Riksdagens skrivelse Nr 194.

1

Kr 194.

Godkänd av första kammaren den 25 maj 1917.
Godkänd av andra kammaren den 25 maj 1917.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
''proposition angående ströängars utbytande mot annan mark.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 61.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 4 april 1917 avlåten proposition, nr 242,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden av samma dag, dels inhämtat
riksdagens yttrande över ett propositionen bilagt förslag till
kungörelse angående ströängars utbytande mot annan mark, dels ock
föreslagit riksdagen medgiva, att den ersättning för odling m. m.,
som jämlikt 7 § i den föreslagna kungörelsen skall gäldas vid ströängs
utbytande mot annan mark, ävensom ersättning till synemän enligt 19 §
andra stycket i samma kungörelse må utgå från förslagsanslaget till
skiften och avvittringar.

Det propositionen bilagda förslaget till kungörelse är av följande
lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 14 samt. 56 käft. (Nr 194.)

1

2

Riksdagens skrivelse Nr 194.

Förslag till kungörelse angående ströängars utbytande mot annan mark.

Härigenom förordnas som följer:

1 §‘

På Kungl. Maj:t ankommer att, när i något fall särskilda omständigheter
påkalla indragande till kronan av en eller flera till fastighet
inom Västerbottens eller Norrbottens läns lappmark hörande, å kronomark
belägna ströängar, förordna, att prövning av fråga om ängarnas
utbytande mot annan mark skall äga rum medelst avvittringsförfarande
enligt denna kungörelse.

2 §•

Då Kungl. Maj:t meddelat förordnande, som i 1 § avses, skall
Kungl. Maj:ts befallningshavande uppdraga åt lantmätare att med biträde
av två för lantmäteriförrättningar utsedde gode män verkställa
förrättning enligt denna kungörelse.

Avser förordnandet ängar, hörande till mera än en fastighet,
varde särskild förrättning hållen för en var av fastigheterna; dock äge
lantmätaren att, innan förrättningen företages eller under dess gång,
besluta, att utbytesfrågan skall för fastigheter, som tillhöra samma
skifteslag, handläggas i ett sammanhang, där sådant kan medföra lättnad
i handläggningen eller främja vederlagets utläggande på lämpligt sätt.

3 §•

Lantmätaren skall utsätta tid för förrättningen samt minst fjorton
dagar förut låta därom uppläsa kungörelse i kyrkan i den församling,
där fastigheten är belägen. Lantmätaren avlåte ock med posten minst
trettio dagar förut kallelse till fastighetens ägare; dock vare, där denne
icke har känt hemvist inom riket eller han vistas utom riket, sådan
kallelse icke erforderlig.

4 §•

Vederbörande revirförvaltare skall såsom kronoombud föra talan
vid förrättningen, och varde han i god tid av lantmätaren kallad.

Avser förrättningen ecklesiastikt hemman, göre lantmätaren i god

3

Riksdagens skrivelse Nr 194.

tid anmälan därom hos Kungl. Maj:ts befallningshavande i syfte att allmänt
ombud må förordnas att vid förrättningen bevaka hemmanets rätt.

5 §•

Vid ägoutbyte, som i denna kungörelse avses, skall i vederlag
för ströäng lämnas mark, som är odlad eller till odling tjänlig och
har det läge, att den lämpligen kan läggas till fastigheten, eller ock
äng eller röjningsland, som med hänsyn till sitt läge icke kan anses
medföra större kostnader i bruket än ströängen.

I den mån är erforderligt för bildande av regelbundna gränser
kring vederlagsmark, som mi är nämnd, må jämväl skogsmark ingå i
vederlaget.

6 §.

Ströäng och dess vederlag skola vara av samma värde i penningar
enligt uppskattning efter ty här nedan sägs.

Till grund för värderingen skall läggas den stadigvarande behållna
avkastning, ägorna anses kunna årligen giva, därvid röjningsland
och till vederlag utsedd odlingsmark uppskattas efter den avkastning,
som erhålles efter verkställd röjning eller odling. Vid beräkning
av behållen avkastning från ströäng eller från äng eller röjningsland,
som lämnas i vederlag, skall hänsyn tagas till själva bärgningskostnaden
men icke till kostnaden för höets hemforsling.

År vederlagsmark skogbeväxt, varde jämväl skogsbeståndet taget
i beräkning vid vederlagets uppskattning.

t §•

Går odlingsmark i byte mot ströäng, vare fastighetens ägare
berättigad till ersättning för vederlagsmarkens torrläggning, uppodling
och första begödsling, så ock för mistad avkastning under den tid,
som åtgår till dess marken kan försättas i behörigt skick. Lämnas
röjningsland i vederlag, njute fastighetens ägare ersättning för röjningskostnaden
och för mistad avkastning under den tid, som erfordras för
röjningens verkställande.

Utgöres utbytt ströäng av röjningsland, utgår icke ersättning,
som nu är stadgad.

8 §•

Uppgår odlingsersättning till mera än trehundra kronor, vare fastighetens
ägare icke berättigad att uppbära mera än hälften av ersätt -

4

Riksdagens skrivelse Nr 194.

ningsbeloppet med mindre han med intyg av synemän, som Kungl.
Majrts befallningshavande på ansökan förordnat, styrker, att å fastigheten
utförts förbättringsarbeten till värde, som motsvarar ersättningens
belopp.

9 §•

Då mark, som lämnas i vederlag för ströäng, tages i bruk såsom
åker eller äng. vare fastighetens ägare berättigad att efter anvisningav
vederbörande skogstjänsteman från kronomark erhålla nödigt virke
till första uppförande av såväl erforderliga lador å marken som stängsel
kring densamma.

10 §.

Har ströäng, som hör till jordbruksfastighet, den beskaffenhet
och det läge, att den väl lämpar sig att odlas och brukas under fastigheten,
må mot bestridande av fastighetens ägare utbyte av ängen icke
verkställas, såvida icke fastigheten efter bytet har i behåll ouppodlad
men lätt odlingsbar mark, som kan lämna minst en och en halv gångså
stor avkastning, som beräknats för ängen.

§•

Där med hänsyn till här förut givna föreskrifter hinder möter
för utbyte av ströäng i dess helhet, må bytet, när så finnes lämpligen
kunna ske, inskränkas till viss del av ängen.

12 §•

Yppas i fråga om rågång eller annat tvist, som hindrar förrättningens
gång och icke kan genom lantmätarens och gode männens bemedling
i godo biläggas, skola sakägarna hänvisas att vid allmän domstol
utföra tvisten, och skall förrättningen under tiden vila.

13 §.

Sedan samtliga på frågan om ägoutbytet inverkande omständigheter
blivit utredda, skall skriftligt utlåtande uppsättas och av såväl
lantmätaren som gode männen underskrivas. Utlåtandet skall därefter
av lantmätaren föredragas å sammanträde med sakägarna, och varde
därvid tillkännagivet vad de enligt 16 § hava att iakttaga i fråga om
påminnelsers avgivande.

Riksdagens skrivelse Nr 194,

14 §.

Finna lantmätaren och gode männen, att ägoutbyte bör äga rum,
har lantmätaren att omedelbart utstaka och rörlägga gränserna för det
område kronan skall avstå. Finnes ströäng böra allenast delvis ingå
i ägoutbyte, skall jämväl gränsen mot den del av ängen, som icke utbytes,
utstakas och rörläggas.

Lantmätaren bar ock att upprätta karta och beskrivning över
föreslaget ägoutbyte, därvid dock iakttages, att ströäng, som skall utbytas,
icke må kartläggas, där den till läge och gränser kan tillförlitligen
bestämmas genom hänvisning till nummer och annan beteckning,
varunder ängen upptagits vid avvittring eller annan lantmäteriförrättning.

15 §.

Då ägoutbyte finnes böra äga rum, skall ett exemplar av protokoll
över förrättningen jämte därtill hörande handlingar och karta
före årets utgång bevisligen tillställas fastighetens ägare eller, om
dennes vistelseort ej är känd eller han vistas utom riket, någon, som
är boende å fastigheten, eller en av grannarna. Avser förrättningen
flera fastigheter, skall protokoll jämte handlingar och karta tillställas
den, som vid förrättningen utsetts att för gemensam räkning mottaga
desamma.

16 §.

Utlåtandet jämte protokoll ävensom karta och beskrivning varde
tillika med bevis om delgivning, som i 15 § avses, av lantmätaren insända
till Kungl. Maj:ts befallningshavande; och meddele lantmätaren
samtidigt revirförvaltaren därom underrättelse.

Då handlingarna inkommit, meddele Kungl. Maj:ts befallningshavande
beslut i ärendet, dock ej förrän fyrtifem dagar förflutit.

Intill dess ärendet blivit avgjort, stånde sakägare fritt att däri
ingiva påminnelser till Kungl. Maj:ts befallningshavande. Revirförvaltaren
må ock inom samma tid avgiva påminnelser, när han finner skäl
därtill föreligga; och äge han i ty fall på anmälan få handlingarna sig
tillställda från Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Då beslut meddelats, läte Kungl. Maj:ts befallningshavande ofördröjligen
detsamma tillställas såväl revirförvaltaren som fastighetens ägare.

6

Riksdagens skrivelse Nr 194.

17 §-

Talan mot Kungl. Magts befallningshavandes beslut må fastighetens
ägare föra hos Kungl. Magt genom besvär, vilka skola ingivas till
Kung]. Magts befallningshavande sist å sextionde dagen från delfående
av beslutet.

A kronans vägnar må talan hos Kungl. Magt fullföljas av advokatliskalen
i kammarkollegium, såframt revirförvaltaren därom hos honom
gör framställning samt han finner synnerliga skäl föreligga att draga
saken under Kungl. Magts prövning; och varde i ty fall besvären ingivna
till Kungl. Maj:ts befallningshavande sist å sextionde dagen från
det revirförvaltaren erhöll del av beslutet. Revirförvaltaren har, där
han finner synnerliga skäl påkalla sakens fullföljande hos Kungl. Magt,
att i god tid före besvärstidens utgång till advokatfiskalen ingiva skriftlig
framställning av sagda skäl ävensom Kungl. Maj:ts befallningshavandes
beslut och handlingarna i ärendet, vilka för sådant ändamål skola på
anmälan tillhandahållas honom av Kungl. Magts befallningshavande.

När besvär av fastighetens ägare till Kungl. Maj:ts befallningshavande
inkommit, har Kungl. Maj:ts befallningshavande att låta besvären
jämte övriga handlingar tillställas advokatfiskalen. Angår beslutet flera
fastigheter, varde besvären tillställda jämväl enskild sakägare, vars rätt
kan beröras av desamma. Aro besvär anförda av advokatfiskalen, varde
de genom Kungl. Magts befallningshavandes försorg tillställda den, vars
rätt kan beröras av besvären.

Sedan delgivning av besvär sålunda ägt rum, må förklaring avgivas
inom tid, som av Kungl. Magts befallningshavande bestämmes.
Efter förklaringstidens utgång varde handlingarna av Kungl. Magts befallningshavande
jämte eget utlåtande insända till Kungl. Maj:t.

18 §.

Då beslut om ägoutbytes verkställande äger laga kraft, har Kungl.
Magts befallningshavande att teckna bevis därom å kartan samt ombesörja,
att domänstyrelsen och revirförvaltaren erhålla kännedom om
ägoutbytet, så ock till länets lantmäterikontor överlämna handlingar och
karta i ärendet.

19 S.

Kostnad till lantmätare och gode män ävensom till erforderlig
hantlangning, så ock andra löpande utgifter för förrättning enligt denna

7

Riksdagens skrivelse Nr 194.

kungörelse skola bestridas av allmänna medel enligt föreskrifter, som
meddelas av Kungl. Maj:t.

Ersättning till synemän, som omförmäles i 8 §, utgår av allmänna
medel enligt femte klassen i gällande resereglemente.

20 §.

Vad i denna kungörelse är stadgat om ägare av fastighet, skall,
där fastigheten utgöres av nybygge eller boställe, äga tillämpning å
nybyggaren eller boställshavaren.

21 §.

Såsom särskild fastighet anses i denna kungörelse e j annan ägolott
än den, som tillkommit genom avvittring, laga delning, ägostyckning
eller jordavsöndring.

22 §.

Uppkommer i sammanhang med nu pågående avvittringsförrättning
för upplåtelse av nybyggen fråga om ströängs utbytande mot
kronomark, skola de i 5—ll §§ här förut givna föreskrifter lända till
efterrättelse.

I den mån tillgång ej finnes å mark, som enligt första stycket av
5 § skall gå i vederlag för ströäng, må i dess ställe lämnas skogsmark;
dock må, där ängen tillhör fastighet, som är avsedd för självständigt
jordbruk, sådant byte äga rum allenast så framt bytet prövas ej föranleda,
att antalet å fastigheten vinterfödda kreatur måste för framtiden
minskas.

23 §.

Vad i skiftesstadgan föreskrives angående lantmäteriförrättningar
i allmänhet skall, i den mån här förut givna bestämmelser ej annat
föranleda, äga tillämpning i avseende å avvittringsförrättning enligt
denna kungörelse.

24 §.

Genom denna kungörelse upphävas, såvitt rörer ägoutbyten, varom
här förut är stadgat, bestämmelserna i §§ 19 — 21 i stadgan den 30
maj 1873 om avvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker
i vad dessa bestämmelser äro stridande mot vad denna kungörelse
innehåller.

8

Riksdagens skrivelse Nr 194.

Riksdagen delar uppfattningen om behövligheten av föreskrifter,
som sätta kronan i stånd att komma i omedelbar besittning av ströängar,
men vill riksdagen framhålla, att de föreslagna bestämmelserna
om ägoutbyten för förvärv av ströängar uppenbarligen icke innebära,
att kronan ej skulle äga rätt att med ströängsinnehavare träffa avtal
om frivillig överlåtelse av ströäng.

Riksdagen, som icke har något att erinra mot de i förevarande
proposition gjorda framställningar, får anmäla dels att riksdagen vidkommande
det propositionen bilagda förslaget till kungörelse angående
ströängars utbytande mot annan mark icke har något att däremot
erinra; dels ock att riksdagen medgivit, att den ersättning för odling
m. m., som jämlikt 7 § i den föreslagna kungörelsen skall gäldas vid
ströängs utbytande mot annan mark, ävensom ersättning till synemän
enligt 19 § andra stycket i samma kungörelse, må utgå från förslagsanslaget
till skiften och avvittringar.

Stockholm den 25 maj 1917.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.