2
Riksdagens skrivelse Nr 24.
Nr 24.
GodkSnd av första kammaren den 27 februari 1917.
Godkänd av andra kammaren den 27 februari 1917.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av justitieombudsmannens
framställning till riksdagen angående ändrad
lydelse av 1, 2 och 4 §§ i lagen den 44 september 11)06
angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad
m. m.
(Lagutskottets utlåtande nr 3.)
Till Konungen.
Uti en till riksdagen gjord framställning har justitieombudsmannen
hemställt, att riksdagen måtte för sin del antaga följande två lagar:
»l:o) Lag
om ändrad lydelse av 1, 2 och 4 §§ i lagen den 14 september 1906
angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad.
Härigenom förordnas, att 1, 2 och 4 §§ i lagen den 14 september
1906 angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad skola erhålla
följande ändrade lydelse:
1 §•
Åskar någon, som hålles häktad såsom misstänkt för brott, varå
straffarbete efter lag följa kan, hjälp i rätiegången, och säger lian sig
3
, Iliksdagens skrivelse Nr 24.
ej själv kunna biträde anskaffa, förordne Konungens befallningshavande
lämplig person att honom i målet biträda. Kommer den, som till biträde
förordnats, ej vid rannsakningen tillstädes, eller framställes först
vid rätten begäran om biträde, varde biträde av rätten förordna! om
lämplig person tinnes att tillgå. Ej må den omständigheten, att biträde
ej kan av rätten anskaffas, utgöra hinder mot rannsakningens företagande.
Innan biträde blivit i målet hört, må dock icke, mot den häktades bestridande,
slutligt utslag av rätten meddelas.
Konungens befallningshavande äge ock, efter därom av den häktade
framställd begäran, förordna biträde åt honom vid talans utförande
och bevakande i högre rätt.
2 §•
Begär häktad att såsom rättegångsbiträde få använda viss person,
bör denne förordnas, där han ej befinnes olämplig.
Till biträde bör, där sådan finnes att tillgå, företrädesvis förordnas
person, vilken allmänneligen såsom rättegångsfullmäktig brukas.
Vill häktad ej såsom rättegångsbiträde använda den, som därtill
förordnats, äger han ej ånyo förordnande påkalla, där ej rätten finner
honom hava giltig anledning att med den förordnade ej åtnöjas.
4 §•
Rättegångsbiträde, varom i denna lag sägs, njute av allmänna
medel gottgörelse för sina å saken havda utgifter och skäligt arvode,
efter ty rätten bestämmer. Beslut om sådan ersättning gånge i verkställighet,
ändå att det ej vunnit laga kraft. Skriftligt besked om beslutet
skall utan avgift genast tillhandahållas biträdet. I slutliga utslaget
pröve rätten, huruvida ersättningen skall till statsverket återgäldas,
vare sig av allmän åklagare eller av enskild part. Ej må
åklagare eller målsägande därtill förpliktas i annat fall, än då åtalet
blivit utan skäl anställt, ej heller den tilltalade, där han ej varder till
ansvar i målet dömd.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.
4
Riksdagens skrivelse Nr 24.
2:o) Lag
om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 14 juni 1901 om vad iakttagas
skall i avseende å införande av lagen om ändring i vissa delar av
rättegångsbalken.
Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 14 juni 1901 om vad
iakttagas skall i avseende å införande av lagen om ändring i vissa delar
av rättegångsbalken skall erhålla följande ändrade lydelse:
I stället — — — — — — — — — förordnas:
Konungens be fallningsh avande eller tillsyningsman vid häkte åligger
tillse, att häklad person, som i målet vill anföra besvär eller avgiva
annan inlaga till högre rätt eller ock göra ansökan om nåd, därvid ej
saknar nödigt biträde. Om förordnande av sådant biträde, så ock om
ersättning till honom gäller vad särskilt är stadgat.
Ingiver — — — — — — — — — delgivandet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.»
Justitieombudsmannen har med sin förevarande framställning åsyftat
sådana ändringar i gällande bestämmelser angående rättegångsbiträde åt
häktad, att häktad, om målet fullföljes i högre instans, må kunna jämväl
där komma i åtnjutande av biträde i rättegången av samma art,
som han enligt 1906 års lag äger åtnjuta vid underrätt, och att ersättning
av allmänna medel må utgå till dylikt biträde även vid målets
fullföljd i överrätt; att, om den häktade begär förordnande för viss person
att honom biträda, den sålunda föreslagne också bör förordnas, om han
ej befinnes olämplig; att till rättegångsbiträde för häktad bör i främsta
rummet förordnas rättsbildad advokat, där sådan finnes på platsen eller
ändock utan alltför stor kostnad är att för ändamålet tillgå; samt att
den ersättning, som utgår till biträdet, kommer att omfatta både biträdets
å saken havda utgifter och arvode för sakens utförande.
De av justitieombudsmannen framlagda lagförslagen lämna emellertid
rum för åtskilliga anmärkningar.
Till en början är att märka, att 1906 års lag avser allenast sådan
häktad, som misstankes för brott, vara straffarbete efter lag följa kan,
samt sådant biträde, som kräves i själva rättegången, varemot stadgandet
i 12 § av 1901 års promulgationslag till rättegångsbalken avser varje
häktad samt ej blott inlagor till högre rätt utan även ansökan om nåd.
Denna åtskillnad synes ej hava blivit vid förslagens utarbetande upp
-
Riksdagens skrivelse Nr 24. 5
rnärksammad. Ett införande i sistnämnda paragraf av där föreslagna
tillägg skulle bland annat av denna grund medföra oklarhet om rätta
innebörden och räckvidden av paragrafens stadgande.
Den vittgående rätt för häktad att fä till rättegångsbiträde förordnad
den person, som han begär, vilken upptages i 2 § av förslaget
till ändringar i 1900 års lag, bär icke kunnat godtagas. Enligt förslaget
är ej annan inskränkning gjord i donna rätt, än att den föreslagne
ej må förordnas, där han finnes olämplig. En dylik olämplighetsförklaring
av domstol eller Konungens befallningshavande måste alltid
bliva av synnerligen ömtålig och grannlaga art, och ett stadgande
sådant som det föreslagna torde knappast kunna meddelas, utan att den
som träffas därav lämnas tillfälle att få detsamma» befogenhet dragen
under högre myndighets prövning. Men frånsett detta lärer det ej
kunna skäligen ifrågasättas, att den häktade skall äga att utan hänsyn
till kostnaderna för statsverket påkalla viss person till biträde exempelvis
från avlägsen ort, ehuru rättsbildat och lämpligt biträde finnes att tillgå
på platsen. Grundsatsen måste vara den, att den häktades intresse
visserligen skall tillgodoses, men att statsverket ej skall betungas med
större kostnader än som äro nödiga.
Det föreslagna nya andra stycket i 2 § är näppeligen ett lyckligt
uttryck för vad justitieombudsmannen enligt motiven avsett att därmed
uttala, eller att till biträde bör i främsta rummet förordnas rättsbildad
advokat, där sådan finnes på platsen eller ändock utan alltför stor
kostnad är att för ändamålet tillgå. Likaså synes förhållandet mellan
detta stycke och paragrafens första stycke vara oklart därutinnan, att
tvivelsmål kunna uppstå, huruvida den häktades uttalade önskan eller
bestämmelsen i förevarande stycke skall i händelse av kollision vara
avgörande ifråga om personvalet.
Enligt 4 § i 1906 års lag skall rättegångsbiträde, varom i lagen
handlas, njuta »skälig ersättning av allmänna medel efter ty rätten
bestämmer». Enligt justitieombudsmannens förslag skulle detta ändras
därhän, att biträdet skulle äga åtnjuta »gottgörelse för sina å saken
havda utgifter och skäligt arvode efter tv rätten bestämmer». Härmed
åsyftas, att biträdet skulle äga utbekomma ersättning för, — såsom
styrelsen för Sveriges advokatsamfund i dess av justitieombudsmannen
åberopade utlåtande uttrycker sig — »det besvär och arbete rättegångsbiträdet
kunde hava haft utom rätta i och för försvarets beredande,
såsom besök hos den häktade, besök och samtal med andra personer,
forskningar etter vittnen, konferenser med sakkunniga, anskaffande av
sakkunnigas utlåtanden, uppsättande av skrifter in. m. dylikt». Avfatt
-
6 Riksdagens skrivelse Nr 24.
ningen synes emellertid kunna föranleda det missförstånd, att rätten
icke skulle äga ingå i bedömande av, huruvida dylika åtgöranden och
därav föranledda kostnader stode i skäligt eller rimligt förhållande till
den sak, varom fråga vore, eller kunnat vara av verklig betydelse för
målets avgörande. Då lagens nuvarande bestämmelse, att biträdet skall
njuta »skälig ersättning)) icke lärer lägga hinder i vägen för utdömande
av ersättning även för skäliga kostnader av nu ifrågavarande art, kan
ifrågasättas, huruvida lagändring i denna de] må vara erforderlig. Om,
såsom justitieombudsmannen anför, gällande lag på sina håll tolkas i
motsatt riktning, synes den naturliga utvägen vara, att genom fullföljd
av talan mot. dylikt beslut fä lagens riktiga tolkning fastslagen.
Då riksdagen icke är i tillfälle att underkasta de framlagda förslagen
sådan omarbetning, som med hänsyn till ovan framställda anmärkningar
är nödig, har riksdagen funnit sig icke kunna bifalla
justitieombudsmannens framställning.
Emellertid finner riksdagen lika med justitieombudsmannen önskvärt,
att gällande bestämmelser om rättegångsbiträde åt häktad undergå
sådan ändring, att den häktade må kunna erhålla nödigt biträde i rättegången
vid överrätt lika väl som vid underdomstol, att vid förordnande
av rättegångsbiträde tillbörlig och skälig hänsyn tages till den häktades
förslag i avseende på personvalet samt att till rättegångsbiträde förordnas
rättsbildad advokat, där hinder därför icke möter och statsverket icke
därigenom oskäligen betungas; och anser sig riksdagen i anledning
härav böra hos Eders Kung]. Maj:t hemställa, att det täcktes Eders
Kung!. Maj:t låta utarbeta ''förslag till ändring i gällande lagstiftning
angående rättegångsbiträde åt häktad i syfte att ovan av riksdagen
angivna önskemål varda, så långt ske kan, tillgodosedda.
Stockholm den 27 februari 1917.
Med undersåtlig vördnad.