20
Riksdagens skrivelse Nr 235.
235.
Godkänd i första kammaren den 6 juni 1917.
Godkänd i andra kammaren den 6 juni 1917.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt
motion om ersättning åt viss från Uddevalla till Göteborg
förflyttad järnvägspersonal för av flyttningen föranledda
kostnader.
(Statsutskottets utlåtande nr 146.)
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen
måtte besluta tillerkänna den vid indragningen av lokomotivstationen i
Uddevalla den 1 oktober 1913 till Göteborg förflyttade personalen ersättning
för de kostnader var och en styrker sig ha haft för flyttningen
i fråga, dock högst till ett belopp av kronor 1,715: 45, samt bemyndiga
järnvägsstyrelsen att av trafikmedel för ändamålet utbetala högst
detta belopp.
över förevarande motion har riksdagens vederbörande utskott, efter
därom i vederbörlig ordning framställd begäran, erhållit yttrande från
järnvägsstyrelsen, som därutinnan dels åberopat ett av styrelsen under
fjolåret över en i den föreliggande frågan inom andra kammaren väckt
motion avgivet yttrande (vidfogat statsutskottets utlåtande 1916 nr 120),
dels ock med anledning av vad i den nu förevarande motionen uppgiyits
rörande utbetalning till ifrågavarande järnvägstjänstemän vid deras tidigare
förflyttning till Uddevalla av flyttningsersättning i form av visst
antal dagtraktamenten hänvisat till ett av vederbörande distriktsförvaltning
avgivet yttrande i ärendet.
Av sistberörda yttrande inhämtas, att av de ifrågavarande 26 järnvägstjänstemän,
som förflyttats från Uddevalla till Göteborg, vid förflytt
-
Riksdagens skrivelse Nr 235.
21
ningen till Uddevalla flyttningsersättning i form av dagtraktamenten
tilldelats en tjänsteman samt att nattlogisersättning utgått till tre tjänstemän,
medan i övrigt någon ersättning för flyttningen icke utbetalats.
De upplysningar, som i distriktsförvaltningens utredning meddelats,
giva visserligen vid handen, att vid den ifrågavarande personalens förflyttning
till Uddevalla någon ersättning direkt svarande mot då uppkommande
flyttningskostnader icke utbetalts. Emellertid har i några
fall, till och med vid frivillig förflyttning, viss gottgörelse erhållits. I
sitt år 1916 avgivna yttrande över den då i frågan väckta motionen
anförde ock järnvägsstyrelsen, att styrelsen funne det i princip riktigt,
att personal vid statens järnvägar, som måste underkasta sig tvångsförflyttning,
erhölle ersättning för med förflyttningen förenade kostnader, i
likhet med vad som vore fallet vid de övriga kommunikationsverken.
Vidare förklarade sig järnvägsstyrelsen sakna anledning till anmärkning
mot storleken av de begärda ersättningsbeloppen. Såsom en omständighet
av vikt för den förevarande frågans bedömande vill riksdagen jämväl
framhålla, att järnvägsstyrelsen vidtagit åtgärd i syfte, att bestämmelser
i angiven riktning måtte varda meddelade, vadan alltså ett bifall till
motionen icke torde behöva föranleda, att för framtiden frågor av enahanda
art skulle komma att dragas under riksdagens prövning.
Med stöd av vad sålunda anförts har riksdagen, som funnit billigheten
tala för bifall till det i motionen gjorda yrkandet, medgivit, att
till den vid indragningen av lokomotivstationen i Uddevalla den 1 oktober
1913 till Göteborg förflyttade personalen må av statens järnvägars
trafikmedel utbetalas ersättning för de vederbörligen styrkta kostnaderna
för flyttningen i fråga, dock högst till ett belopp av 1,715 kronor 45 öre.
Stockholm den 6 juni 1917.
Med undersåtlig vördnad.