämmelsen om förslagsrätt för de i andra stycket av 2 § upptagna
myndigheter måtte ur lagförslaget utgå. Till stöd för berörda framställning,
varigenom förslagsrätten endast skulle tillkomma arbetarnas
och arbetsgivarnas sammanslutningar, har motionären anfört följande:

Kungl. Maj:t skulle enligt lagförslaget, vid tillsättandet av de av
lagen närmast berörda parternas representanter, eventuellt få eu särdeles
omfångsrik förslagslista att välja på. Motionären kunde ju ej tala å
andra än arbetarnas vägnar, men vågade hålla före, att även lämpliga
arbetsgivarerepresentanter skulle kunna föreslås enbart av arbetsgivarnes
föreningar, liksom arbetarrepresentanterna av arbetarnas sammanslutningar.

Av högsta vikt ansåge motionären vara att vid försäkringsrådets
krävande arbete arbetarna kände sig tryggade vid medvetandet om att
i rådets viktiga beslut deltoge representanter från deras sida, vilka de
själva enat sig om att föreslå till detta uppdrag. Med den sammansättning,
som övriga i 2 § omnämnda korporationer hade, vore fara för
handen att från dessa korporationers sida framförda förslag icke komme
att giva uttryck åt arbetarnes önskningar.

Av de institutioner, som enligt Eders Kungl. Maj:ts framställning
skulle äga avgiva förslag å ledamöter och suppleanter i försäkringsrådet,
äro enligt riksdagens förmenande visserligen de stora arbetsgivare- och
arbetareföreningarna representativa; dock för närvarande knappast för
mer än industrien, närmast storindustrien. Antalet arbetsgivare, som
beröras av olycksfallsförsäkringslagen, kan skattas till 300,000, men av
dessa äro allenast cirka 5,000 anslutna till de stora arbetsgivareorganisationerna.
Vad arbetarna beträffar, torde närmare 1,500,000 falla under
olycksfallsförsäkringslagen, medan föga över 200,000 av dessa äro organiserade.
Vid sådant förhållande synes icke lämpligt, att allenast arbets -

5

Riksdagens skrivelse Nr 312.

givare och arbetareorganisationerna tillerkännas förslagsrätt till såväl
ledamöter av försäkringsrådet som till suppleanter för dem. Eders
Kungl. Maj:t skall visserligen enligt förslaget, såsom också av departementschefens
yttrande till statsrådsprotokollet framgår, icke vara bunden
att vid utseende av arbetsgivare- och arbetarerepresentant hålla sig inom
de avgivna förslagen, men i verkligheten kommer nog bundenheten
ändock att bliva regel, vilket i sin mån påkallar ett något mera vid^
sträckt förslagsgivande, så att även andra grupper kunna bliva i görlig
och lämplig grad tillgodosedda med representanter åtminstone vid tillsättandet
av suppleantplatserna.

Riksdagen finner emellertid en så vidsträckt förslagsrätt som den
Kungl. Maj:t föreslagit icke vara påkallad eller lämplig, utan har i
sådant hänseende för sin del beslutit viss jämkning.

Riksdagen, som i övrigt icke haft något att erinra mot Eders
Kungl. Maj:ts förslag, får alltså anmäla, att riksdagen, i anledning av
Eders Kungl. Maj:ts proposition, nr 228, med förslag till lag om försäkringsrådet
jämte i samband därmed väckta motioner, för sin del
antagit följande förslag till

Lag

om försäkringsrådet.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §-

Försäkringsrådet skall bestå av minst sju ledamöter.

Två av ledamöterna skola representera arbetsgivarna och två
arbetarna. Dessa ledamöter jämte tre suppleanter för en var av dem
förordnas av Konungen för två år i sänder efter förslag, som avgivas
på sätt nedan stadgas.

Övriga ledamöter, av vilka en skall vara rådets chef, utnämnas
omedelbart av Konungen. Minst två av dem skola vara lagkunniga
män, vilka fullgjort vad författningarna föreskriva dem, som må nyttjas
uti domarämbeten.

2 §•

Förslag till ledamöter och suppleanter, som skola representera
arbetsgivarna må avgivas av förening av arbetsgivare med minst ett -

6 Riksdagens skrivelse Nr 312.

hundra medlemmar, och förslag till ledamöter och suppleanter, som
skola representera arbetarna, av förening av arbetare med minst tiotusen
medlemmar.

Därjämte må förslag till representanter för arbetsgivarna eller tor
arbetarna avgivas av det eller de landsting, som Konungen bestämmer,
ävensom av korporation eller förening, vilken Konungen, efter därom
av försäkringsrådet gjord framställning, finner böra tillerkännas rätt att
avgiva sådant förslag.

Förslag, som ovan sägs böra upptaga minst dubbelt så många
personer som de, vilka skola med ledning av förslaget förordnas till
ledamöter och suppleanter.

Vid val för förslags avgivande inom landsting skall, om någon
landstingsman det påyrkar, Stadgan den 13 juni 1913 om proportionellt
valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige tillämpas.

Har förslag ej avgivits, varde förordnande ändock av Konungen
utfärdat.

3 §•

Ledamot eller suppleant, som i 1 § andra stycket avses, skall vara
svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen
innehavas av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd, eller vars egendom, utan att vara avträdd
till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller ock är ställd
under framtiden eller tilltalad av allmän åklagare för brott, som kan
medföra dylik påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att nyttjas i rikets tjänst eller att föra
annans talan inför rätta.

4 §■

Har ledamot eller suppleant, som i 1 § andra stycket avses, åtagit
sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån entledigad, med mindre
särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse av uppdraget
prövas av Konungen.

Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående
delen av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot
eller suppleant.

Riksdagens skrivelse Nr 312.

7

5 §■

..j Skulle ledamot, som i 1 § andra stycket omförmäles, vid sammanträde
utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra, och kan

tl!1]cal!a8’ äger försäkringsrådet utse lämplig person att vid
det tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.

6 §-

i i J^r®nde!:1’ som enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete
skola behandlas av försäkringsrådet, prövas och avgöras av fem ledamöter,
sa ock av fyra, där de äro om slutet ense. Av dessa ledamöter
skall en vara representant för arbetsgivarna och en för arbetarna samt
de Övriga vara ledamöter, som avses i 1 § tredje stycket, och bland
dem minst en vara lagfaren.

I behandling av viktigare ärende, som i första stycket är nämnt,
eller ärende av allmän betydelse, skola deltaga minst sju ledamöter, av
vilka två skola vara representanter för arbetsgivarna och två representanter
för arbetarna, samt av de övriga minst två vara lagfarna.

7 §•

Närmare föreskrifter om avgivande av förslag, som i 2 S säffe
och om forsaknngsrådets verksamhet meddelas av Konungen. ’

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918, dock att förslag,
varom i 2 § stadgas, första gången skola avgivas under år 1917.

Stockholm den 14 juni 1917.

Med undersåtlig vördnad.